Full text of "Göteborgs högskolas årsskrift"

See other formats

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

THE LIBRARY

OF THE

Digitized by

GLASS 378.485G

BOOK J

Digitized by Goc >gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QÖTEBORQS HÖGSKOLAS

ÅRSSKRIFT

BAND XXIV

1 M 1 K

I'T(*.I1-\T$K pA PICKO^TNAI) AP HÖ('.SKOT,A\'S

('.USTA P-AD(M .PSP< >NT>

('. 0 T i: B O K r,

WKTTURGRICN ft KKKBKK

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

. ?'

♦

INNEHÅLL

1. Quaestioiies grammaticae graecae. Scripsit lure Kalcv.

2. Bidrag till intuitionsbegreppets historia före Kant. Av Bern¬
hard Hegardt.

3. O. P- Sturzen-Beckers författarskap. En bibliografisk över¬
sikt av Olio Sylwan. I. (Inbjudnit^sskrift.)

4. Namnet Danmark. Av Elis Wadstein. (Inbjudningsskrift.)
Arsredogörelse 1917—1918.

Digitized by Goe tgle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Goc >gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES
QRAMMATICAE GRAECAE

SCRIFSIT

TURE KALÉN

GÖTEBORO

EI.AKDRRS BOKTRYCKERI AKTIKHOEAO

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Goc )gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

De partådplb perfeeti in 'Cla et de

c ftbeonte

vocali u ante vocalee ia

Vocabulo Heracleensium iQQr^yéia 'terra subacta’, proprie
'refracta’, utpote quod antiquissimum exstet participiura perfecti
feminini in -tia exiens idemque hane formationem Doriensium
fuisse indicare videatur, mirum non est satis multum tribuisse
viios doctos formam suffixi eius vetustissimam indagantes. Quam
nunc omnibus fere comprobatam esse video sententiam'), primi
paene eodem tempore dixerunt G. MeyEr, B. B. V p. 241, et
lo. ScHiöDT, K. Z. XXVI p. 354; fert autem, ut casuum quorun-
dam antiquitus suffixi forma vocalem c continens propria fuerit
(velut nom.sing. -tia ex*M«s-|>), reliquonimspecies eius debilitata
(velut gen.sing. -viåq ex •Ms-fäs); inde alterutram formam alienos
quoque casus invasisse. Ingeniosissime licet haec exeogitata sint,
taraen vereor, ne, omnia si perpenderimus, adminieulis infiimio-
ribus niti videantur. Ac primum quidem suffixi species
quantum scio, in nulla lingua cognata deprehendi potuit; cui ut
fidem faciant, similia tantum adferunt ex aliis stirpibus dueta.
velut evv^etqa e-övifcgta ( 11 . H.).*) Rem univeisam cum raihi
non sit in animo complecti, duarum vocum satis habeo monuisse,
quae huius terrainationis ope forraatae speciem r a d i c i s et
plenam et debiliorem exhibent: *Aeénvia ~ ^^Agnvta et éQÖyvia
(ex åoéyvia) — åQyvid ^ SQyvia; quam diversitatem reete explieavit
lo. ScHMiDT, K. Z. XXXII p. 347 sqq., flexionem ponens ^Aoénvia

*) Cfr BRTTCUANN.Gnindriss n:i *. pp. 213. 217. 564: Brugmann-Tbumb, Griech.
Gramm*, p. 213.

*) Ceterum ne illam quidem diversitatem cascae aetati praegraecae tribuere
ratio cogit. si quidem positionem antiquissimam repraesentant sscr. jdnitri, lat.
genetfi-x, gr. >påkxpia\ gr. (ex -tpia) ex "fnixpia refietum esse potest.

quo tempore -^ipoc, dicebant. Similiter ijdtta (exM//a)

suffixi speciem -«/- ex *</<* -f/fc» -f/wv recipere potuit

Göieb. Högsk, Arsskr^ XXJV:r, I

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

**A^viåi, *6Qéyvia ^ dgyviåg. Unde nesdo an efficiatur, ut
huius suffixi antiquitus in declinatione species omnino immutata
manserit; et fieri potest, ut reduplicata quoque participia eadem
radicis variandae lex tenuerit, etsi de rebus tam cascae aetatis
nisi incertissima non licet opinari. Id tamen rebus ita compa-
ratis satis confidenter contendere velim, explicationem, quae sub-
sidiis ex ipsa Hngua graeca petitis nitatur, multo praeferendam
esse, cui, si alioquin probabilis visa erit, etiam exempla ad ratio-
nem temporum descripta et percensa favent.

Hatzidakis, *A 6 rjvci VTII p. 464 sq., a positione feminina adiec-
tivorum, quorum stiipes in -t 5 exeunt, (velut ^gadela. indela)
participia j)utavit terminationem suam mutuata. Tamen, quo
modo id fieret, neque ipse demonstravit neque facile intellegi potest,
cum inde a graecae linguae primordiis nulla omnino harum dua-
mm classium communis fuerit forma neque altera alteri similiter
exiens.^) Quod autem monuit, participia perfecti activi in ser-
mone recentiore (cfr W. Schmid, Der Atticismus I, p. 240) in-
terdum vicibus adiectivorum fungi, id formis inter se nimis discre-
pantibus levissimi momenti est. Neque sententiae eius ita quidem
prolatae quemquam adstipulari vidi.

Fronuntiandi vero depravatione quadam -via in -eia abiisse
nostris temporibus primus statuit vak der Loeff in disserta-
tione De ludis Kleusiniis p. 39 (Lugduni Batavorum 1903), quam-
quam rem leviter tantum perstrit^ens etiam aliena immiscuit,
quae eum de ratione talis »depravationis» parum cogitasse decla-
fant. Deinde Danielssok (Gött. gel. Anz. 1916, p. 518 adn.)
suo utens consilio eandem fere sententiam dixit melioribus argu¬
mentis corroboratam. Sed et neuter eorum de primo huius pro-
nuntiationis quasi domicilio quaestionem iniit, hic nihil aliud
quam sermoni communi consuetudinem universam adiudicans,
ille in variis dialectis participia illa tamquamsua sponte nata esse
existimans^, et uterque a volgata sententia discessit, quamsecu-

Niai forte PRBixwiino adatipuleris, qui (Gött. gel. Ant. 2886, p. Töjjnomiaa
quaedam in •o ta ezeuoUa a stirpibua in dncta esse opina tur. Tamen adsen*
snm non tulit virorum doctonim; cfr Bruguamn-Thuub, Griech. Gramm.^ p.
2x3 adn.

*) Qui SCBUiAO obiciens» quod is (Quaest. ep. p. 26i)fonnacreticarepug&ante
'Eli&dtJta doricam posueiit» ipse peccat. Verba »nwn SCBUUH haec

Digitized by

Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMKATICAS GRAHCAE

ti plerique ea dorica esse et e dialecto dorica in sermoneni
communem immigrasse consentiunt (cfr Meisterhans-Schwyzer,
Gramm. d- att. Inschr.® p. 169; Schweizer, Gramm. d. pergam.
Inschr. p. 192; Therese Stein, Glotta VI p. 118). Res ut expe-
diatui, exempla Dantelssonii et quae mihi praeterea sese ob\iam
tulerunt c(t) pro v(t) ante vocalem praebentia singula diligenter
perlustranda sunt atque aestimanda; primo autem partidpia
Ista, quae in dialecti doricae monumentis inveniuntur, coUigam
et sermonem cuiusque monumenti breviter recensebo.

A Tabulis Heradeensibus par est ordiri, quippe quibus praeci-
que nixi haec partidpia dialecto doricae tribuere solent. Sola
iQQrjYBla participii perfecti activi positio feminina exstat non
modo in tabulis illis sed omnino in titulis Graeciae Magnae et
Siciliae, quantum mihi indagare licuit. Neque mutationis eius,
qua v(i) in e (0 ante vocalem abiit, uUum his regionibus cemitur
vestigium; immo v et vt ubique sei^^ata sunt. Haec ipsae Tabulae
Heracieenses exhibent:

yviov bis

yvaj ter. jgiyvov septies, XQthrjfUyvov quater
nqdiyyvoz dedes, ntn^yyvivxf\tie» semel
e^Qwoqtla bis
saepe.

Dialectus igitur Heracleensis cum nullam praebeat huius expli-
cationis ansam, quaestio oritur, nonne per universam sermonis
indolem liceat voci éqQrfyeia originem vindicare externam. Credo
autem id licere, quia dialectum a sermonis communis elementis
plane integram tabulis non exhiberi iam pridem constat. Haec
repperi, quae inde arcessita esse aut manifestum aut probabile
est'):

i) Numeralia. xgeig ter in tab. II pro XQi^, quae forma ac-
cusativi propria (I 144) nominativi quoque dcibus fungitur sexies.

suat: >*Elit 69 tjta dor., *^EÅt 6 $t<aK Ergo banc foimatn ubi Tersacalam posuerit,
diserte aoo didt.

M Cli in universum R. Msisran in Stndiis Curtit IV, p. 446 sqq.

Volgo rp/f scribunt; falso, qnia ex rphc örtum est; rplc recte SOLMSEN, In*
scr. sel.* n:o 18.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TUÄE KALÉN

réoaoQeg II 50 pro (duodecies).

reooa^éxoyta II 49 pro xetQäwovra (quater).

dtOMÖaiat II 35. reigoMÖatot I 40 pro dtandtiot (septies), TCTgo-
>caTioi (ter).

xliioi I 36. 37 pro quod in tabulis non exstat.^)

2) Articuli forma ol: I 107 hot noffÅo^dvreg ? Äotf x’d^aei <
hot ngid/sevot rdv éntxo^/av; I 150 hoi /uoOtoadjusroi; contra roi
ceteris omnibus lods.

3) el I 127 pro al (saepius).

4) del saepius et ubique excepto uno loco I 134 nativam dia-
lecti formam dif exhibente; quam doricam et praesertim laconi-
cam fuisse testatur titulus SGDI 4566, 22 et, qui aléc porrigunt,
Aristophanes L>’sistr. 1267, Bio Fr. I, i WlL.

5) 36- 57 * Zo? I 103. xovs I 103 (acc. pl.), quae vox

eodem modo atque fiovg dedinata iam apud Atticos compluries
invenitur; cfr Kuehner-Blass, Ausfuhrl. Gramm. I:i® p. 497 sq.
Monendura est praesertim formam xovg contra dialecti leges pec-
care; exspectandum fuit *x<^S ^ ^3^)- Neque omnino

declinationis ita mutandae condiciones in dialecto dorica severiore
exstitisse crediderim, cuius fuenint nominativi ^5*) et *^og.

6) Tioijg II 34, tgljmvg ter, si quidem Doridis seveiioris jrdf
propriura fuisse non est, cur grammaticis diffidamus, cfr Brug-
mann-Thumb, Griech. Gramm.* p. 208 et quae ibi citantur.

7) aaxeoi^aafieg I 47. 51 iuxta xareol^t^afieg II 30, ifiigi^av, ägi-
iav, etc.; cfr åjcéooiiev • åjUaoioev . Adxoiveg, Hesych.

8) nenahetijglg I 105. II 35, v. lexica. Heracleensium est
Férog, Féxeog, Féiei, Ferfj. Fevéayv, ■ in sermone communi forma
Stog obvia; cfr G. M^Er, Griech. Gramm.® p. 327, Brugmann-
Thumb, Griech. Gramm.* p. 143 et libros ibi dtatos.

9) hloog I 175, ioog I 149. 170. Illam formam cum in ser¬
mone communi viguisse constet®), tum ne haec quidem vera ha-

M Digaum praeUrea, quod notétur. est fikaxc iu tab. II quater occurrens; quod
commixta volgari tUoa^ forma cum /Uari dialecti propria ortum esae putant;
cfr Sou^ssK, Untersuch. x. gr. Laut- u. Verslelire p. 253.

Testimonia collegit Ahrbns, De gr. linguae diall. II p. 165 sq.. qui taineii falso
de his rebus iudicavit Fonna dorica testimonio stabilita est Htuli cre*

tensis SGDI 5005,5.

Cfr Bruguann-Thumb, Griech. Gramm.^ p. 143; Maysur. Graxnm. d. Papyri,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUA£STION£S GRAMMATICAE GRA£CAE 5

benda est forma dialecti a laconica oriundae, glossa respecta He>
sycfaii ^iid)Q ' loioi sine dubio laconica.

10) Heracleenses cum litteram F plerumque satis pertinaciter

retinnerint^), ea cur desit in olxla, olxodoftå (cum

compositis et derivatis, quorum notatu digna sunt biolxta I 146
et buoixodofiå? I 150), in causa e^ puto sermonem commu>
nem; cfr Thumb, Handb. d. gr. Diall. p. 94 (qui prius, I. F. IX p.
297 aliter sentiebat).

11) ‘&nåqx<» 'e^to, sum* sermonem redolet certe communem.
Haec sufficere årbitror, ut quantum in sermonem tabularum

contulerit consuetudo communis perspidas. Quibus respectis
audadus non videtur vocem iQQtjyeia originis externae suspectam
habere.

Laconum deinceps dialectum, cuius quasi propago exstat He-
raclensis, in quaestionem vocemus. Hoc praebet, quod ad rem
nostram spectet.

in titulis aevi imperatorii: CIG I 1241. 1242, 1255.
1256, 1258, 1268, 1269, 1364; SGDI n:o 4469, i. “23 bis (vol.
IV, p. 686). luxta exstant CIG I 1254, 1270, 1271; SGDI
"23 (vol. IV p. 686), n:o 4577, 4 (aetatis imperatoriae), ibid. n:o
4440,6 (saec. a. Chr. I) et ^idviot bis in titulo Messeniaco SGDI
“45, 10.13 (vol. IV p. 757; c:a annum a. Chr. CC)*). Quorum hic

p. 200; ScBWfilZBR, Gramm. d. pergam. Inschr. p. iig sq.; Tbomb« Helleniamus p.
64.

Nisi ubi Tolgo ignota quadam adhuc ratione permutatum sit spiritu aspero,
ut est io 1 131» it^ip^ovn ibid.» oovkipiovu 1 133; cfr Soi,mS£n, Uii-

tersucb* z. gr. Laut- u. Vetslehie p. 221 sq.

De oHiciis horum magistratuum cfr BoBCkb CIO 1 p. 609; eorum erat secim
dum Fausaniam III ix» 2 <roäf> M UÅaxauiot^ KaiooiUi'^ nal åÅio'JC
djUvac tiOivQf, Pormam Titiosissimam, quae apud eum exstat.

ex fftduoi ortam esse vidit Fsabmxsi. 1 . 1 .; neque Terior est ea. quae a Suida»
auctore Itbri ntpi Koaér^xoc» Ao. Oxoo. Il 290, 3. Eustathio p. 1453. 11 sola me-
moriae prodita est Idem ^ocabulum IdtjiQi iolegibus Dracoois et Solonis

exatabat (Ael. Diooys. et Paus. attic. ap. Eostatb. p. 1158. 20; Photins). temporibua
A^opbaoid poetae iamobsoletum erat {Jainl^c ir* XV, vol. II. p. 203X MEiN.}; pote*
statem Hesycbius hane perhibet: idolof* fiåprup€^ 9 ci rif KpKovxtf,

oi di auuhxopt^. De scriptura autem disceptatnoi fuisse iode elucet. quod apud
PausaoJam attidstam et ildöoi ' påpxtjpxc et Id&ouc * <fovhxopac suo utmmque loco
se legisse Euatathius p. 1138. 20 testatur. Quocum coospirat et scriptura

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

soius, quem postremtim citavi, titulus dialectum esdiibet satis
param^), ceteri, si rem universam spectas, sermonemcommunem,
ia quibus dialecti genuinae vestigia nisi in formulis vetustis et
vocabulis lenim laconicarum propriis fere non cemuntux; cfr
Hoffmann ad. 1 . I., SGDI IV p. 686. Eiusmodi est littera /?=F
huius vocis, scilicet quae »“participio feminino Ftdvia ducta esse
pntatur terminatione sexui masculino accommodata; cfr lo.
SCHMiDT, K.Z. XXVI p. 372; Fraenkel, K.Z. XLIII p. 218 sq.
Cui tamen suffixi formas diversas ad pristinam illam, de qua supra
egi, varietatem revocanti fides prorsus neganda est. Mirum sane
esset vocis unicae formationis per tot saecula in eadem dialecto
geminas viguisse formas, quarum altera aetate demum impera-
töria in lucem prodiisset. Immo aetatibus titulorum percensis
necesse est formam admodum recentem, veterem Ftdvtof

agnoscamus. Quae cum ita sint. forma posteriorum La-

conum cum iQgr^yeJa Heracleensium ita coniungi non potest, ut
dialecti veterum Eaconum haec consuetudo fuerit pronuntiandi;

soU A grammatidA tradita et quod codicea Homeri nusquam fere veram exhibent
partidpii fonnam Iduia sed Genuioum sine dubio fuit fitdolot, sicut Idutot,

Idoia. — De accentu Tods paululum dubitare licet. Volgo effenmt fiiduoi, Fhaek-
ggT. 1 . etiam attice nuUis, si quid yideo, argumentis fretl. Etenim

(Herod. I p. 28i«a6 L.; e. canone orthographlco) utpote nomen proprium
alienum est, et glossae non uno nomine corruptae accentu nil confiden-

dum esse, quis est, quin videatt Quin etiam vocabuli attid foimae, ubicumque
hnc aliquid fadentes dtantur, npoKtpionatfUvwc vel effenmtur, velut

apud Hesychium et Eustathium. Cuius rei, si consuetudinem Atticorum respids
accentus in åfi^<^paxi<ffv transponendi (velut ipotoc ex Bruguann*

ThiTSCB, Griech. Gramm.^ p. 185) satis inopinatae in causa esse potest, quod vox
bm matxtre obsoleta erat. Quare, si quis tdviot ponat formam atticam, id reiu*
tare non ausim; quid autem de laconica, cuius dialecti indolea tulssse videtur, ut
accentus plerumque singulis, binis interdum, moris promoverettir (cfr Thubib,
Handb. d. gr. Diall. p. 78 sq., AhRENS, Diall.n p. 26 sqq.)t Sive igitur (iåotoc
sive f(dtj 7 oc primitivum erat, dorice in abire debuit, cfr. fovakic, htaaav,

åv 6 p<!; 7 :oc (Thuicb op. 1 . p. 80)* Sed cum de singulis intonationis doricae rebus
parum constet, tutius erit saltem scribere eodem accentu atque, unde

ductum est,

B sermone communi illapsa sunt, ni fällor, $l pro al et Tocales os in 00 con*
tractae Utrumque contra consuetudinem laconicam peccat, cui dia«

lectum Messeniae simillimam fuisse constat; tamen in titulis eius regionis neque
ai adhuc inventum est neque ex 05 örtum.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE 7

immo utraque e sermone communi oriunda est, quem etiam apud
Lacones multum valuisse hi ipsi tituli testantur.

In testamente Epietetae dialecti Theraeae monumqpto (SGDI
n;o 4706, c:a annum a. Chi. n. CC) “exstant éncceteUxeia, éaiaxéia
V. 25, avvayayoxela v. 27. Praeterea v(t) ante vocalem sem-
psr servatur^); vlo?. vloBeoia, AtooB^ov, 0 t 5 e», tuoX^ev et in
titnlo litteris vetustis exarato SGDI n:o 4736 *Ayvte[t]. Cui rei
cum per se panim tribuendum sit, accedit dialeetum ii^criptionis
eius adeo non puram esse, ut ex universa sermonis indole vix veri
simile fiat formam quandam vel vocem originis ambiguae doricam
potius esse quam e sermone communi accersitam. Omnia inde
repetita enarrare necesse non est (efr adnotationes Meisteri 1. 1.);
haec adfero ad deelinationem vel coniugationem verborum per-
tinentia:

t) Gen. sing. stirpium in -f exeuntium: IjQO^iTéXovi v. 83,
* AyXcooOévovi; v. 86, BtoXaxgdzovg v. 87, ZojréXovg v. 93. Contra
IIoXvfiT^åevg v. 89, ‘looxXevg v^^ 81. 104, ubi consuetudo lonum eo
in ev contrahentium agnoscitur iam mature a Doride Cycladum
et Argolidis adscita; cfr Thumb, Handb. d. gr. Diall. p. 146. (Eo-
dem speetat fitv v. 76 = ftov.)

2) Stirpss in -i more attico deelinatae: ^lojltJoecDf v. 255,
Tia^evgiaei v. 47.

3) Participia praesentis: voovaa xat <pQOvovaa v. 2, cvvoi-
xovneg vv. 98, 105, jrotoiJvra v. 53.

4) Imperativus noQevéodojoav v. 94; contra Tiogeviodm v. 97.

5) Verbi elfU participium av saepius, coniunetivus am (for¬
ma hybrida!). Contra infinitivus ?,yuev ubique. His igitur ser¬
monis communis elementis participia quoque in -eta desinentia
satis tuto addi possunt.

Postremo in epistula Myiae, Epistologr. graeci, ed. HerchER p.

Prizno obtutii huc trahenda videtur fonna Theraea Iråxtoc IG XII: 3*”
11:0 1302, gen. sing. nominis luxta exstat Jråz^oc ibid» n:o 15x9* qnaa

forma genuina est atirpis sdlicet in-u desinentis {dxåx^C Burip. Herc 5)» Sed non
dubito, quin flexionem adiectiTonmi» ut est ijdde, sibi adsciverit nomen proprium»
qnippe quibus accentu tantom mutato saepissime pro nominibns uterentur, velut
TfiUpcc^afiftcpic* Hoc autem modo rem se habere, docet exemplum Cyrent, t
colooia Theraeorum, repetitum: Bpåat/cc SGDI n:o 4834 b, 18»

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE EALÉN

608, legendum est nateouteiai; duce Ahrensio, Diall. II p. 331;
traditum enim nats olxeiaq temere prorsus in noieoixviaq muta-
verant Koehn, Orelli, Hercher. Sermonem Doricum ut
eiusmodi lucubrationes adfectant, ita deterrimum plenimque et
variis quasi pannis obsitum praebent; cfr de re universa Thumb,
Handb. d. gr. Diall. p. 97 sq. Quod de hac epistola recte dici ap-
paret obiter tantum inspicienti. Praeter aeolismos XQefpoloif,
TiéÅo). forma hypsrdorica deprehenditur oiraaiq = alxrjoiq; deinde
e sermone communi accersita X‘qy>eatv, {xQåodat lonum et

recentiorum pro jfe^oöat), quae interdum iuxta habent veredorica.
velut et-^al, åv^xa, nQoq-Tioxl, nox, éxxQé<pEiv^ixBVt noiév etc.

Perlustratis igitur dialecti doricae monumentis, in quibus huc
pertinentia insunt, id certe comprobasse videor, rerum rationem
nusquam cogere, ut pro doricis venditentur participia illa. Quo-
cum optime congruit, formas quoque in -via desinentes in regioni-
bus doricis liaud raro occurrere. Plurimum tribuendum est ^•oci

Cretensium 'EXe^i<^) saepissime in lapidibus inventae; quonim

—

') De nomiae EiiåWota expeditu diffidllimo, cxu& fonna eius una vel altera ad
rem Qostram spectare videatur, quid sentiam, breviter proponam, etsi huc oihil
facere mihi persuasum est. Priinum BattnaCkio (Stud. I p. 69) et Schul2io
(Q uaest. ep. p. 261 sq.) adsentior, a fonna cretensi profidscendum esse, utpote
quae et formatione et sensu pariter dil udda sit Verbuni generis activi

et potestatis factitivae 'faciendi ut quis veniat* * olaw Hesycfau) cum nisi

e dialecto cretensi (lege Gortyuia) notum non sit, facile intelligitur, Tocem alibi,
ubi parum diludda exstitisset, etymologiae, quae vocatur, populari obnoxiam
fuisse. Formae homericae ElitiOota, quae nisi in fine hexametri non occurrat,
prima syllaba metri causa producebatur (Schulzb op. cit. p. 263), id quod ad sen¬
sorn Yods obscurandum sine dubio aliquantum valuit Unde, cum iuxta exstaiet
*QpilOu(a {^* 0 pil 0 u{a) sensus perspicui nomen, fieri poterat, ut ad instar eius
*EU£å 0 u<a in Ellil 9 tjfa mutaretiir et a loquentibus voci *otp 6 <f>oc, tormen

intestinorum’ et verbo dön) {Btjlw) 'impetu feror, furor, bacchor’ (unde dtjtåc)
proxime assodaretur (paulum aliter PRBtLwiTZ, Gött gel. Ana. x886, p. 763. 1887.

p. 492, glossam Hesychit exdtans å6Å<a .quam huc spectare miht non

persuasum est). Favet huic opinioni etiam Homerus (velut A 270 sqq., cfr van dbr
LOBFP, op. dt. p. 43 sq., quo libro etiam res universa tractata est). — Sententiae
ScffOLZn (1. 1.) formas varias ad pristinam vocalium et suffbd et

radicis (iXstjå^^iXod^) altemationem revocantis ideo adstipulari non possum,
quod multa incertissima ponenti tamen non contigit, utformasvere exstantes sim*
plid ratione inde deduceret. Qnae ad rem nostram niomeotum babere videotur
formae. hae sunt: ElUdi^a CIA II 1586,9. III 925 (aetatis Romanae), ElÅuBih)

Digitized by

Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

practerea sunt yeyowla SGDI n:o 5068,5, iyemaxviay ibid. IV
p. 1034, n:o 5, 6. Praeterea in Messeftia: ift^efiaxvlat SGDI n:o
4689, 31; in Argolide: d>gaxvUo> ibid. n:o 3340,6; Rhodi: xadeozaxvl-
oy ibid. n:o 3749, 13.68, iveoxaxvtay ibid. n:o 3783, 4, /?e/ 3 ovjlev-
Kviag Jahresh. d. Österr. aichäol. Instit. IV, i, 2.4.7.9; Calym-
nae: yeyowla SGDI n:o 3593 compluries. Maioiis vero momenti
est participia in -ela eaque satis fiequentia iis quoque regionibus
inveniri, quas Dores numquam incoluere. Exempla haec sunt.

Attice cum V:o a. Chr. n. saeculo participia in -via. IV:o in -va
exeant, tum saeculis III—I volgaris terminatio est -ela', quam
aevo iraperatorio antiquitatem imitante rursus excipit -utavel -vo.
Cfr Meisterhans-Schwyzer, Gramm. d. att. Inschr.® p. 168, ubi
yeyovela sexies ex inscriptionibus publicis citatur. Addenda sunt
y[ey\ove\i\a CIA IV: 2, 477 d, 26 (s. a. Chr. I), ovIvoQOQeiay ibid.
489 d (item ex titulis publicis), denique yeyovelav Bull. de corr.
hell. XXIII p. 19, V. 14, inscriptionis Delphis in ruderibus the-
.sauri Atheniensium rep^rtae.')

Oropi -repertus titulus IG Sept. I 3498 (s. IIIexeuntis)a;ioxaTa-
7£[t]a[t] V. 18 (ad åywfji), ÖUQQoayeia v. 19 praebet. Pro boeotico
hunc titulum venditantes valde errant van der Loeff op. cit. p.
39 et Herwerden, Eex. suppl. et dial. App. s. vocibus; nam et

SGDI 0:0 5446 (in inscriptione Paria) et SGDI I p. 39a (n. 406^),

ElkiiOihi ibid. p. 399 (n. ^^^^),E^U( 9 ir^ ibid. 11:0 377.378 (in inscriptionibua boeo*
ticis; da ti vi). Quarum illa, cum formae ElkiSuta parum fidei babendum sit utpote
cooiectura tantum e glossa Hesychii ElkiiOota erutae. sola exstat forma vocalem
u radicis continens; ergo propriam quandom exigit explicationem. Puto vocales
simplidter sedem commutasse (ita iam von dBR Lobfp op. 1. p. 40}, ut interdum
fit: cfr åXuKXu ’ biajcxu • (Hesych.) et fitindCut, quo pro uai sunt

Epicharmus (fr. 173 K) et Sophro (fr. 114 K). — In traositu moneo vocabulum

proprie ’eructatio acoris*, quod Boisacquio, Diet. étym. s. v.,
inexplicatum est, hac ratione faciUime expediri. Sdlicet ex * ortum

est; cfr 'enictatio*, Aristot. Tbeopbr. (ad åptöj-opaf). — Et forma

boeotica ex EUiiOum et ElÅ 60 i<a contaminata esse po test, fortasse etiani
*EXtu 0 ia, quam formam e Laconia novimus, aliquantulum valuit. Quare illa ab
hac quaestione aliena esse iudico.

0 Senatus consultum anno a. Cbr. s. 1x2/11 faetum de litibus inter technitas
Athenienses et Istbmiacos Nemeaeosque ortis. Sermo communis est, cui neque
decst quasi pannus coloris attid {npdT(t)oPXiC p. 19,9; iuxta tiacaov p. 20,6) ne*
qae inrant elementa delpbica vel omnino dorica; quare falao haneformam indispu*
tatione de dialecto delpbica adfeit Thumb, Handb. d. gr. Diall. p. 192.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

sermonem communem hic esiiibet et omnino dialectum Oropi cum
Eretriaca insulae Euboeae proxime cognatam esse constat.

Pergami: elXrjxelav Inschr. v. Perg. 268, DE, 27 (in foedere
inter Sardios et Ephesios anno a. Chr. n. XCVIII icto); Schweizer,
Gramm. d. perg. Inschr. p. 192.

Smyrnae; XeXoautav Athen. Mitt. XII 245 sq. n:o 1,12 (Her-
WERDEN, Lex. supplet. et dial.).

Priene: nQo]eaxEix£lan> Inschr. v. Priene 118, 3 (publ., saec. a.
Chr. I); cfr Therese Stein, Glotta VI p. 118.

His igitur, quae adtuli, efficitur, ut illae participiorum formae
aetate hellenistica fere ubique in usu fuerint. Inquixenti autem,
unde in sermonem communem invaserint, vel id originem doricam
dissuadet, quod hane dialectum nihil fere sui itacontulisse constat,
ut forma a consuetudine Atticis cum lonibus communi^) abborrens
superesset atque eam fere ex usu submoveret; cfr de re universa
Thumb, Hellenismus p. 242 sq. TJbi vero formae eae quasi dome-
sticae fuerint. ex adlatis iani aperte cerni non potest; nam de Atti-
ca ne cogites, dehortatur Heracleensium éQQi]yeUi, quam inde

<) Quaumquam in bac. de qua agitur, re neque lones sibi ipsi constabant; nam
eorum participia quoque in •dia fuisse Choeroboscua auetor est (Grammatid graed
IV 2, p. 3x2 HitG.), de quibus tn codice HippocTatis d Vindobonensi servatis Kach*
MAirsON egit in Erani vol. XIII p. loo. loscriptiones unum praebent exemplom
certum åvadtdoixoljc» DiTTBNbbrgbr OGI 763, 64 (in epistola ab Bumeoe rege
anno 165 lonibus missa; lapis Mileti repertus). cui forsitan accedat mnovfiitdtnt
DittbnbBRCBr Syll.* 588^ 207 (in titulo Deliaco c:a annum 280 ex:arato)» quod pro
KtnovTiKOgai exstare WACKBRNAGEt opina tus est (Sprachl. Unters. zu Homer p.
68 adn. ^ Glotta VII 228). Neque enim repugnat åXiiiÅoiu^årai ' åiXifiofiåpci,
åihilo(f>åxo(, qua glossa Hesychti fretus Fbabnrel» I. P. XXVIII p. 249» illam
formam tuetur. Nempe cum pro tenninatione nominativi pluralis feminini
graed tas dterior adhibeat {Kofidtå ^ Kofiddf), facile cogitari potest librarinm
inepto elegantiae studio, captum in -^ro^ mutasse. Quore for

ma ntnov 7 i/c 6 t 2 < nibilo minus dubia est. — Porro alienum non est monere partid-
pia perfeeti ad coningationem praesentlum in -w deflexisse non solum in dialec-
tis aeolids (Thumb. Handb. d. gr. Diall. p. 208) sed etiam alibi, velut apud Ardii-
medem exstant pufuvåxouaa et å-^taxåMOuaa (AhrBKS Diall. II p. 331; Thuvb.
op. dt. p. 156), in inscriptionibus Delphids titiituraxo&jac (SGDI n:o 1855) et
dtiwgoåaac (Bull. de corresp. hell. XXII n:o 70): cuiusmodi formas, ubicomqne
praeterea perfeetom in flexionem praeseotis temporis dedinavit (vide Thukb.
op. dt. in indice a. v. Perftcium) vsguisse opinarl licet. Haec consideranda sont.
ut. quo paeto partidpia in -ua e sedibus domesticis evagantia in sermone com-
muni tam late patuerint. reete intellegatur atque aestimetur.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAHUATICAE GRAECAE

repiti teraporum ratione vetatur (cfretiaminfrap. 29 sq.). Quaestio
ut solvatur, alia vocabula singula percensebo, quae pleraque e
pro V ante vocalem praebent.

I. Vocem OwoQla 'epulae sacrificiales, cena' Haussoullier
agnovit in tribiis aevi imperatorii inscriptionibus, quas prope Mi-
letum Didymis repertas edidit (Revtie de philol., nouv. sér. XXIII
p. 313 sqq.); hae formae leguntur:

dvoQiatQ n:o 31,10 H.

deojgicug n:o 31^, 11 H. = CIG 2880, qui titulus eiusdera
hominis in honorem positus est.

deoQlag n:o 32, 12 H.

Dubium non potest esse, quin rectissirae ille hucretraxerit glos-
sas Hesychii dvojgeladaf • e^;)f£<o8at; Owoqov Tpdjrefav ti)v rå Oiirj
(pvldaoovaav. tovj uQeti xal fiVQey>oi>s et Suidae Ovcogös •

') Huic et}rmologiae (cfr Sptt * et iitpav^ ^uÅåtrttv, Hesych.) etiam

recentiores favere Tidentur, velut Guiu ScnuiZE. Quaeat. ep. p. 19» nisi de fonna
primitiva (Bjij/opocl) non dnbitat. Tamen, ni faUor, originatio illa sententiae
non est apta. Qnare ego membnun alterum compositionis ad verbum åtipitt
la*iftp(w) referendtiitt puto, scilicet cui interdum notio ferendi« adierendi»
offereodt iaest. Cfr Z 364 p 1 ) poi ohov åttpi, ad qnod Hesycliius åttpi ‘
rpic^sp€ (similiter schol. A, Apolionius Soph. Lex. p. 10,3i, Eustathius p. 64i«x8),
itein a 14X datrpi^ di Mpttwv nhaxic rapiOijuv åilpac \ navtolivv, Hlppocrates
Vill p. 374 L. np6c di tåc ^vac åiljp€iv<fnjd{vX porro de rebus inanimis T
^47 oöd* åv vtjOc UarSCuroc äpotro; y 3x3 noiXä åywv, Sca ol vite

ildoe åtfpav. Sensu igitur verbi omnioo ad vim primigeniain prope accedente
latini ioUete, quo pertinent iulo (ulers 'ferTe^ ietuli latinitatis priscae» classicae iuli,
dwvpoe rpéjziCa) est *ntensa rd ferens vel diis offerens*; cfr Hesychii
^•jodoKoc ' oi rd dvpiåfiara dii6ptvot. Forma primitiva erat

ajopoe (cfr fsstiivpo; ex ptxoopoef aeolice ntdåopoe), unde tonice ^6tjTifopoc'>
^ 9 'jtivp 6 e'> 0vu>p6e, contraetione eoi vocalium vccali 0 praecedenti debita; cfr
iiaDf åXd åitofv åÅ<åc ad dittöe (Brooicakk-Thohb, Griech. Graxhm.^ p. 74).
Huic originatioxii etiam convenit protestas vocis enius auetor est He*

sychius; cfr vpaittCo^dpoc *calidare* Poll. X 69. Artemid I 74 (-ov Cic. ad Pam.
Vll 23) 1 j rpofttCo^^dpoc *sacerdos Palladis’ Lycurgus ap. Harpocrat.» Anecd.
Bekk. p. 307, i i tpartZo^poc * htl xoO xijv rpåxtZav ^ipovroc, p ht^aav
TMf åpzovaiv ai fiopplvaf Aristophanes iv rttopyotc ap. Poll. 1 . L Quod
Nicandro (Ther. 103, cfr Hesydi.) å Ouwpdc est pvpttlfåc 'angnentarius*, nesdo an
veriloqnio debeatux Uli volgato. — Quod ad 66ov vel B6oc « nlfifta (cfr Poll.
IV 123) adtinet, suffidt glossam Hesychii adscribere 662 * åprifiata . K6npto<,
htof rå åpdfpara. KaXilfiazoc (fr. CCCLIV). ESnoltc (Demomm fr. XXII, vol.
n p. 470 Mfinr.) rdnifxfiaxa. iiyitat dk itai rd Buiptva tah Btcuv (cod. Bt^v).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

ti itqh xgdaie^a. gXeys <PeQexi^s, öti ol deol Ti}v TQcbieCav
dvcoQov xaXovaiv (= Pherec. Syr. fr. 12 Diels = Biog. La. 1 199).
Cfr etiam schol. ad Callim. H. Dian. 134: SvoiQdg ^ <piXpc^ xqd-
Tu^a, xvqUoi; ök jj 0«otff åvaxsifiévr). Qui priores titulum n:o 31^“
H. ediderunt, Boeckhio quoque non excepto, ii Suidae excita-
bant glossam deaglaf osto) xaXovvzai nåoai al navrjyiiQEtg. Quam-
quam differentia vocumsemel perspecta et ipse testis exsistit con-
fusionis eiusdem, quam in lapidibus cernimus'). Et interpretatio
Haussoulueri vel eo commendatur, quod in titulo n:o 31*^, 14
de rebus prorsus eisdem est ^oria]a€tg xai årjfioBoivlag.

Eam per e scripturam ne seris illis tandem tribuamus tempori-
bus, Pollux persuadet baec perhibens, IV123 {de partibus theatii):
xai TQdTtsCa néjxnaxa iypvaa, 9 BsoiQig 9 Bvoiqlg. Formam

Brnglg, cum atticistae placuerit licet modicae severitatis, colli-
gendum est aevo certe hellenistico \aguisse. Vernaculam vero
in dialecto ionica vocem fuisse veri simile fit, si quinam eam usur-
paverint consideramus; Pherecydes, Callimachus, Nicandex, Ly-
cophro [BvoiQlxrig v. 93). inscriptio metrica Laginae in uibe Cariae re-
perta (Bull. de corr. Hell. XI p. 161).

Ac nescio an eodemspectent glossae Hesychii B{é)iaofiOv‘
évBovaiaofxov et BeiaofMii • Ewoxtaig ’ (xavTElaig, scilicet quas in binas
distribuendas esse probabile duco; 0«ao^ov-«va)xwtC et öetaa/^ov’
évBovotaofMv (similiter altera). Quarum haec dilucida est (cfr
Thucyd. VII 50 [Nicias] åyav 6eiao/i<f) nqoxEljievog, Plutarch.
Mor. p. 855 B, Poll. I 20), Beaofiog vero idem esse puto atque
*Bvaofi 6 g. nomen a verbo Bvé^etv rite ductum, quod nunc solus
Pliavorinus praebet: 0 vdfa) • 0 i 5 ö>, igdco, évayi^co. Notiones 'sacri-
ficium’ et 'epulae' quam arte inter se coniunctae sint, docet
ipsa vox Övöta utrumque significans.

II. His proxirae adiungam, utpote ad eandem stirpem pertinen-
tem, mensis appellationem AiooBvog, cuius in amphoris rhodia-
cis saeculi a. Chr. II:i (cfr Bohn et Schuchardt, Inschr. v Perg. p.
432) exaratae sunt formae AioaBiov quinquies, AioooBi^v semel;
iuxta volgare AtoaB^v undecies exstat; cfr Schweizer, Gramm. d.

>} Similis coniusionis suspectiun Iiabeo interpretamentum Photii: Oeupol ' ol
l/f Otoöf xipråfisioi <j>b X an t ( rutv d uo t-ui v nal cfr Hes. s. v. b-juipöf.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

psrg. Inschr. p. 76; Björkegren, De sonis dialecti rhodiacae p.
36 (Upsaliae MCMII]. Analogiae hac inrenuliaeferepartesfuisse
videntur.') Schweizer 1 . 1 ., quem Björkegren quoque sequitur,
E pro V eodem modo exstare putat, atque in titulis Asiae vicinae
recentibus interdum ante consonas eaedem vocales commutatae
reperiuntur {velut åvvtptå^ pro dv«ytof, yerq = ywi^, eno = vwd);
pamm recte, si quidem his diversis condicionibus vocales et di-
phthongi saepe in partes longe diversas abierunt *) Tutius igitur
erit, semibarbaricis iUis a quaestione praesenti semotis, exempla
graeca e pro v ante vocalem praebentia seorsum ezaminare. Huius
autem mutationis cum in dialectis doricis non nisi paucissima
exstent vestigia neque, utsupradocui, ex ipsanim indole explican-
da, ne formam quidem AtéoSeos Rhodi quasi domesticam fuisse
censeo. Namque notae illae amphoris impressae ne pro incorrup-
tae dialecti monumentis accipiantur, duae res dissuadent. Altera
eo continetur, quod in tantas officinas, quantae Rhodi erant, mag-
num concursum fuisse veri simile est hominum externorum*), quos
haud minima ex parte lones fuisse conicias e vicinis Asiae regi-
onibus oriundos. Altera est, quod hae notae amphoreae saeculo
II;o non sunt antiquiores, quo tempore dialectus Integra sermoni
communi iam dudum loco cedere coeperat.*)

III. Vocabuli VentUabrum* forma méov his locis repe-

ritur; Aelii Dionysii et Pausaniae atticist. fragm. 288, p. 203 Schw.
(= Eustath. p. 948,19) dn di rd tttijov xal méov gXeyov ol *Anixoi
fioiegov, AlXtog Aiovéatdg (prjoiv. éregog bé rtf Hyei' méov oi åXÅoi,
mvov bé 2 o^xX^i (fr. 976 Nauck), dxoÅovOcdv brjXabi] noirjti.

Pollux X 128 {negl twv tov yexoqyov oxexj&v): rd < 5 ^ Xotnå méovt

Contra illius exitum analogice adsumpsit mensis nomen ^TtuthSiJoc pro vol-
gari ^TaxhOtof, cfr Björkegren op. ett. p. 35 sq.

*) Velut haec tritissima: < ante consonam etiam nunc retinetur, cum ante
vocalem iam mature in t abiret; ai ante vocalem attice in a (ila/a > liiaä), volgo
in ( (unde IGI I 783, 10, neogr. iXtå, KoXtée ~ raXaiéc, ante consonam

ubique in t abiit.

*) Cfr quae de eadem re in inscriptionibus vaseulorum atticonim deprebensa
exposuit KRBT 9 CHUER p. 74 sqq. libri egregii. qui »Die griechischen Vaseninschrif-
ten» inscribitur; quidni eodem modo in figulinis rhodiacis fieret? Dolendum est
huiua rei Björkegren rationem non habnisse, neque mihi rem inquirere licuit.

*) De hac re vide Thöicb, Helleniamus p. 42 sqq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

c&c ot ^Atiixol Åéyovair, ? Ttxvov, d>s ‘' 0 /xrjgos', item I 245: . . . mvoy
? nréovA) •

Photius: méov dtå tov é Åéyovatv, oå mvov.

Schol. A T ad iV 588: nrvo^tvjrivéi; rd /téy aidijgå måa, ro di

ivXlva xai tqötiov oig xai rijv yrjv fietafidXXovai, OQiva-

xds <paai. nagå dé *Anixoig rctéa. {Ita T; jiriJa A, correxit Lobeck,
Phryn. p. 321).

nxiv» igitur ab Atticis aetate posterioribtis usuipalum erat
teste Aelio Dionysio; cuius e lexico si Photium glossam suam de-
piompsisse Nabero crediraus — et ipse se id adhibuisse profi-
tetur, Biblioth. cod. 152 Schwabii p. 5) —, efficitur, ut

Tttiov is vere atticum iudicaverit atque praeceperit. Eandem fere in
sententiam pedibus ibat Pollux recentioris Atthidis foimam certe
non aspernans. Utram vero formam tteqdg xig ille — nonne Pausani-
as?— praetulerit, qui Sophociem måov usuipansse testatui*), ex
Eustathio non patet, cum verbis åxoXovdiov di^Xad^ x<i, noirjii utrum
atticistae Sophociem magis placuisse auctorem significare voluerit
an illum poetae xax' i$oxi^v, i. e. Honieri, consuetudini se applicasse
in medio relinquendum sit. Illud si verum est, inter diversas at-
ticissantium sectas de hac re disceptatum esse colligi potest; at
utcumque est, ex disertis illis atque satis accuratis testimoniis e-
lucet, formam ;rr^oi> apud scriptores Atticos consensu omnium
ad imitandum delectos non esse inventam. Tum vero aliis
alias rationes sequentibus licebat hoc vel illud praeferre, nobis
autem formam a recentioribus usuipatam sermoni communi po-
tius quam inconuptae Atthidi addicere et, unde acceisita sit, li-
berius aliquanto iudicare. Quod si vox originis externae in sermo-
nem atticum recepta est, nihil tam in promptu est quam ute lonia
eam oriundam esse ponamus.*) — Hoc exemplum maximi mo-

M Cfr etiam Poll. VI 89 9 vvv n}fav<M7r^^^«>v, oi rdÅaf Åtcrpioi' ^ Kviov. ^
nriov nisi in margine codicis A non escstat, tueatur tam en Hesychius s. v. iiczpo^
et Photius s. v. itotphv.

') Fonna nxåov etiam Aeschylus usus est fr. 206 N.» quod attidstam fugisse vide-
tur. Ad rem universam non multum facit.

^ Portasse a proposito alienum non est de nominibus duobvs atticis monereioDi-
cam si>eciem prae se ferentibus: *AKaro 6 p(a (attice ^^Aj^axépfa, < ^ixatdpFtai, cfr
ScuuUE, Quaest. ep. p. 79 adn. 3, Solmsen» Beitr. z. gr« Wortf. I p. 23) et

de aomine herois cuiosdam appellata, qui attice *EKå 9 iffi 0 Cf tonice in

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

menti et pondens esse iudico, ut mutationi, qua v(t) in e(i) abiit,
fides fiat; neque enim uUum analogiae locum fuisse peispicio,
neque facile quis ad vetustam quandam radicis variationem re-
fugerit.

IV. 6 $^ ~ SSi)a^ 6 iéa 'fagus silvatica; hasta faginea*. Apud
Euripidem. Heraclid. 727, öfvfj exstat in xiltimo trimetri pede,
eadem forma sesies apud Theophrastum, Hist. pl.; bis ibidem
codices praebent (v. Thes. Steph.). Hane etiam Arcadixis prae*
cipit p. 114,17 ScHMiDT, quem canonem Lentz Herodiano reddi-
dit (I p. 302); necesse non est pliues locos adferre. luxta exstat

Phrynichus, Praepar. sophist. p. 96,13 v. Borries:
åéviQOPt diå xov V yal f}, åiX ovx ö^éa. xal d^viyov.

CGlLat. II 384,39: dfia xd dévÖQOV omus.

Ibid. II 70,13: Fagus (dfth? codd. c d, Faginus dfi 5 ?roff

idem c).

Frequentior scriptuia est aetate recentiore re nihil ab

illa differens. Ea nominis forma, dico, cumlinguae quoque
neograecae sit, unoquoque loco, ubi codices d^ela exhibent, scrip-
tura ambigua est; tamen apud scriptores aevi imperatorii saltem
ne proisus eara reiciamus, Phrynichus suadet, qui ab hoc vitio scri-
beutes deterrere necesse habuerit. Quo concesso et praemunito
haec adferre libet:

Pollux V 20: xal xå fUv åxovtia iaxai ixeXta^ % å^tlaq. Scriptura
per ti codieum auetoritate niti videtur, cfr adnotationes in editio-
ne Dindorfii repetitas. Bethe nihil notans å^vaq scribit.

Schol. T aÅ E 50: oix åno d|sia; ' (ieXivov; yé^ ^XP^*^**

( åS^aq Beeeer, Dindorp) .

Porphyrius in scholio B ad Z 201: xal iyxea d{våena (E 568)
T(i åiåaq xov dévågov, <bq xal *AQXiXoxoq (fx. 112) »dfih; noxåxo»,

dialectis orientolibus psilotids *EKådijtioc aadiebat. Haec indido sunt, multo
ante primordia sermonis communis elementa ionica ab Atticia neque a poetis tan-
tam recepta esse.

Dabiom non est, quin dfem feminina adiectiyi positio huc aliquantum
contolerit; scUicet åSåff cum *lancea* quoque valeret (Eurip.i Archil.)* faoUime
fieri potuit, at ad adiectivum iUud referretur. Quod re vera faetum esse videmus
a scholiastis epitbeton hom eri cum explicantibus, qui lod in teztu laudan*

tur. Anetorem sententiae ApoUooios Sophista, Lex. p. x 21,20. Apionem nomi-
nat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

dAÄ* oO- td åiéa, ot ygaftfioipcol naQadedä)fcaotv. Ita VILLOISONUS
scribens adsensum tulit omnium, codice åieiöena — d^elas—Sieéij
praebente; neque adversari ausim, nisi forte Aichilocho d$éri reddi
possit.

Suidas: dt SSeiag dgafielv. inl tojv dtaxivåvvevdvrcov. Sfetav yåff
iéyovot Tj)v Ådyxfjf’ (eaderti s. v. dfeta) = Zenob. III 13, Dioge-
iiian. IV 16. Hoc in proverbio S(eia per synecdochen de

'turba lancearum, pugna' dicitur; cf cdxMV- eodem mo¬

do nsurpata.

Artemidorus, Onirocrit. II 25, ubi 6 $siat L, å^siai V, dfdai Her-
CHER nulla re cogente.

Teste igittiT Phrynicho dHo. sermonis volgaris erat neque pu-
rae Atthidis, cui potius dft5»;tribuendumest^). Tamen illam for¬
mam, si méov, Betogk, rijSea, xtMeia (infra) respicimus, tempori-
b<\s satis antiquis iam viguisse probabile est. Ubi vero quasi do-
mssticam fuisse iudicemus, liberum paene nobis est arbitrium;
scilicet ex eo pendet, quo summa exemplorum similium recognita
vergat. Puto eam e dialecto ionica in sermonem communem immi-
grantem consuetudini eius accommodatam esse; quod quomodo fac-
tum sit, breviter exponam. Ex dftJ»/ hac mutatione oriri debuit,

quod in * 6 (r} (cfr ^odr}, avxfj etc.) abiturum fuisse forsitan quis ex-
spectaverit. Sed fac mutationem vocalis v contractione illa poste-
riorem fuisse et eodem fere tempore exstitisse, quo nomina abs-
tracta in -B{r} desinentia iota amittebant (velut åxeXér} ~ åréXsta SGDI
5793. 5308,7); tum ne hoc quidem contractionem experixi par erat.
Cum vero *d§ér] in sermonem communem reciperetur vocales eij
coniunctas spernentem, baud facile se nominibus illis contractis
adgregare poterat nulla vocis declinatae forma similiter eis exeunte,
nihil autem simplicius quam ut ad alterius ordinis {txéa, meÅéa etc.)
similitudinem refictum sit, quocum formae plurales plane con-
gruebant. •

Haec si ita sunt, quid de forma dfi5o iudicandum est, quam ve-
tustioris Atthidis non esse mihi Hatzidakis 1. I. persuasit? Non
dubito, quin recte ille terminationem huius ordinis in-va mutatam
nominibus in -vta et participiis perfecti adtribuerit, quae inde a
saeculo IV:o constanter fere in -vo, gen.- exeunt (supra p. 9),

De tjrf ab Atticis reteoto neque In pristinum oa reverso Hakidakt adstipulor
(K. Z. XXXVI, p. 589 sqq., ^A 9 iivå XII, p. lo sqq.)« Cfr etlam intra p. 93.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

idque eo magis, quod unum vel alterum nomen prius in -via desinens
in hunc ordinem transmigrasse veri simiJe est (velut xojdva ex
xd)dvta, de qno infra agetur).^)

Eodem modo de aliis quoque nominibus in -i 5 o terminalis
iudicandum est, quonim formas gemelias in -éa iam mature
exstitisse probabile est, etsi singula fere non deprehendere licet.
Adiungi tamen potest åatg^a 'carpinus': CGlLat. II 140,7 ostrea
dOTgtia. Item åavgia »bei den Späteren», i. e. ap. Byzantinos (Ha-
TZIDAKIS K. Z. XXXIV, 117). Scilicet Romani populäre m no mi nis
formam mutuati sunt, non eam, quae in litteris volgata erat; cfr
mattea et agea, de quibus infra agetur.

Constat in sermone neograeco nominum in -éa ordinem, quo ar-
borum appellationes comprehenduntur, ultra fines antiquos late
pervagatum esse. Antiqua fuerunt exempli gratia Ixéa meUa
uriXéa, quorum terminationem auctore Hatzidaki, Einleitung
in die neugr. Gramm. p. 181, cetera velut å^éa dat^a mu-
tuata sunt. Quod fieri potuisse infitias non ibo, dummodo ille
ordo tam numerosus atque praevalidus fuerit, ut alteros duos,
quorum erant ex. gr. ovxi) et dfvij, superare et tamquam absorbe-
re posset. At nihil impedit, quominus d^éa et öatQéa inter exem-
pla vocalis v in e abeuntis referantur; immo si hac condicione no-
raina in -éa et (-tJa) quasi sua sponte in unum ordinem conflue-
bant, multo facilius intelligitur, quo pacto tertius ordo prorsus
emortuus sit*) et hodie terminatio -éa (volgo -lå) in arborum ap-
pellationibus sola dorainetur®).

Id de hac ipsa voce opiaatus est LobBCk, Patbot. gr. serm. elem. Il p. 29,
formam antiquorem poness cum adnotatiunculam Herodiani (I, p. 303,10

L.) ia canone Theogaosti (An. Ox. II p. 106) servatam (cfr infra p. 25 adn.) ad
vocem iu principio articuli po&itam apectare crederet: sed sententia eius nullo aut
scriptorum aut grammaticorum testimonio commendatur, immo mensura. qua
instructam Archilochus et Euripides vocem usurpabant. refellitur.

*) Aliquantum huc sine dubio contulenmt dialecti doricae, quanim erant for-
mae in •ia exeuntes, velut ooKia{^ cok^) in titulo Halaesino, SGDl 5200 1 , 66.
II, 43. (Tab. Her. 1 Z72 auKh, c ante vocalem in i mutato.)

*) Similiter DaniblSsok 1 . 1 .: »fiir aolche war wohl eben. wie icli

glauben möchte. durch vorgängige lautUche Annähening der Boden bereitet». De
rebus neograeds huc pertinentibus uberrime egit Hatzidakis B. Z. II p. 235—276
K.Z. ZXXIV, p. 108—125. Rem persequi et longum est et diffidle, cum in iis
quoque dialectis neograeds, ubi vetera ia et ia servata etiam nunc inter se bene
didtingutmtur, non desunt exempia analogice reficta (velut npocia pro Ttpaatå).

G 6 i$b. Högsk, Arsshr. XXlV:z. 2

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

V. Eadem latio est vocabuli maltea 'cibus delicatus omnis ge*
ncris, secunda mensa’^), quod Romanos a Graecis mutuatos esse
iam Vairo perspexit, De lingua latina V 112: mattea ab eo, quod
ea graece jnairi^. Cfr etiam CGIL III 14.54- 314.52 negitpogå-
mattia et glossam Placidi, CGIL V 83, 17 matia (v. 1 . mathia): in-
(estinae, quae sordes emittunt, unde matiarii dicuntur, qui eadem
iraclant ac vendunt (= 115, 46; paulo comiptior 32, 7)*), i. e. 'hilla,
farcimen'; qua fere notione instnicta vox etiam adhuc superest
in lingua moeso-romanica: dial. septentr. maf, merid. matsu 'in-
testinum’ (cfrG.MEYER, I. F. VI p. iiösq.). Hae formae latinaeut
recte iudicentur, id primo tenendum est, scripturam mattea sine
dubio magis genuinam esse, cura ex indole sermonis volgaris fue-
rit, ut e ante vocalem in t abiret;®) deinde se vox etiam nunc supe¬
rans arguit popularem et e vivo sermone graeco repetitam neque
ab hominibus litteratis receptam; quod si ita fuisset, sine dubio
etiam latine maitya esset. His ita comparatis cum accedat, et
vocem probaliter iam ante aetatem Varronis receptam esse et
Romanos pro sono v vocum adventiciaium temporibus antiquis
semper u substituisse {velut in puelus = n^eXos, apua — å(p^),
facere non possura, quin a *fianéa forma in litteris non repeita
profectam esse credam^). Collatis enim et åazgéa audacius
non est suspicari, eam formam in sermone Graeconim corarauni
exstitisse. (Plura de hoc vocabulo in Epimetro I.)

Tam en haec adferre iuvat, quae recta via a substantivis in profecta sunt: e
dialecto pontica éo^pla (B. Z. 11 p. 237, 245)» cytbertnsi napia b Kapifa (B.

Z. II p. 281). cretensi occideotalt tcapi (B. Z. II p. 245» K. Z. XXXIV p. X13),
the.ssalica septentrionali et macedooica oi$€a, Mpeå (B. Z. 11 p. 280).

M De re cfr FrieiA.aeN0Sri commetitarios in Petronium p. 293; iisurpaTeruut
voceni Fctronius, Cena Trim. 61,5. 74,6» Seneca Controv. 9, 4(27), 20, Martialis X
59.4. XIII 92. 2, Suetonius Cal. 38. Tertullianus De anini. 4; deminutiviun, quod
est maUeola ($na(eota) Amobiua VII. 23.

De hts glossU egit Heraeus id programmate. quod »Die Sprachedes Petronius
tiiul die Glossen» inscribitur. p. 16 (G}innasii Offenhach a. M., Lipsiae 1899).

*) Cfr Me\*hr*Lubice. Einfiibrung p. 129, Thvrneyskn K. Z. XXX p. 499 sqq.,
Appemlicem Probi ab HrRaeo editani (Arcli. f. lat. Lex. u. Oramm. XI [1900] p.
300 sqq.) passim. Dc mutatione contraria. quarustici vea pro via dicebant (Varro.
K. R. I 2. 14) tn vocabulo urbano non est cogitandum.

*) Xisi forte ad exemplar refieta est vocis buccea *Mimdbissen' (Aug. ap. Sueton.
Aug. 19). quae se tnihi sola obtulit vox in ^ea sensu propius ad eam accedens. Id
ficri potuissc iiifitias non iho. quamquani illud probabilius diico.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMHATICAE GRAECAE

VI. Vocabulum (vel Ue<^?) 'latibulum ferarum, prae-

sertim anguium’ hac quidem notione praeditum aliud prorsus esse
apparet quam vel elktdi ‘tormen intestinomm, ileus’ vel eVieög
'vitis species quaedam’ (Hippys Rheginus apud Athenaeum I31B).
Immo huius est forma magis genuina eUv 6 g'^Uv 6 g, quam vo-
cali V metri causa producta usuipaverunt Nicandei, Ther. 143,
Apoll. Rhod. I 1144, Callimachus, Hymn. lov. 25, poeta ignotus
apud Suidam s. v. iXvoioi. iXeöv autem Theocritus 15,9 prae-
bet, item Arcadius (p. 41,17 Schmidt) eUeog ^ xardduöif, Pollux
V 14 iXeol xvQuog fdv inl xöjv 6 <pe(ov xaXovftevoi, woneg xai
xarå dé ?<aTdx 9 V^^^ åÅXcov denique Hesychius

et Photius (s. v. lAedj)^). Haec nominis forma utnim v'Oci fere
synonymae (peoXeds debeatur an ex *FeÄv-efds vel *é-FeX-EF 6 z
recta na profecta sit, Solmsen, Untereuch. z. gr. Laut- u.
V^ersl. p. 243, non diiudicant; ego cum ad intricatissimam illam
accedere nolim quaestionem, quaenam huius vods et verborum
eU-ioo) eiXéoi eiXXoi iXXoj sit ratio, tum a diversis formis primitivis
eiXvog et siXeég profecta esse prorsus improbabile duco, neque
dubito, quin tutius aliquanto ille in priore explicatione mansurus
fuerit. Mihi autem hoc quoque exemplum in meuni usum con-
vertere licet; similliraum est ei, de quo supra dixi, dfth?, scili-
cet ubi terminatio iam sua sponte in alterius similitudinem abie-
rit, ita ut, quae mutationis sonorum quaeque analogiae fuerint
partes, difficile sit iudicatu.

Quod vero ad vocis quasi domicilium adtinet, iam Solmsen 1 . 1 .
opinatus est eam a i)oetis Alexandriiiis et scriptore Cynegetico-
rum ex sermone venatorum aequali depromptam ionicae, ut ple-
raque eorum propria, esse originis. Quod ei universe adsentior,
nisi quod aeque bene conicere licet, eam iam prius in Htteris exsti-
tisse; utaimque hoc est, ionicam tamen fuisse rei ratio suadet.

VII. Scripturae, ut dicunt, inversae dud exempla ad rem no-
stram spectant, v pro e praebentia.

'Y^gvov Athen. Mitt. XV p. 272 sqq. n:o 21 A, ii; in eiusdem

M Apud [Xcnophontem] Cyncg. V i6 e codicum scripturis ilXoui et ihuXouciv
aeque bene iii' atque ilc enii potest (Solmsen. Untersuch. z. gr.

Laut- u. V^ersl. p. ^42). — De scriptnra inter u et t vacillante cfr, quae idem I. 1 .
exDosuit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉ.V

inscriptionis versu 5 vera forma exstat 'Y^géov; cfr Danielsson 1 .
1., qui ad hoc illustrandum adnotationem illam adiunxit, unde
haec disputatio proficiscitui. Tittilus Mylasis in oppido Cariae re-
pertus est haud procul Mileto, unde Öctog/d =dvo)Q(a novimus.

OvaXeguf, Aa^ojvi — Labeoni, DittenbErger OGI 196, 10,
qui titulus aegj^ptiacus est anno a. Chr. n. 32 exaratus. Solum id,
quantum scio, his regionibus exstat exemplum; neque enini siiuile
quidquam in Mayseri Grammatica papyrorum iuveni. De mu¬
tationis quasi donucilio nihil inde efficitur, sed consuetudinem in
sermone communi late patuisse apparet.

Quae iam protuli exempla'), omnia sermonis communis sunt ue-
que ultra Alexandri fere aetatem tendunt. Sequuntur duo ab Ho-
mero serael dicta, quibus nixus hane soni v mutationem aetati
multo superiori tribuo.

VIII. T^ea Ti^vov 'ostreorum genus*, probabiliter *Ascidia’,
*Cynthia’ (cfr Aubert-Wimmer, Aristoteles Thierkunde p. 183).
Mentionem eorum Homerus fecit in uno versu II 747 noXkoix; &v
MQiotuv åviio S6 e- trjdea di<pa>v \ vrjog (bioÖ^^oxov. Stirpem vo-
cabuli in -5 exire inde effici videtui, quod pluralem formam x^t}

’) Dubitanter Daniblssok 1 . 1 . adfert i;r/fc»(<}ov infjrtfov *retisaculuin Davis’,
BoBCKHlUM citans, Staatshausb. d. Atbeuer III p. 162. Haec forma aatiquierse
fuerit uDiversa vocalis u iu ^ mutatioae, prorsus Descio; illam veram esse testatur
inscriptio attica anni 357/6 (CIA II 793 e, 23—26: Infyua), et eadem codieum
oititur auetoritate Polybii (III 46), Suidae s. v v. l^éntovuc,

Hesychii {InifÖMv). Item apud Harpocrationem, qui Lysiam et Aiistophanem
(Iv ^OiKåa<u) vocem usurpasse auetor est, exstat A. Aid. litterarum serie

munitum (ånéYoto)/ i supra a suprascripto N); apud euudem s. v. habet

A, Aid., knlfitov alti, quo in fragmento Babyloniorum Aristopbanis

(vol. II p. 975 Mbin.) metrum flagitat. £a forma magis genuina praeter*

ea in duobus libris Aristidis (De concord. vol. I 773 Dind.) et in lexico Zonarae
p. 809 exstat. Vox a 7^9 (vel ’terra' dueta (Boeckh 1 . 1 ., cfr 76a ra) cum
adiectivo knljuo^ ^terrester, kr:} 74^ < 3 ;/* coofundi non debet. Scriptura vero
knlfiiov nescio au voci s>*nonymac åståjKoy debeatur, quam a 7^, jan duetam esse
indicio e>t forma gemclla dxrfyarav (sine dubio ionica. illa attica). Neque
enim ratio cogit, quod Boeckh 1 . 1 ., et his temporibus Bbthb (Poll. 1 93. J04)
posuerunt, utrumque vocabuliun indidem derivatum esse. Immo scripturam
ånoffja non no vi nisi ex uno loco mox laudando et ex Hesychio s. v. 762 ra;

utrobique mendae origo facile perspicitur. Diversitatis documento sint loci
Pollucis, quorum lectiones adscribo: I 93 dx^7ara A M P S B C V, qui addit
ånåjtja', sequitur knlftta F S B C, om. A, kntfua ceteri, ut \ndetur; 1 104 ånåjaia

Digitized by Göogle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

Nicander Alexiph. 396, Pollux VI 47 (ubi xldr) traditum), Athe-
naeus III p. 88 A usurpavenint. Quin etiam singulari to xr^Bo^
Athenaeus 1 . 1 . utiturlocum Axistotelis alias deperditum exscribens.
At, nisi prorsus fällor, hic quasi cardo est omnis de hac v'Oce quae-
stionis. Aristoteles enim, cum in Historia animalium septies, De
partibus animalium ter. De generatione animalium semel voce
utatur, neque xrj/Bog neque ullum eius decHnamentum usquam ad-
hibuit; immo ubique scribunt editores, quo vergunt variae

codicum scriptuxae. Hae cum in editione Berolinensi nisi ad lo-
cos Historiae animalium non adnotentur, tamen id sufficit ad rem
cognoscendam. Genuinum plerumque serva\'isse videtur classis
altera, cuius testes sunt codd. D* P, cum A*C* interdum e pro v
efferant. Varietates adscribere libet: p. 528* 20 xBea A*, xrfiea
p. 531“ 8 Tr;öf:a A‘ C‘, p. 531“ 18. 29 vtfiéov /!“ C“, p. 535*
24 T^ea - 4 “ C", T^Öoa P, p. 547** 21 xi^vai C“, rr.ötia D‘,
xiBva P, XT^eia Aid., p. sSB** 20 xr)Bva A*, xiBva P. Hi igitur
Aristotelis loci cum norainati\-um x6 xifioq prorsus aspernentur,
num credendum est eum alibi hane formam admisisse? Immo
Bvov ubique ei est reddendum, quod praeterea Hesychius praebet:
xifiva (cod. -i 5 a) ... xal eldoq éax^éoiv}) et ex emendationeproba-

A M F S. åjtåjKa B S; itm X 134 åKoyafa, klyva codicum auctoHtate commeii-
dart >ddentur. Praeterea vide Tbes. Nos ignoro, quam difficile sit neque in«
scriptiooum neque grammaticorum teftimoniia dtserlts adiutum de tali re certi
quidquam proferte, sed manet opinio utrumque et åx6yt(o\f et ånåyatov bene
munitum esse. Haec igitur nihil ad rem.

Denique de fonna. quae huc speetare videtur, vocis expeditu diffidllimae
ipOTi, <fioh, if^åa 'pulpa lumbonim. quae etiam vel vi<f>pofi1irpa vocabatur*

pauca dicenda sunt. Habet Hesychius ipttal’ åiiktsKtc * item lexicon dori*

etuu in Bibi. Matritensi p. 146 t/fttoK (Lobköc Phryn. p. 301, M. Schhidt ad Hes..
Thes.). Conciliare possts. nostram rationem seoitus. hane form am cum Hesychii
‘ quam antiquissimam posuit Hatzidakis. K. Z. XXXVI. p.

593. Sed cum glossa Hesychii ambigua sit, interpretamento altero cum priore
non conveniente. neque mihi fides atque. auetoritas lextci illius alterius constet.
quam experiri non licebat, haereo an forma pro certa habenda sit aut in meum
nsiun convertenda. Ceterum. quae est indoles talium lexicorum, etiam si fonnae
fides habeatur. nihtlo magis origo vere dorica constat. dum, unde deprompta sit.
nescimus.

Ubi tameo duae glossae confunduntur, nam interpretamentum prius revdp;
å npoziouatP ol itorapol ad oH)dea pertinere vidit Corahs (ad Xenoer. p. 152).
cuius verba in Thesauro s. v. laudantur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE kaiJ;n

bili AHRENsn Epicharmus fr. 42 K.^) ti^eov vero formam a codi-
cum classe priore plerumque exhibitam consuetudini deberi aeta-
tis recentioris inde cernitur, quod ea exstat in CGIL III 355,73:
ostrea xrfiea et apud Athenaeum III p. 90 B: énei x-qBea td
Saxqea (ubi tamen de loco Aristophanis Lysistr. 549 agens ver-
sum Homeri respicere potuit). Accedit maioris momenti res, quod
Plinius tethea nominat N. H. XXXII 99.117*). scilicet quivocabu-
io utens non ex Homero sed e sermone communi sumpto testis sit
eius consuetudinis.

Quae cum ita sint, necesse erit casum rectum xi^deov ponamus
iuxta t^dvov exstitisse, ad quem forma x>]dea {telhea Plinii) re-
centiorum referatur. Hoc quidem evitari non potest, cum tale
declinamentum ad stirpem sigmaticam pertinens apud scriptores
eius aetatis, qui oratione pedestri communi uterentur, inauditum
sit. Neque quidquam obstat, quin de forma homerica idem iudi-
cetur. Immo hac ratione inita varias vocabuli species ad unani
formam x/jOvov revocare licet, quam sententiam per se valde
commendai dam in Epimetro II veriloquio vocabuli stabilire in
animo est. Forma autem xfjOog ex hac ser.tentia commodam ha-
bet explicationem. Opinio vero ea, in quam prius incideram id
ferentem, ut omnino a grammatico quodam ficta sit fallaci ana¬
logia decepto, vix sustentanda est, etsi, qui primus formam xijOtj
adhibuit, Nicander tale quid facile sibi indulgere poterat. Prae-
stat consilio audaciore desistentem explicationem e sermone vivo
repetere. Etenim cum declinamenta pluralia huius vocis procul
dubio usitatiora essent, facillime in dialecto ionica ad xijOea
novari poterat casus rectus xfjOog. Postea vocabulum flexione ita

Athen. III p. 85 C, ubi traditum est.| XsTtåSac. icitidou^, KpapöZo-jf,

Kt^KipiÅouf, ^TTjduvdieta, fialavouf, unde AUKENS {KTH-Za,. MEINEKE, (quem

KaibEL sequitur) njdivia, \ effecit. Utnun verum sit, e meosura pendet

vods praecedentis Kut^aXot/c (ita, per e, recte. ut videtur, Kaibel), cuius a ambi-
guum est. Tamen baud inepte Ahrens Hesychii KiKoPauilxidtc '
comparans vocalem produci statuit, videlicet ez o/a contractam; illos quid mo-
verit, nt brevem esse putarent, prorsus nescio. — Apud Aldphronem III 13
ScBBPER (111 49 MEtN.) cum codices pletique riiBta, 6 njrffia exhibeant, sentcntia
tamen coniecturam Reiskii commendat rfjdtta vel potius quam etiam

posteriores amplezi sunt editores.

*) Contra ibid. 93, 151 Uthea vidbus nom. sing. fungitur eodein modo atque la-
tine didtur ostrea, -a» et ostrea, -orum.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

mutata in sermonem communem transut, cuius igitur fonnae ge-
mellae fuenmt tfjdoi; xrfBr} z^deov x^Bea. Qnanim utraque
ionicae originis esse potest, si quidem hane deflexionem non in
tota lade faetam esse ratio cogit, ut ponamus; aut illa pronuntian-
di consuetudine latius evagante forma attica, quae erat xriBvov.iu.
x^)Beov abiit.

Haec si reete disputata sunt, exemplum vocalis v in £ mutatae
deprehenditur antiquissimum et dialecto cuidam ionicae sine ulla
dubitatione thbuendum. Ne quis de analogia cogitet vocabulo
5 axQeov debita, alienum non est moneie formam eius antiquiorem
SotQEiofv fuisse videri; cfr Athen. III p. 92 F, Kuehner-Blass,
Ausfuhrl. Gramm. I:i® p. 139.

IX. Altera, quae huc pertinet vox homerica, est wiidsia, qua
poeta utitur in v. S 499'). caput Ilionei abscisum et hastae infixum
cum capite papaveris conferens. In hac enim \'i — xstpaXii 137?

V, 498 sqq: It<

iv ' é di

ni^padi t c Tpuftaöi kqI iiHda.

His de versibus rixa iaxn iater veteres interpretes orta no&dum absoluta est, cum
alii Aristarcho intellegenti et versum prozimum delenti, alii Zenodoto

particulam « ciif agnoscenti adsentiaotur; vide scholiaet Ameis-Hektze, An-
hang !. 1 .. ubi plura. Utraque sententia maguis prexnitur molestiis. cum neque
partieula 'comparativa tadte addi posse videatur neque de vocula contra diset-
tum Aristarchi testimonium cOdénou "^Ofojpec xi <^1) &>tl toO dfc xitaxiv facile
fides praestetur. Nam in B 144 eam hiatus evitandi causa a Zenodoto incuicatam
esse suspicari licet. et quae LBap (ad eum versum) praeterea adfert. e nostro loco
pendere possunt. Quare alienum non est conieeturam proponere, quam mecum La-
GBRCRAKTZ benignissime communieavit; 6 2 ’moz au-

tem ille velut caput papa\eris (id) adtollens' etc. tn< alibi quoque apud Homerum
adverbii vidbua fungitur, velut 2 529 Kt€4^>ov d^htf fiTfio^ox^paCf N 799 sq. {icOfiara)
K'jpxé. ^ahipföwvxa, npd ptv r* VX, aöråp dlAi* | S/c Tpibxc zpd piv äXÅ04
dp^påtic» Ix’ äiiot; A 630. Et ^ his lods oceurrit (quod plerumque

^tp adhaeret, nihil interest): H 286 airåp iyii/ på ia Ktioopat, ^ ntp &u odxoc, B
415 dfdt x^p i^mUrfCi Kp6i'Oo i xtiitt nxp, / 310 | jj ntp

ri nai ii>c xixtiiapivov iaxai, N 329 i^px^ St^p^ xard oxpaxåv, ^ ptv

Quam fadle iota exddere potuerit, vix est, quod moneam; quin
etiam fieri potest, ut ne una quidem littera mutanda aut addenda sit. Sdli-
cet 9 vei i) pro iostrumentali acdpi potest, velut iam Herodianus (schoL A ad B
73) formulae 1} 8ip<c ioxh voculam ^ per interpretabatur; dr etiam Lbap ad
B 415 et dc formatione BnUGMAKN-THUbCB. Griech. Gramm ^ p. 269.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

fiqxoivoq — voci adsignanda omnes inter se grammatici et lexico-
graphi consentiunt; scholiastae, Apollonius SopUsta, Lex. p. io6,4,
Pollux II 38, Suidas, Etym. M. 549, 59 (qui etiam oipaiQiov in-
terpretatur). Volgata et quae attica fertur vocabuli forma est
xoidia, quae etiam de capite, i. e. capsula seraina continente, alia-
rum plantarum (velut loti aegyptiaci, Theophr. H. pl. IV 8,9)
usurpatur; apud Aristotelem, Probl. 16,8. alvum clepsydrae signi-
ficat. Denique hic illic lexicographi tjdoq tpvxov inteipretantur;
vox igitur se sensu nominibus illis plantanim et arborum applica-
vit, cuiusmodi sunt oixi^a, dor^da, xo^da.^)

De originatione vocis nondum inter viros doctos constat. Sen-
tentia enim SCHEFTELOwTTzn (B. B. XXVIII, p. 148), cui Boisacq
Diet. étym. s. v. adstipulatur, ad xcyof’cavum’ — »eoderamodoat-
que xdtdtov (= xcoAov!) 'pellis' ad xebai* — referentis omni caret
adminiculo derivationis ratione prorsus neglecta; neque minoribus
ea, quam Prellwitz Gött. gel. Anz. 1886 p. 766 dixit, laborat
vitiis. Ipsum audiamus: »*K<odéfja, *x(odvi&s ist also eine xwdof-
blume. Dieses im Grechischen verlorene xtodog stellt ganz genau
das lit. kSdas dar, »Federbusch auf dem Kopf der Huhner und

andrer Vögel, Miitze genannt, Flachswickel.» (Nesselmann

Lex.), von ihm abgeleitet sind xéd(ov die Schelle und die
Frucht des Mohns. Dieses ist wohl eine Kurzform wie xajcvr) fiir
xcatvodöxT). Kédeia ist demnach mit »Kopf-» oder »Schellen-blu-
me» zu iibersetzen». At vocabulum lituanieum cum ad anglosax.
höd, angl. hood 'mitra, pileus', vet. alera. kuot, germ. Hut melius
referatur, dh primitus continuisse necesse est. Accedit, quod ipsa
linguae graecae consuetudo istam derivationem spernit, cum stir-
pium in -v ita declinatarum nullum quod sciam supersit vestigi-
um; neque enim ille plerisque viris doctis comprobavit, iiomina

>) Quo fiebat« ut fonna Kwd^jov no va erearetui; cfr icapöa : Kåpoov, ohifc: o?*
o^jov, ta : Sov, Haia: Uouov alia (LOBBCK» Phiyn. p. 30a). — Quae potestas lods
plerumque mutilU inscriptiooum aliquot atticarum (v. MBiSTERHANS-ScHWYzaa,
Gramm. d. att. Inschi.' p. 59) vod adsignanda sit, non constat. — Hippocrati
fonnam Kwdii) reddere conatus est HomåAirs, Die gr. Diall. III p. 33a, ita glossam
Galeni (Exeget. in Hipp. p. 3x2, XIX p. zi6 K.) emendans, quam volgo Kwietc'
K^dtia scribunt, codice uno altero (M) tui^åijv praebente. Vereor» ut reete

id fecerit, nam utraque haec lectio defendi potest: i ftéjdwv Dieuches

ap. Orib. p. 39 Mattb.: /ui/Sri .\necd. Bekk. p. 274,31, Et. M. 549.59.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

quaedam in -via ab his stirpibus profecta esse^). Denique eum
»Kopf- oder Schellenblume* inteipretantem latuit vocem non
'florem papaveris’ sed 'xsipaXrjv vijg fn^xojvog' designare^. His igitur
de causis sententiam Prellwitzii reiciendam puto.

Veri tamen id sententiae illi inest, quod, formaeutintersecon-
cilientux, necesse est xiodéa formam antiquiorem *xa)dvia excepis-
se®). Neque difficile est intellectu, vocem se ordini satis numeroso
nominum in -i 5 a, exeuntium aggregavisse, cum neque accentu
— si nom. acc. sing. et nom. pl. excipias — ab his differret neque
aetate paulo recentiore quantitas vocalis v huic mutationi obsta-
ret. Immo HATziDAKis, K. Z. XXXVI, p. 593^), vetustioris Atthi-
dis indolem non fene contendens, ut vocales vä coniungerentur,
hac lege formas titulorum atticorum (saec. IV) xcoöjjag xtodvav, com-
parato etiam homerico x^deia, regulae suae accommodavit, idque
suo iure, cum eiusdem saeculi tituli attici participia perfecti in
-va constanter exhibeant. Reravero ita se habere forsitan altero

Quod unum sententiae eius favere videtur, iU'jia nescio an a plurali neu-
trius generis rd vuHa profectum si ve adiuvante voce sive ad

exemplar aliarum carmioum appell atio num, ’velut* 0 å 6 o<ftia, ^Opiauta, JoÅ^lfuaa
/larpötciifa (dé quibus cfr inf ra p. 44)» sexum femininum sibi adsdverit. uéfct/ta
antem tono attico pro effertur eodem modo atque S/iOiOC pro åfiofof (cfr

Bruguakn-Thumb, Griech. Gramm> p. X85]. Cetenim ex Eustathio p. 1930, 62
patet de scriptura non constitisse: uiKo/av rrvlf piv Matå ti}i'pt/^au

01, di Koxå ri^v td ^ut 6 u. Herodianus LBNTzn de hac voce tacet.

*) Id ita esse e loco Theophrasti elucet. H. Pl. IV 8 (de lo to aegyptiaco):
ravra di (tå itav å ^itoc dtjj/, oofifuiu icai ouYKalöirttt Kwdöav, ifia tU

rj dfoij^ftat icai dnip too dlatoc xoOto ii no tu pilpt dv Kuidoa

bitiXtwO^ Koi tå dv 9 i; ' ti^^ Si Kdodöi^ tS fäyido^ j^A/xov pljKioioc ti^c

fUYloTfjc •• X.

*) MBlStSRHANS-ScBwYZBR, Gramm. d. att. Inschr.* p. 39 inter voces diphthon-
gum oc continentes hane quoque referunt, etsi sententiam de formatione non pro-
ferentes. Item Hxrwbrden. Lex. suppl. et dial. p. 483.

*) Xuperrime B. Schwartx. Pestschrift fUr Friedrich Carl Andreas (19x6), p. 88
sqq., illias vel ignarus vel certe neglegens eandem sententiam protulit eisdem fere
argmnentis usus. quibus tantum adiunxit disputationem de adnotatiuncnla He*
rodiani (I 303,10 L.) satis memorabili et de scholiis ad N 212, # 242, quam doctri*
nam ad hane vocem transferri posse >*idit. De ea re cum et ipse eogitaverim, gau«
deo me enm viro doctissimo consentire, neque rem denuo traetare necesse est. Id
tantum moneo et Hatzidakin et ScHwARrnmi duces secutus, formas canone illo
Theognosti (An. Ox. II 106) commendatas, velut 6^62, Kwdda, ohda, ISöa, otnöi,
åtpdi ad coDSuetudinem saeculi V:i atticam omnino non pertinere.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE EALÉN

argumento confirmare liceat, quod, cum per se parum raomenti
habeat, tum in materiae exiguitate haud piorsus spernendum est.
Ad mensuiam vods certo diiudicandam ut nullus fere poetarum
locus praesto est^), ita fiagmentum Aristophanis {VeoiQy. IV, vol.
II p. 986 Mein.) aliam ob causam dignumest, quod notetui. Har-
pocratio; xoidva- xrp» rrji xe(paXr]v o 5 tö> xaXovaiv. ^YneQe{år}g

xai *AoiaTo<pdvT]i PeoiQyoi^ »åyadijv ye xo>dvav». Huc enim vergunt
variae librorum scripturae xd>åya A, xvwda BC, xvto^ N, xofåva
epitome; Dindorf xtodeia scribit, Beeker xcodla, nulla re co-
gente. Contra apud Suidam: Ktoåeta' elSog qimov. ^ rijg fn^xovog
xetpaXr}. 'YntQEiårrig xai *Aoioz<xpdvr)g, Ubri optimi hane formam
praebere videntur. hitem inde ortam, utra forma Hj^ridi
et Aiistophani reddenda sit, rwpectis titulis et Theophrasto
ita dirimendam esse puto, ut Haipocratio veram formam
servaverit, nisi quod, quae Aristophanis aetate vigebat, scribendi
consuetudo xtodvia flagitat. Suidas autem nescio an artieulum
suum ex parte aliunde deprompserit, cuius rei indicio esse viden¬
tur verba »eldog q}vxov*. Accentu vero a libris Harpocrationis
exhibito ut per se nihil fere confidendum est, ita his nugis, quae pu-
tantur, plerumque in apparatibus criticis neglectis, qmd quoque
loco re vera traditum sit, non est alieiium decernere atque confir¬
mare.

Eodem sensu atque xatöeta xcl>dvia vocabulum xtodtov (volgo
'tintinnabulum’) interdum usurpabatur: rrjg fii^xojvog o xdibmv
Dieuches ap. Oribasium p. 39 Matth., xéboiV'.. . xåXv^

Hesychius. Hoc inter et xcodvta eadem intercedit ratio*),
qua inter se coniuneta sunt aiQu>v 'igneus’, ^nvQQog, 'fulvus*.
'rufus' et aidvia 'avis natans quaedam cervdee et pectore ferrugi-
neo' (pertinent liaec ad verbum atdeiv 'inflammare*. anglice 'light
up’.) Vocabulum pro participio perfeqti more antiquissimo for-
mato ScHWARTz I. 1 . accipit, cui.obloquitur E. Hermann, Berl.
philol. Wochensehr. XXXVII (1917), col. 22, vocalemco huic seii-
tentiae non favere contendens. Accedit, quod radicem v'erbalem,
unde duetum sit, neque illi neque alteri cuiquam contigit, ut in-

Lobbck, Path. serm. gr. el. II 29 e versu Damocratis (p. 30 ed. Harles.) colUgit
esse amphimacnim; tam en exemplum aetate Neronis non antiquius nihil ad
sermonis attici co nsuetudinem.

^ ScHWARTz 1. 1, å^wv å}^o(a comparat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

veuiret^). Sed parvi refert, qua appellatione vocabulum insignia-
tur; terminatio enim illa, cuius ope participia perfecti formaban-
tur (masc. neutr.-M«s—^ «os- — -as-, fem. -us-y-) intime cumsuf-
fixo -«s- cohaeret in nominibus formandis adhibito; cfr Brugmakk,
Giundriss II:i^pp. 534. 563. Neque video, quomodo quis forma
xmdvia non posita rem expedituxus sit.

Ut iam ad propositum redeam, tuodeia ex xtb^ia örtum*) recte
mihi ceteris id genus exemplis adgregare \'ideor, si quidem recte
de terminatione participii perfecti iudica\’i. Forma, utpote vo-
cabuli homerici ab attica abborrens, dialecti ionicae propria est;
cuius nescio an propago exstet wa6(a forma temporibus recentiori-
bus satis frequens (v. Thes.)*). Nempe cum ex. gr. genetivus xty-
6 e(a(; in Modta; per itacismum abiisset, nominativus wobia facilli-
me creari poterat. Ceterum si cadentera graecitatem respicimus,
haec res fere scripturae est, non pronuntiationis. Indidem forma
quoque Byzantina descendit xovi^a (Du Cange, p. 725), quae in

Cum et äiidutd Scrwartz 1 . 1 . componit nomtn proprium Kiidaioc

{Ku/ddÅoo ' napoffiia, i>c fdxpofc uxpiiiUvou åjopavdiiotj Hesych.,

cfr Diogetuan. V 69) et Kf»}daXo^x^ ' Suid. De etymologia aimilitudine

tantum sonorum nitente iudidum cobibeo. Idem in vtucabulo nådoc radids
spedem debilitatam agnoscere volt» quod per ae optime fieri poterat. Sed
vocem originis aemiticae esse iam H. StbpuakUS opinatus est: cfr etiam
Lbwy« Die semit. Premdwörter im Griech. p. 102. Benignitatl P. Lbakdri,
professoris linguarum semiticarum. debeo, quod mihi contrariam opinionem
id ferentem< ut hebr. kaS, iud.* aiam. kaädä ex sennone graeco accersita
sint, boc loco refutare licet. Qui me de vocabulo akkadico kändu moniiit sonos
illorum prorsus aequiperante {<^käddu); quod. quamvis sensus ambigxii sit
(Sluss-A rnolT. Dictionary). tamen, utpote determinativo instructum. vas-

culum quoddam significare et cum vocabulis illis cognatum esse viro doctissimo
Gomprobavit Ungkad» Beihefte aur Orien talischen Litteraturxeituog II p. 26.
adn. 3. Quae cum ita sint, vocabulum vere semiticum vix effugiendum est.
quin Graed mutuati esse putentur.

ScHwARtz 1. 1. de prisca vocalium vicissitudine cogitat. Hatzidakis 1. 1.,
cum item partidpia in -ua exeuntia exdtet» priore sententia $ua. de qua supra p.
2 . destitisse videtur.

Interdum manifestum est Kwdh vitiose pro exstare. sdlicet ubi locus

homericus respidtur. velut ap. PoU. II 38 pivrotoi nofjixai xai
Md/8t{av KaXoOaiv, årå roO fx^iictovoc å^Ofiåoauxtc, ubi K<i>8lav codd. ABC.

Item ap. Hesycluum xoi^/a* f oaifioroc, ubi litterarum serie

non repugnante dubium non est» quin reponendum sit wåsea ' Ko/iiio, . . (M.

ScHUiDT Ké} 8 i] pro ic<o 8 lc malebat).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

scholio recenti occurrit (ad Theocr^. 11,56); fttjxtov ^erai ij xE<fa},i]
xai åvdri<p6Qoq ^cidvr), ■q xoivät^ Xeyofiévt] xovåéa', cfx BasTIUS et'
CORAES ad Gregor. Cor. p. 363 Sch.; Hatzidakis, B. Z. II p. 243.

Restat forma xd)Arj (An. Bekk. p. 274, 31; Et. M. p. 549,59).
qiiam Schwartz 1 . 1 . putat ex xtodeia (>*xc6dea) contractam esse.
Exstant sane exempla aliquot ionica, quae speciem eiusmodi con-
tractionis prae se ferentia collegit Blass (Kuehner, Ansfiilirl.
Gramm. I:i® p. 210; cfr Smyth, lonic p. 247), velut (Pavayd^ =
(Pavaydgfia, ^vxxah} ZéXt] "EgijOt] pro -eia, ^aoiXr), nQéo^t) pro ^a-
oiXeia, Tioéa^eia. iegtj pro iégeia SGDI 5562, 5584, 5604 al. (cfr
tamen Schulze, Quaest. tp. p. 489 sq.), *OvT)oixQatr] pro ^xodjeia
SGDI IV p. 854; “16 b. Tamen res mihi non pro certa atque
explorata est, cum pleraque ad aliorum exemplar novata
esse possint, v'elut inter formas IJt^veXomj et nr}yeXöneia talem
rationem non intercedere sed utramque rite ductam esse auctor
est SOLMSEN, KZ. XLII p. 233. Et xtodr}, si forma v'era est neque
cornipta, ab ipsa radice protinus profecta esse potest.

Vocabula homerica si recte huc rettuli, ea, de qua agitur, pro-
nuntiandi consuetudo aetate sermonis communis primordiis ali-
quanto superiore viguerit necesse est. Mirari sane possis mutatio¬
nis specie admodum recentis vestigia iam in vetustissimo inveniri
graecae linguae monumento, a quo, ni fällor, alia id genus prorsus
aliena sunt. Neque tamen necesse est ipsi poetae has formas im-
putare, quas, quia vocabula apud Homerum Sna^ elgrjfiéva erant,
facile textum invectas et in libris optimae notae traditas critici
Alexandrini, qua erant religione, facere non poterant, quin recipe-
rent. Qua vero aetate natae sint, nisi opinione satis incerta ad-
sequi non licet. Hoc tamen considerandum est; ut librorum raa-
nu scriptorum, qui eis ad editiones ornandas praesto erant, nulliis
fere saeculo V exeunte antiquior fuisse videtur^), ita nulla his locis,
quae quidem huc faciat, exstante lectionis discrepantia*),forsitan
aliquanto tilterius progredi liceat.

M Antiquissima fuisse videtur *At-riftåxou; de subsidiis ab Aristarcho in edi-

tioue ornanda adhibitis cfr Ludwich, .Aristarchs homeriscbe Textkritik I p. 3 sqq.

*) In T. n 747 pro rffOta Hesychixu l^dta scriptuni fuisse testatur (s. v.); praeterea
V (propter veriloquium stultum, quod in lexico Apollonii Sophistae et
£t M. 737,56 recuirit;) ^i^[ 6 ta im. Ista ad hane rem ne levissimum quidem
uiomentiim babent.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

Perlustrata igitur, quae mihi sese obviam tulerunt, exempla co
vergunt, ut quasi vernacula haec pronuntiandi consuetudo fuerit
ill dialecto quadam ionica. Aperta res est in ir/flea, xoideia, Oeto-
otV, -ota, *Y^q^ov\ reliqua cum sermonis communis sunt, nihil ob-
stat, quin indidemoriunda postea ultra fines domesticas late evagata
esse putentur. Experti enim scimus, elementa dialecti communis
a consuetudine attica discrepantia pleraque ionicae esse originis; cfr
in universum Thumb, Hellenismus, c. VI. Neque multum repug-
iiat laconicum ^idéog, quippe cum illa quoque dialectus, etsi quae-
dara Sua propria usque adhuc servaverit, iam mature sermone
communi quasi infecta sit, id quod in ipsis titulis hane vocem ex-
hibentibus aperte cernitur').

Iam, postquam disputatio mea eo progressa est, ut de origine
pronuntiationis, de qua agitur, ionica fere constet, ad vocabulum
éQQT}ye.ia Heracleensium propius accedam, quod nescio an inde
lumen accipiat novum. Vocalem tj radici inhaerentem omnes fere
viri doeti ad pristinam referunt vocalium Weissitudinem, qua
iuxta exstant ex. gr. —- Muta. ita scilicet, ut indica-

tivus legitimus iggoyya fuerit, participum ieQT)yd>s'. cfr Brugmann-
Thumb, Griech. Gramm.* p. 373 sq. Quod secundum antiquissi-
mam illara consuetudinem potius *iQQayvia (cfr iQQdyr}v et
xedrjJiiog —■ reddXvia alia, de quibus egit Solmsen, Mus. Rb. LXVI
p. 142) exspectandum fuit, non multi facio, cum iam apud Home-
rum ne7cXr)yd>s nenXrjyvia (pro *7isnXdyvia) exstet; sed neque
exempla plane similia a radice rj continente profeeta reperiuntur,
et, sive Doridi Heracleensium sive sermoni communi igQtjyeta
adiudicas, ad temporis praesentis similitudinem novari potuit per-
feetum iggrjya (: Q7]yvv/u— Tiinr^ya : 7 ii]ywfu, dorice Tienäya : nay-
vvfu', cfr etiam oécrpia '■ orpiofjiat, réxrjxa: xijxofKU alia). Quomodo vero
perfeetum verbi Qijyvvfu dorice sonuerit, testimoniis destituti ne-
scimus, neque id mea magni refert, cum vocabulum illud ser¬
monis communis esse mihi persuasum sit; sed eas dialectos,
quas illuc plurima contribuisse eoostat, Atthidem et ladem in quae-
stionem vocemus. Forma attica. est åQQwya, quae etiam apud

M Ceterum dialectus integra Spartae ia ipsa urbe. ut videtur, prorsos exstingue*
batur; certe adhuc nisi in montibus et lods reconditis adituque difitdllimis aetatem
noQ tolit; vide tabulam a Thumbio descriptam, I.P. IV p. 195.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

Hippocratem {II 30 L.) et Archilochum (fr. 47,1) exstat. At tex-
tus illius ab atticismis integer non est (cfr Thumb, Handb. d. gr.
Diall. p. 338 sq.), hic Pari natus, cuius insulae dialectus a dialecto
in ora Asiana vigente bene distinguenda est. lis autem regionibus
iQQi]yfÅai vernaciilum erat {ovv- in Odyssea, xat- apud Herodo-
tum). Denique iQevya his tantum locis exstat: Hermae Past.
I 1,3 (ånegQrjytog) . in glossa Hesychii originis incertae xaxegQTjyo-
lac diEQQrjyfjévovs^), Philostr. Imag. II 26, 851 (varia lectio;
»but Sggojya best supported*, Veitch, Irreg. Greek Verbs s. v.
Q^ywfu, Kayserum secutus); unde eam formam sermonis com-
raunis fuisse iudico et. quia a consuetudine Atticorum abhonet, ex
lade oriundam. Quin etiam opinari licet ig^yfiai formam in
lade obviam ad exemplar synonymi fere {xaT)éi^ya (ad åywfii),
quo Hesiodus et Herodotus usi sunt, in igQTjya mutatam esse, cui
novationi analogicae, si quidem ita processisse putanda est, nisi
apud lones fere locus non erat. cum ceterorum esset forma iaya
(FéPäya). Utut singula haec se habent, optime cum ea, quam
de domicilio vocabuli propter terminationis speciem sententiam
protuli, conspirat habitus ille radicLs, quem nisi apud lones in for-
rais perfecti adhibitam esse certe nescimus.

Qua vero via quove tempore vocabulum ionicum Heradeam
pervenerit, ambigi potest. Usque adhuc nihil aliud comprobare
studui quam id quoque ceteris sermonis communis elementis ag-
gregandum esse, quae aetate ipsis tabulis non multo superiore in
dialectum Heracleensium recepta esse temporum ratio suadet.
Neque contra hane sententiam, quod videam, argumenta iusta
adferri poterunt. Tamen, si forte veri aliquid in alterutro eoniin
lateat, quae item fieri possunt, ea proponara. iggiy/eta cum vox
technica sit agros dneas prata uno nomine comprehendens, co-
gitari potest eam scholae geometricae a Pythagora Samio institutae
])ropriam fuisse, qua igitur via quamvis lubrica Samum deferimur
ad vocis domicilium^. Altera via patet, si rationem urbis Hera-

M Hane iani MrisTer adtulit. Stud. Curtii IV p. 434; (LXX). quod al)

t odoiii ]iuc trahitur. utpote traDsitivum a quacstione abesse debet.

*) 1'ortasse alienuni non est raonere agriraensorem ad terras Dionysi metautla.^
ronduetunt Xeapoli e colonia lonum oriundum luisse: xaiäzoc^ Xatpia^ Jano/va
SinrsoXhti; T. H. 1 1.S7. Sed vocem ibi vel Euboeae quasi vernaculaiu fuiyse
iiH. quae inf ra de niutationis condicione adferani. refutabitur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIOMES GRAUUATICAE GRAECAE 3I

cleae condendae xespicis. Namque in novam uibem loco fere vete¬
ris Siridis conditam cum eius quoque incolae transraigrarent, hi
facillime sermonis stii vestigia quaedam dialecto Heracieensium
doricae imprimere poterant^). Narrant autem auctores locupletis-
simi Aristoteles et Timaeus (apud Athen. XII p. 523 C, cfr Strab.
VI 264) lones Colophonios Lydorum fugientes imperium ur-
bem olim vi cepisse. Inopinantibus igitur non eveniret, si frustula
ionica iam ante aetatem, qua sermo cOmmunis vigebat, recepta
Heracleae deprehendexentur; sed cum ladem in ipsum sermonem
communem plurima contribuisse constet, haud facile antiqua a
recentioribus^ distinguuntur. Ego vero iggrjyela, utpote vocabu-
lum technicum, sectae Pyth^oreorum potissimum imputavexim,
simul mecum reputans unicum talis participii exemplum per li-
brarios traditum in epistula Myiae pseudopythagorea exstare.

Nunc demum, exemplis graecis pro vixili parte perlustratis,
tractanda est vox latina agéa, de qua Isidorus, Orig. XIX 2,4
haec tradit: ageae viae sunt vel loca in navi, per quae ad remiges
hortator accedit) de qua Ennius {492 V®): muUa foro fonit et agea
longa repletur. Quem versum posteriores omnes, qui vocabuli
mentionem fecerunt, respicere videntur, Paul. Fest. p. lo.io et
glossographi*). Indidem derivatum est ageator hortator CGIL V
343,8. Romanos vocem graecam, quae est åyvia, mutuatos esse
ut iam pridem inter viros doctos constat, ita in forma iudicanda
disseutiunt. Namque Ernout (Les élém. dial. du vocabul. lat. p.
96) v^ocem ad Romanos per Oscos pervenisse opinatus est, eosque
pro terminatione graeca vernaculam -ei{i)o- substituisse. Tamen,
ni fällor, difficultas ista ratione non magis tollitur, quam si agea
quasi recta via ab åyvta profectum esse putas. Quare iure for¬
mam graecam *dyeta, unde latina profecta sit, posuit Prell-
wiTz (Etym. Wtb.* p. 6). Quem secutus qui nonssinius de voce

M I^ocos ad res Siritanun spectantes Pranz collegit. CIO III p. 703 sq. — For-
sitan memoratu dignum sit etiam quod Hegesander (apud Athen. XIV p. 656 C)
memoriae prodidit, Sam ios quoque panimper terram Siritidein occupa visse, niox
ror o prodigio perterritos naves inde sol visse.

CGIL lods compluribus. Scripturae agin (ibid. V 43^.*^) vel ageia (V 320,9)
nihil tribuendum est utpote senuonts volgaris propriae. Cfr quae de voce tnaiUa
dT«putav^.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

egit, sententiam Ernouti iustis argumentis refutans, F. Solmsen
(K. Z. XLIV p. 202 in adn.)') éo tamen nomine a vero aberravnt,
quod propter iQgrjyeUt Heracleensium *åyeia originis doricae esse
contendit. Eam sententiam quibus de causis probare nequeam,
ex tota hac disputatione elucet; immo vocabulum Romani ionicum
mutuati sunt. Neque e sermone lonum, quos omni tempore in re
maritima praestantissimos fuisse constat, hoc solum est repetitum,
cum proreta eiusdem originis aperte prae se speciem ferat: ionice
*7tQ<t>Q^T}g, attice nQuiQcttrjg. Artioribus autem finibus rem cir-
cumscribere \dx licet*).

Hac igitur disputationis parte absoluta, de condicionibus pho-
neticis, quibus haec mutatio tenebatur, breviter agam. Ac pri-
raum quidem rei natura fert, ut talis mutatio, nisi ubi littera v so-
num fere>' (m) significaret, fieri non potuerit. Etenim, ni fallor, ra-
tio mutationis ea erat, ut lingua in eadem sede remanente articula-
tionem labiorum paulatim remitterent ac proisus neglegerent.
Inquirenda igitur est ea vocalis v \ts, ex qua labionim articula-
tione detracta sonus ad e propius quam t accedens efficiatur; quam
ut fortasse harum rerum peritiores certo definire poterunt, ita
ego pro explorato vix quidquam adfirmare ausim®).

Hane rationem sequentes si mutationis quasi sedem primam
atque domicilium explorabimus, omnes eae regiones exeludantur
necesse erit, ubi littera v sonum « plus minus o clauso similem
significatum esse constat. Ubicumque autem v pro o vel rice

Idera aliam quoque explicaodi rationem ostendit, qua agea ad instar vcK'is
piaila (b rilaT{?a) refietum stt. Id, quamvia, qua poetae classicae aetatis utuDtur,
voris mensura dispar sit. fieri potuisse non nego; at his ambagibus opus non est,
cum quam late participia tn -era patueriot, iam probe sciamus.

In promptu esset vocem Cumis. e colonia Illa Gialddensi repetere, quae Ro¬
manis tam multa ad cultum humanum suppeditabat. Tamen praepropere Id
ageretur condidooibus huius mutatloois respectis» de quibus \ide infra. Badcm
de causa Massilia quoque, colonia Phocaeensium, ni fallor, exduditm, de qua
prius cogitabam. Restat igitur, ut e dialecto qu idam, ut puto, orae Aslanae vox
in communem sermonem nautieum transierit.

^ In adnotatiuneula licet suspidonem quam ds incertam eloqui, eundem so¬
num significari, quo hodie utuntur Thcotisci cx. gr. in voce schuUen, Dani in Lyi(\
cui respoudet vocalis anglica in bit, piiy\ dr tabulam vocalium a SlBVBUSio de-
scriptam, Gnmdxuge der Phonetik* p. 103. De souo acutissimo et ad 1 prope acce-
den te litterae < Danielsson quoque cogitat I. L

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

versa o pro v interdum ponebant — exceptis diphthongis, in qui-
bus sontis antiquus u semper servabatur.— aut litteratura ionica
accepta sonum vernaculura sive ipsi sive grammatici per ovsigni-
ficabant, hane antiquam pronuntiandi consuetudinem viguisse
colligitur. Quod in dialectis Boeotorum, Laconum, Epirotarum,
Pamphyliorum, Areadum, Cypriorum, probabiliter etiam Lesbio-
rum ita fuisse volgo ponunt, cfr BRUGMANN-TmiMB, Griech.
Gramraf p. 32. sq., Blass, Aussprache des Griech.® P-34sqq.^)
Exempla, quibus nititur communis illa opinio, hic repetere opus
non est; pauca tameii apponam, ut ante vocales quoque v more
antiquo u sonuisse appareat.

Lesbiorum est /Mirgoiav IG XII:2, 57, 3 pro firjtgviav^.

Boeotica exempla sunt iyyovo), ^yyoikof, iyyoiioig SGDI
488 saepius {^yyvo;); ovios = v'i6g saepe, velut ibid. 527. 559.
723. 957, semel etiam olwv = vUov. ibid. 383,4 (semel loviw, ibid.
382.6).

L a c o n i c a e glossae ab Hcsychio traditac; xdoova- xdgva.
Antauveg; xovavä' ftéXuva. A \ oexoida ■ aixda', oBxovåva(})- éXaiag elbog.
A ', q)Ovåddei' aiofiaaxel (= <pvdfer); <poia^iQ’ -q im rijg oto/aa-

nxia tuiv fisXXévtiov fiamiyovoOm, aliae. Accedit /jodiai- ox(t)Xqxeg
oi yevöuevoi iv xoig xgéaoi (= ftvlat). Etiam in dialecto hodierna
Tzaconum pronuntiatio ea vetusta obtinet: kxc ~ xdior, mnza
~ fivia\ cfr Deffner. Zakon. Gramm. p. 26 sq.

Denique Epirotarum est Aoeaoiog, SGDI 1350 {ad Ave-
oTfu}-, cfr Salonius, De dial. Epir. p. 44.

In ceteris dialectis — praeter atticara et ioiiicam — quomodo v
sonuerit aut inter consonantes aut ante vocalem positum, certa
nobis ad iudicandum exempla aut argumeuta praesto non sunt.
Opinari tamen possis, tripertitione illa populorum Graeconim
respeeta, omues Achaici, ut nunc Fickio auetore audiunt, et Dori-
ci generis Graecos satis diu antiquae pronuntiationis tenaces fuisse,
cuni apud lones, quibus Attici adnumerandi sunt. n iam mature in

Sooum, quem littera v aotabant, in dialectia quibuadam etiam aliter sonuis**
«e. velut apud Boeotos et Lacones interdum in iu abiit. hoc loco satis liabeo mone-
re, cfr 11 . 11 . De varia, qua aetate helleuistica littera u utebatur. po testate vide
Thuvb. Helleniaznus pp. y$o sq., 193 sqq.

h Ita Brogmamn-Thumb 1 . 1 . Cfr tam en Wacebrnagbl. Sprachl. Uoters. zu
Hom. p. 68 adxL [Glotta VII p. 228], qui 0 litterae 0 praecedenti deberi putat.

Gotfb. Högsk. Jrsskr. XXlV:i. 3

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

y abiisse certis argumentis evnncatui. Sed iieque apud hos omnts;
nam in lade Euboica pronuntiationem « viguisse ex scripturis
elucet QXvx&, Q^oqw^, Xi^vQo<; in vasculis Chalcidicis obviis (SG
DI IV p. 903), porro ex hv7ii= {mö, quod in titulo Cumano exstat,
SOLMSEN, Inser, sel.^ n:o 48; efr Kretschmer, Die griech. Vasen-
inschr. p. 68. Quin etiam fieri potest, ut pronuntiationis anti-
quae residuum in nominibus oppidorum Kwwt ( =et S/«ra
(^.Trrea) agnoscendum sit; cfr 1 . 1 . et Blass, Aussprache^p. 35. Et
Phocaeenses « pronuntiasse facile erediderim Bechtelio^) (lon.
Inschr. p. 106, n:o 172) inde colligenti, quod urbem Veliam cum
caperent *Ye)S] (i. e. *FBXir)) appellabant; cfr Hdt. I 167 et nummos
saeculi V:i parte superiore cusos, qui signati sunt FeXi^{xéoiY), 'YeX-q-
xéojv, 'YbXtjtcöv (SGDI n:o 5631); scilicet littera v, nisi u valerc-t,
pro F substitui non poterat. His rebus respectis veri simillimuni
fit, lones, cum in ipsa Graecia continentes sedes obtinerent, anti-
qua pronuntiatione usos esse, quam post magnam illam in Asiam
emigrationem mutaveiunt. Id autem iam maturrime in dialectis
orae; Asianae faetum esse indicio sunt formae epicae *OczvXoi
(oppidi nomen laconici, quod^postea BävXog scribebatur) et *OiXevg
(pro *lXe6i), quippe quae 0 pro F substitutum habeant^); quod
vix fieri potuit, nisi ubi littera v iam jy sonabat. Et postea in
tittdis harum regionum scripturae, quales sunt raöra, adtdf, (fBO-
yeiv, eövoiav, frequentissimae sunt (cfr Thxjmb, Haiidb. d. gr. Diall.
P- 347 )'> nempe littera 0 (=0) altero diphthongorum elemento ap-
tior erat quam v, qua sonus y {u) iam signifieabatur®). Porro si
peipenderimus, quanto et artibus et mercatura hi lones tenipo-
ribus antiquis praevaluerint, miium sane non \'idebitur, pronun-
tiationem mutatam ab his ad ceteras gentes graeci nominis pio-
pagatam esse. Atticos vero ut cirea annum CCCC y pronuntiasse
ex consuetudine Boeotoium elucet post receptam litteraturani
ionicam sonum vernaculum per ov significantium utque iam
prius usque eo progressos esse docet littera q ante v non adhibita
(cfr Brugmann-Thumb et Kretschmer 11 . 11 .), ita vocales vrj in
Atthide legitime coniunetae (cfr HatzidakJis, K. Z. XXXVI p.

*) Cfr etiam ScHtTtZE, K. Z. XXXIII p. 305 sq.; Solmsbn, ibid, XXXIV p. 557.

•j Cfr Wtlamowitz, Homer. Unters. p. 324 ada.; SCHOL2E, Solmssn 11. 11.

*) Ferperaai prorsus de hac scriptura Hopfmann, Die gr. Diall. Ill p. 28C; cod*
tra quem SOLWSEN I. P. An?.. XI p. 92 sq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

589 sqq.) indicare vndentur, eo tempore, quo et], it] (ex eä» eea. la.
tea orta) in eä^ lä vel rautarentur vel reverterentur, sonuni u
nondum in y abiisse; scilicet si articulatione linguae vocalis v ad e
v^ei t propius accedebat, haud facile quis intelleget, quo pacto t]
post V immntatum mai^erit^).

Dialectis igitur ab hac parte perlus t ratis primam quasi sedeni
pronuntiationis y in ora Asiae, quam lones incolebant, fuisse vcri
simile fit^, Ac forsitan in origine eius investiganda paulo longiiis
progredi liceat, si quidem recte Thumb (Hellenismus p. 139 sqq.)
sumpsit Phryges iam matuie u in (y>) i muta\'isse; quocum etiam
convenit titulos Asianos graecos i pro v exbibere multis saeciilis
ante, quam v in ipsa Graecia usque eo procederet (ibid. p. 142).
Haec eo vergere videntur, ut eam pronuntiandi consuetudincin
lones ab aliena quadam gente acceperint. Restattantumquaestio,
noruie et Phryges eam ab autochonibus Asiae quibusdani
acceperint» ad quam quaestionem sol vendam nihil habeo, quod
contribuam. — Item in hac demum disputationis parte perpeii-
dendumest» exemplane a Schwéizero (Gramm. d. pergam. Inschr.

' I Aliter, seatentia itla Hatzidakis noo probata ac potiua priore eiusdcm dispu¬
ta tione I. P. V p. 394 Jaudata. Brucmank-Trumb, op 1 . p. 33.

*) Hoc loco adnotatiunculain de doctrina gramiuntid alscuius iosero. quam nc*
que ad rem nostram facere mihi persuasi neque tam en prorsm negl egendom esse
puto. Bxstant in Epimerismis Homcrids. An. Ox. I p. 44a. i baec: rå di
rrapå xå Karä pLtxåÅJi*p(v * Kal fåo xoö^' itfCvat Otjoi>c Ks}o( Kal x 6

Tfdi<i}( 'Kal NianolitJiC De huiusmodi mutatione contraria

nihil compertum habemus neque facile de scriptura. ut dtamt. inversa cogitave-
rim. quam vis bomines indoctos, simulatque haec mutatio obtinuit, in scribcndo
non sem el erra visse probabile sit. Apparet fere verUoquii caasa haec ficta essc a
grammatico tale quid consilium ineunte: »ut pro — quippe ab

derivatum — dictmt. ita dtå^ a Oöuf descendit» quasi ^ åöuu dsl.p Hoc vocis
Otåi; vcriloqitium apud veteres alibi non inveni. quamquam infcrius paene non cssc
ridetur receptioribus Ulis, secundum quae nominatos csse putabant aut.

velut Herodotus II 52, Kåopip Oi^/X €( xå xdi^ra xf^^xpaxn. aut dxo rov Oiitv
i. e. currere, scilicet deos proprie solem lunam sidera stellas existimantes
(pritnum apud Platonem. Crat. p. 397 D). NvaKoÅlxTfC quid sibi velit. magis
ambtguum est; at certe viof ad vocabulum explicandum adhibebatur; cfr

hzstz, Herodian. I p. XXV. Quaeritur denique, quomodo factum $it« ut ad
Ceos — pio quibus cur Smyth. lonic p. 157, Chios nominaverit. prorsus nesdo
— illa proQ un tiatio rcferretur. Opinionem satis audacem eloqui licet, quam
quanti fadam, ipse dubius haereo: nonne Prodico Ceio haec doctrina imputan po-
test. quem in rebus grammatids satis subtiliter versatum esse aliunde constat?

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

]>. 76) comparata ad rera nostram aliquid faciant, åwynoq — åve^pio^
(pisidicum), yev^ = yv)rq (Iconii), cto = ‘önö. Supra enim p. 13
aitn sententiam eius repudiavi, id recte mihi fecisse videor,
Graecos suum sermonem loquentes et litteris mandantes respiciens.
Tamen haec, cumsouum graecum incolis Asiae barbaris incommo-
dum fuisse deciarent, id fortasse valent, ut tota huius pronuntia-
tionis origo atque progressus illis cum Graecis se miscentibus ad-
tribui possit. Unde, si exempla eiusmodi vetustiora et artioribus
locorum finibus circurascripta in lucem prodirent, haec quoque vo-
calis V in e mutatio qua in dialecto ionica initium caperet, forsitan
accuratius decerni posset. Ut nunc res sunt, copia exemplorum
— eorumque satis recentium—exigua suadet, ut nihil fere inde
colHgaraus.

Coniunctos vero vt sonos fere non est quod moneam, simul at¬
que u in y abiisset, quasi sua sponte in unum y coaluisse. Id in
titulis atticis saeculi IV:ifactum\’idemus (cfr Meisterhans-Schwy-
ZER, Gramm. d. att. Inschr®. p. 59); tituli ionici, ut omnino huius
rei raateriam praebent exiguäm , ita antiquissimum exemplum
deprehenditur in inscriptione Chia partis saeculi V:i superioris: ‘A-
yvaiö SOLMSEN, Inser, sel.* n:o 41 d, 10. Ex y hac mutatione na¬
tura est é, quem sonum nota ratione signo pristiiiae diphthongi ei
notabant.

Finibas vero mutationem contineri opinatus est Danielsson
1. 1. iis, ut v(t) ante a et o, to in e{i) abiret, quod in pleraqtie con-
venit exempla, praeter 6$vr], åargvr], /iarfér]. Haec quamquani
regulae eo paeto accommodari possunt, ut in formis pluralibus mu¬
tatio iusta atque legitima fuerit, tamen nihil fere impedit, quomi-
nus ante j; ex ä örtum idem faetum esse sumamus; quod latius
quam é genuinum pronuntiatum esse titulis aliquotinsularuraNa-
xi Cei Amorgi edocemur, ubi ille sonus per rj, hic una cum e brevi
et c clauso contraetione vel produetione orto per litteram e con-
stanter significatur; cfr Brugmann-Thumb, Griech. Gramm.^ p.
35. In lade v'ero Asiatica ut hos sonos aliquando inter se eodem
modo distinetos esse ipsa rei ratio suadet, ita, quam diu discrimen
illud manserit, fere opinari non licet. Fieri igitur potest, ut fini¬
bus nirais angustis Danielsson rem circumscripserit, quamquara,
quibus quaestio diiudicetur, subsidia desunt.

Condicione phonetica, qua mutatio tenetur. peri>ensa eodem

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

fere delati sumus, quo su mma exeraploium recognita vergebat,
ionicas versus dialectos orientales. Quas inter se aliquanttim dif-
ferre, ut rei natura fere cogit, Herodotus memoriae prodidit I 142
inter quattuor dialectorum species distinguens; quarum primani
Mileti Myunte Prienae urbibxis in Caria sitis, alteram in urbibus
Lydiae: Ephesi Colophone Lebedi Tei Qazomenis Phocaeae, ter-
tiam Chii et Eiy^hris, quartam Sami \'iguisse dicit. Nobis quam-
quam has sermonis varietates tantas, quantas ille significare vi¬
detur, fuisse neque inscriptionum neque scriptorum auxilio com-
probare licet*), nulla tamen est causa iusta, cur ei prorsus diffi-
damus. Scilicet inscientiae nostrae in causa est praesertim copia
inscriptionum antiquarum exigua atque inaequalis. Cui altera
quoque accedit res, quod his regionibus iam maturrime sermo
quidam communis usu litterario excultus erat, ita ut, quae eiiis
auctoritas erat, formas vel wcabula uni alterove regioni i)eculiaria
scribentes, etsi non loquentes, vitarent. Herodotus auteni, cum
illa scriberet, dubium non est, quin sermonem \'iMim et ex oribus
hominum exeuntem, non litteris mandatum resi>exerit. Credo
igitur mutationis, de qua agitur, sedem atque domicilium alicubi
earum regionum, quarum dialecti sernioni. queni dixi, ionico lit-
terario quasi fundamento non fuerint, ponendum esse; neque tuto
ulterius progredi licet. Ex ea regione, quaecumque fuit, haec pro-
nuntiandi consuetudo latius atque latius serpsit, usque eo, ut in
Attica saeculis tribus aevo imperatorio superioribus participia ixi
-fta sola paene usurpata fuisse ndeantur. Quae res sola suffi-

h Bgerant de hac re Bechtkl. Inschr. des ion Dialekts p. 136 et SGDl I1I;2
in praefatioQe inscriptionibus ionicis praemisso. Smyth, lonic p. ly scjq.. HoFF-
MANN, Die gr. Diall. Ill p. 218 sqq Hucreferri possunt elcnienta aliquot aeolica
in dialecto Cbiorum obvia; item quod Hipponax poeta Ephesius. qui sennonem
quotidianiun imitabatur, vocabulonun barbarorum satis maginun numerum ad-
riputt. Accessit nuper inscriptio sacculi VI:i fere medii Ephesi cffossa iHogarth.
Bxcavatiotts at Ephesus. p. Z2o sqq. tab. XIII; SGDI IV p. 870sqq.)» in qua
post consonam mutam muta constantcr gcmioatur: U rrwu, ix rro,

ÄvrrJ;. ^vtlxr 97 )oav (porro l^f ^ Ir); quod cum eadem Lydorum consuetu*
dine confert Krbtscrmer. Glott a IV p. 316. eam Ephesiorum proauntiationem
admixtis autochthonibus quibusdam deberi opinans. Si tta. optime hoc cum ver*
bis Herodoti convenit» qui discrepantias inter priores duas dialectorum spedea
intercedentes ad barbarorum — Canim vel Lydorum — admixtiooem revocasse
videtur. Restat tantum quaestio. utnun titulus itle ab hotnine Graeco an barbaro
ezaratns dt.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

cit, ut hane mutationem multo latius patuisse agnoscamus,
quam exempla indicant satis raia. Atqui ipsa illa participia forsi-
tan cuipiam ansam praebeant, ut totam hane disputationem, ut-
pote materia esdgua nixam, labefaetet, cum, quantum in his
rebus fortuna valeat, lueulenter ostendant. Fae nobis nisi ex
scriptoribus linguam graeeam discere non licuisse: nemo tunc eas
formas exstitisse modo suspieatus esset, eum ne post tabulas qui-
dem Heraeleenses e solo erutas quidam ab exemplo solo per libra-
rios tradito TtoiBotxsla^ (epist. Myiae) manus abstinuerint. Ne-
que mrsus faeile cuiquam in mentem venisset, ut aliam quandam
suffixi partieipialis speeiem quam *~us-i9 conieetura adsequeretur.
Me, ne fortunae in hae re multum tribuam, dehortantur, quae de
ipsa mutationis ratione mente eomprehenduntur quaeque er
singulis exemplis nulla re eerta violata effici possunt, eodem
convergentia, in dialeetum dico ionicam quandam Asiae minoris.
Qui his regionibus tamquam ineunabulis litterarum graeearum at*
que artium exeulti sunt sermones et epieus et pedestris, ultra fines
domesticos etiam pervagantes tot sua vestigia in alienonim ser-
mone reliquerunt, ut, quatenus in ipsa lonia varietates locis vel
regionibus quibusdam peeuliares in scribendo saltem oppresserint,
vix aestiraari possit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

De Todbus in 'Cia esenntibiu, qnne nil simpUdn pertinent

nomhui si^fmaticn

Tabula Heiacleensis prima septies exhibet uoinen /dgeia,
quod idem prorsus atque fiegis valere locos inspicientibus facUe
apparet; cfr I 14 sq. xareidfio^ieg dé fiegidai; xhogag- xåv fjåv Ttgdzav
ueoida åno tw åvzdfuo xxX. et I 18 xai éyévovro iv zavzif t» fiegtiif
ingrjyEiag fikv xzX., = I 22. 28. 33; porro I 41 ifi fdv z^ iigdzq
uegeiq Zq någ zå *Hg<^Eia {åjtoXi&Xrj) iggrjyEiag fiév xzX., similiter
I 44; denique I 85 {Sgeog) dgl^ovzag rdf fiEgeiag zåg nai* åXXdXcog xzX.
Vox praeterea iu nuUo antiquitatis monumento legitur excepto
lexico Hesychii, qui eam de divisione quadara civitatis usurpatam
esse tradit: fdgEta • (pvXf\g fiégog Ix déxa zgioxddoiv ovvEozdg. Glossam,
ut ipsa originem non prodit, ita dialecto doricae tribuendam
esse apparet coUata, quam idem alio loco porrigit: d fägeia {cod.
åfiegla)' zgiaxdösg åéxa.^) Quod si vocem et aetate byzantina vi-
guisse (/tEoéav Pest. 301, Hatzidakis, K. Z. XXXIV p. 117) et ho-

M Porsitan speraveris, institutiombus civitatum graecarum perlustratis fieri
posse, ut, ubi glossa vernacula fuerit, finibus artioribus drcumscribatur; tamen
certi qaidquam vix assequemur, donec singiila singulanim civitatum parum com*
perta erant. In xp<aKå8ac dves distribatos folssa novimus harum dvitatum:
LacadaernonU (Herod. I 65; at locus suspectus est, dr Gii,bbrt. Handbuch d.
griech. Staatsaltertumer I p. 73), Coi (SGDI 3611, 21 sq.: hf]Kk'ipiaaå[vTw airdv
ini Mi rp{a[Kåd^ Koi ntv]TrjHocx{flv: Gilbert. op. 1 . II p. X73. 174 adn.

r. 304), Acrarum urbU Sidliae (CIG 5426. 5427 septem nominantur;

cfr GilbSRT, op. 1 . II p. 304. 307 adn. i); Athenanim (ctr GiLbbrt, op. 1 . I p. 114.
193). Res tantum Atheniensiom non prorsus ignoramus; ibi tpfvcdc idem quod
Té^C valoisse Pollux Vni 111 auctor est; XXX autem révj; ^patplau fadebant,
unde fUpU2 ibi ter tiam partem ^parplac sigoificaret. Sed neque res Atheniensiom
huc fadunt, at quidem vocabulum doricum est, neque significatio illa cum inter-
pretamento Hesychii c pipoc ^tis convenit. Si quid de rebus tam incertis

opinandum est, propter insariptionem illam, si recte suppleta est, potlssimum
de Co cogitaverim vel alia qua dvitate simiiiter instituta*

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

die in sermone populaii usitatissimani esse (//eg'®» V

nXevQd Hepites Lex.; fugéa in dialecto pontica. Hatzidakis 1 . 1 .
p. 114) respexeris, suspicari possis eam iam temporibus antiquis
sermonis communis fuisse. Si quid e testimoniis satis exiguis
concludere licet, vox igitur e dialecto dorica in coi^uetudineni
communem transiit.

Quaeiitur, quae inter fiégeia et nomen notissimum fjéQos inter-
cedat ratio. Exstant formationis eius in sermone graeco nonii-
na aliquot, etsi non multa, quae cum stirpibus sigmaticis eodeni
sensu instructis cohaerere apparet quaeque a nominibus in -f/a
ad verba in -eiko pertinentibus bene distinguenda sunt. lUa enini

et ionice in- rjit] terminantur et in sermone attico et postea com-

muni accentu diverso efferuntur; si quae sensu cum nominibus in
-oc sigmaticis congruunt — velut xfjdog et jcrjdeia (i) 'luctu«,
funus’; (2) 'affinitas': Tigéo^og Qtngeo^e/a 'honos augustior’:

ngeopewo —, id paene fortuito factum est, cum formationis nomiiie
hae duae classes longius inter se distent. Aliena igitur ista ab hac
quaestione, qua voci ^geia similia, i. e. quae verba in -ma iuxta
non habeant, colligam et, ut potero, illustrabo. Quae mihi lexica
perscrutanti sese obnam tulerunt, haec sunt.

iXeyxsirj apud Homerum exstat X 100, 342, 408, f 38, tf 255,

item apud Apollonium Rhodium III 1115: SretÖos, f/épy}is, alaxv^i
Hesychius interpretatur. Idem valere atque ihyxog collatis his
lociscumA 314.97329.333 elucet, nisi quod voce^Aeyx®?^®”'’*^*”
etiam utitur poeta {B 235, E 787, 0 228, O 260: iÅéyxea = ejioveiöi-
otoi) eodem sensu atque iXeyxée^ posuit é 242, i) 239.

åv€ide(T]v recte legitur duce Schneidero apud Nicandrum,
Alexiph. 408, e lectione övEideioig codicis II et ovEiötriv aliorum
erutum, collato etiam scholio 6 vei6elriv • alaxy\’r)v. Item in versu
corrupto Epigr. Hom. 4,12 scribunt åveideijiOiv pro ovEldeaiv, quo
integer fiat, licet aeque bene drcide/ototv fingi possit, quod Homeius
semel (X 497) absolute ponit pro 6 vti6tioi(; inéedoiv (quinquies).

diQEia eodem sensu atque Qégoi usurpatur a Pindaio, kthm.
2,61 (Oege/oi?), Qeqeiri ab Herodoto (I 189) et Hippocrate (V p. 348;
VI. 48 bis, 72; IX. 10 L.) et Nicandro (fr. 81 Schn. = Athen. III
p. 72 A). Deinde in sermone communi satis frequenter occurrit,
apud Polybium compluries ( 1 25,7.36,10. 59,8; III 95,2; V 1,3. 5, 5).
Diodorum Sictdum (III 23, XIX 58. 79), Strabonem {IV p. 206).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

Dionysium Halic. (Ant. Rora. I 63), Xenocratem (De aquat. c. 17)
Geopon. (XX, 46 § 2), [Aristotelem] Mirab. c. 114; aspernati autein
sunt atticistae. De accentu vide infra.^)

ålY^lr]' aggooria. Adxoiveg. Glossam \ntiosam esse patet; at val¬
de dubito, num recte M. ScHjfiDT proposuerit aut åXyeZ-åQQiu-
(net (coiiferens åkyetg • aggooieii Et. M. 58, ii) aut åXyi} (?) • t]
aQQuyaxia. Immo lectissime Pick, B.B. XXVIII p. 85, ethnicuni,
quod ille quoque ineditione secundacnicesigna\'it, in Vtovec mu-
tare voluit.*)

Sequantur duo vel tria minus certa, quae tamen ne huc rcfcrain
aihil fere obstaie videtur.

iQxeiat (cod. lQxelai)'oix(at, reixy, 91^07^0/, oxt^vcu Hesychias
praebet, sequitur deinceps iQxioig ■ zeixioig, cuius lemmate in égxeiaig
mutato litterarum series turbata restituitur (sequitur égxe/ov Aiog);
exitus enim -ioig facillime ex interpretamento irrepere ix)tuit,
Puto igitur inter igxeia et Igxog eandem rationem iiitercedere at-
que inter ^égeta et fjégog.

xisTiia ■ xko 7 t>'i Photius. An >iÅé 7 teta, quod ad x}jhtog referri po-
test (Solo apud Poll. VIII 34)? Litterarum ordo noii repugnat;
neque commodiorem explicandi viam cerno, atm verbo xXémeir

M Scripturae $tph, quam iaterdtun exhibeat libri manuscripti (yide Schweig-
BAEUSERUM ad Polyb. I 23.7 et Lobeckivu ad Soph. Ai.* p. 138 et apparat mit
lylTTRASX ad locos Hippocrateos) rationem noti habui: neque maioris pretii e^t
6 tpia ap. Geopon. 1 . 1 .

Videntur enim hacc ethnica in aliquot Hesychii glossis inter se conhisa essc%
velut Laconum potius quam lonum has fuis.se fadle erediderim: lUftraxci' *
SmIoL {Aåxwvtc M. SCRMIDT) niiytDva; sdlicet fx&ataS; de mutatione

illa laconica cfr Abreks. Diall. II p. 103, Thumb. Handb. d. gr. Diall. p. Sqsq.
Item iartåxo^ * oUo'jp 6 c, oiicd/vaS' xa} Ziö^ nap* Vomt/v (fortasse Aåj(wo<v); naiii
formom icxh Atticormn tantum fuisse Ehruch. K. Z. XLI p. 292. mihi non
persuasit magis quam Iaco&sohkio, Philol. LXVII p. 482 adn. 62. aut Wackek-
NAGBLio. Sprachl. Uoters. zu Homer p. 10 (Glotta Vll p. 170). Denique valde
dubito. num årraXÅåCt^v * UxÅi^(f<åZttv. ”'/a>vic recte se habeat, quam io årtÅXå*
C<o/ — AåKtox^tc iRni M. ScauDT mutare volebat; cfr etiam Sot«MSEK. Beitr. z.
griech. Wortf. I p. 18 sq. Contra lonibus hae apte vindicantur: åvoxoÅu .

Adxa}vic (cfr Soph. Phil. 1238]. quod laconice sine dubio *å/moÅi( son aret:
* nliypa xs U xaXåp 4 av tlc d^pav fxdéwv. AåKUfvec. quocum dr dfdwi ’
oajiivf)- Kbnpto<\ vocem ionicam fuisse indicat et quod apud Atticoa non exstat
et quod Herodotus oapjviåo} habet. Porro KoptAjpaxa ' xåpoa. dr JTa-

poixtia ' Btjch. . Denique 7 icrcu * xpaxtl^. Aiga^vte tenninationis saltem

speetem prae se fert ionicam. quam quam non expedio.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN
<

affictum esse exeraplis destitutus similibus ponere non audeam
(neograeca sunt xXeq^iå et xXe^>iå, hoc aoristo, illud praesenti
affictum; Hatzidakis, Byz. Zeitschr. II p. 256).

veixeia = {velxoq) forsitanproretx/olegi possit, quod apud solum
Ephraémum Syrum (toI. III p. 302 F) exstat: nåXiv yoQ x<n
åÅXijX(ov vtixiav åmx^iQT^oavieQ xtX. Hesychii veixéa' ^iXovetxia,
iX^Qa eodem spectare potest, quamquam series litterarum repug-
nat; \’olgo scribunt veixea. — C^gitari tamen potest, veixia proxi-
me cum verbo veixéo) ea lege componendum esse, ut pro nomine
postverbali habeatur.

His, quae attuli,') communis est sensus abstractus, qui dici-
tur, sive adhuc remanens sive primitivus. Nomen eiusdem forma-
tioiiis vere concretum unum tantum repperi, homericum éyxth]
'hasta’, de quo infra agetur; iam de formatione eorum, quae supra
congessi, disputandum est.

Ac primum, quibus argumentis nitatur accentus ille, quein
posui, ratio reddenda est. Qua in re tenendum est, ionice uo-
mina abstracta ad stirpes sigmaticas pertinentia in -e/»? exire,*) ve-
lut åXrjBea) pro volgari dAr;Ö£ta, quo fit, ut horum quoque, quae
speciem ionicam prae se non ferant, utrum in-sta an -sta exie-
rint, paululum dubitari possit, praesertim cum forniac huc ali-
quid facientes — nom. acc. sing., nom. pl. — rarissime occurrant.
Apud Hesychium exstat, quem veri aliquid servasse ve!

eo crediderim, quod forma neograeca est /tsgtd (^s^^a) accentu ab
illa differens. Tameii liuic soH confidere non oportebat, iiisi accentus
vocis Bigtia, quem granunatici tradunt, illum confirmaiet. In
editionibus quidem volgo öspstav scribunt locis, quibus ea forma

'1 Oxnittenda sunt nivBua, quod apud Acschyluiu, Agam. 430, legebatur, an-
tequam BtASS et metro et sententiae apte coniceret; item åyntitx (sdyxai*)

commcntum grammatid alicuiua vocem litajåjKua cxplicantts (Bt. M. 55S.
35); denique fipaåzta Ha^ditas^ , quod H. Stephanus $e apud lexico-

graphos vetcres iegisse profitebatur, quamquam postca nemo rcpperit (Nonne
ante oatlos versabatur vox neograeca ^padri. Vesper* T). — De voce doe/i^. quamin
huncordincm referendam essemihi persuasi, aptius alibi agam (infra p. 49 sq.).

*) Bxcmplonun m agnam copiam congessenmt S&fVTH. lonic p. 175 sqq., et
SoLMSEN. Beitr. t. gr. Wortf. I p. 248 sqq., cfr ctiam Pwtsch, Zum Vokilismus des
Herodotischen Dialektes p. 19 sqq. Ubicumque in inscriptionibus ionids aut Ii-
bris manu scriptis occurrit. id c consuetudine attica et postca communi
pendere potest; cfr Soi.mskn 1 . 1 .

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

occurrit, Polyb. I 25,7; V5, 5; Biod. III 23, [Aiistot.] Mirab. c. 114,
codicum, ut videtur, auctoritate nixi, cfr SchwEighaeuser
ad Polybii locum priorem; at in tali re grammaticis plus fidei haben-
dum est, atque id eo mag is, si recte eos ex Herodiano pendere iu-
dicavit Bentz (Herod. II pp. 453,26. 519.23. 520,12. 901,32).
Qui öigcta praescribunt interproparoxytonavocemponentes, velut
Et. M. 558,5: d:rd rov Xogeia, xal dvötö ''AvOeia, xal xgaröj

Kooxeia, oBrwf xai nagå ro lax& Xdxeia. rå yaQ åjiö éveorcuxog yivö-
neva 7igona^$^ova diå di(p06yyov yQdq)eTai, fiijdto Oigo) $é-

geia', cfr praeterea noaörrjrog. An. Ox. II 300,12, Choeroboscu m
apud Zonarara col. 1031 et An. Ox. II 219,26.^) Theodosium p.
67,10. Et conspirat Suidas: dégeia rov Oégovg 6 xcuqös \oc\im Po¬
lybii I 25.7 laudans. Originationem illam gramraaticorum 6i-
geta a verbo Öégo) repstentium nihili esse, quis est, quin videat?
At eo magis cogimur, ut formam ipsamveraraagnoscamus. Nempe
si Btqeia verum esset, ficri fere non potuit, quin pro positione fe¬
minina adiectivi Bigeio^ accepturi fuerint. Quod re verafactum
c*s.se videmus ab Etymologo, Et. M. 446,57: Bégeia [woa, om. V]-
nmiatvet rov y.moov rov Bégovz- naoå to Bågui BéoBia nagå ro
OdXXoj BdXeia- ^ ix rov Bégeio^ xriftixov ro BrjÅvxov Bsgeia (traditum est
Bégeia), sed nescio an hoc ex parte antiatticistae Bezkeri (p. 99,19)
debeatur: Begeia'*Hgddarog ;ro(6T«^, scilicet pro exitu ionico vol-
garem substituenti.

Hane originationem, secundumquam ö^g«anihil aliudest quam
adiecti\’i Bégetof positio feminina. LobECK redintegravit (Paralip.
P- 312. 358, adn. ad Soph. Ai.* p. 158, fidei faciendae causa cum
alia afferens temporis vocabtda — inter quae Herodoti rrjv
per hiemem' I 202 — tum Aeliani {Hist. an. compluries) j) Bégeiog
uiga et Bibanii {Decl. T. III. 153) ^ Bégeios absolute positum. Et fa-
tendum est, id in hac voce optime fiere potuisse, nisi dubitatio-
nem qriandam accentus moveret. De quo ille nihil nisi: »ac non-

ContextUä verbormu, quem Cramkr 1.1. exhibet, inlegcr non est: $åÅ€(a,9tpi(a*
t(fi r&v dfå Tov ~aa TzpoTttptaniofiiviiåv' mI åHu>c, ufc xd htpph tvip^^fca,

^dpä xd daidt dåiaa, xai Otpdf dipttai corrigendus e.st auxilio codicis
y Kt. M:i 446, qui post dipoo^ haec inserta habet: 9eå xo^

(iinmo ‘tta) nponapo x u x6 v w v . ^ &d7Z€p Ttapå xd OåÅXof 9ål€(a nal ånéXÅw
oSroAf Kai Ttapå x6 diptit xd 0€pK<o 9ipi(a. xåv Mv6va ilc xt tå

åniifitta Mai ifitca, collato etiam Zonarae loco laudato.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

numquani propter hane ascititiamsignificationem accentu substan¬
tivi notatur »; quod eorum tempoium homini doctissimo facdle con-
donamus; nobis autem, qui accentu diverso divo^sas proisus for¬
mationis classes significari perspeximus, rem non licet tam obiter
expedire. Tamen et longum est neque huic loco aptum rem totani
diligentius pertraetare; quare gra\Tssima quaedam huc speetantiu
significare satis habeo. Adiectivorum, quae in -«of exeuiit, hus-
quam non in litteris antiquis positio feminina in -eta terminatur,
nisi ubi forma maseulina etiam pro feminina usurpatur; exeipiun-
tur tantum ea, quae a nominibus propriis dueuntur, velut AiOf£iqdeia
åvdy>cT] {Aristoph. Eccles. 1029, Plat. Reipubl. VI p. 493 D).
IloXvde^xeia xeiq (Et. M. p. 461,45). KvxvBia fiåxoi (Pind. Ol. XI
15). * Exiågeia xiiQ ([Eur.] Rhes. 762).^) At nominapropria in univer¬
sum suae tenent leges, et haec se proxirae appHcant nominibus ur-
bium et omnino locorum, cuiusmodi sunt *HQaxXeia, *Aj-e^dvÖQeta
etc. Patet in his analogiae satis magnas partes fuisse; tamen fieri
potest, ut nonnulla antiquiorem quandam servaverint positi-
onem in ceteris adiectivis abolitam. Velut haec ipsa åiofttideia et
IloXvdevxeia, quae ad stirpes in -c exeuntes pertinent, iuste ac
legitime formata esse possunt et cum his, quorum tamen forma
maseulina in -^5, iion in -«o? exit, comparanda: -qQiyéveta
XO^-xo^d^eia {pxetpdvt}, //sA/»/), btnoddoeia (xdpvg), ridvéTisia, deorné-
TiBta et, quod substantive usurpatur, xQvq>dXeia (ad to ^tpdXoi.
SCHULZE, Quaest. ep. p. 463). Unde nescio an opinari liceat
fuisse tempus, ubi nondum dégeiog degeia sed dégeiog Ségeia (<*6^e£ö-
-log dégea-i&) dicerent;*) quo tempore si positio feminina substan¬
tive usurpari incipiebat, dégeia reete se habet. At aetate, ut di-
(.”unt, classicasi idfaetumest, öfige/apotius evadere oportuit,*) nisi se

') Huc pertinent etiam noniina canuinmn. cuiusmodi sunt r, ’ 03 uaani,
/larpÖMÅtia, JoXäfvna etc.; simul auditur vel vel vcl tale quid.

*) Eodem modo atque Itoc (<

Ita reete se habent Posla,T<iupifa *scutica’ (ad raOptioc Lobecr. Pa-

raUp. p. 353), åvih ’pelli$ asinina^ item $uila *mortarium\ si quidon reete Soui*
SEK, Beitr. t. gr. Worti. I. p. 251 adn., positJonem feminioam agnovit adiectivi ad
ri 0 ^ pertinentis; nam quod gratumaiiats quidam testari yidetur (Et. M.
p. 462,5: roiourov xal r 6 0 åiea, i mffjuxhit t^v lydtv. ^ArxtKoi iKuhot}a< rå a ko c
Mtafii^Coooi x 6 v xévou icai aövijv ^uÅiTto'ja{)/), in causa esse potest et

doetrina alibi (infra p. 53 adn. 1) taudata et pronuntiatio subinde ita mutata. ut
vox disyllaba evaderet { 6 ola).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE 45

forte similibijs quibusdam antiquioris consuetudinis residuis vox
aggregaret.

Qua re posita iiihil paene obstat oiiginationi ilU —quae etiam
in vocem åveideir} convenit—, cum haud ita raio fiat, ut positio
feminina adiectivorum pro substantivo sensu abstracto usuxpetur;
cf ex. gr. ^oiri ö 447 'tempus matutinum,' aidoiTj Or. Sib. VIII 184 —
atdéi;, åvayxaia = åvåyxr^ etc. Sed cum exempla huius formationis
gravissima idgeia, åXyetT], iksyx^^ ita commode explicaii nequeant,
aliam rationem instituendam puto; etenim haud facile possum, quin
huic paucorum nominum ordini unam eandemque explicandi ra¬
tionem adhibeara.

Proficiscendum est a voce homerica éXeyxeir]' cuius de originatione
dubitare non oportet. Venit enim. ut recte vidit Solmsen, Beitr.
z. gr. Wortf. I. p. 249, ab ileyxjji {iXeyxis^A 242, ii 239, iXeyxég • alo-
XQÖv Hesych., iXeyxéa ftvOov Nonn. XL 35). Exstat adiectivorum in
simpliciuin in sermone graeco haud sane magnus numerus;
forte accidit, \it eorum, undc haec abstracta ducta esse puto, nul-
lum supeisit praeter iÅeyxtjg- Neque omnino necesse est ponere
adiectivum unicuique subfuisse. Nempe cum idem valeret

atque éXeyxos. fieri potuit, ut propius ei quam, unde ductum esset,
adiectivo iXeyxvs adsociaretur et pro forma eius quasi gemella ac-
ciperetur; quo facto ad Svetdog ovetdeit}, ad vebcog veixEia (?), quorum
etiam sensus ad illud prope accedit, facile creari poterant, deinde
ad /itéQog f^téQSia, ad åXyog åXyeirj, ad dénog déQeia{$£Qeir]). Scdutique
haec explicatio ab ea re proficiscitur quasi posita et concessa, con-
suetudinem illam, qua iuxta extant yfevdog — ipevdijg, ileyxog ~
EXeyxi^St antiquam esse et fortasse usque e temporibus praegrae-
cis traditam. Non ignoro hoc plerisque viris doctis minus place-
re. velut iam Ahrens, Philol. VI p. 32, quem sequuntur van Le-
EUWEX, Enchirid. diet. ep. p. 219 adn., et E. Fraenkel. K. Z. XLIII
p. 204 adn., Homero formam éXeyx^sg adimere volebat éXéyx^<^
scribens, et hodie duce Wackernagelio, Dehnungsges. p. 37,
simplicia pleraque id genus e compositis, velut yjevd^g ex
åtpevåi^g, oatpjjg ex åaaqn^g, tamquam exsoluta esse opinantur
Brugmann, Grundriss II:i* p. 516. 528; Meillet, MSL XIII p.
210, Fraenkel 1 . 1 . p. 202 sqq. Id etsi de singulis, praesertim fictis
a grammaticis et poetis nimia affeetatione conuptis, verum esse
infitias non eo, tamen ne universam istam sententiam probem.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

'Il?RE KALÉN

duae praecipue xes dissuadent. Primo consuetudo illa Graecis
cum Ariis (sanscr. yägas- ^xXéos — yafäs- ‘xXeivog*, zend. raoiah-
'lumen’ 'lucidus’) et Romanis {Ceres,-^ris; pubés, -eris) communis
se ipsa me iudice arguit admodum vetustam, praesertim cum in
sermone latino hunc adiectivorum ordinem iam emorientem ultra
fines domesticos evagatum esse vix veri siniile sit. Deinde con-
traiia apud Graecos consuetudo, secundum quam adiectivis in
-7]g compositis et abstractis in -og neutrixis generis respondebant
simplicia in -i6g exeuntia (velut nXarog -- ånXaT‘^g^>^X(Tt^g, xQåro;
— åxQcmjg xgarög, ^agog å^agijg —' ^agvg, Odgoog — £vdaga7};
^ dQaovg, ndxog — Tiax^g, i, dog •— årjöi^g — i^åvg, ^dÖo:

^v6og åyxiP<iO^<: noXv^evBijg — /3a0t5?, yXevxog åyXevxijg —
yXvxvg, noÖioxrjg éxdg), tam late patebat, ut ad tpevöog åytevåi]!;
tam facile *ytevdvg quam yfevd^g novum creari posset. Immo dignu
est quaestio, quae peipendatur, nonne significatione quodam modo
variata hi duo ordines oliminterse distincti fuerint. Unura mihi
praesto est exemplum: /jla;^i 5 s ’£vrEXijg, ^ixgög', quod nuJlo modo
ab iXeyx^? 'oloxQdg*, iXeyxog, iXéyxco separari neque cum éXa<pQ6g
'agilis Ie\’is’ conciliari potest.') Certe nihil fere impedit, quo-
rainus hoc antiqui moris residuura habeatur, quamquam plura
afferre non possum. Denique in compositis antiquiorem interdum
alterius membri formationem aetatem tulisse satis habeo monere.
velut nomina radicalia multa apud Indos, Graecos, Romanos in
compositis satis frequenter occurrunt, simplicia non exstant; cfr
Brugmann, Grundriss Ilii^p. 142 sqq., Meillet, Introduction^
p. 224.

Forsitan quis, inter d}^Xeia et nomen indeclinabile ö<peXog
eandem fere atque inter exerapla supra congesta intercedere ratio-
nem secura reputans, eam vocem huc aliquid facere putaverit.
Sed ab hac quaestione aliena esse debet, sive, ut volgo ponunt
(Wackernagel, Dehnungsgesetz p. 50, Brugmann, I. F. XXIX p.
410}, e compositis velut iTtoxpéXeia (Democr.; ex inoxpeXi^g, cfr
drjfioxpsXijg, xotvoxpeX-^g. otxoxpeXi^g) quasi e\*ulsa est, sive ad verbuni

Cfr Mansion, Les gutt. grecques p. 43 sqq., qui baud sine prospero successu
opus satis diffidle aggressus est has duas quasi familias verborum inter se dUcer-
Qcndi. Sed assentiri non possum form am comminiscenti neque aut testi-

monia Hesychii Nonnique aut nom en

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

dxpsUoj novata^), quod ipstim vocalem productam compositis illis
{cfr etiam hwxpeUu} Soph. Aristoph, Plato etc.) debere po t est.
Etenim uihil est, ctir hane explicaedi rationem ceteris exemplis
adhibeamus, quae potius eam aspernantur praeter fiigtia (cfr
i^afiéQeia, ^yaXo^éQeta, fuxQOfdQtia)t in quo ipso non satis com-
mendatur.

Exempla pleraque huius, de quae agitur, formationis in dialecto
ionica domestica erant: iXtyxBlri, åveidelri. dtQtlr}, åXytlri. Sed
ni hil est, cur uni dialecto hunc nominum ordiuem tribuamus,

M metrum tuetur lods Sophodis El. 944 et Aristoplianis The.^i. iSj

(in iambeis), contra ånfulla id anapaestids eJ3tat Euripidis Andr. 339, tr. 79 ct
Aristophaiiis Ecd. 576 et in inscriptione sacculi quinti CIA I 83,3. Utra fomia
scriptoribns orationis solutae reddenda sit, valde ambigimni est; cfr FiUTSai. Zuui
Vokalismm des Herodotiseben Dialektes p. 21 sq. ct quae ibi dtantur. Vclut apiid
Tbucydidem nunc volgo A/a scribunt testimonio sdlicet illo cpigrapliico freti,
sed codieibus si quid auetoritatis tribuendum est. potius scribi oportuit,

quod mihi locos XIX libri primi et fceundi ad eopiosissimum Hudu apparatuiii
critieum examinanti dubium non videtur. Apud Homerum est oh(p<f>tXhi et simi-
liter ^ contra vo^^iAs/a Hesych.), quae solae metro

aptae erant formae. Cetenun haec formationis ioconstantia late patet usque ab
initiis litterarum graecarum ad sermonem hodiemum; cfr in universum Kijehxer-
Bnass, AusfttUrl. Gramm. 1 : p. 388 sq.. 1:2* p. 276; SObwEIZBr. Gramm. d. perg.
Inschr. p. 54 sq., et de rebus neograeds Hatzidacs. Einleit p. 432. Byz. Zcitsebr.
II p. 264 et passim. Ad verba in -ita legitime quidem pertinent nomina actionis
in -/a cadentia, sed cum verba ab adiectivis in -i) C dueta paulatim in illum ordi
nem transirent. fiebat, ut abstraetis in •tta ad verba in -km proxime rclatU incon-
staotia quaedam et confusio oreretur. Quae quam maturc faeta sit, luculenter
ostendit vox ^oiiBua ad pertisens. quippe quae a reeta derivatio-

nis via deflexa ad huius modi exemplaria novata sit: åfuXiu} ^ åfxiXua, iuyBt\iiii ^
åoBivtea, btixtXko} kxetiUta, CD^adiu) ^ ctjptTtåBtta etc. Qua re respeeta, nibil
sane obstat, quin ^Ihta quoque pro nomine. ut dieunt, postvcrbali habeatur. —
In hodlemo vero sermone graeco omnes abstraetorum decUnationis primae ordines
omnino dissol uti atque in ter se pennixti sunt. velut åppiyjxta (iuxta -tå), teaxta,
ffXaoHjfita {^^Xoa^i^fila), (iuxta -tå) et nirsus npincå pro tlmpiittta,

åy<xs:\^9& pro åx^åjtvota dieunt (cfr Hatzidakis 11 . 11 .); sdlicet et aliis lods alius mos
obtinet ct significationis affinitate singula nomina uni vcl alteri dassi aggregantur.
Id propter formam hodiemam fuptå (ptpia) moneo, ex qua nihil de accentu an-
tiquo colligere licet; ordini enim se numerosissimo applicavit, ni fällor, nominum
eoniiD, quae. quantum hoc vel illud capere et comprebendere possit, vel omnino
copiam quandam aut multidudinem significant (velut daxni ^quantum åcKåc capere
potest*), eadem fere ratione, qua aliquot lods dpyfa in veteris åpxt^tå locum suc-
cessit; cfr Hatzidakis K. Z. XXXIV p. 119 sq. et. ubi exemplonuu magnam mo*
lem congessit, Byz. Zeitschr. II p. 272 sqq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

etsi, quod unum Pindarus eiusmodi exemplum praebet QtQelaxQ,
per se fieii potest, ut e consuetudine lonum poetica pependerit.
Nam vocabulum fdQaa Doriensium praesertim fuisse e testimo-
niis antiquis elucet. Quod si déQEta saltem ex lonia oriundum
exat, sese, cum in sermonera communem immigraxet, accentui
eius oxdinis acconimoda\'it^), quocum hane dassem foxmationis
nomine congiuexe docui. Quamquam haec res latissime patet,
cum, quomodo nomina abstraeta ad stirpes sigmaticas pertinen-
tia primitus forniata sint, nondum inter viros doctos constet.

Namque F. Solmsen, Beitr. z. gx. Wortf. I p. 248 sqq., adveisus
G. Meyerum, Gxiech. Gramm.^p. 92 sqq.exemploxummagna mole
congesta opexam dedit, ut haec nomina antiquitus in -e/a (ex
•-eo-/a) exiisse docexet. Tamen xem me iudiceinfeliciterteniptavit.
Nam ponenti ei, hoxum exitura ad exemplar nominumpxopriorum
in -yéveia, -xXEia, -xQoxeia, -//eVem, -oBéveia, -<påveia exeuntium
correptum esse, haud facile quis crediderit.cum abstraeta declina-
' tionis primae, si paritex in -ta. -e/o, -o/ö, ->;ta exixent, cux in di-
vexsos oxdines di\’Tsa ueque inter se significationis affinitate de-
vnneta sint, uon intellegatux. Contra difficile non est intellectu,
quo faetum sit, ut -eto lones in -tlr] mutarent;®) nam cum per se
niliil fere simplicius sit quam ut genetivo in -e/??? et dativo in
-e/jj exeunti nominativus et aceusativus accoramodarentur, tum
hac mutatione faeta deelinatus abstraetis illis in -/»; rite cadentibus
similiter procedebat. Deuique huic rerum progressui aliquantum
favebat inconstantia quaedam formationis antiquitus obtinens,
\'elut ad olxoi<peX-q<; olx(ji(peXb], ad vojxeXijg vujxeXir) pertinebat (cfr
pag. 47 adn.).

Contra eno^th ionicae originis vocaf>ulum (Hdt 1 22.94). tn scnxjonem
attieum (Thue. IV 36) et postca communem (Dittexbergkr. OGI I 194. 10.14)
rcciperetiir. accentum retinuit (Herod. II 454. 24 sqq. L.) ueque cognata secutum
est iKitta

*} Formas iu exciintes genuinas cssc ctiain Meillet. Introduction* p. 253.
ct Brugmajtn, k. V. G. p. 350, iudicant.

*) St åidpthi ad et dvatUc/i} ad dvaAxrc pertinens reeta via, ut

volunt ScuULZE, Quacst. ep. p. 292. et SolmSBN, op. 1 . p. 250, ex.

profeeta sunt, his se fadllime abstraeta ad stirpes sigmaticas perti'
uentia aggregare poterant. Sed resmihi non pro certa et diiudicata est, cum fieri
saltem possit. ut haec ab illis terminationem mutuata sint; certe quam**

vis apud Homenim nondum ivaÅxfjc inveniatur, inde profidsci potest, cum iam
årepaÅMii^ idem habeat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICA£ GRAECAE

Peimultum Ule formis in -tia txibuit apud tragicos et comicos
interdum occuirentibus, qua sdlicet re eo iudiceformationemioni-
cam a vetere Atthide alienam non fuisse declarari. At conside-
randum est primo fieri posse, ut tragici in hac re, sicut permultis
aliis, e consuetudine poetica, i. e. ionica, pendeant, deinde apud
comicos formas productas nusquam in iambeis sed in anapaesti-
cis exstare, in quibus maiore quadam libertate uti licebat. Cum
autem iam inde ab Aeschylo formae in -etd exeuntes occurrant,
non possum, quin dialecti atticae eas proprias fuisse iudicem. Et
Pindarus, cum formas productas ignorare videatur, testis exsistit
consuetudinis — non atticae (hoc enim ratione tempomm et lit-
terarum genere pariter excluditur) neque, credo, boeoticae, sed —
qua in carminibus choricis utebantur. dialecti doricae. Quod vero
Bacchylides et eioé^eiav 3,61 et åXadela 13,171 habet, id tr^ico-
rum consuetudini simillimum est et similiter iudicandum. Deni-
que Corinna, poetria illa boeotica, quae sermone vernaculo ute*
batur, exemplum suppeditat åy>€vdlav. Ihibium mihi non vi¬
detur, quin hae dialecti, quanim ntillam ex alterius consuetudine
pendere probabile est, pristinam quandara abstractorum forman-
dorum varietatem fetinuerint.

Ac nescio an ad rem uuiversam aliquid momenti habeat vox
åoEii^ 'minae, verba minacia’. quae, quamquam illis, quas supra
tractavi, adnumeranda est, hoc loco aptissime in quaestionem vo-
catur. Eam, cuius apud Homerum solus exstat dativus dpeij
P 431. y 109. 0 339, Danielsson, Epigraphica p. 41 adn. 4 (U. U.
A. 1890),et paulopost eius ignarus Schulze, Quaest. ep. p. 457adn.,

cum glossa Hesychii åQog- . xal pXd^og åxoxtoiov compo-

suerunt; quod eis adsentior, nisi quod ex adiectivo po-

tius profectam esse puto,^) cuius in versu JS 31 = £ 455 vocativura

ågéi (= pXcatrixé : 'Ageg ågig, PgozoXoiyé .) Ixionem legisse

scholio ad E 31 edocemur; cfr Schulze, op. 1 . p. 456 adn. 3. Huc
etiam vocera én^geia 'minae’ iam dudum inter viros doctos con-
stat pertiuere, quae a composito dorice *i 7 cäQ^i^) recta

M Ad eandem sententiam Danielsson 1 . 1 . incUnare videtur.

SCHUUE 1 . 1 . et Peobhde, b. b. XX p. i86. propter arcadicum
SGDI 1222,46 de prisca vocalium viciasitudine cogitant åfh Ip- ; tamen in tituio
licet »saeculi III potios quam II» (Solmsbn, Inser, sel.* 11:0 2) non multum offen-
^'ionis habet vocabnlmn e sermone communi immigcans. Ita iam Danielsson

Göieb. Högsk, Arsskr. 4

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE EALÉN

via proficiscitur. Num audacius est opinaxi, has duas voces, ut
significatione et origine, sic etiam formatione proxime inter se
coniuuctas esse? Connexum illum simplicem in modum effici
puto, si flesdonem genuinam *å^€ia ^ ågeiås ponas;^) scilicet
in hoc uno nomine abstracto residuum deprehenditui moris anti-
quissimi id ferentis, ut nominum huius suffixi ope ductorum
alii casus aliter accincrentur (velut de åyvia — åyviå?, yXoioaa
ykaoaåg, aliis iam pridem constat). In causa esse potest, quod
dati\Tis iam solus in usu exat et paene adverbii vicibus

fungebatur. Etenim nullum aliud vocis declinamentum exstat,
excepta glossa Hesychii ågtiag (sic!)- ånedåg, quamquantifaciam,
nescio, praesertim cum falso loco (post ågdojv) inseita sit. In
promptu est opinaxi foxmam illam (scil. åQeidg) ab imitatore
aliquo sermonis epici usuipatam esse.

Hactenus de formatione abstractoium ad stiip€s sigmaticas
pertinentium. Accedit idem suffixum -w väs ad alia quoque
nomina vel actionis vel abstracta derivanda adhibitum esse. Quae
vero ab ipsa verbi alicuius radice protinus proficiscuntur, velut
neiga < *neQ^a, < *^pvy^a, ea ad rem nostram non satis
momenti habere facile Solmsenio concedo. At gravissima sunt,
quae a nominibus et ipsis suffixo aliquo instiuctis proficiscuntur,
velut åeXXa 'impetus venti’ ab * åfeXog = cymx. awel ’aura, ventus’
’tempestas’ a 'impetuosus’, et iudice E. Meyero,

iudicat 1 . 1 . — Huic familiae verboium adiuogcre velim glo&pain Hesychii äfou*

Stirpis, qtiae est idg. *eres^, species debilitata ct

alibi occurreos (velut vet. sas. im zornig. kampfwild* etc., arm. hci

’ZorD, Keid, Unwille; Streit, Zask, Hader’; dr Liden. Anuen. Stud. p. 83 ^q.)
paene radix, ut dicunt. secundaria facta est; unde verbum äpou) protinus profici-
sdtur. cuios apud eundem fcrmam aedicam cxstare opin< r ' xoifw. Eadem
radicis species debilitata in vocabulo zendico c>iv.v/% L 'Keid* inessc videtur.

M Non ignoro åpal) voci sanscriticae iras^é *malignitas* ad littcram rospotidere
(Froehdk 1. 1.); tamen id, cum iuxla vcrbiim irasyuti exstet (ex *irå$- = gr. *dp1)c
duetum), rite inde proficiscitur uota illa rationc. qua ad verba et prim aria ct de-
noniioativa Indi nomina actionis ope suffixi -u ereabant. velut ^ nivdit

vivdad et. quae huc plus fadunt, a^va)i ogvayäH, sukraiuya suhraiuyätt,
apasya apasyäfi alia. dc quibas vide Whitkey. Sanscr. Gramm.* § 1149. Casu
igitur faetum esse potest. ut vox sanscritica cum gracea tam ad amussim congruat.
Huius fonnationem. ut nominis abstraeti. plane napåÅoxov e&^e Herodianus 1 , 291.
x6 sqq. L. adnotat. ct veri simile est nominatix^um åpecli (åpiai) vcl ab co vel alio
quo gramm atico fietum esse.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONFS GRAMMATICAE GRAECAE

Hdb. d. gr. Etym. I p. 231, 2/UiiUa ’pugna’ ab *åftiXo^ venit;
de quibus cfr Solmsen op. 1 . p. 262. Qui hoc solum pro nomine
vere abstracto accipiens, illa pro positionibus femininis substan-
tivorum \dcibus functis, nimia subtilitate utitur; namque ab ini-
tio inter nomina abstracta et coUectivaetpositiones femininas mo-
re volgaxi a masculinis ductas nihil fere inteifuisse notum est;
cfr de re universa Brugmann, K. V. G. p. 343 sqq., ubi exemplorum
id comprobantium magna copia congesta est. Haec igitur singu-
laria et mori volgaii repugnantia (cuius erat ex. gr. åyyeXoz
åyyeXl<^ locum dubitationi non relinquunt, quin suffixum illud
•(a -tå antiquitus ad abstracta fingenda adhibitum sit.^)

Xeque in linguis cognatis exempla desunt, quae eam abstracta
formandi consuetudinem Graecoium non propriam sed plerisquc
huius quasi familiae linguarum sociis communem fuissedoceant.
Pauca tantum enarrabo.

In dialecto vedica veterum Indorum eo pertinent tåvitil ’\Hs, ro¬
bur’ [tävisim acc. sing.,/iv».syäs gen. sing.) taviså- ’firmus, ro-
bustus.’ et årust 'aurora' — arusd- ’ful^*us, ÄVggoV. quae classis
nominibus graecis in -la — -tå? excuntibus respondet. Cum hac,
cuius oxytona nisi ab oxytonis ducta {dcvå-s — dévi) non erant,
iam mature altera classis confundebatur, cuius erant themata

constanter oxjtona in -»-fy-exeuntia (typus:tJrA<f-s — vrki-s)^)',

ita iapant 'aestus, Glut' {instr. sing., R. V.) — fdpana- acccntus
nomine ad alteram, terminationis ad priorera classem pertinet.
Illi autem adnumeranda sunt tandrU 'lassitudo, languor’ A. V. —
fdndra- et vfjant- ’dolus’ — vrjdna-] hic tantum nomiiio, quamquam
ca ex classe priore in alteram transmigrasse affirmare non audeo.

Latina eodem pertinere videntui nomina abstracta quintae,
quae dicitur, declinationis, cuiusmodi sunt luxuries, maceries, ma-
teries, prosapies, intemperies (hoc a stirpe ductum), prac-

Porsitao buc etiam spectet homericum Iw dotji 'tn dubio' (/ 230). de quo vi-
de. quae Wackernagel. Nachr. d. Gött. Ges. d. Wi«s: Pldbhist. Kl. 1914. p. 120,
dissenut sanscritico dvayyäi adaequans. dativo nominis dvayi *duåc\

•) Cfr de.re universa lo. Scbmidt. Piuralbildungen d. idg. Neutra p. 54 sqq.;
Lakman, Nouninflcction in the Veda p. 365 sqq., qui materiam collegit cgregicque
disposuit; H. Lommbl. Studien uber tndogermanische Pemininbildungen p. 35
sqq. Primitus &ine dubio hae classes diversae fuenint. quamquam. ut apud Indos.
sic in Graecorum sermone commercium inter eas exstat apertum. cui plorimum
tribnit Jobansson, K. Z. XXX p. 400 sqq., Gött. Gel. Anz. 1890 p. 744.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

terea in -ities exeuntia; canities, planities, segnities, alia- Volgo ho-
rum stirpes in -ié exiie putant, velut Danielsson, Grammatiska
anmärkningar I (U. U. A. i88i), Brugmann, Gnindriss II:i* p.
220 sqq., K. V. G. p. 350; tamen, cumexstent fortnae gemellae lu~
xuria, materia, segnitia etc. illam rationem sequentibus commode
non explicandae, nescio an recte Sommer huc ea revocaverit
(Handb. der lat. Laiit- u. Formenlehre^ p. 394, cfr eiusdem Kriti-
sche Erläuterungeii p. 112 sq.).^)

Deinde apud Slavos abstracta exstant ope terminationis -ynii
(gen.-jyn^^) ab adiectivis ducta, velut vet. bulg. blagynji 'bonitas*
— blagH, grudynji 'superbia’ —- grUdH, prostynji 'simplicitas’ —
prostU', cfr Leskien. Altbulg. Gramm. p. 86, Brugmann, Gnind-
riss II:i® p. 215, Meillet, Études sur Tétymologie et le vocabu-
laire du vieuxSlave p. 457 sq. — Eiusdem formatioiiis exemplumin
lingua veterum Prussonim exstat: maldunin acc. sing. 'iuventam',
cfr Brugmann 1 . 1 .

Denique ne Germani quidem hane consuetudinem ignorasse
videntur; nempe terminationem -t», cuius ope abstracta ducuii-
tur ab adiectivis numerosa, velut got. managei 'multitudo' ^
7 nanags, hauhei 'altitudo' —- hatths, baiirei 'acerbitas’ ~ haiirs, hrai-
nei 'puritas' hrains, ita cumsuffixo vetustissimo eohae-

rere veri siraile est, ut formae eius debilitatae -i more suo notissi-
mo elementum -n adnexuerint; cfr Sievers, P. Br. B. V p. 143.

Haec quamvis breviter enarrata sufficiunt, ut usque ab ultima
antiquitate abstracta hoc suffixo ab adiectivis ducta esse intelle-
gatur atque concedatur. Facultatem vero pristiiiam, qua ad no¬
mina quaelibet abstracta ope simplicis eius suffixi fingebantur, fe-
re ubique amissam et exstinetam esse facile cernitur, sed superstes
ost atque etiam ultra fines domesticos per\'agatur formatio illa

h Cuui lioc Online nominum latinoruin intinie cobaerere putantur nomina litu*
auica iu -e cxeimtia (ita BrugmaKK 11 . 11 . aliique). Tamen res nondum ad liquidum
perdiicta est. Nuperrime SouMfiR in libro copiostssimo. qui I>ic indogermaniseben
mid io- Stämme im Baltiicben (Abhandl. d. Kgl. Säclis. Ges. d. Wi&s., Phil.'
hist. Kl. XXX n:o IV. 1914) inscribitur. operani dedit, ut tenninationem -é ex -ia
contractain esse doceret. Quod si viro doctissimo eredeudum est, txihil huc perti-
nent. nisi quod, collato lit. <fe»z;^'Gespenst* cums^jisct.dcvi ’dea\ Ut. WNSc'mu-
sca* cum gr. manifestuin est nomina peimulta in -i ^ -Id exeuntia in illuoi

ordinem trausmigrasse. Abstracta huius classis numerosa sunt, vide Lessien,
Bildung der Nomiua im Lit. p. 283.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

antiqua, ubi hoc suffixo cum alio quo coalescente plenioi exstitit
terminatio, in lingua Graecorum, qui -«a, et Slavojum, qui -ynji
satis adamaiunt.

Nunc demum ad vocem iyx^tV devenio. quae, quamquaui spe-
cie externa nihil ab abstractis supra tractatis differt, tamen utpote
rei vere cojporeae vocabulum propriam quandam requirit explica-
tionem. Volgo quideni positionem adiecti\n *iyxaog femininam
agnoscere volunt, velut Lobeck, Paialipom. p. 354, 'hastilis’ in-
terpretatus est et Solmsen, Beitr. z. gr. Wortf. I p. 250 adn., in
eandem sententiam pedibus iit neqiie tamen exempla, quibus for¬
matio satis illustraretur, attulit neque de sensu nativo nisi incer-
tissima opinatus est. Etenim nusquam inter iyxog et iyx^iv ta-
le quid interesse videtur, ut hoc vel illud proprie aut 'cuspidem'
aut lignum hastae’significasse \’iro doctissimo credamus^), quam-
quam, dum de etymo vocabuli paium constat, sententiam illani
{uoisus refutare tam difficile atque lubricum est quam iustis argu¬
mentis comprobare. Condones igitur aliam cxplicandi rationem
instituenti, quae si nimiae audaciae in criraine erit, id habebit ex-
cusationis, quod de vocabulo agitur iam mature obsolescente.

'Eyx^iV enini sensu, ut \’idetur, nihil ab iyxos discrepante in-
structum in Uiade vicies semel occurrit, bis tantum in Odyssea
{i 55=* Z 534, X 40), quos verstis etiam inteipolatos volgo putant*).
Haec res notatu satis digna iam eo vergit, ut vox inter

Qui loai8 grammatico illt« qui (Et. M. p. 513.16] Ijrxtfsct' rctc in<dopaTh<
iuterpretatur, aate oculos versatus sit. in medio relinquatur (forsitan Z 534» F 257
ubt est xaixlfptoiv quod pro cum accepisse cogitari po test);

certe Homerus nullam eius interpretation is ansam praebet. Opinari pos&is origi-
nationem ei, quam hodie amplectuntur. simil em a vctere quodam grammatjco
temptatam csse. quamvis de ea re nihil compertum babeamus. Etenim quae
sequuntur eo veigiint: i] Koi tSiptth rpcrapo^övtcdaf ‘ ri fåp dtå

Toij -ifa kni npa^ftarujv TarT6p€va npoTzapo^ii^iTQt, olo v .xal ökw*

ptta åKtapihi. rå ii irjc/a TtofifvtKWf fhivat bc roo Ma

xal auxia * loi nXtovaaptp roo t . Fere cadem haec recumint An.

Ox I. p. 142.31 sqq., nisi quod snb fmem articuli vox hane illustrasdam

adhlbetur eodem modo atque apod Eustathium ad F 345. Vos ex istis nihil
hteramur, nisi quod veteres qnoqne grammaticos consilii paene inopes fvisse
vtdemus.

1 ) Vocem praeterea usuipavit Apollonius Rhodius I xoox. II 1072. IV 1035;
u.sum imitatoris consulto neglexi.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

antiquiora sermonis epici elementa refeiatur. Quid, quod mihi
locos Hiadis, ubi occunit, pro virili parte examinanti^) evenit, ut
eam a partibus eis, de quarum origine satis recenti inter plerosque
viros doctos constat, fere abesse animadverterem? Quae cum ita
sint, opinari licet vocem eis temporibus, quibus Ilias ut nunc est
componeretur, in sermone vivo iara non superfuisse neque fortasse
penitus intellectam esse. Quare temporum ratione respecta nihil
obstat, quin formatio eius ad ultimae antiquitatis consuetudinem
revocetur.

Ut iam sententiam dicam, in vocabulo éyxeli], quod me iudice
in locura successit vetustioris *iyxeia. formanj dualem delitescere
opinor formationis antiquissimae et duali sanscriticae stirpium
sigmaticarum, cuiusmodi est jänasi, aequandam; quae, quia in
sermone graeco unica erat et abstractis illis similiter exibat, eis se
applicavit eorumque flexionem sibi adscivit. Id eo facilius fieri
poterat, quod omnino numerus dualis apud lones iam maturrirae
ex usu quotidiano evanuit, adeo ut iam Homerus aut, ubilegitimus
esset, dualem non poneret aut interdum structuris verborum pa-
rum congruentibus uteretui*). Mirum igitur non est vi m pristi-

M De his rebus cum mihi noa tantum sumpserim, ut ipsc iudicarem* viros doctir-
ainxos coDSului Wii.AHOwiTZlt 7 M. Die nias und Homer, in conspectu operis p. 512
sqq. et passim» CauBRUm» Gnmdfrageo der Hom erkritik* p. 500 sqq.. I<ba 7 ium,
The nUd II p. XII et passim» A»£BisiUM et HBNTzroM» Anhang passim. Vix est.
quod moneam. de singulonim versuum aetate pro certo nihil fere affinnan posse;
satis erat mihi repperisse iocos longe plurimos tn partibus Dtadis exstare» ut om nes
fere consentiunt» admodum veta^tis. In recentioribus autem vocabulum uon nisi
liis locis invenitur B 818, B 530» qui versus paene idem S 124 sq. rectuiit» T
237» cui fingendo exemplar fuit 2 534, f 279, 319, qui aliunde — 0 6 g, E 167 —
accersitl sunt. —^ Postea Pickium quoque (Die homerische Dias nach ihrer Ent-

stehimg betrachtet. ), quamquam mihi de Hom ero purum sennonem aeo-

licum loquente non persuasit, in consilium adhibui: ecce praeter duos locos (fi 530
et. quem immerito receotem putat. IJ 75) nusquam non in partibus ex*

stat ab illo aeolice refictis.

*) Velut ex. gr. multo frequentius occurrit quam quod ad reiti

nostram magis spectat. de bin is hastis Asteropaei # 162 doOpa^tv est numerali non
addito. Alterius generis est praesertim 77 139 ilÅixo d^åXxifia doOpt, rå ol xaAd/ng-
åpljpu, quem versum similesque in maiorem structurae condnuitatem
corrigeudos C 3 se mihi non persuosit van LBBUWBK. Bnchir. diet. ep. p. xSg. Cfr
de re universa Brugmakh-Thomb. Griecb. Gramm.* p. 423 sqq.. Ccky. Le nombre
ducl en grec. p. 487 sqq.» WACXBRKAOBt. Sprachl. Unters. t. Hom. p. 54 (Glotta
VII p. 21^).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUABSTIONES GRAMUATICAE GRABCAB

natn atque potestatem formae illius oblivione sensim exstinctam
esse et vocem numeri singularis speciem prae se ferentem iam de
una hasta usurpari coeptam esse. Exspectandura igitur paene
non est nisi vestigia quaedam atque indicia potestatis primitivae
superesse; satis mihi fecisse videbor, si locis aliquot eam interpre-
tationem aliqua probabilitatis specie commendari comprobavero.

Notum est ab Homero bellatores saepe binis bastis armatos in-
duci^), .^amemnonem A 43, Nestorem K 76, Patrodum II 139,
Idomenem N 241, Ulixem a 256, fi 328. a 377, % lOl. 125, Hecto-
rem E 495 = Z 104 = A 212. M 464, Sarpedonem M 298, Paridem
r 18, Asteropaeum < 2 > X45, quem etiam ambabus simul iaculantem
facit poeta 0 162; quibus locis plerisque forma dualis dovQs adhi-
betux. Contra vocis 1 ‘fxoq alias frequentissimae dualis nusquam
legitur, neque quemquam duo iyxsa gessisse audimus. Cuius rei
forsitan quis causam in eo positam esse putaverit, quod
iorem quandam significaverit hastam. quam quales duas secum
ferre posset bellator*); at plerumque dåqv et iyxoi promiscue usur-
pantur, ita ut nihil interesse appareat, velut una eademque hasta
imnc ^ 6 qv nunc iyxoi {vel iyxsif}) dicitux (cfr U 608. 6n —610,
^527^526. 529, iV 162. 168^164.166, JV 247—256, 7281^-273.
279, 0 67 —' 69) et utrumque vocabulum saepissime epitheton
fiaxgév accipit (cfr clausulas itenim atque saepius recurrentes
iovgl ze ftaxQip ^ iyx^^ et versum E 45 *Idofievex>s dovQixXvzås
iyyei ^axQ,p). Ergo ab hac parte nihil obstat, quorainus

Cfr BuCHHOLZ. Die Homerischen Realien II: i p. 346, RkicBBL. Homerischc
Waffen* p. 31.

’) Velut Sustathius ad F 345 de hastis. quibus in ccrtamine singulari mox trac-
taodo Paris et Menelatis utebantur. hacc exponit: lotit di dta^opd uc
'•opntatv, ä npå fttKpoO InxXXiv å xa? taifxufv växy

o&y hxj^da koJ dépj di oiU ehdjtat» Kai a^jxa( ftiv

dpacxal, iK.iJa dl Kal d^livxo ' di kjI x<p dUptpov, d <6 nspl ttiv

tto'^Oft'xz^'^^ roärtt>v ixt paxpaic Hae quam vis specie

probabiles nist opioiones non sunt. Neque tam en igooro ivdxf^dxfiz^ illud,

quod Hector gessisse narratur Z 3x9 sm B 494: quamquam ipsa longitudinis aceu-
rata mentio id singulare fuisse indicio est Et loco» unde maximum inter duo
vocabuia discrimen exstare iure coUegeris. II 139 sqq. (dePatrodo): tUtxo d^åÅKtpa
dojpt, ti oi naiåpiji^iv åplipzi, ZtX^C åpOpovoc Alaxldao, valde

inceitum est. num vmus 140—144 genuini sint. Damuavit iam Zenodotus, quem
recentiores plerique sequuntur, velut AtfSXS^HHKtZB. Leaf ad locom. Wxlamowitz
op. 1 . p. 124.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KA1.£k

iyX^iV priniitus foima dtialis fuisse putetur; immo per ipsam nu-
meri dualis more volgari formati absentiam aliquantillum huic
opinioni probabilitatis adiungitur. Vestigium autem pristinae
eius potestatis superesse arbitror in versu II 74 sq., partis Hiadis
admoduni vetnstae^): yåg rvdetdau Atofnjdeog iv naXåfXfiot \ ftcU-

véxai iyx^^V Aavaöiv ånd Xoiyov å^Hvai', nerape pluiaJis év naXåfsj,oi
ita aptior esse videtur, quamsi de una basta ^tur. Similem, ni
fällor, pugnae statum finxit poeta M 298, ubi de Saipedone est;
T^v {åanida) ä^’ S ye ngöodev oxo/Aevoq, Wo dovge uvdaoatv \ fifj

T« Xéo)v ogeoirgotpo^, ad quod scholiasta (B. T. Gen.): #regov o-
T® åonldi, TO dé h t® • xivovftévov dé a-öiov åfupa) To doocrat*^);

cfr etiam M 464 de Hectore; öoiå öe x^Q^^ I Sx^v. Neque
opinioni meae repugnat versttö S iii, ubi haec verba loquens acl
illius versus exemplar expressa Diomedes inducitur: (d<pga xai
"Extojg I e?ofT<u,) el xai ifiov öogv fiaivexai iv naXéfrBOtv, nam carmen
d recentissimum fere esse totius Hiadis consentaneum est. Ne¬
que, credo, versus E 594 et O 677 valde refragantur, quippe ubi
de bastis agi maioribus, quam quibus volgo utebantur, ipsa verba
indicant.

Ac nescio an varietas quaedam elocutionis, quae duobus locis
paitium Iliadis vetustissimarum cernitur, hac inteipretatione lu¬
men accipiat. E 279 sq. de Pandaro est: »...rvv a&t* iyxek
netgijoofiai, al xe x^x^P‘^ '*\h åfinenaÅd)v Jtgotet åoXtxooxior

iyxo^, et r 345 sq. (de quo carmine infra paulo accuratius agetur)
de Paride et Menelao: oelovz* iyxeta^, åkXi^Xotaiv xoxéoxTe. \ ngooSe
ö' ’AXé$ardgog ngotei dokixooxtor iyxo^- Scilicet, si iyxeh] primitus

M Qnamguam in orationeni eain Achillb. cuiiis hi quoque versus sunt, viri
docti alii alias rationes sccuti et oiunt artis criticac siipcllectilc iustmcti vehemen-
tissiine invecti sunt; cfr Amris-Hentze, Anliang. Velut ex. gr. FiCK op. 1 . p. 498
(similiter Robert, Stuclion Zur Uias p. 95) proptcr lonismos Tw!iedt<ju buius ver¬
sus, ^Arpudni} V. 76. iritUAXvTsc v. 79 magnam partein damnavit. Tamen et illos.
si placet. satis facile depelli posse ct totam fere orationem hcne sc haberc mi bi
persuasit Lcat II p. 154 et ad locunj; cfr etiam WitAMOwiTZ, op. 1 . p. 120.

*) Extrema quidem verba nimis stulta sunt; potissimum de sctito, quod vocant.
Mjcenaeo cogitavcrim, quod liumero sinistro de tclamonc suspendentes ambas
manus ad tola adm i nistrand a liberas habebant; cfr quae RRlcnnt 1 . 1 . et passim
dissemlt. Quod si recte Robert, Studien z. Uias p. 7, scutum Sarpedonis arma-
turae ionicae cssc statuit, hacc verba nihilo minus ad antiquiorem consuetndinem
spectare possunt, cum poeta certc \'etu$tius, quam quod ipsi notum atque fami-
liare esset, gentis annationis adtunbrarc studuerit; cfr op. I. p. 132.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAllMATICAE GRAECAE

biJiaXtov fere valebat, optime intellegitur, quo pacto primuni
iyxelr] deinde poeta posuerit; sin minus, id mexo arbitrio

factum putandum est. Accedit locus E 562 sq., ubi facile de
duabus hastis agi opinaii possis: firj bé diå neo/jaxoiv xExoQvOfiévog
aidoni x^>(V‘ I éyxeirjv. Adniittuiit praeterea hane interpreta-
tionem loci aliquot: S 124 sq. xéxamo dé ndviag *Axoio^?\£yx^hi-
unde B 530 iyx^h b^ixdxaaro IJavéXXrjvag xai ’Axoioijg', E 167 ^Tj ö*
7 ftev åv te fidy^jv xal drd xlovov iyx€id(ov, unde y3i9; N 339 e<pQi$£v
då fidxv <pOiolft^Qazog iyxtifiOi \ Jl 547 rot»? ini vt^voi Böjioiv

htétpvofiev éyx^ko^K E 534 ^aXXov d' åXX^Xovg ;(ajlx^g«otv iyx£ld<fiy.
unde y 258 yevaofieQ* ååiX^XUov xaX^i^Qfoiv éyxelDOtv pendere potest;
B 818 Xaol B(i)Qr]ooovxo, fienaortg iyx^B)Oi'. fortasse etiam iV 782 sq.
oTjjfioflov, fioxqfiOi XEtvfifih'oi | xard x^^Q^

dices aliquot ;fetee porrigunt). Restant hi fere loci, ubi memoiia
pristinae vocis potestatis proisus abolita est: M 405 = H 261
ri då dtå TiQÖ \ liXvBev iyx^iV’ o^v<péXt^e dé pttv fjtEfia&xa\ <P 69 = y 279
iyxeiT} d’åQ* dnåg vwrov in ya/r/|/OT»/ kpévr)', 0 582 iyx^tn d'avToio
mvoxero, xal fiéy diJT«. De aetate eoium nihil fere opinari ausim,
etsi, quantum mihi indagare liaiit, in partibus exstant semel atque
iterum retraetatis.

Intricatissimae res sunt in carniine vetustissimo r, Paridis ct
Menelai monomachia, sed dignae. quae ab hac parte perlustren-
tur. r 18 sq. Paris (Alexander) inducitur: a-dråq dovge ddcj xexo-
qvOfiéva x^^^v I ndXXcov ^Aqyeioiv nooxaXlC^o ndvrag ågiorovg. Posten
pugnae futurae certior fit Helena his verbis: avråg 'AXé^ardgog xal
^AgrjfgjiXog dfevéXaoil/taxgÉg éyx^l^oi fiax^oovrai Ttegi oeio {Fi^^sq.),
quae fere eadeni recurrunt 253 sq. Mox, cum, quibtis se armis
Paris ad pugnam para%’erit, narratur, ita est: eiXero d'dAxf//oi'
éyxog 6 of ;rajld/<>;9jtv ågijgei (var. lect. åxaxpévov o^éi X^^V’ schol. A)
r 338. In quo considerandum est, totum hunc locum, vv. F 330
—338, fere prorsus cum Z 7 131 sqq. congruere, ita ut magna quae-
stio sit, quae hic quaeve illic sedem vernaeulam habuerint. Ibi
autem, 11 139, de Patroclo dicitur: eiXtco d' åXxifia dovge, rd oi
naXdfir]<piv dgijgei. Accedit quod papyrus Hibehensis 19 aliam
proisus huius loci versionem porrigit, quam hoc modo expletam
Grenfell et Hunt publici iuris fecerunt:

erA £[70 d* åXxifia\ dot^e di;[co xexogvBfUva xoXf<v-
o»? d’ a[vrw? Mev]éXaog ’Apqta (revjye* idvvev.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

åoniéa xa\i ni]Xt}]xa (pa£ivr}[v xal dt 5 o åovQt
xai xajld[c xvTj]fildag i 7 iiaq>[vQloig åQOQviag'
åfi<pl 6 ' fi[e’ < 5 /<otot]v ^åXeio ^i[<poq åqyvQoriXov.

Deoique nescio an raemoriam lectionis a volgari discrepantis
servaverit scholium A ad A 43 {eiXeto d*åXxifta öovge dvto xexoQv-
d/jéva x^X^vY Ät xat énl xfjg "AXeSdvÖQOv /iovo/xaxlas to dfwiov. Valde
igitnr dubitari potest, nura contextus huius loci, quem codices
nostri porrigunt, genuiiius fuerit^). Concumint deinde, aeion
éyxdai;. åXXrjXotoiv xozéovre. \ nqåoQe 6 ' *AXé^avÖQOi nQoUi öoXixoaxtov
^ 345 quam variationem sermonis secundum interpre¬
tationen! meam recte se habere docui. Post hasta incassum emissa
et gladio fracto Menelaus vociferans haec quoque: ix åé ^01 SyxoQ-
inquit, ^ix^V naXdfir)<piv irwotov. ovå* i^aXov fuv, F 367 sq. At nihilo
minns aliquanto post Paridem hasta petit: a^rd^ 6 &\p htoQOvoe
xaxaxiåfievaL (levtalvaiv \ Syxxi F 379 sq. Zijxrjfta illud, unde

eam hastam arriperet, veteres iam alii alio modo solvere conati
sunt, velutscholiastacodicis A iungendo iyiöQovoe... iyx^l 'irmit ha¬
stam'. nempe suam ipsius, quae in clipeo Paridis defixa erat; quod
verbis non aptum esse Nndetur. Contra in scholiis B T inter alia
proponitur, Menelaum secum duas hastas in pugnam tulisse, ve-
lut Porphyrius in scholio B haec disserit; åMvaidv (paoiv ehat
xard To iyxeiQTj/io. iQQl<pr) yoQ, <pr]Oiv, 1 ,dr} rd iyx^C ' ^oXd/ii]<ptr

éxd)oioy*. XdExai då ån 6 xov idovQ' Övo yåQ 66 q ax a
tpégeiv vevofitofiévov fjv, tof noXXaxov Xéyei' »TtdXXiov å* 6 iéa
doCga xaxå axgatöv J^x^^ ndvxn* {Z 104). ^ d;id tov xaipov ‘ ov yåg
Sxvxe xöxe ånoXd/aevov xd iyxo?> åXX* ini t^ ‘AXe^dvdgqt ^dgxor, ov
xatexvgtevBr). In hane sententiam, quam Porphyrius loco priore
exposuit, etiam hodie complures \’iri doeti pedibus eunt*), quos

K odem fere modo, atque volgata fert huius loci versio, de Nestore dicitiir, JT
75 sq.: (domiienti) Kapä d^h^ia roacH* Uino\åan}i' xai dio do^jpt u

rpj^åiita; mox, ubl se ad pugnam pararc narratur, poeta duarum illarum hasU*
riuu iam non memor illsTo åxaxfUvov åSiJ ^ ^35*

Neque incredibile est tal^ yerstis itemm atque saepius rccurrentes interdum per*
muta los esse. Atque omnino id antiquius quoddam pugnae genus fuisse videtur.
ut binas hastas gererent. Neque fortasse a re est monere. pugnas, in quas binas
hastas secum tulisse bellatores narrantur. nusquam fere, quod sdam — excepto
uno loco #162 —, ita describi, ut alterius hastae mentio fiat diserta.

>) Velut ABfBiS-HBNTZB. Lbap ad locum. Obloquitur van LhsuwBN, qui prop*
ter V. 367 id fieri potuisse negat, damnans etiam v. P tS, qua in re Zenodotum du*

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTiONES GRAMMATICAE GRAECAE

equidem potissimum duces sequor. Quamquam, id si ita est, ne-
cesse fere est ponere eum, qui carmen olim retractans in formam
hodiernam redigeret, voce éyxslr} parum intellecta pugnam alio
quodam modo finxisse, atque ab initio exposita esset. Et seclusus
a Zenodoto nonnullisque horum temporum viris doctis, utpote
incommodus, versus r i8 et lectio versus 338 satis ambigua tale
quid suadent; quamquam versionem quandam antiquiorem car-
minis a poeta egregio retractati restaurari posse paene despe-
randum est.

Utcumque singula haec sunt, iure me quodam explicationem
vocabuli ex ultima antiquitate repetivisse ipsum indicat vetusti-
orum feie partium Iliadis proprium; item, hoc semel posito, neque
multi lod refr^antux et, quomodo potestatem vocabuli iam ma-
ture obsoleti mutaie potuerit forma numeri singularis alias propria.
facillime intellegitux. Ad rera illustrandam mirum quantura va-
lent, quae lo. Schmidt, Pluralbildungen d. idg. Neutra p. 6 sq.
ada.> de dedinamentis obsoletis atque a recta via deflexis exposuit.
Simillima huic exeraplo est forma dualis *londhul ad stirpem *l*{on-

dhui- 'lumbus’ pertinens, quae propria potestate amissa a Germanis
I)ro nominativo numeri singularis accipiebatur flexionemque sibi
adscivit stirpium in -f tÄ exeuntium (vet. sept. lend, pl. lendar et
Under), apud Romanos in nominatiMim pluralem lumbi abiit eo-
dem raodo atque ducenii (=sanscr. dvt fate, vet. bulg. duvé su/é).
Neque aliter veteri duali saiKcr. nhsä 'nares' accuratissime re-
spondet singularis vet. alem. nasa, agls. nosu, vet. sept. n^s 'nasus'
(Kluge, P.Br.B. VII p. 506 sq.; lo. Schmidt 1 . 1 .). Quibus apte
se aggregat hoc, quöd eiusmodi deflexionis in lingua graeca factae
unicum, quod sciam, exstat exemplum.

Quam vero vocis éyxeli) formam vetustiorem posui *iyxeia,
eam se nominibus abstractis antiquitus itidem cadentibus aggre-
gavisse flexionemque eorum ionice in -elrj abeuntiura adsdvisse
iam supra contendi. Quaeri potest, quo pacto vox in eorum tur-
bam ixrepserit, a quorum notione quam potest fere longissime di¬
stare videtur. Ad hane difficultatem submovendam interpreta-
tionem grammatid alicuius (schol. B) adhibere nolo, qui formu-
lara éyxelo b'éxéxamo (5 530 Si24sq.) explicat diå ÖÖQaxoq

ceiB 3equitur; ipse explicationem conatur longiiis repetitam neque e verbis poetae
enucleandain.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KAEÉN

nåxu', quam commemorasse satis habeo. Sed pluhmum huc fa-
ciunt, quae formationis nomine abstractis adnumeranda a notione
vere abstractorum loi^ius discedunt, ^toyåyxeiav J 453, TtQVfxvfOQBtti
3 307, < 57 KoQeiag Y 218. Atqui forma illa fuoyåyxsiav potius sen-
tentiam meam labefactare \ndetiir; et plurimum ei tribuit Solm-
SEN, op. 1 . p. 249, horum quoque nominativum ponens
■imoiQBia (conferens etiam *AvefjiéQetav B 521) et accentumab abs¬
tractis differentem a notionis diversitate pendere opinans. Quo
magis gaudeo me adiutores nactum esse viros doctissimos Bech-
TELTUM, Lexil. z. Hom. p. 228, et Wackernagelium, Spr. Unters.
z. Hom. p. II (Glotta VII. 171). qui Homero formam ^toyayxettjr
reddendam esse censent. Etenim hoc necesse est ponere, ut, quo
pacto hoc vocabulum abstractorum turbam secuta sit ueque pri-
stinam retinuerit formam Hyxeia, plane intellegatur. Rursus, si
haec mea originatio alioquin probabilis visa erit, nescio an sen-
tentiae illi vironim doctissimorum etiam maior fides accedat,
Saepe enim fit, ut reliquiae consuetudinis intermortuae, quae a
recta \’ia deflexerint, lumen eis quoque afferaiit, quibus se casu
aliquo vel necessitate aggregaverint.

Reliquum est, ut de formatione huius dualis pauca dicam. Su-
pra cum vocabuli Hyxeia (<*^y;teO'ia) exitum termiiiationi duali
sanscriticae stirpium sigmaticamm (velut jänasi ad jänas) accu-
ratissime respondere contendi, id audacius non egisse videor, cum
inter se respondeant nominativi generis feminini sanscritice in
-i, graece in -40, -ta exeuntes, velut jånitrt — ytvåteiga, påin]
n 6 xna, itera norainativH sexus neutrius pluiales, velut ved. tri -
gr. XQla„ zend. jyo^i-ga 'quaecumque’ —- gr. åooa, stxa, megar. od.
quos etiam ab illis profectos esse docuit lo. Schmidt, Pluralbild.
d. idg. Neutra p. 42 sqq. Neque post ea, quae vnr egregius de
origine pluralis generis neutrius uberrime disputaWt, audacia<
est opinari formam dualem sexus praesertim neutrius. quippe quu
binae res natura copulatae significentur, e substantivo coUectivo
profectam esse; cfr Wheeler, I. F. VI p. 137. Fieii igitur pot-
est, ut hic exitus plane idem sit atque ille, cuius ope abstracta ad
stirpes sigmaticas pertinentia fingebantur, praesertim cum nomi¬
na collectiva ab abstractis certis finibus non distinguantur. Cui
opinioni si insistitur, etiam cogitari potest, vocem *lyxeia iam
temporibas praegraecis per omnes casus atque numeros decliim-

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIOXES GRAMMATICAE GRAECAE

tam esse; quamquam tutius aliquanto eam cum forma duali Indo-
rum composuisse \'ideor. Huiusmodi numeri dualis formationis
in lingua graeca praeterea vestigia non exstant aperta; sed rectis-
sime Wheeler, 1 . 1 . p. 139, formara vetustiorem * 8 aaa 'oculi’
(< *oq^-iy) postulaxdt cum v'et. bulg. oéi coiigruentem; quam
postea alias formas duales, ut sunt Ttéde. secutam in Saae

abiisse^). Cuius rei indicio fuerunt \'Tro doctissimo casus obliqui
6 < 3 (hov, Sffooia{i) inde ab Hesiodo occurrentes {Saaoiv, ni fällor,
nusquam legitur), quippe qui facilius intellegantur, si forma *Saoa
pro plurali neutrius accepta exstiterit. Et meam de voce
sententiamsi contigit, ut comprobarem, etiam maior eiiis explica-
tioni fides accedit..

') Aliter ile &}as lo. Sckmidt, K. XX\ I p. 17, et P. KRErsCHMHR, ibid, XXXI
P 3S0 sq-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

De glossU Hesychii (tipYc&^up et |&ipYö>oai qaaeetio

etymologica

lam dudum inter viros doctos constat, glossas Hesychii fiiQyd-
^u>Q- td Xvx6(poiq. ... et jÅiQyibOfu- TirjÅtöoai . oi avroi intimae
inter se cognationis vinculo contiiieri, iiequ(?, cum in illa vocein
å^(oQ = aeol. aöwc, ion. att. itog 'aurora’ inesse appareal,

de ethnico olim adscripto aequum est dubitare. Ut enim spe-
ciem vocis intuentibus liberum est arbitrium aut Laconibus aut
Eleis eam tribuere, quorum utrique digamma in mediis vocibus
positum retinebant et a finale in q mutabant'), ita glossae
TiQOil. Adxcoveg et å^<oQ"^g- Adxcoveg suadent,uthae quoquelaco-
nicae potius habeantur. Quare verissime Salmasius ethnicon
reposuit Adxojveg, quem cum aliis secuti sunt Ahrens, Gr. Diall.
II p. 73, et UoBECE. Pathol. el. p. 69. Contra M. Schmidt. K. Z.
X p. 206, opinionibus quibusdam diictus fallacibus, Elcorxim ea.''
fuisse censebat*).

Primus GuyETUS de etymo glossae sententiam dixit,

quam nullo, quod sciam, obloquente postea amplexi sunt Ahrens
1 . 1 ., M. Schmidt 1 . 1 ., Weissschuh, De rliotacismo liiiguae grac*

])c alia qua dialccto fcre cogitare non licct, nisi forte collatis gloasis
^iiov. ct tiop* ooO ^ (= Sophro fr. 83 K.) cooicias Crcten-

sium quoque formam fuisse. Tatncn unicum illud rUotadsnu finalis exem-
pluxn (cfr Aqrens. Gr. Diall. II p. 74) in scrip tion ibus creticis adUucnon confirma’
tur.

•) Nihil cgit Wbisssciiuh, Dc rliotacismo liuguac graccac (Lips. 18S1) p. 23.
qui quid scnsorit^ fere non perspicitur. Ut cuiiu propter glo.ssain I«aconuni

fortasse ficpyd^p quoque fuisse cunccdebat. ita propter a inter vocalcs .servatunt
p(ppI/oai cis abiudieabat Undc coactus est aut utraniqiic Laconibus abrogarc
aut ultunum illud petere refugium, ut glossam alio quo ethnico instiuctam exei-
disse opinaretur. Equidem facerc non possum, quin glossam å^p ex eodem fontc
manassc existimem» id quod ad harum quoque glossarum domicilium iiivestigan-
dum maximum mihi momentum habere ddetur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

cae p. 25, G. MeyER, Griech. Gramm.® p. 308, Brugmann-Thumb.
Griech. Gramm.^ p. 150. Fert autem volgaris illa sententia, ut

pro (ion.) (quasi »Mischlicht») exstare pu-

tetur; qua origlnatione probata necessario fiebat, ut altera
glossa, quae fuayovaai aequiperaret, aliquantulum corrupta ha-
beretur. Itaque Ahrens ^iQycooai • nriXovaai scripsit, M. Schmidt
etiam filQywai • TiTjXovaat. Neque id \'iro doctissimo \dtio de-
derim, quod o in spiritum corrigendum esse statuit, *etsi glossam
— ut ille propter rhotacismum apud Eleos latius patentem iudi-
cat — eliacam ita corrigere opus non est, cum mutationis eius
exempla ibi aliquanto serius neque tam numerosa compareant
quam apud Eacones^). Quod si rectius illis glossa tribuitur, id
quod mihi persuasi, concedendum est a illud contra dialecti leges
prorsus peccare, cum consuetudinem, qua inter wcales o in spi¬
ritum asperum transiret, apud Lacones iam mature invaluisse in-
scriptiones satis superque doceant*). Neque negari potest gram-
maticos eam non solum e Lysistrata fabula Aiistophanis bene
cognitam habuisse, cum glossae aliquot Hesychii inde non repeti-
tae eius mutationis speciem prae se ferant (de quibus cfr Ahrens,
Gr. Diall. II p. 77 sq.). Tamen quis pro certo affirmaverit, fieri
non posse, ut glossa ad locum quendam scriptoiis spectet hane
sermonis laconid proprietatem non exprimentis, ex. gr. Alcmanis,
quem respicit Herodianus II i, 31 L. haec docens: Adxcoveg ^umoa
xai ol fiexayevéateQOi Ädxwveg årev rov 0 ficba xai ij yevix^ x&v jiAr/-
Bvvrixtbv fioiOåv noQå Adxojoi. .. ? In re du bia nihi! mutanduni
esse censeo, quamquam, si glossa alioquin Integra est, 0 ex in-
terpretamento facile irrepere potuit.

Quae vero viri doctissimi praeterea in hac glossa corrigenda
esse statuerunt, ea, ut summa necessitate cogente forsitan admitti
possint, ita originationem eorum certe non commendant. Acce-
dit, quod interpretamentum itrjXoiioai a notione verbi fdoyetv
volgaii longius distat, quamquam, qui glossam ad certum quen¬
dam locum speetare sibi persuaserit, ex hac quoque difficultate
se extricare posse non negaverim. Sed valde sententiae illi obstat,

‘) Cfr Thumb, Handb. d. gr. Diall. p. 175.

*] Cfr titulum Damotioois c:a annum 400 exaratum, SGDl 4416; Tbxjmb. op. 1 .
p. 86 sq. Exempla, quae inscriptiones suppeditant, collegit Hoffmann, SGDI
IV p. 708 sq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KAI^N

quod rhotacismi eius, qui in mediis vocibus fit aute consonas, uul-
lum aut in dialecto laconica aut eliaca certum exstat exemidum.
Quae enim Ahrens 1. 1. eius mutationis apud Lacones factae ar¬
gumenta attulit*), merito futtilia —» excepto fortasse fuQyå^Q*
— damnavit Weissschuh, op. I. p. 28, in hac quidem re M.
ScHMiDTiUM, K. Z. X p. 206 sqq., ducem secutus. Neque liic, qui
Kleis id rhotacismi genus tribuere, Laconibus abrogare volebat,
rem felicius* temptavdt , cum argumentum, quod solum aliquid
momenti habere \ndetur, aliis praeeuntibus e loco Pausaniae
V 15, 7 repeteret: tö»- /iiv öi] noQo. ^HXeioi(; QéQfuov xai a-ör<f» fioi
nagictaxo €lxdC«*’ w? xaxå *ATdida yXäiaoav eH] déo/jioi;. Quod
Apollinis cognomen cum iam O. Mueller, Die Dorier I p.
252, ad glossam Hesychii SéQfta '.... åöeia. xai ixexeigia rettu-
lisset, fiebat, ut eam quoque Eleis \*indicatani pro Biofia ex-
stare opinarentur Ahrens, Gr. Diall. I p. 227, et M. Schmidt
1 . 1 . Oblocutus est iam Weissschuh, op. 1 . p. 24 sq., inter alia pro
iirgumento utens originatione CuRTii, Etym.^ p. 257, satis proba-
bili, qui glossam cum sanscritico dhärma-s 'ius, iustitia’,

lituanico dermé ’foedus’ composuerat®). Accedit res maximi mo¬
menti, quod vocabulum apud Eleos BeOfiåi; sonuisse

videtur ( 0 ^ 0 <T>^(t)ov SGDI 1154.3) eodem modo atque apud La-
cones (SGDI 4598 a 8. b 11), Argivos (Isyllus SGDI 3342,12), lyO-
cros ( 0 ^ 0 /*iov SGDI 1478,46); cfr praeterea xeBfi 6 q formam a
Boeotis (SDGI 488.165 etc.) et Delphis (SGDI 2561 C 19) usur-
patam. Quae cum ita sint, originatio ista prorsus reicienda est;

M Sanc absotnun vssct. .si. ut vulobat Ahricns, (JA ct ar. quae apml l^acoues in
KK et rr abits^c coustat. vcl apud illos vel alibi iu ct pr mutata cssent. Quae
ciusmodi nuitationis speciem prac sc ferunt. alio inodo explicanda suut. vcl ut
7 :ap 7 ASu; * quaxn glossam satis probabiliter Laconibus

irii>uit Aiiulv.vs. cx proficiscitur; cfr M. Scumidt !.•!., OsTHorr I. F.

\'III p. 10 .scj<j.. SoT.MSKK, Bciträge zur griech. Wortf. I p. ii.

Neque tamen inilu satis persuasit cognomen illud Apollinis re vera ad 6ippa
'Oottc.sfricflcu. (eriae* referendum esse. Multo proeliviua est opinari ApoUinem
eiuu fuissc. qui Thcniii in oppulo AetoUae tcmplum celebcrrinium babe-
bat a Pol ybio XI 7, 2 commemoratum ct nostris temporibus a Soterxade reper-
Uua *Apx^ 1900. 161 sq., 1903. 71 sq.. 1905, 55 sq., quod diarium mihi

110 u praesto fust). Cfr praeterea Gruppe. Griecli. Mythol. p. 1241 adn. 5, qui etiam
dc Apollinc Thennio una cum Artemide Thermia (de qua cfr ScaREiBBR in Ro¬
sen eri Lexico mythologico I col. 560 sq.) Mytilenis eulto monuit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAM31ATICAE GRAECAE 65

et Ulo adminictUo prolapso valde dubium est, uum Elei hoc
rhotacismi genere usi sint^).

Haec de molestiis, quibus premitur volgaris illa sententia, prae-
fatus, quid de etymo harum glossarum sentiam, exponam et, ut
potero, comprobabo. Quas cum recte se habeie mihi persuase-
rim, fu^yätocu ‘ 7 tr]Jict>o<u pro infinitivo aoristi habendum est ad
praesens *^iQy6w pertinentis, quod a nomine to *filQyog 'tene-
brae, obscurura, sordes’ ductum esse arbitror eodem modo atque
éXxov» 'exulcerare’ ad iixos. yavovy 'splendore, laetitia afficere'
ad ydvos etc. pertinent*). Itaque fUQyéfia)^, in quo idem nomen
inesse puto^), propiie est 'Dämmerlicht, -schein', graece axiégxog-*}
*^tgyoi autem pro */4égyog exstare arbitror. qua de rautatione

In lade Euboica non offendit SGDI 5311 c, 14; ibid. IV p. 853, 13

ubi etiam 9 tipdoxoc ^ Ståcioroc (Eretriae), Mlpjxat/ SGDI 3345,8 (Styrae; »
att. Mlpyiov, cfr Brucmakk-Tsumb, Griecfau Gramm.^ p. 150); aam hoc Roma*
DOnim conjuetudiDi sunilliiDum est» qui ex *fmsgö mergo effecerimt et eodem
modo atque ilH s inter vocales positum in rmutavenint. Cum rhotadsmo Eliaco
atque Laconico, qui nisi in extremis vodbus non fiebat» cum 0 inter vocales
alia prorsus ratione in spiritttm aspemm transiret» boc oullo modo comparari pot-
est. — De eadem consuetudioe Thessalorum ( 0 iipdoto( Pharsali» Matropoli sb
C rannone, Larisae, SiiZoxoc Pheris; Thumb. Handb. p. 241) et Creten*
sium (Kåppoc pro Gortyoe, Lebene; op. I. p. 128» Bbuguann» 1 . F.

XXVIII p. 358 sq.) hoc loco moouisse satis habeo. Etenim nihil ad res aut La*
coDum aut Eleorum faciunt. oeque mihi de origine cretica harum» de quibus
agitur, glossarum fadle persuaserim.

De verbis in instrumentativis» ut dicunt» ad stirpes sigmaticas pertinen-
tibus dr Fraenkbx.. Griech. Denominativa p. 92.

’) De forma stirpis sigmaticae in compositione adhibita dr ex. gr.
BRUCUANK-THUBfB» Griech. Gramm> p. 198.

Cfr Lobbck» Pathol. el. p. 68 sq.:».idemque diritur et

irif. laconice (upfåfitop, germaoice Doemmerlicht, coniunctis lucidi et creperi no*
tionibus, quia tempus hoc snblustre caliginis ludsque medium est Ve*

nam si non vidit. at praesagivit vir egregius. — Cum fupfufcat idem Lobeck.
Rhem. p. 123» glossam Hesychianam composuit plpfia • M xoO
Kal ^fjnapou Kal novr/poO, Quod, quamquam /ualvoÅ cognatum esse fabulatur
(et Ahrbns quidem, Gr. Diall. II. p. 555, falso glossam adeo pro piaapa exstare
putaverat), sane cogitari posset, si plppa aut ex ^filpjrpa corruptum aut y eliso
— cttiusmodi tamen exempla non repperi — inde natum esse poneremus.
Sed nesdo an verum yiserit anonym us ille, qui teste M. Schmzdtio (in adnot.)
adscripsit bebraicum mirtnah, i. e. ’fraudem\ Molum malum^ etenim iuterpreta-
menta Kaxomi/lic ^api^ saepissime ad mores bominum vel facta transferun-
tur. Si placet, agnosd tam en potest veriloquium eius» qui glossam inseruit.

Göteb, Högsk, Arsskr. XXIV: i, 5

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KAEÉN

infra agetur; iam de verbis cognatis et graecis et externis dicen-
dum est.

Priraum huc pertinet å^gdeiv 'obscurare', *åiiavQovv* {N 340,
T 18, Hes. Theog. 698)^), quod iam Froehde, B. B. XX p.215,
cum vet. septentr. myrkr, acc. myrkvan 'obsctirus', miorkve, myrk-
ve 'tenebrae, caligo’, vet. sax. mirki 'obscurus’, agls. mirce 'id.'
composuit; cfr praeterea ZtrpirzA, Die germ. Gutt. p. 91, Falk-
Torp, Norw.-dän. etym. Wörterb. s. v. mgrk. Haec vocabula ger-
manica a radice *mer^- ducta esse xndentur, unde etiam gr.
åfdQÖoi (scil. ex *-nier^iö) et baltica, quae volgo huc trahuntur,
lett. mirgt 'flimmejn, blinzeln, blinken', lituan. tnirgéii 'flimmern',
mårgas bunt', lett. mirgt 'plötzliches Hervorblinken' descendere
possunt*); quam rationem secuti esse videntur Falk-Torp 1. 1.
forraara Germanorum primitivam *merkwia- fingentes, unde vet.
sept. myrkr descenderit. Sed propter cymr. hrych 'ater, fuscus’
ZupiTzA 1. 1. illud tt non radicis sed suffixi esse iudicat, id quod
etiara necesse est ponere, ut *fiéQyoq cum åfié^boi {ergo ex
*åfiEQyjfo', cfr iqdoi ex et vocabulis illis germanicis

conciliatur. Res simplicem in modum expeditur, si stirpem in
-M exeuntem ponas *nurku-, ad quam sententiara Torpium quo-
que inclinasse video, HfiGSTAD-ToR'P, Gamalnorsk ordbok, p.
XXXIII (cfr etiam Kock, Umlaut und Brechung im Altschw. p.
218). Gotice ergo adiectivum illud, semivocali m solita ratione in
casum rectum tralata, *mairqus, acc. sing. *mairqjana etc. sona¬
ret (cfr manwus 'paratus', acc. pl. manwjans; hnasqus 'mollis').
Ex adiectivo vero u ad abstractum eo pertinens tralatum est
miqrkve, quod ex *tnerkuan- recta via proficiscitur; conferas pngve
'asthma* eadam plane ratione ab 'angustus' (got. aggwus,

M Ubemme de åfUpStiv egit Lagercrantz, Zur griech. Lautgesch. p. 47 sq.,
qui aliis praeetmlibus åftipS^ ab d/ic/pa> ^otgphM* separavit; Qui

haec verba originis diversae esse negant, mihi non persuaserunt Persson, Beiti. z.
idg. Wortf. p. 217 sqq., Bbchtel, Lexiiog. z. Hom. p. 38.

*) Ita Osthopp, I. P. VIII p» 12 adn., qui tamen de flexione primitiva
åfiipduc etc fabulatur; Solmsbn. Beitr. z. gr. Wortf. Ip. 9; Boisacq, Diet.
. étym. p. 1094. — Quod si reete SolmsEn. K. Z. XXXIV p. 21 sqq., gr. (et

pipgpvoff de quo cfr infra) cum vocabulis baltids composuit, ea utpote a radice
^nurgMh- descendentia a germanids illis separanda sunt et ab hac quaestione pro*
cul habenda. Mea id non magni ref ert, quam quam mihi vir doctissimus senten-
tiam non probavit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAUMATICAE GRAECAE

sanscr. (^hu-) ductum, cuius radix fuit *a^gh- (gr. åYX<^> ango
vet. bulg. <^Ukfi etc.). Item myrkr, gen. myrkrs, neutr. 'tene-
brae', quod ex forma septentrionali primitiva profidscitur *merk-
wRa-), semivocalem u adiectivo iuxta exstanti debere potest, nisi
forte vocalem radids simpliciter inde rautuatum est. Vetustio-
ris autem in locum successit stiipis sigmaticae {cfr ILegstad-
Torp op. 1. p. LVII, Kock op. 1. p. 205 ), ita ut certa coniectura
binas stirpes adsequamur nota ratione inter se coniunctas: *mer-
gos- ^ *tnetgu-, e quibus illara in lingua graeca aliquamdiu aeta-
tem tulisse iam supra opinatus sum.

Ac nescio an huius quoque vestigium supersit quamvis exiguum
et incertum. Hesychius glossam praebet filgtovXov ^‘6ooq ‘ fdaofia
{juao(; cod., em. Guyetus) ab editore lenensi cruce signatam,
de qua neminem sententiam dixisse scio praeter illum, qui in
adnotatione glossae subiuncta MovqiIXbiov (röaog vel MvgtlXov
latere opinatus est. Coniecturam viri doctissimi, quae
quam arbitraria sit, ipsum sine dubio non fugit, commemorasse
satis habeo. Aliquanto simplicius glossam extricare me puto
scribendo (dQyovXov vel fuqyovXov, i. e. *fieQy‘ 6 Xov, quod suffixo
deminutivo instructum a stirpe *fi£Qyv- protinus proficiscitur;

cfr — ÖQt^vXoq, naxvqnaxvX 6 <;. De accentu

paululum dubitare licet, si quidem adiectivnim rite •//egyvJlof
acdneretuT, sed nesdo an nLqyovXov substantivi ddbus fungens
accentu, quo pleraque eius exitus substantiva instructa erant,
velut daxtvXot;, xÖTvXog, nlrvXog, o<p 6 vdv?.og, notari potuerit; cfr
Wheeler, Der gr. Nominalacc. p. 62 . Propter ov = v Laconibus
glossam tribuo inter /iuQyåp<oQ et ^igy&oai, ordo litterarum ut
restituatur, inserendam*). Significationis nomine ad ptiQywom
prope accedit.

Glossa» sicut legitur, suum quidem locum obtinet; tam en et eae quae prae*
ccdunt et quae deioceps sequitur plus minus ambiguae et obscurae sunt. Utique
series litterarum non turhata corruptelam satis vetustam arguit» quo etiam ver*
git litterarum P ti T maiusculanim permutatio. Quam interdum in vocabulis ob-
soletis a grammatids quoque factam esse fadllime intellegitur et ipse Hesychius
huius rei complura» ni fällor, praebet exempla. Haec mihi praesto sunt, quae
suis lods inserta ad rem illustrandam suffidunt: * i Kal fiåftfiata.

. ... et Kaioiffiivo^ Äaawf. htxi fåp porro ^

Oa>pai {0a;paK<afi6^ vel M. SCHMIDT), quod cuni ad rcfe-

retidum sit, verum esse videtur. ^ *

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURK KALÉN

Huic familiae veiborum Thumb, I. F. Anz. XII p. 64 , adiunxit
vocem åfioQyri 'faex olei, araurca’ (proprie 'das Triibe, Dunkle
im Öl’), cui originationi sane nihil obstare videtur^); cfr de notione
'faex' et fugyätocu ■ Tirj^woai. Ac forsitan ex lingua graeca
unum vel duo \'ocabula praeterea huc accedant eandem radi-
cis speciem exhibentia. Primum fiogyiov .... xai eldog åfotékov
(Hesych.), cui de colore subfusco uvanim vel vini nomen inditum
esse potest. Deinde nescio an adiectivum primarium, unde »llud
ductum sit, in glossa Hesychii lateat fiogiog'åvdQomog .dvijiog.
fiéXag . (paiög. oi 6 é ptogrov (paai. Interpretaraenta fdXag <pai 6 g
quomodo cum prioribus ad ftOf^ég {Callim.) = ^goToc spectantibus
conciliari possint, non video. Accedit variae lectionis indicium
ol öé fiOQTov tpaot, quae verba ad aliquam vicinaium glossarum
trahenda esse M. Schmilt raihi non persuasit, neque tamen
Integra esse possunt. Puto duos aiticulos iam pridem confusos
esse, quorum alter erat/iogyoc (vel /iopyof?)' [léXag . (paiog. Satis
accurate ei vocabulo respondet lituauicum iam supra laudatum
mårgas 'bunt'; notionis varietatem illustrant sanscr. PffnU- 'ge-
sprenkelt, bunt' et glossae Hesychii neQxvöv /jéXavov. noixtXov;
jiegxdfci ■ fisXavi^ei . jioixlXXei, de quibus egit Solmsen, K. Z. XXXIV

P- 25-

Haec si probabiliter disputata sunt, forsitan ad vocabulum
fiÖQtpvog satis ambiguum (epitheton aquilae D 316, Hes. Scut.
134, quod volgo reddunt 'ater, fuscus’) accedere liceat, cuius de
originatione viridocti, quos Boisacq, Diet. ét. s. v., laudat, sen-
tentias mihi non comprobaverunt. Cum enim iuxta exstet åg^vög
suppiri, ut videtur, notione instruetum, in promptu est opinari
alterutrum contaminatione quadam natum esse. Unde, eumop-
<pv 6 g reeta via ex *orbh-no- proficiscatur, utpote cumvet. sept.
iarpr (< *erppa- < *erbh-no-) proxime cognatum (Boisacq. Diet.
ét. p. 719), satis probabile duco, ^qtpvog ex ^oqyåg et åqtpvég
quasi conflatum esse. — De accentu vocabuli iam inter veteres
grammaticos disceptabatur; v. schol. A ad ö 316 = Herod. II

126, 29 sqq. L- Neque facile est diiudicatu, utrum plus tribuen-

dum sit Tff åvayvfhoei {jiOQtpvov dyg imvov. xai oxrrcog ^ åvdymr
oig) an rg na^aöoaet (o fiévxoi ^AoiaxoQx^Z åetov slåog xai ficLQvvei .

-^iter, neque tameo ut mihi persuadeant» Waldb, Lat. etym. Wörterb*. s. v.
amurca, Boisacq. Diet. ét s. v. åfiåppi.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

d/A* o 5 v ye httioBr] 17 noQåÖooiq Toig o^vvovaiv, i. e. Ptolemaeo
Ascalonitae et Herodiano). Tamen nescio an Aristarcho vel
ideo fides maior habendasit, quod accentum posuit a vocabulo
åQtpvög discrepantem. Opinari igitur possis adiecthmm /jogtpvö^
in appellationem aquilae cuiusdam abiisse, id quod etiam Aristo-
teles, Hist. an. IX 32, indicare \’idetur, et idcirco accentu sub-
stantivorum notatum esse eodem modo atque Xevxo^ 'Weiss-
fisch' •— Xevxos; cfr Leaf ad £i 316.

lam postquam de verbis cognatis egi, reliquumest, ut quomodo
*fi£Qy- in fiiQy’ abierit, exemplis similibus illustrem. Haud sa-
ne raro accidit, ut in lingua graeca i pro e ante consonas necopi-
nato occurrat, velut < *él’i(os, £<n{a,

hom. nlovgtz tiooagti;, xhoqtz, alia, et, ubi fallaci niutationis
legitimae specie paene decipimur, in praesentibus suffixo -vä for-

matis: oxlåvri^i axEBdwvfii, mzV7]fu nerdvvv/ii, xigvrj/u xe-
Quwvfu, xQi/nvrjfu ■—' xQefiåvwfU. Quae tamen, quia aut in uni-
versa lingua graeca obvia sunt aut certe in eis dialectis, quas
tali mutationi latius patenti procli\'iores fuisse demonstrari ne-
quit, iure ab hac quaestione abeiunt. Itaque huc non pertinere
mihi persuasi, quae alia aliis rationibus explicanda sunt: (i) prae-
sentia illa'); (2) quae t praebent vocali syllabae sequerttis adsi-
milatum (velut oxXiyYiq-^ mXeyyi^, * 0 (piX{nT] — 'QzpeXlftr^)', (3)
ubi s vel ante o consona sequente vel ante f in t abiisse vide-
tui®); (4) innoi;, nlovQti;, similia*); fortasse {5) ea, ubi na-
salis consonam gutturalem praecedens e in t rauta\Hsse videtur.®)
Quibus e quaestione seclusis ad ea pertractanda succingam, de
quibus huc merito referendis uberrime egit Meister, Sitz.-Ber. d.
Kgl. Preuss. Akad. d. Wiss. 1910, p. 153 sqq.*) Exempla apponam,
quot mihi ad rem illustrandam satis esse ^^dentur. Inscriptiones
fere omnia suppeditant eaque certissima, lexicographi nonnisi
paucissima eaque satis ambigua.

») Cfr Brucmann-Thumb, Griech. Gramm,* p. 334, et quae ibi dtantur; Persson,
Beilr. z. idg. Wortf. p. 148 sqq.; Ehrlicu, Zur idg. Sprachgesch. p. 18 sq.

■) Cfr Brcgmann-Thuub, op. 1 . p. 34, 84, et librosibilaudatos; PERSSON, op. 1 .
p. 146 sqq.

•) Cfr SOLMSEN, Beitr. z. gr. Wortf. I p. ZI4 sq. Obloquitur Ehruch, op. 1 .
p. 14 sqq.

*) Cfr etiam Rbucmann-Tht.'mb, op. 1 . p. 80, et quae ibi citantur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

E dialecto cyprica: Iv pro h saepius (etiam in glossis Hesychii)
et vocali et consona sequente; exempla tunc temporis nota col-
legit Hopfmann, Gr. Diall. I p. i6o sq.

MiyaXaBéo} = UeyaXoQéov. xdöiv =xåBev 'xaxé-

Beaav, inser. ap. Meisterum 1 . 1 . p. 151.

xaxéBrixe = fd x-, SGDI l. 2. xaxéBioav = xatéBeaav, ibid. 20,2.

yigaa = yéga, inser. ap. Meisterum, Ber. d. Kgl. Sachs. Ges.
d. Wiss. 62 {1910) p. 246.

hixvv — Izexov, inser. ap. Meisterum, ibid. 63 (1911) p. 26.

/(v)ot = ivti. elai, ir»cr. ap. Meisterum, ibid. 63 (1911) p. 28.

Hue Meister, loco supra laudato, refert glossamquoquemAvdv •
q}(u 6 v. K^Qtoi ad TieXiös Tieiidvos pertinentem, de qua peiperam
Hoffmann, Gr. Diall. I p. 160; cfr etiam Persson, Beitr. z. idg.
Wortf. p. 155, 169, 269 adn. I.

E dialecto arcadica hue pertinent: Iv pro saepissime, Wde
Hoffmann, 1 . 1 ., quamquam plura accesserunt, velut ^fmaoiv
IG V: 2, 394, 14 (Lusis), IfmXaiia IG V; 2, 4, 2 (Tegeae).

ånv 6 e 6 oixiv[oq\, ånexOfxlvoq ~ -judiofj IG V;2, 262, U. 19. 20
(Mantineae).

'EQXOfdvioi 1 . 40, 45, TCQodeéixaOfitvaq 1 . 15, ö\ia\fi(fiXevoa(dvoq 1 .
30. rd»» 'IvvaXiOv rd»- **AQr)a 1 . 44, 51, 63, 69; IG V: 2, 343 (Orcho-
meni).

fiivovocu — fiévovoai IG V:2 p. XXVI, 1 . 49. 51; loöBt = *lvaöBi,
éyooBi, eioo). ibid. 1 . 13; cfr Kretschmer, Glotta VII p. 330.

In dialecto cretica hue pertinentia non oceurrunt nisi Iv pro
iv (Vaxi, Eleuthernae) et lo{^) — ivg, elg (Vaxi); cfr Meister 1 . 1 .

Itidem dialeetus pamphylica nisi /(v) et Ig non praebet; cfr

Meister 1 . 1 .

Eodem speetare putatur scriptura ei pro e in titulis boeoticis
obvia, quippe qua somis clausus et ad t prope accedens notare¬
tur. Exempla sunt: Meveixgaxtjg IG VII 1203; EiFeixiag 2730,
Faaxv^eiBovxUo 2730.5; IléiQtTtoXog 2j2^h, KXioBeinog, AafiO-
le/wo 2813, 4. 6; * 0 (peiXe(fMi 3068, xi sq.; åvxiBstxr] 3082, 3; , 2 eva-
Qeixo} 4157,5; cfr Meister 1 . 1 . et libros ibi citatos').

In aliis dialectis similia fere non oceurrunt, nisi forte hue trahen-

Exempla quae Mbistbr 1 . 1 . e dialecto thessalica affert: aor. 3 pl. åviåti-
Kaiv, ird^atv iuxta 6 v$ 0 iUagu, lvt<pavhao€v, valde dubium est« num

hue pertineant, quippe cxim vocales ac comusetae in diphthougiun coalescere po*

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMHATICAE GRAECAE

dumest IliQyet, SGDI 4641, 19, quod Hoffmann ibid. IVp. 756
pro dativo acdpit nominis collata ^ossa TtåQyow ■

Tioia^w. ol a^oi (scil. Aaxcoves duce Ahrensio, Gr. Diall. II p.
558 sq.)^). Addere velim duo per librarios tradita: homericum
xiQxog 'Uqa^, quocum cognatas esse apparet glossas Hesychii
xéqxa^- Uqo^', xåQXvoz'UQa^ fj åXextgvwv, xegxdg‘xQe$ to ÖQveov;
xegxig ’... xal eldog Sgvidog et alia radicis specie adscita no men
notissimum xöga^^. Porro xigxog-... xai T175 atyelgov ^ ^ild-
<7T7jo(tff), Hesych.; cfr eiusdem ^ Tihvog xogvipi^, ^ alyei-

Qov; Fick, K. Z. XDIV p. 346.

£a litteranim « et t permutatio nusquam tam constans est, ut
de rautatione soni é vera atque -absoluta, qua in i prorsus abierit,
cogitari possit. Immo scriptura per s — excepta vocula Iv —
multo frequentior est. Id tamen elucet, sonum 5 satis clausum
fuisse, adeo ut scribentes, utrum per e an t notandus esset, hae-
rerent. Et Cyprios quidemsonum S ita pronuntiasse, ut ab aliis
Graecis pro i acciperetur, inde collegit Meister 1 . 1 ., quodurbes
eorum *EöåXtov et Kéxiov a ceteris *ldéXiov et Kiuot^ vocaban-
tur. Summa autem exemplorum recognita eo vergit, ut omnino
in dialectis aeolicis meridionalibus: cyprica, aicadica et aliqua-
tenus boeotica haec pronuntiandi consuetudo viguerit; nam ubi-
cumque praeterea vestigia eius cernuntur. residua agnoscenda
sunt sermonis, quo homines huius.gentis ea loca olim habitantes

tueriot; cir Bbugmakn-Tbuub. op. I. p. 403. — Mtl/ivtoU ss Mifti-atv, quod in
vasculo attico exstat saeoili quinti, prorsus siugulare est (cfr KreTSCHMER. Va-
seniuschr. p. 136. 233) neque pro testimonio pronuatiationis atticae utendum.

*) Originatio illa Hopfmakni taxueo Don pro certa habeuda est. Pieri saltem
potest, ut ad aomen caricum per metathesin cooso&arum detortum IIlpxu

pertineat. Cuius ut volgo casus obliqui a stirpe Illfpifr- proficiscuntur, ita in
inscriptione ionica SGDI 5727 a, 28 legitur genetivus JliTptat. Apud Dorieti-
ses autem magis in proclivi erat, ut nomen extraneum ad stirpes sigmaticas se
applicaret.

■) Aliter Pick, K. Z. XLIV p. 345 sq., qui tamen quid senserit, non satis per-
dpio. Collatis his quoque glossis proxime cognatum putat aoristum xptKttv
{Kpliu 8 i n 470) et litnan. AirMA kifkti 'kreischen', cuius tamen -ir- ex r

ritc proficisdtui. Cogitari forsitan possit de forma primitiva *KpiKO( 'der Krei-
scher' per metathesin in xfpxof mntata. Quamquam notio verbi homerici longius
distare videtnr.

*) Haec qnidem forma assimilatione vocalium in casibus obliquis legitima na-
sci potnit; sed respecto nomine *Ji&X{ov huc aeque bene refertur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

utebantur {cfr Meister 1 . 1 .; Thumb, Handb. d. gr. Diall. p. 125.
298). Quaeri tamen potest, uum pronuntiatio Boeotonim a prira-
ordiis mutationis continuata sit illis cum Axcadibus Cypriisque
communibus, id quod Meister 1 . 1 . adnuere videtur. Apud illos
enim l et genuinum et contractione vel productione suppletoria
ortum in sonum clai^um abibat, quem litteratura ionica recepta
signo pristinae diphthongi et apud Atticos tunc temporis é so-
nantis notabant; contra Arcades — de pronuntiatione Cypriorum
per litteraturae proprietatem iudicare non licet — eodem tempore
sonum é quocumque modo ortum littera rj (i. e. e) significabant.
Qua diversitate respecta proclivis opinio est, apud Boeotos sonum
e et brevem et productum ab initio et deinceps similiter sonuisse,
etiamsi morem scribendi atticum sequentes hunc per et, illum per
e notare solebant. Tutius igitur aliquanto haec soni S mutatio
dialectis tribuitur arcadicae tantum et cypricae. Neque ab re erit
de mutatione admodum simili monere, qua in eisdem dialectis 0
— praesertim in extremis vocibus collocatum — in sonum magis
clausum abiit, quem per v notare possent, velut cypr. irixvv —
irexov supra, [Ttluvxgéreoi inser. ap. Meisterum, Ber. d. Kgl.
Sächs. Ges. d. Wiss. 62 (1910) p. 244, aiöeru ibid. p. 246, aicadice
djn>, åÅÅv. éyäjuanv IG V:2 p. XXVI, 1 . 50 (plura apud Hoffmannum
Gr. Diall. I p. 166 sqq.; cfr etiam Thumb, Handb. d. gr. Diall. p.
272. 289).

Quibus vero finibus haec soni e mutatio teneretur, viri doeti
alii aliter describere conati sunt, velut Solmsen, K. Z. XXXIV p.
451 sq., in syllabis atonis, Brugmann, Griech. Gramm.® p.67,
ante v (dubitanter Thum^, op. l.^p. 80), Meillet, M. S. L. XVI
p. 384 sq., in vicinitate nasalium eam faetamesse volunt; tameu
nemini adhuc res prospere cessit, ut regulam quandam omnibus
exemplis aptam enuclearet; cfr iam Meister 1 . 1 . Ut Boeotos
omittamus, quoitim consuetudinem cum hac cohaerere certe de-
monstrari nequit, exempla, quae adhuc in lucem prodierunt,
differentiam quandam inter dialeetum arcadicamet cypricam ex-
stantera indicare videntur. Scilicet arcadica, quae mihi innotue-
runt, nusquam non t pro e praebent ante v collocatum^); contra
in exemplis Cj^ro repetitis nullam regulam cernere possum.

De = ivi^iif<Cov cfr TnuiifB, Handb. d. gr. Diall. p. 273, qui

eam formam lapicidae vi tio vertit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

Xonne colligere licet hane pionuntiandi consuetudinem ibi latins
quam apud Axeades patuisse? Sed initia certe mutationis his
cum illis communia fuerunt, et respectis simul residuis illis, quae
in dialectis Vaxiorum, Eleuthernensium, Pamphyliorum super-
erant, temporibus satis vetustis tribuenda sunt.*)

Hac soni e pronuntiatione dialecti aeolicae meridionales, quae
olim fere toto Peloponneso vigebant, vel plurimum ab eis, qui-
bus utebantur Dorienses et praesertim Elei, differebant. Hi
enim adeo a pro e interdum ponebant (velut e^oa^éoi — evoefiéoi,
praesertim ante q: fo^yov = g^yov, Thumb, Handb. d. gr. Diall.
p. 173) et Lacones pronuntiatione litterae e satis lata • usos
esse volgaris est opinio haud facile refutanda. Haec si ita sunt,
facile intellegitursonum e clausum, quo Aeoles meridionales ute-
rentur, auribus Doriensium et praesertim Laconum pro i potius
quam e perceptum esse (eodem modo atque de *EååXiov-^*Iå<iXiov
supra exposui). Ergo opinari licet, tale t illegitimum, ubi-
eumque in regionibus ab Aeolibus eius generis olim incultis ante
consonas oceurrat, ad eonim pronuntiandi consuetudinem refe¬
rendum esse. Nihil igitur fere obstat, quin unieum, quod tituli
porrigunt exemplum, messeniaeum niqyei huc trahatur, quam-
quam in materiae exiguitate alia pristini sermonis aeolici residua
in illa legione rarissime deprehenduntur; cfr Thxjmb, Handb. d.
gr. Diall. p. 100. Aliquanto confidentius adfirmaverim vocabula
fugyå^oiQ, fju^y 6 i>a<u, fÅiQyovXov a Laconibus e sermone priorum
eius regionis incolarum recepta esse. Ete'nim ipsa rerum
ratio fert, ut residua quaedam eius aetatem tulerint, et certissi-
mum exemplum exstat nomen dei Ilohoidåy, quod apud alios
Dorienses Iloxiddv vel IJoteiddv sonabat, apud Areades/ 7 ooo( 3 dv;
cfr Hoffmann, Gr. Diall. I p. 8, Thumb, op. 1 . p. 85, libros
ibi laudatos. Incolas vero pristinos Laconiae Cypriis magis quam
Areadibus affines fuisse, probabilis est conieetura, ad quam inter
alia \’iros doctos duxit mutatio ea Cypriis cum Laconibus et Argi-

QuJd vero re ita comparata de apud Areades coutraetione vel produetiose
suppletoria orto (exempla apud Thumbxom op. Lp. 273) todteandum sit, quaestio
difficilis est« Necesse ent» ni fällor, ponere illa tempore mutationis eius initiis supe*
riore faeta esse et postea sonujn e brevcln et produetum in partes diversas abinse,
ita nt hic é genuioo aimilis evaderet. Uteumque haec se habent, vix fieri potest,
quin temporibus eis, quorum sennonis tituli testes sunt, t in his dialectis aliter
quam apad ceteros* Graecos sosuisae agno<camtis.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

vis communis, qua a intcr vocales positum in h transiit^). Et
nescio an eodem vergant hae glossae, quippe quibus simile exem-
plum nisi e Cypro mihi non innotuit: yigaa (nam incertiora liben-
ter omitto*). Denique mihi vocabula fitgyd^o>Q fugyåioou ftlQyovXov
hoc modo ezplicanti non ingratum obvenit, quod ita homericum
quoque åfägdo) *åfiavQä>* dialecto aeolicae (sensu vocis latissimo)
tribuere licet. Cui opinioni aliquantillum favet, quod verbum
sermonis epici proprium nusquamapud poetas aut scriptores in-
venitur, qui puriore lade utebantur.

Cir Thumb 1 . 1 . et quae tbt dtantur.

Homericum si recte inter exempla huiua mutationis rettuii, elementis

sermonis epici adnumerandum est ad dialectum aeoticam meridionalem et praeci-
pue cypricam Tergentibus, de quibus egit Pick, Die Hcmeriscbe Dias nacb Ibrer
Entstebong betraditet p. 394 sqq., 348; cfr etiam p. 953 sqq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

De &pp6py)Xo^ 6poo6tSpy) dpooX6Ro^ qneestio etynolog^ca

Magnopere interpretes Hornen et veteres et recentiores sollici-
tavit locus ille Odysseae, ubi dpooötJpjyf mentio fit cuiusdam, iie-
que, quamvis magna cum doctrinae ubertate et ingenii sagaci-
tate viri docti in quaestionibus versati sint ad hane ianuam perti-
nentibus, quae, ut tota narratio penitus intellegatur, solvendae
sunt, ad hoc temporis satis constat, aut quemnam in domo Itha-
censi locum obtinuerit cuive usui seruerit, aut quae vocabuli
fuerit vis propria atque potestas- Neque tamen mihi in animo est
iUud diligentius pertraetare, ad quod utpote disciplinae archaeolo-
gicae parum perito \'ires non sufficiunt, sed cum hane quaestio-
nem ab illa segregari atque seorsum profligari posse mihi persua-
serim, quae profecisse vndeor, in medium proponam.

Prius autem refutanda est — et refutari potest loco Odysseae
nondum in quaestionem vtKato — sententia Doederleinii, Ho-
mer. Glossar. II p. 340, quam posteriores quoque multi amplexi
sunt*). Qui cum voc\ ågood^Qi] nomen öggoi; ’podex’, 'Arsch' inesse
putaret et 'Hintertiir’, 'postieum' interpretaxetur, etiam ad locum
Semonidis Amorgii (fr. 17) provocavit, ubi 'anum’ significari appa-
ret: Et. M. p. 634, i Åéyei öé xai xaxoaxo^g * xav

jfjg Sniodev | dooodvgr]^. Haud magni facio, quod ita

vocula SniaStv certe supervacanea esset, sed numquam potui,

Velut Ahrbns, Beitr. z. griecK u. tat. Etym. I p. 123 adn.; Ebblihg, Lex.
hom.; AuTS^lfiTH applaudente, qui verba eius laudavit, HSNTZIO. Anhang au
Homera Odyssee ad ; 126; Wilamowitz. Eurip. Hercules^ Neudr. p. 376 adn.;
REIchbl, Archaelog.-epigraph. Mitteil. aus Oesterretch-Usgam XVIII (1895) p.
8; WACKBRKACBt. Sprachl. Uotera. zu Homer p. 226.

*) Traditum eat col 6 pao 96 ptfc accepi transpoaitiooem

WiLAMOWlTzn t. 1 . Alii aut 0 metri causa produetum ease statuimt, velut Hoff-
UASfS, Gr. diall. III p. 383, autperperam prorsua ipoo 0 uptdé^ coniecenmt. Au-
diendua non est Schui;zb, Quaest. ep. p. 5 adn., qui casum reetum finzit 6 p 969 tjf>a
tx örtum.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

quin mirarer, ex illo loco virum doctissimum, quo veriloquium
confirmaret, argumentum repetivisse. In aperto est iamtogra-
phum vocabulo risus captandi causa abusumesse, potestateeiusin
sensum obscoenum detorta; quamquam id, si placet, facile WiLA-
MOWITZIO concedo, interitus vocabuli in causa esse posse, quod
ÖQQog posteriores ei inesse seiiserint. Doederleinium autem
praeter opiniones suas id feientes, ut oQood^grj in ulteriore aedium
parte posita fuerit^) — quibus hodie \'iri docti fere non adstipu-
lantur —, nescio an deceperit \-DCabulorum ’Hintertur', 'posticum
— quibus addi potest vernaculum 'bakdörr' — fallax analogia.
Quae tamen nullo modo oomparaii possunt, ptpote quae ad niem-
bri Ulius appellatioues non referantur sed adiectiva contineant
posticus, *hindara-, *baka~ 'hinten befindlich’ apud singulas gen¬
tes per euphemismum in podicis quoque appellationem abeuntia;
ÖQQog autem collatis germ. ars et armen, or, pl. orkh usque ab
ultima antiquitate 'podicem’ significavisse apparet. Quod si vo-
cabulum radicis communione cura öoog Sgvv/xi etc. coniunctum
proprie 'membrum promineiis’, 'das hervorstehende, -ragende’
valet, quae coniectura est Johanssoni, K. Z. XXX p. 420, et
Perssoni, b. b. XIX p. 273, Beitr. z. idg. Wortf. p. 769 adn., a
BoisACQUio, Diet. ét. s. v. öogog accepta, etiam mt^is originatio-
ni atque interpretationi satis fastidiosae fides imminuitur®).

Est glossa Hesychii, quam etsi ad ogooQvgtjv pertinere iam
constat, viri docti nondum me iudice reete aestimaverunt aut in-
terpretati sunt: dpgd/57/Aog- odog .'IrcduHiai. Et M. Schmidt qui-
dem quid senserit, fere non perspicitur. Cum enim ad hane
nihil nisi »supra ^rjkög ■ oÖ 6 g> adnotat, tum glossae PrjXög • o<öå 6 g
oixov. åno xov Podveadai. 6 åög . aiaOfiog hane adnotatiuuculam
subiungit: »oåog glossis ab Albeito appositis ^a 2 ög et åggöpTjXog
non satis munitum proscripsi». Neque multum profecit Kaibel.
qui ex sententia Doedereeinii haec adnotat, Com. Gr. Fr. I p. 216:

Tales opiniones nihil ad rem facere fere invitos docet Rbicbbl 1. 1. p. 6— 12 .
aii épooSifpfjv in prodomo coUocanti onginatio illa pro certa atque com-
probata est.

Saepe iocus ad rem demonstrandazn ytl refutandam plus valet quam dispu-
tatio subtilis. Finge sodes interpretationem ad veriloquium expressam: germ.
Arschiurf Demonstrari nequit vocabulum graecum turpi illo aspectu, quem idem
apud Gennaxios habet. lunquam caruisse.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUA£STI0NES GRAMMATICAE GRAECAE

ÄComparandum åQOodvQa. Est via per posticumducens», utpote qui
vocem composkam esse et membium prius ad dgaoOvgijv spectare
perspidens secum non reputav^erit, num firfÅog umquam öåög
valuerit. Quod ita non esse iam veteres lexicographi docent haec
perhibentes:

Hesychius ^axijQt, ovBv (ad W 202).

Anecd. Bekk. I p. 225,29 Bfjiog '6 o^ögavog ^agvroiiog, xai
xal UoaeiSiovog viog, å^vrovoig åé ååog (cod. d^of!) oixov 5 mad/uog',
cfr Hesych.: ^cdév • odddv. xal ovoavöv. xai ^aX 6 g.

Anecd. Bekk. I p. 224,15 s. v. : atjfiaivei åé xai rov rtjg dvgag
ovåov, 8 v ”OfMTfQog ^rjXöv, oi åé rffaytxoi fioÅov.

Apollon. Soph. Lex. fiijÅog • d rrjg dvgag fiaO/^dg. »and firjÅov
Osoneaioio» (A 591). Ad hunc locum spectat Hesychii firjXov-
araS/iov, uude apparet interpretamentum araO/udg omnino expli-
cationi htiius loci satis arbitrariae deberi; cfr praeterea scholia,
quae veteres interpretes hoc loco valde sollicitatos esse prodnnt.
^T]X 6 g igitur nusquam non est 'limen', ovdd?, attice då 6 g, quod
in glossa Hesychii et sicubi praeterea hoc vocabulum per oådg
explanatur, reponendum est. Formam atticam dådg e sermone
vivo iam mature evanescentem (cfr Schulze. Quaest. ep. p. 113
adn. 9 et add. p. 517}—scriptorum postremus, ni fällor. Menänder
Fr. inc. 125 Mein. eam porrigit — fieri fere non potuit, quin
libraiii minus eruditi falso spiritus signo notarent, quod etiam
factum esse videmus ex. gr. in codicibus quibusdam Pollucis I
76, II 15 (vide apparatum Bethii). Rectam igitur dam in-
gressus est van H^rwerden, Lex. dial. et supplet. s. v. haec
scribens: *At firjXdg non est oådg, verum dddf (o^ddj) limen,
quare sic scribendum et explicandum limen posticum, i. e.
ianua postica». Quamquam qui originationem Doederleinii
reprobaverit, eam huic vocabulo non magis aptam esse quam illi
sibi persuasum habebit. Nonne vir doctissimus ipse id sensit
verba addens »i. e. ianua postica», qua interpretatione ÖQQd^rjXog
notionem dgooddgr^g fere prorsus aequaiet?

Equidem appellationem dQgd^ijXog liminibus inditam esse ciedo
supxa aliorum altitudinem eminentibus et *oååog ^rjXdg*, 'Hoch-
schwelle’ interpretor. Spero fore, ut limina, quibus haec
appellatio apta sit, a rerum axchaeologicarumperitioribus complu-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

ra inveniantur atque demonstrentur, quamquam in res tam mi¬
nutas vix quemquam inquisivisse scio. Unum mihi inuotuit, quod
facillime a Graecis Italiotis appellari poterat, limen

domus, quae vocatur chirurgi, Pompeiis e solo effossae et ad nor-
mam satis vetustam aedificatae, quod in imagine cernitur apud
Mau, Pompeji* p. 36 n:o ii signata.

Vocabulum per speciem eius externam licet aut ladi Euboicae
aut Atthidi tribuere, quia harum tantum dialectorum communes
erant mutationes éae, quibus qo in gg et 3 primitivum in rj abi-
bant. Cum autem Athenienses in Italiam feie non colonias de-
duxerint — praeter Thurios brevi abalienatos —, glossam e ser-
mone coloniae alicuius Euboicae repetitam esse apparet. Ergo
in primis cogitandum est de Cumis, Neapoli, Rhegio,
quas urbes coloniasfuisse Chalcidensium constat; cfr ex. gr. Poehl-
MANN apud Iw. V. Mueller. Handb. d. klass. Altertums-wiss.
III; 4 p. 49.

Quara vero vocabulo dggö^tjXog vnm propriam adsignavi, ea
cum interpretatione ågaodvgr]^ antiqua, cui maxima fides accedit,
optime conspirat, adeo ut in proraptu sit opinari, eara illius illu*
strandae causa in lucem protractam esse. Sed iam locum ipsum
inspiciamus x 126 sqq. (ubi praeterea occurrit, versus x 333 niliil
ad originationem momenti habet):

6goo6vgrj åé rii ioxev ivå/irjrv évl xoixv, —
åxgozarov dé nag‘ oddov évoxadéog /ieydgoio
iv 6dog ig Xavgr^v—oavlSeg 6* Sx°^ ågagvlcu.
rrjv d* *Odvae{>g ipgd^eadat dvwyei Ölov iipog^dv
éoxewt’ åyx* dvtfjg ' filo <5* ojt] yivei i<pogfX'^.

Tolg d**AyiXe<t}g fieiéetnev inog ndneooi

»‘i <piÅoi, o^x åv åij Tig åv* ögoodv'gT]v åva^air)
xai eiJioi Xaoloi, ^orj å^ä^iora yévoiTO', ...»

Longum est neque necessarium singula perlustrare ad locum
valde conclamatura pertinentia, cuius sensum hunc fere esse ar-
bitror. Erat in muro égooBvgri quaedam, cuius per summum
limen^) — quod aeque bene fieydgov atque 6gaoB^gr}g dici poterat

*) Non probo iudicium eorum, qui his rerbis limen iannae principalis significari
piRant. velut Reichei, I. 1 ., Dickins, Journ. of hellenic studies XXIII p. 330.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GJIAMMATICAE GRAECAE

— aditus erat ad Xovqtjv quamque oavCdeg ixov ei åga^viai.
Hane ianuam^) Ulixes Eumaeum prope eam stantem observare
iusserat; accessus autem non erat nisi unus (= ijvdc évdg ftovov
l^odog, schol. V). lam vero Agelaus socios adloquitur: »nonne
quis, inquit, o amici, per oQOodvgr^v adscendere pDssit, quipopulo,
quid rei sit, nuntiet, ut statim ad arma conclametur?»

Verbis åxgoratov tkxq* ovdov pro argumento nonutor, e quibiis,
quocumque speetare putantur, nihil de altitudine liminis ilHus col-
ligendum esse mihi persuasi; neque enim åxgog notioue absoluta
et ■örpT]X 6 g aequiperante praeditum usquam usurpatum esse nove-
rim (efr praeterea adn.). Sed quisquis opinionibus de situ oqoo-
d^grjg non praeiudicatis ad hane narrationem accesserit, non po-
terit, quin verba ovx ug dv* ågaoSvgriv åva^alr) vel

plurimum ad rem facere iudicet, scilicet e quibus ianuae illius li¬
men paulo altius editu m fuisse eluceat. Neque viri doeti, quid-
quid de situ ågooBvgrjg et potestate praeterea senserunt, ei locu-
tioni vim propriam adimere conati sunt praeter Reichelium I. 1 .
p. 10 et Dickinsium, Journ. of hellenic studies XXIII p. 330, qui
disputationem Myresu laudat, ibid. XX p. 141 sq. Quos nihil
egisse iudico, et ipse Reichel interpretationis, quam periclitatur.
Homerum ansam non praebere concedit. Quod si ab interpreti-
bus antiquis cot^ilium petendum €St, bi, cum de veriloquiis plus

Quo tttodo ille ad interpretatiotiem *2u äusserst neben der Schwelle» per-
venerit» non video, neque ipse, quamquam ab hia verbis explicationem 6 poo 06 prf{
proftdsd debere iudicat, rationem eius reddidit. Certe locutio minus dilucida
est et ambiguitate non caret, sed, si quid video, ånpitavoc oöiSc nihil fere aliud
potest esse quam ^summum limen*, quasi *die Oberfläche der Schwelle'; åicfiotaxou
7 :ap* odddv igitur fere öxip cbdåu valet, quare conieetu^a Holwerdae, Mnetno-
sy ne XV p. 299, id scribi iubentis. etsi sensum loci bene exprimit. supervacauea
est. Audadus non videtur voculae mpå notionem *uber etwas hin', 'hän över',
lat. *per*, * ultra* impertire, quae translate ex. gr. in locutione napå divafuv in est.

NooDulli viri doeti, velut Hbntzb. DickinsI. 1 . p. 331, rijv ad ådé^ Ic Ådpr^v
referunt, quam hic etiam proraus ali am quam åpooSipr^v esse opinans verbts oTÖpa
Åa 6 pt)^ Z X37 significatam esse volt Tamen mihi non persuaserunt. Nescio
an ad interpretationem aliquantulum momenti habeant verba aaifUec d^tz^vf ti
ipaptAaf, quippe quae minus apte iddv pro obiecto accipere videantur:cooferas
M 453 sq: '^EKXtap cavliuxv Xåav åtloac | a? ^ ycöÅac tlpuvro nuKa

0t(fiapuf( åpaptjla^ (de notione verbi Ipiopat cum cognata vide Schulze,
Qoaest. ep. p* 3^6); quo loco confisus probabile duco 96 pt)v obieetum subaudiri.
Tum vero fieri fere non potest, quin ri^v ad åpoo 6 åffr)v speetare pntetur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

8 o

TUItB KALÉN

minus ineptis et opinionibus ad seriem rerum narratarum perti-
nentibus magnopere inter se disceptaverint, de re ipsa fere onmes
consentiunt, ianuam eam altius collocatam fuisse; cfr^)

Schol. V: h rv tov atxov évanlv xoiyy ijv, öi jjc elgrov

ddi.afiov jjv åva^ijvat, ivda rd SnXa ixeixo^). ehtev ds oöTcoff. éjtei vy>y]-
ij)’, i<p' T! })V ögovom xai åvadogeiv.

Apollon. Soph. Lex. p. 122,13: ogoodvQrj' 'Atuojv diiga ^T}h'i.
dl’ ijf ioTt xata^cUvovta ogovaai, d iaxt 3 tT)df}acu, 9 åvtona ntjdrjaai,
diå TO fiT) ix^tv ^aS/AOvi;. xai 6 MeXdvdio^ diå xrj^ ögoodijQt}^ dré^t}, 6
ds E^fiaio^ xai OiXoixioz xarå Tip> nsgiodov.

Apparet his locis voci dipriXdi; notionem 'editus, alte positus’
impertiendam esse; ergo minus apte Hesychius fieydkr) xai inse*
ruit: oQOodiLjQa • ddga fisydh] xai ‘vynjh], di jjj émtv dgovaai xara-
^aivona. åXXoi Tiåoä d^ga ftif iy^^vaa tov ^aB/aov ngog rj yv> dlX* åjté-
Xovoa TOV édd<povs$ o\ov Bvgi^. ^ Bvga slq v 7 isgii>ov åvdyovaa.^

Photius et Suidas, quid rei sit. breviter et concise declarant:
ogooBdoT)' dvga év nytst rov to/jjov.

Fusius Et. M. p. 633,57 sqq.: ogaoSvgt]' Ovgtg, sl^ iv:Teg(f,ov
v:idgx^i åvdfiaan;. nagd to dgco Sgaw xai to Bvga.

‘OgooBvgr] dé iaxsv.

Bvg(<; Tii fotxcv hii ttj» drjfiooiav odov ipégovoa, é<p’ %v idti åva^fivai
did Tivos xXifiaxog. dyvaxai dé xai di’ adrov åvodd^ slvai ijii Tt)v
Ovgav TavTtjv. sigrjiai nagå to ögoveiv én’ atrttlv ' Xéysi ds xai ZrjfKovt-
diji; xaxooxdkui’

xoT Ttjg é^ioBev ^Xad/njv dgooBvgTjs (supra p. 75).

(ftjoi dé *AjxoXXdd(ogog dgoogdxa ivioiv XéyeoBai, di’ i,/; to ndojQ

M De testimoniis veterum et ioterpretatiosibus ad hane domus Ithacensis de-
scriptionem pertinentibus egit H. Schenkl in Analectis Graecienaibus p. 63— 78
(Pestschr. zur 43. Philologenversammlung, Graz 1893). Doleo. quod mihi hunc
librum inspicere non licuit.

*) Eadem sententia, secundum quaxn Melanthius, cum dvd pufaf iuf&(,oio x
143 ad thalaznos Ulixia ascenderet, per åpao 06 fit)v egrediebatur, apud Apollonium
Sophistam, Hesychinm s. t. jkåxaf, Et. M. p. 705, 45, Eustathium p. 1921, 17. 30
recurrit. Recentiores eam acceperunt Rvmpp, De aedibus Homerids II p. 53. et
nostris temporibus DiCKiNS, 1 . 1 . p. 333. Contra huiuamodi opiniones egregie dis-
piitavit Noack, Strena Helbigiana p. 218.

*] Haec doctrina Cratetis, quae in Et. M. p. 633, 57 et apud Eustathium p.
1921. 17 eadem exstat, ex mera conieetura pendet, secundum quam Penelope ad
bKtp^ov per 6 pood{ipifv ascendere solebat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

oovvToi. Kqåxf}!; öé oQBoOvQt] dvqa nQ6{p)^aoiv i^^voa xai eig rå
vjieg^a (pégovoa. xivég ^T]Xi]v Ovgav.

Eustathius p. 1921,14: on égaoOiågi) énavOa nugå noiijtl Ovga
r<j iniorjfiog vrptj^otégav ngoo^aaiv i^ovaa, elg JjV ovx’ oiöv re ij»-
drsÅOely uiå (el) /i/) dtå xk/fiaxog ioojg 5 jiojg åvogovoavza xai

åvaBogovxa tig avri/v. ödev xai ogaoOvgi] éxoAetro, t,yovv Ovga tig ?;J'
dgvirzal ug BéÅwv låeiv ixtldev. 1) åé toiaåzt] ovvdtaig xai t/)»’ ogov-
ågav nagijyaytv, oni]V ixtlvrjv, di* ögvvtai ud<og vy>ov. zivtg åt 7 t)v
OQOoOågtjV éxTOfiäåa d^gav ‘i^gfitjvevaav, 61’ f^g tig wreg^or åva^airov-
ntv ogovovTtg in aåzfjg x.r.k.

Schol. Eurip. Med. 134 in åfiq,tnvXov åftq>lnvXov )JytT<u xo tyov
åvo nvXag xai eloodovg, ftiar fiév xt)v avOtixtxtjv, éxégay Öé ?,»’ *'Oftt)oog
Xcyei dgaodvQy)v.

Pollux I 76: ftégti å' olxiag ■ uiiXttog Ovga, xtpiaia Ovga, å/Kpt-
OvQog, fjV *'0/it]gog 6goo0vQy]v xaXel, ol öé nokkoi nXayiav Ovgav.

Praeter hos, quoium opiniones, ne quid deesset, laudavi, ceteii
omiies de situ ianuae editiore tam consentUint, ut nisi iumnia
necessitate cogente testimonia eoium si)ernere 11011 liceat. Prae-
sertim explicatio ea, quam Hesycliius loco altero posuit, nullo
veiiloquio contaminata super ceteras plerasque tam excellit, ut
plurimum ei auctoritatis tribuenduni sit. Neque video, quibus
argumentis refutaiidus sit Froehde, B. B. III p. 23, qui veteres
memoriam rerum pristinaium posteritati tradidisse opinatus est,
praesertira cum appellationem liniiiiis ad ogaoOvQXjv proprie i>er-
tinentis usque ad eorum tempora apud Italiotas superfiiisse iani
constet.

Reliquias vero persciutantibus aedium aetatis mjxenaeae viris
doctis, qui disciplinae aichaeologicae se dederunt, adhuc non con-
tigit, ut dgooOvg/jv, qualem Homeius describit, rcpcrirent. Opi¬
natus quidera est Reichel 1 . 1 . ianuam quandani in piodomo do-
inus Tirynthiae cxillocatam, cuius limen satis humile in ipso fun-

M Quid dc rollucis iudicanduni sit, liacrco; alias åfÅ^lOvpoc est

oi K ca 1^0 åfuf>oxipafOtv Oipa^, HesyeU. Neque taiucn dissimilia docet scho*
liasta Tlieocriti (ad 14, 42): åii^lOt/pov /lai 0 (kåI( rai/iov iorc, Öijioi dk dldupov;
mide opinari possis potestatexn vocabttli a PoUuce perhibitaju omoino ex
jnterpretatione eius vel siinilis lod pendere. Sed vix est, cur ne^es. ficri posse, ut
ap^iOupo^ ^ianua biforis’ valuerit: cfr ex. gr. åp^ctcåpii^o^’ Nicaudri. Quid
vero rollucem mc verit, ut åpooOoprfV praesertun cuiu åp^cO0f.<p (tui pararet, pror-
siLs nesdo. Cetenua cfr disputata a kfMpiac», op. 1 . p. 57 sq.

Oöteb^ Hö^sk. XXIV: i. 6

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

damento depressum est, dQOodvQji domus Ulixeae respondere, sed
sententiam eius cum naxratione Homeri conciliari non posse, ar¬
gumentis, quibus contradici nequit, demonstra\’it Noack in
Strena Helbigiaua p. 215—220, qui monumenta adhuc cognita
nihil fere ad quaestionem de oQOodvQB profligandam conferre
docuit^). Fieri potest, ut id non mero casu acciderit, cum pleiumque
nisi fundamenta et substnictiones aedificioium eorum non super-
sint, parietes ipsi, qui ex lateribus solis ardore coctis constabant,
comierint. Et ipse Noack id concedit {p. 217), fieri saltem posse,
ut ipsum fundamentum ianuae pro limine fuerit, cui sententiae
magnopere institerat Holwerda, Mneniosynes vol. XV p. 297
sqq. Qui praeeunte Gerlachio, Philol. XXX p. 508 sqq., voca-
bulo ovåog hoc Odysseae loco nonnullisque aliis r.otioiiem ’rov
xoiyovg xqrpiibuind, 'IbacpoiC impeitiens adsensum quidem non
tulit \nroium doctoium, neque equidem Homero hane vocabuli
significationem obtiudere velim. Sed re vera in proclhd est opi-
nari, ipsam aedificii substruetionem olim pro limine fuisse, ciiius
rei indicio est vel \'ocabulum theotiseum SchweUe 'limen' cum
vernaculo syll, norv. sviU 'tignum fundamenti' proxime cogiia-
tum. Sed hoc curis archaeologorum relinquatur, quibus tamen
a testiraonio Homeri eiusquc inteipretum diseito discedtre non
licebit.

Haec si rcctc disputata sunt, niliil mrgis in proelivi erat, quain
ut ianuae, cuius limen supra aliorum altitudinem eminebat, apjx:!-
lationem 'Hochtur' fere aequiperairtem inderent. Verum \idit
iam Froehde 1. 1., quamquam origiuationi eius, de qua paulo ac-
curatius infra agetur, vel id apud \-iros doctos fidem imminuisse
videtur, quod vocabulum 6qoo~ notione 'altus' praedituin

in lingua graeca praeterea exstitisse iguorabant. Inest aiitem et
in 6QQ6^i}).og et sensu translato in vocabulo onao/.önog, quod ad¬
huc srgacitatem etymologorum elusit.®)

Nihil tribiio dibputatis a LlCKlNSlo 1 . 1 ., c\ii inceptvm vel idto pium pro*
spere cessit, quod versiis x ^27—130 ctuncs fitaoo posilos csse opiaaub iiisci-
tiam narraudi poetae ixnputavit vix eredtbikm neque ferendam.

•) Nihil egerunt Prkixwitz Et. EbrlxNg, Lex. Honi.

(vel auetor ems nesdo quis») éfOoXoruiin per »siräube die Mabnc gegen jem.« iii’
terpretans; Frorude, B. B. XX p. 222, de membro altero tacens, prius ad vel.
alem. wctran ^verwirren*, uerra ^tumullus. pugna* (gallofr. guerre) dubitanter re¬
ferens.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIOXES GRAMMATICAE GFAECAE

’OöooAo.^os in solo frcgmento Anacrtontis Icgitur ab Htphr.e-
stioiie 95 servato (fr. 70 Hoffm.): dgoo^onog ^lév (fi/.fi

uevaixMV^-^) Verbi inde lite ducti, quod Photius SeaoÅCTtelr-
koidogetv iiiteipretatur, genus passi\uni Atschylus iifuipa^it.
Pers. 10; xaxo/navTig åyav oQooXoTzelzat \ Ovfjog iaojdev 'aninius ii;-
festatur, vexatur'; ÖQaoXonelxaf åianoXefielxai .ra^daacTat. AhxvXo;
Hesychius (sim. Photius) explicat. Dcnique éeaoXone^oj in hymr.o
Mercurii homerico 308 occurrit: fie ^oä>v irex' ;foActy<fro.;
6 QaoX(mE'deig, et eadem tou XoidoQeXv, Sretåt^eiv notione instiuctuiu
apud Maximum, KaxaQx- 107: alei xe narr/fieQov oQaoXc:t(voi \ t<vOo>
ovEidetCff. Notio primitiva dubium 1:011 est, quhi ^xofinncxt];.
'Aufschneider', 'Prahler' fueiit, unde facile égooXoTrio) et 0000-
/orretJo) ad significationem 'vexare, tumultuaii' J)eI^•enire poterant.
Theotisce per 'Hochprahler’satis apte reddi potest vocatuUim,
cuius membium alteium ad Aa;r/f«tv 'insolentius et rucgai.tius
se efferre, se iaetitare' refero. Cfr inteipretamenta lexicogra-
phorum, qui soli fere hoc vertum sciv'aveiunt:

Xani^eiv • åXa^oredeoBat, Aiiccd. Bekk. Ip. 277,27; F.t. M. p. 556,56.

/amfei • yaroovrat, Htsjxli. (cod. cxavQovxai, cm. Ggyf.tvs).

ArcTiöTi/C t’ i(p’iv}} • (pX.iiaQo;, XQV<ftjX.Ö!;, ftr) <pQOiTi'da, iyyv; xov
TTooTiexov;, Hesyeb. (cod. cxerpånj.neimt]^, <pX. etc.; corr. M. Schmidt).

XajTioxQia • ge/iftoftévt], fiex£(oQtCo/iérr), OéXovon evo)XfloBa(, Hisych.,
Photius, Snidas.

/.ajiixx/]v xavxt}xi^v xai åXXa, Htsych.

Xactirxetv'x 6 ^fddeoQat. xai dXoi^oitvEcQat, xai Xo:x(xxi\i; 6 yfvcT»/,*.
blå xov X' tw? aaXnixti]q, ov(.ixx^(;. ot bé Ao}gtEl(; btå rov o‘/a;rcoT?p'
xai X.arii^Eiv, Photius. »Vides grammatieum errare, nam pinne
contra est» (Naber).*)

h Niliil tribuendiiin est tvriplurae 6 (OchKO( cedievm quoiviidiii)
nis cl Et. M:i p. 633,11, qnac e mwtatiorc iHcgrccca pendere potest, dc qiia (git
IfATZiDAKtS, Einlcit. in dic nengr. Orrnini. p. 333 sq. Idini iudicandvin ot dc

opcca, Hcsych. ct Et. M. p. 436. 12 (pro

•) Xiim aceurate Hiistatliins p. 1761,27 Aristophanem Byzaotium (fr. 47NAVCK)
laudaverit haec poriigens: oi nal XQ 7 :(Ci<v KQfå ^otpoKÅä ro valde

dubium c.st. NauCK coUata glo^j.a.Hcsycliii qu;m cx

corniptam esse pntabat, reponere wlcbat, Nabi«:k (ad glc^s{lll Pholii

ioiitlxtuv) EustatUiuni fontes obiter tantum mspiciefitem pro inter¬

pret amen to vocabuli XaiciKxfic accepisse eredebat. Ulrumqne ficri pol est, sed
ucscio an boc praeferendum sit. Vcriloquhm satis insiihiim servavit Hcsycliirs

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

/.ujiiofia 'iactaiitia', 'xo/croj' unus Cicero praebet, ad Att. IX 13,
iibi etiam est éXarii^tv 'magna loquebatur', gloriabatur’.

'ÖQooXonoi igitur, in quo nomen agentis inest, pro *åQao-

Xasioi; exstare puto ex *deooAcurd? orto; de accentu vocum oxy-
tonarum in dactylum cadentium transposito cfr Brugmann-
Thumb, Griecli. Granim.^ p. 179; Wheeler, Der Griech. Nominal-
acc. p. 6osqq. Quare vocabuli, de cuius accentu grammatici nihil
tradideitint, perperam antepaeiiultimam acuunt, velut Hoff-
MANN, Gr. Diall. III p. 171. Fieri potest, ut, antequam accentus
ab ultima retraheretur, vocales assimilatae sint; sed tutius est po-
nere, vocalem o in deri\'atis ÖQooXoTiéoi * 6 QooX. 07 TEvg dQOoXoneijco
legitime natam postea in nomeu primarium translatam esse.
Quod si verba externa, quae cognata putantur^), ad radicem*/<?/-
- *lop- pertinentia. rcspicis, velut sanscr. låpaii 'garrit’, 'schwätzt,
flustert’, cymr. Uef ’vox’ (ex *lepmo-), russ. lepecii, hpetdU 'stam¬
men, schwatzen, lalleii’, vet. bulg. lopotivu 'stammelnd. stotternd’;
russ. löpoth 'Geschwätz, lyärm’, lopouxii 'Tölpel, Gaffer', for-
sitan opineris *X<m 6 <; ex *lopO‘ recta via profectum esse; tamen ea
seiitentia vel ideo non commendanda est, quod ipsius radicis grae-
cae quae ratio sit, non liquet; nam ne a specie radicis debUitata
*IP- rei)etatur,interdicuntsonantes r / iiifronte vocabulorumapud
Graecos alias in oq o/, abeiintes*). Quare. num illa cognata sint,
in medio relinquatur.

Significationem vocabuli optime illustrat {npixoimo^ Eustath.
p. 1687,49, vipixofmio; Soph. Ai. 766. Neque dissimile est t 5 v»/-
yonia, quod Hesycliius v:ieo)j<pav{a interpretatur; cfr etiam
Aesch. Prom. 360, ubi de Typhoiie titane, cui sane non minus
quam Marti epitheton ogooXöno; aptuni esset, narratur: {Zev;)
avTov i$é:iXti^£ T<dv t) yoQO) r xo // .t « o ii dr co J’.

{piJ.Nl Adoörfoo* Aao 7 :{^ui' ff iaTzi^efv ' Tuvr kaffjc or, 4 i^ Kfti

d(å rr^i* dÅa^ovslac, t fr Ivustath p. 5.^7.4^: iffaoiu, OKuinrcKojc Aarlf}r,i:

i nox^f}iaxia^' naoå xd rod,' Åaovr o.zev Kat ir::aTpo<^i^v,

z£p(at/TOÅofO’iHtvot\ et fraj^mcntmn etiisdeiti iloctrinae apitd Hesychiuin iu glossi-s
AarHitt ct Aanifhi:,

*) Cfr BoiSAcy. Diet. ct. p. 557, BBRNEKEk. Slav. ctyin. %Vtb. Ip. 70*. 732» ope¬
ra ibi laudaia. Quae 1 ’kkmaviT 2, Ct. Wtb.* p. 2O0, pro cogaatis ddfert. pleraquc
alio speetaut; cfr Boit^ACQl. 1 .. Wai«de. Lat. et>*m. Wtb.* s. v. iepidus,

*) Cfr BRfCMANN, K. V. G. p. 134: Brugmann Thumb, Griech. Grainiu.* p.
100 sr].

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

gVAKSTlOXES GRAMMATICAE GRAECAE 85

Etymoli veto stiipis oqoo- '{lynjXog indagantibus dur.e viae ])a-
teiit. Aut digamma olim in fronte vocabulum habebat aut ea
Httera carebat, iieque ea quaestio subsidiis ex ipsa lingiia gratca
repetitis diiudicari potest, cum digamma iam in sermoiie Homeri
ante o et oj (excepto diphthongo oi) evanuisse constet; \Hde Brug-
mann-Thumb. Griech. Gramm.^ p. 46, et libros ibi laudatos. Res
igitur in eo snspensa est, ntram ratioiiem sequentitixs et sonos et
formationem facilius explicare liceat. Vocem a imda vocali in-
cepissc sumnnt Johansson. K. Z. XXX p. 420, et Persson, B. B.
XIX p. 273, qiii eam e stiipe vocabuU ÖQog ’mons’ debilitata et
suffixo -o aucta profectani esse putant (f. prim. dp-a-o-); quo posi-
to etiam ÖQvv/m. dord? • • AvTiptot (Hesycli.), vet. hiberii. crr

’odod’ (ex •«rs 3 ) cognata essent, et proxime quidem due'i-
bus eisdem dggoj 'ars'. Originatio viroium doctoiuni. quam r.on
minus difficile est refellere quam comprobaie, e\idens ceite non
est. Quod vero eodem speetare ndetur et saepissinie in coniparatio-
nem vocatur (efr 11 . 11 .; Froehde, B. B. III p. 22; Brugmann-
1 'humb, Griech. Gramm.^p. 140; Boisacq, Diet. ét. p. 7i7),sanscr.
r^ä~ 'sublimis’ sensu quidem ad d^oo- proxime accedit, et fieri
saltem potest, ut reete ea lo. Schmidt, K. Z. XXXII, p. 382, pror-
sus aequaverit. Quo auetore ^åQOfo- in * 6 QOfo- i)er assimilatio-
nem f insequenti debitam abiit; neque tamen hane regulam plt-
risque ^'^ris doctis comp^oba^^t. Quid vero ex sonis pof coniunc-
tis evaserit, eius rei exemplum est -rvpod?. att. m^QQÖg, corintli.
flvQFég (noraen equi SGDI 3119 h) ex •.-rrpofd; örtum; efr Soi.m-
SEN, Beitr. z. gr. Wortf. I p. 13.')

Alterum consilium inht Froehde 1 . 1 .. etsi, qua par erat. dili-
gentia hoc ab illo non distinguebat, cum praesertim 'ars'

immisceret. Si igitur dgoo- olim a digamma incipiebat, proxime
cognata sunt voces sanscr. vär.siyHn excelsior, superior', sui)erlat.
vårds^a, vdrsman-, n. 'culmen, caeumen’, quod auetore Froeh-
Dio, B. B. XVII p. 304, graecum iq^a 'Klippe, Sandbank, An-
höhe’ aequiperat, varsmån-, vardman-, m. ’id.’, vet. bulg. vrlx»
'fastigium, culmen’, lituan. virszus 'das Obere’; cfr inceterea
Walde, Lat. et. Wtb.*s. v. verruca. Ac nescio an re vera graecum

*) Regtilant apud Brucma>*n-Tkx;mb, Griech. Grainni.^ p. J48, rcceptani, secun*
dum quam poF in p abieits vocalein praccedent<m produxit, minmie pr<> certa at-
que cxym prohata habeo.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

öoao- ita commodius explicetur, si ex radice *u£rs- protiuus pro-
fectum esse ponas: f. pr. *uorsö-^), ex qua recta ^'ia etiam rgls.
wearr callum’, i)xoprie 'locus editus' (cfr lat. verrwa, vet. lat. etiam
'Erdhöcker', Cato) descendit; de verbis germaiiicis cognatis cfr
Weyhe, P. Br. Beitr. XXX p. 62. Quod si terminationem -uo-
iiiterdum mauifesto ex -u- suffixo -0- auctam esse consideras,
cuius rei complura exempla collegit Brugmann, Gnindriss II:i^
p. 199 sq., haud facile sanscr. r^ä- aut a comparativo et superla-
tivo eo p^rtinentibus aut a stiipe *vrsu-, unde vet. bulg. vrixu et
lituan. virszus proficiscuntur, prorsus segrcgaveris. Cogitari sal-
tem pDtest *vrsvd-‘ per dissimilatioiiem in rsvå- mutatum esse,
quamquamplanesimile quid mihi noiiiiuiotuit et refragatur sanscr.
■..•iffva 'omnis’. Nam quae volgo proxime cognata esse putantur,
vet. hibern. err 'ovsd* et gr. , germ. ars significatioiiis nomi-

iie lougius distant, et lor^issime quidera, si recte Petersson, I. F.
XXIV p. 273, illuc rettulit sanscr. rsåii 'stösst, sticht', ar.sani
stechender Schmerz’, »•.?/<-, f. 'Speer’.

Froehde loco priore iii coraporationem vocat etiam dgoorg/ana
epitheton Neptuni (Pind.), 'mit gewaltigem Dreizack’ inter¬
pretans et composita sanscritica vhan- 'masculus, fortis, taurus’
continentia — quod eodem refert — comparans. Tameii et voca-
bulum sanscriticum prorsus alienumest (cfrex.gr. Boisacq, Diet.
ét. s. v. igoT], Walde, Lat. et. Wtb.* s. v. verres), et ågaavgiatra
vix effugiendum est, quin 'tridentem extollens' interpretemur.
Saue exspectandum erat *åQoiTQ((uva (cfr *OQoiXoxoi, dgoisiov^,
doalxTvnog, ågotveip/jg), sed haud ita raro accidit, ut liaec com-
pasitionis genera inter se peimutarentur, velut aeioonvyig pro
*oeiamvytg (cfr aeioixöcoy) et ågoödgiS (Theognost. An. Ox. II
P- 97 - 9 )> quod synonymo 6 gd 66 gi^ deberi potest; cfr de re uni-
versa BruGmann-Thumb, Griech. Gramm.^ p. 200. Non defue-
runt, qui égaodiugr} quoque hoc raodo ab Sgvvfii duetum esse
vellent, velut ex. gr. grammatieus quidam apud Eustathium 1 .
1 . oQoéåga comparat et paulo aptius, ni fällor, (Et. M. 1 . 1 . ) qftjol
\A 7 ioXk 6 do}gog dgaogéxa vn inojv Xéyeodai, Öi* jjj rd id<og ögvvrat^).

Non mihi persuaserunt, qui duce Wackernagelio, K. Z. XXIX p. 127 sqq..
si qua syllaba insequens acueretur, pa in p abiisse et vocalem praeccdcutcm pro>
duxisse poaunt; cfr Bruc^nh-Tuumb, Griech. Gramm.* p. 141.

Non est» cur pro dpcopåfca ex Etistathio ipaiipa reponatur. O rigiuatioiiis

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

Recentiores hane originationem acceperunt Rumpf, De aedi-
bus Homeiicis II p. 54, 'Spiingthui’ intexpxetans, et his fexe
diebus Myrbs, Jouxn. of. hell. stud. XX p. 146 'a txapdoox' intel-
legens; quem sequitux Dickins, ibidem XXIII p. 329 adn. 5. Ob-
locutus est iam Autenrieth ap. Ameis-Hentze, Anhang ad x 126.
et nihil est, cur de illa sententia pluxa vexba faciam, eum oxigina-
tio pex se multo magis commendanda iam stabilita sit, vocabulo
*ÖQaos pxaetexea in duobus compositis gxaecis depxe-

henso.

Cum ogoodvoi } Schulze, Qu. cp. p. 506, composuit glossas Hc-
sycliii åi^ÅOvgi^ ■ åid/u(poSog et elgedvg)} ■ ogaoOi^ga . 6 argo^ev^ et,
quod in Et. M. p. 148,11. 377.35 sexvatum est, Neque

tamen, quo modo haec cum SgaodvgTj cohaeieant, sententiam
dixit, nisi quod glossis appositis Hesychii igero igaeo igoj) ad
ÖQvvfii ea xefexenda esse significavit. elgsBvgri et dtéXBvgi(; num
reete in compaxationem vocavexit, valde dubito. Cum enim
intexpietamenta illius ogaoB^ga . d oigo<pevq i. e. 'caxdo’ vix
conciliaxi possint, vexi simile est ögooBvga a gxammatico quodam
compaxationis causa appositum esse, nisi foxte duae glossae in
unum confluxexunt. Illa veio pxoclivioi est opinio, qua duetus
B. B. XXVIII p. 91, glossam ad eigo) 'sero' levocavit, lat.
sera 'Riegel' comparans. Vexiloquium \’iri sagacissimi eis pxemi-
tur molestiis, quod neque sera illuc peitinexe satis constat et notio

viain luilii Lagerckants betii|;ni5äimc osiUndit. ipéna fomia verc aeolica est
vocabuH åpåKi! 'patera*: Hesych. (cod. åpån)\ åpaKåwv* U

idem (cod. 1 $ åpK<å<$)vy, de quo Athenaeus XI p. 502 B; Aloku( di
åpåKi/v H^ooat (codd. Glossas Hesychii e carmiue epico depronip>

tas cs>c prodit termiuatio -daiu» qune apud Acoles in •av abibat (Hoppmakk,
Dte ^r. Diall. II p. 539)^ et Athenaetim sonos aeolicos expressisse ratio non co-
ut credaTntt4« Dc vocali a in 0 mutata cfr ex. gr. (oorof pro expatå^

ipaxé^' (HOPFMAKN op. 1 . p. 356 sqq.). Respectis formis lesbiacis *'Aptifc (Sap-
pho)< åpao (Sappbo), doav (inser.) aliis (op. I. p. 265), formam *d^xa per assunUa-
tioncm vocalium in épÖKa abiisse putandum est. ipoopotta igitur proprie est
quasi 'Springschusser. Composita huius generis frcquentia quidem non sunt.
&ed facillime hoc intclligitur. dummodo membro priori éfpc^ propriam vim nomi’
nis actionis adsignes ad Bpvppt pertioentis. Aliquatenus similia sunt composi*
ta, quorujn pars prior est fudo-, velut fudopåoPapoc, pt^onåpOsvor.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

verbi eiQ£iv ’necterc’ longius distat. Tamen meliiis quid vix ha-
beo, quod proferam.^)

Pro diéXdiiQii; • öiäfi^oåo; M. Schmidt collato igOvgig fieya?.)]
Ovgig dubitanter legendum proposuit diégOvoii;-, neque tamen
ea coniectura opus erat, si quidem liquidae facile dissimila-
tae esse poterant (cfr Solmsen. Beitr. z. gr. Wortf. I p. 192 adn.
2). Sed glossa, cuius inteiprttamentum potius ad åtdXavQo;
spectaie iam editor lenensis animadvertit, suspicione non immu¬
nis est, praesertim cum vocula d<d cum vocatulo iar.uae aut fene-
strae composita satis absona sit. Quod si 61* iXSvQrji; 'di’ åfi(f6öov
scribatur, quae coniectura neque aiidacior tt in promptu est,
inteiprttamentum a nqtione Bvga^ etiam lorgius discedit. Ceite
niliil habeo, quod coniecturae Baunackh (Philol. LXXIII p. 48)
didXdvg- rf didn(podoi scribentis praeferendum sit, quamquani
nominis d *éXQvz ‘Oang’ testimonium desideratur minus ambi-
guum.

Vocabuli. quod est IqBvqi^, testes sunt Herodianus et Didy-
mus in Et. M. p. 148,8 (= Herod. II p. 247,19 L.. Fragm. Didymi.
p. 344 ScHM.): aQTiedotoaa- r) åyav Tiedivi^ xord ovyxomjr noga to ågl
ovyxeifxévj). TiinovBe åé, ?va otj/tamjzai åyav o/taXi] oBog. oåov
ydg ioTiv ^;r/ 0 CTOv. mTiovBe åé ö^o(wg igBvQig AloXix&g, éQ{Bx'Qig
ydg ri ^eydXr) Bvoig. ourojg 'Hg^,dtavog xal Aidv/jog (idem fere p.
377.35: traditum est ioB^dgig, quod sine dubio recte volgo in
igBvgig corrigunt). Quae veterum originatio adsensum tulit
Hoffmanni, Gr. Diall. II p. 235, et SolmseniiI. 1 .; tamen duae
res dissuadent, ne in eorum sententiam pedibus eara. Quaruni
una eo continetur, quod neque igi- neque ågi- isto modo usur-
patum esse mihi innotuit. Compositoium paiticulas eas conti-
nentium lexicon quodlibet perUistranti haec fere genera esse ap-
paret: (i) composita possessiva, velut égiaxix^^'^? ijmoi, 06 {tj
ig^^Xogi (2) quorum pars altera adiecti\*um est vel par-
ticipium: igiÖTjXog, åoiöxjXog. igtdfiarog, ågtdetxETog', (3) quorum pars
altera est nomen agentis {quaeque ex parte ad illos ordines aeque

M Requiritur vcrbum notione \*olvendi, vcrsandi, toO ötpi<f>€i> iJisJructuni.
Cogitavi do iHi<a tliiw, qua ratione inita exspcctacdmn erat. Tanicn

exemplum liquidarum assunilataniu) stmilius non inTeni quam hellenist. vaOKÅi^ioi;
pro vaifKiiipoi;. BrvgmaKN-I^umb. Oricch. Gramm.^ p. t 56. Qiiare ipse hane
originationero non niagoi facio.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

beiie referuiitur): ioi^oefitj;, égidoméxrii. Quae cuni

tQidvQii Herodiani et Didymi — iiam formam fictam esse fere
ex ipsis verbis apparet — comparari possint, fiustra requires^).
Alterum obstat, quod syncopen, qua longam brevium syllii-
banim seriem Graeci evita\isse putantur, neque ille neque, qui
praeivit, de Saussure, Mélanges Graux p. 742 sqq., plerisque
viris doctis comprobant, velut Schulzio, Qiiaest. ep. p. 142
sq. Quae cum ita sint, exemplorum, quae huius syncopes
speciem prae se ferentia Hofpmann 1 . 1 . adfert, explicandoruni
alia coiisilia ineunda sunt; originationem autem vocabiili indvoit;
na longe diversa repetendam esse milii peisuasi.

Si formam iqlQvQig commenticiam recte damnan, apparet
inteipretamentum ^ fteyaÅf] övqiq fide paene prorsus destitiii.
Cum autem égaoSvQi) Hesychius inter alia OvQtj /leyäXij xni
■6^r]Xr} inteipretetur, in proclhd est opinari, igOvgii; ad potesta-
tem ågaodvQtji; prope accessisse, ita ut proprie ianuam aut fene-
stram iv Jiyiei rov xoixov positam significartt. Quo posito origi-
iiatio praesto est. Formam piimitivam ix)iio *iQxi-6vQt(;, qua
per haplologiam decurtata igdvQt^ evasit. Prius compositionis
membrum Hesycliius servavit: igxt;- proprie 'Anliölie,

Erhebung’. Recte cinim ad öqw/u 1 ‘ick. Ii. B. XXIX, p. 197,
\’Ocabulum rettulit, cuius notio proxime ad cognatum ogro; ■
KvTtQioi (Hesych.) accedit.

Nescio an idem vocabulum in glossa Hesychii delitescat Xtxegxi-
Ceiv ■ oxiQXåv, quod verbum nota ratione a noniine *X(x€QXis de-
perdito derivatum est. Originationis viani ostendit Persson,
Beitr. z. idg. Wortf. p. 151, qiiispretis aliorum opinionibus*) meni-
bruni prius, quod in litigua graeca affinitate caret, ad vet. bulg.
lika *xoQÖ;, likovati, ’;foeeveiv, saltare', sanscr. rekas

rana’. proprie 'Hupfer' (Uhlenbeck,. Et. Wtb. d. ai. Spr. p. 252)
rettulit. *Xtx-EQXiq igitur proprie est '6 ft» öyo; nr}dG}V. l)e no-
tione huius compositi a volgari coiisuetudiue paulum differeirtc,

*) Xc mihi obieias aplfoikov AntiK. Car. (p. 170 Wxi..) ap. Alheu. III p. 1S2 B;
nani hoc ad noxnen arboris pertinet position em adiectivi pro substnn-

t i vo tisurpatam.

BRCHtHL. Hauptprobleme p. 160; Johansson, Zur griech. Sprachkuntle p.
120. 14J sq.; B. B, XVIII p. 2X\ I. F. VIII, p. 165; BoiSACQ. Diet. ét. s. v. )at.
Waldk, Lat. et. Wtb,* s. v. laurius.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE EALÉN

(^iia nieiubnim iwsterius obiecti vicibus fungebatur, velut daxe-
Ovfioq, aQxéaaxoi;, XmonaxoiQ, conferas, quod simillimum est,
roexéåeuivoi (Athen. Plut.) ’d ém öeatvov xQéxcov".

Vocabulorum ogood^gr] et igOvgi^ membra prioia sive ex co-
dem capite (rad. *er- verbi gQvvfii) sed diverso tramite derivata
sunt, sive, quod veri similius duco, originis sunt plane diversae,
utraqua originatio alteram tuetur, cum vis propria et potestas
cadem sit utriusque appellationis. Vel jwtius veriloquio vocis
igOvQig. cuius potestatem grammatici parum accurate memoriae
prodiderunt, ex vocabulo 6 goo6^gr] maior fides accedit. Cuius de
propria vi et potestate ut novi nihil habebara, quod profeirem, ita
praeclaram Froehdii originationem a plerisque viris doctis imme-
rito spretam si mihi contigit, ut iustis argumentis corroborarem,
tantuin in re saepius peitractata adsecutus esse videor, quantum
mihi i>er rationem artis institutam adsequi licebat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Epimetrum 1
De voce (AaTruY}

Quue de voce fioxtvi] accepimus, et quae eiiis fuerit vis ac
])otestas et qui eam scriptores iisurpaveriat, paene oniiiia de-
benius Athenaeo, qui libro XIV p. 662 F—664 F fontibus egre-
giis usus Artemidori riéooaiq o^fiOQXvxixaZi et Dorothei Ascalo-
iiitae libro tieqI 'Åvn<påvoi'g xai :zeQi jiagå rolg veixyréQoii; xofiiHolt;
//oTTw/i locos quoque scriptoium exscripsit permultos. Potesta-

tem hauc perhibet p. 663 C; . fionmjv divéfial^ov näv to

. 70 ^. 1 ’Te^^ idEOfta, to 6e /mrrrd^ef»' tö TianaoxEvai^Eiv a-öxd, Eixe IxOvi
(Ul E 7 XE Soyc^ eHe Xäxfxyor eixe legeiov ene neftfiaxiov, quae sine dubio
Arteinidoro debet; cfr paulo iiifra: xai 6 *AtnefuAojQog ii> xaU
'OtfKiQXxrtixai^ ritooaaii xijV uaxxvtjv unoqraiyei xoivöv elvai Jidvxiov

dio/io xibv noXvxeXdtv iÖeo/idxojy, yQd<f(ov oöTwf. (sequuntur

praecepta apparatidi.) Usurpaverunt autem vocabulum teste
eodem in primis poetae iiovae comoediae: Alexis, Dioiiysius,
Macho, Nicostratus, Sophilus (XIV p. 640 D), Pliilemo, praeter
eos Lynceus (VI p. 245 E), Molpis (XIV p. 664 E; IV p. 140 E,
141 DE), Menippus (XIVp. 664 E); quorunifere omnium est forma
/laxxvr}, nisi quod Pliilemo ct Artemidorus d fiaxxviig habent et
.Molpidis loco IV p. 141 E de forma fiorxva {/lorrda, »/suprascr. A,
jtnxTv?], a suprascr. C) non est, cur dubites (cfr quae de o^da
supra p. 16 disputavi). Vocem igitur cumneque Athenaeiis neque
iilii giammatici aut lexicograplii noveriiit a scriptoribus Alexandri
fere aetate superioribus usuipatam (id quod etiam diserte dicitur,
V. infra), tamen non possum, quin loco Aristophanis Nub. 451,
duni lectio codicum fiaxioXoixd? quid sibi velit, prorsus obscunim
cst^), /.taxxvoXoixdg scribendum esse Bentleio concedem. Ita enim

^ Nugas veterum interpretum ineptissimas. quae in scholiia. apttd Hesychium,
Pholitun, Suidatn s. v.» Eustathiuin p. 3437 legunttir. enarrare. atque refutarc
laoclet; nihil docent ni$i iam veteres dc Uoc vocabulo consilii prorsus iaopes fnissc.
Neque recentiores memoratu digauin qntdquani esplicatiouG adsecuti sunt; cfr
romnientarioloi 6 i.aydk.sit ad locujii.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

et v’ersus et sententia optime procedunt, si quideni Strepsiades
omnia convicia, a quibus antea iure erat liber atque expers, facile
se latnrum esse profitetur, dum modo se diceiidi artibus ex angu-
stiis expedire didicerit^). — Haec si recte disputata sunt, necesse
est hunc locum iam in eis libris, quibus Aristophanes Byzantius
in editione ornanda utebatur, corruptura esse; neqite memoria
veri, quod sciam, usquam superest.

Investiganti vero vocis originem a loco Dorothei Ascalonitae
proficiscendum esse puto, Athen. XIV p. 662 F: »/»• OencOiin'
(piioiv elvai hiixoiQiuaai öe xåv rah; 'AOt/vcui xaxå ri/v Maxf-

åövoiv iTiixoaxeiav. Thessalos ille solus nominat inventores matteae.
quod ei credo, cum comrainiscendi causam non videam iiisi luxu-
riam eotum alioquiii famosam; quod autem sub imperio Macedo-
num eam Athenis innotuisse scribit, eius rei causa est perspicua:
quia vocera a scriptore antiquiore usuipatam nesciebat. Nequc
hac opinione late patente mirum est Macedones ab aliis inven¬
tores laudari, velut a Machone Sicyonio ap- Athen. XIV 664 B:
^diov ovåév iori /loi r»); //amJr/j, f tovt’ sits :tqo)Xoi Maxeåöre^ xoU

‘Axxixoii I xaxéåei^av 7'jfnr tixe Tiäne^ 01 Beot .; item Hesychius:

/tauvtjg • t) fiev (fiovt) Maxedovtx}!, Sgrig. xai xå éx xov avroy

/.åyava 7 tEQi<f£o 6 f.tEV(P),QX Pollux VI 70: xal 1) fiaxvD.ip), Maxtöonxov
eliQefÅa, öttpov^ éytgxixov finw/ia, ^ éxQÖivxo /<foov»TOj rov .totoi . Tcstcs
igitur etsi plures stant a parte Hoffmanni 1 . 1 . vocem, ut videtur.
linguae macedonicae vnndicantis, j)eri>ensis tanien, non numeratis,
testimoniis crediderim thessalicam fuisse. Quae cum ita sint.
vel etiam utcumque sunt, vocalis notatu satis digna est. Nempe

q Qui coniecturain Bentlbi seotcntiac rcpuKnarc contenduat, velut Blaydes
1 . 1 . alios praceuntes citans, Hoffm.\nk, Die Makedoucn p. 70, adn. 68, nesdo an
iiituis prc.ssc cis, quac pracccdant, iustitcrint uequc cunsiderarint Iioc convicitiiii
Ki-zå rd Ån.oovddxijTov quasi ciimiihim cctcris acccdere poa-se.

*) E gtossis Artemidori. cfr Atheu. p. 663D—E. Tcxtus Hesychii illa iu brevius
contralientis uiuu integer sit, dubitarc licet. — 21. SCH&flDT cur A/tKuji-(Kf) scri-
bcndum statucrit Molpidctnquc simul auctorcni Hesydiii posuerit, prorsus nesdo.
De quo Atlicuaeus XIV p. 0(»4, E liaec: ,Vd<tr/j- »»‘ö AnKtuv rd znpå Toi( £KapTcuTai(
[“alKAtta, <S> aTi/ialm rdj' kzedtoivloitf. 'tarrdif ÅijreaOui Kjpå TOtj' åÅ).oi(’.
cfr IV p. 141 D. Quod vero Menippus (ap. eundcin XIV p. 664 E) /latrvijv
AÖKaiwii' commcmorat, id niliil refcrt.

*1 fiardÅÅij num verum sit. valde d^ibito; iiequc. quid codices pretiosioreseihiW-
ant, constarc videtur. Hoffmann 1 . 1 ., ct ip«e dubitans, aliis praecuntibiis dc for¬
ma deminutiva cogitat.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

si aetate macedonica xeceptura esset vocabiilum, exspectanduni
erat ^axxva, cum Atthis recentior sonis va coniunctis non adver-
saretur^); vetustioris autera si nomina huius oidinis in non
desiisse recte animadvertit Hatzidakis (K. Z. XXXVI, p. 591
sqq.), facile intellegitur vocem iam quintosaeculo civitate attica
<lonatam ad ceterarum simditudinem refictam esse. Itaque et
vox tuto Aristophani reddi potest, et sententia confirmatur
Hatzidakis alioquin probabilis.

Ut iam ad derivationem vocis deveniam, nescio an etiam hodie
ill alterutro eonim acquiescendum sit, quae iam veteres gramma-
tici proposuemnt Apollodorus Atheniensis et, ni fällor, Axtemido-
rus. Huius sententiam ita profert Athenaeus XIV p. 463 B:
ijfteig dé cpafiev åno rov fténetv, å<p* ou xai rj (iå^a avTj) divofidodti xai
ij nagd Kvnoioi^ xakovfii^n] fiayi^, xai rd XQvqtåv xaQ' vneg^h)v
vntg^a^äv x. r. X. Neque haec, si verba diversae originis (cfr
Boisacq, Diet. étym. s. vv. fiåyBigo(;, ^åoooi) naturali quo-
(lam modo confusa esse praetermittimus, plane displicent, cum
seutentiae apta sit originatio et rei phoneticae forsitan ratio reddi
jKKsit. Primum probabile duco, vocem. suffixo -5 amplificatam
vetustiori */zaTTVf successisse, eodem modo atque iuxta exstant
TQtirvg TötTTva, öeX^v; ~ deXipva, o/uv6g —■ ofitvåi), ocrv?-^Oöiv>/,
•va, lyvvg lyvvi], -åa, omgv; —^ ooigva alia; sexus vero mascu-
linus, quo iiistructam Philemo et Artemidonis vocem usurpa-
bant, numerosis illis debetur ciborum et praesertim paiiium
appellationibus, quarum exempli gratia nomiuatae mihi sunto
!^v/iuT7]g — (Hesych.). niTvgiTtjg — navgiag, otfu6aXkt)i;, yov-

dgix))q, xQifmxriz, xgt^avixgq, iaxogix)]!;, ogiråfjg. *fiaxxvg aiitem, cum
forma primitiva */xaxiV- suffixo -m in lingua graeca rarissimo
non commendetur, tunc pro */taxxvg exstaret. Consonarum xx
in TT assimilatanira ut nullum, quod sciam, dialeetus thessalica
exempUim praebet, ita huiusmodi nuitationi omniuo eam pro-
niorem fuisse haec iiuUcant tt pro m exhibentia: oi xxoXiagxoi,

') Cfr åiui supra p. issqq., Aristot. H-A. III 5, Speusippus ap.

Athcn. JI p. 68 E. Hue partidpia perfeeti sacc. IV io -ua exeuatia, item 6 pji^\
tuliVjft (supra p. 25). sinillia aliquantum voluisse auetor est Hatzidakis 1 . 1 . p. 395.
Accusatiyus adiectivorum, velut CIA II 794 d. 54 (auni 3S6)>

Aristoph. Hq. 141 (iuxta Tbesm. 968) snalogiae magis obnoxius erat.

vide ]. 1.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALfiN

d^;^trToAfag;ffJTO^ SGDI n:o 1330, l. 2, dTTdv= d.-rd röiv ibid. 345.46.
361 A, 14. arrd? 345.12. éiz& = 361 B, 14. étxol 345 . 14 -

ÄETTivoioi; = Actt. 345, 79; cfr etiam *Ax 06 veaoq — * AcpBovrfco^
345. 60. 89. 'AxBoveireia 347 (Hoffmann. Die gr. Diall. II p. 507).
Repugnare \ndetur huic opinioni ixta ibid. 345, 10; favet anteni
aliquatenus, quod apud viciiios Macedones xz in n abiisse \’idc-
tiir; cfr Fick, B. B. XXIX p. 200, qui vocem a verbo fidTreiv
repetens et Macedonibns \dndicans nomine loci cuiusdam ’OtT(o-
?.o^og * 0 )CTd>Xo<poi) in Thessalia septentrionali siti illustra vit;
quod nomen a Macedonibus inditum esse littera ^ ~ (p prodit.
Ego vero ut v'ocabulum fiarrvr} Thessalis tribuere malo, ita facilt*
crediderim eandem assimilationera eorum quoque fuisse, qui m in
TT mutabant.i)

Altera, quae, etsi primo obtutu forsitan minus arrideat. tamen
argumentis satis probabilibus defendi potest, originatio antiqua
apud eundem Athenaeum 1 . 1 . legitiu’: d>voftda&rj öé »/ fiatxvi], w;
ftév o *A 0 i]vaiOQ 'ÅJioV.oöojQoq <prjOiv év 7 tQ(j)Z<fi zöiv *Ez\'ftoXoyot^fié-
vu}v, oJiö zov fxaoåoOai, j<at t) fiaaztxt] xal t) fidoza^. Hane

. nostra aetate redintegraxdt Ehreich. K. Z. XLI, p. 288 sq., adser.-
tiente Boisacq. Diet. ét. s. v. Sed quae ibi exposuit, ut fideni
faciant, plus uno nomine corrigenda sunt, cum confusa adraoduin
disputatio vdtiis laboret tam ad rem phoneticara quam morplio-
logicam pertinentibus.

Formam vocabuli genuinam ille posuit ♦//aOiva*), tacite su-
mens sonos 0 * coniunetos apud Thessalos in rr abiisse. Quod.
quamquam exempla desunt, re vera non est improbabile faetum

'j Saepe kt ct pi oodem abire consucruiit veliit iu dialccto cretica (Gortysia):
vvr?/ = vwr/, iypttxxtK = !j‘na 7 :xu (cJr FrarnkEC, SGDI IV pp. 1068. 1074)
ct iu sermoitc vol^ari latino (cfr Sommrk, lluiidb. d. lat. Laut- u. Form enl.’ p.
240).

*) Glossam Hcsychii fvixjac' fvnOoc inter Hnx7a}6ni)^oi; c t fiaxxir^^' positaiu
ibtRMCH praceuutibus Stepiiano ct Gicssnkro ia /eirryrif corrigeadam cssc arbitra-
tiu candem etus poacas formam genuiaam atquc hnitis dc qua agitiir, vocis. DLs*
pltcct ho c et seateutiae ct deri vatio uis noaimc. Cogitavi dc glossa illa cum iiåOH<xi'
X'^^iOoc Hcsychii ita conciUauda, ut comictis qtiidam barbari nliciiius prouuu
tiatioacm exagitaas jiax^jtac posuerit pro nnOnat (cfr sermoncui Scythae in The-
2 »inophoriazusb Aristopliaois). Tamcu, cum talia iu lexica veterum recepta esse
aliunde non noverim. ncscio an reetc LacurcranTz, Zur griech. Dautgesch. p.
II, unum ab altero prorsus segregaus jiaviat ad vocem latinam mentum tettulciit.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIOXES GRAMMATICAE GRAECAE

esse, iu ea scilicet provinciae regione, Thessaliotide, cuius sernio
sermoni Boeotorum proxime affiniserat. Nam cum honim coni-
raune sit xt et xi in tt,^) dt in d(ö)*) rautare, facile suspicari pos-
sis ti et 6 t in eandem partem illic atque apud Boeotos abiisse,
quonira erat otiotto^ = oTtooog et fäxrog I. G. Sept. I 2420,20 (ex
*^diog pro volgari ftéaaog, fiéoog)^. Itaque ab hac parte nihil
fere huic originationi obstat, diini exempla contrarium probantia
non exstant.

Formam v'ocis si respicimus, proxime cognata sunt fiaavvnjg-
:iaQdaiTog (Hesych.), quaeque ipse adtulit, Maavvziag (Arlstoph.
Vesp. 433), Tiaoafiäodvrijg *7ia^aonog* (Epliippiis, CGF III p.
328 Mein., Alexis ibid. p. 486) a verbo *fiaovv€iv ducta, Cuius
formam dialecticam Hesychius servavit ftooaiövelv fiaoåoSai
^Qadécjg. Hane reete, ni fällor, Aeolibus tribuit M. Schmidt,
(ergo fjooodvrpi) ea videlicet lege adhuc non definita. qua vo-
calem aex« ortamAeoles interdura in o mutabant*) (efr^xoro?).
Forsitan altera quoque pateat via, quamprimus lo. SCHMEDTape-
niit (K. Z. XXXIlk p. 376 sqq.), exempla aliquot colligens eo ver-
gentia, ut a ante v vel F syllabae sequentis assimilatione quadani
in o abiret.®) Utut est, nullo tamen modo ferri potest ea, quam *
Ehrlich posuit, forma *fiovaovv€iv ex *ftov6iv- orta; nam
iiide ionice et attice *fiovovveiv. dorice (sever.) *^o)aiövi]v, aeolice
*fioia-6vr]v, thessalice et cretice ^fiovo-dveiv sine ulla dubitatione
evasisset;cfr ex. gr. ;idoa, thess. et eret. »dvaa, aeol.^ialöaex * 7 iavxia.
Accedit formam quoque ab eo fietam /iaöfv-, unde et (iaa{a)6vei\'
et pLaxtvr) proficiscantur, eo \ 4 tio laborare, quod suffixum -iu-
lingua graeca feime ignorat. Quarc aliam explicandi rationem
teraptabo.

Verba in -vvu) desinentia cuni a nominibus in -uro- originem

Luculentissimuiu excmplttm est ipsius ^cutis doiucq vcinociihuu fPsvrnXoi -
UtxOakol, (Ic quo aliUquc liiic spcctantibm nbcttiiiic cgit Gx;iL. SCUULZU. Gött. gcl
Auz. i8y7, p. 000 scj.

*) Unuui extat cxcmplum; i-* SulmsRN. sel.* wm

10, 1. 9. Cfr Dasxb*:,S 90N Brauos 1. p. 1^5 sq.

Cfr LAGERCRAHtz. Zur griccli. T.autgc^^ch. p. 22; Brucmann-Tulmd. Griecli,
Granuu * p. 1x9.

*} Cli BrugmanN'Thumb op. cit. p. go, et qui i\n laudantur libri.

Cfr otiam Sot.MSEN, K. Z. XXXIV’ p. 53?; SCHCI.ZE, Gött. gcl. Ai\z. 1897, p.
875. Hoc nescio nu iniuria addubiteot Brugmann-Tuumb, op. cit. p. 84.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TURE KALÉN

priniani traxisse coiistet, velut QoQOvno a 0dQOvvo<;, fortassc
eiQvvo), IBvvoi ab evOvvog, lOvvog, ab ågimog, roQvnu a

TOQVvt],^) */iaa[o)vv£iv a nomine *fida{o)vvog rite j>roficiscitur.
Hoc vero, cum ex fiaoåoQai 'mandere’ certa coniectura nonien
abstractum *fiåaa, gen. *fidot]g {<.*fiad-ia; cfr < *<pvy-ia)

adsequaraur, vetustioris in lociim siiccessit forniae */iaa{o)6-avvog
(< *^adio-avvog) i>er haplologiam deciirtatae {cfr OoQovvog < *6 <iq-
ao-OVVog, AUFRECHT K.Z. I p. 482; mOVro?<m0iO-OVVO?, LAGER¬
CRANTZ, Zur griecli. Lautgesch. p. 123; de formatione cfr yr}Q6-
ouvo?). Hac, quam proposui, originatioiie facilius etiam intelle-
gitur, quo pacto nomina a *fiaovveiv profecta ad eam, quani
habent, vim pervenerint. Nempe *fi<iovveiv non erat simpliciter
'mandere', ’/zaoåo6c«’, sed fere suetice *mMWsa’, gallo-franc. *niä-
chonner* (cfr ftooa^veiv f.iaoåo6ai ^gadicug), unde fiebat, ut de
liguritoribiis aptissime diceretur; quod ad sensum quoque vocis
fianvr] mirum quantum valet intellcgendum. Id enim nomeii,
<luod vocant, postverbale esse puto: cum iuxta exstarent ågrv-
reip — ågTveiv — å^vg, TxXr^B^VEoBai ~ 7tXr]Bveiv jrJlj/ötJs, IBvvbiv —
iOvEtv — 'IB^g, xoQBvvEtv-~^xoQB^eaB(u.xogBvg, fortasse plura, ad
eorum exemplar facillime fingi ix)terat */iaTTi;5sive ex ijiso (thess.)
* nanvvEiv^) sive ex *fianveiv analogice creato; quod postea nota
ratione suffixo -ä amplificatuin est; cfr supra p. 93.

Hoc igitur inodo fiandrf cum \'erbo fiaoåoBai cohaerere pu-
tandum est. Quae Ehrlich 1 . 1 . i)raeterea de vocibus cognatis
exposuit, ea, cum meliora proferre nequeam, in medio relinquo,
etsi non omnia fideni faciunt. Tamen. cum verbum fiovBvXeiieiv

') Cfr Fr.\enkei. Gricclj. Dcnomitiativa p. 30sq; Debrunner I. P. XXI p. 75.
1‘lcrisqiiu liuius nrdiiib verbis vts iuest aut factitiva aut. ut dicuiit, instrumeDtati-
va; at Miut, quac uotione iatrausitiva instiucta sint. vehit Kpaxtii'W plerumque =
ronh, sed Iiaud ita raro = Kputvr tiiii, Kpaxuo. vchit Aescli. Prom. 150, Sopli.
O. T. 003; Oniia-hij) *= 9 åpa'j'.ov roiui. .sed 0 åp 9 j\.i =- Onptttt Sopbodes El. 916;
vJj-y.uj ---! tijO/i. 6 ': tnu 1 ’lsto I^egg- p. 940 C; ^ Hippocratcs Apbor.

IV, 50 (IV p. 522 E.). alia. Cfr Fr.venkkl 1 . 1 . pp. 31. 35.

Sjtieiii formarum succedanea.iuu '• ^ftaaaoeuuo > *it'taajiruj >

si rccte pouo, confiniiatur quod Lagercrantz (Zur griecb. Lautgescb.
p. 9 > ct passim) sumpsit, etiam Boeotos (et Thessalos) et Cretcs priusotf (< r< 0 t)
post vucalem brevem pronimtiasse, deiude iu -rr mutassc. Cousiderandutii tameu
est. mim suffiii fonaam primitivam -tuno- (op. 1 . p. 122 sq; Bruguann-Thuwb,
Griecb-Granun.* p. 119) bae quoque dialecti in -ffv.o- mutaverint, id quod neque
iiffinnarc neque refellere possum.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

’iure condire’, 'stuva’, 'farzieren' {schol. Ar. Eq. 343; Pollux VI
60; Hesychius s. v. ^vQvf.et>fåévor‘, Alexis ap. Athen. II p. 49 F?)
sensus vocis /xarrvt] explicandi gratia comparaverit, duo animad-
vertenda sunt, et formationera huius ab illa longius distare et
originationem plus minus ambiguam esse, dum verbi synonymi,
quod est 6 r 0 x<X€V€iy, ratio non reddita sit. Etenim hoc, quod
etiam frequentius est, indicare videtur contaminationis cuiusdam
partes aliquas fuisse. Res vel eo implicatur, quod Phrynichus
(p* 356 Lob., 461 Rutherf.) fiovOvXewij ■ oöro) nvég to fioXvvovza za-
narreiv Xéyovot. xat eari dt'Ox£gég. å^oggiTtre ojv xai xovvo habet,
quod de aqua dictum esse Ehrlich opinatur; neque hic articu-
lus nisi Nunnesii auctoritate nititur. Satis erit in praesentia
de his difficultatibus raonuisse.

Göteb. Högsk. Arsskr. XXlV:i.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

etram U

De Ti^Ouov et cogvatis

Quani supra p. 22 sq. de ratione inter t»70o^ et itfdvov iuterce-
dente sententiam dixi satis audacem, iam iuvat veriloquio voca-
buli adhuc inexplicati corroborare.

Descriptionem t?/ 0 vc«>v ab Aristotele locis conipluribus exhibi-
tam in eum animalium tunicatorum ordinem plane convenire,
quera hodie nomine Ascidiarum simplicium comprehendunt, viri
docti consentiunt; cfr Aubert-Wimmer, Aristoteles Thierkunde
p. 183, ubi inter duas species ab illo memoratas (H. A. IV 6, p
531“ 29: dé rov rrjdiöov iari tö fäv t&xe"»’- igvOgov)

ita distinguitur, ut haec Cynihia papillata Savigny = Ascidia
papillosa Lamarce esse putetur, illa Cynthia claudicans Sav-
Noraen horum animalium, quod nunc in libris technicis volgatuni
est, primus inveuit Carolus a Linné anno 1766 (cfr E- von Mar¬
tens ap. JÄGER, Handwörterb. d. Zoologie, Anthropologie u. Eth-
nologie I p. 256}, cum propter speciem eoruni follicularem ex vo-
cabulo graeco, quod est åoxiåiov 'foUiculus’, appellationem tech-
nicam repeteret. Qua in re vir egregius eandem rationem recutus
est, qua ducti complures populi appellationes horum animalium
creaverunt. Velut hodie in sermone vernaculo sjöpungar (quasi
sacculi marini') audiunt; cfr Nordisk Familjebok s. v. Tunicata,
Brehm, De ryggradslösa djurens lif, ed. alt. suet. ab AuRiviLLio
curata, p. 262; item danice sepung 'et slags saekdyr’, Dahl-Ham-
MER. Dansk Ordbog. Neque dissimilis est appellatio, qua hodie
Graeci utuntur, tpovoxa (ex <pvoxt]’vesicz'), quaeque in lexicis hel-
lenogallicis Vlachi et Hepitis aptissime 'ascidie', 'outr e de
w r’ redditur; cfr etiam theot. Seescheide, cuius notio ab
illis longius non distat. Itaque originatio vocabuli rqdvov, quae
ex ea animalium specie externa proficiscatur, significationis nomi¬
ne aptissima est; quam etiam comprobari posse non diffido. Inest
enim in vocabulo, quod compositum esse pono, nomen *Qvov 'sac-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

culus', de qiio etiain alibi deprehendendo infra agetur; iani de meni-
bro priore magis ambiguo et de aliis quibusdam rebus, quas supra
attingere uou licuit, disputandum est.

E. V. Martens 1.1. vocabiUum cum tItOt), möo? 'mamilla' co-
liaerere siispicatus est, et, quamquam sententiae ita quidem prola-
tae forma vocis valde repugnat, re vera in promptu erat tale quid
opinari, cum aliquot certe horum animalium, aperturis, quae oris
et ani vicibus fuuguntur, a cetero corpore promiuentibus, speci-
em pratbeant mamillis similliniam; cfr ex. gr. imaginem Ascidiae
tnicrocosmi apud Brehm, Thierleben^ IV;2, p. 414, delineatam et
appellationes teclmicas modo laudatas Cynthia papillata = Ascidia
fapitlosa. Sed hoc cousilium ineunti neque lingua graeca nequc
externae subsidia suppeditant, quibus veriloquium satis comprobe-
tur. Ut enim T)/ 0 i’or ex •r»/ 0 o- 0 {-oi' deducere per se Hcet, ita stirps
r//Öo-, Tj/ 0 «- notione 'mamillae' praedita non exstat. Cum vero
//fi///»/ et matrem’ et 'mamillam' et (apud posteriores) aviam’
significet, opinari quidem possis etiam T/}C»y, quod nusquam non
avia’valet*) (cfr etiam t)/Ö«;' amita, materiera’), olim etiam ’ma-
millam’ significasse; neque tali opinioni valde refragantur proxi-
me cognata vet. bulg. dédii ’avus' et lituan. dédv, quod et ’pa-
truus’ et 'anus’ valet, utpote cum tales sonorum complexus infan-
tium balbutientium proprii ab adultis modo huc modo illuc refe-
rantur; cfr Kretschmer, Einleitung p. 353 sqq., qui inter alia de
papa 'pater' et lituan. pdpas, lat. papilla 'mamilla’ monet. Sed
cum de tali significatione huic stirpi adhaerente utique nihil com-
pertum habeamus, originatio ea vix sustentari potest.

Haud scio an veri aliquid viserit Prelewitz, Et. Wtb.* p. 459,
cum r//öo? et xi]0t'ov a radice *dhi- 'felare, Ö;/oöai’ quasi ’am Fel¬
sen klebend’ derivata esse vellet, etsi sententia ita quidem prolata
nonnuUis premitur molestiis. Primo appellatio inde tantum repe-
tita nirais enervis est atque indefinita, quam ut perspiciatur, cur his
potissiraum animalibus indita sit neque in appellationem omnium

ostreorum saxis et algis adhaerentium communem abierit.*) Ac-

In codicibus oostris interdum et rixSi) 'nutrix' confunduntur, v. Lo-

BECK, Vhxyn. p. 134. Id nihil ad hane rem.

Quod scholiastae et lexicographi locum Hcmieri respidentes plerumque.stm*
p Ii dt er haxpia aut åarpitov interpretantur, nihil ref er t, cum mos eo»

rtun late patuerit. ut appellationes ad certas spedes perlinentes se satis illustra*
Yi>se putaretit cas ad genus proximnm referentes.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

lOO

TURE KALÉN

cedit, quod potestas appellationis, quani ille posuit, in haec anima-
lia non convenit. Ascidiae euim omnes, ut saxis et quaecumque
nactae sunt adhaerent, ita non sugendo sed tunica coriacea cum
firmaraento concrescente se adfigunt; cfr Brehm, Thierleben^ 1 . 1 .
p. 412 sqq. Neque, cum mihi persuasum sit, veriloquium a forma
Aristotelis xi]Qvov proficisci oportere, ex sententia Prellwitzii
imrautata facile ratio reddi potest formationis. Quare formam
vocabuli primitivam ponens *0^-6i’ov suetice 'sugpung', theotisce
'Saugsack' iuterpretor. Ea appellatio duplici ratione intellegi po¬
test. Aut inde repetita est, quod ascidiae aquam marinam alimen-
ta sibi praebentem ore ducunt, cui opinioni locus Plinii favere vi¬
detur, N. H. XXXII 99: inveniuniur haec {tethea) in foliis maris
sugentia, ubi nescio an maris genetivi obiectivi vicibus fun-
geus aptius ad sugentia referatur. Et Aristoteli hane ascidiarum
vitam notam fuisse loci produnt H. A. IV 6 p. 531* 12 sqq.; De
part. anira. IV, 5 p. 68i* 28 sqq. Aut, si hoc forte a plerisque
non facile observari poterat, nomen inde acceperunt, quod soUici-
tatae aperturas a cetero corpore prominentes ascidiae adstringunt
et sugendo inträ trahunt. Appellatio igitur, undecumque profee-
ta esse putatur, naturae horuin animalium aptissima est. Neque,
eredo, radicis *dhé- vis propria 'mamraam sugere', quae in pleris¬
que inest et verbis et nominibus inde derivatis (cfr ex. gr. Boisacq,
Diet. ét. s. V. 0J7O0at; Walde, Lat. et. Wtb.* s. v. felo; Berneker,
Slav. et. Wtb. I p. 196 sq., 205) huic opinioni refragatur, cum et
nomen lituanieum déle 'hinido’ ab hac radice sensu quodara latiore
praedita descendat et omnino exiguum illud discrimen, quod inter
vernaeula dia et suga exstat, plerumque prorsus neglegatur, velut
apud Romanos sugere et apud Theotiscos saugen utrumque signifi-
cant.

Haec vocabuli r/jOvov originatio descriptione nititur Aristote¬
lis, quo nuUum in his rebus auetorem habere licet praestantiorem.
Neque me a proposito revocavit Tuempee, Philol. LIII p. 197
sq., aliud prorsus consilium iniens. Tamen cum disputatio eius, si
iustis argumentis niteretur, fortasse originationem meam labefac-
tare valeret, quara brevissime possum, perieulum inde imminens
defendara. Composuit vir doctissimus nomen deae, quae est TrjOv;
quaeque utpote coniux Oceani {Z 201, Hes. Theog. 336—368)
et mater omnium fluviorum, rivorum, fontium pro dea marina ha-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QVAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

lOI

benda est, cum appellatione horum animalium t;/6o; xi]di'ov. Et
id quidem rectissime, si quid video; sed mirum quantum a vero
aberravit, cum ad scholium Nic. Al. 396: töc ayp/a? Xaiéöa^.

(1; diTia Aéyo[.uv, 0 d' goroeia- xal *'OfitiQog xotvät;

rå dcTQeia (scil. oötwj Åeyei) provocans Xi/Ova cum Halioticis
aequaret. Neque tamen adversari ausim, quin recte ille e sen-
tentia scholiastae reposuerit o öé 'AQtaxoxé/.fii; wxa Oiddoaia, cum
lociim Aristotelis H. A. IV 4, p. 529** 15 t» rtrf?

xaXovot daXdxTiov oö; respici fere appareat. Sed illam viam ingredien-
tem longius prosequi non possum. Eteuim ipse Aristotelis locus su-
spicione non immunis est, si quidem appellatio öaAdrrtov oi? Fi$-
surellae graecae, quam Aristoteles xy)v åy^iav XeTidåa dixisse putatur,
ineptissiraa est; vide Axjbert-Wimmer ad locum et p. 179. Atque
omnino, si his viris doctis rem in universum feliciter cessisse cre-
dendum est, ut animalia ab Aristotele commemorata agnoscerent
et definirent, et Fissurella et Patellae (= cfr 1 . 1 .) et Ha-

liotis, quam Tuempel significari arbitratur, T>; 0 t 5 oec. qualia Ari¬
stoteles describit, i. e. specie tam dissimiles sunt, ut

nomina ab hominibus, qui ea animalia novissent vel tantum vi-
dissent, vix permutari potuerint. Quare aut t//0oj et xr^Ovov di¬
versa prorsus significant, id quod neminem in animum induxisse
scio, aut egregie falluntur et scholiasta et Tuempel. Nescio an
locus Athenaei III p. 87 F sq. {vel qui auctor eius fuit) illum in
errorem induxerit: oi ^d^ai-ot 6 'ei ^ei^ovez, evéxxQixoi xai eHoxofioi.
xd b'^xåqta .. . xqoffi^taitiqa töv nqouqi]^dv<}yv d^rdno^v, obx ebéxxQixa
bf. *A vxlyovoQ b’ 6 KoQvoiioq h neoi to boxQSov xovxo {aio

Alo)Jo)V xaXtlaBai o 5 f ’A<pQob(xt]^- cu bt ifnii).åb£(; TtoXx^XQOffixfXEQai.
[ioo^utibeig bi. rd de xrjdr} Ttag a:z Xtj a i a xoig xigoeigt]-
fiévoii; xai TioXvxQOqxaxSQa. yivexai bé xiva xai åyqia ?.Ey6fx£va
0 'Jxoea • TtoXikQO^a b'ioxl xai ^Qo/jtbbi] :tQooéTt xe evrcA/) xarå xr)r
yevaiv. *AQioxoxéXr]i; < 5 * i\' T<p negi '»öoxqea, <f iiaiv, nlvrj, boiqtov,
/n*;, xx€i<;, o<t)h]v, xdyxrf, XEnå<;, t») 0 oj, ^åXavoq. noQEvxtxå bé xtjQv^.
noQfpvQa, -^bimoQfpvQa, éylvo^, axod^riXoQ. iaxi b' 6 fiév xreig xgaj^x'-
doxgaxo^, gafibojxd^, xö bé x?}doi; ågdfibojxor, Xeidaxgaxov» x.x.X. Satis
ex tota Athenaei disputatione elucet, similitudinem, quam inter
tethea et modo nominata exstare ab eo perhibetur, ad saporem
eorum atque utilitatem spectare; sed facile fieri potuit, ut eam
similitudinem quispiam ad speciem eorum referret. Utique ele-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

102

TURE KALKN

menta, e qiiibus sclioliasta articiiluni compilavit, hic compareiit:
åygia {Soznea), wzaQia —d>T{a,Tr,Oo;. Quodque ad locura illum

Aristotelis adtinet, nihil est, cur rijOo; aliud quoddam significare
putetur quani, quod Aristoteles ipse aliis locis adhibuit, z/jdi-or, i. e.
Ascidiam. Neque enim repuguat brevissima illa descriptio, et
Tj/Orauna cum /.e:Tuoir et ^cu.droi; commemorantur H. A. V 15 p.
547 *’ 211 dt zdg oi'joayya^ zötr TtiTQidiiov zt^Ova xal fid/.avoi yai

zd iyttnoAd^ona, otov ai Åf.-rddf; y.ai oi riiQelzai, et lina cum ^cu.drot;
etiara H. A. IV 8 p. 535* 24. Fieri autem potest, ut scholiasta
ex hac enarratione nimium de honim animalium siinilitudine col-
legerit. Sed, quibuscumque rationibus ductus zd zt/dti cum
dyniaig /.e:zd'oiv et d)T(oi; aequavit, erroris eum manifesto convincit
Plinius. Nicander enim 1 . 1 . Tct zt/Ofi contra tormina*) ex suco
ÖOQvxriot.’ venenato orta prodesse auctor est; similiter Plinius,
N. H. XXXII 99: Tähea torniinibus ä inflationibus occurrunt. In-
veniuntur haec in foliis maris sugcniia, fungorum verius generis
quatn pisdum. Ubi r/JOi-a Aristotelis, i.e.Asddias, respiciapparet;
nam neque Haliotica cum fungis comparari queunt, et Aristo¬
teles T»/ 0 t-a una cum oTioyyoi:; nominat De part. an. IV 5 p.68i“9:
rd öé zrjBva fÅixoöv zöjv (fvzäiv biarféoet Zi)v <pvoiv, SynjiZ bk l^mzixdjjftia
z(bv OTtåyyoiV olzoi ydo Tidfjciav iyovoi (pvzov dvVa/«i' etc; cfr prac-
terea H. A. VIII i p. 588** 20. Ergo non dubito, quin et

T^/ 0 vov, ubicumque legantur, Asddias significent; addendum tan-
tum est, eis animalibus, de quorum natura e locis Homeri, Epi-
charmi, Athenaei nihil colligere licet, nisi quod edulia sunt, etiara

Alexipb. 379 »cjq.: S azofia yewroöj*

KoiiåK< fiiv 3<xhi)v aKSptijritai alfiatoiaa^av,

äiÅQTt vqcv/coy doÅiifijV fi'j$wdta

Tijviofuff wf il xt duoivtipo^ åz^åfuvoc ’

Cfr dcsctiptionem toriiiinuni apud Cclsum IV 22.1 MarX; Proxiwa kis iuter
intestinorum mala (ormina tsse consiteruni: dyseuUria Gratce vocatnr. InUiS in*
teslina exulctranlur: ex his eraor manat isqne modo cum stercore aliquo sempcr /i*

quulo» moäo cum quibusdatn quasi muccosis excermtur .; et ibidem 23»i:

Est auUm ahud Uvins otnnibus praximis, de quibus supra diclum est, quod teves-

mon Graeci vocant . In hoc aeqnc atque in torminibus frequens desidendi cu-

piditas est. aequc dolor, ubi aliquid excermtur. Desccndunt autem pituitae muc-
cisque sittiiha, interdum etiam levi/er subcruevta.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GEIAECAE IO 3

liodie terranim mari mediterraneo adiacentium plebeiii pro cibo
uti satis adamato et parva pecunia comparando^).

Neque melius Tuempelio cessit explicatio, quo modo factum sit,
ut Halioiica illa ad Tifivv referrentur, cum, quid sibi velit materiia
indoles concharum auribus humanis specie similium, neque ille
neque alius quis facile demoustraverit. Contra hane, quam‘in-
stitui, rationem sequenti res simplicem in modum expeditur. lam
ex loco Homeri apparet, Asciåiaz ad vietum plebis aliquantum
valuisse: 7 io/./.ovg åf xogéoeiev åvijQ öde T‘^6ea åi<p^v {II 747), ita
ut ea facultatem imagines mythicas concipiendi exereuisse fa¬
cile intellegatur. Unde cum speciem praebeant mamillis similli-
mam haec animalia, nihil fere simplicius fuisse videtur, quam ut
deani sibi matemam animo fiugerent, praesertim cum nomen deae
inde ereatum ex voce r/jdr} avia’ simillime souante significatio-
nem reciperet naturae deae aptissimam. Tt^öv; igitur quasi no¬
men primarium, unde Trjdvov duetum esset, postmodo ereabatur;
cui fingendo exemplaria esse potuerunt 'testudo’■—
testa testudinis’, lamentatio’■—^ oVCuo?Theocr. 27,14.

Post hane digressionem eo revertens, unde disputatio profeeta
erat, de membro altero compositionis, quod est *dvor saceulus',
agam. Inest autem in vocabulo y/jdvov 'allii genus quoddara’,
quod igitur suetice 'jordpung', theotisce 'Erdsåckel' reddendum
est, quodque inxta habet formam yoQv/Mi; huic origina-

tioni valde faventem*}.

Forma yi^övov usi sunt Phiymichus com., Koovov fr. 3 (vol. II

Apponere iuvat testunonium BrBhhii, Thierleben* IV: 2, p. 410: Ein Mann
aus dem Volke, der ein DuUend der råtkselhaflen Knotlen fUt geringe KupfermUnze
crsUhi, kommi unserer IVissbegierde wetfer tu HUlje; er spaltet mit scharfem Messer
ein St^ch und zeigt uns einen sekön getblicken Sack, der mit der groben dicken HUl*
le nut an jenet Stelle, aus welcher der Wasserstrahl hervortrat, und an euter tweiten
(Ihniichen in engerem Zusammenhange ist. Diesen gelben Sack issf unser neuer
Freund mit dem grössten Appetite, wåkrend er uns unsigennH/zig die Uderzåhe Scha-
U zum weiteren wissensckaftlichen Gebrauche Hberlåsst.

InterpretatioDeni jifBoov 'Erdraudi' (HBHN. Kul t utp flanken uad Hauätbiere*
p. 195; SCHRADER, Reallezikon p. 1005) commemora&se satis habeo. Neque per
se arridet ct forrnam habet repugna&tem» quippe quam haud fadle a

.simplici doiilc segregaveris.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

104

TURE KALÉN

p. 584 M.), et Aristophaues, AioXooixojvos fr. 6 (vol. II p. 945 M.),
yaQvXli!; Epicharmus fr. 134 K., yi)QvXXii Eubulus, IJoovo^oaxov
fr. 2 (vol. III p. 247 M.), Nicander Al. 431, Polemo ap. Athenaeum
IX p. 372 A; de notione cfr Athen. IX p. 371 E sq.: 'Enaivnoq
å’ iv '(hpaqivziXi^ rd xe<paXuiiå xaXelodai <p]Oi yqBvXXidaz... oi 6 e
TO y/jOvoi’ xaXovftevov rovro q;aoiv elrcu, oj ^i'r]^ovevei C>Qvnxo; iv
KooPff,- Sttso i^rjyovftevoQ do4^/a ÄibvpLOZ d)<otd (pjatv elvai rå yi]dva
Totj X.eyo^voig åfCieXongdaoig, rå d’avTd xai yyjdvXXtdag Xéyeodai...
’Agiozoq>dvT]g AIoXooIxmvi btxrtéoi^- »rcov 6 é ‘yriBv(}iv\Qil^aq éxovoa^
oy.oQoöofxifiTixov (fvoiv.* Paulo post verba Polemoiiis citat:
*éo>Qaxa Bi xai avrdf ovx iXanoj Yt]BvXXtda yoyyvXiöo^ xal xijg cngoy~
yvXt}^ gotpavlåog. * Cfr praeterea:
ytjBvXXig *Atzixo)^, å 4 i 7 i£X 67 igaaov *EX.Xi)nxo)i;, Moens.

Yi]Bx'a • åfOttXoTigaoa, oi di yriBvXXlöaq, oi öi fieydXa xgdfi/iva, åXXoi
xXtogd, Hesychius.

yaiBvXad {yaBvXXiÖe; recte M. Schmidt)* d//.TEAd.'Toaöa, idem.
yifcEia • xgd/iftva, d xou ytjBva xaXovvxou, idem.
yrjBvXXiduQ eldoQ xgofifUMov {f,xoi xåg xe<paXag ? rds ge^ac f/) rd vn
iviojv Xeyöfxeva dyeto'95VTa (probabiliter = d//7r£Adrroaöa, quae in Grae-
cia sponte nascuntur), schol. Nic. Al. 431.
yrjBvXXida^ • xdi xexpaXd^, ibidem.

yrjBvXXi^’ Idj^avov Tigdotfi Bfioiov, 6 xive^ d/<.Te/d:T0«ooi' Xéyovoiv,
Snidas.

Quaenam alliomm species significata sit, ambigi potest, neque
ad originationem mtiltum refert. Sed nescio an e locis Epaeneti,
Polemonis, Aristophanis efficiatur, genus aliquod capitatorum et
Allio sativo 'Knoblauch', quod proprie oxdoodo»'vocabatur, siroile
bis appellationibus significatum esse*). Quam apta haec appella-
tio sit alliis praesertim capitatis, per se apparet, cum caulibus

ji^Tuov vero spcctein Allii porri quandam esse e loco Theophrasti elucet,
II. Pl. Vll 4«to: rö di jijruou KaioiffÅtvov åKi^aX 6 v u Ka) wajzip /laxoov

txov, tOiv Ka) ^iåari^Oi^ åKpa * xo^ intKelpirae KokiåKfc ro npåaov, dt ’ S

Ka) mlpotjaiv aörå Ka) oO ipuTeöouatif (s Plin. N. H. XIX 6.107). Cui simile
erat rå dfiXiiiTtpaaou; cfr de alliis, quibus veterea utebantur, in uaiversiun Hbhn,
Kulturpilanzen und Hausthierc* p. 189 sqq.; Schrader. Reallcxikon p. 1003 sqq.
Quae cum ita sint. dubito. num fides habenda sit Didynio. qui interpretamenti
åptxtÅåxpaaov auctor est; grammaticum vocabula similiter sonantia composuisse
factllime intellegitur. et confundi poterant, si fonnae jijdoov et ob-

soleverant. id quod Moeris testari ^Hdetur.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRaMMATICAE GRAECAE I05

resectis ea speciem praebeant folliculis maiore ex parte effertis et
ob gulam obstrictis simillimam; cfr etiam theot. Bolie appella-
tionem allii indidem fere profectam. Neque aliter Papaver sati-
vum a quibusdam dvXaxiri^ dicebatiir, »procul dubio quoniam
sacci seu utriculi modo habet xé(pa/.iov eTitfjyjxe;, ut Dioscorides
tradit IV 64» (Steph. Thes.).

De originatione vocis yr^OvÅAt^ fere par non erat dubitare, cum
nomen simplex et apud Arcadiura p. 32,12 Schm. {dvUtg • 6
Ov/.axog) et apud Hesychiura legatur: dvikideg (cod. dvXideg)'
oi O^Xaxof, dvAAig (cod. övÅxetj)- dvÅaxog. ya}QVTvg, iXvrgov; avXXiQ’
dvXaxog (glossa laconica). Haec est forma derainutiva ad övXaxog
vel quod eius fuit nomen primarium pertinens; de geminatione cfr
uxavOvXXig — åxavOig, fdeioaxvXXiöiov —- fieiQdxiov, åvdog -—• åvdvX-
Xiov etc. et vide Brugmann-Thumb, Griech. Gramm.^ p. 231^).
De vocabulo vero dvXaxog. cuius Hesychius formas laconicas ser-
vavit ovXaxog' BdXaxog et :iaQoovXaxiQ -tov xQt^va, öxav yévrjxcu tog
OvXaxog, quaestio nondum absoluta est, neque omnino de forma-
tione eius satis absona sententiam dictam esse scio. Id quidem
apparet, nomen primarium ponendura esse*0tj/.o-*), unde illud
profectum sit; sed qua ratione suffixum -oxoc ei accesserit, exem-
plis similibus illustrari nequit. Etenim qui forma $vXa^ iuxta
exstante confisus de suffixo deminutivo, quod est -ax-, cogitaverit,
nonnulla habebit opinioni suae repugnantia. Primo vim demi-
nutivam vocabulo inesse nusquam cemitur; deinde substantiva
suffixo illo deminutivo instructa mihi quidem non innotuerunt,
quae formas gemellas habeant in -axog exeimtes. Denique OvXaxog
multo frequentior est forma et aetate antiquiore sola fere usur-

Cogitari etiam potest gemtnationem Hquidartun vod deberi synonjmae. quae
est OalXlc* fiåpomoc (taxp 6 c; ddiA/xa* tHoc, Hesychius. Quam cum

duicKOc ita composuit Pbrsson. Beitr. t. idg. Wortf. p. 798 adn. 1. ut pro ^dFalilc
cain cxstare putaret. Idem 1 . i. cum Ittuan. dunddlis *Dickbauch\

russ. diifXsja 'sich aufblaseti'. na-diUl 'aufbiasen* composuit. Tameu et vicissi-
tudinem vocalium u*/ u*l U‘l adversam habet. et vocabuli OiXascoc

iiifra ortginationem proponam iis vitiis non laborantem. autem sine dubio

prorsus alienum est et vocabulo latino follis aequandum (Scbrader. Reallex.
p. 289), nisi ho c ipsum al ter am admitteret explicationem minime inferiorem.

*) Cum hoc Oulåc proximc coniunctum esset, quam formam etiamnunc Boi-
SACS. Diet. ét. s. V. döXaicoc recepit. Sed iani dudum restitutum est o&Xåc loeo,
Ilbi conieetura inculcatum erat Anth. Pal. VII 413. 5; vide StadTmubllhr

ad locum.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

TUKE KALÉN

io6

pata; nam quod PoUux X 172 Bvkaxa xtib' ''OfirjQov commemorat,
aut ipse erravit aut alius quis, cum in carminibus liomericis,
quae nos quidem possideamus, neque övAoxoj neque Ov/.a^ usquam
legatur. Haec forma, quae apud Hesychium {Ov/.a^ • xö TtQoaxeqA-
/.tuov, iteni s. v. //o/dyac [post (icu.axöv f/iartov]), Et. M. p.
457, 32 {xov^ Qvlaxa^), fortasse uno vel altero loco praeterea
exstat*), dubitari fere non potest, quin postmodo novata sit.
Etenim facillime deminutivo, quod est Bv/.åxiov, ad huiusmodi
exemplaria öiV.af adfingi poterat: åvBQo^ ■—' åvBQaxtov, ai/af -—
tiv^Axiov, /JtSAaf -—• ^(iiXåxiov, -—- xafiåxiov, xXlfiOi^ ■—- xXinu-

xiov, Xdova^ XoQvdxiov, niva^ ntvdxtov, ax^Qa^ oxi^goxior.
XdQa^ Xaodxiov. Accedit, quod accentus formae BijXaxog, quae
igitur antiquissima habenda est, a consuetudine abborret in
plerisque itidem exeuntibus regnante; cfr Herod. I p. 150 L. (te
alibi), ubi tantum oiar]fiti<axat BvXaxoq eopaxo? aioaxo^ nQonoQo^x'-
våfteva xai x6 fiaifiaxoq InlBeiov anrd yevixfjg. Quorum hoc, etiamsi
fide dignum habeatur, nuUo modo comparari potest, utpote ad
verbum ^atfidoato pertinens, illa prorsus obscurasunt (cfrBoiSACC,
Diet. ét.s. w.) neque igitur ad hoc illustrandum adhibenda. Itaque
aliam explicandi rationem iniens BvXaxog pro *BvXo-Xaxog exstare
arbitror. Membrum aitenim compositionis Hesychius servavit:
XdxT)' édxT]. Kgfjxeg', cfr etiam eiusdem Xaxidsg ■ OTzaddveg. OTtagdyfiaxa
ijuarmv', Xaxig' Qaydg. ifÅ^oXri .. BdXaxog igitur proprie est fere ’Sack-
lappen, Sack-umwurf’, quam potestatem, si placet, agnoscere licet
in vocabulo laconico noQoovXaxiQ • rdv XQtpojva, 8xav yévtjxai dyg BvXa-
xog^) et, ubi BvXaxoi 'braceas’ significant, apud Euripidem Cj^cl. 182
et Aristophanem Vesp. 1087. Ceterum potestatem compositione
aliquantulum variatam, simul atque vocabulum decurtatum esset,
iam in desuetudinem venisse facile est intellectu. Hac ratione
inita exspectandum erat *Td BvXaxog; puto vocem ad exemplar
synonymarum, velut odxxog, xwsvxog, yojovxög, åoxdg, /jagaiTtog.
sexum et flexionem mutavisse; qua cum transmigratione compa¬
rari potest, quod masculinum o oxoto; contraria neque tamen

Quid vero Bethicm moverit, ut loco Pollucis III 155 contra consensum co-
diinuu, iuter quos F S adeo oi iaKovrwv habent, rdv OiÅaM inculcaret, prorsus
nescio.

De potestate voculac zapu comparandum est, ui fällor. napafinoKldiijv
Aristopli. Lys. 131O. TtapafiniKea ICustatli. p. 1280. 37.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAM>tATlCAE GRAECAE IO7

dissimili ratione in neutnim to axoVoc abiens manifesto deprehen-
ditur; cfr Fraenkel, K. Z. XLIII p. 195 sqq.

Nonien *Qv).o-, quod in Ovkaxog inesse statui, et * 0 voy sacculus’
a radice *6vo- descendunt; formae primitivae *0i’oo-et
Cognata esse puto vocabula aliquot slavica, quae ad notioneni
glossae Hesychii 6 vXa$ • to nqooxtffåXaiov proxime accedentia spe-
ciem radicis rite variatam *dhous- exhibent: serbo-croat. dnhtija
(dial.), dunja Tederbett’; cech. duxna, dem. duxenka 'Federbett,
Deckbett, Oberbett’; pol. duxna 'mit Federdaunen gefiillte Schlaf-
mutze, Kissen'; niss. po-duska 'Kissen, Polster, Unterlage'; nkr.
pö-duxa, pö-dutika 'Kissen, Kopfkissen’; 6ech. ^o-rf« 5 tce,
pol. po-duszka 'Kissen’; de quibus cfr Berneker, Slav. etym.
Wtb. I p. 235. Cognatione, si sensum respicis, longinquiore has
voces auctore illo numerosae attingunt radicis *dhus- 'anhelare'
propagines, et saepe fit, ut appellationes saccorum a notione pri¬
mitiva 'inflatio', 'inflatum aliquid' proficiscantur; vide praeser-
tim Persson, Beitr. z. idg. Wortf. p. 798 et alibi. Sed iatn fineni
facio, vocabula graeca aim slavicis illis composuisse contentus.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INDEX VOCABULORUM

a) sanscr.

drusi . 5»

arsani .

trasyn .

»■'■åti .

r.sii .

. 86

. X? sa.

tandris- .

. 51

tapani .

. 51

tavisl .

. 51

rrkaa .

. 89 •

Idpati .

. 84

vdrsiyån .

. H5 sq.

vrjant- .

. 51 ;

.tr.iH ...

b) zend.

. 50 adn.

her .

or .

c) armen.

.. 50 adn.
. 76

d) fraec.

åtkÅa .

. 50

ncdf^fh) .

.... 48

adn. 3

Hes.

. 41

aÅkijioiiwdåxat He.s .

.... 10

ada. 1

dAvxTf? Hes.

9 adn.

auipoitf .

66. 74

äutÅka .

. 5»

. 68

ttii<plOopo(^ .

.... 81

adn. 1 ;

d^aÅKihj .

.... 48

adn. 3 1

dvanoiil Hes .

.41

adn. 2

»3. 3 f>

nrfi}'a(ov, .

.... 20

adn. 1

H7:7:n)iiåC€(v Hes .

.... 41

adn. 2

....

49 sq-

*Aoi7:tj(a, .

^ t

ä/0S( Hes .

•

. 70 sq.

-VOi-, ‘•jtOC .

. 5 sq.

^?frrdCö>.

. 9 adn.

^o^Osia .

. 47 adn. 1

jioila .

. 44 adu. 3

=■- r^i .

. 13. .3^

PfO*Ai}t' ...

... 103 sqq.

... £0 3 sqq.

fi^TSeov .

10^ adn. z

ddifhjot^ Hes.

. 88

JdjfiOtor « .

. 12 sq.

.... 53 sqq-

EcktfOjin .. .

.. 8 adn. 1

tcitOi' s- liAvdr .

. 19

Hes..

. 87 sq.

. 40- 45

.45

iri)paa .

. 49 8q.

iitljrtjfov .

.. 20 adn. I

f^ro — iftto .

. 13» 36

to^'jpi^' .

iof^uat Hes.

•

. 4»

ippa .

. 85

ippTir^ta .

. 29 sq.

loT^i* Hes.

. 89

inreåxoi; Hes.

. 41 adu. 2

tivTiTttpa tivi^xofn .

... I adu. 2

OaXllr Hes..'.

. Z03 adn. I

Otaopå^ Hes..

^Hntta .

. 40 sqq.

*Uppa ' äJ$;a Hes .

. 64

9 iottioc, *Ai: 6 iÅwv .

. 64 adn. 2

Oeuipia, ffiiopl; OtMopia.

Il sq.

9 påauo\; gen. ....

... 7 adn. I

O^jtta .

.. 44 adn. 3

Oitk/.a ..

. 50

^'jÅaxo^' .

... 105 sqq.

th»} 4 /.•

... lOS

*JU)O 0 *' .

iz adn. I

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

QUAESTIONES GRAMMATICAE GRAECAE

109

ftjso: . 5 sdo. 2

Kåoo^- . . 27 adu. 1

Kap'j7i}iaxa Mes. 4t adn. 2

/i(pKO{" iipaz .71, 74 adn. 2

KipKOi; * aifiipoo i, ^kaoTTfOir .71

KAtrh Phot. 41

kojSt^ .. zS

KO^diOV . 2^>

Aa.3'jttj'^: . zo

kazi^uA . sq.

AdcioriCi^v Hes. 89

Hes. .. 95

patzinj . tS, 91 sqq.

ftar’ja( Hes. 94 adn. 2

pipua . 39. 42. 47 adn. i

fupYåpwp Hes... 62 sqq.

fupY<lÅca< Hes. 62 sqq.

pipjia Hes. 63 adn. 4

t plpzotjlov Hes. 67

pco^åYKua . 60

. 97

p6pY<ov ' åpnikou Hes. 68

t po pr 6^ Hes. {xpopjoO . 68

. 68

poGCifvttv Hes. 95 sq.

pixraKi^ Hes.41 ado. 2

^0i(Kla . 42

\tiK{j(a . 23 ado. i

Hlpfit .

zxiov, JTTVOV .

Hes...

öixodzla .

Ixå^iO^' gen..

xatjpua .

TT^ff^JOV .

' TljOu^ .

( ^raKhOuoc

: "r^p&ou .

, .

ipKaf Hes. ..
d/^iÅua .

i agea .

mattea .

sera .

sero .

verruca .

bryck c>tnr.
ert hib.

llef cymT. .

. 71

. 13 sq-

. 41 adn. 2

. 48 adu. 1

. 7 adn. I

.44 adn. 3

. 99

. 20 sqq.

20 sqq. 98 sqq.

. 103

. 13 adn. 1

. 19

. 34

. 21 adn.

. 46 sq.

e) Ut.

. 3 ’

f) ceh.

. 66

. 83 sqq.

. 8-4

’0/Xfyj-. 34 I

* 0 !z(jÅo^- . 34

6 >tia . 44 ado. 3

åvudshj . 40, 45

of fa, 3 f<?a as å^uTiria . 15 sqq. .

oi^jpiypla . 9 ado.

Uf.ér^ca, 6 pfoiå . 1 t

oppo^ko^ Hes. 76 sqq.

oppor . 76. 83 sq.

ötpooOpci . 86

opöoOtjpT} . 73 sqq.

opookönoi' . 83 sq.

opoopoKQ . 86 ado. 2

6 pf 7 ozpia<'^a . 86

b/jCio • zok/uif Hes. 30 adn.

6 pr 6 i' Hes. 83, 89 ’

irjos . 61

y:ap<JOfjkaKlp Hes. 103 sq. ‘

g) germ.

ars . 85 sq.

irri vet. sax. 50 adn.

miree agis. 66

myrkr vet. sept. 66 sq.

wearr agls. 86

b) Utaan

didv .

déU .

mdrgas .

virszus .

... y 9
.. 100
66 , 6S
85 sq.

i) sUt.

dfdh . 99

diihnja serb<>-croat. 107

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IIO

TURE

KALÉN

duXTM cecli.

. ro?

lÖpOtä russ.

.84

lepecu russ.

. S4

poduska russ .

. 107

likii, likovati vei. imly. ..

. 89

vrlxa vet. bulg.

. 85 sq-

INDEX LOCORUM.

An. Oxon. I 442, I .... 35

adn. 2

£ 562 sq.

.57

Aristopbancs Nnb. 451.

91 sq.

S III .

.56

Athenaeus III p. 87 F sq. ..

.. lOI

£ 75 sq.

5S adn. I

Choeroboscus An. On. II

A' 135 .

58 adn. I

2I9»26. 45

ailn. I

3/ 298.

. 5^

Epicharmus fr. 42 K.

... 22

Ä 499 .

23 adn. I

M^rodotiis I i±i .. .

... 27

n 7 a &a .

. cr.

HomeriLs P 18 sq.

• •• 57;

n 139 sqq.

55 adu. 2

r 338.

57 sq.

X I 2 fi sqq.

.. 78 sqq.

r 345 sq.

5Ö, 38

Nicander Ale.viph. 379 sqq

. 102

^ 3 y 9 S<J.

58 sq.

Plinius N. H-XXXII 99 ...

... 100, 102

£■3* .

... 49

Srhol. Nic. Alexiph, 396..

.. xoi sq.

E 279 sq. .

... 3 ^^

Semonides Amorg. fr. 17 .

.••75 sq.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

CONSPECTUS OPERIS

1 . De partidpiis perfecti tn -tta et de vocalt o ante vocales in ^abeuntc i

II. Dc vocibns in -iro exeuntibus. quac ad simplicia portincnt nomina

sigmatica . 30

III. De glossis Hesychii et fitojdfuat quaestio etymningica . hi

IV. De 6 fip 6 ^ 7 )Åo^‘ åpaodopj^ quaestio ct>*TnoIogica. 75

Epimetra: I. Dc voce iiarrvij. 91

II. De rijduov et cognatis . 9?^

Indices.108

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BIDRAQ TILL INTUITIONS-
BEGREPPETS HISTORIA

FÖRE KANT

BERNHARD HEQARDT

QÖTEBORQ

ELÄNDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAO

1918

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Goc )gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

FÖRORD.

torde vara få utav filosofiens begrepp, som under de sista åren
blivit av ät så aktuellt intresse som intuitionen. Närmast torde detta
bero på Bergsons framträdande, diskussionen om intuitionsbegrcp-
pct har också Ull största delen kommit att röra sig om detta sådant
det förefinnes hos denne filosof. Teorien om en intuitiv kunskap
har emellertid gamla anor, och den återfinnes i skiftande gestalt
inom filosofiens historia under alla dess skeden allt ifrån älsta tider.
Det synes mig därför, som borde intuitionsbegreppäs historia äga
ett visst intresse, ei minst när det vid den filosofiska undersökningen
gäller att få en överblick av och närmare orientering över intuitions-
begreppäs vanligaste former och olika betydelser.

Föreliggande arhäe avser endast att vara en studie över intuitions-
begreppets historia under ett visst begränsat skede av den västerländ¬
ska filosofien. Uttömmande ens för detta skede kan mitt arbete icke
göra anspråk på att vara, i sä måtto att det icke behandlar alla
de filosofer som urgerat en intuitiv kunskap av ett eller annat slag;
jag har nöjt mig med att dröja vid dem, för vilka den intuitiva hm-
skapen späat en större roll och >ilka på ett mera egenartat och typbil¬
dande sätt utformat intiiilionsbcgreppct.

Om ytterligare andra filosofer än de av mig här behandlade borde
ha upptagits, exempelvis någon av de medeltida mystikerna eller
Böhme, kan givetvis diskuteras. Jag är medveten om att jag åt¬
minstone på en punkt icke kunnat fullfölja den utstakade planen,
och det är beträffande de engelska filosoferna i nyare tid före Kant.
Den roll som inluitionsbegreppct spelar för såväl Locke och Berkchy
som ännu mer för de s. k. skotiska moralfilosoferna är så egenartad
och därtill så föga behandlad alt jag, dä jag på grund av yttre om¬
ständigheter varit tvungen att begränsa mitt arbete, inte kunnat ge
mig in på detta utförliga kapitel.

September igi8.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INNEHALL

Sid.

I. Inledning . i

II. Den lörsoktatisha filosofien och plaiontsnicn.

1. FörsokratiktTiia . i S

2. Platon . 25

3. .\ristoteles .

III. Den fudiskl^alexandrinska filosofien och nyplatonismen.

1. Philou fran Alcxanciria . 5e)

2. Plotinos . oy

I\*. MediUiden och renässansen.

I. Tlioiiius ab A(|uino . 93

i. (iiordaiio liruiio . loJ

\'. Syarc tid.

I . Descartes . 117

i. Malcl)raiichc . 134

3. Tii-scal . 146

4. Spiiioza . i<>2

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INLEDNING.

För att ett vetande skall kimua komma till stånd, brukar man
i allmänhet och i synnerhet sedan Kants dagar anse, att det er¬
fordras två faktorer, nämligen sinnesförnimmelserna och förstån¬
det. Den sinnliga erfarenheten är åskådlig, omedelbar och enkel
men utgör ännu icke för sig någon kunskap, därtill fordras ytter-
l^are ett moment. Ett djur och en högt stående människa, som
betrakta ett naturfenomen, hava samma sinnliga erfarenhet, men
deras kunskap om fenomenet är inte desto mindre av högst olika
beskaffenhet. Sinneserfarenheten är blott i stånd att ge oss det
nödvändiga kunskapsmaterialet, och först när detta bearbetats
och värdesatts av vårt förstånd och genom detta \mderkastats det
logiska omdömets former och lagar, kunna vi si^a, att betingelser¬
na för att vetande skall komma till stånd äro uppfyllda. De båda
kunskapsarterna kunna således ingendera bestå ensamt för sig
utan äro hänvisade till varann, dock så att tyngdpunkten kom¬
mer att vila hos förståndet. Genom det högre utvecklade förstån¬
det är det som människan höjer sig över djuren, och det är på dess
verksamhet, som vår kultur och vetenskap vilar. Allt sant
vetande är därför förmedlat och logiskt, och vårt krav på
vetenskaplig sannin g driver oss att så långt* möjligt är söka förstå
tillvaron som ett Ic^iskt system.

Men ge vi akt på vårt kunskapsliv, så är det. som om vi ägde
ytterUgare en åskådningsförmåga och omedelbar erfarenhet utom
den sinnliga, och som i motsats till denna är andlig, i sig viss och
sann. Våra inre känslor, själsstämningar och upplevelser, såsom
glädje och sorg, längtan och oro, det omedelbara skönhetsintryck
vi erfara inför ett konstverk, den aning om en högre mening i
tillvaron, som förnimmes i det religiösa stämningsögonblicket,
etc., allt sådant resonera vi oss inte till utan förnimma såsom en
omedelbar upplevelse och åskådning. Det är detta, man kallat
(iöUb. Hfigsk. Arsshr. XXIV: 2. 1

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

intuition. I motsats till det vanliga diskursiva, förmedlade ve¬
tandet är den en omedelbar, andlig åskådning, som i motsats till
den sinnliga har sin egen visshet i sig. Subjekt och objekt sam¬
mansmälta här i en enkel kunskapsakt. som inte behöver några
logiska argument för sin visshet och sanning utan innehåller dessa
i sig själv.

I det dagliga livet spelar intuitionen, och i synnerhet ,vad Höff-
ding kallat »den praktiska intuitionen»,^ en stor roll, och en in¬
tuitiv blick av ena eller andra slaget fordras nästan på alla livets
områden, särskilt sådana, där känslan och det irrationella spela
en mer betydande roll, såsom moral, konst och religion. Det
etiska är intimt förbundet med känslan och det instinktiva; man
lyssnar till »samvetets röst», och hur ofta är det ej denna uppträ¬
der i form av en bjudande känsla, som tvärt klipper av ett mora¬
liskt mer haltande förstånds försök till invändningar. Och om
intuitionens oerhörda roU inom konsten och heliga upphöjdhet
över det filiströsa diskursiva vetandet, när det gäller förståendet
och skapandet av det sköna, torde väl knappast behöva erinras.
Mest aktuell såsom kunskapsart och särskilt såsom metafysisk
sådan blir dock intuitionen inom religionens område.

Sällan kommer en människa till tro på Gud på samma sätt som
på en matematisk sats, säger någonstädes Voltaire, och knappast
lär väl någon kunna bestrida, att religionen i första rummet, om
också inte enbart, är en känslans och intuitionens sak. Redan
intuitionens karaktär av personlig och omedelbar upplevelse, samt
dess särskilt under vissa omständigheter till synes varande över¬
lägsenhet gentemot förståndet s. a. s. predestinerar den genast
till att bli religionens'speciella kunskapsorgan.

Ingen religiös tro kan heller baseras på en lös teorf eller ett på
måfå gjort antagande, det måste komma något särskilt till, som
tillika blir det avgörande, och det är den intuitiva upplevelsen.
Man ser också, att ju mer levande tron är, desto starkare fram¬
träder också det intuitiva inslaget. En blick på religionens och i
synnerhet mystikens historia visar oss genast intuitionens oer¬
hörda betydelse härvidlag. »De mystique est celui qui croit app-

‘ Hvffding: »Om begrebet intuition med ssrligt hensyn til Bergson's filosofi»
S. 76. Det Kougelige Daoske VideDskabernes Selskabs ForhandliDgcr 1914.
N:o 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FORE KANT

réhender imraidiatement le devin, éprouver interieurement ia pré-
sence divine. I^e mysticisrae, ainsi entendu est ä Torigine de toute
religion» varför också »le mysticisme est iine revanche de Tintui-
tion contre la connaissance discursive *. * För mystikern är den
intuitiva upplevelsen allt, det är på denna väg han kommer i kon¬
takt med gudomen, och den visshet han härvid förvärvar står för
honom ofta över både förståndet, dogmen och den religiösa tra¬
ditionen. Hos de primitiva folken och i antikens heliga myste¬
rier se vi, hurusom exstasen är höjdpunkten och målet i det reli¬
giösa livet, liksom det hos den omvände i våra dagar är »fräls¬
ningens glada visshet», som triumferar över det »förmörkade»
förståndets tvivel. Kyrkans kamp mot vetenskapen, kyrkofä¬
dernas »credo quia absurdum», Kierkegaards paradoxi samt det
faktum, som ständigt återkommer i religionens historia, att ju mer
levande och betydelsefull en religiös rörelse är, desto mer stegras
också intuitionens roll, allt detta visar att »vielniehr liegt das
Eigentiimliche des religiösen Erlebens darin, dass wir in unmittel-
barer, also nicht erst durch Denken, Schliessen, Beweisen ver-
raittelte Weise eines ins Unerfalirbare hineinreichenden Inhalts
inne werden».* Genom intuitionen förnimmes ej endast det över¬
sinnliga, den ger också den troende ljus över de heliga skrifter¬
nas många dunkla ställen och låter honom i livets svåra ögonblick
ana Guds vilja.

Ett synnerligen betydelsefullt och aktuellt exempel på intui¬
tionens roll i religiöst hänseende ha vi i våra dagar i den oerhörda
betydelse Bergsons intuitionslära ernått såväl för det religiösa
intresset överhuvud, som för den katolska modernismen och pro¬
testantiska teologien.®

‘ Dciacrotx: »»Eludes d’histoirc ct cle p.syclioloj»ic <hi mysliriMUc*.

1908. Tréfacc, VII, VIII.

• Volkeit: »Was ist Religion?» I^vipzig 1912. S. 10.

’ Beträffande katolicismen behöver jag blott hanvisa till Lo Koys bekanta ar¬
beten. (Se Cagnebin: »La Philosophio dc riutuition. Essay sur les ide^s dc M.
Edouard Le Roy* Paris 1912.) I Herwavs berömda arbete »*Kiicken and Berg¬
son» framställes det s. 132, hurusom Bergsons inflytande, (i m^gon m^n förstärkt
av James: »Variettes in religious experience»), »gave rise to no less than eleven
new reviews of Catholic Philosopby and Theology within one year. The main
stimulus was in the direction of a freshstudy of the saiots and myatic>» — —
I värt land är det särskilt ärkebiskop Söderblom, som tillgodogjort sig den berg-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

Ifrån religionen gör intuitionen sitt inträde i filosofien. Nästan
alltid ocli i synnerhet inom den förkantianska filosofien är den
direkt eller indirekt förknippad med den religiösa erfarenheten
och gudsbegreppet, ofta kan man också, såsom under antiken och
medeltiden direkt liärleda vederbörande filosofs intuitionslära ur
samtida religionssystem. Trots all den optimism, varmed den
förkantianska filosofiska spekulationen griper sig an med uppgif¬
ten att på logisk eller matematisk väg lösa de metafysiska pro¬
blemen, kan man dock inte alldeles undgå att stundom ha på
känn den relativitet, som vidlåder det diskursiva vetandet. Ej
minst vanl^ är det att tilldela gudomen ett intuitivt vetande.
Ett absolut och gudomligt väsen med ty åtföljande vetande kan
svårligen tänkas begagna sig av det l(^iska slutandets och bevi-
sandets mer besvärliga och tröttande form utan måste förutsät¬
tas käima allting omedelbart visst, d. v. s. intuitivt. Att tillskri¬
va gudomen ett sådant vetande är också ett genomgående drag
hos religionsfilosofer och teolt^er. Men även kunskapen om gu¬
domen tenderar gärna till att bli gudomlig och intuitiv, varför
även där man håller före, att Gud kan bevisas på logisk väg, den
intuitiva kunskapen om honom dock ställes vida högre.

Dock så länge intuitionen förblir blott religiös, gör den säl¬
lan aospråk på att vara något annat än en individens erfarenhet.
Mystikern menar, att den intuitiva upplevelsen kommer de ut¬
valda till del såsom en Guds nåd ifrån ovan. Giltighet har den
för honom personligen först och främst på grund av de psykolo¬
giska fakta, som ofta beledsaga exstasen och den intuitiva guds-
upplevelsen. »Sådana äro de intellektuella känslor av visshet och
sanning ^, som vi så ofta möta i det mystiska tillståndet liksom i
drömmen, det individuella själslivets passivitet och abnorma
tillstånd under exstasen, som gör att det gudomliga kommer att
'te sig såsom en främmande opersonlig makt m. m.® Mystikern

.soti^ka intuitionea, något som i synnerhet framkommer i hans lilla skrift, >Up*
pciibarelsen• 1910. Se också Bornkausen: »Die Philosophte Bergsons und ihr
Bcdeutung filr den Religionsbegriff.» Zeitschrift fiir Theologie und Kirche 1910
s. 39. E. Oit fHenri Bergson der Phitosoph modemer Religion*. 1914* H. Dois
Valeure de lexperience religieuse* Paris 1908, m, fl.

' Dflaetoix: »Mysticismen, S. 395.

• Delacroix: »Mystidsme *, 367, 371, 397—410.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTVITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 5

förnimmer och upplever den upphöjda känslostämning, som för
honom blir liktydig med en högre värld, oerhördt mycket mer
intensivt än något anoat, och i proportion till denna intensiva
känsla star för honom det upplevdas sanning och verklighet.’
För den troende är det också i allmänliet klart, att den religiösa
upplevelsen som sådan är en »hjärtats sak», något som närmast
rör den enskilde och Gud. Svårigheten att för andra tolka och
beskriva innehållet i den religiösa erfarenheten är ju även ett ut¬
tryck för dennas subjektivitet. Våra teologer framhålla också
gärna denna den religiösa intuitionens subjektiva karaktär, som
hos dem blir ett väm mot den objektiva vetenskapen. Söderblom,
som hör till dem. som starkast hävdat detma uppenbarelsens
intuitiva karaktär, säger t. ex.: »Att musikens höjdpunkt är för
alla tider principiellt nådd i Bach, och att Plotinos utgör oändlig-
hetsmystikens evärdliga fulländning, är för mig lika visst, som
att Kristus i Gudsuppenbarelsens historia aldrig skall överträffas
eller uppnås. Naturligtvis kan det icke ledas i bevis».* Så länge

' Monimotand: »Lcs raystiqucs en dehorA <lc Texslaw?.» Kevnc phil. Hau*l
.s8. S. 611.

* Soitthlom: »Uppenbarelsef, s. 13. (not.) Få ett annat stålle skildras up¬
penbarelsen rent visionärt. »Insikten kommer plötsligt. Vissheten breder sig
ut över sinnet som ett himmelskt ljus. Eller sanningen framlyser blintlikt.v
EdMurd Lehmann säger t. ex. i inledningen till »Religionsvetenskapen», att reli¬
gionen är en principens sak, som endast kan förstås av den, som fönnår intuitivt
fatta dess väsen, liksom endast den, som har konstnärlig blick, kan fatta det skö-
na i konsten. I Gårantsons »Evangelisk dogmatik» säger sig författaren ha fuii-
nit< att den S3mpunkt. som måste ligga till grund för en definition av gudsriket,
helt ocb hållet skapas genom religiös intuition, ens egen eller andras. En sådon
synpunkt är också den enda tillräckligt omfattande detta begrepp. Den re¬
ligiösa intuitionen ar — när den nått sitt djup — den enda. som omfattar allt och
står i förhållande till allt, som utgör föremål för vår erfarenhet, vår uppfattning
och våra intressen.» (s. 211). Men iiite desto mindre hävdas bestämt dess sub¬
jektivitet. Samma tanke återfinnes också hos Vitafis Nors/rem.‘ »Viljans frihet'*
(s. 161), där det talas om »den positiva uppenbarelsens och individuella intuitio¬
nens sfär, där sanning bara betyder personlig övertygelse eller rent subjektiv viss¬
het. men icke lungre objektivitet.» Vad som emellertid torde närmast inspirerat
dessa sistnämnda författare, torde ha varit Kants särskillnad mellan praktiskt
och teoretiskt förnuft. Idén är för resten gammal nog, jag behöver blott erinra
om Sokrates' ord i Platons »Staten» p. 496: »Om mig och den gudomliga rösten,
som uppenbarar sig hos mig, är ej värt att tala, ty av alla förut levande har dcii
väl knappast kommit någon till del.»

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

intuitionen hävdas blott som en subjektiv och individuell erfaren¬
het. tillerkännes den en sfär, skild från det vetenskapliga objek¬
tiva vetandet på ungefär samma sätt som Kant skiljer det prak¬
tiska förnuftets postulat från det teoretiska förnuftets satser.
Den är något personligt och individuellt, något ofattligt heligt
och så upphöjd över den vanliga världen, att den stundom av
vederbörande förklaras icke vara någon kunskap alls.^

Men i och med det att intuitionsteoretikern lär att intuitionen
inte är endast en individens mer eller mindre tillfälliga erfaren¬
het utan en verklig kunskap i filosofisk mening, ställd i motsats
till det diskursi va vetandet såsom en ny kunskapsart, blir han
också nödsakad att lämna subjektivitetens saliga känslostämning
och på något sätt hävda dess anspråk på objektiv och kunskaps¬
teoretisk allmängiltighet.

»Vad Faust var säll i sina prövningsstunder!

Ktt skådat under var för honom under»,

sjunger Viktor Rydberg och de orden gälla även här Ty i
samma ögonblick någon upptager intuitionen, ofta som en syn¬
nerligen betydelsefull beståndsdel i sitt filosofiska system, så blir
han även ställd inför den svåra uppgiften att visa att den äger
samma objektiva giltighet, som han gör anspråk på beträffande
systemet i övrigt. Det är ej längre nog att blott skåda, det blir
också nödvätidigt att visa, varför skådandet och det skådade är
sant även för andra än dem, som själva händelsevis uppleva det
och tro därpå.

Rent religiös i den meningen att den blott är ett subjektivt för¬
nimmande och försanthållande, kan givetvis intuitionen aldrig
vara; t. o. in. den extreme mystikern har vanligen vissa tecken,
varpå han skiljer den äkta, från Gud stammande inspirationen
itrån den oäkta, från djävulen kommande. Den religiöse måste
dock i någon mån både fÖr sig själv och inför andra försöka ange
skälen, varför han håller sina religiöst intuitiva upplevelser för
sanna och på så vis om än mycket nödtorftigt, taga ställning till
kunskapslivet och erfarenlieten. A andra sidan möter man säl-

^ Så säger t. ex. det arabiska helgoaet Rabia, när hon tillfrägds. hur hon lärt
känna Gud: »O Hassau. du vet pä ett bestämt sätt och vis men jap pa intet
sådant*', Bubet: »Ekstatische Konfessiones**. 1909. s. 10.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBERGEPPETS HISTORIA FÖRE KAXT

lan eller aldrig en filosof, som hävdar intuitionen blott och bart
såsom ett moment i kunskapslivet eller en i kunskapsteori. Enbart
en teori eller hypotes är intuitionen sällan utan- också ett uttryck
för ofta den djupaste, mest betydande och karaktäristiska upple¬
velsen hos filosofen. Intet annat begrepp står i regel filosofens
personlighet så nära och blir ett så koncentrerat uttr>-ck för eller
sammanfattning av vad han vill ha sagt och känner som väsent¬
ligast och betydelsefullast i tillvaron. Det ges knappast heller
något begrepp inom filosofiens historia, vars betydelse är så skif¬
tande. svåråtkomlig och individuell, som intuitionens och vi se
också, att ehuru det ges knappt något större filosofiskt system,
som helt saknar ett intuitionsbegrepp, så är det dock inte lätt
att uppleta två filosofer, där detta är lika.^ Vederlägges det i
en gestalt slår det genast upp i en annan och ofta framspringer
det till stor del som ett uttryck för ett oemotståndligt andligt be¬
hov och en reaktion mot intellektualismen.

Vid en historisk undersökning av iutuitionsbegreppet kan man
därför, synes det mig, aldrig betrakta det endast såsom en teori
om en omedelbar andlig åskådning, utan vill man ha en klar upp¬
fattning av dess väsen och betydelse, bör man så långt det låter
sig göra söka se det i samband med filosofens personlighet och
världsåskådning i dess helhet. Det är därför tre punkter som vid
en dylik undersökning äro av betydelse nämligen, j) den psyko¬
logiska analysen, 2) konstaterandet av de motiv, ur vilka intuitions-
begrcppet år framsprunget, 5) den väg på vilken dess objektiva och
veteyiskapliga giltighet hävdas.

^ Ej miust inom den modärna filosofien äro åsikterna växlande härvidlag.
Enligt Bergson är intuitionen en »intellektuell sympati» och Keysetling (»Logos*
1912 S. 63} säger den vara eu omedelbar förnimmelse. Hans Larsson fattar in¬
tuitionen som cn art »finlogik» i motsats till det vanliga förståndets »grovlogik*.
<1. V. 5. vårt vanliga vetande stegras och förrikas till den grad. att man i stället
för det diskursiva vetandets successiva uppfattning, »mäktar samtidigt fasthllla
momenternas mångfald.» lutuitionen blir då i kunskapshänseende ingalunda
motsatt förståndet, tvärtom den blott »tillfredsställer logikens krav på ett fi¬
nare, noggrannare sätt än det vanliga tänkandet» (»Intuitionsproblemet*. S.
47). Poincaré menar med intuition cn slags medfödd minnes- och kombinations¬
förmåga, som sätter oss i stånd att t rätta Ögonblicket kunna överblicka en för
problemets lösning lämplig helhet av fakta (»Science et methode». S. 47). I de
l>åda sistnämnda fallen bortfaller naturligtvis den kunskapsteoretiska frågan,
och intuitionen blir på sin höjd ett psykologiskt problem.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHAKD HEGARDT

Den psykologiska analysens uppgift är att söka nå fram till
vad intuitionen är som psykisk upplevelse. Den är i eminent
mening psykisk erfarenhet, därför måste även frågan, vad det är,
som erfares, samt hur det fömimmes, vara av särskild betydelse.
Intuitionen är ej endast ett begrepp utan fastmer en känsla och
upplevelse och står som sådan i intimt samband med själslivet i
övrigt. Detta är ett förhållande, som man även måste taga hän¬
syn till, när det gäller att hos en filosof söka komma på det klara
med, vilka motiv, som ligga till grund för hans intuitionsbegrepp.
I synnerhet äro härvidlag hans religiösa upplevelser och erfaren¬
heter av betydelse och särskilt inom den förkantianska filosofien
kan man ofta nog iakttaga, hurusom den mest utpräglade och be¬
tydelsefulla intuitionen är att finna hos filosofer, där det religiöst-
idealistiska momentet i högre grad gör sig gällande. Den intui¬
tiva upplevelsen står för dem i intimt samband med, vad de för¬
nummit vara högst och värdefullast i religiöst hänseende; därav
kommer även den apolc^etiska karaktär, som deras dryftande
av intuitionsbegreppet gärna får.

I kunskapsteoretiskt hänseende knyter sig dock huvudintresset
vid intuitionens krav på att vara en ny kunskapsart och åskåd¬
ning. Från det diskursiva och logiskt-intellektuella vetandet
skiljer sig den genom att vara omedelbar och enkel, från sinnes-
åskådningen genom att vara andlig och äga sin egen visshet i sig,
oberoende av det intellektuella, samt från instinkten genom att
vara klar och medveten. Den filosof, som lär en intuition, har
därför framförallt att ådagalägga, att intuitionen är en självstän¬
dig kunskapsart vid sidan av det vanliga diskursiva vetandet.
Vägarna härvidlag äro mångfaldiga. Man kan t. ex. nöja sig med
att blott hänvisa till den empiriska erfarenheten och säga att
var och en under de eller de omständigheterna kan hos sig me¬
delst en introspektiv analys iakttaga att han äger ett intuitivt
vetande om vissa ting.^

' Inrm den nntida intuitionsfUosofien torde bergson vara det förnämsta exem¬
plet härpå, i det lian huvudsakligen grundar sin intuition på en psykologisk ana¬
lys av noflödet. Hos Schmitt och Losskij (av vilka den förre kan sagas repre¬
sentera den tyska och den senare den ryska intuitionismen) är det däremot den
gamla frågan om intuitionens logiskt*aprioriska Dödvändighet. som träder mest
i dagen. För Schmitt: (»Kritik der Philosophie vom St andpunkt der intuiti-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT (»

Den individuella erfarenheten får objektiv betydelse på grund
av att den är så pass vanlig och lika hos de olika individerna, att
den kan verifieras av vem som helst. Men oftast anser man detta
inte vara tillräckligt. Ty utmärkande för ett logiskt system är
ej minst dess olika delars logiska samhörighet, varför ett enbart
empiriskt-induktivt begrundande av intuitionen knappast kan
vara tillfyllest. Och av den omständigheten, att en del fakta, t.
ex. vissa inre erfarenheter och förnimmelser, matematiska och
logiska axiom o. d., synas oss såsom omedelbart vissa, följer inte.
att intuitionen i allmänhet äger objektiv allmängiltighet. Den
måste, om jag får uttrycka mig så, logiskt fastare infogas i syste¬
met. Detta åter kan ske på flera sätt. Mycket vanligt är så¬
lunda att söka visa, att det kunskapsteoretiska och logiska sam¬
manhanget kräver, att vissa kunskapsprinciper och metafysiska
fakta endast kunna kännas medelst intuitionen. Så t. ex. menar
man, att Gud såsom varande absolut och oändlig till väsen och

ven Erkenntniss^. Leiptig 1908. S. 3, 5» 39.) gäller det att »das heilige Ja
und Ainensagen zxi allen Fonnen innerer Erlebnisse, welches unser Profet Fried*
rich Nietzschc als Keonzeichen des dritten Weltalters verkiiodet, muss bU auf
das i =3 Punktschen erfiilU werden». BAde den klassiska filosofiens avbildnings-
teori och Kants mer ingenidrsmässiga särskillnad mellan erfarenheten och de
aprioriska formerna äro misslyckade, ty de förbise det faktum att »Erlebnisse
der Innenwelt sind die eintigen ursprunglicben Wirklichkeiten». Allt vårt ve<
tande överhuvud, både inre och yttre, abstrakt och konkret, är inttutiv upple
velse och åskådning. Kunskapsteoretisk giltighet försöker han att ernå genoui
att fatta vår kunskap som bestående av högre och lägre åskådningsdimensioncr
(analogt till rummets), vilka apriori betinga de under liggande men i sin tur äro
underkastade högre, och på så vis fortskrider vårt vetande intuitivt »von Licht-
perspektive zu Lichtperspektive». Losskij: (»Die Gnindlegung des Intuitix^s-
mus». 1908. S. 95—96) kommer, som han själv anger, närmast mystikernas
ståndpunkt. Exstatikern och mystikern uppleva Gud lika omedelbart som det
egna jaget. »Vår kunskapsteori iDBehåller en med denna lära nära besläktad
tanke, nämligen att Icke* Jagets värld (hela Icke-Jagets värld. Gud in begripen,
om han finnes) kännes likaså omedelbart som Jagets värld». Detta söker han
möjliggöra genom att om bilda motsatsen subjekt — objekt till subjekt — trans-
subjekt. och med stöd av denna »absolut immanenta» teori vill h»" visa. att den
intuitiva upple\*elsen och vissheten äro ofrånkomligt nödvändiga vid varje ktm-
.skapsakt. t. o. m. den mest abstrakta och logiska. På en liknande väg är även
Volkelt: (»Die Quellen der menschlichen Gewissheit». 1906. S. 5—14. 120.]
inue. Se även Phaién: »Beitrag zur Kläning des Begnff.s der inneren Erfahrunc*
1913. S. 25, 29. 109.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

existens inte kan fattas på begreppslig väg, eftersom begreppen
till sitt väsen äro relativa och ändliga, och då återstår endast in¬
tuitionen. Vidare måste alltid ett logiskt system utgå från vissa
fakta ocli j>rinciper som, ifall man vill undvika en oändlig regress,
inte åter kunna logiskt bevisas, och följaktligen endast kunna
vara föremål fÖr en intuitiv visshet. Man finner också exempel
att kunskapsförfarandet konstrueras så. att allt vetande må¬
ste så att säga ha sin rot i intuitionen såsom idealet och normen
för kunskapen. Den svårighet, som de filosofer, vilka försöka
hävda dylika teorier, dock alltid ha att kämpa med, är frågan;
higger intuitionens visshet begrundad i dess eget väsen, eller
kommer den blott som en logisk följd av systemet i övrigt?

Tfrån religionen, närmast i form av den religiösa exstasen, gör
intuitionen sitt inträde i filosofien ungefär samtidigt med dennas
uppkomst. Såsom religiös exstas och inspiration och därmed be¬
släktade former är det vi möta den hos försokratikerna, och såväl
hos dessa som hos Sokrates är den huvudsakligen blott en person¬
lig erfarenhet. Under hela antiken står f. ö. intuitionsbegreppet
i nära kontakt med de olika slagen av intuitiv, religiös erfarenhet.
I syiuierhet spela de högre och mer kontemplativa formerna av
exstas, som förekomma inom orfismen och liknande religiösa rö¬
relser, en betydande roll, men även de av grövre och enklare slag,
såsom »koiybantemas raseri», oraklen ocli inspirationsmantikeii
lia inte varit utan betydelse.

I'örst hos Platon kan man finna ätiuinstoiu? en ansats till ett
filosofiskt intuitionsbegrepp. Gentemot den exstatiska raanti-
ken, den konstnärliga inspirationen i allmänhet och den tillfäl¬
liga gudomliga ingivelsen intager han, trots att han tror på dessa
som på ett religiöst faktum eller en dogm, en rätt reserverad håll¬
ning och låter dem inte gripa in i sitt system eller sin världså¬
skådning på något som helst betydande sätt. Av stor betydelse
för Platon och hans lära om idéerna har emellertid den orfiska
mysteriereligionen varit, vars trånande längtan hän mot och in-
tuitivt-kontemplativa skådande av en översinnlig tillvaro man,
visserligen i förmildrad och något förändrad form, återfinner i
hans lära om eros och skådandet av idéerna. Ingendera erhåller
dock någon tydlig utformning som intuitiv kunskapsart. Eros

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTriTIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT II

ter sig mest som en driftbetonad längtan och instinkt, ett mer
eller mindre dunkelt anande av idén. Idéintuitionen markeras
aldrig tydligt som en speciellt intuitiv kunskap om idén i motsats
till det logiska vetandet. Målet för Platon är att komma till kun¬
skap om idén, men hur detta sker, blir en mer sekundär fråga.
Kräver därför idéns väsen, att den endast helt eller delvis kan
kännas intuitivt, så blir också kunskapen om den intuitiv eller
logisk, allteftersom behovet påkallar. Ty idén är ej endast det
översinnliga idealet, som det gäller att nå fram till, utan den lig¬
ger också apriori till grund för allt vetande, eller om man så vill.
såsom efterbildande erhåller kunskapen både sin form och sitt
väsen av idén. Tack vare denna nära samhörighet med idén lö¬
ses även frågan om intuitionens allmängiltighet lätt, i det denna
tillkommer intuitionen såsom en följd av att den är kunskap om
idén, från vilken all sanning och giltighet kommer.

Så obet\dligt i kunskapsteoretiskt hänseende Platons intui-
tionsbegrepp än ter sig vid närmare påseende, så har det inte
desto mindre fått en väldig betydelse. Detta torde bero, dels på
det glänsande sätt varpå det är skildrat, och den tjusande char-
me, som i följd härav kommer att vila över dess väsen, dels pa
det förhållandet, att man alltför ofta både i forntid och nutid har
överdrivit intuitionens betydelse som kunskapsfaktor hos Platon.

Från Platon hämtade Aristoteles sitt intuitionsbegrepi>, ehuru
intuitionen fick en väsentligt annan betydelse hos honom, än det
hade haft hos hans store lärare. Han tager fasta på den ansats
till en apriorisk ställning, som finnes hos Platons intuition, i det
han lär, att de yttersta logiska och matematiska axiomen och be¬
greppen endast kunna kännas genom intuitionen, och på så sätt
blir den intuitiva kunskapen för första gången inom den väster¬
ländska filosofien bestämt skild från det diskursiva vetandet.
En viss religiös betydelse får även hans intiution i samband med
gudsbegreppet, i det att gudomens tillvaro och verksamhet be¬
står i att evigt och oföränderligt intuitivt beskåda sig själv. I de
stunder, då vårt tänkande uppnår en omedelbarhet och klarhet,
som gränsar till eller sammanfaller med det intuitiva vetandet,
komma vi även gudomen närmast. Intuitionen tillkommer en¬
dast den gudomliga delen av' vår själ, och i det intuitiva ögon¬
blicket sammanfalla liksom i Guds självbeskådande subjekt och

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BKRNHARl) HEGARDT

objekt. Kunskapsteoretisk allmängiltighet erhåller intuitionen
därigenom, att systemets logiska sammanhang kräver det. I
stort sett spelar dock det intuitiva vetandet en föga betydande
roll hos Aristoteles. Ej heller blev hans intuitionsbegrepp av nå¬
gon betydelse under antiken, det var först hos medeltidens sko-
lastiker, det blev aktuellt igen.

Stoikerna kände en art intuition, d. v. s. ett slags exstatisk
mantik uppkommen genom världssjälens inverkan på människo¬
själen, och hos epikuréer och eklektiker finner man även tillfäl¬
ligtvis ett intuitionsbegrepp. Men till en verklig intuitionsfilosofi,
med ett klart utformat intuitionsbegrepp. kom man inom antiken.
först när orientens religiösa andeliv blivit i tillfälle att direkt på¬
verka den grekiska filosofien. Det första betydande resultatet
härav ha vi i den judiskt-alexandrinska filosofien och dess mest
berömda representant, Philon från Ålexandria. Närmast är det
på de uppsl£^ till en intuitionsfilosofi, som finnas hos Platon, man
bygger vidare. Platons eros och trånande längtan hän mot idé-
emas översinnliga tillvaro är ju något, som i särskilt hög grad är
ägnat att tilltala orientaliska sinnen. Hos Philon är dock det
religiösa momentet alltför dominerande, för att intuitionen skall
kunna ii^å i någon verkligt harmonisk förening med systemet
som sådant. Den religiösa exstasen är målet, den högsta lyckan
och det enda sanna vetandet. Trots detta är själva kunskaps-
momentet i exstasen jämförelsevis obetydl^, i det denna mest
är en högre stämning och står i nära samband med den religiösa
tron. Först inom nyplatonismen möta vi en fullständigt utbil¬
dad intuitionsfilosofi, och Plotinos kan man säga representerar
höjdpunkten av den exstatiska intuitionsfilosofien inom väster¬
landet. Den enda form av intuition Philon känner är den exsta¬
tiska hänr>’ckningen, dock inte i den grad. att den innebär ett
fullständigt uppgående i gudomen. Plotinos lär två former av
intuition, dels det intellektuella skådandet av idéerna, dels det
exstatiska uppgåendet och individens förintelse i det absoluta
Ena. Hos Platon var det genom dialektiken, i vilken ingingo
såväl intuitiva som logiska element, man skådade idéerna. Hos
Plotinos åter är idéskådandet ensamt förbehållet intuitionen.
Kunskapen om idén är ej heller ett blott skådande utan innebär
även en identitet mellan objekt och subjekt, något som Plotinos

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

intuitionsbSgreppets historia före kaxt

gör till villkor för att intuitionen skall vara sann. Den slutliga
exstasen och uppgåendet i det Ena blir tillika absolutifieringen
av kunskapens och intuitionens enhet i sådan grad. att all mång¬
fald och differens upphör och man ej längre kan tala om varken
ett skådande eller en kunskap i vanlig mening utan blott om ett
ettvardande med gudomen. Utgångspunkten för denna hans ex-
stas är Platons ord i »Staten * om det godas idé, nämligen att denna
är höjd över både vetande och vara. Exstasens form och väsen äro
Imvudsakligen orientaliska och härstamma antagligen från Indien.

Ingen av Greklands filosofer liar fått ens tillnärmelsevis en så¬
dan betydelse för intuitionsfUosofien som Plotinos. Hans efter¬
följare inom den nyplatonska skolan tilläde intet nämnvärt nytt
ifråga om intuitionsbegreppet, blott hos de senare nyplatoniker-
na kan man spåra en tendens att göra intuitionen, och i synner¬
het det exstatiska uppgåendet i gudomen, beroende av den reli¬
giösa tron.

Under medeltiden blev nyplatonismen och därmed även dess
intutionslära känd förnämligast genom kyrkofadern Augustinus
och Dionysios Areopagita samt senare även genom araberna. I
synnerhet blev nyplatonismen av oerhörd betydelse för mysti¬
ken, och i stort sett kan man säga, att mystikernas gudsskådande
blott är olika variationer på nyplatonismens exstas. När så Ari-
stoteles blev bekant och till sist vann ett nästan fullständigt her¬
ravälde inom medeltidens filosofi och skolastik, var det också
klart, att hans intuitionsbegrepp skulle bli av betydelse, ej minst
då det intuitiva vetandet på en gång utgjorde grundvalen för
det logiska förfarandet och var formen för Guds kunskap om sig
själv. Hos Albertus, Magnus ocli Thomas ab Aquino återfinner
inan även nästan fullständigt den aristoteliska gudsintuitionen.
'rhomas söker dock dels, att så mycket som det är möjligt, inskrän¬
ka själva det rent intuitiva elementet ifråga om intuitionens av
kunskapens yttersta principer samt, dels att så långt det låter
sig göra, försona Aristoteles' intuition med Augustini nyplatonska
lära om idéernas gudomliga instrålning i vår själ.

Till ett mer betydande och självständigt intuitionsbegrepp för¬
mådde man aldrig komma under medeltiden. Som vi förut sågo,
var det utmärkande för den intuitiva kunskapen, att den var i
sig viss och sann oberoende av allt annat, och detta var ju omöj-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ligt, sa länge den var underkastad dogmernas band. Först när
renässansen bryter in och lö^ör andarna från kyrkans och skola¬
stikens herravälde, tager intuitiousfilosofien ny fart. Samtidigt
vaknar svärmeriet för platonismen eller rättare nyplatonismen.
som man nu lär känna direkt genom Platons och Plotinos’ skrif¬
ter. Hos Campanella, Nikolaus Cusanus och framförallt hos Gior-
dano Bruno återupptages den nyplatonska intuitionen och i syn¬
nerhet exstasen av det Ena, ehuru på ett långt mer oberoende
sätt än det, varpå skolastikerna tillägnade sig den aristoteliska in¬
tuitionen. Det är en ny tid, som brutit in, och man märker snart,
att det liv, som besjälar de från antiken hämtade formerna för
intuitionen, mest är som det nya vinet på de gamla läglarna.
Den vetenskapliga forskningen utövar ett alltmer växande infly¬
tande på filosofien i allmänhet och intuitionsbegreppet undgår
ej att beröras av detta. Ett gott exempel härpå är renässansens
främste filosof, Giordano Bruno. Hans filosofi är visserligen ifrå¬
ga om begrepp, termer och form huvudsakligen danad efter
antik och nyplatonisk förebild, men samtidigt berömmer han sig
av att vara naturfilosof, och man märker snart, vilket djupgåen¬
de inflytande den nya naturvetenskapliga forskningen utövat pa
honom ej minst beträffande intuitionen. Denna är, liksom det
är fallet hos nyplatonikerna i allmänhet, nära förbunden med
oändlighetsbegreppet, och gudsintuitionen blir även här en slags
oändlighetsexstas. Genom Philon infördes den religiösa oändlig-
hetsexstasen i västerländsk filosofi, och genom Plotinos bragtes
den till sin högsta fulländning. Hos dem var dock oändligheten
något rent kvalitativt till skillnad från nimmets kvantitativa
ändlöshet. Men hos Bruno, vilken var den förste, som lärde
världsrymdens oändlighet och gjorde sig till profet för denna
tanke, är det den kosmiska oändlighetskänslan, som på ett levan¬
de och stundom gripande sätt gör sig gällande, och i följd hära\’
blir även hans intuition av en helt annan art och betydelse än an¬
tikens kontemplativa försjunkande i det absolutas begrepp elkr
idé.

I och med Descartes’ framträdande och den revolution han or¬
sakade inom filosofiens värld blev också intuitionsproblemets
läge ett annat. Förut hade man mest lärt en mer eller mindre
religiös intuition d. v. s. en personlig och individuell intuitiv er-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTumONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I3

farenhet. Intuitionsbegreppets nära samband med metafysiken,
liksom det förhållandet, att det metafysiska intresset i avsevärd
grad dominerade det kunskapsteoretiska, hade även haft till följd,
att intuitionsbegreppet huvudsakligen erhöll sin objektiva och

vetenskapliga giltighet genom, att infogas i ett rnetafysiskt sam¬
manhang. Blott mer tillfälligtvis söker man även, såsom det t.
ex. är fallet hos Aristoteles och Plotinos, att hävda det intuitiva
vetandets berättigande och nödvändighet på grund av kunska¬
pens imraanenta sammanhang. Först genom Descartes blev in¬
tuitionen så att säga satt i system och i första rummet en kun¬
skapsteoretisk faktor. Den ingår som en klart och tvdligt defi¬
nierad del i kunskapsläran och den vetenskapliga metoden samt är
ej längre huvudsakligen en kunskap om vissa för det diskursiva
vetandet mer eller mindre oåtkomliga metafysiska fakta.

Genom sin lära om »perceptio clara et distincta» söker Des¬
cartes göra den psykologiskt-intuitiva vissheten i kunskapsgiltigt
hänseende likvärdig med känslan av logisk nödvändighet och
klarhet och på så vis förvärva den senares vetenskapliga objekti¬
vitet åt den förra. Den religiöst-metafysiska tillämpning, han på
grund härav ser sig i stånd att göra. och som blev av så stor be¬
tydelse för hans efterföljare, var att Guds existens förnimraes
lika eller snarare mer omedelbart visst, än att triangelns vinkel¬
summa är lika med två räta.

Inom den nyare filosofien före Kant kan man beträffande iii-
tuitionsfilosofien urskilja två huvudlinjer. Den ena represente¬
ras av den engelska filosofien. Locke lär sålunda, att vi äga ett
intuitivt vetande, när vi omedelbart och utan tillhjälp av logiska
bevis eller någon annan föreställning omedelbart inse överens¬
stämmelsen eller motsatsen mellan tvenne föreställningar. Ett
mer originellt och betydande intuitionsbegrepp finner man hos de
skotska moralfilosoferna. För dem är i viss mån all omedelbar
känsla sann, och i synnerhet åberopar Hutcheson sig på den prio¬
ritet, som enligt hans mening tillkommer common sense och den
moraliska känslans intuitiva visshet gentemot det intellektuella
vetandet. Den väg, på vilken man här söker begrunda intuitio¬
nen, är huvudsakligen den empiriskt-psykologiska, i det man
främst strävar efter att kunna påvisa intuitionen som ett empiriskt
faktum bland andra sådana. Den andra huvudlinjen, som mar-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

keras av namnen Genlincx, Malebrauche, Pascal, Spinoza och
Leibniz, går en annan väg. Huvudsakligen är det Descartes’
intuitionsbegrepp, som här utvecklas och varieras. Det är på lo¬
gisk väg. man här söker begrunda intuitionen, i det man söker
förvärva åt den-en lika klar och nödvändig visshet, som den lo¬
giska och matematiska kunskapen äger. Fullt tydligt fram¬
kommer emellertid inte detta hos Descartes' närmaste efterföl¬
jare, och vad t. ex. Malebranche vidkommer, kan man säga, att han
i intuitionsfilosofiskt hänseende snarast betecknar en tillbakagång
till én tidigare, mer metafysiskt orienterad riktning. Han inskränker
intuitionen ensamt till kunskapen ora Gud eller det oändliga.

I allmänhet har man bland Descartes' efterföljare föga blick
för det nya såväl i hans kunskapslära som hans intuitionsbegrepp.
Det ännu dominerande teologiskt-metafysiska intresset gör, att
man huvudsakligen fäster sig vid den möjlighet till teologisk och
metafysisk tillämpning, som hans intuitionsbegrepp visar. Ett
exempel härpå är Malebranche, och ett annat, fastän av helt an¬
nan art ,är Pascal. Den sistnämnde skiljer sig från de övriga fi¬
losoferna av denna riktning, ej minst genom att överge deras op¬
timistiska tro på den logiska och matematiska kunskaj^ens oer¬
hörda möjligheter i metafysiskt hänseende. Under det sista ske¬
det av hans liv störtar den stolta tanken på universalmatemati-
keu fullständigt samman, blott några av huvudkonturema för
den kartesianska intuitionen bli kvar, och intuitionen övergår
nästan helt och hållet till att bli en känsla och en tro eller en re¬
ligiös och individuell erfarenhet och upplevelse.

Sin höjdpunkt når den kartesianska intuitionstypen hos Spi¬
noza, vars intuition i viss mån blivit den klassiska t>T>en på »in¬
tellektuell åskådning». Intuitionen erhåller här en långt mer be¬
tydande plats än hos någon annan filosof, tillhörande denna rikt¬
ning. I kunskapsteoretiskt hänseende återfinnas hos honom
Descartes' grundtankar, ehuru utvecklade på ett långt mer full¬
ständigt och konsekvent sätt. Intuitionen ar också här långt
mer helt och innerligt sammangjuten med hela hans världsåskåd¬
ning och system än hos Descartes, där den ej heller stod i ett di¬
rekt och tydligt sammanhai^ med etiken och religionen. Till
den stora betydelse Spinozas intuition har ernått, har ej minst
bidragit den charme, som vilar över hans framställning av den.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I7

Så länge som intuitionsfilosofien förutsätter att intuitionen
skulle kunna ge oss kunskap om det absoluta eller tinget i sig,
blir den aldrig föremål för tn enbart kunskapsteoretisk under-
söknii^ Även ora det inom den nyare filosofien före Kant
förekommer enstaka ansatser att mer direkt s\-sselsätta sig med
intuitionens kunskapsteoretiska sida, så få de dock aldrig
någon större betydelse. Först genom Kant och transcendeutal-
filosofien blir intuitionen och dess krav på objektiv och ve¬
tenskaplig giltighet undersökt i första rummet ur kunskaps¬
teoretisk synpunkt.

Oöteb. Högsk. Jrsskr. XXlV:2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

II.

Den försokratiska filosofien och platonismen.

Försokratikema.

Är det också, som en av antikens största tänkare lär ha sagt.
den stora förundran, som är uppho\’et till filosofien, så är det
dock inte mindre sant, att det är ur religionen som filosofiens
föreställningar, väsen och former så småningom växa fram och
avskilja sig till ett särskilt område. I synnerhet under de första
skedena av filosofiens historia är den skarpa motsatsen mellan
religion och filosofi ännu på det hela taget något okänt och grän¬
sen dem emellan mjxket svagt markerad. Detta gäller både oni
den försokratiska filosofien och platonismen; orfisk religion och
jonisk naturspekulation blomstra samtidigt, och den platonska
idélärans intima samband med orfismen är allom bekant.^

Från religionen, närmast i form av den religiösa exstasen, är
det också intuitionen gör sitt inträde i filosofien. Bland gammal¬
grekerna var visserligen inte exstasen och de exstatiska religions¬
formerna alldeles okända, ehuru de homeriska dikterna synas
vara relativt obekanta därmed, men till någon egentlig bety¬
delse kommo de aldrig. Det inträffade först, när den thrakiska
dionysoskulten, orfismen o. d. rörelser likt en andlig epidemi
hastigt bredde ut sig ö\'er landet. Vilda, rasande dansskaior
drogo fram från trakt till trakt, ryckande befolkningen med sig
i sin h>'pnotiserande virveldans och firande sina orgier nattetid

X Det är betecknande att såväl i Rodhes: *Pyscbe» II. som i Gruppes: »Grie-
chische Mythologi imd Religionsgeschichtc.» IX (1906.) när det gäller att skildra
orfismen, det huvudsakligen är citat nr Platons skrifter, som anföras såsom ex¬
empel.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTU1TI0NS13F.GREPPETS HISTORIA FÖRE KANT K}

på beigshöjdenia, där de, belj^sta av fladdrande fackelsken,
genom ursinnig dans, tjut och musik av slamrande koppar¬
bäcken och »till vansinne lockande samklang av djuptonan¬
de flöjter » försattes i exstatiskt tillstånd och trcdde sig var¬
da ett med guden. Inspirations mantiken fick en allt större be¬
tydelse, och de dunkla orakelord, som p>'tian förkunnade, berusad
av de ur marken uppstigande svavelångorna, blevo av en djupt
ingripande betydelse för såv’äl den enskilde som det allmän¬
na. Exstasen blev snart så allmänt känd och ingick till den grad
i det allmänna medvetandet, att ej endast präster och filosofer
utan också läkare skilde mellan det »heliga» vansinnet och mot¬
svarande kroppsliga sjukdomar.'

Av större betydelse för den grekiska filosofien än dessa mer
primitiva former av exstasen blevo givet\'is de mer kontempla-
tiva och förfinade, vi möta i orfismen och liknande riktningar.
Här liksom i Eg>'pten och Asiens stora religiösa kulturländer,
var det den högre utvecklade och förandligade exstasen och
kontemplationen, som kom att utgöra både grunden för och ner¬
ven i de mer filosofiska och högre stående religionssystemen.
Många av orfismens mer betydande och karaktäristiska läror
och föreställningar gå sålunda tillbaka på upplevelser under
exstasen. Så t. ex. begreppen himmelskt och jordiskt. Ur mot¬
satsen mellan det himmelska liv, som själen förde under exstasen,
och den dystra och mörka lidandets värld, som mötte henne vid
återvändandet hit ned, föddes det drag av vemod och längtan bort
från materiens värld hän mot en högre och renare tillvaro, som
är så karaktäristiskt för många av de mest betydande religiösa
och filosofiska riktningarna i Greklands andeliv. Kroppen blir
ett fängelse, en själens grav, och genom att förbinda det hela
med etiska föreställningar kom man till läran, att den kropps¬
liga tillvaron var ett straff för begångna synder och ett nedsjun¬
kande till en lägre sfär. Ju mer strålande det exstatiska livet
syntes, desto dystrare och mörkare tedde sig jordelivet, så att
allt ont och allt lidande tillskre\"s detta. Och så utbredda voro
dessa föreställningar även ibland folkets bredare lager, att det
i vissa trakter var brukligt att hälsa den nWödde med klrgan

* liodhe: »Psyche II*. s. 4.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

och jämmer, medan den avlidne hälsades i)å motsatt sätt och
gravarna överplanterades med längtans och odödlighetens he¬
liga, vita blomma.^

Under exstasen {Sxaraoi^) lämnar själen kroppen och förenar
sig med gudomen (Jv6ovatao/xdf). Hon upplever för ett ögon¬
blick det himmelska liv, hon en gång skall uppnå efter döden
och blir roed^'eten om sin egen gudomlighet och odödlighet. Ex¬
stasen blir ett andra tillvarelsesätt, och härav kommer den ej
minst inom filosofien så betydelsefulla läran om den gudomliga
och odödliga själsdelen, som kände gudomen och det absoluta
genom intuitiv förening eller åskådning. Men denna högre, he¬
ligare och mer kontemplativa exstas uppnåddes ej så lätt. Ben
förbereddes genom reningar, av alla slag, ceremoniella, asketiska
och moraliska, och först när anden blivit luttrad och renad ge¬
nom dessa, var den mogen för mysteriernas mål — den exstatiska
föreningen med gudomen. Ja, man kan säga, att så gott som
alla de föreställningar och läror, som ingingo i det orfiska syste¬
met, stodo i direkt eller indirekt samband med exstasen {så t. ex.
läran om själavandringen, sfärernas virveldans o. d.).

Som en speciell, tydligt markerad religion uppträdde aldrig
orfismen, utan för det mesta anslöt den sig till och ombildade
redan förefintliga religionssystem. såsom den thrakiska Bion>’SOS-
dyrkan, den olympiska gudavärlden o. d. Av särskild betydelse
i detta sammanhang blir också dess mer eller mindre intima för¬
ening men den från Babylonien invandrade astrolc^ska kulten.
I Grekland trängde visserligen denna aldrig ner till folkets bre¬
dare lager, utan stannade inom de bildade klasserna, men ut¬
övade inte desto mindre ett stundom rätt betydande inflytande
på de grekiska filosoferna både i äldre och nyare tid. Ben pessi¬
mistiska syn på vår jordiska tillvaro, som förefanns hos orfi-
kerna, hyllas också liär av samma orsak, och det är betecknande
för båda ktilterna, att de just utvalde natten som lämplig tid för
sina ceremonier. Under nattens tystnad försiggingo de orfiska
mysterierna och invignii^en till det himmelska livet i de ljusa
rymderna, och under den stjärnklara nattens stillhet och frid
var det den astrologiske vise försjönk i kontemplativ hänförelse

' GrHpl>e: »(rriechischc Mytliologie •, II, s. 830.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

och beundian inför himlavalvets strålande prakt, »där himme¬
lens glänsande tempel strålade i ljus talrikare än sandkornen
på havsstranden, än blommorna på ängen, än vågorna i havet.»
För honom var det ej som för oss en oändlig rymd utan ett lå¬
gande valv, utmed vilket dessa strålande och flammande väsen,
som för honom voro levande gudar, färdades sin eviga ljudlösa
väg, länkande människornas och tingens öden. Liksom för or-
fikern var för honom den eld, som brann i människornas inre,
det styrande högsta förnuftet (rooff) av samma art, som det
ljus, man såg stråla på himlavalvet, samma eldsubstans, varav
gudarnes väsen voro bildade. Därför antogs också denna del
av själen vara gudomlig, och under exstasen svingade hon sig,
fri från sitt jordiska fängsel, åter upp till sitt himmelska hem.
I nattens stjärnprakt fylldes själen av det ljus, som sändes från
ovan. »Buren på hänryckningens vingar sängar hon sig upj)
bland stjärnornas heliga skara och följer deras harmoniska rö¬
relser. Hon lever då de glänsande varelsers liv, vilka hon här
nerifrån ser skälva i den strålande etern; före dödens timma har
hon del av deras gudomlighet och mottager deras uppenbarelser
i ett ljusflöde, som med sin glans bländar t. o. ni. förnuftets
öga».^

Orfikerna och astrologerna uppträdde som präster, mider-
görare och siare. I viss mån gäller detsamma om de försokra¬
tiska filosoferna, som träda oss till mötes i forntidens gryning likt
dunkla mysteriegestalter och profeter, ofta förkunnande sin vis¬
dom i oraklets och aforismens form. Religion, mystik, natur-
spekulation och filosofi äro hos dem sammanvävda till ett. »Allt
är uppfyllt av gudar», säger Thales, och exstasens och mystikens
enhetskänsla med gudom och natur är ett dr^, som återfinnes
hos dem alla. Gud och naturen äro ett, likaså forskandet och

^ CufmffU: »Den astrala religionen t, s. 148. Den betydelsefulla roll« som den
astrala exstasen och mystiken spelar inom Greklands andeliv, har först pä senare
tid blifvit närmare ådagalagd bl. a. av Cupnon/, t. ex. »j\5troIogy and religion among
the Greeks and Romans». (London 29x2}, samt »Den astrala religionen» (Upp¬
sala X912). Se också JtfiUenstein: »Die hellenistischen Mysterienreligionen»,
19x0. Bo/i: »Die Erforschung der antiken Astrologie». Neue Jahrbitcher fiir
das klass. Alterthuni». 1908. Av grekiska filosofer, som tydligen kommit i kon¬
takt med och tagit intryck av den astrala exstasen. märkes förutom Parm enides.
Platoo och ArUtoteles särskilt Philon frän Alexandria.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

slJekulerandet över natnrens väsen och sökandet efter gudomen.
Liksom l>’Tikenia tolka sina känslor i naturstämningar (»bergen
äro mina känslor*), så finna dessa mystiskt präglade filosofer
i viss mån ett uttryck för sina religiösa känslor och upplevelser
i sina merendels starkt m>'tologiskt färgade naturspekulationer.
Heraklit var m>’Steriekonxing i Ephesos, den pytagoreiska skolan
ett orfiskt samfund, skapat och danat huvudsakligen i ö\*erens-
stämraelse med denna ordens principer, och Empedokles beteck¬
nar sig själv som en fallen gud, vilken hemlös vandrar bland män¬
niskorna. Det säger sig därför självt, att den religiösa exstasen
och intuitionen inte skall vara dera något främmande, och sär¬
skilt spelar den en mer betydande roll, där det orfiska inflytan¬
det i högre grad gör sig gällande.'

Kanske hos ingen av dem träder den mystiska ådern så i dagen
som hos Heraklit, den dunkle och VTesige profetgestalten från
Ephesos, och man kan om honom anföra hans egna ord om »gu¬
den, som äger oraklet i Delphi*, nämligen att han »säger intet
och döljer intet utan blott antyder* i dunkla förkunnande orakel¬
språk, vad som är fördolt för barbarsjälar och oimngda. Han
uppmanar människorna att inte Ij^ssna till honom såsom män¬
niska utan till den gudom, logos, den lågande blixten, som ge¬
nomtränger universum och talar igenom honom. Han känner sig
såsom en profet, vilken likt den sibylla, han talar om, med »ra¬
sande mun* och med »en stämma, som når genom årtusenden»,
förkunnar sina domar och förbannelser över allt och alla, ej minst
över dessa skändliga »nattsvärmare, backanter och m^ier», som
på ett oheligt sätt vilja intränga i den helgedom, vilken endast
är öppen för de invigde och »i sitt inre fullkomligt renade männi¬
skorna».^ Vad vidare Pytagoras’ filosofi beträffar har den ej

‘ ZMcth bekuiita asikl, nias wir <Ut My.stcricurcligion kaiiin eiiie grössere Wich*
tigkeit fur riio Kiistehmig der griedrsch^ti Pii lolophic beilegen könneu als dor
öffentlicheii. • torde knappast ha manga anhängare i vära dagar. Den grekiska
filosofiens och surskilt försokratikcnias intima samband med samtida mvsteriere*

Jigioacr har surskilt framliullits. utom av religionshistoriker säsom Rodhe. Gruppc.
Adams. Reitzciistcin m. fl., ävcii nv filosofer, t. ex. Drrwy. fOcschichtc des Monis*
mus im .\ltcrtum». 1913. •Der Urspnmg der Natuphilosopliic aus rtcni

Geiste der My.slik*. Schufz: -.Yltjonische Mystik». Studien zur antiken

Kultur JI, 1903-

* Dirhis: vl''rugniente der Vorsokratikern. Del II. Fr. I4. 6g. gz. 03 *

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FORE KANT

Utan skäl blivit betecknad som wtenskapligt luttrad och filoso¬
fiskt fördjupad orfism, och inom hans samfund var liksom i my¬
sterierna i allmänhet uppgåendet i och förnimmandet av gudomen
höjdpunkten.^ Man kan i viss mån ocksås^a, att det pytagoieiska
systemet är en objektivering av den exstatiska upplevelsen. Lik¬
som inom den babyloniska astrologien, {från vilken tanken an¬
tagligen härstammar) äro talen för honom inga abstrakta begrepp
utan levande ting, ja gudar, som styra och behärska universum.
Genom att vidare förbinda matematiken med musiken är det ej
endast denna sistnämnda, som blir Inbunden, utan också den
förra, som blir tonande. Hela universum blir en enda ljudande
(sfärernas) harmoni, ett mäktigt och gripande uttryck för den
universellt harmoniska stämning, som just utmärker det ex¬
statiska livets högre former. Världsharmonien blir symbolen
på själens förening med och uppgående i alltet under exstasen *

Lika litet som man hos dessa försokratiska filosofer finner an¬
nat än oklara fragment av en kunskapsteori, kan man tala om
en filosofiskt markerad intuitiv kunskap motsatt den diskur-
siva. Deras intuition förblir därför huvudsakligen religiös upp¬
levelse och tro, och blott någon gång skildras och karaktäriseras
denna na^ot utförligare. Enligt Heraklit kunna den råa hopens
barbariska själar aldrig fatta Ic^os.^ Och när man vill göra svå-

^ ReiUeniUin: »Die hellenistischen Mysterieareligicaens. ig, 41. 44. GU-
hert\ »Griechische Religionsphilosophie$. 117, 143. Den hemligaste och heli*
gaste kunskapen undficks 1 mysterierna antingen under cxstasen eller under ex-
statiskt präglade invigningar. Men ej blott i exstasen utan i livet överhuvud
bör man enligt pytagoréerna läta sig ledas av •rösten ovanifrån Pythagoras:
•Goldeo Verses». P. Firths ed. 1903, Pr. 69. Dito Sextus. Pr. 3. 4. 99, xoo.

< De mänga berättelser, man under antikeu kände om hans övernaturliga ve¬
tande. tyda också pi ett exstatiskt sådant. Se Schultz: »Pytagoras und Hera¬
klit». Studien zur antiken Kultur I. 1903 s. 9—10. SimpliciiLs* uppgift att Pyt¬
hagoras upplevde sin »harmoni» i ett exstatiskt tillstånd syftar möjligen på syste¬
mets exstatiska upprinnelse. Det ar också, troligt att det funnits ett arbete av
Pytliagoras (eller åtminstone utgivet under lians namn), där hans exstaser och vi¬
sioner skildrades. Rodhe: »Psycbe II» s. 417—20. Mead\ »Orpbeus». s. 233.

Beträffande övriga försokratiker förtjänar, att anmärkas att Pamienides skild¬
rar sin filosofi i form av en extas, och att Bmp^dokles liksom Pythagoras är starkt
påverkad av orfismea samt att det mystiska draget är mycket utpräglat hos
honom.

• Diehls: Pr. i, 34.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

righeter med hans oid på grund av deias dunkelhet, så beror det
blott på, att man inte har någon erfarenhet av logos. Ktmskapen
om det gudomliga tillkommer endast några få av gudomen
utvalda, ögon och öron äro dåliga vittnen, medan tänkandet
hör till våra högsta företräden.^ Men när det gäller kunskap om
logos, som visserligen är det allmänna och gudomliga {Tcv xoivov
xai 6elov), då äro människors tankar blott en barnlek, för vilka
sanningen nästan alldeles är dold-^ Vetandet om det gudomliga är
ej endast det logiska tänkandets utan också trons och intuitionens
sak, och vägen dit går inte genom något yttre vetande® utan finnes
först, sedan själen befriat sig från den individuella och vacklande
meningen och blivit ett med gudomen.^ »Mig själv har jag utfor¬
skat» {édtCT}odftr)v éfistovxöv) utropar han också stolt; och hans egen
höga' tanke om sitt vetandes djup och betydelse var väl bekant
under forntiden.® I synnerhet när det gäller gudomen betonas för¬
ståndets relativitet starkt. Bet når aldrig över den subjektiva
meningens sfär och intuitionen ensamt är i stånd att ge oss kun¬
skap om logos och gudomen.® En liknande uppskattning av intui¬
tionen finna vi även hos Empedokles, vars intuitionslära i viss mån
erinrar om Platons, i det att liksom hos denne eros och anamnesis
spela in. Lika kännes, menar han, genom lika, kärlek genom kärlek¬
ens gud.’ Den heliga musan (MoCoa) anropas50m ledarinna, och
det är genom hennes uppenbarelse han erhåller kunskap.® Förstån-

* Diehls: Fr. X07, 112, 113.

* Difhis: Fr. 41. 86.

* Dieh/s: Fr. 49, 78. 79.

* Hönigswald: »Philosopiiic (!<.*$ Altcrtmu*. 1917. s. 69.

* Dielhs: Fr. 32. loi. Aail: »Logos», ». 37. Adatns: »Religious Tcacber» 01*
Greece», s. 216. GUberi: »Griechische Religionsphilosophie», s. 8z.

* 1 Kuhnemanns: »Grundlehren der Philosophic. Studien ilber Vorsokrati*
kem, Sokrates und Flato». 1899, s. 16—18. betonas visserligen starkt intoitio*
nens betydelse hos Heraklit, men inte desto mindre synes det mig. som om han
▼ål ensidigt uppfattat den såsom ett blott och bart syntetiskt enhetsskådande.
Något tydligt belägg för denna uppfattning torde knappast kunna anföras, och
förf. förbiser alldeles det religiöst-mystiska draget, som utgör grundtonen i den
heraklitiska intuitionens väsen.

’ Diehls: Fr. 109.

* Diehls Fr. 4. 5.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUmONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 25

det tillhör ej ens själen, utan är identiskt med hjärteblodet, först
i den exstatiska föreningen med gudomen blir det själsliga levande.^
Lycksalig därför den, som lyckas befria sig från detta jordelivets
mörka vansinne, vilket hindrar de dödliga att skåda gudavärlden!
Först när man nått fram till det gudomliga eller intuitiva
tänkandet, blir man i stånd att fatta Gud. som är »en helig, out¬
säglig ande», vilken »med snabba tankar genomfar världsalltet.**

2 .

Platon.

Först med sofisterua och Sokrates beg>’nte en definitiv söndring
mellan religion och filosofi. De förras negativa skepticism och
den senares nyktra moraliserande måste i längden alldeles under-
gräva de grundvalar, varpå religionen vilar. I jämförelse med
dessa sina omedelbara förgångare företer Platon närmast en ten¬
dens tillbaka till försokratikernas ståndpunkt. Till sitt väsen är
han djupt religiös, och någon konflikt mellan religion och \^ten-
skap torde han för sin personliga del knappast ha erfarit. Hela
hans filosofi och i all synnerhet den betydelsefullaste delen av
denna, idéläran, är starkt mättad med mystik. Särskilt har py-
tagoreisk och orfisk mysteriereligion spelat en ^^ktig roll för ho¬
nom, så att t. o. m. vissa av hans dialoger blivit några av de mera
betydelsefulla källorna beträffande dessa rörelsers väsen.* Hans
religiositet är emellertid ingalunda av någon dogmatisk eller ortodox
art, och man får över huvud taget skilja mellan hans egen per¬
sonliga, orfiskt färgade religiösa syn på tillvaron och hans ställ-

* Rodhe: •Psyche II*. s. 185.

* Diéhls: Pr. 132. 134.

^ T. ex. Timaios. Phaidros, Phaidon. Staten. S>'mpo.sioii, Gtirgsas ni. tl. Tro¬
ligt är ockaå att Platon kommit i personlig kontakt med dessa båda rörelser. Här¬
för talar ej endast hans egna skrifters vittnesbörd utan också sådana omständighe*
ter som att det vid hane tid i Athén fanns en synnerligen livskraftig orfisk för¬
samling. Vidare uppehöll han sig före sitt besök i Syrakusa i södra Italien, antag¬
ligen for att lära kanna pytagorismen i dess hemtrakt. Om sin vän Dion berättar
han själv (7:0 brevet, p. 333)» att han var en pytagorisk invigd. Att märka äro
också sådana ställen som Phaidon p. 61. där han på satt och vis officiellt träder
i förbindelse med dem.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

niug gentemot den officiella religionen samt dess mytologi. Från
denna tar han, såsom det brukades inom orfiska kretsax, gärna
upp m>*ter och trosföreställningar för att med en stundom rätt
betydande frihet omtolka och omforma dera efter sina behov.
Är det däremot något, som strider mot moralen, eller annars sy¬
nes honom olämpl^, så förkastas det utan vidare, eller förklarar
han, att det blivit missförstått av vederbörande författareÄ Att
såsom myttolkarna och teologerna spekulera över vad »centau-
rer, chimärer, gorgoner och pegaser samt en ohjälplig mängd av
andra obegripliga och underbara väsenden» kan vara för något,
finner han alldeles meningslöst. Orsaken, låter han Sokrates sä¬
ga, är den, »att jag ännu inte har enligt den delphiska inskriften
lärt känna mig själv. Löjligt synes det mig vara att tänka på
andra saker, så länge jag är okunnig i detta av^seende- Därför
låter jag detta (= myttolkandet) gälla för vad det kan, och i det
jag antager den vanliga folktron därom, söker jag, såsom jag nyss
sade, icke utforska dessa saker utan mig själv. »*

För de traditionella religiösa föreställningarna hyser han
dock i allmänhet stor vördnad samt åberopar sig gärna på
mysterieprästers och »äldre teologers» auktoritet.®) Men mer
än så. Thales’ ord att allt är uppfyllt av gudar gäller inte endast
fÖTBokratikerna utan också Platon. I Phaidon se vi, hur allt le-
des tillbaka på gudomliga orsaker, d. v. s. idéerna. Först när gu¬
domen ingrep i skapelsen, blev det ordning och mening i det hela,
och i Timäus framställes utförligt, hurusom endast där det gives
en gud kan det finnas någon ordning. Allt har sin medvetna och
andliga orsak, som i allmänhet närmast är idén. Men nu är det
långt ifrån allt, vartill vi klart kunna finna en idé såsom orsak,
och ändock fordrar hans utpräglat teleologiska sj-stem någon art
gudomlig orsak eller mening. Man måste då, menar han, efter¬
som vi här inte äro i stånd att genomskåda den gudomliga ord¬
ningen, tillgripa någon sannolik förklaring såsom en mj-t eller ett
direkt gudomligt ingripande. På så vis får inte endast varje tanke,
utan också instinkterna och drifterna sin förklaring direkt ur gu-

' Pol t tc ia, p. 373» 391. Xotnoi, p. 941.

* Pk/iiäros. p. 22g — 30.

* Uodhe. Psyche II. s. 27Ä —q. Ti*naios p. 27, 40. Somot: p. 645. 662. (>64.
N 3 L 04^

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

domen. Människan ter sig för honom såsom en lekboll i Guds
händer, och i synnerhet allt tillfälligt, oväntat och eljest oförklar¬
ligt tillskrives ett gudomligt upphov.' Allt instinktivt, omed¬
vetet, oreflekterat och följaktligen också intuitionen kommer där¬
för att för honom synas såsom något gudomligt.

Platon tror utan vidare på den religiösa intuitionen eller inspiratio¬
nen som på ett självklart faktum, och siareprästen är för honom
en av statens nödvändiga tjänstemän och som sådan helig i sitt
kall. »Ty både profetissan i Delphoi och prästinnorna i Dodona
hava i vansinne försatta gjort Grekland mycket gott både i en¬
skilda och offentliga angelägenheter, vid fullt förstånd däremot
litet eller intet. Och om vi ville tala som sibyllan och andra, som
genom att medelst en gudomlig ingivelse (deia fioiga) förutsäga
framtiden hava ställt mycket till rätta för många människor,
skulle vi bliva tröttande och berätta allmänt kända saker. I
Phaidios skiljer han på två huvudarter av exstas eller »vansinne *,
det ena uppkommet av kroppsliga sjukdomar, det andra genom
ett gudomligt bortryckande från det vanliga och regelmässiga
tillståndet. Detta sistnämnda eller det »gudomliga» indelar han
åter »efter fyra gudar i fyra arter, i det vi tillskrevo Apollon spå-
domsingivelsens, Dionysos de heliga mysteriernas och sånggu¬
dinnorna poesiens vansinne. Det fjärde slaget tillskrevo vi Afro¬
dite och Eros, nämligen kärlekens vansinne och förklarade det
vara det bästa.»®

I Timäus finnes en utförlig fysiologisk och symbolisk
beskrivning på framföiallt den första arten eller den exsta-
tiska siarkonsten.* Vid den del av bålen, som är belägen ne¬
danför mellangärdet, är den oförnuftiga eller begärens del av
«jälen bunden likt ett vilt djur. Men för att denna inte skulle bli

' Somoi: p. 803. T. ex. lottkastoing (Nomoi p. 759). en plötsligt påkommen
tanke eller ingivelse, varpå talrika exempel finnas särskilt i Phaidros. Philebos
och Kratylos.

^ Phaidros: p. 244. I synnerhet i Nomoi finnas en mängd exempel på den sto-
ra betydelsen han tillmäter deo exstatiska siarkonsten såsom offidell statsinstitu¬
tion, ifråga om både religion och lagstiftning. T. ex. p. O43. 686, 734. 804. 828,
H71, 9x4-

^ Phaidros, p. 265. Härtill konuner en femte, statsmannens praktiska intui¬
tion. varom talas i slutet av Menon.

* Timaios. p. 71--2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

alldeles lottlös skapades levein med uppgift »att låta denna del
av själen, som ej är delaktig av förnuft och insikt, under sömnen
öva siarkonst. Ty då de gudar, som danade oss, hade i troget
minne sin faders befallning att göra det dödliga släktet efter för¬
måga så gott som möjligt, förädlade de även den sämre delen av
oss, på det att även den sktUle i någon mån få träffa sanningen.
och förläde därför siarförmågan till detta ställe. Ett tydligt be¬
vis därpå, att Gud har förlänat siareförmågan åt den oförnuftiga
delen av själen, är den omständigheten, att ingen under fullt med¬
vetande blir delaktig av gudaingiyen och sann siareförmåga, utan
att detta sker antingen i sömnen, när tankeförmågan är bunden,
eller i följd av febersjukdom eller under ett tillstånd av hänryck¬
ning». Därför tillkommer det endast »den, som är vid förnuftig
sans och fullt medvetande, att erima sig och övertänka det, som
av den guda-ingivna siarnaturen blivit under sömnen eller vaket
tillstånd uttalat», ty »den, som blivit försatt i hänrycknin g och
fortfarande befinner sig i detta tillstånd, tillkommer det icke att
bedöma sina egna syner och ord, och med rätta har det av gam¬
malt blivit sagt att det endast tillhör den besinningsfulle att sköta
sitt och kärma sig själv.»

I fråga om exstasen står Platon sålunda huvudsakligen på or-
feisk botten. Det karaktäristiska för inspirationen av vilket slag
den vara må, är dess abnorma karaktär, d. v. s. frånvaro av med¬
vetande, besitming eller förståndsmässig överläggning. Detta är
ett diag, som genomgående återfinnes hos honom. »Orakelförkun-
nare och spåmän och likaså alla med skaldegåvan utrustade

-uttala många sanningar men veta intet av det de säga*.*

Det är ett »mellangärde», sora skiljer intuitionen från det
förnuftiga och förståndsmässiga vetandet. Den som förkunnar
oraklen eller under inspiration skapar sina dikter, är ej med¬
veten om vad han gör, och det medvetna vetandet eller
kunskapen i vanlig mening har föga att göra därmed. »För den
skull betjänar sig Gud av dem (diktarne), i det han berövar deni
förnuftet, såsom det är fallet med spåmän och gudomliga siare,
sina tjänare, på det att som hÖra dem, må veta att det icke äi

^ Menon, p. g. Sådana uttryck som Otla fiolpc, napdvota, isrorvoÅ

m. fl. gå också ut på att markera denna abnorma karaktär. Se åven Symposion
p. 218, i8i, 202. Jon: 533, 534. Sontoi: p, 672. 719, 750. 8x1. Lysts: p. Z2i

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 29

de, som äro berövade förnuftet, vilka säga det värdefulla, utan
att det är Gud själv som säger det och blott talar till oss genom
dem».^ Det intuitiva vetandet är sålunda endast i stånd att »i
någon mån träffa det saima» och följaktligen ställt \nda under
det diskursiva. Det är förståndet, som a\^ör huruvida inspira¬
tionen är äkta och vad som är sant i den. Visserligen ställer han
den exstatiska siarkonsten över den, som utövas genom för-
ståndsmässig beräkning och eftertanke, samt anser, att i samma

mån som den förra är överlägsen den senare, så är »enligt de gamles

vittnesbörd, vansinnet, som kommer från gudomen något skö¬
nare än besinningen».* Men det är inte i kunskapshäi^eende
överlägsenheten ligger, ty intuitionen är dunkel och oklar och
kan på sin höjd nå upp till den kunskapsgrad, han benämner
doxa,® medan förståndet är klart och sant, utan däri att det in¬
tuitiva vetandet är gudomligt och förmår ge oss kunskap om så¬
dant, som det diskursiva inte är i stånd till att nå.

Den exstatiska intuitionen blir sålunda snarare ett heligt red¬
skap bland andra dylika, som man betjänar sig av för att få veta
gudarnas vilja, den är till synes helt skild från vetandet i öwigt
och därmed också från det filosofiska s>'Stemet. Så länge det var
fråga om den exstatiska siarförmågan rönte detta resonemang
ingen nämnvärd svårighet, men svårare blir det ifråga om de
andra intuitionsarterna. Platon själv parallelliserar dem visser¬
ligen både gärna och ofta, men inte desto mindre förefinnas soin
vi senare skola se vissa till sist rätt betydande skillnader.

Begreppet »heligt vansinne* {fiav(a) har en vittomfattande be¬
tydelse, och ej utan skäl säger rapsoden lon: »Du talar visserli¬
gen väl, Sokrates. Dock skulle det förundra mig, om du kunde
lala så väl, att du kunde övertyga mig, att jag prisar Homeros i
ett besatt och vansinnigt tillstånd*.* Att vara »vansinnig» eller
rasande betyder ej endast, att vederbörande befinner sig i trance
eller drömtillstånd, utan i stort sett, att man fastän man för¬
kunnar eller utför sköna och sanna ting ändock inte är medve-

‘ lon: p. 534.

* Phaidros: p. 244.

^ D. V. s. har ungefär samma saauiugsgrad som myten. Se ovan citerat stallo
wr Timaios: p. 71—2.

• /cm: p. 536.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ten om grunderna och orsakerna därtill. Platons filosofi har en
stark tendens mot en pan-logism, och såväl ett sant vetande som
högre dygd och andlighet kunna, menar han, blott tänkas, där
det kausala sammanhanget klart inses. Intuitionen står nu, som
förut påpekats på doxas kunskapsgrad, vilken som följd av de
premisser, varpå den bygger, är dunkel och oklar och följaktli-

gen mindre värdefull. Men nu överstiger det resultat, vartill in¬
tuitionen leder i värde, betydligt ej endast vad det vanliga doxa
är i stånd till utan också i ett visst hänseende det diskursiva
tandet överhuvud. Här uppstår sålunda en klyfta, som icke kan
förklaras på annan väg än på religionens, d. v. s. medelst en lära om
det religiösa vansinnet och den gudomliga ingivelsen {deia fioiga).
Ett exempel härpå är hans lära om statsmännens intuition. Det
ideal, han själv kämpade för, v'ar filosoferna såsom statens sty¬
resmän, eftersom endast de kunde grunda sin dygd och sitt hand¬
lande på verkligt sant \^tande. Men han kunde dock inte gärna
undgå att reflektera över det förhållandet, att det både fanns och
funnits stora statsmän, som genom sin vältalighet, personlighet
och praktiska intuition förmått uträtta stora ting men ändå inte
voro filosofer eller »visa» och lärda på något speciellt område.
»När det således icke var genom ^^sdom dessa män ledde statens
angelägenheter», hur skall man då förklara saken? Det kan en¬
dast förklaras bero på en Beta fwiga. »Ty det som sker av en

slump, sker icke genom mänsklig ledning», och-»om det

således icke är genom vetande, så återstår att det är en menings-
riktighet, varigenom statsmännen leda staten, i det de med av¬
seende på insikt alldeles icke överträffa orakelförkunnare och
siare». Dessa brukar man med rätta kalla gudomliga, »men fram¬
förallt kunna vi säga om statsmännen att de äro gudomliga och
gudauppfyllda, besjälade och hänryckta av gudomen, då de ge¬
nom sitt tal lyckligt utföra många stordåd utan att verkligen
veta något av det de säga».' De duktiga icke-filosofiska stats¬
männen likställas sålunda med exstatiska siare och orakelförkun¬
nare, och liksom »profetissan i Delphi och prästijinoma i Dodona
hava i vansinne försatta gjort Grekland mycket gott både i en¬
skilda och offentliga angelägenheter», så ha också dessa statsmän
utfört stora ting i inspirerat tillstånd. Men egentligen har allt

' Menon: p. 99.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE K.\NT JI

detta föga att göra med hans filosofi och statslära i ö\'Tigt. In¬
spirationen är Guds och inte människors sak, och för Platon blir
denna distinktion mest ett sätt att komma ifrån en viss svårighet.*

Mera ingående behandlas frågan om den estetiska intuitionen.
#En tredje inspiration och hänryckning från sånggudinnorna fat¬
tar en vek och ren själ, väcker och eldar henne och genom att med
festsånger och andra slag av poesi fira de gamlas bragder, upp¬
fostrar hon kommande släkten. Men den, som utan detta slags
vansinne eller denna sånggudinnornas inspiration nalkas dorren
till poesiens tempel i den tron, att han blott genom konstövning
kan bliva en duglig skald, en sådan blir själv en stympare, ocli
han den förståndiges poesi fördunklas av de genom inspirationen
hänrycktas dikter. Liksom statsmännens intuition likställes
också denna inspirationsart med siares och orakelförkunnares.
Men här blir motsatsen mellan intuition och exakt vetande skar¬
pare markerad. A ena sidan var Platon alltför mycket konstnärs-
och skaldenatur för att inte inse den estetiska intuitionens stora
värde och betydelse, men å andra sidan var han filosof, och som
sådan Sokrates lärjunge och arvtagare och kunde för den skull
inte undgå att bekämpa den stora fara, som måste hota ett så
utpräglat estetiskt folk som grekerna, nämligen att alltför myc¬
ket på dygdens och den vetenskapliga sanningens bekostnad upp¬
skatta och låta sig förledas av poesiens och vältalighetens tjus¬
ning och skönhet.

Ben dialog, som företTädes\as är ägnad åt den estetiska intui¬
tionen, är lon. Samma höga uppskattning av skalden och skalde¬
konsten, som finnes i Phaidros, möter oss också här, »en diktare

^ Följden härav är ocksd, att statsmännens intuition blir av fö^a intresse fur
honom, varför de ovan citerade stället ur Menon är det enda i hans skrifter, där
frägan öfverhuvud beröres. Xågot originellt eller märkvärdigt i deiuia Platons
asikt om statsmännens intution. behöfver det ej heller vara. när man betänker,
att i alla tider och ej minst under antiken, det varit vanligt att betrakta de stora
statsmännens liandledandc och talande såsom migot gudomligt inspirerat.

Att såsom Pkoleni: (i «Aus Platos Werdezeit» 1913 s. 182} menar, det skulle
ligga något nedsättande för statsmännen i att likställas med siare o. d.. kan jag
inte finna. Det synes mig vara att lägga in hos Platon tu alltför modem syn
pä dessa saker, och dä som P. själv medger Ofta fioloa fattas allvarligt av Pla¬
ton. är det därmed för honom även något heligt och ej nedsättande.

• Phaidros: p. 245,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

J-2

är ett lätt bevingat och heligt väsen, och inte förr är han i stånd
att dikta, än när han är hänförd och sinnen och förnuft inte längre
äro i honom, ty så länge man är i besittning därav är ingen män¬
niska i stånd att dikta eller sia Inte desto mindre begränsas
hans kunskapsområde mycket noggrant. Sokrates tvingar rap¬
soden lon, som skryter med att känna Homeros bättre än någon
unnan människa, att medge, att han dock faktiskt inte alls äger
någon speciell kunskap om vare sig skalden dier de livets områ¬
den *denne skildrar i sina dikter, utan blott en inspirerad förmé^a
att deklamera dessa. Diktarens inspiration likställes sålunda
med kor>'banternas raseri. »Liksom de, vilka äro gripna av ko-
rybantiskt raseri, så skapa också diktarna icke vid besinning dessa
sköna sånger, utan när harmonien och rjlimen griper och bemäk-
tigar sig dem, sä storma de hän såsom backanter», och detsam¬
ma är också förhållandet med rapsoderna: »'r>' icke genom någon
konst eller vetenskap säger du, vad du säger om Homeros, utan
genom en gudomlig bestämmelse och hänförelse, och liksom ko-
rybanterna, när de endast tydligt höra de sånger, som härstamma
från den gud av vilken de äro besatta, icke äro i förlägenhet be¬
träffande de åtbörder och ord. sora höra till dessa,» blir också
rapsoden medveten om sättet att utföra deklamationen. Den
estetiska intuitionen är på intet \'is någon kunskap, diktaren och
konstnären skapa omedvetet och opersonligt, i det de blott äro
redskap för gudomen. Det är en gudomlig kraft, som verkar
genom dem, och han liknar därför denna intuition vid den mys¬
tiska kraft, som utgår från magnetstenen. Liksom denna över¬
för sin ni^netiska förmåga på hela sin omgivning och de järnde¬
lar, som komma i beröring med den, själva bliva m^netiska, så
ryckas också åhörarne med av rapsodens gudomliga entusiasm,
när han i inspirerat tillstånd deklamerar skaldens dikter. En
förtrollande och oförklarlig kraft förnimmes i båda fallen, och
därför s^es den vara gudomlig.*

Filosofien åter är det vetandet framför allt annat, varför
också den estetiska intuitionens värde i filosofiskt hänseende
inte ställdes högre än de båda föregående intuitionsartemas.
Denna dess l^a rang markerar han också på grund av ovan

' ^ 0 ”. P- 534 -

> lon, p. 53 f,.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

anförda skäl skarpare än ifri^a om dessa andra. »Filosofien
och poesien befinna sig sedan gammalt i strid med varandra ».'^
Poeten och konstnären äxo blott den tredje ifrån »konungen»,
och i kunskapsteoretiskt hänseende kommer poesien lägst ner
på skalan, i det den blott är en efterbildare av skugg¬
bilder. I följd härav kommer den också att till stor del vända
sig till den sämre delen av vår själ och sålunda lätt förleda oss att
åter bli slavar under begär och känslostämningar, vilka det är
filosofiens mål att lära sig behärska och styra.^ Endast när poe¬
sien framspringer ur en fullt ren källa, är den rätt, varför också
»endast den del av poesien bör upptagas i staten, som innehåller
hymner till gudarna och äresånger till ädla män».® M. a. o., vad
han således i Apologien, Staten, Jon, Phaidros, m. fl. bekämpar
hos skalderna är »att de i följd av sin poetiska begåvning ans^o
sig vara även i allting annat visare än andra människor, vilket
de ingalunda voro», samt att de på grund av »poetisk konstskick¬
lighet låta förleda sig att ringakta rättrådighet och annan dygd».^

Ben sista av de olika arter av gudomligt vansinne {Bela navld)
Platon upptager är Eros. »Vårt tal således om det fjärde
slaget av vansinne, genom vilket den, som vid anblicken av jor-

' PoHUxa, p. 607.

* PoliUia, p. 605. Jfr. härmed Timaios. p. 72. där intuitiosea tilldelas vår läg*
re djuriska begär del.

® PoliUia, p. 607.

^ Apologien, p. as. Att här föreligger en yiss inkoasekvens torde icke kunna
förnekas, ty ä ena sidan är den estetiska intuitionen något gudomligt, och heligt
ä andra sidan kan den vara fal.sk och fördärvbriogande. För Platon torde dock
inte denna motsägelse förnummits så skarp, och med tanke dels på den vidsträckta
och svävande betydelse begreppet »gudomligt» har hos honom, dels det fria sätt,
varpå han behandlar det mytologiska och gudavärlden, är det troligast, att han,
som det är fallet i Phaidros och Politeia, med den gudomliga iDspirationeD, när¬
mast har avsett den i det godas tjänst.

£j heller kan jag såsom Leissner (»Die platonische Lehre von den Seelenteilen».
Munster 1909, s. 76) anse, att det föreligger en olika uppfattning av intuitionens
värde och betydelse mellan Phaidros å ena sidan och Timaios och Politeia å den
andra. Platon rädes i allmäxihet inte för starka ord och det andra kärlekstalet i
Phaidros går ut på att vara en hyllning åt »mania». Detta förklarar de svärmiska
ordalagen här, Men eljest är uppskattningen av poeten och den inspirerade högre
än i Politeia. I vaket och icke inspirerat tillsänd har han gjort liten eller ingen
nytta, och bland de fallna, själarna namnes i sällskap med tyranner och sofister
även poeten och dem, »som sysselsätta sig med efterbildande konst», (p. 248).

Göteb. Högsk. Arsskr. XXIV: 2, 3

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

disk sköuhet och genom erinringen blii be\'ingad, och som försedd
med vingar, då han önskar flyga uppåt såsom en fågel och ring¬
aktar det, som är här nere, och därför beskylles för att vara själs¬
sjuk— vårt tal, säger jag, går nu ut därpå, att detta slag av hän¬
ryckning blir det ädlaste och av ädlaste ursprui^ bland alla för
den, som innehar det eller därav bliver delaktig, och den som del¬
aktig av detta vansinne älskar det sköna, kallas älskare».^ Re¬
dan med dessa ord markerar han en bestämd skillnad mellan den¬
na inspirationsart och de övriga. Den står vida högre än dem,
är det ädlaste och bästa hos oss samt något, som endast den sanne
filosofen är i stånd till. I motsats till de andra griper den in i
s>"stemet, åtminstone på ett visst stadium av Platons utveckling,
på ett högst väsentligt sätt och blir en av dess betydelsefullaste
och mest karaktäristiska beståndsdelar.

»Eros», säger Platon, »är kärleken till det sköna och därav
följer, att Eros nödvändigt är filosof»,* men liksom begreppet
det sköna har också eros en synnerligen vittomfattande betydelse.
Den fysiska eros är något djuriskt, en grym tyrann som det höves
den sanne filosofen att vara fri från.’ Den andliga kärleken där¬
emot är det högsta och ädlaste, som bor i vår själ, en gripande
och allt uppslukande evighets- och odödlighetslängtan. I Lj’sis,
Phaidros, Politeia och Symposion har Platon skildrat denna den
gudomliga kärleken, och klarast torde han redogjort för den i So-
krates’ kärlekstal i den sistnämnda dialogen. »En stor daimon»
och förmedlande länk mellan gudar och människor, »så att allt
blir sinsemellan förenat till ett helt», är Eros. Den är en mäk¬
tig gudomlig kraft och evighetslängtan, som genomgår hela na¬
turen och för vilken ä\’en den f>’5iska driften och kärleken, som
här ses från mjdologisk synpunkt, är ett uttiyxk. »Har du icke
märkt i vilket oroligt tillstånd alla djur, både bevingade och icke
be\’ingade, försättas, då de gripas av alstringslust? » Ty kärleken
»är ett födande både med avseende på kroppen och själen», och

-alle Lust will Ewigkeit —

— will tiefe, tiefe Ewigkeit*, —

' Phaidros. p. 240.

* Symposion, p. 204.

* Phaidros, p. 231—G. Politeia, p. 573—3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

sjunger Nietzsche och detta är också Platons mening. »I korthet
uttr^xkt, sade han, är således kärleken en önskan att alltid aga
det goda.» Det evigt goda är det, efter vilket naturen strävar
omedvetet och filosofen medvetet. Den sinnliga alstringsdrif-
ten går ut på att föreviga släktet genom avkomman och på så
sätt »har det dödliga del i odödligheten». Den som strävar efter
ryktbarhet och ära, gör det i hopp att hans namn skall leva kvar
i efterv^ärlden, och i lustens eget väsen ligger en strävan att för¬
bliva så länge som möjligt.

Men Eros är ej endast drift, längtan och kärlek.^ Den är ej
blott (fidöxaXog utan, som Platon själv säger, också q)d6ao<pog,
och det gäller i första rummet inte att blott älska det sköna
utan att komma till kunskap om det skönas idé. Den är ej
aning och blint svärmeri utan en medveten längtan och ett
om också dunkelt förnimmande av det yttersta målet. Sär¬
skilt i vissa sammanhang framträder det intuitiva kunskaps-
elementet rätt tydligt. I Phaidros sammanfaller eros med
anamnesis och vid anblicken av det sköna här nere vaknar
intuitionen och minnet av den en gång skådade idén. Denna
intuitiva erinran är visserligen dunkel men inte desto mindre
är den en kunskap om något.*

överhuvud känna vi det sköna i vanlig mening endast intuitivt
genom dess idé. Försöker någon att bevisa eller diskursivt klar¬
göra, varför något är skönt, så »blir jag blott förvirrad, men en
sak fasthåller jag för mig själv helt enkelt och utan all lärdom,
och man kan måhända säga helt enfaldigt: att det icke finnes
något annat, som gör det skönt, än tillkomsten och närvaron
av det i och för sig sköna».®) I Symposion ha vi också en skild¬
ring av uppstigandet på »kärlekens väg». Den, som vill be-

* Så säger t. ex. Zellcr: (»Die Plulosopluc der Grieclicni*. II:I 1 s, 6i^). »Der
pliilosophisclie Trieb, Eros, ist iodessen bios der Strcbcn nach dem Besitz der
Wahrheit», och med ItOQom instämmer förutom raden av efterföljare även en så*
dan författare som Adams: i »Rcligious Teachersof Greece». Nyare förf. ha däre*
mot betonat kunskapamouumentet bos eros. Så t. ex. Heinr. Maier, Rodhe. Wick-
mann. Lagerborg m. fl., och ej utan skal ha de framhållit, atten dy lik motsats mel¬
lan känsla och kunskap knappast är t överenstämmelse med platonismens väsen.

* Phaidros, p. 250.

* Phaidon, p. 100.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

träda denna, måste tidigt lära sig älska det sköna och ädla, först
sådant detta skådas i tingen här nere »därefter bör han lära sig
inse, att den i en kropp framträdande skönheten är en syster till

skönheten i varje annan kropp,-och då han fått detta

klart för sig, bör han uppträda som älskare av alla sköna gestal¬
ter och låta den häftiga kärleken till ett särskilt föremål fara,
anseende det vara ringa och utan värde». Sedan »bör han lära
sig att anse den i själen inneboende skönheten vara av större
värde än kroppens skönhet». Han får m. a. o. ej längre »lik¬
som en livegen vara fängslad av den enskilda skönheten och där¬
igenom bliva inskränkt och trångbröstad, utan vända sig till
och betrakta det skönas omätliga hav och i ett omättligt strä¬
vande efter vishet föda en myckenhet av sköna och härliga tan¬
kar, till dess han, härigenom stärkt och fullt utbildad, förmår
fatta en sammanhängande kunskap om ett sådant skönt, som j^
nu vill beskriva» — »Den, som nu, genom god ledning och genom
att riktigt och i rätt ordning betrakta det sköna i dess växlande
mångfald, kommit så långt i kunskapens fulländning, han skall,
då han nu närmar sig denna kunskaps fulländning, plötsligt var¬
sebliva något till sitt väsen underbart skönt, just det, Sokrates,
för vars skull han utstått alla föregående mödor», nämligen det
skönas idé, eller det absolut sköna.

Vi kunna härvid särskilja tvenne saker. Först ha vi ett grad¬
vis kontemplativt försjtmkande i den intuitiva skönhetsupple-
v'elsen, i det »man utgår från de enskilda sköna föremålen och för
att nå det högsta sköna, det sköna i och för sig, alltjämt stiger
uppåt liksom på trappsteg, från ett till två, från två till alla kropps¬
ligt sköna föremål, från de kroppsligt sköna föremålen till de
sköna sederna och handlingarna och från dessa till vetenska¬
pernas skönhet, till dess man slutligen från de andra kunskaperna
kommer till den kunskap, som är kunskap om ingenting mindre
än detta absoluta sköna, och slutligen lär känna själva det skö¬
nas idé ». Men i och med detta sistnämnda har saken också inträtt i
ett nytt skede. Ty eros var en längtan och strävan uppåt, men
nu är dess mål uppnått och eros förvandlad till en exstas eller
intellektuell åskådning av idéen, d. v. s. ett absolut \'etande om
det absoluta. Eros’ egentliga mening ha vi således blott ifråga
om själva uppstigandet och vardandet.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

Men liksom »daimonen» eros intager en underlig mellanställ¬
ning mellan gudar och människor, så gör den det också som kun¬
skap. Den börjar som en dunkel aning och instinkt, närmast
att förlikna vid den svaga ljusstrålen, som tränger in i grottan
och väcker de i mörkret fängslade människorna. Men ju mer
blicken vändes mot ljuset, som kommer från idén, desto inten¬
sivare och klarare blir kunskapen om idén, tills den till slut
stegras till en mer eller mindre exstatisk åskådning av det
absoluta. På sätt och vis är eros sålunda en kunskap om idéen,
men ändå är den noga taget inte en sådan, eftersom den inte är
klart medveten,' varken ifråga om objektet eller grunderna för
sitt vetande.

För översikts skull vilja vi nu urskilja tre intuitionsarter hos
Platon.

1. Den rent religiösa, estetiska och praktiska, varpå vi ovan
sett exempel i siaren, poeten och statsmannen. Som vi sågo
har denna art av intuition föga betydelse för hans system i öv¬
rigt och är skild genom ett »mellangärde* ifrån det ö\Tiga »för¬
nuftiga* vetandet. Han betraktar den med vördnad såsom något
heligt och gudasänt, men ser helst att den stannar inom sin ram
och inte blandar sig i filosofiens angelägenheter. Det är den
religiösa trons sak och inte den filosofiska forskningens, på sin
höjd kan den nyttjas till att fylla ut en mer eller mindre ovä¬
sentlig lucka.

2 . Eros. Sokrates kärlekstal i Symposion och i Phai-
dros börja med att paralellisera eros med den reli¬
giösa inspirationen, men som vi sågo markerar Platon själv,
ej minst genom den olika behandling, han låter dem komma till
del, en bestämd skillnad dem emellan. Hyllade han den reli-
gösa intuitionen mest av dogmatiska skäl, så har han låtit
erosläran som han upptagit från mysterierna, ingå i liv och lära

^ Blidast en fullt medveten kunskap om granden kan enligt Platon sagas vara
sann. Sådan år kunskapen om idén» eftersom det år denna själv som betingar
vårt vetande. Men här är det blott fråga om en dunkel aning» »en anande siare¬
blick» (Philebos» p. 64). en kunskap, som är omojlig att bestämma eller att pä ett
konsekvent sätt infoga i kunskapslära i övrigt, något som torde vara lika o-
möjligt som försöket att förena gudomligt och mänskligt» absolut och relativt i
begreppet daimon.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

i djupaste och innerligaste meniug, vaiför den blivit en hans
egen personliga upplevelse, med en om också subjektiv \nss-
het och klarhet, som knappast står tillbaka för det
diskursiva vetandet. Och medan den förra endast tillkommer
den djuriska begärdelen av vår själ, så tillhör denna dess
gudomliga och odödliga del.^

'Någon ren kunskap eller intellektuell åskådning kan man dock
inte gärna säga att eros är, därtill är den för mycket uppblandad
med andra element och för litet utformad som kunskap, och skul¬
le Platon öppet och tydligt tagit upp den som kunskap, torde
det ha lett till ödesdigra konsekvenser. Därför förblir den fort¬
farande huvudsakligen religiös.

3. Det intuitiva åskådandet av idén.

Är det på intuitiv eller diskursiv väg man enligt Platon kom¬
mer till kunskap om idén? Härom gå meningarna bland hans
uttolkare skarpt i sär. Natorp t. ex. säger: »Es gibt vnellricht
keinen Philosophen in der ganzen Weltgeschichte des Gedankeu,
der das Logische und nichts andres mit solchen Sicherheit an die
Spitze gestellt hätte wie Plato».^ Han anser också »dass
Plato gegen Mythos und Dichtung uberhaupt, sofern sie irgend
mit dem philosophischen Logos in Wettbewerb treten wollen,
absolut feindlich steht». Det säger sig då självt att hos en så
utpräglat logisk filosof, kunskapen framför alla andra, den
om idéerna, endast kan vara identisk med det logiska vetan¬
det. Enligt Lagerborg däremot är »Platon etiker och orfiker
framom forskare; en svärmisk siarenatur, som tror på något för
vår fattning övernaturligt och tror sig kallad att tolka det«.®
Maier, Rohde och Beck instämma också beträffande den stora
betydelse det religiöst-mj^stiska och därmed även den intuitiva
kunskapen och exsta.‘^en har för Platon och mena att den lo-

^ Phaulros, p. 247.

• •

* Naiorp: Platos Idcenlehre >», 1914, s. 19. 23. En liknande ståndpnukt

intages också av Lotze: »Logik», Caird: »The evolution of Theology in the greck
phUosr>phers Oldcnberg: har i »De platon. Dialect», med en rad citat sökt visa
att kunskapen om idéema endast uppnås på diskursiv väg. Senast har denna
ståiulpuukt hävdats av Hönigswaid: »Phtlosophie des Altertums». vilken dock
ifråga om argiunent föga skiljer sig fråu Lotze och Natorp.

^ Lagerborg: »Deu platoniska kärleken», s. 174.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

giska dialektiken huvudsakligen tillkom fÖr att vetenskapligt
utforma hans världsåskådning och för att användas som vapen
gentemot megariker och sofister.^

Den väg, på vilken man kommer till kui^kap om idéerna, är
dialektiken. Deh är, säger han, en »gudames gåva till mäimi-
skorna», och för den, som vill nå det godas idé, gäller det att »lik¬
som i en siaktning hugga sig väg genom alla undersökningar»,
att »gå sin väg framåt med ofelbara förnuftsgrunder».® Uppsti¬
gandet sker därför på så vis att den »dialektiska förmågan-

icke gör h>'poteserua till grund och princip utan verkligen begag¬
nar dem som hypoteser, såsom ansatser och trappsteg.-

dit där alla förutsättningar upphöra, till alltings grund och ur¬
sprung».® Frågan är emellertid ora dialektiken är så enbart
logisk, som en del författare tyckas utan vidare uppfatta den, ocli
som synes vara konsekvensen av ovanstående. I Sofisten (p.
253) säges den bestå i att »noga iakttaga huru en idé sträcker
sig överallt genom flera enskilda, av vilka var och en står sär¬
skild för sig, och huru många från varandra skilda idéer gemen¬
samt omslutas av en enda samt å andra sidan, huru en enda ge¬
nomgår många och sammansluter sig i en punkt till ett samt att
åter många helt och hållet bestå för sig själva». På samma sätt
bestämmes den i Phaidros. (p. 265) såsom bestående dels i »att
med blicken riktad på ett enda begrepp sammanföra till ett det
överallt kringspridda», dels i »att omvänt kunna fördela i sär¬
skilda slag lem för lem efter den naturliga hopfogningen och
utan att liksom en dålig kock, företaga sig att sönderdela nå¬
gon lem».^ Som vi se av dessa definitioner finnes det in¬
tet hos dem, som anger att det dialektiska förfaringssättet
skall vara enbart logiskt.® Visserligen har Platon tagit matema-

‘ Maier: •Sokrates'», s. 559. 581. Rodke: •Psyche*. II. s. 283—5, 292—4,
Beck: >Die Ekstase». 1906. 5. 221.

* PolUeia, p. 534.

• PoliUia, p. 511.

♦ Jfr. Philebos, p.x6. 17, 58. PolUeia p. 533, 534. Phaidros, p. 277.

* Aldrig talas det heller om att tankelagania och de logiska normeraa skola
ligga till grund för det dialektiska förfarandet, blott tillfälligtvis» där sammanhan*
get kräver det blir deras nödvändighet framhållen. Pr and: »Geschichte der Lo*
gik». Del. 1 . s. 70. 71. Zeller: »Philosophie der Griechen II;i s. 627. Politeia, p.
436. 602. SoJisL p. 230.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

tiken till förebild för sin dialektik och hans ideal är att få den
i klarhet och visshet snarare överstigande denna än tvärtom.
Men inte desto mindre är hans realitetskänsla alltför levande för
att han helt skulle vilja binda sig vid dess stela förfaringssätt.
Så långt hfln förmår t^er han logiken och dess bevis till hjälp,
men när det icke förslår får intuitionen träda in.

I Kratylos (p. 390) kallas »den, som förstår att fråga oqh sva¬
ra, en dialektiker». De enda praktiska exempeln på nyssnämnda
definitions tillämpande ha vi att söka i hans dialoger, och här
finna vi många fall på hur intuitionen tages till hjälp.
Redan det första stadiet av det filosofiska vetandet, det som gör
människan till människa, nämligen begreppets abstraherande
ur mångfalden; sker icke genom någon logisk analys utan
medelst en sammanskådande intuition;^ så i de båda skild¬
ringarna i Symposion och Politeia av uppstigandet till
idéernas värld. Det gäller att se hur det skönas idé
»sträcker sig överallt genom flera enskilda» och »att med
blicken riktad på ett begrepp sammanföra till ett det
överallt kringspridda» och på så vis nå till det skönas idé.
Dialektiken får här en förberedande uppgift likt förståndet
hos Bergson, den tager allt vidsträcktare och mer fördju¬
pade vyer av det sköna, tills man får fram det skönas
idé. När Platon i Politeia behandlar övei gången från den
näst högsta kunskapsgraden, dianoia, till den högsta, fram¬
ställer han också denna, eftersom det här närmast är
fråga om matematiken, mer diskursiv, i det man begagnar
sig av hypoteserna och principerna såsom »trappsteg» och
sålunda tränger fram till kunskapen om idéerna genom dem
själva. Betraktandet av det andligt sköna i vetenskapen
och konsten motsvaras här av matematiken, som för Pla¬
ton är något heligt och renande*, men i båda fallen lever den.
som är medveten endast på detta plan, blott ett drömliv.®

^ Pranti: »Geschichte der Logik». Del L s. 76, 79. Windelband: »Platon»»
s. 72. Kahnemanni »Grundlehren der Philosophie. Studien iiber Vorsokrati*
kem, Sokrates ond Flato»» s. 347. Pkaidwos, p. 249» 265. PoliUia, p. 537,

• PoliUia^ p. 476.

• Polikia, p. 326.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

För Platon voro idéeme eviga, gudomliga ting, det sanna va¬
rat, som det är filosofens mål att uppnå. Därmed samman¬
hänger också hans starkt realistiska och plastiskt konstnärliga
syn på tillvaron, som hindrar honom att förfalla till en tom, ab¬
strakt logism. Varje betydelsefull och mer invecklad utredning
belyses regelbundet med något exempel. Hela hans filosofi får
därav en utpräglad karaktär av åskådlighet.

Allt vara och allt vetande är absolut betingat av idéerna, men
samtidigt äro dessa de egentliga och sanna objekten för vår kun¬
skap. Följden härav blir att de komma att fullständigt bestäm¬
ma denna, och att »varje kunskapsgrad innehåller lika mycken
klarhet och visshet som det varpå den är riktad innehåller klar¬
het och visshet».^ Den sannaste kunskapen är inte så mycket
detta, emedan den iakttager de eller de lagarna eller normerna
för vårt kunskapsliv, utan emedan den har det förnämsta kun¬
skapsobjektet, och det är betecknande att Sokrates på tillfrågan
om vilken, som är den högsta kunskapen, svarar att det är den,
som har det godas idé till mål.* Det är icke hos oss, som viss¬
heten och sanningen ligger utan denna kommer till oss från idén.*
Diksom gudomen för den religiöse, så är för Platon idén det, som
skänker allt både vara, sanning, dygd och lycka, och som vi blott
ha att i helig vördnad och kärlek skåda hän emot.

Åll sann kunskap och därmed också dialektiken blir sålunda
»idéskådande», men härav följer även att begreppet »skåda»
i detta sammanhang får en mycket vidsträckt betydelse och in¬
galunda alltid innebär en ren »intellektuell åskådning». Ofta
betecknar det ett kontemplativt färgat diskursivt filosoferande,
och hans parallell mellan vår synförmåga och dialektiken erinrar
osökt om Spinozas ord, att de logiska bevisen äro själens ögon.

Men lika litet, som Platon någonsin klargjorde idéernas in¬
bördes art och väsen, gjorde han det beträffande kunskapen om

‘ Poliuia, p. 511, Pkilebos, p. 58.

* PolHeia p. 504—5.

» Schwarg-. »Der Gottesgedaake in der Geschichte der Philosophie», s. 42»-

-niclit wir betätigen »tia in leeren logischen Formen, sondem die Wahr-

beit, wie sie objektiv besteht, erfullt das Denken, das es sich mit Bvidenzen belebt,
.'D denen wir die Wirklichkeit einsehen», Ckaignef: »Histoire de la Psrchologle des
Grecs», 8. 204, 205.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

dem, och själv torde han knappast varit så mycket medveten
om en motsats mellan ett intuitivt och diskursivt vetande här¬
vidlag, att han ansett nödigt eller ens möjligt att markera en
skillnad beträffande dessa båda kunskapsgrenai. Kunskapen
antog en intuitiv eller intellektuell karaktär allteftersom omstän¬
digheterna eller idéerna krävde det.^ Dessa voro ju ingalunda
några tomma, abstrakta, allmänna begrepp utan ideal, ja gudar,
av bländande skönliet och glans, och sålunda inte lätta att nå
fram till endast på logisk väg. Sinsemellan voro ju också idéerna
mycket olika och krävde ett olika mått av intuition. När det
t. ex. gällde att nå fram till rättrådighetens, skönhetens eller det
godas idé, blev det ofrånkomligt att vädja till vad vederbörande
själv förnam såsom rätt, skönt eller gott, och detta i allt högre
grad ju mer man närmade sig själva idén.

Att i detalj a^*göra var Platon med ordet »skåda» menat ett
intuitivt sådant är knappast möjligt. Att sådana uttryck som
»den (med det gudomliga) besläktade förmågan», »en viss för¬
mögenhet vars bevarande är värt mer än tusen ögon»*), icke
utan vidare som det ofta sker få tolkas som enbart intuiti^i
menade är klart. Var det få, som voro i stånd till intuitionen
av det gudomliga, så var det inte heller många, som voro vuxna
den logiska dialektiken, och båda dessa saker sammanhänga
intimt med varandra. Såväl intuit omn som d n lo i-ta
d alekti.en o h m tematiken voro för honom gudomliga
och he’.ig.i.* Själen befinner sig i ständig självrörelse, och i
kunskapshänseende är målet att bringa vårt gudomliga förnufts

^ I hans senare 3ke<le skärptes den logiska sidan i dialektiken, antagligen till stor
del på grund av polcmikcu mot motständarne. Den imponerande logiska odi kri*
tiska skarpsiotiighst. som han utvecklar, när det så kräves äro ju Gorgias.Theai-
totos, Sofisten. Pannetiides och Statsmannen exempel på. Som bekant utforma*
des också den dialektiska metoden hän mot en rent logisk sådan, den s. k. »kontra-
<liktoriska dichotomien *. som blev fröet till Aristoteles s;fl 1 ogistik. 1 dc mer
»idéclla» dialogerna åter ur förhållandet ett annat, man behöver blott tdnka på
hur olika behandlingen är beträffande t, ex. det skönas eller godas idé i Sytnpo*
sion och Politeia å onda sidan och begreppet rhetor i Gorgias å den andra.

* PoUteia. p. 490, 597.

^ Thnaios p. 53.—4. PhUebos, p. 51. PolUcia. p. 581—3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IXTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 43

kretsrörelser i harinoni med gudomei^, som vi se avspeglade i
liimlakropparnas oföränderliga gång på himlavalvet.')

Att Platon själv sällan eller aldrig öppet talade om ett intui¬
tivt skådande torde möjligen till en del haft sin grund i en instink¬
tiv känsla av den fara han i så fall utsatte sin filosofi för. Den
logiska dialektiken var ju det vapen, varmed denna vetenskap¬
ligt utformades och försv^arades och en intuitiv åskådning skulle
ju här på ett betänkligt sätt blottställa dess objektiva giltighet.^
Fördenskull måste vi söka fatta hans intuition av idéerna
huvudsakligen på indirekt väg.

Redan Platons tal om att bringa tankerörelserna i harmoni med
det gudomligas eller idéernas ligger en ansats till intuitionsfilosofi,
och det är mycket, som talar för att han tänker sitt ideal härvid
närmast som ett kontemplativt och omedelbart förnimmande av
den logiska harmonien. Att döma av den skildring, som ges
i Phaidros av filosofernas och gudarnes kretsrörelser jenseits,
tyckes däri också ingå en art visionsartade intuitioner av idéerna
var för sig.® Den dialektik, som möter oss i hans dialoger, torde
heller inte vara, vad han menar med dialektik i egentlig mening.
Därtill är den alltför bristfällig, och den är långt ifrån fri från
att begagna jordiska bilder, vilka ju inte få vidlåda den sanna
»logistokån» eller »epistéme». Då den heller inte gärna kan
tänkas som en torr. skolastisk begrcppslek måste dess både visshet
och material sökas från annat håll. och Platon själv anger också
detta på ett ställe såsom varande »gudomliga åskådningar*
{Seiuyv

Av stor betydelse är också det starkt religiösa, nästan exsta-
tiska draget, som genomgår alla hans skildringar av det kon-
templativa livet i Phaidon, Phaidros, Symposion och Politeia.
I Symposion och Phaidros skildras skådandet av idén närmast i an-

' Phaidros, p. 245. Timaios, p. 47. 90. Ckaignet: »Historie dc la Psychologic
des Grecs». I. s. 203, 21Ö—18. Jfr. också PoliUia, p. 529—31.

^ I viss mån torde nog även svårigheten att beskriva och skildra intuitionen av
det gudomliga, e] endast så att den inte blev till rov för de »spetsfundige», [Pkai-
dros, p. 245) utan också cå att den överhuvud taget kunde bli begriplig för utom*
.stående spelat in.

® Phaidros, p. 247.

* Politeia, p. 517,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

knytning till mysteriernas exstas. I Phaidon prisas den underba
ra lycka, frid och upphöjdhet över jordelivets stormar och lidan¬
den, som tillkommer den sanne filosofen, när han »betraktar det
sanna och gudomliga».^ Kroppen är själens grav, och så länge
hon är däri, är hon »helt och hållet bunden och fastklibbad vid
den och tvingad att betrakta tingen genom kroppen liksom ge¬
nom ett fängelses galler», Endast genom »att samla och sluta
sig inom sig själv, så långt han (filosofen) själv med tanken fattar
det i och för sig varande», når hon fram till åtminstone en aning
av det översinnliga liv, som väntar efter döden.® Hela »Staten*
synes i viss mån uppbyggd, för att filosoferna i ro och på ett vär¬
digt sätt skola kunna få leva sitt kontemplativa liv, och blott
som ett offer lämna de ljusets och de gudomliga åskådningarnas
värld för att i mörka skuggors land förverkliga de ideal, de skå¬
dat.® För att bli en filosof fordras ej endast att ha tillräcklig
intelligens för att följa det dialektiska resonnemanget utan också
att »äga själsstorhet och höghet i tänkesätt samt åskådligt fatta
all tid och allt varande^» (Öetogfa navrog fjev ^pdwv). Allt
går ut på att nå detta kontemplativa idéskådande, och beteck¬
nande är att värdet i den matematiska vetenskapen ligger icke
i dess betydelse som vetenskap utan som förberedande ansats
upp till det gudomliga livet. »Om geometrien nödgar oss att be¬
trakta det varande, är hon nyttig för vårt ändamål, riktar hon
däremot vår uppmärksamhet på det blivande är hon till ingen
nytta».® Dialektiken, som logisk metod är inte ensam i stånd
till att nå sanningen.* Som ovan framhölls, liknas den Nad vår
synförmåga i den yttre världen, och liksom denna är blind och
i mörker innan den nås av solens ljus, så är också vårt vetande
beroende av den gudomliga inspirationen från det godas idé.
Det gäller därför att »vända hela själen om» mot det gudomliga

^ Phaidon, p. 84.

• Phaidon, p. 83. 85.

’ PoltUia, p. 30X. J17, 519. 320. De skola »liksom en målare» med blicken
riktad på det sannaste» till detta hänföra allt och betrakta det så skarpt som möj¬
ligt och på detta satt även här» i staten» stifta de erforderliga lagarna», (p. 484).
^ PoliUia, p. 486.

• Poliuia p. 326.

• Poliuia, p. 319.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 45

ljuset, ty först i detta kan man se klart.* Om kunskapen om gu¬
domen eller det »godas idé* talar han också i religiöst-intuitiv
tonart. *Det godas idé är det yttersta och högsta och svår att
se, men har man en gång skådat henne, måste man åven sluta
till att hon för alla är orsaken och upphovet till allt rätt och skönt *.*
»Världsalltets skapare och fader är det nu svårt att finna, och
har man funnit honom är det omöjligt att för alla på ett begrip¬
ligt sätt med ord förklara och beskriva honom*.®

Frågan är emellertid, av vilken art denna intuition av idén
är. Hönigswald menar, »dass der Platonische Typus der Intui¬
tion unlösbar verwochsenbleibt mit demBegiiff metodischer Aprio-
rität, dass er sich daher mit unzweideutiger Schärfe allen eksta-
tisch-romantischen Formen der Intuition abgrenzt und behaup-
ten muss».* Att intuitionen av idén är intimt förbunden med
idéns aprioritet i kunskapshänseende torde knappast förnekas,
men en annan fråga är om denna dess aprioriska ställning för¬
hindrar den att till sitt väsen vara religiös, eller om Platon över¬
huvudtaget är medveten om någon motsats mellan dessa bå¬
da arter. Se vi till det enda ställe, där Platon tycks direkt ha
skildrat intuitionen av idén, nämligen Symposion p. 211—212,
så finna vi där föga spår av någon logisk eller »metodisk» aprio¬
ritet. Den beskrives här såsom en plötslig vision, och liksom
den gudom mystikerna skåda är idén utan färg, form, figur samt
upphöjd över tid och förändring, d. v. s. fullständigt obeskriv¬
lig och höjd över alla mänskliga begrepp. Liksom i de övriga
idédialogerna prisas det kontemplativa livets strålglans, som
vanliga dödliga blott förmå uthärda ett kort Ögonblick.* »Vid

detta stadium av livet-om någonsin blir livet av lärde

för människan, då hon skådar det i och för sig sköna.-

Vad menar du då, om det bleve någon förunnat att skåda det

sköna i och för sig, rent, obemängt och oförfalskat,-det

gudomliga sköna i och för sig, i dess eviga enhet? * Då om nå¬
gonsin »blir det henne beskärt att vara gudomen kär och att

‘ PotUeia. p. 50g, 518, 519. 321.

• Politeia, p. 517.

• Timåus, p. 28.

^ Hönigswald: >Die Philosophie des Altertums», a. 176.'

• SoJisUn: p. 254.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

om det eljest är någon människa förunnat, vara odödlig.» Idé¬
erna äro inte så mycket några normer eller transcendentala kun¬
skapsformer, som snarare det sanna idealet och \^rkligheten,
vilken såväl vårt vara som vårt vetande ha del i som ett större
helt eller äro en skugga av. Deras kunskapsteoretiska aprioritet
är blott en sida av deras gudomliga överlägsenhet över vår till¬
varo i allmänhet. I Phaidon, där det gäller dels att bevisa dels
att förhärliga livet efter döden, kommer följaktligen också, efter¬
som anamnesis ingår i det mest betydande odödlighetsbeviset,
intuitionens aprioriska karaktär att betonas, liksom skådandet
av idén huvudsakligen förlägges jenseits. I Symposion och Po-
liteia däremot är det intet tal om detta sistnämnda, och här sö¬
kas också idéerna som de gudomliga idealen, tingen i sig och den
andliga sol, som ger ljus och värme åt allt. Jag kan därför inte
inse, varför idéintuitionens aprioriska ställning behöver utesluta
dess romantisk-exstatiska karaktär. Till sitt väsen är den hu¬
vudsakligen religiös, därom bära de skildringar han ger nogsamt
vittnesbörd. Den kunskapsteoretiska giltigheten erhåller den från
idén, och liksom denna i sig innehåller all subjektiv och ob¬
jektiv giltighet, så erhåller kUnskapen om denna också detta.'
Men å andra sidan, innan vi ha skådat idén gäller den själv som

^ riatoa bitonar Sven starkt idccns oföränderlighct ocli oförgänglighet. Intui-
tionea av de sköna och goda. som eljest måste anses vara något subjekth^t. får på
så vis siQ objektiva giltighet.

Pd grund av dessa och liknande omständigheter är det som t. ex. Hönigswald
(s. 176—184) söker hävda idcintuitioncncns logiski aprioriska giltighet. Jag kaa.
som sagt. inte instämma häri. furst och främst emedan Platon själv aldrig talar
om någon transcendontal giltighet ifråga oin intuitionen. Vidare faller iutu tio*
nen innanför erfarenheten, och kan därför blott som högre erfarenhet klargöra och
belysa en dunklare lägre, snarare an att transcendcntalt betinga den. Intager
i ut ui tonen en kunskapsteoretisk och apriorisk ställning, sk gör dialektiken det
också, eftersom denna uttryckligen l>etccknas som kunskap om idén. . Jag kan
därför inte instämma zned Ziegler. när han (i »Der abendländUche Rationolismns
tmd Eros», s. 25—21) söker motivet till den platonska idéintuitionen i behovet
av en omedelbar apriorisk kunskap. Platon skiljer själv mellan en mer eller min¬
dre intuitiv kunskap om idén (Phaidros, p. 250) och enda förklaringen ha vi att
söka i det förhållandet att någon med\^ten och markerad skillnad mellan intui*
ti vt och diskursivt ej fanns hos houom. När behovet krävde det sä grep kan till
intu tionen i mer eller mindre grad och t. o. m. Hönigswald medger att »Einsicht»
uud »Orund» bedeuten mehr als den Hinweis auf ein unerlässliches logisches Mo*

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 47

en raer eller mindre klart medveten hypotes och förutsättiui;g.
varför dess ställning, som apriori i kunskapshänseende blir be¬
roende av intuitionen. Det hela kommer sålunda ändå till sist
att vila på den personliga och följaktligen också subjektiva upp¬
levelsen av idén, och först när man har skådat det godas idé,
»måste man sluta till att hon för alla är orsaken och uppho\-et
till allt rätt och skönt».

Idén (åtminstone av ett \nsst slag) är något, som i sig eller sin
absoluta form är höjt Över alla mänskliga föreställningar och
begrepp, och både på grund av detta och förut framhållna skäl,
måste vi antaga, att den i sista hand endast är åtkomlig för en
intuition. Men detta verkar inte på n^ot sätt negativt på det
intellektuella och vetenskapliga arbetet. De filosofiska och veten¬
skapliga utredningarna försiggå obehindrat, och genomgående be¬
tonas den dialektiska processens nödvändighet, där intet moment
får överhoppas.® Intuitionen kommer sålunda mest som ett
avslutande krön på det hela. Psykologiskt sett, sammanhänger
nog detta med det förhållandet att Platon för sin personliga del,
(även om han dogmatiskt tror på en sådan) tydligen inte vill
kännas vid, vare sig någon Ixaraujig eller érOovotaofiog i dessa
ords egentliga mening.® Något jagets uppgående i gudomen,
medvetandets och förnuftets utplånande känner han inte, tvärt¬
om är intuitionen av idén enligt honom snarast att likna vid ett

mcQt det ErkeDOtniss(Sid. 177}. Men vill man tolka t. ex. Platona intu tion
av det skönas idé såsom huvudsakligen transccndentalt och aprioriskt menat,
ligger den risken nära att behova t varje mystikers gudsintuition se en art kantianism,
ty även för mystikerna är Gud oförgånglig och oföränderlig, och är det intima
förnimmandet av honom nödvändigt för att rätt förstå tillvaron.

• FhiUbos» p. lö—18.

* Att Platon (Phaidros. p. 249), liknar filosofen, som gripits av eros, vid en
vansinnig och besatt, eller att denne säges (Politeia, p. 518) efter uppstigandet
till de gudomliga åskådningarna vara bländad av det gudomliga ljuset, så att lian
inte k? " se klart här nere i mörkrets värld, betyder härvidlag föga. Ty lika li*
tet som man får fatta hans ord bokstavligt, nar ha» menar, att skalderna äro i
besatt tillstånd eller när han låter Alkibiades säga, >när jag hör honom (=Sokra-
tes), känner jag mitt hjärta hoppa långt våldsammare än de som äro gripna av
korybantisk yra». (Symposion, p. 215} lika litet fäx man göra det här.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

uppvaknande ur en dröm.^ Den tycks, av allt att döma, när¬
mast vara att jämföra med en beröring, en »idé», som plötsligt
flammar upp och ger ljus och mening åt sammanhanget, ty en¬
dast där vi klart inse detta, ha vi enligt Platon ett sant vetande.

3 -

Aristoteles.

Helt övergav aldrig Aristoteles den platonska idealismen;
om också i mycket försvagad och dämpad form dröjer något
av dess anda kvar bl. a. i den del av hans filosofi, som tillika är
den dunklaste och i mest omtvistade, nämligen hans lära
om nous och i samband därmed Guds självbeskådande
samt det kontemplativa livet. Här får hans eljest så nyk¬
tra och torra stil en nästan exstatisk värme, och liksom
Platon riktar han blicken uppåt, varnande oss att sätta
tro till dem, som lära oss, att »som människor begränsa
vår strävan till det mänskliga och som dödliga till det
dödliga» i stället för, att »så långt vi förmå, bemöda oss att
varda odödliga» och leva i harmoni med det bästa och gudom¬
ligaste inom oss.*

^ Det sammansniältaudc mellan det vetande subjektet och dess objekt, som

är utmärkande för exstasen. känner han ej heller. »Syneo är icke solen-

ehuru hon av alla sinnen är det som mest liknar solen* (Politeia. p. 508). och ej hel¬
ler är det godas ide identisk med den kunskap varmed vi känna den. Något ja-
gets uppgående i gudomen vet han följaktligen inte heller av, ej ens i den skild¬
ring som är mest cxstatiskt färgad, det andra kärlekstalet i Pbaidros. förenas
själen med idén utan «skådar* den blott under omloppet. Själen är visserligen,
åtminstone vad dess gudomliga del (nous) beträffar (Timäus. p. 90). något gu¬
domligt och idéliknande (Phaidon p. 79, 80, 93. Phaidros. p. 245. 246) och vi bö¬
ra, så långt vi förmå, bringa henne till likhet med det gudomliga och betrakta
henne i hennes heliga renhet befriad frän allt slagg och smuts, men någon idé
är hon inte. (Politeia, p. 611 —12). En sådan tankegång ligger ju eljest nära till
hands, men konsekvenserna skulle t så fall blivit ödesdigra, dels för idéläran som så¬
dan, dels för Platon personligen, emedan han då måst offra den personliga odöd¬
ligheten.

* Nik. Etik. X. 8. 1177 b—1178 a.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 49

Vad dialektiken var för Platon, det är logiken i kanske ännu
högre grad för Aristoteles. Men lika litet som dialektiken, i rent
intellektuell mening, kan det logiska tänkandet räcka till att vara
annat än en sorts förmedling. Det kan inte vara ett slu¬
tande och diskursivt resonerande i det oändlig^ det måste också
ha fast mark att stå på. Till en del får det en sådan genom
sinneskunskapen, som hos Aristoteles i motsats till platonikerna
är sann, men det räcker inte, ty det ges vissa principer och
omedelbara satser, som varken kunna vara givna på empirisk¬
sinnlig väg eller logiskt bevisas, men som dock måste förutsättas
såsom sanna, om något filosofiskt vetande skall vara möjligt.
De kunna således endast erfaras på intuitiv väg, och det var¬
med de förnimmas är nous, vars intuitiva förnimmande av
principerna Aristoteles liknar \'id en omedelbar beröiing och
paralelliserar med det sinnliga förnimmandet*

Aristoteles skildrar närmare dessa vår kunskaps källor och
utveckling på följande sätt». Gemensam för alla animaliska
väsen är förmågan av sinnesförnimmelse. Ur denna upp¬
kommer minnet , medelst vilket begreppet (Aöyos) ut¬

vecklas, och på så vis uppkommer slutligen erfarenheten [éfmtiQia).
Ur erfarenheten åter uppkommer både kunnandet och

det logiska vetandet . »Dessa förmågor bestå tillika

inte isolerade men äro också inte härledda ur andra högre,
utan blott ur afaöjyatf. Det är här som \'id ett fältslag, när
hären har vänt sig till flykt, men då en hejdar sig, därpå en
andra och så en tredje, tills slutligen de främsta börja hålla
stånd. På samma sätt förhåller det sig här med själen, och vad
vi förut sade om den, men inte tydligt nog, vilja vi ännu en
gång säga». Ur föreställningar om det likartade uppväxer all¬
mänföreställningen som art och genusbegrepp. »Härav blir
tydligt att det är oundgängligt för oss att vinna den första
kunskapen medelst induktion, ty blott så kommer det all¬
männa till stånd ur förnimmelsen». Så långt är det alltså
tydligt att kunskapen har sitt ursprung ur induktion och

^ Metafysik. IX; lo, XII: 7, eller det intixitiva dous liknas ocksA yid et^
andlig STnfönnåga (De anitna 1:4, 11:5).

GöUb. Högsk. Arsskr. XXIV: 2. ^

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARX> HEGARDT

sinnlig erfarenhet, men »emedan nu ibland de intellektuella för¬
mågor, medelst vilka vi känna sanningen, några såsom t. ex.
menandet och överl^gandet alltid äro utsatta för misstag, me¬
dan andra såsom {det logiska och härledda vetandet)

och vovg (intuitionen) ej kunna misstaga sig, och det inte
finnes n^on annan kunskapsart än nous, som Överträffar
epistéme ifr^a om visshet, då vddare principerna äro mer
vetbara än de (lu dem härledda) bevisen och varje epistéme upp¬
står genom bevisande, så kan det inte givas något epistéme be¬
träffande principerna. Då det inte gives något annat, som ifråga
om sanning kunde överträffa epistéme, än nous så följer därav
att nous är kunskapen om principerna. Detta följer av det sag¬
da liksom också därav, att den yttersta grunden för ett bevis
inte kan åter vara ett bevis, tillika inte heller den yttersta grun¬
den för en epistéme. Då vi alltså inte ha någon annan art av
sanningskunskap utom epistéme (än nous), så följer därav att
nous är den yttersta grunden för epistéme.»' Exempel på dessa
intuitiva principer, {äfieaa och ågxai å7ioåe{^€(og) äro dels de
för allt vårt vetande gällande logiska axiomen, i synnerhet prin-
cipium contradictionis och principium exclusi tertii, dels de
axiom som ligga till grund för de olika vetenskapliga disciplinerna.*
Aristoles motivering för uppställandet av en intuitiv kunskap
om idéerna som framförallt återfinnes i Analj^tica post., är
genomgående logisk, och tankegången, som ständigt varieras,
är den, att dessa satser måste vara omedelbara eller oförmedlade,
emedan eljest ett cirkelslut är oundvikligt. Allt bevisande stö¬
der sig på dessa >'ttersta och högsta satser, varför man, om man
vill bevisa dem, själv måste stödja sig på, vad som skall bevisas.*
Det ligger nu nära till hands att jämföra denna Aristoteles’ upp¬
stigande till principerna eller de yttersta satserna med Platons till
idéerna. Hos Platon skall detta åtminstone formellt ske medelst
dialektiken, vilken dock stundom synnerligen intimt förbindes.

' Anal. ppsl. II, kap. 19.

’ Pö.*ebilden i metodiskt hänseende för denna apodeitik ar matematiken,
vilken ockaå är den vetenskapliga disciplin, som fiamförallt dragés f.om som
exempel. MaUt; »Die SjUogostik des Aristoteles». II: 1, s. 398.

* Anal. post. I. 3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTLITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 5 I

med .den asketiska reningen. Den är också inte endast ett upp¬
sökande av de högsta sanningarna utan också i kanske ännu
högre grad av det översinnliga varat och sålunda vägen till en
gudomlig upple\'else. Hos Aristoteles’ däremot är det inte fråga
om någon översinnlig erfarenhet, och det induktiva uppsö¬
kandet principerna är helt enkelt en efterbildning av den na¬
turliga abstraktionsprocess, medelst vilken det föivetenskapliga
tänkandet når fram från den sinnliga förnimmelsen till en
allmänföreställning.^ Intuitionen är blott och bait en kun¬
skapsteoretisk och logisk h>-pcftes, vars visshet inte har sin
grund i själva upplevelsen utan i sammanhangets nödvän¬
dighet. Hos Platon kan idéns omedelbara och nödvändiga
sanning, väsen och existens blott fattas av den, som intuiti\'t
upple\'t och skådat den, hos Aristoteles är det inte tal om nå¬
got sådant, utan blott om att dessa principers intuitiva ome¬
delbarhet är nödvändig som kunskapsteoretisk hypotes.* In¬
tuitionen är vissare och sannare än det diskursiva v'etandet,
inte så mycket emedan vi förnimma den som sådan, utan därför
att den kunskapsteoretiskt betingar detta och på så sätt
intager en överlägsen position.

Liksom den sinnliga erfarenheten (\nlken enligt Aristoteles är
sann som sådan) kommer att begränsa vårt vetande nedåt, så
gör intuitionen det uppåt. Till skillnad från sinneskunskapen
kan den dock knappast sägas vara något positivt vetande, ty den
ger oss inte kunskap om något objekt utan är snarare ett uttiyxk
för att vissa satser äro omedelbart sanna. Den säges därför ock¬
så vara en enkel och omedelbar akt, {åovvdela), som i motsats
till det syntetiska omdömet är i sig \'iss och höjd öv’er både
åX^deia och rpevdoc^ m. a. o. den är inte kunskap i egentlig ve¬
tenskaplig mening, emedan den är höjd över denna.^

En viss religiöst-metaf>*sisk betydelse får dock intuitionen i

^ Maier: »Die Syllogostik des Aristoteles v II: z, s. 417.

* Poiiteia» p. 517. Psykologiskt har denaa Aristoteles' iatutioa i viss mån sin
rot i den från Platon ärvda föreställningen, att vi »skåda» de logiska begreppen.

* Met. IX:7. lo.

* De anima. III: i. börjar med orden »att (den intuitiva) kunskapen (ci^<dorrv)
hör till det, där intet misstag kan förekomma, ty där misstag ocli sanning
kan förekomma, måste först två tankar sammanbindas till en ».

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

samband med läran om det gudomliga nous.^ Den intuitiva
förmågan tillkommer inte hela nous utan endast den aktiva och
gudomliga delen, vovg noirfcixoi;^ Detta nous har sig själv
till kunskapsobjekt och är identiskt med detta. »Nous tänker
sig själv genom att omedelbart fatta det tänkbara. Genom o-
medelbart fattande och tänkande blir det ett tänkande, så att
nous och det tänkta är detsamma.— »Ty vid tingen utan
stoft, är tänkandet och det tänkta detsamma; den vetande kun¬
skapen och det vetbara är detsamma. Därför säges det också,
att »det verkliga vetandet är ett med sitt föremål»,® och till¬
lika det högsta, vissaste och klaraste.

Men det är ej nog med detta, det är också livets högsta lycka.
Redan det vanliga tänkandet är en underbar njutning och i ännu
mycket högre grad är det detta, när det blir intuitivt. Det är
upphöjt över alla denna världens skröpligheter och lidanden,
tanken behöver ej frysa, svälta eller tröttas. Det är lugnt, fritt,
oberört och oberoende av allt, då det är det enda, som har sitt

^ Att läran om det intuitiva nous hdr till det svåraste och dunklaste i Aristo-
teles filosofi är något, som man i allmänhet tycks vara rätt ense om. »Die un*
mittelbare Gewissheit biidet ein äusserst schwieriges. aber auch das wichtigste
Lehrstiick der aristotelischen Erkenntnisstheorie [Windelband: »Geschichte
der antiken Philosophie*. Bearbeitet von A. Bonhöffer. 1912. s. 221). Det är
särskilt två svårigheter, som träda i dagen, nämligen dels hur denna intuitiva
och fullkomligt sinnesfria kunskap skall kunna bringas i översenstämmeUe med
den bekanta tesen att det inte gives något t förståndet, som inte förut varit i sin¬
nena. dels den därmed sammanhängande frågan, var (och hur) det cpagogiska
och empiriska vetandet slutar och nous griper in. Gomperz: »Griechische Den*
ker». III. s. 162. Zeller: »Phllosophie der Griechen». II: 2. s. 196. Att gä när¬
mare in pä dessa frågor skulle emellertid föra för långt, ej heller torde de varken
varit eller blivit av en sådan betydelse, att det kan anses mödan värt. varför jag
här avstår därifrån.

* Detta nous och dess vetande är skilt från själen och den dödliga delen av
nous. {vo'Jc nfidrjTtKéc). Det kommer in i kroppen vid födelsen och förblir där
oberört av denna för att vid döden åter uppgå i det gudomliga nous. Xägot in*
dividuellt äger det följaktligen inte heller. De anima 430 a. Rodke: »Psyche»
IL s. 306. Compertz: •Griechische Denker». III. s. 161. Ueberweg: »Geschichte
der Phtlosophie». I. (1909). S. 220. Kampe: »Die Erkenntnistheorie Aristo*
teles». (1870). S. 318.

* Met. XII: 7. 1072 b.

* De anima: III. 4, 43.

* De anima: III: 5.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

niål i sig själv och ständigt är omedelbart närvarande. Därför
är det ensamt absolut och fullkomlig lj'cka. »Underbar njut¬
ning, underbar genom sin renhet och beständighet». Kunde vi
alltid förbliva däri, så »vore detta människans fulländade lyck¬
salighet -då intet som hör till lycksaligheten får vara

ofullkomligt».*

»Men livet i vilket dessa betingelser uppfyllas är högre än
det tillkommer männ iskan som människa. Ty så kan hon
inte leva, för så vitt hon är människa, utan blott i den mån hon
dar n£^ot gudomligt inom sig. Men så stor skillnaden är mellan
hetta gudomliga självt och det av kropp och själ sammansatta
människoväsendet, så stor är också skillnaden mellan den verk¬
samhet, som utgår från detta gudomliga och allt annat dygde-
enligt handlande. Är nu nous i jämförelse med människan nå¬
got gudomligt, så måste också livet i nous i jämförelse med det
mänskliga livet vara gudomligt.

Men man bör inte lyssna till dem, som råda oss att begränsa
vår strävan som människor till det mänskliga, och såsom dödliga
till det dödliga, utan vi böra så långt vi äro i stånd därtill, sträva
att varda odödliga och utföra allt i den avsikten att leva i har¬
moni med det bästa inom oss. Ty ehuru litet i omfång, är det
dock ifråga om kraft och värde vida överlägset allt annat av
betydelse. Ja. man kan säga: detta gudomliga inom oss är vårt
sanna själv, liksom det i övrigt är vår förnämsta och bästa del.»'

Nous är alltså liksom dess intuitiva självbeskådande en del
av gudomen själv. Det är, kan man säga, två motiv, som driva
Aristoteles till denna lära om Guds vörjoig vo^aetog. Det ena
är metaf5^iskt. »Rörelsen som rörelse är ännu något ofullkomligt»,
då den förutsätter något som skall fullbordas, alltså kan den
inte tillkomma gudomen. Men å andra sidan är gudomen all
rörelses upphov, och då man inte gärna kan tänka honom som
en sovande Endyniion, återstår det blott att tänka hans verksam¬
het såsom oföränderligt tänkande. Som han är fullkomligt väsen
kan heller inte hans tänkande vara diskursivt utan blott intui¬
tivt, och till objekt kan han blott ha det högsta, som gives, näm-

^ Nik, Etik, X, 7. 1177 b.

' Nik. Erik. C. 7. 1178 a.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ligen sig själv. ^ Det andra motivet är av mer personlig art.
För Aristoteles, den utpräglade filosofen och vetenskapsmanen
var forskandet och tänkandet det högsta och bästa och fram¬
förallt i dess klaraste, intensivaste och starkaste samt följ¬
aktligen också mest omedelbara och intuitiva form, sådant det
tedde sig i hans li\'s högsta ögonblick. Ej underligt att han fann
detta liv i fullkomlig måtto endast tillkomma gudomen! »Vad
alltså nous synes äga av gudomligt, har detta väsen (Gud) i än¬
nu mycket högre grad, och det skådande tänkandet är det ange¬
nämaste och bästa. När nu gudomen förhåller sig alltjämt
så lycklig, som vi blott understundom, så är detta under¬
bart, och ännu mera underbart, när det äger rum hos gudomen i
mycket högre grad».* Utförligt söker han också att \’isa, att
ingenting annat kan tillskrivas gudomen. T>' \'ilka dygder och
former av lycka man än må föreslå, så innebära de dock alltid
inskränkning av hans absoluta fullkoralighet. Därför återstår
blott denna dzcoQia. »Så långt därför det skådande tänkandet
sträcker sig, så långt sträcker sig också lycksaligheten, och de
väsen, vilka skådandet tillkommer i högre grad, tillkomn;er ock¬
så lycksaligheten i högre grad, inte såsom följd härav, utan just
på grund av tänkandet, som har sitt värde och sin upphöjdhet
i sig själv. Så är då evåaifioria en OeojQia».^ Gemensam med
Platon har han den höga uppskattningen av det kontemplativa
tänkandet liksom tanken, att detta ensamt tillkommer nous eller
den högsta själsdelen.** Men mycket längre sträcker sig just
inte heller likheten. Vi ha redan förut påpekat vissa skillnader
ifråga om deras intuition, och här möter oss ylterligare en. Pla¬
ton lärde aldrig objektets och subjektets förening i intuitionsak-
ten och vi sågo också varför. För Aristoteles däremot är detta
just något utmärkande för det intuitiva vetandet. För honom
är intuitionen inte heller någon metaf>'5isk kunskap om gudomen
såsom för Platon, hos vilken först skådandet och den intuitiva
upplevelsen av idén skänkte oss den verkliga vissheten, utan han
.sluter, på följande sätt: dels emedan det intuitiva tänkandet är

‘ Mei. XII. 9. 1074 b.

• Mei. XII. 7. 1072.

* Nik. Eiik. X. 8. 1178 b.

^ Py/iUia. p. 581— Timaios, p. 90.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE ilANT 55

det, som han själv hade erfarit vara det högsta, dels emedan hans
metafysiska system fordrade ett dylikt tänkande hos Gud, så
måste han sannolikt också äga ett sådan. Ej heller känner han
något asketiskt renande eller uppstigande till en högre över¬
sinnlig värld; de enda motiv han vet för det intuitiva li\^t äro
dels att det är den högsta och fullkomligaste Ijxka, som ges, dels
att det är det, som gör oss mest älskade av gudarne, då denna
verksamhet är den, som är den, dem mest närbesläktade.*

Platons intuition var huvudsakligen religiös och äimu inte så¬
pass filosofisk att den var klart skild från det intellektuella ve¬
tandet. Objektiv giltighet erhöll den genom att kombineras med
idéläran. Hos Aristoteles är intuitionen klart markerad till skill¬
nad från det diskursiva tänkandet, men har samtidigt berövats sin
ställning som metafj^sisk kunskapsart. Den har ryckts ner till
det empiriskt-vetenskapligas sfär och är ej längre den över¬
sinnliga kunskapen om det gudomliga varat utan blott ett uttryck
för xnssa principers och axioms kunskapsteoretiska giltighet.
Det enda religiösa, som blivit kvar hos den, är att den blivnt
en egenskap i det gudomliga tänkandet.

Till någon betydelse under antiken kom aldrig Aristoteles’ in¬
tuition. Det är först hos skolastikerna, som den och dess prob¬
lemställning åter blir aktuell.

^ Nik, Etik. X. 9. 1179 a. Någon individuell odödlighet lär han följaktli¬

gen inte heller.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Den judiskt-alexandrinska filosofien och

nyplatonismen.

Phiion från Alcxandria.

Till en utpräglad intuitionsfilosofi med det leligiöst-exstati^ka
sasoni domir.erandc element kom man aldrig inom den grekiska
filosofien, s-h läi;ge den förblev sig själv och någorlunda obero¬
ende av utländskt infK-tande; därtill var den grekiska andan
alltfiir nykter, rationalistisk och konstnärlig. Den religiösa li¬
delse. som fordras för att en exstatisk religionsfilosofi skall kom¬
ma till ställd, kom från alla stora religioners hemland, orienten
och Asien. EgN^pten, närmare bestämt Alexandria. blev den
oerhört betydelsefulla mötesplatsen för grekiskt och österländskt
andeliv, ur vars förening såväl kristendomen som den n>'plato-
niska filosofien uppväxte.

IVt första historiskt kända resultatet av detta möte är den ju-
diskt-alcxandrinska skolan, av \'ilken blott Philons skrifter bliiit
bevarade. H^>s riiilon äro dock de grekiskt-filosofiska och
judiskt-reli^iisa elementen ännu på långt när inte samnuu;-
sniälta till någon harmonisk enhet, ntau befinna sig i en
eklektisk, godtycklig och barbarisk blandning. Hans biM-
ning äi allt igenom grekisk, han behandlar det grekiska
sj>raket med lätthet och naturlighet, och hans skrifter för¬
rada en t. o. ni. för denna tid ovanligt stor beläsenhet i
den grekiska litteraturen. Icke grekiska talande folk äro
för honom barbiirer. och det är mycket troligt, att han inte
ens VAT mäktig det hebreiska språket utan kär.de sitt folks heaga

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 57

skrifter endast i grekisk öwisättning (Septuaginta). Det oaktat
är han nästan fanatisk jude, den »store Moses», som blev uppta¬
gen till himmelen och sitter \’id Jahves högra sida, identifierar
han stundom t. o. m. med Logos själv, och allt vad andra folk
äga av värde i religiöst och filosofiskt hänseende är blott en åter-
klang av judendomen. De grekiska filosofernas läror ser han sig
sålunda i stånd att leda tillbaka på gamla testamentet (särskilt
de fem moseböckerna), och allt sitt vetande ha de ursprimgligen
hämtat därifrån. Det judiska folket är för mänskligheten, vad
Levi stam var för Israel, d. v. s. världens prästerskap, och nam¬
net Israel öv’ersätter han med »det Gud skådande» folket.

Hans skrifter bestå av allegoriska tolkningar och kommentarer
till de fem moseböckerna och något filosofiskt system i
mer egentlig mening kan man ej tala om hos honom.
Hans tänkande är en eklektisk blandning av element från de gre¬
kiska filosoferna (i synnerhet Stoa och Platon), som han samman¬
fört utan tanke på kritisk sovring och endast efter synpunkten,
vad som kan lämpa sig för hans behov. Det religiöst-apologetiska
intresset dominerar också fullständigt det filosofiska. Sokrates’oTd
»känn dig själv» innebär icke för honom någon maning att ut¬
forska jagets och kxmskapens väsen utan blott att söka det goda
inom oss och känna religiös förkrosselse inför Gud. Vi skola inte
forska i sinnenas syndiga och gränslösa värld, men ej heller inom
oss likt »Terah bland hebréer eller Sokrates bland greker», utan
blott så, att vi känna vår intighet inför Gud.

Äi också hans filosofi till formen grekisk, så är dock andan i
den orientaliskt lidelsefull, allt uppslukande gudslängtan och
koncentrerad monoteism. Gud är målet för både vara och \'e-
tande, och utom honom kan intet bestå. Följaktligen kan heller
intet självständigt vetaude existera för sig, utan all kunskap får
sin visshet från Gud, och allt sanningssökande går ut på att skå¬
da honom. Detta är den tanke, som dominerar hans filosofi och
kunskapslära.

I samband med detta intensiva gudsbegrepp får också intui¬
tionen en stegrad betydelse. Efter dess praktiska användning
kan man urskilja tre huvudarter av intuition nämligen: (I) Pro¬
fetia och exstatisk tnantik, (II) allegorisk skrifttolkning, (III) guds-
skddande.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

I. Profetia ock exstatisk maniik.

För Philoii är Gud alltför upphöjd för att taga nägoti direkt
befattning med världen. Såväl skapandet av denna som förkun¬
nandet av hans vilja sker genom mellanväsen. Av sådana kän¬
ner Philon en hel mängd av olika art och grad. Högst står Lo¬
gos, »Guds enfödde son», därefter komma ärkeänglar och änglar,
som tillika få vara identiska med Platons idéer, och av vilka osyn¬
liga väsen luften är uppfylld.' Dylika mellanväsen äro också
profeterna i ex.statiskt tillstånd, varför de stundom sägas vara
inkarnerade änglar. Vad filosofen är för Platon, det är profeten
för Philon. Profeten kallas »Guds vän» och »Gud vandrar i ho¬
nom som i en lustgård.» I motsats till Platon spelar därför den
éxstatiska mantiken eller profeterandet en mycket betydelsefull
roll. Den tillkommer endast de högsta och heligasta bland män¬
niskor, är begränsad till den förnämsta själsdelen (»nous») samt
betecknar höjdpunkten av allt vetande.* Annu skarpare än Pla¬
ton fördömer han den diskursiva mantiken, d. v. s. den spådoms¬
konst, som sker medelst förståndsmässig beräkning. De, som
syssla med sådant äro »lögnprofeter och förfalskaie» samt lik¬
ställda med sofister och bedragare. »Intet jordiskt är sant» är
Philons motto härvidlag, och såväl till denna induktiva spådoms¬
konst som till de fysiska underverken söker han firma en naturlig
\’etenskaplig förklaring samt \nsa det oriktiga i detta spekulerande
i det övernaturliga.* Dessa skändliga spåmän tro sig kunna god¬
tyckligt pålägga Gud regler och med sitt svaga förstånd förstå hans
outransakliga och gudomliga vägar. Endast när Gud själv genom
sin inspirerade profet meddelar sin vnlja, kunna vi äga en fullstän¬
dig visshet. Detta kan ske på två sätt, dels genom exstas, dels
genom profetiska drömmar. I andra boken om Moses, (p. 187
—192), skiljer Philon mellan tre olika slag av profetisk exstas.*

' Zelkr: »Die Philosophie der Gricclien» III.: II. s. 3x3.

^ ♦För en profet är intet fördolt, då lian bär en andlig sol inom sig och ett
lju.s utan skugga, för att fullständigt klart kunna lära känna, vad som år fördolt
för sinnena» Dc special, leg. IV. 192.

^ fDe specnl leg. IV. 48—54. Qu in Ccn. III., 56, 230. Quod det. pot. ins.
ijt.

* En motsvarande tredelning äv de profetiska drömm arne finnes i De Somn.
I. I—3. II. I—4.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSnEGREPPETS HISTORIA EÖRE KANT 59

»Gudsordet förkunnas dels av Gud själv genom den gudom¬
lige profetens förmedling, dels uppenbaras Guds vilja i form
av frågor och svar, dels uttalas det av Moses själv i ett till¬
stånd av inre exstas och hänr^^ckning». Det första slaget är
»helt och hållet uppenbarelse av gudomliga egenskaper, såsom
hans nåd och hans välvilja, medelst vilken han leder människorna
hän mot ett dygdigt liv. Den andra arten förutsätter ett inner¬
ligt umgänge, då profeten frågar om det han vill veta, och Gud
svarar och undei^dsar honom. Den tredje arten är förbehållen
åt laggivaren, vilken Gud har tilldelat förmågan att skåda det
tillkommande och genom vilken han i Guds namn förkunnar fram¬
tiden. Från en behandling av uppenbarelserna av det första slaget
vilja vi a\^tå, ty de äro alltför stora för att kunna äras av en
människa, ja knappt himmeln, världsalltet och hela naturen skul¬
le kunna prisa dem på ett värdigt sätt. F. ö. bliva de också i
viss mån förkunnade genom en tolk, men tolkandet är något
annat än profeterande». Den tredje arten däremot är den, »i
vilken den talandes hänryckning träder i dagen, ett tillstånd, som
särskilt och i egentlig mening låter honom synas som en profet».

Det är ej lätt att se vilken skillnaden egentligen är mellan dessa
tre former av profetisk exstas, ej minst eftersom \'i sakna direkta
uppl5'sningar om den första.' Att döma av de antydningar som
givits här torde vi dock tämligen säkert kunna räkna dekalogens
förkunnande, den »inre» rösten eller örat, hit.* Det är tydligen
en slags inre exstas, varvid den gudomliga rösten så att säga upp¬
fyller själen. Den andra arten är tämligen sällsynt, Philon kän¬
ner blott f>Ta fall därav, samt ej fullt så helig, då den är av mer
blandad natur.® — Den tredje åter är, som han själv säger, det
egentliga profeterandet. I detta sistnämnda fallet upphör all¬
deles det personliga medvetandet och den gudomliga anden (pncu-

^ Philon avböjer här själv att lämna några upplysningar på grund av sakens
helighet. Därtill kommer att andra delen av första boken av De somn., varest
möjligen torde ha funnits några upplysningar om motsvarande klass av dröm¬
mar, har gått förlorad.

* De Decalogo, p. 32—36. Qitest, in. Gen. I. 42, p. 2Ä. Skildringen av dekalo¬
gens övernaturliga förkunnande avslutas också med den förklaringen att lju¬
det förnams endast andligt.

• Viia Mosis II, 192—245.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEG.^DT

nia) tager profetens själ och kropp i besittning för att genom lio-
uom förkunna Guds \’Tlja.^ Till den profetiska extasen kommer
man emellertid inte utan vidare, därtill fordras en renhet, som
blott uppnås efter långvariga späkningar och reningar av alla
slag.* Ofta är den också direkt orsakad av en häftig sinnesrö¬
relse,® den kommer plötsligt, oväntat och ofrinlligt.^

2. Allegorisk skrijttolkning.

Allt, som står i gamla testamentet, är enligt Philon fullständigt
historiskt sant. Men dessutom har skriften en djupare allegoriskt
mening, ty allt, vad som står i moseböckerna, är skrivet av Moses
i profetiskt tillstånd.® Orden och den bokstavliga meningen är
blott dess kropp, den inre allegoriska meningen däremot dess
själ. Men eftersom det själsliga blott kan fattas på andlig väg,
så är det endast möjligt att förstå den inspirerade allegoriska
meningen genom att höja sig till det plan, där den är tillkommen,
d. V. s. genom en ny inspiration. Förståndet är härvidlag alldeles
hjälplöst, på sin höjd kan det nå till några lösa spekulationer, men
den inre allegoriska innebörden är ensamt förbehållen intuitionen
och »kan blott kännas av dem, som föredraga det andliga
framför det sinnliga och äro i stånd att skåda det».® Efter att
ha anfört den liistoriska lydelsen, stundom åtföljd av ett försök
till spekulativ tolkning, brukar Philon framlägga den intuitiva.
»Men jag har också en gång förnummit en djupare förklaring m:

^ Vita Mosis I. 288—90» II 263. Lfg, spte, I 65. Den motsägelse, som syocs
föreligga emellan de bMa första och sista fallen, i det att Gud å ena sidan talar
direkt till nous, men i det sista fallet imdanjagar förståndet för att taga profeten
i besittning, kan näppeligen lösas på annat sätt, än att man i första fallet förut*
sätter, att det är fråga om människans (i synnerhet profetens) gudomliga nous.
d. y. s. nous renat från det jordiska och sålunda i viss mån likställt med idéerna
eller de förmedlande krafterna, medan det i det andra avses det jordiska nous
(Adam) cllcr vårt världsliga förstånd. Mut. nom. 208, 209. De somn. I. 84.

• Migr. Abraham, 191, Vita Mosis. II. 192—246.

• Vita AI osis II, 251. 263, 280.

^ Abraham. 34, Vita Mos>is 1 , 283. Dc Alon. I, 9, II, 222.

• Vita Mosis II, 188.

• De Abraham. 200.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUmONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 6l

min själ, som ofta gripen av Gud, brukar förkunna ting, som den
inte känner av sig själv, vilka jag erinrar mig och som jag. så
långt det är möjligt skall meddela.»^

Gudsskådandet.

Gud är målet för all filosofi, och allt vetandes uppgift är att nå
fram till kunskap om honom. Denna intensiva och lidelsefulla
Gudskänsla driver Philon att anstränga sig till det yttersta för
att stegra föreställningen om Guds majestät. Inga begrepp
eller föreställningar hur absoluta de än äro förmå skildra
eller fatta honom. Redan i begreppets väsen ligger något be¬
gränsat och a\^änsat, följaktligen är han också fullständigt
höjd över allt intellektuellt och diskursivt vetande. För att Guds
majestät och upphöjdhet skall framträda tillräckligt, så måste
också människans intighet och ringhet betonas. Gentemot Gud
kan hon varken vara eller äga något självständigt, därför måste
också vårt vanliga förstånds relativitet och otillräcklighet fram¬
hävas, samtidigt som allt \*etande ledes tillbaka till Gud.

Den gudomliga och odödliga delen av vår själ, nous, som är
en avbild och del av logos kommer titifrån in i vår kropp.* Denna
är själens fängelse och grav, ur vilken honskall kämpa sig upp till
ljuset igen. Inkarnerad i kroppen kan hon inte äga någon kun¬
skap om sig själv utan blott om yttre ting, d. v. s. det objektiva,
och de två redskap, som härvid stå henne till buds äro sinnena
och förståndet. Dessa äro hänvisade till varann i så måtto, att
själen inte kan äga någon kunskap med enbart den ena eller den
andra utan blott medelst båda tillsammans. Sammanhanget mel¬
lan dem är därför mycket intimt, så att sinnena stundom synas
vara en art I^re förstånd. Sinnena äro själens fönster, genom
vilka det yttre ljuset kommer in, men blott när förståndet är va¬
ket och aktuellt, uppfatta vi klart och verkligt, ty det är förstån¬
det, som förnimmer med sinnena såsom redskap. Deras uppgift
är sålunda att överföra förnimmelsen till förståndet, där vetandet
först blir klart med\’etet. Först uppstår retningen, denna över-

' De Cherubim, 143.

* Siebeck: »Geschichte der Psycbologie j88o. I: 2, s. 303*

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

föres av sinnena till förståndet, som bestämmer och domer över
den.^

De högre kunskapsproblemen sakna för Philon allt intresse.^)
Han går aldrig närmare in på frågan om förståndets logiska och
kunskapsteoretiska funktioner mer än som behövs av rent prak¬
tiska skäl. Det praktiskt-etiska intresset dominerar alldeles hans
filosofi härsådlag.® Vetenskapen och logiken äro visserligen något
gott och nödvändigt, dock inte i sig utan endast som hjälpmedel
upp till gudsskådandet. Logiken är den ringmur, som försvarar oss
mot sofisternas anfall,* men de filosofer, som söka utforska tin¬
gens väsen, äro att likna vid dem, vilka gräva brunnar men aldrig
finna vatten.® Vetenskap och logik kunna tjäna såsom förbere¬
dande stadier, men liksom hos Platon ligger deras egentliga värde
i att leda oss uppåt. Högst av vetenskaperna står filosofien, hon
är den sanna dygden, Sara, medan <Je andra äro Hagar, som
den vishetssökande först vänder sig till, men sedan överger,
Varför forska över solens och stjärnornas väsen och rörelser, som
dock aldrig kunna fattas av oss arma jordevarelser? Bättre då
att söka den satma visheten om själen och Gud.

Philons kunskapslära beträffande förståndet är deii rena skep¬
ticismen. Vi behöva blott låta förståndet försöka fatta världs¬
alltet och »de otaliga mängderna av enskilta ting, dess kraft för¬
lamas, det blir svagt och faller ner liksom en fäktare, som stupar
för en starkare».* Det diskursiva vetandet når aldrig sanningen
och den som inte inser detta förblir en slav under de sinnliga tin¬
gen. Förståndet och dess verksamhet är blott en drömbild, och
såväl det jordiska rovg som ajodrjais ge oss medelst ingen
kunskap om sanningen. »Intet jordiskt är sant». Det ges
ingen objektivsanning, ty det finnes inga objekt, då de alla
äro falska' drömbilder. Allt i kroppsvärlden är förgängligt och
obeständigt, så länge vårt medvetande dväljes där, kunna vi inte

* Freudenlkal: *Dic Erkenntnislehrc Philos von Alesandria» 1891. s. 61—3.
Chaignei »Histoire de la Psychologie des Grecs» 1890, s. 462—4.

* Fftudenikal' s. 13—14.

* Freudenlkal: s. 9. Zeller: »Die Philosopliie der Griechen» 1868, III, II s. 358.

* De ÅgriculL III, 8.

* Freudenlkal: s. 12.

^ De Pratmiis el Poenis, 29—30.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 63

tala om aanat än ett menande (doxa), och vi äro såsom sovande.
Visshet och sanning finns endast hos Gud, av honom kommer
Logos och av Logos vårt gudomliga nous. Jag kan därför inte
säga att jag tänker eller känner. T>’’ i så fall vore förståndet or¬
saken till tanken, och vad veta vi om en sådan orsak? Nej yi-
terst är det Gud, som verkar allt detta, och Philos kunskapslära
blir på denna punkt den rena okkasionalismen.^

När det diskursiva vetandet är så svagt, återstår blott det
intuitiva. Vi sågo hur bestämt motsatsen mellan diskursivt och
intuitivt framhölls ifråga om mantiken och den allegoriska
skrifttolkningen, och det säger sig självt, att denna inte skall
minskas, när det är fr^a om kunskapen om gudomen själv.
Intuitionen ensamt kan ge oss sant vetande, och utan dess
hjälp förmår människan ingenting.

Den enda form av intuition Philon praktiskt taget känner är
exstasen, som han huvudsakligen fattar i den negativa, bokstav¬
liga bemärkelsen, såsom själens skiljande ifrån kroppen. Mellan
det diskursiva vetandet och den exstatiska intuitionen, kan
det under sådana omständigheter inte finnas annat än en
radikal skillnad. Intuitionen är ej en kunskapsförmåga bitd-
\id den intellektuella, utan ö\'ergången från intellektuellt till
intuitivt är som från mörk natt till strålande dag, från
jordiskt till himmelskt. Idéerna betinga visserligen apriori
jilla våra begrepp, men de göra det inte så mycket som normer
eller transcendentala kunskapsformer utan i ännu högre grad
än hos Platon såsom ideal. De liksom stråla in i nous dessa
»avtryck» eller begrepp.* Så länge vårt medvetande dväljes i
denna världens mörker, äro dessa de stjärnor, som upplysa mörk¬
ret, men när exstasens sol brj^ter in, då förbleknar och utplåncs
deras ljus för solens glans. Exstasen är solens uppgång i andens
värld, medan återinträdandet i den kroppsliga tillvaron beteck¬
nar dess nedgång. Oväntat likt en bländande ljungeld eller flam¬
mande låga uppträder den inom oss.* Ljus och mörker äro de

> Leg. Alleg. iioo, 1095. Freudenthal' s. 14—15.

• De Monarch, 817.

» Leg. Alteg. I, 202. De Abrah. 58—9 Jfr, skådandet av skuggan av Guds t ven*
ne egenskaper. De Abraham 119.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

tvenne begrepp, som ständigt förbindas med vetande och icke
vetande, ja identifieras med dem, ty »ljus är sanning».^

Den exstatiska intuitionen är visserligen i stånd att ge oss
kunskap om Guds lagar och vilja samt skriftens för förståndet
dolda, allegoriska mening, men när det gäller Jahve själv, blir t. o.
m. exstasens intuition för svag, och det återstår inte mycket
mer än en visshetskänsla av gudomens och de gudomliga krafter¬
nas existens samt exstasens ljusstämningar, allt annat blir fördolt.

Förståndet i sin svaghet kan naturligtvis varken begripa eller
bevisa Guds existens eller väsen. Det enda det kan göra är att
av allt det sköna och fulländade, som möter ögat i demia världen
ana sig till hurudan dess upphovsman måste vara.® Att söka
vetenskapligt bevisa Gud medelst hans verk här nere, det
är blott första steget nerifrån uppåt.® De som försöka sig
härpå äro »drömmare, som bemöda sig att genom det skapade
komma till kunskap om Skaparen, såsom om de genom utgnm-
dandet av tvåtalet ville lära känna enheten.** Man skall inte
försöka förstå Gud genom världen, utan världen genom Gud,
och därtill fordras att först medelst den exstatiska intuitionen ha
skådat honom.

Philon har själv på några ställen skildrat denna intuition. Vart
vi än kasta våra blickar i denna världen, se vi blott mörker. För¬
ståndet är blott ett hjälplöst flarn i okunnighetens omätliga kaos,
och i den yttre världen är det blott mörker. I jordens inre under
oss och världsalltet över oss se vi intet annat än ofattbart mörker.
Men stänga vi våra >’ttre »fönster» och koncentrera oss helt på
Gud i vårt inre, då brister dirahöljet och »plötsligt strålar eterns
rena, okroppsliga glans emot honom och visar honom den rent
andliga världen och hiur den är länkad». Den av »renaste ljus
omstrålade styresmaimen (Gud) är svår att se och svår att fatta,
emedan ögat blir bländat, liksom träffat av stark glöd». »Icke

^ Leg. I. zSS. Synen ocli ljuset prisas därför också ständigt som det heliga*
stc och renaste i den yttre världen. Leg, III. igi —6. De Cen. 30— 2. 54. De
Abrah. 57—9.76.

* Leg. spec. 33—5.

* De Praemiis. 41.

* Berggren: »Fhilo Judaeus*, i853> s. 174.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 65

vaå Gud är utan blott aii han är,» kan den skådande vara i stånd
att se.^

Moses ber Gud, sedan han i exstasen fått skåda att Gud är, att
också få lära känna hans väsen, men får till svar, att hans begäran
inte kan uppfyllas, ty »att fatta mitt väsen äx inte endast nekat
människorna utan hela himmeln och världsalltet». Han ber då

att åtminstone få skåda Guds »tjänande krafter» eller idéerna,

men ä\'en detta blir honom nekat. De kunna blott fattas medelst
det »renaste förmiftet» (iious), men deras väsen undandrager sig
allt begripande.* Liksom det f>'siska ögat inte kan direkt skåda
solen, så kan ej heller vårt andliga öga skåda den andliga solen
utan att bländas. Men det är genom ljuset \\ förnimma, att solen
finnes, och liksom ljuset i den yttre världen är vår glädje och viirt
liv, så är detta fallet i ännu högre grad i andens värld. Och liksom
hos Platon vinnes inte denna högsta \'ision av den andliga solen
eller gudomen tillfälligtvis och helt utan \'idare utan först efter
ett långvarigt uppåtstigande. I stället för Platons bild med grot¬
tan liknas här uppåtstigandet vid Jakobsstegen och den filosofiska
dialektikens betydelse har fått träda tillbaka för det religiösa
och moraliska renandets. Det intellektuella momentet vid skå¬
dandet av det gudomliga har skjutits alldeles åt sidan och medan
hos Platon solen (= det godas idé), och idéerna obehindrat kunde
skådas, har nu nsionens intensitet stegrats därhän, att vårt öga
bländas redan vid strålarna från ljuset.

Orsaken härtill är först och främst att söka i Philonsreligiösa tro
och i hans lära om Guds oändliga upphöjdhet Övervärlden. En¬
dast Gud själv kan först fatta sitt väsen, och för att förstå detta
måste man därför varda Gud vilket är omöjligt. Trots att
Philon aldrig själv direkt nämner ordet oändlighet, är det i den
grekiska filosofiens historia först här, som det religiösa oändlighets-
begreppet blir aktuellt i samband med intuitionen. T>' exstasen
hos Philon äx just förnimmandet av Guds oändlighet.

Oändlighetsbegreppet var liksom exstasen i grunden rätt främ¬
mande för den måttfulla och klara grekiska andan. Hos Platon
möta vi emellertid ansa.tser till bådadera. »Allt som bcfinr.es

* De praemiis, 36—40,

• Leg. 3 ^ 50 ' Jfr- ^ 33, 20—3.

Göteb. Hogsk. Arsskr. X\IV:2, 5

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

kunna bliva mer eller mindre*, är för honom obegränsat. »Men
allt som icke tillåter detta, utan i stället antager allt mot detta
motsatt, först det lika och likheten, därefter det tvåfaldiga och
allt annat, som är tal i förhållande till tal och mått i förhållande
till mått», är begränsat.^ Tanken utvecklas som bekant utför¬
ligare i Timäus, och \n se, hurusom begreppen kaos. materia och
oändlighet bringas i nära samband. Men det oändliga han vän¬
der sig emot är det obegränsade, som är identiskt med det vaga,
obestämda och oklara. Dock det gi\'es en annan oändlighet, som
vi i motsats till den förra såsom mörkrets kunna kalla ljusets,
I Sofisien (p. 255—258), ha vi en ansats till att bringa det oänd¬
liga upp i det intellektuellas sfär. Det oändliga möter oss också
i idéläran, där under varje idé subsumeras ett oändligt antal fall."
Tj dligast framkommer det dock i Politeia i samband med det go¬
das idé, som är höjd över allt, där den minsta tillstymmelse till
ändligt giv'es och sålunda blir oändlig.®

Det gudomligt oändliga kan aldrig fattas medelst något be¬
greppsligt och diskursi^■t, vid vilket alltid något relativt och änd¬
ligt vidlåder, endast intutionen är i stånd därtill eller, åtminsto¬
ne, tack vare sin intensitet, kan den ge suggestion därav. Hos
Platon förblev emellertid såväl intutions- som oändlighetsbcgrep-
pet alltför litet utvecklat för att kunna bringas i annat
än tillfälligt samband med varandra.

Äfven för Philon är det »obegränsade nära släkt med mörkret».
Men redan materien har hos honom en ansats till positi\'t oänd¬
ligt såsom varande en emanation ur Gud.* För att Gud
skall kunna vara absolut upphöjd över tillvaron måste han själv
vara oändlig och blir på så sätt absolut skild ifråntillvaron. Han
är oändligt skapande och hans egenskai)er äro oändliga, liksom
hans väsen själv. Varje begrepp och mänsklig föreställning åter

‘ Phiichos. p. 24—5.

* Jfr. skildringcil i Symfiosion p. 210 av nlet skuuas vidsträckta hav-. Det
gäller att sä att suga kunna behärska det oäudliga. att Mcke använda det obe¬
gränsades eller oändligas begrepp p.i mäugdcti, förr än man överskådat dc&s hela
tal, som ligger mellan dot obegrutisadc och enheten: då först kan mau avskeda
var odi en av .samtliga enheter och luta dem gä upp i det oändliga.* PhiUbos

p. 16. r

* Poiitfia, p. 50S—

* De of'i/. iHund. 1 ^

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA EÖRE KANT

är något ändligt och relatu^t, följaktligen äi också vårt förstånd
fullständigt nrståndsatt att kunna fatta det oändliga. Intutionen
blir därför bryggan mellan det ändliga och oändliga och måste,
just för att kunna ana det oändliga, göra sig fri från begrepi>en.
Men helt kan hon aldrig fatta det oändliga, ty då måste hon up])-
höra att att existera som människa och varda — Gud.^

En oändlig, ständigt gäckad, alltmer glödande och uppslukande
längtan efter det ouppnåbara — oändligheten själv, det är vad
Philons intution till sist blir. Men trots att denna längtans mål
aldrig uppnås, är den icke desto mindre den högsta lyckan och
saligheten, ja, varje misslyckande förmår blott att stegra denna.^
Trots allt kan man ej heller säga att hans exstas är identisk med
vad mj^stikerna för det mesta mena därmed. Han känner visserli¬
gen närvaron av gudomliga krafter, mén ett ettvardande eller
uppgående i gudomen vet han ej oni. Ej heller är denna närvaro
någon kunskap om vare sig Gud eller hans krafter utan blott ett
förnimmande av deras existens.

Hans intution har ej heller något av Aristoteles' lugna konten-
])lativa Btioqia utan är snarare i släkt med Platons svävande i
idéernas strålande rymder.^ Om sig själv berättar han »att det
var en tid (nämligen hans ungdom,) då jag hängav mig åt filosofien
och betraktandet av världen och dess delar, da jag fröjdade mig
i den härliga, ivTigt åtrådda anden i beständigt umgänge med

^ Fragment VI. 236. *Oud$ oändlighet och outsäglighet delas ocksA av hans
tjänande krafter, eftersom de uro stralar av honom.» De. con). Ung. 34.

* De Mon. 1 . f>. Leg. I. 40. »Dic Frönimigkeit Philos» 1909

s. 10.

’ 3 Iycket ofta skildrar han oxstasen som ett svävande i stjärnornas vurld.
»Själen, vorden bevingad, svingar sig i höjden uppfylld av längtan att kunna röra
sig i harmoni med solen, manen och stjärnonia.» I. 207). Han tycks i

xnss ni«in vara påverkad av den astrala exstasen. Me<lan människan »blott med
kroppen befinner sig pA jorden, far själen \niigar att svinga sig upp till himmeln
och betrakta dess gudomliga majestät» {Leg. 11 . 75). Hon »höjer sig dA t flykt

och betraktar luften och dess förändringar och svingat stg allt högre upp till etern
i hi mm el skretsen och rör sig i planeternas ocli stjärnornas ringdans efter fullkom¬
ligaste musik». {Quest. in Gen. 70). Leg. 1 . 334. III. 1—3. De Praemiis 121.
De Somni^ II. 659. Heime: »l^hre vom I«ogos» 1872 s. 269.

Att märka är också den oscillering mellan tillstånd aV ljus och mörker och det
kretsande kring denna ouppnåbara, bländande och förintande gudom, som ut¬
märker även hans starkaste ljus-exstaser. (De Abraham. 119—122.)

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

gudomliga tankar och läror, med vilka jag med aldrig stillad huiiger
vederkvickte mig. Då steg ingen låg och oren tanke upp inom mig
eller vältrade jag mig i stoftet för ärans, rikedomens eller de kropps¬
liga njutningarnas skull, utan i fjärran höjder trodde jag mig
städse sväva i andlig hämyckning, rörande mig i harmoni med
sol och måne, med hela himmelen och världsalltet. På denna tid,
ja, då skådade jag liksom nedblickande ur eterhöjderna, riktande
mitt andeöga ned såsom från ett vakttorn, de otaliga bilderna
av allt, vad som är på jorden och prisade mig lycklig att genom
anspänning av alla mina krafter ha undgått människolivets van¬
liga olyckor». Men det dröjde ej länge innan detta exstatiska
svärmeri tog slut och det yttie livet med dess olyckor, förföljel¬
ser, lidande och bekymmer drog all uppmärksamhet till sig ocli
ryckte honom »liksom en mäktig flod» bort från andelivet. Dock
ej alldeles, ty, som det ofta händer, när den >^tre världen är mörk
och d>^ter, sökte hans själ ersättning i det inre livets rikedom.
»Om mig någon gång helt oväntat förunnas en stunds stillhet och
TO från det politiska bullret, då höjer jag mig be\’ingad över vå¬
gorna och svävar så att säga i luften-, då låter jag åter

vishetens ljus bestråla mig och är inte för hela mitt liv prisgiven
åt mörkret».^ Det exstatiska livet blev ljuset, som värmde och
upph*ste hans liv i mörkrets och lidandets värld.

En stämning, en gudslängtan och ett känslorus, som stegras till
ett exstatiskt tillstånd, det är, vad denna intution blir. Som för¬
ut framhållits kan ej heller dess betydelse i kunskapshänseende
sättas \'idare högt. Sin objektiva och subjektiva giltighet erhål¬
ler den dels genom sitt samband med den absoluta gudsidén,
dels tack vare att det diskursiva vetandet så gott som alldeles
desavoueras som självständig kunskapsart. All visshet och san¬
ning kommer sålunda att ligga i den subjektiva upplevelsen av
gudomen, men därmed är knappast intutionens vetenskapliga
objektivitet räddad.

För kjTkofädenia, särskilt under den första kristna tiden och
inom den grekisk-katolska kyrkan, har Philon haft stor betydel¬
se genom sin lära om skriftens inspiration och sin intuitivt allegori-

* I. I—o.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 69

ska tolkning av densamma.' Inom den grekiska filosofien var
han den förste som på allvar införde den exstatiska intutionen^
och förband den med den religiösa oändligheten, något som se¬
dermera utvecklades och bragtes till fulländning av nyplatoni-
kerna.

Ptotinos.

Om Plotinos säger Maeterlinck, att »han av alla tänkare, jag
känner, kommit gudomligheten närmast,»® och av de grekiska
filosoferna torde, möjligen med undantag av' Platon själv, det inte
finnas någon, vars världsåskådning och själsliga förfining är äg¬
nad att i så hög grad tilltala moderna sinnen. Erkännandet av
hans stora filosofiska betydelse går ju noga taget inte längre till¬
baka än till början av förra århundradet, då han upptäcktes av
Hegel och romantikerna. Man beundrade honom då företrädes\ns
från romantisk synpunkt samt och som spekulativ filosof. I våra
dagar är det en annan sida av hans filosofi, nämligen hans analys
av medvetandet, de estetiskt-religiösa fenomenen och framförallt
den religiösa intuitionen, som åter fäst uppmärksamheten på ho¬
nom. Poul Helms har i sin bok »Nyplatonske I-aerdomme om
Sjaelen» visat, hur nära han kommer en hel del modärna psyko¬
logiska föreställningar och hypoteser, och vilken förmåga av ve¬
tenskaplig kritik och omdöme han som introspektiv psykolog
faktiskt har. Hartmann och ännu mer Arthur Drews upi)skatta
honom, ej minst för hans lära om det undermedvetna själslivet,
symierligen högt och ställa honom främst bland antikens tänkare.

Sällan har också intuitionsfilosofien, ej minst i estetiskt hänse¬
ende, nått till en sådan höjd som hos Plotin. Han äger en ovan¬
lig förmåga att på ett både psykologiskt och estetiskt fulländat
sätt tolka exstasens egenartade och skiftande stämningar.

‘ Ueonsch: -»Der Kinfluss Philos auf die altc&tc christHche IvxeKe.sc *. 19^;.

* Hfhns: -Nyplatoiiskc 1 -aerdomc uin Sjatlcn* X915. s. 140.

^ Maeffrlimfc »De riiii^es rikedomar •. S. 191

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

Gudsintuitionen är den lu-såder, som genomgår hela hans filosofi.
V’'arje tanke, som möter oss, är mättad med exstasens stäm¬
ning. dess evighetsskimmer breder sig liksom förklarande över
hela hans tankebyggnad, den är målet för all strävan och allt
vet ande.

Den starka tillförsikt och tro pa det intellektuella och logiska
vetandets förmåga att reda ut tillvarons mysterier, som fanns
hos Platon och Aristoteles är nu borta. Skepticismens undergrä¬
vande kritik i förening med det starka religiösa behov, som i så
hög grad gör sig gällande hos denna tids människor, har drivit
den religiöst idealistiska filosofien hän mot att söka sig en annan
högre och vissare kunskai)skälla än det vacklande och osäkra
förståndet, nämligen intuitionen och exstasen. Genom Philon
och den judiskt-alexandrinska skolan hade exstasen gjort sitt in¬
träde i den grekiska filosofien. Men hos Philon äro ännu blott de
yttersta grova konturerna tecknade till en exstatisk intuitions-
filosofi, och hans tänkande har alltför mycket karaktär av kom¬
promiss och eklekticism för att kunna bli ett sammangjutet helt.

Plotinos är den förste inom den europeiska filosofien, hos vil¬
ken vi finna en klart utpräglad intuitionsfilosofi, där intuitionen
ej endast är en intellektuell åskådning, kunskapsteoretiskt klart
skild från det diskursiva vetandet utan också en fullständig ex-
stas, sådan den möter oss hos de rena m>’stikerna. Hos Platon äro
intuition och dialektik ännu inte klart skillda åt, hos Aristoteles
är visserligen intuitionen skilld från det diskursiva vetandet, men
till sin karaktär och uppgift så föga utpräglat intuitiv, att den
svårligen kan tillerkännas en ställning, som sjäh'ständig kun¬
skapsart. Hos Plotinos däremot är intuitionen både den spe¬
ciella metafysiska kunskapsarten och bestämt skilld från det
diskursiva tänkandet.

Som redan namnet n>'|)latoniker anger, är det Platon, som är
utgångspunkten för Plotinos’ filosofi. För nyplatonikeriia voro
Platons skrifter en art heliga böcker, stundom till den grad att
deras filosofi blev till ett slags exegetik till dem. Plotinos stäl¬
ler den »gudalike* Platon mycket högt, men är visst inte blind
för motsägelserna i hans system och står i stort sett mera själv¬
ständig gentemot honom än de fleste andra n>'platonikerna. Po-
liteia, Phaidros, Phaidon. Symposion. Timaios och Alkibiades

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IXTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 7I

tyckas vara de dialoger, som gjort mest intryck på honom, och i
synnerhet är det idéläran, som han av Platons filosofi till¬
ägnat sig.

Man har- liknat förhållandet mellan platonismen och nj*plato-
nismen vid det emellan den doriska ochkorintiskakonsten, ty vad
som låg i knoppning i platonismen av mj'stik och intuition,
det slår här ut i full blom. Vad som hos Platon förefinnes i form
av antydningar och uppslag, blir här utvecklat och sammanfört
till ett system och en helhet.

Liksom Platon tror Plotin på den exstatiska mantiken, men står
i öfrigt såsom filosof rätt negativ mot densamma.' Den estetiska
intuitionen åter, vilken här befriats från den klyfta, som skillde den
från eros och i stället förenats med denna, tillägger han ett högre
värde än vad Platon gör. Givetvns är det dock intuitionen av idé¬
erna som blir av den största betydelsen, isynnerhet närden direkt
kombineras med det exstatiska skådandet av det Ena (rd lv).

Ännu mer än hos Platon ses hos Plotinos allting uppifrån. Målet
för och uppho\xt till allting är det obeskrivliga högsta Ena. Ur
detta har vovs, idéernas värld, emanerat, liksom strålarna ur lju¬
set. Ur nous kommer världssjälen (den sista av de tre h>’posta-
serna), av vilken våra själar blott äro en del. Det Ena är ljuset
i sig, medan nous kan liknas vid solen och världssjälen vid må¬
nen, som lånar sitt ljus av solen.^ Emanationen, som grundar
sig på läran om gudomens ö\’erflödaiide oändlighet, är sålunda
att likna \'id en utstrålniiig i successiva stadier, vilken till sist
stelnar i materiens mörka skugga, den sista svagaste strålen av
ljuset. Människosjälarna äro strålar av Gud och ha från honom
emanerat allt längre och längre bort i livets öken. »De äro lika
barn, som tidigt blivdt skilda från sin fader och en lång tid vuxit
upp i främmande land, varken kännande sig själva eller sin fa¬
der».®) Glömmande sitt gudomliga ursprung tro de, att blott

Om deo, som nätt fram till den sanna intuitionen (ej siames), beter det, att
»hans vetande liknar inte det vetande, som siarna ba, utan den Nissbet, som de
skapande andarna äga, sådana som befalla överallt, ocb för vilka det inte gives
något tvivel eller någon annan mening». {Enn. IV. 4. 12.) Mysteriernas
mystik ocb kontemplativa intuition står han däremot liksom oyplatonikenia i
allmänhet närmare an de flesta andra filosofer under antiken.

•) Enn. IV. 3. 6.

Enn. VIII. I. 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

denna världen är sann och värdefull och leva i synd och okunnig¬
het. Blott några få ana det verkliga förhållandet och börja den
långa och svåra vandringen tillbaka, »den ensaninies flykt till den
luide».

Människosjälen är en stråle av den tredje hjpostasen, världs-
själen, men hon har inte desto mindre del i de båda andra, nous
och det Ena. För var och en av de tre hypotsaserna har hon en
motsvarande kunskapsart. Det Ena känner hon medelst exsta-
sen, nous medelst intuitionen, medan själen själv såsom huvud¬
sakligen tillhörande denna världen mest begagnar sig av förstån¬
det och det diskursiva \'etandet.^ Det vetande själen har om de tre
resi>ektive hj*postaserna är av samma art som det dessa äga inom
sig. Exstasen är sålunda alltför enhetlig och helig för att ens
kunna kallas ett skådande utan bör snarare betecknas som en
närvaro av det högsta goda. Det Ena såsom sådant är därför ännu
inte skådande; i och med att emanationen från det absoluta Ena
fortskrider, så ökas även mångfalden och splittringen, samt för¬
lorar \’etandet sin intuitiva karaktär och blir alltmer diskuTsi\1,
svagt och osäkert. I nous är enheten, om också inte i absolut
mening, bibehållen, och därmed även intuitionen. Men i själen
splittras, tack vare kontakten med materien, både enheten och
intuitionen, och på så sätt uppkommer det diskursiva t’etandet.
Detta kommer sålunda att intaga en mellanställning mellan in¬
tuitionen och det sinnliga vetandet, varvid förståndet kommer att
behärska det senare, av samma skäl som det intuitiva vetandet
ligger apriori till grund för det diskursiva. Vi vilja närmare söka
belysa detta genom att kasta en blick på kunskapens evolution
uppåt.

Platons dualistiska världsåskådning är hos Plotinos utjäninr.<l
till en monistisk sådan. Tillvaron blir successiv utstrålning och
skådande. Allt skapande sker genom ett skådande, och allt
vetande är blott olika grader av skådandet. Allt, t. o. ni. nia-
terieii och naturen är skadande, och våra yttre handlingar äro
blott lägre former av åskådningen.^ En medveten kuiiskri)

') Materien, sasom varande blott en av dcii .sanna tillvaron, känner lion

blott K^'nom sinncsföruimmelscrna oclt dc pä dessa baserade föreställningarna,
som följaktligen inte äru nägot riktigt velande utan blott ett menande (doxa).
/*.««. III. S. 3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIOXSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 73

kunna vi först tala om beträffande sinneskunskai)en, vilken är
förlagd till den lägre delen av själen {ipvx‘>] åXoyo^). Något
exakt vetande ger inte denna utan blott sinnesförnimmelse,
(fiiadr^OK; ■q l;a>) inbillning eller fantasi, {^avraoia) begär, (rö
åoexxixéy) o. d. En riktig och sann kunskap uppstår först
när de ur sinnevärlden härstammande bilderna möta de från
nous kommande begreppen eller formerna. Plotinos har försökt
bel>’sa detta med ett exempel, som jag här vill anföra. »Den
sinnliga förnimmelsen ser en människa och överför intrycket
till tänkandet. Vad säger dd detta? Närmast skall det ingen¬
ting säga utan nöja sig med att upptaga kunskapen därom
och förbli lugn där\'id, eller också överlägger det och frågar sig:
Vem är denna människa? Om det har mött henne tidigare,
säger det kanske med tillhjälp av minnet: Det är Sokrates.
Men säger det också: Sokrates är god, så talar det visserligen om
ting, om vilka vi ernått kunskap på sinnlig väg, men vad det till¬
fogar, nämligen n'ara god», det har det visserligen blott ur sig
själv. Men hur kan det ha det goda i sig själv?' Fördenskull,
emedan det är av det godas art och stärkes till dess förnimmande
av den av nous retade delen av självet, varav' det inbegripes, ty
denna rena del av själv’et förnimmer spåren av dot öv'er honom
liggande nous».^

Det förståndsmässiga, diskursiva vetandet är, som vi nyss
nämnde, ställt emellan sinnesförnimmelserna och det lägre vetan¬
det å ena sidan och det intuitiv'a å den andra. Det är falskt, när
det underlåter att »avvakta tankeförmågans dom» d. v'. s. att
tillräckligt tydligt iakttaga eller tillämpa de former och regler (idé¬
er) för vetandet, som dväljas i nous. Nous åter är fullständigt obe¬
rörd av' de misstag, som förekomma hos förståndet, ty det förra
är helt andligt, medan det senare hör kroppsvärlden till. »Vi ha
alltså särskilt det, som är gemensamt för kropp och själ från det,
som är rent själsligt, pä så sätt, att det förra är kroppsligt och
inte kan existera utan kropj), men det senare åter inte är i behov-
av kroppens v’erksanihet, och att förståndet ,(dfd»ota), som un¬
derkastar de från sinnesförnimmelsen kommande intrycken en
prövming, redan skådar i<léerna och skådar dem liksom genom

' £««. V'. 3. 3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ett medförniinniaude {eldrj f,dT] decogelv xai decogelr ohv avvaiaOt]ae(.).
Ofta består den (diaiioia) också i en jämförelse mellan det yttre
och inre och en sarabindande gemensamhet av det yttre och
inre. Själen har liksom »två ansikten», det ena vänt utåt mot
sinnenas värld, varifrån de jdtre föreställningarna erhållas, det
andra vänt inåt mot nous, där begreppen fås.®

Redan inom det diskursiva \'etandet som sådant kunna vi så¬
lunda xuskilja en art intuitiv kunskap om idén. Den närmaste
anledningen härtill ha vi nog att söka i det för antiken och i syn¬
nerhet för platonismen utmärkande draget att i tankevärlden se
något objektivt existerande, det sanna och verkliga varat. Idé¬
erna äro oföränderliga och eviga samt objekt för vårt vetande.
\-arför kunskapsakten tänkes som ett betraktande av dessa, i det
den mentala världen liksom rullas upp inför våra blickar. Det
är därför, menar Plotinos, orätt att säga att man h'ssnar till »för¬
nuftets röst», ty det förnuftiga vetandet »är liksom ett seende,
inte ett mottagande av ett intryck utan en åskådning» {detogiaf-
Det är, som vi se, samma tanke, som fanns hos Platon och där
kom att förläna den eventuella idéintuitionen en apriorisk giltig¬
het. Platon menade att kunskapen är sådan, som dess objekt
är, eftersom idén inte endast är kunskapsobjekt utan också
ligger apriori till grund för det sanna ^*etandet. Plotinos
uttr>'cker saken på ett annat sätt, i det han säger, att vi bliva
eller äro, vad vi tänka. Tänker någon heliga och saima tankar,
så blir han också sådan.^ Är det idéerna, som utgöra innehållet
i tänkandet, så förläna de inte endast som hos Platon sin \'isshet
och sanning åt detta utan den tänkande blir till sist identisk
med dem. Denna tanke, att tänkandet (speciellt det intuitiva)
är identiskt med sitt innehåll, var något, som Platon aldrig rik-

' Enn, I. I.

’ Detta innebur dock ingen dnaliMn. ty, »om Helms (Nyplatoniske Ivacrdointiic
om Sjaelen. 1915- s. 117) påpekar, kan >»SansebiUedeme ogsaa tcenkes som Ak-
tualisermgcr af potentielle Tilstande i Sjelen. • Begreppen eller idéerna korri¬
gera såsom original eller sannare avbilder de lägre ocli dunklare sknggbildenia i
sinnevärlden.

^ Enti. III. 6. 2.

^ Enn. IV. 4. 3. Detta ar cn Åsikt, som gärna kombineras med iiituitions-
lärau, jag behöver blott erinra r.in indierna och do amerikanska v^ny tänkarn a*
(Trine, Dresser m. fl.)

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE IC\NT 75

tigt nådde fram till, ehuru hela hans idélära tenderar Iiän mot
detta. Aristoteles lärde visserligen, att det intuitiva nous är
identiskt med sitt innehåll men utvecklade inte teorien vidare
utan lät den blott bli ett uttrtrxk för vissa axioms och principers
apodiktiska giltighet. Plotinos tar upp idén och utvecklar den i
samband med sin lära om självmedvetandet eller rättare själv¬
kunskapen och det undermedvetna själslivet.

Förutsättningen för all \’etenskap är, att vetandets grundva¬
lar, som i detta fallet äro idéerna, äga bestämd och absolut giltig¬
het. Kunna vi då inte lösa frågan genom att helt enkelt låta idé¬
erna gälla som logiska hypoteser och förutsättningar för all ve¬
tenskaplig kunskap? Nej, menar Plotinos, det är omöjligt, ty
idéerna »äro inte blott logiska förutsättningar, grundsatser eller
InTJOteser, emedan man då kunde utsäga dem om andra ting och
de själva inte voro det varande». M. a. o. vi hade inte garanti
för deras giltighet, varken beträffande hur denna vore eller hur
långt den sträckte sig. Vad hindrade t. ex., att man betecknade
»det rätta såsom det sköna» o. d.? På så vis bleve dessa begrepp
blott godtyckliga attribut i stället för kunskapsteoretiska apriori.
Idévärlden eller nous måste vara ett sammanhängande, enhet¬
ligt, intellektuellt system, där allt kännes intuitivt. »Ty på¬
står någon, att nous har ett vetande ur en bevisföring, så
måste han åtminstone medge, att något är i sig självt klart
och visst. »^ Allt bevisande förutsätter ju vissa givna utgångs¬
punkter eller idéer, och eftersom dessa måste befinna sig inom
nous, måste man avgöra, vilka idéer som äro intuitivt vissa,
och vilka som måste bevisas, något som ju är omöjligt.

Det, som skall ligga apriori till grund för vårt vetande, måste
därför kännas intuitivt, och eftersom själens kunskap är diskur-
siv, kan nous endast skådas av sig själv. Hur sker detta själv-
beskådande? Ser nous med en del den andra? I så fall vore den
inte självskådande, eftersom den ena måste vara subjekt och den
andra objekt. ö\'erhuvudtaget kan det inte vara tal om något
delande, ty \'em skulle dela? »Följaktligen måste skådandet vara
identiskt med det skådade och nous identiskt med det tänkta.
Utan denna identitet skulle det inte finnas någon sanning, ty i

^ £««- V. 5. I— 2 .

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD DEGARDT

Stället för att äga de verkliga tingen, skulle man blott hu intryck

av dem, nägot som vore skilt från deras verklighet och alltså

inte kunde vara sanning. 'r>' sanningen får inte skilja sig från

sitt föremål, utan vad den utsäger, det måste den också vara».^

Här är alltså »medvetandet ett med det sant varande, det äger

absolut visshet och behöver ingen övertalning». — »Nous skådar

inte genom en annan utan genom sig själv, emedan det, som han

skådar, inte befinner sig utom honom. Han skådar alltså ett ljus

med ett annat ljus, inte genom ett annat. Ett ljus skadar alltsa
ett annat, följaktligen skådar detsamma sig själv».^

Identitet mellan subjekt och objekt är vad som i)aengång
karaktäriserar Plotins intuition och ger den kunska3)steoretisk
giltighet.® Detta är det nya hos honom, och den väg, ])å vilken

^ Enn. V. 3. 6. Ktt avgjort niis2>tag är att sa&oui t* ex. .\lf Alilbcrg (
medvetandet som problem i antik filosofi*. Psyke. 19x6. Haft. 2. s. 38) vitja
finna en likhet mellan Fichtes •Thathandlung* och Plotinos* lära om sjäU*n}ed-
vetandet och självbeskAdandet, Enligt Atilbergs mening skulle denna sistnämn¬
da innebära »att vi, i och med att vi åskäda oss själva, bli till objekt för den
introspekttva erfarenheten, d. v. s. att vi aldrig i den introspektiva erfarenheten
kunna infånga den akt, vari vi skåda oss själva.» Detta är riktigt, så länge vi
röra oss på det diskursiva vetandets område, men icke nar det gäller nons. ty
»nous var den skådande och om sig själv berättande. — Men så snart vi stigit
ner i själens rike, söka vi efter ett övertalande, emedan vi liksom vilja skåda en
avbild av urbilden. Kanhända måste nian nu lära själen, hur nous skådar sig
själv.» (Eun. V. 3. 6.) Det är därför alldeles orätt att tala om »den intro¬
spektiva erfarenhetens begränsning • ocb påstå, att det hos Plotiu skulle »finnas
en verksamhet hos förnuftet, soin icke är direkt åtkomlig för den introspekttva
erfarenheten,» eftersom det är just detta Plotin menar, att det sker i nons* .själv-
beskådande. Han kommer sålunda att stå i direkt motsats till Fichte. då jugets
o åtkomlighet för den introspektiva erfarenheten just var grund tanken i dennes
*Thathan< 11 nng».

* Enn. V. 3. 6—8.

^ P. Hcims {Nyplalonske La^rdomme s. 173) anser att nous* intuition kan sam-
tiienstilles med den intniiiou H. Höffding i sit Skrift om Bergsons Filosofi ,s. 24
bet eun (T som <len fjerde Slags» d. v. s. »den uniinidelbarc Skuen af cn Sonimcn-
liajng eller cn hel hed. som kan vinde.s ved opmark.sam og tkenkende Gennemgang
af cn Riekke eller Gruppc av TA*d eller Dclc. med sa^rskilt Opfattclse af deres in<b
byrdes Forliuld». Till cn liknande uppfattning tycks också Whiliaker i "The
Neo-Platonists(1901) S. 101) ha kommit, i det han jämställer den med Spinozas
»scienlia intuitivaPlolinos* starka betonande av kunskapers syntetiska en¬
het och nous’ egenskap av idéernas hrlhet kunde möjligen tydas därhän. <M*hdet

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

han övervinner kK-itan mellan subjekt och idé hos Platon. Det
är enhetligheten i ett konstverk, som möjliggör dess sköiUiet,
liksom det är kunskapens syntetiska enhet, som av för¬
nimmelsernas kaos förmår åstadkomma verklig kunskap. En¬
hetstanken dominerar hela hans kunskapslära och filosofi, och
pa de högre intuitiva stadierna stegras den till identitet.

Ett uttryck för denna tanke är hans lära om självmedvetandet
eller rättare självkunskapen. Om nu dessa höga principer, det
Ena och nous, dväljas i vår själ, hur kommer det sig, att inte
alltid äro medvetna om dem? De äro inte förintade, ej heller äro
vi berövade dem, de finnas i vår själ och upphöra aldrig att ver¬
ka, vi äro blott inte medvetna därom. Detta åter beror på, att
vi inte hava vår uppmärksamhet uteslutande riktad på det högre.
Så länge vi dväljas i världens buller och larm, så länge vårt öra
förmår höra sinnevärldens dånande och fö^^•ir^ande brus, äro \'i ej
i stånd att förnimma tonerna från en översinnlig tillvaro. »Lik¬
som en, som hissnar för att höra ett visst ljud, a\'skiljer sig fran
alla andra ljud, och spetsar örat mot det åtrådda ljudet, så ofta det
når honom, sa måste man också här så långt möjligt är utestänga
intrycken från sinnevärlden, från själen samt bevara den till
mottagande a\'sedda förmågan ren i sig och beredd att lyssna till
de stämmor, som komma från ovan».^) Sa länge \i dväljas i sjä¬
lens värld, äga vi blott tillfälligtvis självmedvetande. Under
sömnen och abnorma tillstånd ha \*i givetvis heller intet sadant,
men »även i vaket tillstånd företaga ofta många och sköna
handlingar, anställa betraktelser och äro ^'erksamma utan alt
därvid vara medvetna om Aår verksamhet. Så t. ex. behöver
man, när inan läser, icke hava något medvetande därom, i all syn¬
nerhet, när man läser uppmärksamt, inte heller när man är tap¬
per därom, att man är tapper, och på samma sätt i otaliga andra

kan inte iicka.s, att hans intiiitiun till cn dol och särskilt pii vissa stadier hör iu
under denna typ. Men grundtanken i hans intuition är dock begreppet iden¬
titet och uppgäende i det absoluta, och i sä fall kontnter hau närmare den iiitui-
tionstyp Bergson i våra dagar representerar.

' Lnn. v. I. 12. Han uttr>’cker även .saken så. att de högre principernas
»verksamhet ännu inte genomträngt hela själen* och att vi bli medvetna om
dem, när vi 'rikta själens mcllandel* (d. v. vårt föreställningsliv) mot dcni.
JInn. 1. I. II. v. 1. 12.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

Vi bli medvetna om en förnimmelse »i det tanken liksom
böjer sig om, och själens verksamhet liksom reflekteras tillbaka
som från en spegel.» När »spegeln» finnes där, uppkommer där
en bild, men när den förstöres försunner bilden. Dettaslagssjälv-
nied\'etande är dock ingen fördel. »T\" själen kan väl äga något
utan att ha medvetande därom, ja den äger det då t. o. m. i högre
grad, än om den har medvetande ditrom. Ty om den har med¬
vetande därom, äger den det såsom något den främmande och
från den skillt, mtn har den intet medvetande, då är den det,
som den äger». Medv'etandet ocli kunskapslivet blir liksom splitt¬
rat genom självmedvetandet och därigenom ännu mer avlägsnat
från den enhet, vars förv'erkligande är kunskapens mål. Vi se
också, »att medvetandet gör de handlingar, varom man är med¬
veten, svagare och dunklare, under det att de, om de ske omed¬
vetet, äro renare och i högre grad levande och verksamma».

För Plotin är det emellertid inte närmast fråga om självmed¬
vetande utan om kui^kap om självet. Nous är det sanna v'aTat,
och den intuitiv^a kunskap, \'armed vi känna nous, är en intuition
där subjekt och objekt bli identiska. Följaktligen är kunskapen
om det sanna och gudomliga lika med den om självet. Vi kunna
handla i harmoni med nous (d. v. s. vår kunskap är sann), dels
genom att följa de av honom i oss skrivna lagarna, dels genom
att bli identiska med nous. Det sistnämnda sättet är det för¬
nämsta, ty »kunskapen om självet är fullkomligare i nous än i
själen»,® eftersom den här är fullständig. Varje sann kunskap
är ett steg mot självkunskapen.® Den människa, som t. ex. sö¬
ker det sköna i det yttre är lik en, »som vid åsynen av' sin egen
bild inte vdsste, v^arifrån den kommer och jagade efter den, »^ ty
den >'ttre skönheten är blott en del av skönheten i vårt inre. Vill
du lära känna det högsta sköna, så »drag dig tillbaka in i dig

Enn. I. 4. 10. På gruad bärav blir även minnet eller återeriATandet

iai^aptvrjcti) blott en försvagad intuition, »blinnet består inte i att bevara ^^ssa
intryck utan den är ett slags stegrad kraft hos själen, medelst vilken ting bliva
nnrvaraiide (i medvetandet), som icke voro det fömt.» (III. 6. 2). Minnet
]>lir aktuellt *»gcuom samma kraft, genom vilken vi erhöllo inluittonema»

(Oiojpih).

* Enn.

V. 3. 6.

* Enn.

V. S. ii.

* Enn.

V. 8. 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 79

själv och betrakta dig, och om du ser, att du ännu inte är skön.
så gör såsom bildhuggaren: Såsom han förfar med sin bildstod, så
mejsla bort hos dig allt överflödigt, glätta här, rensa upp där, gör
det krokiga åter rakt, gör det dunkla klart och låt det bliva rent,
kort sagt. upphör inte att arbeta på din bildstod, förrän dygdens
gudomliga glans strålar emot dig, tills du skådar visheten, som
dväljes på helig mark. Ar du själv vorden sådan, helt det sanna,
enda ljuset, ej mätbar genom någon storhet, ej intvingad av nå¬
gon gestalt i trånga gränser, större än varje ändligt mått och upp¬
höjd över all mångfald, när du ser, att du har blivit sådan, då
har du uppnått den iiue synkraften. — Ty den, som vill skåda,
måste äga ett öga, som liknar och är släkt med föremålet, vilket
skall skådas. Aldrig hade ögat någonsin sett solen, om det inte
själv't vore solartat. Så kan heller inte själen se det sköna, om
den icke själv är skön.

I Politeia lär Platon, att vi skåda idéerna eller det sanna varat
medelst dialektiken, och den kunskapsart, som kommer närmast
denna, är dianoia eller det matematiska vetandet. I Symposion
återigen tyckes han hävda en annan, mer intuitiv, erotisk väg upp
till idévärlden. Plotinos liar märkt olikheten och förklarar
den på så sätt, att det finnes två eller rättare tre meto¬
der, representerade av tre typer, den konstnärliga, den äl¬
skande och den filosofiska. Den förstnämnda är lättrörd och
ytterst känslig för det sköna. »Liksom den ängslige reagerar
för det minsta buller, så är han mottaglig för harmoniska
stämmor och toner, medan han städse flyr det oharmo¬
niska och dissonansen i sången.» Med tillhjälp av filosofiens
be\nsgrundei har han att lära sig skilja formen från materien och
skåda det sköna oberoende av det yttre. Ett högre stadium re¬
presenteras av den älskande. »Han erinrar sig till en viss grad
skönheten (d. v. s. det sköna i sig), men skild från den, vet han
ej om den, utan hänförd av skönheten hos de synliga tingen råkar
han i hänryckning däröver. »* Liksom i Symposion har han att
lära sig inse, att »det sköna är identiskt i alla kroppar» — och
»sammanfatta allt detta enskilt sköna till en enhet.» varefter han

* Enn. I. 6. 9.

’ /;««. I. 3. I— G.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

bör lära sig skåda den högre skcinheten i dygden och vetenskai)en.
Högsta rangen tillkommer emellertid filosofen, ty »lian är redan
av naturen beredd att höja sig till den andliga världen, han är
liksom bevingad och behöver inte att a\’skiljas från den jordiska
världen, som de bada föregående». låksom hos Platon har han
först att vända sig till matematiken för att vänja sig vid det
okroppsliga, och »efter matematiken meddelar man honom dia¬
lektikens begrep])». Dialektiken »är förmågan och färdigheten att
tänka begrepjisligt öi-^r varje ting d. v. s. att veta vad vart och
ett är, varigenom det skiljer sig från andra, och i vilket förhål¬
lande det star till andra. Därtill hör också (att urskilja) var
vart och ett befinner sig, om, det är ett väsen, huru många olika
slag av A'ara och från varat skilt icke-vara. det finnes.» Filosofi
och dialektik är inte detsamma, »men dialektiken är den egentligt
värdefulla delen av filosofien, ty man får inte tro, att den är
blott ett verktyg åt filosofien, den består icke av tomma satser
och regler utan befattar sig med tingen själva, och allt \'arande
tjänar den till material».

I hiuTidsak är sålunda både hans definition av och hans ui)pfatt-
ning om dialektikens väsen densamma som Platons. Men ser man
närmare efter, finner man snart en viss betydande skillnad. Dia¬
lektiken klargör och undersöker de olika vetenskapernas och filo¬
sofiska discii)lir.ernas väsen och principer och kommersålunda att
få en viss grundläggande betydelse för all vetenskap. Hos Pla¬
ton var den emellertid framför allt kunskapen om idéerna och det
översinnliga, men härom är det föga tal nu. Dialektiken är vis¬
serligen för Plotinos den högsta formen av diskursivt vetande, men
därvid är den inte kunskap om det översinnliga. Själv stöder den
sig på den kunskap, som erhålles genom nous och kan ävenleda oss
fram till denna. »Nous ger klara och tydliga principer, när själen
blott förmår fatta dem. sedan ställer denna tillsamman ocli kom¬
binerar, tills den når fram till det fullkomliga nous». låka kän¬
nes endast genom lika, lärde redan Empedokles, och vi känna
nous endast genom nous. Genom den nousartade delen av var
själ är det vi äga kunskap om nous, och vi sågo nyss, hur ledan
inom det diskursiva \*etandet förekommer en art intellektuell
åskådning av de begrepp, som ligga till grund för vårt vetande.
Men denna är inte någon fullständig intuition, den äger inte ab-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 8l

solut visshet i sig och skådai ännu på tanken eller idén såsom nå¬
got främmande. »Så snart vi ha stigit ner i själens rike, ha vi
behov av en övertalning, emedan vi liksom vilja skåda avbilden
i urbilden».^ Endast där subjekt och objekt bilda en levande
identitet, kan man tala om en intuitiv kunskap i egentlig mening.
Den nousartade delen av själen eller den högsta tankeförmågan
är ännu splittrad, eftersom den vänder sig både mot sinnevärlden
och nous, först när den blivit helt fri från det materiella, återstår
ingenting annat än den själv, och den är identisk med sig samt
ett med nous d. v. s. ej längre diskursiv utan intuitiv.

Platon lärde, att vi känna idéerna medelst dialektiken, och
mer tillfälligtvis och indirekt lyser det fram, att han tilldelar kun¬
skapen om åtminstone vissa av dem en intuitiv karaktär.
Plotinos däremot begränsar det dialektiska vetandet klart till
denna världen samt låter det på sin höjd beröra idévärldens
>^tersta gränser. Idéerna åter kännas endast intuitivt och det
godas idé eller det Ena blott förraedelst exstasen.

Men vad är nous, och hur nå vi fram till dess intuitiva kunskap?

Nous är idévärlden och det sanna varat, d. v. s. tillvaron så¬
som en mental helhet. Idéerna äro där förenade till ett helt och
inte såsom begreppen hos oss särskilda för sig. Deras förening
liknar begreppens i en vetenskap eller tankarnas hos en tänkande
ande,* och nous är som en slutsats utan premisser och utan här¬
ledningar.® Man har därför velat finna en art panlogism hos Plo¬
tinos och t. o. m. sökt draga upp paralleller mellan honom och
Hegel. Dock knappast med rätta, ty nous är intuitivt, och om
det också delvis eller i viss mån tänkes som ett skådande av lo¬
giskt markerade sammanliang och sj-stem, så är det ingalunda
det väsentliga hos det. Där finnes visserligen ,om jag så får ut-
tiycka mig, urbilderna till allting, den fulländade symetrien, mu¬
siken och vetenskapen, men dessa äro oändligt upphöjda över
sina avbilder här nere.^ Därför att nous är en helhet, är det där¬
med inte sagt, att den är en logisk sådan. »Nous är icke nous i den

' finn, V. 3. 5—6.

* Enn, VI. 9. 5.

^ Enn. V. 8. 7.

* Enn, V. 9. 11.

iiöteb. Högsk. Arskr. XXIV. 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

meningen, som man här tänker sig nous. \nlken vinner sitt inne¬
håll ur logiska satser och kommer till kunskap genom tankeverk¬
samhet och reflexion över grund och följd, samt känner det va¬
rande enligt satsen om den tillräckliga grunden».^ Man får inte
tro, »att gudarna eller andra lycksaliga väsen i detta rike befatta
sig med lärosatser, utan allt, vad man där känner är sköna, ideala
bilder, såsom man föreställer sig dem i den vises själ, men icke
målade bilder utan varande bilder. Därför kallade också de
gamla idéerna för vara och väsen*.® Nous är sålunda CJi
värld av gudomliga och absoluta ideal, där det begrepps-
ligt-systematiska snarast blir en stomme, som håller ihop
det hela. Nous blir även identiskt med det absolut skö¬
na. ty »där det sköna upphör, där upphör även varat».® »Vid
uppstigandet skall hon (själen) först komma till nous och försänka
sig i anblicken av de sköna idéerna, och hon skall säga, att idéer¬
na äro det sköna, ty genom dem är allt skönt, genom nous’ ska¬
pelse och väsen *.^ Nous är gudarnas värld och absolut salig
tillvaro, och den själ, som nått dit, har hört upp att existera som
individualitet och människa.® »Där är allt klart och genomskin¬
ligt, intet mörker begränsar blicken, utan varje väsen skådar sig
själv och genomtränger sig till djupet av sitt väsen. Ty ljuset är
överallt omgi\'et av ljus. Varje väsen i sig själv är hela den and¬
liga världen och skådar den återigen helt i varje annat väsen.
Därför är allt överallt, vart och ett är där allt, och allt är vatt
och ett, och strålglansen är omätlig. Vart och ett är stort, ty t.
o. ni. det lilla är där stort, och solen är där lik stjärnorna, och
varje stjärna åter som solen och alla stjärnor. Ur varje stjärna
strålar dess eget ljus, som tillika är alla andras. — Skådandet i
detta rike tröttar aldrig, blir aldrig mättat och upphör aldrig, ty
där gives ingen brist, efter vilkens fyllande mättnad kunde in¬
träda. — Alla ting äro där såsom bilder, vilka äro synliga i sig
själva och genom sig själva, och vilkas anblick gör den skådrt:dc

* Enn.

I. 8.

2 .

• Enn.

v. 8.

* Enn.

V. 8.

* Enn.

I. 6.

• Enn.

V. 3.

4 *

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT H’

lycksalig».^ Tillståndet i nous innebär ä\'en en stark koncentra¬
tion av hela medv'etandet till den grad att allt minne av vår jor¬
diska tillvaro är utplånad. »I denna värld (nous) har hon (sjä¬
len) intet minne, hon vet t. ex. inte, att hon har filosoferat och
redan här skådat tingen. Detta är lika så litet möjligt, som att
någon, medan han koncentrerar sin tanke på något, samtidigt
kan göra något annat än att tänka och skåda.**

Är nous så beskaffad, så är det klart, att intuitior.ens bet>-
delse ifråga om kunskapen om det Öx-ersinnliga ytterligare kom¬
mer att betonas. Redan den dialektiska bevisföringen leder oss
uppåt, men mest som ett led i den kontemplativa betraktelsen
och ett uppklarande beträffande de punkter, mot vilka koncen¬
trationen särskilt bör riktas. Den kan på sin höjd visa vägen
fram till målet, men skådandet är den skådandes egensak.® »Vill
man lära kärma, hur detta fullkomliga och fulländade nous är
beskaffat, som i grunden känner sig själv, så måste själen först
försätta sig in i nous», ty erdast den, som har skådat nous, kan
säga, hurudant nous är.^ Vägen till nous går genom ett renande
och förädlande av vårt liv i >iitre och inre hänseende. Liksom hos
Platon och Philon spelar den tanke. somWallin uttryckt i orden:

•— — — hur sköxi (lA maslc själva källan vara,

den evigt klara»

en betydande roll härvidlag. Genom att intensivt fördjupa sig
i naturens och stjärnhimmelns skönhet, kan man komma till en
aning om nous.® Eller man kan föreställa sig två marmorblock,
varav det ena är grovt och ohugget och det andra en skön »sta¬
ty av en gudinna, en musa e. d.. Men ännu hellre en människa».
Tänk då på, att det inte är marmorn, som gör den skön, utan att
det är formen, som gör det ena blocket så mycket skönare än det
andra. Tänk också på att denna blott är en mycket svagare och
fördunklad avbild av vad konstnären en gång skådade i intuitio¬
nens ögonblick. Koncentrera dig och fördjupa dig i denna tan-

Eitn.

8 . .

Eftn.

IV.

4 1

/: HU.

(i.

Ehu.

Enn.

I. 4.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

^<4

ke, och du skall få en aning om den ursprungliga skönheten^
Genom att på så sätt betrakta ej endast det sköna utan också
dygden, och de filosofiska, etiska och religiösa idéerna är det,
man så småningom når fram till nous. »Genom sådana betrak¬
telser föra vi vår själ in i nous’ rike, där hon danas till en avbild
av nous, skådar sitt liv som en bild av det andliga livet och när
hon tänker, blir lik nous och gudomlig.

Inträdet i nous’ rike sker plötsligt genom en vision. »Ofta när
jag ur kroppens slummer vaknar upp till mig själv, skådar jagen
underbar skönhet. Jag tror då klippfast på min samhörighet med
en högre och bättre värld, i mig verkar det härligaste liv, och jag
är ett med gudomen. Det är liksom om en människa länge vand¬
rat uppför branta och höga bergsluttningar, plötsligt når fjällets
topp och ser trakten utbreda sig i bländande solljus. Där är allt
ljus och skönhet, så att även de skådande kringvärvas av dess
strålljus, »liksom det händer, att människor, vilka bestiga
höga berg, plötsligt på toppen synas omflutna av ett gyllene sol¬
sken, i vilket de röra sig», och »färgglansen i demia världen är lik
en plötsligt sig öppnande blommas ».^ Helt med en gång blir
man dock inte ett med nous. »I det ögonblick, då själen uppvak¬
nar, kan den inte uthärda det alltför lysande» utan får så små¬
ningom vänja sig därvid.® Själarna äro »inte i stånd att se strål¬
glansen, liksom man inte kan se in i solen.» Den ene skådar sär¬
skilt en idé, den andre en annan.® Men, invänder någon, hur
kan det komma sig, att det ges något föränderligt och ofullkomligt
här, nous är ju evig och oföränderlig? »Därpå kan man svara,
att i nous är allt oföränderligt, men att i själen, vilken liksom
befinner sig vid de yttersta gränserna till nous, möjligen försig¬
går en förändring, när den drager sig tillbaka in i sig själv. ’ty
vad som sker i det oföränderliga, måste självt i förhållande till

' Enii. V. S. j.

* V. 3. X.

‘ Emi. Vi. 8. I.

* ISnn. V. 8. 10. Porphyrios berättar om Plotia. alt »när han talatle. träu^

amleusljud fram över hans anlete, som redan i sig var vackert men uu syntes

iinnu mycket skönare».

^ 7 :«w. I. 6. 9.

* Kvu. V. 8. 10.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 85

detta visa förändring, då det inte förblir på samma sätt .» Men
när själen helt befriat sig från sitt forna jag, då är den »ren och be¬
finner sig i nous’ värld och tager del i dennas oföränderlighet.
-I detta tillstånd är själen inte underkastad någon väx¬
ling, den är oberörd och helt inriktad på skådandet, och då har
den tillika medvetande om sig själv, då den är vorden ett med no-
iis.

Plotinos.’, intution är sålunda i viss mån en beskrivning på ett av
dessa livets högre stämningsögonblick, då man känner sig vara
ett med en högre verklighet, och tillvarons mening, belyst av det
himmelska ljuset, synes klar och genomskådlig. Hans beskriv¬
ning och tolkning av den intuitiva upplevelsen erinrar eljest starkt
om Bergson*. Båda hylla en dynamisk panteism och enemana-
tion ur det högsta, absoluta Ena eller nuflödet. Bergson liknar
sitt nyflöde vid en raketsol med ett glödande centrum, från vil¬
ket gnistorna och lågorna springa ut, stelna och dö, och Plotin jäm¬
för emanerandet från det Ena med strålarnas från solen. Mate¬
rien, det mekaniska och kvantitativa, är för dem båda det falska
och konstgjorda icke-varat, som blott har betydelse för det prak¬
tiska arbetslivet. Nuflödet skildrar Bergson i »Tiden och den
fria viljan» som en rent kvalitativ rörelse närmast att likna ^^d
tonerna i en musikalisk harmoni, där intet kvantitativt och rumsligt
finnes, utan där varje moment i sig rymmer och återspeglar det
hela. Stundom nästan med samma ord skildrar Plotin sitt nous.
I nous finnes intet rumsligt, mätbart eller kvantitativt, det är
ren aktivitet och skaparkraft samt befinner sig i oavbruten and¬
lig rörelse.® Varje moment är där ett med det hela och återspeg¬
lar detta i sig.* Intuitionen är fullständigt odefinierbar och obe¬
skrivlig och kan blott fattas av den, som självförnummit densamma.
Den är äfven en »intellektuell sympati», en »inle\’else» och ett

‘ Enn. IV. 4. i.

’ D«ima likhet torde möjligen till es del ha sin förklarisg i en direkt inverkan
från Plotios sida på Bergson. Meckauer: »Der In tui tio ni sm os und seine £le*
mente bei Henri Bergson». 1917. s. 72. Not. 11.» Es besteht eine direkte Li*
nie von Bergson zur Mystik Ploiins, dessen Binwirkung der franzosische PhilO’
soph in jungen Jahren erfahren kat.^

^ Enn. VI. I. I.. V. 8. 4. II. 4. 9. 3. 3. 7- 8.

< Fnn. V. 9. 8.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ett-vardande med objektet. Hos Bergson sker den intuitiva ak¬
ten på så sätt, att nuflödet går upp i och förenar sig med sig själv,
hos Plotin är det »ett ljus, som skådar ett annat» och därvid
»blir ett med sig själv», och i båda fallen går vägen till kunskap
om gudomen genom självet. Så länge vi befinna oss i förståndets
värld, ser själen på begreppet som på något »främmande», en »sten
eller ett dött ting»,'^ och först i nous blir det till en levande en¬
het och \^isshet. Plotin betonar också mycket starkt det levande
skönas betydelse i motsats till de döda formerna. En aldrig så
härlig staty fördunklas dock vida av ett levande mänskligt anle¬
te, som om också fult i sig upplyses av ljuset från en skön och
ren själ. Så länge den sköna formen befinner sig utom oss, se
vi den blott dunkelt och ^'tligt, först när den blifvit till en levande
enhet med vår själ och »genomträngt oss, försätter den oss i en viss
stämning ».^^ Vad som skiljer de båda filosoferna åt, blir till sist
inte stort annat än dels att den ene är statiker och den andre
dynamiker, något som noga taget blir en fråga om eviglietslivets
kvalitativa väsen, samt dels Plotins klwning av det intuitiva
livet i nous och det Ena.

Hur underbart »allivet» i nous än är, och vilken absolut viss¬
het dess kunskap än äger, så är det ock inte tillräckligt. Inten¬
sivare och hetare än någon annan av de grekiska filosoferna har
Plotin strävat att lära känna den högsta verkligheten, liksom
han också mer än någon annan hävdat den intuitiva och apodik-
tiska vissheten därom. Och han har trott sig nå sitt mål genom
sin lära om kunskapens identitet med det' sanna varat. Identi¬
tets- och enhetstankeii är det sålunda, som är grundvalen till
det hela, och som nödvändiggör en absolut enhet och identitet
såsom systemets >^tersta metaf>’siska och kunskapsteoretiska
förutsättning. Nous är inte den högsta hypostasen, ej heller är
den fullständig enhet, eftersom den är heterogen mångfald. Allt
tänkande, vare sig intuitivt eller diskursivt, kräver en olikhet
och differens och kan följaktligen inte heller vara en absolut åt¬
skillnadslös identitet. En sådan nås först i det exstatiska upp¬
gåendet i det Ena.

Plotin hör till de få utaV de stora mystikerna, som trots allt

' Hnv. V. 5 . 8 ,

* F.nv. \. 1. i.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIOXSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 87

försökt sig på den till synes omöjliga uppgiften att med våra
relativa mänskliga begrepp söka ge en antydan om det ab¬
soluta och ovetbara, samt beskriva det tillstånd, där detta upp-
leves. »Han bemödar sig att förlänga det vanliga förståndets
stigar in mot hjärtat av öde\’idderna, och det är därför man oupp¬
hörligt måste åter^-ända till honom, ty han är den ende analy¬
tiske mystikern, som finnes».^ I rad med Indiens Nirvana och
Kinas Tao kommer Plotinos' Ena, som västerlandets betydelse¬
fullaste exempel på detta försök att filosofiskt beskriva och ana¬
lysera m>’stikens innerligaste och svåråtkomligaste upplevelse.*
Genom Philon hade oändlighetsbegreppet införts i grekisk religions¬
filosofi, men hos honom är den ännu föga utvecklad. Hans Gud
är ännu ej endast oändlig, utan också personlig. Han är åskgu¬
den på Sinai, Jahve, som, visserligen blott medelst mellankraf-
ter, blandar sig både aktivt och personligt i världens öde,
varför hans oändlighet inte bara är en princip utan lika mycket
ett uttryck för hans personliga, fruktansvärda majestät {»Den
som har skådat Jahve måste dÖ.») Hos Plotinos åter är allt per¬
sonligt borta, det oändliga är här ren princip, metafysisk teo¬
ri och upplevelse. Philon var ännu dualist. Plotinos är monist
samt den förste västerländske filosof, som söker anal>'sera det
oändliga.

Plotin kan visserligen hylla sin gxidom med inånga superlati-

va uttryck såsom »konungarnes konung»-och »gudarnes

fader», »orsakernas orsak», »den högsta orsaken», den första
handlingen».* m. ni., men betonar samtidigt hur omöjligt, ja
oriktigt det är, att överhuvud tillägga honom något attribut.
Det Ena är utan form, och som all vetenskaplig kunskap är
olösligt knuten vid formen, är det även oåtkomligt för denna
liksom för all beskrivning. Därför kan man blott beteckna
Gud såsom det Ena, »öv^er det varande upphöjt», eller med
något annat uttryck, som ju ingenting positivt utsäga om

^ MaeUflinck: *De ringcs rikedomar1911. S. 103.

* Troligast är också* att denna Plotins lära om exstasen och det Ena härstam*
mar frän Indien. Drews: »Plotin und der Untergang der antiken Woltanschaimg.
M>07 s. 282, 283. Hasse: »Von Plotin xu Göthe* 1912 s. 10.

^ Emi. V. 5. 3. VL 8* 18. V. 3. 17.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

honom.^ Be, som försöka tillägga honom positiva egenska¬
per ^öra såsom oskickliga lovtalar^, vilka vilja prisa n^ons
ära, men som nedsätta honom därigenom, att de tillaga
honom egenskaper, vilka äro under hans sanna värde, i det
de inte kunna finna motsvarande och sanna ord för den
ifr^avarande personen».* Liksom indierna sitt »ne iti», så
upprepar Plotin ständigt sina skäl för det absolutas obeskriv-
barhet och upphöjdhet över allt fattbart och varande. Tänkan¬
det Wan man inte tillaga det Ena, ty tanken är en mångfald
och icke absolut enhet. Ej heller intuitivt skådande, ty även
det innebär i någon mån en differens i sig. All kunskap m^ste
oundvikligen tillerkännas karaktären av hjälpmedel. »Men var¬
till behövs ögat för att skåda ljuset hos den, som själv är ljus?**
»Därför bör man inte en gång tillaga det Ena förmågan att tän¬
ka, på det man inte må göra det till något annat och därmed till
en tvåfald*.* »Men vad är denna princip, om vilken man inte
ens kan påstå, att han existerar? Vi måste tigande lämna
saken, vi måste låta våra meningar förbli ovissa och få inte
fråga vidare*.®

Men därmed är det inte s^, att det Ena ar det rena intet.
Ni^ot icke-vara ingår inte i hans strängt monistiska system, ej
ens om materien, som man eljest inom platonism och nyplato-
nism brukar beteckna som icke-varande, kan man säga, att den
är utan existens, eftersom den dock är en sista skugga av det san¬
na varat. Det Ena betecknas därför såsom övervarande.® »Det
högsta varat är fullkomligt och den högsta fullkomligheten»
{xéXeuiv — xai ndviov reXf.tåzaxovy De negativa uttrycken gå
blott ut på att framhäva dess upphöjdhét. Det är ovetbart och
outs^igt, emedan det är oändligt. I varje form, tegrepp eller

' Enn. v. 5. 3.

* Enn. V. 5. 13.

* Enn. VL 7. 41.

* Enn. IIL 8. ii.

* Enn. VL 8. ii. Detta innebär dock inte, att det inte existerar överhuvud
taget ntan blott pä ett sitt, som vi inte kanna föreställa oss, och några rader
efteråt heter det: »Man kan alltså inte saga vad hon ar», utan blott aU hon är.
Se ocksA Enn. V. 3. 14.

* Enn. 1 . 8, 3.

’ Enn. V. 4. I.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT Sq

idé finnes det dock något av ändligliet. Däiför måste vi, när \*i
vilja nå fram till det Ena, befria oss från nous och alla dess for¬
mer liksom man, när man vill skåda nons måste befria sig från
allt sinnligt.^

Endast genom nous vorden absdut enhet kan det Ena skådas,
och själen kretsar kring nous och ser genom honom gudomen.®
Den, som vill skåda det absoluta, där det dväljes i sin innersta
helgedom, måste först beskåda gudabilderna i templets förhall, in¬
nan han kan beträda det allra heligaste.* Nous är likt en »mäktig
och stor skönhet», som förkunnar den »storekonungens »ankomst.*
»Nous är härlig och det härligaste ay allt, han boridetreualjuset
<x:h i den rena glansen och omfattar det varandes väsen. — Han
tronar i ljusets härlighet, och — därför skall den, som skådar honom,
gripas av häpnad.» Men liksom den, som skådar upp mot den
strålande stjärnhimmeln, uppfylles av undran över, vem som är
upphovet till allt detta, så måste också den, som skådat nous’
värld, fråga sig, varifrån denna strålande tillvaro härstammar.®

Nous’ uppgift är trefaldig: dels ger den principerna och liarna
åt det diskursiv'a vetandet, dels skådar den sig själv, och dels
skådar den åt det Ena. I de båda första hänseendena kallas
nous det tänkande nous, men i det sistnämnda det älskan¬
de.® Det är från det Ena, livet och kärleken kommer, »den kär¬
lek, som är utan gränser, emedan dess föremål äimu är utan grän¬
ser».’ Själen förblir matt och kall t. o. m. i närheten av nous,
innan hon förnummit det Ena. Nous liknar utan detta »ett an¬
lete, vilkets skönhet inte drager blicken till sig, emedan dess
■skönhet saknar behag.» Men när det kommer över henne »lik¬
som en glöd från det goda, då vaknar hon, känner sin styrka
och lyfter vingarna».®

Det Enas betydelse för Plotin ligger således mer i dess egenskap
av religiös upplevelse än i dess egenskap av metafj^siskt hjälpmedel.

‘ Enn. V. j. 3.

• Enn. VI. 9. 3., I. 8. 2.

^ Enn. V. r. 6.

• Enn. V. 5. 3.

• Enn. III, 8, ii.

• Enn. IV. 7. 35.

’ Enn. IV. 7. 32.

• Enn. IV. 7. 22-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD MEGARDT

Plotin betvivlar ju t. o. m. möjligheten att beträffande det Ena
kunna tala om någon bevisföring i egentlig mening.^ Det Ena är
ett tillstånd, som det gäller att beskriva och förstå. Att döma
av de skildringar han ger därav, synes det i psykologiskt hän¬
seende närmast vara fråga om en ytterlig intensifiering av nous’
intuition och allkänsla. Nous’ intuitiva liv' måste därför alltid
gå förut.

Exstasei^ tillstånd kan ej längre kallas åskådning, detta begrepp
uttrycker ej tillräckligt klart denna levande känsla av indentitet
med det Ena. Hellre betecknar han det därför som en »förenk¬
lingi» eller »näjvaro» {naQovoia). Ej heller är det ett tillstånd som
år vanligt i detta livet. Under den tid Porphyrios var tillsammans
med Plotin, uppnådde den senare det blott fyra gånger, och Por¬
phyrios själv nådde först på sin sena ålderdom fram till det. När
allivet och idéintuitionerna i nous under långa tider av kontemp-
lativt liv stegrats, så långt själen förmår, då kommer ett ögonblick
när sambandet med detta livet fullständigt brister, och den full¬
ständiga exstasen inträder. »Man uppnår det, när man, efter att
ha stigit upp i det högre (nous' värld) vänder sig mot honom och
avkläder sig allt det, som man vid nedstigandet hade iklätt sig.
Liksom den, som vid m>'sterierna beträdde det allraheligaste,
måste rena sig, avkläda sin klädnad och träda fram alldeles na¬
ken, så måste också själen befria sig från allt, som är gudomen
främmande, och med sitt ensamvarande själv skåda den gudom¬
liga allenheten så,som klar enhet och rent såsom det, varigenom
allt är betingat, varpå allt blickar hän, vari allt lever och tän¬
ker ».^ — »Ty ensam måste man träda inför honom ensam».^
Ingen skiljeniur, av vad slag den vara må, får finnas, en fullstän¬
dig enhet måste det vara, något varom blott två älskandes för¬
ening kan ge oss en aning om här nere.*

Ständigt återkommer Plotin till denna sin exstas, som ej
endast är filosofens mål utan också föremål för naturens, ja, hela
tillvarons undermedvetna längtan. Helst skildrar han den som
en plötslig och bländade vision. »Han lämnar då allt x-etande,

• V. I. iti.

• fzn». I. O. 7-

^ fui». V. I. O.

• Kiut. IV. 7.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTIITIOXSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

som hittills har lett honom och, kvarblivande i det sköna, tänker
han till den punlct, på vilken han befinner sig. Men buren liksom
av densamma andens våg och upplyft av dess sväll, skådar han
plötsligt utan att veta huru. Skådandet fyller hans ögon med
ljus. Det låter honom inte se négot annat — hansjälv är denna klar¬
het».^ I detta tillstånd glömmer han allt, den individuella person¬
ligheten är liksom förintad. »Han blir liksom en annan, han upphör
att vara själv, han tillhör inte mer sig själv. När han kommer
till den punkten, har han uppgått i Gud och är vorden ett med

honom, såsom en medelpunkt sammanfaller med en annan-

I deima mening säga vi att själen är en annan än Gud. Men där¬
för låter sig inte ett sådant skådande utan svårighet beskrivas
med ord. Huru skulle man också beskriva något såsom ett olika,
när man vid skådandet såg det inte som något olika, utan som ett
med oss själva? Därför finnes också i mysterierna det budet att
ingenting meddela åt de oinvigda, då det gudomliga är outsäg¬
ligt och obeskrivligt, för den, som inte själv varit i tillfälle att få
skåda det».* När själen skådar det gudomliga ljuset, så vet hon
inte var det synes, ej heller varifrån det kommer. Det är evigt
och oändligt och därför höjt över tid och rum, man får därför ej
söka det i tidens och rummets värld. »Man får inte jaga efter
det utan måste vänta lugnt, tills det synes och förbereda sig själv
på skådandet, liksom ögat väntar på solens uppgång, vilken sy¬
nes över horisonten eller dyker upp ur oceanen».*

överväldigande är den lyckokänsla själen erfar i exstasens
ögonblick. Tid och rum och allt, vad denna världen tillhör, har
hon glömt. Bjöde man henne all världens rikedomar, ja hela
himmeln, ville hon inte byta det mot skådandet av det Ena.
»Hon fruktar också ingen olycka, så länge hon är förenad med
honom och skådandet. Om allt omkring henne ginge under, så
skedde detta t. o. m. efter hennes önskan, på det att hon måtte
förbliv'a ensam ö\’Tig med honom, så stor är hennes lyckokänsla».^
»Salig den, som har up])nått det, den som har nått fram till skå-

' /;hm. VI. 7.

^ linn. VI. 10 II,
**' Fn». V. 5.

* Fnv. VL 7.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

dandet av den saliga synen, men föivisso är den osalig, för
vilken detta ännu inte inträffat».^

I detta livet är det emellertid endast sällsynta och korta ögon¬
blick, i vilka exstasen uppnås. Ty vårt vetande är bundet
vid formen, »och ju längre själen skådar framåt mot det form¬
lösa, desto mindre förmår hon att fatta, — hon råkar i tvekan
och fruktar att stå inför det rena intet». Därför arbetar hon
sig ner från dessa höga tillstånd, »tills hon kommer till ett
sinnligt förnimbart föremål och liksom vilar ut på fasta land*.*
De korta exstatiska ögonblicken äro dock n(^ för hela hennes liv.
Inga olyckor, smärtor eller lidanden kunna längre beröra henne, ty
»ljuset i hennes inre skall vara liksom ljuset från fyrtorn, när
stormen och ovädret dånande rasa därutanför».® Har hon en
gång nått skådandet av det Ena, och det heliga ljuset tänts i
hennes inre, då har hon också definitivt lämnat denna världeu,
och hennes tillvaro är vorden »ett liv utan jordelust, den
ensammes flykt till den Ende».^

‘ Enn. r 6. 7.

• Enn. VI. 9. 3.
^ Eptn. I, 4, 8.

* Enn. VI. 9. II.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IV.

Medeltiden och renässansen.

Thomas ab Aquino.

Den n>i)latonska filosofien är den sista strålen, som den antika
filosofien sänder ut, innan medeltiden tager vid. Länge drö¬
jer det ej heller, innan det teologiska och dogmatiska elementet
börjar göra sitt insteg i den nyplatonska rörelsen själv, ej
minst vad intuitionsbegreppet beträffar. Hos de senare nyplato-
iiikerna är detta ungefär detsamma som hos Plotin, och sär¬
skilt lära de genomgående jagets uppgående i det Ena. Men
redan hos Proklos är tonen en annan. Hos Plotinos fanns det
ingen tvekan om att inte själen av egen kraft skulle kunna
uppnå exstasen av det Ena. Detta förtroende till själens egen
upphöjda natur saknas hos Proklos. Han tager bönen samt reli¬
giösa och teurgiska handlingartill hjälpochkombinerartillsistex-
siasen med läran om den gudomliga nåden och gör densålunda allt
mer till en trossak. Kristligt-gnostiska element spelade här
liksom i allmänhet hos de senare n>T)latonikerna en alltmer bety¬
delsefull roll.i

I och med det att kyrkan åtminstone till det >'ttre vann stger
(iver den antika filosofien, var dock som bekant denna ingalunda
tillintetgjord. Den levde kvar i kyrkans lära själv, samt i kyrko¬
fädernas, teologernas och skolastikernas sj^stem, och bland ele¬
ment inom den grekiska filosofien, som på detta sätt fortlevde,
var även intuitionen. Till något sjäh-ständigt irrtuftionsbegrcp])

‘ Hasse. Plotin t\x Göth; - tijii- s. tof> - ii.v ZflUr: fler

frriechen» 111:2 s. 73<). 745.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

kom man aldiig under medeltiden, utan vad som möter oss i
den vägen är en variation på Platons, Aristoteles’ och nypla-
tonismens intuition. Liksom filosofien och den vetenskapliga kun¬
skapen i allmänhet är även det intuitiva vetandet strängt begrän¬
sat av dogmernas auktoritet. Satsen: »Credo ut intelligam»
och Augustini ord, Kredimus ut cognoscamus, non cognoscimus
ut credamus», gäller även här. En självständig intuition, vars
sanning xnlade på dess egen inneboende vdsshet, fann kyrkan snart
alltför riskabel för sina dogmer. Vem garanterade, att den kun¬
skap, som erhölls på intuitiv v^, skulle överensstämma med dem?
De många »irrlärare», som byggde helt på den gudomliga inspira¬
tion, de fömummo i sitt inre, bevisade faran härvidlag. Blott en
sådan intuition, som inskränkte sig till ett kontemplativt förssjun-
kande i trons sanningar, och som bekräftade eller helt underord¬
nade sig dogmerna, kunde kyrkan fördraga.

Intuitionsbegreppet under medeltiden är därför intimt knutet
till den roll antikens filosofskolor spelade. Under kyrkofäder¬
nas tid liksom under den tidigare skolastiken betydde Aristo¬
teles föga, men sedan var det han, som blev så gott sora allena rå¬
dande, liksom han an i dag inom den katolska kyrkan är filosofen
framför alla andra. Av större betydelse än den aristoteliska filo¬
sofien blev för intuitionsbegreppet platonismen, närmare bestämt
nyplatonismen. Den inkom i kyrkan och dess teologi på tre vä¬
gar. Araberna förmedlade kunskapen ej endast om Aristoteles
utan också om Platon och nyplatonismen. Flera av dem såsom Ibii
Gebirol (Avencebrol) m. fl. voro rena nyplatoniker, men även ari-
stoteliker såsom Averroes voro inte fria från en \dss nyplatonism.
ej minst beroende på att det var företrädesvis ur nyplatoniska
källor de hämtade sin kynskap om Aristoteles. Särskilt var det
ett par skrifter, den i>seudo-aristoteliska »Aristoteles’Teologi»ocli
. »Liber de casuis», som kom att spela en \dss roll. Den senare, soni
bestod av utdrj^ ur en skrift av »skolastikern bland nyplatoni-
kerna» Proklos, »omdet goda», citeras bl. a. av Thomas ab Aqiiiiio
och Eckehart.^

Av större betydelse blevo de båda andra vägarna, genom vil¬
ka de nyplatonska synpunkterna kommo in, nämligen Dionj^sios

* liaeumficr: •*Dcr Platonismus im Miltolaltcr •. 191(1- >. 14- 27.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 95

Areopagita och kyrkofadern Augustinus. I synnerhet den senare
kom tack vare sin stora auktoritet att betyda oerhört ej endast
under den äldre medeltiden utan även för rena aristoteliska skol-
astiker, som Thomas ab Aquino och Albertus Magnus. Augustinus
talar om »adeptus animi, quo per se ipsum non per corpus verum
intuetur och i Confessiones IX: lo, har han en till sitt väsen rent
nyplatonisk skildring av exstasen. I nyplatonismen i mer eller
mindre kristlig dräkt är det han fördjupar sig, »sie löste ihm die
theoretischen Rätsel und Zweifel; sie hat ihm aus Skeptizismus
herausgefiihrt und fur immer gewonnen. ^ Med den skillnaden,
att Gud är ett personligt väsen, skildrar han sin gudsupplevelse
huvudsakligen på samma sätt som nyplatonikerna sin exstas av
det Ena. Han uppmanar oss att vända oss in mot oss själva för
att där skåda de eviga sanningarna och gudomen, deras urkälla,
och sitt ontologiska gudsbe^^s kombinerar han med de olika sta¬
dierna i det mystiska skådandet.* Sanningen är för honom inte
någon produkt av förståndet utan som platonismens idéer en le¬
vande reel verklighet, och idéernas samt de högsta kunskapsgiiiii-
dernas sanning tänker han sig som en art instrålning i själen från
gudomen, likt solens ljus till ögat.*

Under påverkan av mystikernas upplevelser är det, medeltidens
teologer och skolastiker utforma sitt intuitionsbegrepp i överens¬
stämmelse med Augustinus och Dionysios Areopagita. Bonaven-
tura definierar det intuitiva vetandet på så sätt att: »Contempla-
tionem dicimus, quando veritatem sine aliquo involuero umbra-
rumque vel animi in suo puritate videmus * och Bernhard av Clair-
vaux talar om »contemplatio, v'eius certusque intuitus animi de
quecunque re, sive apprehensio rei non dubio», (De consid. 11,2)
Seotus Erigena är helt igenom nyplatoniker, och som han själv
anger, följer han på mer än en viktig punkt direkt Dionysios Areo¬
pagita. Gud är för Seotus den outsägliga och obeskrivliga enhe¬
ten, som vi varken få tillskriva kunskap eller självmedvetande.

^ Dc tfin.. XII. 22. Jfr. även XIII; 53, »Nos itaque ista, quaefecisti. \idtmw.
quia sunt. Tu (Gud) autem quia vides ca. sunt.»

* Hamack: »Augustins Konfessionen*. 1903 s. 26.

* Heim: »Das Gewissheitsproblem in der systematischen Theologie bis r.u
Schleiemaacher.* 1911. s. 103—4. Basumker: »Die cbristliche Philosophic clc.s
Hittelalters.» 1913. s. 263.

^ BaéUmhet: »Die patristisclie Fliilosophie. • 1913. s. 296.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

Vår själ är en niörk substans, som upplyses av »nådens ljus », det¬
samma ljuset, varigenom vi lära känna den iiitelligibla världen.
Någon söndring mellan tro och vetande är han ej heller med-
\'eten om utan tror ärligt på deras fullständiga överensstämmelse
och ser i dem båda blott uppenbarelse av Gud. Detsamma gäller
i viss mån även om de tidigare skolastikerna i allmänhet. De för¬
söka utan tvekan att bevisa nästan alla kyrkans dogmer. Under
själva högskolastiken har man bli\at litet mer reserverad och nö¬
jer sig oftast med att direkt söka bevisa vissa dogmer såsom Guds
existens o. d., medan man beträffande de flesta andra inskränker
sig till att \'isa, att de inte strida mot förnuftet.

Dels på grund av att man blivit klarare medveten om kunska¬
pens relativitet överhuvud, dels och ännu mycket mer i)å grund
av att Aristoteles’ infl>'tande fullständigt dominerar tänkandet,
kommer också intuitionens betydelse att inskränkas i hög grad.

Ett gott exemi>el på intuitionsbegreppets ställning under skol¬
astiken är dess store lärofader själv, Thomas ab Aquino.

I stort sett ansluter han sig till Aristoteles, ochsärskilt före¬
faller hans kunskapslära att vara blott en kopiering av dennes.
Satsen att intet, som icke förut varit i sinnena, kan vara i intellek¬
tet, gäller även här. Förståndet kan endast käima all¬
mänbegreppet. Genom sinnena erhålla vi allt vårt kunskapsma-
terial, men då sinnebilden ännu inte är ett klart begrepp, fordras
det en upplysande kraft, som höjer den upp till begreppets plan.
Denna kraft, är vad Thomas kallarintellectus agens, (sommotsva¬
rar Aristoteles' nous poetikos). Ur åskådningsbilden (phantasma)
iibstraheras (intelligere) den iiitelligibla kunskapsbilden (spedes
intelhgibilis), som upptages i intellectus possibilis (nous patetikos)
och blir aktuell genom intellectus agens. Denna intellectus agens’
verksamliet kallar han lumen naturale, och är detta i hu\'udsak
till sitt väsen logiskt och diskursivt.^ Dock inte helt, ty lika litet
som Aristoteles kan han undgå att lära en intuitiv kunskap om
de högsta prindper, som ligga till grund för vårt vetande och
handlande.

* • - p-T lumcQ iatellectiu agentis efficiuntur forraae a sensibilibus abstraetae
iiitcUigibilis actu, ut In iatellectu possibili recipi possint.» Quo^st. disp> dt v<fi-
taU (]ii. lo art. 6.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA PÖRE KANT

Undei medeltiden och ej mir^t vid den tid, då Thomas levde,
var det en livlig strid om dessa principer. I allmänhet löste man
frågan i överensstämmelse med Augustini nyplatonska åsikt, en¬
ligt vilken de gudomliga sanningarna omedelbart instrålades i vår
själ av Gud.^ N^ot sådant kunde inte Thomas såsom aristoteliker
gå med på, och han opponerar sig bestämt mot dem, »qui posue-
runt, quod intellectus agens sit ipse Deus, qui est lux vero, quae
illuminat omnem hominem venientem in hunc mundum**. Men
å andra sidan var Augustinus en alltför stor auktoritet för att kunna
utan vidare motsägas eller förbigås. Såsom rättrogen skolastiker
och apologet, vilken ser sin uppgift i att logiskt tolka och försvara
dogmerna, söker han därför gå en medelväg, något som sker i viss
mån med stoicismens tillhjälp. I överensstämmelse med Aristo*
teles tillerkänner han de högsta principerna en upphöjd \’isshet.
En sats- eller princip äger sin visshet i sig {per se nota) om predi-
katet är inneslutet i subjektets begrepp,* d.v.s. dessa proposi-
tiones per se notae äro analytiska omdömen sådana som homo est
bomo, homo est animal, eller homo est rationale.* En s>'stematiskt
sammanhängande framställning av dessa principer har Thomas
lika litet som Aiistoteles givit. Han skiljer på två huvudarter,
nämligen prima principia speculabilium och prima prindpia opera-
bilium.® De förstnämnda äro de högsta förutsättningarna och
normerna för det teoretiska vetandet, av dika lagen om motsägel¬
sen är den förnämsta.® De sistnämnda, som han lär i anslutning
till Augustinus, behärska det praktiska området och utgöras av
de sedliga och rättsl^a normerna.’ Till kunskap omprindperna
leder oss här liksom hos Aristoteles det diskursiva \’etandet (ra-
tiodnari). Dels utgår detta från dessa prindper såsom orörliga ut-

^ »Si amb^ videmus verum esse quod dicis, et ambo videmus verum esse quod
dicu; ubi. quaeio, id vidämus? Nec ego utique in te, nec tu in me, sed ambo in
ipsa, quae sup ra mentes nostras est, incommutabili veritate.» Conf$s$ioms, 12,25.
Denna tanke blev dock aldrig närmare utvecklad av Augustin.

* QuaesL dispui. dé aninta, art. 5.

^ Hx hoc enim aliqua propositio est per se nota. quod praedicatem ineluditur
in ratione subieett».* 5 um. iheoi. 1 qu. 2. art 1.

* Summ Ikeol. 2. I. qu. 94, art. 2.

^ Suntm iheoi. 2. I. qu. 79. art 12. qu. 91, art 3, qu. 94, art. 2.

* In libr. 4 Metaph. lect. 6 , 45.

^ Hessen: »Die Begriindung der Erkenntnis nacb dem beil. Augustinus • s. 11.

<'föUb. Hågsk. Årsskr. XXIV:2. 7

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

gångspunkter, dels återv'änder det medelst analysen till deni *
På dessa i sig vissa principer vilar sedan hela den logiska begrepps-
byggnaden. De vinnas visserligen ur den förståndsmässiga erfa¬
renheten, men eftersom de skola ligga till grund för denna, kunna
de inte gärna vetas på diskursiv väg. De äro per se notae, och me¬
dan det vanliga vetandet försiggår medelst ratiocinari, så sker
det här medelst intelligere. Skillnaden mellan dessa har Thomas
uttryckt i följande ord: »Intelligere enim est simpliciter veritatem
intelligibilem apprehendere; ratiocinari autem est procedere de
uno intellecto ad aliud.

Från frågan om principernas logiska allmängiltighet skiljer han
den om hur de flesta märniskorna de fakto äxo medvetna om
dem. Sanningen är en och samma för alla, men den är därför
inte bekant för alla. Att triangelns \'inkelsumma är lika med
två räta är sant, men det är inte alla, som ha reda därpå.® Han
avböjer av samma skäl som Aristoteles Platons lära om de med¬
födda idéerna men ansluter sig i stället till stoikerna. Han
talar sålunda om att de första principerna äro oss liksom »med¬
födda» (indita) eller »oss av naturen inneboende»^ och att wsa
frön till vetenskaperna liksom preexistera i oss.® »Det exi¬
sterar, » säger han med tydlig anslutning till stoikerna, »i oss
x-issa frön till vetenskaperna, nämligen de första förståndsbegrep-
pen, som tillika, tack vare det aktiva förståndets (intellectus
agens) ljus, kännas genom de från det sinnliga abstraherade be¬
greppen. de må var sammansatta såsom grundsatserna eller enkla
såsom begreppen om varat, enheten o. d., vilka intellektet ome¬
delbart uppfattar* (que statim intellectus apprehendit.)®

Ett typiskt exempel på skolastikens bekanta kompromisser
mellan de heliga auktoriteterna är Thomas’ försök att få denna sin
lära om principerna att harmonisera med Augustini instrålnings-

' Sum. iheol. 2. I. qu. yq. ari. II. qu. », art i. >'I)i.scursus rationis sciiiptT
incipit ab intellcctu ct terminatur ad iutcllcctum. •

* Suni. theol. 2. I. qu. 79, art. 8.

’ Sum. thtol. 2, I. qu. 94, art. 4.

* De veriiate qu. 10, art 6, Conir. de gtnt. I. IV. c. ii.

* »Praeexistunt in nobis quacdam scientiarum seniina. scilicet priuiae conccp*
tus intellectus.9 Dt xefitale. qu. 11 art. i.

* De verifaU, qu. xi, art. i.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIOKSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 99

teori. Enligt denna strålar Gud såsom det intelligibla ljuset in
sanningen i själen, och i glansen av detta ljus se vi de för alla ge¬
mensamma sanningarna.^ Liksom Augustinus talar också Thomas
i snarlika vändnii^ar om kunskapsljuset och om den gudomliga
upplysningen* samt söker kombinera det med Aristoteles'bild om
nous, som gör begreppen synliga liksom ljuset färgerna. Men
Thomas förstår med »ljuset* den rent intellektuella verksamheten,
som är begränsad till denna världen.® Genom att förbinda denna
sin lära om kunskapsljuset med den om principernas samliörig-
het med Gud söker han j^tterligare utjämna motsatsen. Prin¬
ciperna äro visserligen inte någon instrålnir^ av Gud i oss.
men liksom det mänskliga förnuftet är en avbild av det gu¬
domliga äro även principerna avbilder av de gudomliga san-
nineama^

Vad som framförallt skiljer honom från Aristoteles, är frågan
om Gud odi själens odödlighet. Enligt Thomas är hela själen
odödlig, medan hos Aristoteles odödligheten blott tillkommer
en mss gudomlig, opersonlig själsdel. Någon identitet mellan
intellectus agens och det gudomliga livet känner han inte heller,
och överhuvud taget söker han, så mycket det är möjligt, genom
att undvika termen intuition och därmed besläktade uttryck samt
genom att betona principerna såsom logiskt nödvändiga utgångs-
eller stödjepunkter, beröva iirturtionen dess intuitiva karaktär.
Såväl det psykologiska som det kunskai)skTHiska elementet
inom filosofien trädde i sin helhet starkt tillbaka under sko-
lastikernas dagar. De två faktorer, som spela med, äro den fy¬
siska världen och de logiska argumenten. Någon hänvisning till
en inre erfarenhet saknar man också alldeles hos Thomas. Intui¬
tionen är uteslutande logiskt begrundad.

Gud är, som han söker \nsa med tillhjälp av Dionysios Areopa-
gitas s. k. negativa teologi, till sitt väsen fullständigt ovetbar och
oåtkomlig för oss. Vi kunna blott räkna med honom såsom me-
taf>'sisk orsak, i det yi kunna bexHsa hans existens. Någon in-

' De iriniiaU 1 . IV. c. 6.

* Sum. theoL 1 . qu. 109. art 1. och 2.

^ »Unde et virtus intellectualis ereaturae lumen quoddani dicitnr. -

Sum. ikeol. I. qu. X2. art 2.

♦ Summa contra gentihs.. 3, 47. Sum. ikeoL I. qu. 12. art. 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

100

liERNHARD HEGARDT

tiiitiv kunskap kan det sålunda inte gärna vara tal om beträf¬
fande Gud. Blott tillfälligtvis inrymmer han åt de »heliga» möj¬
ligheten att förmedelst en art kontakt kunna förnimma Gud genom
det s. k. »lumen gloiiae». Det beror dock blott på en gudomlig
nåd och har intet att göra med vetandet i allmänhet. Likaså
lär han, att det hos människan finnes en instinktlik aning om och
en aldrig stillad längtan hän mot Gud, en instinkt, som dock är
både svag och dunkel och står \'ida under det logiska vetandet.

Skolastiken grundar sig på möjligheten att logiskt komma till
rätta med de religiöst-mertafysiska problemen. Därför hyllas det
intellektuella och logiska vetandet av Thomas såsom människans
högsta företräde, j Från det hållet, menade man, hotade ingen
fara kyrkans tro, men som vi ovan framhållit, var förhållandet
beträffande intuitionen ett annat. Ett rent intuiti\'t vetande,
som ej är blott ett uttryck för \’issa principers aprioriska giltig¬
het, utan som j^er sin egen \-isshet i sig, oberoende av det
(liskuTsiva, vågade han inte upptaga i sHt system. Men därmed
förnekar han inte någon sådan intuition, han tror på den och hop¬
pas själv bli delaktig därav* men först — jenseits. Först där, när
vårt vetande ej längre är bundet vid sitmebildema (phantasraa)
skola vi skåda Gud omedelbart och intuitivt. Ty den himmelska

saligheten består just i detta Gudsskådande.'

•

Aristoteles' lära om Guds självbeskådande tager Thomas lika¬
ledes upp. »Deus est suum intelligere*^ han tänker ständigt o-
niedelbart och intuitivt och föremålet för hans intuition är han
själv. Men en Gud som blott intuitivt beskådar sig själv är knap¬
past ens för en skolastiker helt förenlig med kyrkans och bibelns
Gud. Thomas gör därför ett litet tillägg till de aristoteliska ar¬
gumenten: »Nec tamen sequitur, quod omnia alia a se ei sint ig-
nota; nam intellegendo se intelligitomnia alia.»®

* Compcndtum theol. cap 106.

* Compendium theol. cap 31 »D^us omnia simiil videt, per uunin. quod est es-
.sciitia sua. * .Sum. theol.. I. qu. 83, art 4.

* Met. lib. XII. lect. XL

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 101

Qiordano Bruno.

Trots den maktställning den aristoteliska filosofien och
skolastiken intogo iinder medeltiden deg aldrig den nyplatonska
strömningen helt ut. Den levde kvar hos my-stikerna, och om det
också är för mycket sagt av Drews, att »Meister Eckehart ist gleich-
sam nur ein ins Christliche iibertragener Plotin»', så är det inte
mindre sant, att n>T>latonismens grundtankar, ej minst vad det
intuitiv^a skådandet av det absoluta beträffar, återfinnas hos
honom liksom hos Suso, Tauler, Ru)’sbroeck och de flesta an¬
dra av medeltidens stora mystiker.

I och med det att renässansen bryter in och därmed intresset
för konst och vetenskap samt antikens liv och tänkande vaknar
till nytt liv, är det även förbi med skolastikens och teologiens väl¬
de. Den torra begreppsbyggnadens otillräcklighet träder tydligt
i dagen, och när såväl den verkliga vetenskapen som den äkta käns¬
lan kräver sin rätt, möjliggöres även därmed inom filosofien ett
verkligt intuitionsbegrepp, fritt från dogmernas tyranni.

Det nya, som skall komma, företrädes redan i Nikolaus Cusami-s’
filosofi. Som titel på sitt förnämsta arbete har Cusanus satt »De
doeta ignorantia,» och med dessa ord har han även velat ange
innebörden av sin uppgift såsom tänkare. Livligt reagerande
mot skolastikens anspråksfulla försök att på logisk-dialektisk
väg komma tDl kunskap om gudomen, vill han likt en ny
Sokrates lära människorna kunskapens begränsning i fråga om
gudomen och tinget i sig. Han upphäver skolastikens absoluta
vetande och sätter i dess ställe det relativa med uppgift att stän¬
digt söka närma sig den ouppnåbara absoluta kunskapen. Den
betydelsefulla konsekvensen härav, som Ct^anus drog i den senare
perioden av sin filosofi, var att vi komma till kunskap om Gud
genom att lära känna hans skapade värld, i \’ilken han är immanent
inneboende.^ »Genom kunskapen om det ändliga till det oänd¬
liga», lyder hans motto. Det gudomliga är ej längre ettspekula-

* Drews: »Plotin^. S. 282.

^ Uebinger: »Dic Gotteslchre dos Nikolaus Cusanus». S. 97.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

102

BERNHARD MEGARDT

tionsobjekt utan ett ouppnåbart i fjärran vinkande ideaJ, medan
kunskapens föremål först och främst är denna världen.

Helt oåtkomlig är dock inte Gud för vårt vetande, en väg står
ännu öppen, och det är intuitionen. Cusanus skiljer på tre kun¬
skapsarter. Genom det intuitiva förnuftet står själen i förbindelse
med andevärlden och gudomen, den absoluta enheten, och medelst
sinnena (sensus) känner den den >'ttre mångfaldens värld. Som
en förmedlande länk dem emellan står det diskursiva vetandet
(ratio). Förståndet ordnar sinnesförnimmelsernas kaos och bil¬
dar allmänbegreppen. Det förfar i enlighet med lagen för mot¬
sägelsen, och dess område är det logiska vetandet. Men utan in¬
tuitionens ljus förmår det inte draga en enda slutsats, ty det år ge¬
nom intuitionen, som den sanna kunskapen kommer. Gud är
den absoluta enheten och oändligheten; han är på en gång det oänd¬
ligt lilla och det oändligt stora, samt motsatsernas enhet (coin-
cidentia oppositorum). Men vårt logiska tänkande och vetande
förutsätter ett särskiljande och jämförande, ty för allt i vår änd¬
liga medvetenhetssfär gäller begreppet »aliud*. Vi måste därför
»per transcensum omnium proportionum, comparationum et ra-
tiocinatium», fram till en »simplex intellectio» d.v.s. »visio» eller
»intuitio intellectualis * \Tlken som höjd över det diskursiva ve¬
tandet och motsägelselagen är i sig enhetlig och därför i stånd att
förnimma det gudomliga.^ Men denna intuition är inte så mycket
ett vetande ora Gud som snarare en känsla av den absoluta en¬
hetens obegriplighet och upphöjdhet över vår fattningsförmåga,
m.a.o. blott en ny form av »docta ignorantia». Oändlighetstan¬
ken är den, som mest framträder i hans lära om gudomen. Han
var den förste som införde begreppet om det oändligt lilla i mate¬
matiken, och dessa sina speloilationer över det matematiskt oänd¬
liga kombinerar han med nyplatonismens religiösa oändlighetsbe-
grepp. Men det är i hans oändlighetsbegrepp ett drag av relati-
vitet, som inte fanns hos nyplatonikerna och som förebådar en
annan stor tänkare, Giordano Bruno.

Bruno är en fullödig renässansmänniska och CiLsanus' beun-

* Hasse: Von Plotin zu Göthc.» s. 164—3. Stöckl.: (»escliichle <lcr Pliilo-
sophic des Mittelalters. ► Band 111 . S. 39.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT IO3

drare och andligen besläktade vän. Först hos honom möta vi ett
eget och relativt originellt intuitionsbegrepp.^

Liksom Cusaniis är han starkt påverkad av platonism och ny-
platonism och känner sig som dessas förkämpe gentemot den
»aristoteliska sekten.* I synnerhet i hans tidigare skrifter är
detta beroende påfallande och i »De umbriis idearum», där in¬
tuitionen och exstasen framträda för första gången, skildras den
rent nyplatoniskt. Och ehuru Brunos utveckling går allt längre
bort från den nyplatonska transcendensen till en naturfilosofisk
iramanens, så förblir han dock alltid på denna punkt platonis-
men trogen, måhända ej minst därför, att han här kunde stödja
sig på direkt personlig upplevelse.

I dessa Brunos tidigare arbeten beröres emellertid intuitions-
begreppet föga. Detsamma gäller också hans båda i systemhän¬
seende främsta arbeten *De la Causa* och »De Tinfinito, universo
et mondi» samt den tredje stora dialogen från samma tid »Spaccio
della Bestia Trionfante.» I »Causa* är det i samband med världs¬
alltets enhet och orsak, som han på ett par ställen kommer in på
intuitionsproblemet. I överensstämmelse med nyplatonikerna
lär han, att Gud är det Ena, ur vilket denna världen emanerar
såsom mångfald. Men är det högsta varat enhet, så gäller också
detsamma om den högsta kui^kapen. Allting utgår från enheten
och vänder tillbaka till den. »På den samma vägen» säger han,
»på vilken natiueu stiger ned till tingens skapande, stiger intellek¬
tet upp till kunskapen om dem, och den ena som den andra fort¬
skrider från enhet till enhet, i det båda röra sig på mellanstadierna
genom mångfalden.»* Vi se därför, hur intelligensen vid sitt
kunskapsförfarande ständigt strävar att förenkla allting till en¬
het. Ja, han söker till och med likt Schopenhauer att lära en
art intuitiv geometri. »Tro mig, den skulle vara den mest full¬
ändade geometern, som kunde sammanföra samtliga element i
Euklides’ kringströdda satser till en enda; den fullkomligaste
logikern skulle vara den, som kunde föra alla satserna i denna

^ ReddQ hos Cusaaus finner man ansatser till ett gentemot tron självständigt
vetande. Jag är; säger han» »ense med Moses» icke därför att jag är kristen och
att lagen därtill förpliktar, utan emedan mitt förstånd förbjuder mig att
tänka annorlunda.» Cit. anfört av Herrlin »Kicolaus av Cues filosofi.» S. 115.

• »Causa* Diol. 5, S. 128. Knhlenbeck^ övers.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

104

BERNHARD HEGARDT

vetenskap tillbaka på en grundsats. Härefter inrättar sig också
rangordningen för intelligenserna. De lägre kunna förstå många
saker blott genom många liknelser och former, de högre förstå
dem redan bättre genom få, de högsta bäst genom det minsta
talet. Den första intelligensen (prima intelligentia) fattar på
det fullkomligaste sätt det hela i en enda idé, och det gudomliga
förståndet och den absoluta enheten är själv utan någon som
helst föreställning om både det, som förstår, och det, som för¬
stås. Alltså ju enklare, ju mer omedelbar och ursprunglig kun¬
skapen är eller, för att tala med Bergson, ju mer den närmar
sig intuitionens nuflöde, desto sannare och gudomligare är den
också. I %L'injinito% kommer problemet upp i en inledning till
frågan om världsalltets oändlighet. Filoteo utvecklar, hur denna
aldrig kan fattas medelst n^ot sinne. Sinnena äro falska t. o. m.
beträffande föremål på jordens yta, hur mycket mer då inte om
världsalltet själv. Elpino ber nu att få klart besked om de olika
kunskaperna och får till svar, att sanningen visserligen har en
»svag början» i sinnesförnimmelsen men icke är denna. Elpino:
»Var är den då?» Filoteo: »I det sinnliga föremålet såsom i
en spegel, i förståndet i form av argumentering och diskursi\-t
tänkande, i förnuftet i form av grundsatser och principer, i an¬
den i egen levande gestalt.*» Indelningen är tydligen enligt
nyplatonsk förebild, varvid förnuftet och anden skola motsvara
högre och lägre nous. Tankegången är densamma som i»Causa»,
nämligen att all högre kunskap iimebär ett allt starkare kon¬
centrerande av tankelivet hän mot en absolut enhet. I »De
Trionfante» betonas ytterligare den gudomliga intuitionens en¬
kelhet. »Sanningen är det enklaste och gudomligaste av allt.»
Den »gudomliga visdomen» är icke som vårt vanliga vetande
härledd ur vår erfarenhet av tingen utan ligger apriori till grund
för allt vetande såsom enheten för mångfalden. Liksom hos Plo-
tin läres också, att intet självmedvetande förekommer i den
högsta intuitionen. Den är det »enklaste, sig själv inte med¬
vetna, ty den som förnimmer och betraktar sig själv fördubb¬
lar, ja mångfaldigar sig på detta sätt.»®

' tCausa^ Diol. 5. S. 130.

* Uififiniio. Piol. 1 . S. 29. Kulilenbecks örers.

• Trionfante, Diol. I. ocJi II. S. 96—U5, 158. Kuhlenletks övers.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT IO5

Bet måste emellertid redan från början framhållas, att något te¬
oretiskt knnskapssystem eller ens någon ordentligt utbildad kun¬
skapsteori ej finnes hos Bruno. Han berömmer sig av att
vara »naturfilosof» och ser ej minst sin uppgift i att be¬
kämpa skolastiker och aristoteliker. T. o. m. en sådan sam¬
tida som Ramus titulerar han »ärkepedant», och intresset för
objektet dominerar ofta till den grad, att det får bestämma
subjektet och dess värden.^ A andra sidan får det erkännas,
att han, såsom Cassirer visat, i jämförelse med andra natur¬
filosofer såsom Campanella, Paracelsus, Agrippa von Nettes-
heim m. fl. betecknar ett avgjort steg mot en större förståelse
för nödvändigheten av en direkt kunskapsanalys.

Bruno skiljer på två arter av religiös intuition, av vilka vi för
hans del blott ha att räkna med den ena. Tredje dialogen i första
delen av Degli eroici Jurori, som är det av Brunos arbeten, där
intuitionsbegreppet är utförligast behandlat, börjar just med ett
klargörande av detta. Han söndrar ut den rent fysiska in-
q)irat’onen, »som blott visar blindhet, stupiditet och oförnuf¬
tiga begär», från den andliga, som består i »en viss gudom¬
lig hänryckning» (certa divina astrazione). Denna senare är
af två sl^, nämligen dels en inspiration, som ^er rum plöts¬
ligt och oväntat, ofta hos goda och obildade människor, som
i detta tillstånd omedvetet tala om ting, vilka de annars in¬
te äro medvetna om. Intet som helst samband mellan deras
kunskapsliv och exstasen finnes här. Om denna art av in¬
spiration säger Bruno, att den visserligen är »vördnadsvärd och
helig», men att den person, som är föremål för något sådant, när¬
mast är att likna vid »åsnan, som bär det heliga,» och tycks i öv¬
rigt inte uppskatta den högt. Bet andra slaget av andlig inspira¬
tion förekommer hos sådana, som »genomen medfödd klarhet och
förståndsskärpa* (innato uno spirito lucido et intellectuale) i för¬
ening med en »ferv’or naturale suscitato da Tamor de la di\nni-
tade, de la giustizia, de la veritade,» i medveten strävan efter
idén upptändas till en högre tankekraft. Här är det inte fråga om
»någon djurisk drift, utan om förnuftigt, medvetet uppsvingande

* » —-quaato a quelU sia presente piä alto c dcgno oggetto»,tanto piä

forte é el foco, e piä vivaci son le fiamtne. • Degli eroici fwori. BiMioteca \ini'
Tersale N:o 447—8. P. II, S, 53.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

I 06 BERNHARD HEGARDT

till att uppfatta det sköna och goda (rapprension intellecttxale del
buono e bello) hos den, som vet, vilken salighet han vill nå, och som
genom ädelheten och glansen hos sitt ideal utplånar all lidelse.»^

Liksom de flesta andra intuitionsfilosofer identifierar Bruno
■s-etande och vara, och, som vi nyss sågo, är därför kunska¬
pens och varats väg densamma. Gud och intuitionen bli i
sista hand ett. Nu är Gud det absoluta, rent odifferentierade
och åtskillnadslösa Ena, som sedan emanerar ur sig i nypla-
tonsk och bergsoniansk mening först idéernas, sedan begrep¬
pens och till sist materiens värld, alltunder ständig stegring
av mångfald och förändring. I överensstämmelse härmed bli
också kunskapsgraderna följande: i) Sinneskunskapen (senso)
2) Inbillningen (l'imaginazione) 3) Förståndet {la ragione) 4)
Förnuftet (rintelletto) och så till sist 5) exstasen eller intui¬
tionen (la mente).* Av dessa tillhöra de tre första denna värl¬
den. Förhållandet mellan kunskapsgraderna är vidare sådant,
att var och en ständigt tenderar till den närmast över liggande
(men aldrig någon kan bli överhoppad, ty då bleve det ound¬
vikligen att kasta pärlor för svinen!). När t. ex. »förståndet
kommit till ett klart begrepp om ett ting och viljan till en det
motsvarande känsla, så kan intellektet inte bli stående därvid.
Av sitt eget ljus drives det att tänka vidare över vad varje art av
det kunskaps- och eftersträvansvärda omfattar, tills förnuftet träng¬
er fram till idéernas urkälla, till en ocean avskönhet ochsanning ».*
Sinneskunskapen och inbillningen »låta själen sjunka till de l^e
tingen-förnuftet (och intuitionen) lyfta den till högre re¬

gioner. » »La mente sempre intende una, come Timaginazione nel
moto e diversita.» En mellanställnii^ inteer »förståndet (la
faculta razionale), som är sammansatt av allt, i vilket enheten
förenar sig med måi^alden, identiteten med olikheten, rörelsen
med vilan, det högre med det lägre.

Hos en så lidelsefull och eldig iiatur som Bruno måste också
känslovärdet och känslokaraktären hos de högre kunskapsarterna

^ Simma skillnad återfinner man i Causa. Tydligen är det Platon som härvid
är förebilden.

* Eroici furori P. I. S. 80 .

^ Eroici furori P. I. S. 75.

* Erorici P. h. S. OS.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT IO7

och i synnerhet intuitionen bliva starkt betonad. Den högre
kunskapen skiljer sig från den lägre ej minst i fråga om känslans
intensitet och glöd. »Kroppen är liksom ett dött och bristfälligt
ting för själen, som bildar hans liv och hans fullkomlighet, och
själen är liksom ett dött, bristfälligt ting för det högre upplysta
förnuftet (rintelletto), genom \'ilket förståndet erhåller sin
bildning och verksamhet. Intuitionen sammanfaller också
för Bruno i hög grad med kärleken till och längtan efter det
gudomliga, i det att dess karaktär av känsla framhäves på kun-
skapssidans bekostnad. Brunos framställning av förhållandet
mellan förståndsmomentet och känslomomentet i intuitionen
är dock rätt dunkel, stundom nästan direkt motsägande. Så
t. ex. heter det i Causa* att »kärleken avslöjar sanningens grund
och spränger för det skådande förnuftet förståndets järnport,»
medan i Eroici® det s^es vara känslans uppgift blott att driva på
och egga förståndet. Bruno ber emellertid i företalet till en a^'
sina dialoger, att man inte skall pressa hans ord för hårt, och må¬
hända ligger det något berättigat i denna begäran.

Den högre graden av enhet och enhetskänsla är det alltså vad
som i synnerhet skiljer de olika kunskapsarterna åt. Redan in¬
billningen är ett steg ur den formlösa mångfalden och förståndet
ännu mer, ehuru båda kunskapsarterna dock stanna inom skugg-
vetandets område. I samband med detta enhetsbegrepp kan man
också spåra ett intuitivt element redan hos förståndet och för¬
nuftet. För förståndet säges det sålunda vara utmärkande att
»det i en enda blick överskådar sammanhanget,»* och givet-
vis är detta ännu mycket mera fallet i fråga om förnuftet, som ju
är intensifierat och koncentrerat på de högsta grundprinciperna.
I ett av sina senare arbeten »De Imaginum, Signorum et Idearum

‘ Eroici P. II s. bz. Brunos både metafysik och intuition bar i flera hänseen-
dcti en rätt modern karaktär. Särskilt har han liksom nyplatonismeu i allmänhet
flera bsröriugspunkter med Bergson, t. ex. i fråga om världssjälens emanation.
Hana beskrivning av det eviga livet som ett enda koncentrerat nu, där allt är när¬
varande. »både syndafloden, trojanska kriget och alla årbundranden.» erinrar ju
också om Bergsons uppfattning av nuflödet som en levande evighet, där hela till*
varon är omedelbart närvarande. Eroici furori P. I. S. 125—6.

^ Inledningssonetten till Eros.

^ Eroici furori P. II. S. 63.

* Cassirer: »Das Hrkcntnisprobloni •. (loii) Del- I. S. 2<)2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

io8

BERNHARD HEGARDT

Compositione» jämför han kunskapen om idéerna och principerna
med den omedelbara visshet vi ha om de enklaste aritmetiska fakta
och finner denna visshet klarare än solens ljus för våra ögon.'

Det ges emellertid i detta sammanhang en sak, som torde vara
av intresse att framhålla, nämligen den psykologiska sidan av hans
enhetslära. Man ser ofta saken framställas så, som om uppstigandet
till det absoluta Ena skedde genom en rad av allt längre gående
abstraktioner. Så uppfattades det emellertid inte av Bruno själv,
den form han använde var förutom »potens» även »kontraktion»,
d. V. s. sammandragning och koncentrering. I sin skrift »Sigillus
sigullorum» lär han. under titeln: »De multiplici contractione».
inte mindre än 15 arter av kontraktion. Den första av dessa är av¬
skildheten eller lämnandet av det världsliga livet och koncentre¬
randet på det andliga. Bland de Övriga är särskilt att märka själs¬
livets och uppmärksa^etens intensiva koncentrerande på eti
punkt, som har till följd vision och extas av det Ena. Som auktori¬
teter för ett sådant förfaringssätt anför han en hel rad av antikens
och kyrkans främsta namn och ej minst Plotinos. Varje starkare
känsloyttring, häftig glädje, smärta etc. är, menar han, en art dy¬
lik kontraktion eller koncentration på ett moment i. själslivet.
Likaså är sömnen och drömmen blott en kontraktion från det >'ttre
på det inre. Att undergörare och helbrägdagörare stundom lyc¬
kas med sina underverk beror på en kontraktiv autosuggestion
hos offret. Häxfenomenen vill han också tolka som en art hyp-
notisk kontraktion etc.^

Alltnog, för Bruno iimebär de empiriska kunskapernas »abstrak¬
tion» till begrepp och därpå till idé även en »kontraktion» och in¬
tensiv koncentration ej endast av kunskapen utan också av kän¬
slan och själslivet i ö\Tigt.

Innerst inne är det liksom hos platonikerna i övrigt med det
skönas hjälp han löser livsproblemen, och när det kommer till en
avgörande punkt, väljer han långt hellre en vacker bild än en filo¬
sofisk-logisk utredning. »Liksom den saima filosofien tillika är må¬
leri och poesi, så är också det äkta måleriet tillika qiusik och fi-

‘ De compositione. I. sec. I. c. i..

* äv€U Etoici furor i. P. I. S.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT IO 9

losofi och. äkta poesi tillika en bild av den gudomliga \’Tsheten.
Såsom alla poesiens regler blott äro bisaker och endast äga värde
för den, som ej är i stånd att dikta genom inspiration, medan den
sanne diktaren endast igenkännes genom »klangen i hans vers»
och enbart skapar genom inspiration, så måste även den sanne
filosofen i sista hand befria sig från alla regler och förståndshän-
syn.^

Särskilt framträder detta estetiska drag i »Eroici furori» i sam¬
band med den platoniska kärleken, som han skildrar hela dialogen
igenom enligt samma metod som Dante i »Vita Nuova», nämligen
i form av sonetter, åtföljda av en tolkning på prosa. Men man
behöver blott jämföra t. ex. Platons »Symposion» med Brunos
Eroici för att genast märka skillnaden. I den första ha \’i en
genomgående lugn och plastisk harmoni, man stiger »från trapp¬
steg till trappsteg», tills man slutligen når skådandet av det ab¬
soluta själv. Hos Bruno är det inte tal om harmoni eller plastik.
Hans kärlek är eld och lidelse, olycklig och söndersliten. I mot¬
sats till platoniker och nyplatoniker äi han medveten om att hans
längtans och kärleks mål är evigt ouppnåbart, och något »paradiso
del secondo modo betackar han sig för. Ständigt liknar han den
gudomlige älskarens och svärmarens öde vid Äktäons, som sön-
derslites av sina egna hundar (*= förtäies av sina egna tankar och
begär). Och dock föredr^er svärmaren tröts allt sin olyckliga
kärlek framför allt annat, ty så fordrar det bästa inom honom.

Brunos intuition äi relativ, d. v. s. relativ såsom metafysiskt
kunskapsorgan betraktad. Få frågan om den skänker oss någon
kunskap om Gud och det gudomliga, vilket ju så livligt hävdas av
platoniker och intuitionsfilosofer i allmänhet, svarar han be¬
stämt nej. »För ingen är det möjligt att skåda solen själv,
den universelle ApoUon, och det absoluta ljuset i dess högsta och
mest upphöjda gestalt», ehuru »en liknande och bättre ande än
Platons klagar över förlusten av den omedelbara åskådningen och
längtar mot grottans utgång, där han skulle kunna skåda ljuset,
inte i återsken, utan i dess omedelbara strålglans»*. De som tro,

^ De compositione. II. sec. 3. 198.

^ »Dal caotar dé versi.» Etohx tur or i. P. I. S. jo.

’ Eroici furori. P. I. S. 35.

* Eroici furori. V. II. S. 49.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IIO

BERNHARD HEGARDT

att man kan skåda det absoluta annat än i dess skugga och åter-
glans, äro att likna vid varelser, som äro födda att leva i vattnet,
och tro, att om blott vattnet undanfördes, skulle de skåda ljuset
självt. De tro, att begreppen och vår tankeförmåga blott äro
moln och dimmor, som borde skingras, för att \'i skulle se klart.
Men *la visione immediate* upphäver lika litet detta medel, som
någon annan kunskapsart. *Ty liksom vårt öga, när \i skåda el¬
dens ljus eller guldets glans, i verkligheten inte upptager detta i
sig utan blott i liknelse (ma in similitudine), så mottager v’år ande
(l'intelletto), i vilket tillstånd han än må befinna sig, aldrig gudo¬
men i sig (sustanzialmente la divinitå),» ty då skulle det ju finnas
lika många gudar som människor, »utan endast genom den begrepps-
gestaltande förm^an» (mediante la specie intelligible agente).'

Man märker, hur nära Kant (man jämföre Brunos ovan om¬
nämnda bild om vattenvarelserna med Kants bild med duvan, som
vill flyga i det lufttomma rummet), Bruno faktiskt kommer här,
och måhända skulle han, omej oförutsedda händelser kommit emel¬
lan, blivit i stånd att taga steget fullt ut och blivit en kantianis-
raens förelöpare. Onekligen gör man sig också den fr^an, hur
med denna starka begränsning intuitionen ändå skall kunna spela
någon metafysisk roll, t. o. m. vara grundvalen för både. gudstro,
hans system och världsåskådning. Ej minst undrar man det,
när han t. ex. sjunger:

»Amor. per cui tant^alto il ver discerno.

Ch*apre le portc di diamente nere, —_ —-t

eller när han i det bekanta partiet i slutet av andra dialogen skild¬
rar jägarna (Aristoteles, Plato och platonikerna, skolastikerna,
teologerna etc.), som med sina olika fångstredskap äro på jakt i
okunnighetens skog och fånga olika byte. Ytterst sällan händer
det, att någon når det mål, som han mer eller mindre med¬
vetet eftersträvar, nämligen att skåda gudinnan Diana själv. En¬
dast den sanne jägaren når detta, men hans öde blir Aktäons; »Så
söndersleto de gudomliga tingens tankehundar Aktäon i det att
cle \asserligen döda honom i mängdens ögon, men i verkligheten

' Eroici futori. P. II. S. 78.

* Eroici futori P. I. Sonett nr. 7.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT III

blott fiälsa honom ur de förvirrade sinnena och frigöra honom
från materiens köttfängelse, så att han inte längre behöver beskå¬
da sin Diana genom sprickor och fönster, utan omedelbart, utan
något hinder, kan se henne, vorden helt öga för att kunna över¬
blicka hela omkretsen. Så skådar han helt och ser inte mer ge¬
nom distinktioner och tal, genom vilka han på grund av sinnenas
olikhet blott kan se delvis och förvirrat såsom genom sprickor.
Han skådar Amphitrite, urkällan till alla tal, alla arter och be¬
grepp, som äro i monaden, alla tings sanna väsenhet etc.» Men
så kommer återigen det viktiga tillägget, att det blott är fråga om
en bild av det sanna och att hans Diana i grunden »blott är hans
(Guds) skugga, världen, universum, naturen, som är i tingen»^,
etc. M. a. o. Brunos intuition är i grunden blott h^ns egen lågan¬
de längtan och aning och har i själva verket intet annat objekt.
Den »spränger visserligen järnporten» men blott såsom en aning,
som tycker sig se en skugga av det oåtkomliga och absoluta. Kär¬
leken är visserligen inte »blind», men den kan blott se sin egen
längtan, sitt eget åtrådda anade ideal.* Strax efter 2i:stesonet-
ten® frågar Cicada, hur det kommer sig, »att vi beträffande de gu¬
domliga tingen äga mer kärlek än kunskap? » (che ne le cose divi-
ne abbiamo piii amore, che notizia). Tansillo svarar något und¬
vikande, att redan »seendet själv till en viss grad är gott, då det
är genom det vi få kunskap om det sköna.» Intuitionen själv gö-
res på detta sätt till något gott, och det enda den kan skänka oss
kunskap om är idealet, skuggan av det absoluta sköna och goda.*

Ju mer lågande och intensivt detta fömimmes, desto »sannare
och högre» är också intuitionen. Det är då man kan säga »nam
tangente Deo fervidus ignis eris. *

Sin speciella utformning och egenartade karaktär lär Brunos
intuition genom oändhghetsbegreppet.

^-»ma si bene la sua ombra la sua Diana il rno&do. 1 universo. la

natura, che ne le cose.» Eroici furori. P. II. S. 49.

• Eroici furori P. I. S. 39.

^ Eroici furori P. I. S. 79.

* Även samvetet är för Brimo nägot rent intuitivt. »Si treva in noi certa
sa era ta mente ed intelligenaa; cn sumministra un proprio affeto, che ha il suo ven-
dicatore, che col rimorso di certa sinderesi al meno, come con certo rigido mar-
tello, flagella il spirito prevartcante.» Eroici furori P. I. S. 113.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

II2

BERNHARD HEGARDT

Den kopernikanska omvälvningen ifråga om uppfattningen av
världsrymdens beskaffenhet inskränkte sig ej till att vara en blott
teori om yttre förhållanden utan hade också en oerhörd verkan på
det inre, religiösa livet. Med rätta säger Göthe på tal härom: »Viel-
leicht ist noch nie eine grössere Forderung an die Menschheit gesche-
hen; denn was ging nicht alles durch diese Anerkennung in Dunst
und Rauch auf: ein zweites Paradies, eine Welt der Unschuld,
Dichtkunst und Frömmigkeit, das Zeugnis der Sinne, die tJberzeu-
gung eines poetisch-religiösen Glaubens; kein Wunder, dass ma n
sich auf alle Weise einer solchen Lehre entgegensetzte, die denjeni-
gen, der sieannahm, zu einer bisher unbekannten, ja ungeahnten
Denkfreiheit und Grossheit der Gesinnungen berechtigte und
aufforderte ,

För nutida människor, som vuxit upp i föreställningen om
världsrymdens oändlighet, är det ej lätt att fatta hur denna om¬
välvning verkade på sinnena. För mer än en var det något fruk
tansvärt, något svindlande och fasaväckande,

Kopernikus själv vågade inte t^a steget fullt ut utan bibehöll
trots allt rummets begränsning och solen som universums medel¬
punkt Bruno var den förste, som lärde världsrymdens oändlig¬
het. I sin dialog »La cena de le cenerisom han enligt egen upp¬
gift skrev på »tre brinnande dagar», skildrar han i svärmiska or¬
dalag, hur han bryter den sista kristallsfären, som Kopernikus in¬
te \’ågade röra, och helt lär rymdens oändlighet.

»När naturen skapar, blickar den hän mot det sköna och begrän¬
sade, som tillhör samma område som det goda. Men det obegrän¬
sade (apeiron) är fult och tillhör det motsatta området», säger
Plotinos.* För honom, som dock representerar^oändlighetsmysti-
kens höjdpunkt, var det oändliga en ren kvalitetsoändlighet
och skilt från rummets kvantitativa oändlighet. Det oändliga
som han i exstasen upplevde var det absolut sköna, goda och
Ena. Och »utan gränser » blev också intuitionen av detta — Ena,
Gud. När man uppgår i, förenas och blir ett med det absoluta,
är det klart, att även intuitionen måste vara absolut och oinskränkt.

»Det goda är milt och lugnt och alltid närvarande-. Men

(let sköna uppväcker för\’’åning och oro, det blandar smärta och

^ Citat aoiört av Cassircr. I. Sid. 275.

* Enn. III. 5. r.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT II 3

lust»^, säger Plotin på ett annat ställe. Hans intuition är kom-
templativ och präglad av den eviga friden och det slutliga, abso¬
luta uppgåendet i gudomen. Bet finns ingen tvekan om eller oro
för detta måls uppnående; försänkt i e\'ighetsfriden och skådande
idéernas strålande värld, väntar han blott på soluppgången i an¬
dens värld.

För Brunos intuition åter gäller mera vad Plotinos säger om det
sköna i motsats till det goda, här är det ingen evig frid utan stån¬
ds längtan, alltid gäckad, efter det ouppnåbara. Liksom Brunos
astronomiska världstald i huvudsak är den modäina, så är också
hans oändlighetskänsla närmast släkt med vår. Idén om världs¬
rymdens oändlighet var inte endast ny för honom, den var också
i högsta grad hans egen skapelse, till vars profet han såg sig
kallad. Visserligen är inte den yttre oändligheten den sanna;
så långt sinnena nå är världsalltet begränsat, och skulle vi blott
tro »dem, då skulle vi också vara nödsakade att förneka vårt eget
v^ara och väsen».* Inte desto mindre har tanken på världsrym¬
dens oändlighet gått honom så i blodet, att den helt präglar
hans oändlighetsbegrepp. Den svindlande känslan av vår ring¬
het och oförmåga, som griper själen vid tanken på den oändliga
stjärnevärlden men samtidigt befriar och löser en evig och
gripande längtan efter det ouppnåbara, återfinnes också i Bru¬
nos intuition.

Aldrig någonsin når Bruno stilistiskt så högt, som när han kom¬
mer in på kapitlet om det oändliga, och det är ej svårt att förstå,
hur det var genom hans verk, som Flammarion inspirerades till
sitt författarskap. Medan det motsatsförhållande i tillvaron,
som platonikerna rörde sig med närmast synes vara det mellan
m vterien och siimligheten å ena sidan och idéen och anden å an¬
dra. så tillspetsas för Bnmo motsatsförhållandet mellan materien
och anden till en motsats mellan det ändliga och oändliga. Hans
oändlighetsstämning påminner om den, som Schiller givit uttryck
för i de bekanta orden:

•Himmelhoch jauchzend
ziiio Tode beträbt» etc.

’ Enn. V. 5, iz.

• Eroici furori, P. I. S. 64.

Oöteb. Högsk, Arsskr. XXIV: 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

114

BERNHARD HEGARDT

• %

»An känner han (sväimaren) sig djupt förnedrad vid betraktandet
av det höga föremålet för sin kunskap, än känner han sig åter upp¬
höjd genom sin heroiska strävan till hänryckning, som går utöver
alla honom satta gränser. Hans förnuft s\nngaT sig mot de högsta
höjder, när han utan gräns hopar tal på tal och rum på rum, me¬
dan i stället hans 3^e åskådning är fängslad likt en blyvikt och
inte kan följa med utan drager honom åter ned i djupet. Sålun¬
da ställd mellan stigande och fallande känner han en outhärdlig
splittring i sin själ, och sinnligheten driver honom i motsatt rikt¬
ning mcrt förnuftets, som tyglar honom och driver honom uppåt. »^
I en av sina vackraste sonetter liknar han sig vid Icarus, »som bre¬
der ut sina sköna längtans vingar* till den »stolta, fria flykten i
eterhöjderna*. Härpå lyfter han sina vingar och dock »väl anar
jag själv, att en gång störtar j^ död till jorden», men »ma qual
vita pareggia al morir mio»?

»La voce del mio cor per l^aria sento:

Ove mi porti, temerario? china.

cbé raro é senaa dnol troppo ardimeiito.

Non temer« respoiid^io. Palta ruinal
Pexidi sicur le nubi. e maor* contento,
s’il del si illnstre morte ne destinal»*

Det är en pessimistisk men stolt stämning, som genomgår des¬
sa rader, medveten som Bruno är om målets ouppnåbarhet men
tillika buren av känslan att ha följt sin innersta och högsta
längtan.

I denna sin oändliga strävan antedpierar Bruno Fichte, och
hans resonnemang om det oändliga närmar sig ofta starkt
transcendentalfilosofiens normativa uppfattning därav. På ett
ställe i Eroici* säger Cicada, att hon finner denna strävan me¬
ningslös, men Transillo svarar: »Tvärtom. Ty det vore var¬
ken naturligt eller riktigt, att det oändliga skulle låta sig fattas
eller begripas på ett ändligt sätt, utan det synes mig vara alldeles
riktigt och passande att i det oändliga eftersträva det oändliga,
just därför att det är oändligt» (per essere infinito). Det är ej

‘ Eroici furori. P. I. S. 40,

“ Eroici fufori. P. L S. 65 Sonett nr. 16.

* Eroici furori P. I. S. 76.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUrriONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KAKT 115

endast vår kunskaps väsen, som beståx i en oändlig stiävan, utan
också viljans mål får i sista hand ej vara något ändligt och be¬
gränsat, ty då vore det ej längre en norm, till vars väsen det hör
att vara ouppnåbar. Ty då kunskapens objekt är ändligt och
anden inte kan begränsa sig till ett ändligt objekt, så kan \’iljan
inte heller låta sig fängslas av ett ändligt gott.' »Gud är över all¬
ting. i honom sammanfaller både enhet och oändlighet», han är
icke blott så högt över vårt förnuft, utan också över alla gudomli¬
ga andar, att man inte kan tillbedja honom med ord och tal, utan
blott med tigande tystnad (con silenzio vegna ad esser celcbrata).^
Och liksom för Spinoza evigheten så förbinder sig för Bruno
oändligheten intimt med hans religiositet, och det är därför han
slutar sin sång till den egna anden med orden:

*£ja age sublimes tentat natura recessus
Kam tangente Deo fervidus ignis erisi.

I fråga om moralen är Bruno djärv nog, att i motsats till de
flesta av sina samtida, befria den från all yttre auktoritet och helt
basera den på »det inre ljuset».® Det etiska momentet är ocks å
starkt framträdande i hans intuition.

»Und nun em por au Sternenwelten esle.

Tief unten lassend diesen Erdenball

Und alP die xued’ren Triebe. die hJer walten*.^

sjunger han. I denna oändlighetsexstas äro vi fria från allt lågt
och smutsigt, vi firma en inre ro, frid och lycka, som inga yttre
stormar kunna rubba. Man må ej heller tro, att exstasen är nå¬
gon sorts njutning lika lätt åtkomlig som andra dylika. »Vår kär¬
lek är icke en rå och gemen drift, utan en heroisk hjälte och föra¬
re». Den är ej endast »kärlek och längtan till det sköna och go¬
da» -utan består också i att »man strävar att bli full¬

komlig och lik det älskade»® — »Den kan icke såsom den djuri¬
ska kärleken uppgå i stundens njutning, utan den är en kärlek

' Eroici furori P. I. S. 6o.

* Eroici furori P. II. S. 14.

' Se oyan sd. 13, not 3 samt Vinfiniiio, Proem. Epist.

^ Kuhlenbecks översättoiDg av ^Uiufinitio ». S. 26.

* Eroici furori P. I. S. 35, 65.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ii6

BERNHARD HEGARDT

till det, som är framför oss i fjärran'-». Idealet, det gu¬

domliga ljuset, förnimma vi i detta livet blott under mödosam
strävan, icke i lugn njutning, ty vår ande förhåller sig till detta
»såsom nattfåglarnas synförmåga till solljuset»*. I idealets hö¬
ga och rena strål^ans dö visserligen alla l^a begär och drifter,
men man måste göra klart för sig, att det också innebär, att man
först måste liksom fågel Feuix brännas och luttras i sin egen eld,

»ty den höga kärleken och strävan-för också med sig

större sorger, mer tanke och smärta.Oändli^etsexstasen stär¬
ker den »vacklande dygden* och \'idgar hela vår syn på till¬
varon.*

* Eroici ftnori P. I. S. 30.

* Efoici furor i P. I. S. 108.

* Eroici furori P. II. S. 101.

* Eroici furori P. I. S. 87.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Nyare tid.

Descartes.

Näi man.från Bruno och renässansfilosofenia vänder sig till
Descartes, som dock till tiden inte Hgger dem så fjärran, så
är det, som ora man trädde in i en helt ny värld. Brunos filosofi är
ännu mest en återklang av nyplatomsraen. Från antiken kommer
ljuset, och det är dit, han har sin blick riktad. Betecknande är,
att den enda gudavärld — nsserligen symbolisk — hans skrifter
känna, är antikens. Det är, som han helst velat glömma den tid,
som ligger mellan den barbariska kristendomens seger och den egna
tiden. Liksom hos nyplatonikerna går även hans intuition i o-
ändlighetens tecken, den är estetisk och kosmisk, en lågande ro¬
mantisk längtan och uppgående i världsalltets oändlighet. Hos
Descartes åter finnes ej ett spår av romantik, esteticism eller svär¬
meri för antiken. Med det förflutna har han gjort rent hus och
bygger medvetet på egen grund, relativt oberoendeavvadsomför-
ut lärts och mer eller mindre dogmatiskt fastslagits såsom sanning.

Genom Galilei och Kepler hade den moderna naturvetenskapen
\*unnit sin seger öv'er medeltidens skolastik. Descartes, själv fram¬
stående matematiker och naturvetenskapsman, sätter kronan på
verket genom att föra tillsammans, vad som \*unnits och lägga
fram det hela i form av ett nytt filosofiskt system med ty åtföl¬
jande filosofisk världsåskådning.

Den seger, man vunnit, hade skett med de matematiska veten¬
skapernas tillhjälp, och den naturliga följden härav var, att maii
skulle söka använda det matematiska förfaringssättet inom filoso¬
fiens område. Faktiskt är grundtanken, som ligger under hela hans

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

ll8

filosofi tanken på Universalmatematiken, och Descartes är eii så
ren matematisk rationalist, som man gärna kan vara. Ej minst

t ^

framträder detta i »Discours de la méthode» i hans beundran för
lagen och det rationalistiska systemet. Tanken på licens nöd¬
vändighet och oundviklighet hade redan varit ljusbäraren för
Leonardo da Vinci och Galilei, och den blir det icke mindre för
Descartes. Ständigt prisar han det rationella, nyktra och enhet¬
liga systemets saliggörande makt och opponerar sig livligt mot
dem, som vilja begripa världen utan att ha gjort klart för sig.
i vilken utsträckning vår kunskapsförm^a medger detta. Det
är således med att undersöka vår själ och dess förm^a, ha att
begynna, men icke på skolastikers och hittillsvarande filosofers
sätt med att »uppdela» själen i olika delar eller mer eller mindre
kritiklöst spekulera över de olika problemen, utan genom att
förfara enligt en bestämd metod. Tanken på en sådan var
visst inte något n3dt, det nya var dess form och principer. Ve¬
tenskapen hade vunnit sina lagrar genom att mer eller mindre
klart medvetet följa en metod; nu gällde det att analysera ut
denna, som dvaldes oberörd i all vetenskap likt solens ljus i alla
färger och sedan använda den inom filosofien. Elementen till
denna metod hämtade han företrädesvis ur de tre vetenskaper,
som syntes honom vissast och sarmast, nämligen logiken, geo¬
metrien och matematiken. Dess fyra förnämsta principer äro:

1) »Att aldrig antaga något såsom sant, om jag inte alldeles
klart och säkert vet, att det Verkligen är sant.

2) Att isärlägga varje svår fråga,'som möter mig, i så många
enskilda fr^or, att en bekväm lösning möjliggöres.

3) Att vid sanningens utforskande städse tvinga mina tankar i
en viss ordning, i det att jag börjar med de enklaste och mest lätt¬
fattliga och så småningom liksom gradvis skådar till kunskapen
om det svåra och invecklade.

4) Att vid utforskandet av en sats väsen, liksom också rid be¬
traktandet av alla enskilda svårigheter, åstadkomma så fullstän¬
diga uppräkningar och omfattande översikter, att jag är säker på,
att ingenting har utelämnats.»'

' Di 4 COurs ie la méthode. S. 14. O^uvres choisies de Descartes. Paris 1865.
Sirskilt är det, som vi slcola se den tredje regeln, vilken blir av betydelse for
intvitionen.

Digitized by

Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT II 9

1 synnerhet är det matematiken, som är mönstret, och som
kommer att spela huvudrollen, när han söker teckna linjerna
för den nya lifs- och världsåskådningen, ej minst sedan han ge¬
nom att kombinera sitt begrepp »imaginatio» med begreppet ut¬
sträckning lyckats åstadkomma en rent kvantitativ världsbild, där
allt föres tiljbaka på kvantitativa mått och storheter, och där allt
kvalitativt och irrationellt är borteliminerat; och som exempel
på ett matematiskt förfaringssätt må nämnas hans behandling av
regnbågens fenomen. När vi vilja ha reda på en funktion inom
matematiken såsom talens proportionalitet, behöva vi blott ut¬
röna det vid några mindre tal, och sedan gäller detför allatal över¬
huvud. På samma sätt vid nyssnämnda fysiska fenomen, regeln
är, att vi först göra oss en liten tankemodell, t. ex. en vattenkula
genom vilken strålarna bryta sig, och sedan är det blott att till-
lämpa de rön, man gjort här, på regnbé^en i dess helhet.

I intimt samband med Descartes' filosofiska vetenskapssystem
och metod står hans intuitionslära. ifr^a om vilken han likaledes
är en synnerligen betydelsefull nydanare. »Descartes är den förste
filosof, som har tagit den inre förnimmelsens evidens såsom meto¬
disk utgångspunkt och uppställt det rena tänkandets intuitiva
visshet såsom första och sista princip för varje kunskap. Här
är det inte tal om att intuitivt skåda en i fjärran transcendens
strålande, gudomlig idé eller att under exstatisk hänryckning
gå upp i gudomen. Ej heller är intuitionen endast ett uttryck för
vissa principers aprioriska nödvändighet, som vi sågo det vara fal¬
let hos Aristoteles och Thomas ab Aquino. Intuitionen är hos Des¬
cartes ett nödvändigt och mera betydelsefullt moment i ett logiskt
system, samt klar, nykter och jämnstruken som matematiken själv.

Det arbete, där intuitionen är utförligast behandlad, är »Regulae
ad directionem ingenii», vilket tillika är det, där tanken på mate¬
matiken som mönster är starkast dominerande. Intuitionen de¬
finieras här på följande sätt: »Med intuition förstår jag (per in-
tuitum intelligo) inte sinnenas växlande vittnesbörd eller det be¬
drägliga omdömet (iudicium), som stöder sig på den sinnliga åskåd¬
ningens förvirrade bilder, utan ett så enkelt och instinktivt be¬
gripande genom den rena och uppmärksamma anden (mentis purae

' Monzel: »Die I^hre voni innerco Sinn Bei Kant.» 1913* S. 3.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

120

BERNHARD HEGARDT

et attentae), att intet tvivel blir kvar angående det, som är föremål
för vetandet eller, vad som är detsamma, det ä\^er varje tvivel
upphöjda begripandet hos en ren och uppmärksam ande, vilket
ensamt uppkommer av förnuftets ljus. Och förvisso är intui¬
tionen vissare, emedan den är enklare än deduktionen som ju
dock i varje fall som här ovan är nämnt, omöjligen kan miss¬
taga sig. Så kan var och en uppfatta med anden (animo) genom
intuition (intueri), att han existerar, att han tänker (se cogitare),
att triangeln begränsas av tre sidor, att klotet blott har en yta
etc., av vilka satser det gives långt flera, än man vanligen före¬
ställer sig, emedan man försmår att rikta tanken på det enkla.*
Jämte intuitionen är deduktionen fullkomligt viss men begagnas
blott, när vi inte äro i tillfälle att emå en intuitiv kunskap om nå¬
got. *Med den kunskapsart som försiggår medelst deduktion (per
deductionem), förstå vi allt, sonilåter härleda sig med nödvändig¬
het ur bestämda andra säkert kända ting. Detta måste nu ske
på det att man må ha ett säkert vetande om de flesta ting,
även när de inte äro evidenta i sig själva, när de bliva här¬
ledda ur sanna och klart kända principer, genom en kontinuerlig
och ingeMtädes avbruten rörelse av det intuitivt varje steg för¬
nimmande tänkandet. Det är precis som när vi veta, att den sista
ringen i en lång kedja är förbunden med den första, ehuru vi icke
med en enda blick av våra ögon kunna omfatta alla mellanrin-
gama, av vilka denna sammanbindning består.-Här skil¬

jer sig alltså andens intuition från deduktionen (mentis intuituni
a deductione) så till vida som man vid den senare blir medveten oni
en bestämd rörelse eller följd, men dessutom också för så vidt
som det vid denna inte fordras såsom vid intuitionen en omedel¬
bar evidens (praesens evidentia), då den (deduktionen) långt mer
ifråga om sin säkerhet beror af minnet.» Skillnaden mellan intui¬
tion och deduktion blir sålunda först och främst en psykologisk
sådan. Intuitionen är omedelbar och enkel samt eWdent i sig
och i följd härav höjd över tiden och successionen. Deduktionen
däremot stöder sig ifråga om sin visshet och de fakta varpå den
vilar på intuitionen, samt är, emedan den är en tankerörelse och
successiv följd, beroende av minnet. Intuitionen är emellertid ej
inskränkt till de enkla fakta och principerna endast, utan varje
led för sig i deduktionen fattas intuitivt, och varje logiskt-deduk-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I 2 I

tivt sammanhai^, som vi äro i stånd att fatta omedelbart och klart,
hör även in under det intuitiva vetandet. »Men nu är denna in¬
tuitionens visshet och evidens ej endast erforderlig vid de enkla
omdömena (solas enuntiationes) utan oclså vid varje annat dr>^-
tande (discuisus). Ty om t. ex. den satsen är given att 2 + 2
är lika med 3 + i, så måste man inte endast genom intuitionen
inse, att 2 + 2 blir 4 och 3+1 likaledes 4, utan dessutom, att
ur dessa båda satser den förstnämnda tredje nödvändigt framgår.

I de följande reglerna ger han oss en hel del exempel på hur han
tänker sig intuitionens uppgift inom det vetenskapliga förfaran¬
det. Ben är här både utgångspunkt och mål. »Bet är nu ett bland
de dödlige gemensamt fel, att det svåra förekommer demskönare,
och de flesta tro, att de veta så gott som ingenting, när de finna
den klara och genomskinliga grunden för en sak, medan de däremot
beundra vnssa upphöjda och fjärran ifrån hämtade be^’isgrunder
hos filosoferna, ehuru dessa, såsom det för det mesta är fallet,
stödja sig på grundvalar, som av ingen ha blivit tillräckligt prö¬
vade.*» Betta var ett fel, som i hÖg grad vidlådde Bescartes sam¬
tida, och som han livligt reagerade emot. Man måste, menar
han, i stället söka fatta allt så klart, enkelt och genomskinligt, som
det är möjligt. Hela metoden består i att, när vi »propositiones in-
volutas et obscuras ad simpliciores gradatim reducamus, et dein-
de ex omnium simplicissimarum intuitu ad aliarum omnium cog-
nitionem per eosdem gradus ascendere tentemus.»® Allt vetande,
såväl det deduktiva som det induktiva bör så vntt möjligt bringas
i intuitiv form. »Jag måste därför gåj^ på gång genomfara (per-
currere) tankekedjan, i det jag går över från den första till den sista,
så att jag nästan utan hjälp av minnet, synes intuith-t skåda (in-
tueri) hela kedjan på en gång. »^ Intuitionen är också grundvalen
för det hela, i det man utgår fråu »naturas puras et simplices, quas
primo et per se, non dependenter ab aliis ullis, sed vel in ii>sis ex-
I>erimeutis vel lumine quodam in nobis insito licet intueri.

^ Rtguloif ad directionem ingefiti. Ditchenaus upplaga 1907. Regel 111 . |>. 0

h 7.

• Kegiäae.

IX. 26.

^ Regulae.

V. 13.

* Regulfit,

XI. 31.

* Rfgulat.

VI. 13.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

122

BERNHARD HEGARDT

Kastar man blott en ytlig blick på Descartes' framställning av
intuition och deduktion i Regulae, får man lätt det intrycket att
skillnaden mellan de båda kunskapsarterna egentligen blott är av
psykologisk art. Så si^es det att »ad mentis intuitum duo re-
quirimus, nerape ut propositio clare et distincte, deinde etiam ut
tota simul et non successive intelligatur. »^ Intuitionen är en
momentan akt, ett skede av det deduktiva slutandet, som kän¬
netecknas av att alla momenten på en gång äro närvarande i med-
v'etandet. Gränsen för intuitionen sättes av minnet, och de an¬
visningar och bestämmelser, som ges beträffande kunskapens
natur och saima förfaringssätt äro för det mesta av praktisk-psy-
kologisk art. Det är helt naturligt att under sådana omständig¬
heter den meningen lätt uppkommer att intuitionen som sär¬
skilt kunskapsorgan betraktad spelar en tämligen betydelselös
roll hos Descartes. Intuitionen synes mest som ett uttryck för
att vissa enkla fakta te sig som omedelbart givna eller vissa i
sig, och att enklare matematiska och logiska förhållanden kunna
inses klart utan vidare.®

Ser man emellertid närmare till, fiimer man snart en \'iktig
punkt, nämligen hans, som vi sågp av ovan anförda citat, betonan¬
de av att intuitionen är en i sig viss och självständig kunskap (non
dependenter ab aliis ullis). Han liknar den t. o. m. vid en instinkt
och parallelliserar den som sådan med den animala instinkten.®
Ja, intuitionens \*isshet är höjd över allt både t\’ivel och kritik

' Regulae, XL 30.

* Höffding säger om Descartes intuition, att »saadanne Intuitioner er cndnu
ikkc Brkendelse. men Porudsaetninger for Erkendelse». (Om Begrebet Intui¬
tion med saerligt Hensyn til Bergsons Filosofi. Det kongelige danske Videnska*
bernes Selskabs Por handlinger. 1914. N:o 2. S. 78). Descartes ord. att »di*
.stinguamus illam facultatem intellectus. per quam res intuetur et cognoscit. ab
ea qua iudicat affirmando vel negando». (Regulae, XII. 38) skulle möjligen kun¬
na tolkas därhän. Men. som yi se, heter det »intuetur et cognoscil*, och till
den intuitiva kunskapens föremål hör ej endast de »enkla naturerna» utan
fullständiga logiska omdömen, ja, t. o. m. hela slutsatser. Skillnaden mellan,
om jag så får uttrycka mig. de logiska och de intuitiva omdömena blir därför
inte den mellan kunskapsgrund och kunskap som sådan utan snarare ifråga om
graden av evidens och klarhet. Se även Heimsoetk: »Die Methode der Brkenntnis
bei Descartes und Leibniz.» S. 51.

* distingue deux sortes d^instinets: 1*uq est en nous en tant qu^hommes
et est purement intellectuell; c^est la Ituniére uaturelle ou »intuitus mentis». au-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 123

och ej ens Guds och änglaines auktoritet förmår rubba den. De
fakta, vi uppfattat intuitu-t, »sunt tam perspicua, simulque tam
simplida, ut nunquam possimus de iis. cogitaie, quin vera esse
credamus ». — »Och om någon framhåller (fingat) att detta synes
falskt för Gud eller en ängel, blir det intet hinder, emedan tydlig¬
heten av vår uppfattning (eddentia nostrae perceptionis) inte till-
låtér, att vi höra på den, som framställer något sådant.»^ De
fakta, varom intuitionen ger oss kunskap, kunna endast fattas me¬
delst denna kunskapsart, och vi skola förgäves försöka begripa
eller definiera dem utan dennas tillhjälp.®

Att tvivla på intuitionen är således psykologiskt omöjligt i det
ögonUick den uppleves, först när vi återgå till det diskursiya ve¬
tandet, äro vi i stånd att tvivla (dubitare possumus). Men om
intuitionen är begränsad till det subjektiva ögonblickets evidens,
så uppstår frågan hur den skall kunna ernå objektiv giltighet.

Descartes känner kan man säga tre kännemärken på sannin¬
gen. I »Reglerna» där det matematiska momentet särskilt
gör sig gällande, framhålles sålunda föreställningarnas nödvän-
d^a, logiska samhörighet såsom ett utmärkande drag hos
det sanna omdömet. Ett omdöme eller en slutsats är sann
om den är nödvändig (conjunctio necessaria). »Dicimus quarto,
coniunctionem harum rerum simplicium inter se esse vel
necessariam vel contingentem. Necessaria est, cum una in
alterius conceptu confusa quadam ratione ita implicatur, ut non
possimus alterutram distincte condpere, si ab invicem sejunctas
esse iudicemus: hoc pacto figura extensioni coniuncta est, motus
durationi, sive tempori, etc., quia nec figuram omni extensione
carentem, nec notum omni duratione, concipere licet.»® Ett nöd¬
vändigt och sant samband består sålunda mellan två föreställ¬
ningar, när med den enas upphävande den andras begriplighet
omöjliggöres

quel seul je tiea.^ qu*on doit fier; Tautre est nous en tant qu’aniiuaux.»
Episl. II. 599. Adam et Tasoery ed. Jfr. också III 213.

* 2. Resp^s. I. 76. (Amsterdam ed. 1698).

^ Da kunna endast fattas »per $a propre experience, et par cette conscience et
ce téiaoignage inteneur que chacun trouve en lui*m6me quand ii ezamine les cbo-
.*)es. Bo yain nous définirions ce que c* est que le blanc pour le fai re comprend'
le å celui qui ne venait absolument rien.» Recherche de la vefiié.> XI. 370.

^ Regulae. XII. 38.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

124

BERNHARD HEGARDT

Denna tankegång, som, om den konsekvent fullföljts, otvivel¬
aktigt skulle fört Descartes fram till transcententalfilosofiens pro¬
blemställningar^ utformas dock inte vidare. I de senare skrif¬
terna, där det fysiska och metafysiska intresset framträder star¬
kare, möter oss en arman definition på den sanna föreställningen.
»Ce mot »verité en sa propre signification dénote la conformité de
la pensée avec Tobject. . . Men i och med att objektet för kun¬
skapen på så sätt blirtranscendent, jppasig genast svårigheter. Ty
tinget i sig rättar sig inte eftft våra föreställningar,®ochtankarna.s
och föreställningarnas logiska samhörighet lämnar oss ingen ga¬
ranti för att vi skola kurma lära käima tinget i sig. Som bekant,
tillgriper han här sitt gudsbebegrepp, i det att begreppet sannfär¬
dighet, som nödvändigt ingår i Gud, försäkrar oss om att, vad som
för oss verkligen synes sant och visst, även är det.

Dessa nu nämnda kriterier på sanningens väsen gälla emellertid
blott för det diskursiva vetandet och äga inte på långt när
den betydelse som läran om »perceptio clara et distincta.»
»Claram voco illam, quae menti attendenti praesens et aperta est;
sicut ea clare a nobis videri dicimus, quae oculo intuenti praesen-
tia, satis fortiter et aperte illum moveiit. Distinctam autemillani,
quae, cum clara sit, ab omnibus aliis ita sejuncta est et praecisa,
ut nihil plane aliud, quam, quod clarum est, in se contineat. **
Exempel på ett förfaringssätt i överensstämmelse med denna
»regula generalis » ha vi i den bekanta analysen av vaxbiten och co-
gito ergo sum. Kunskapsobjektet fixeras av uppmärksamheten,
allt vad som inte hör dit f rånskiljes, och till sist står faktum där
absolut klart och tydligt inför vår andliga blick. Men i det ögon¬
blicket detta uppnås är ej endast kravet på »perceptio clara et di-
stincta» uppfyllt utan också intuitionen uppnådd. Genom viljan
koncentreras uppmärksamheten på det, som är föremål för kun¬
skapen. tills vi, där det står i mänsklig makt, nå fram till det in-

^ Jfr .t. ex. ett sådaot uttalaode. som följande: »Hunc erronun vitare in nost'
ra potestate situm est, nempe, si nulla uoquam inter se conjimgamus, nisi uiii-
US cum altero conjunctionem omnino neccessariam esse intueamur». Eeguiac XII.
41.

* Episiola II 597. (Amsterdam ed. 1698. )

* —» — nullam enim nccessitateiu cogitatio mea rebus imponit'».

V. 33 -

^ PrincipifL philosophiae. (1677) I, 43.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTURIA FÖRE KANT 125

tiiitiva vetandet. Vid en conjunctio necessaria äi det inte så
mycket de olika ledens Ic^iska samhörighet, som äx det avgörande,
utan det förhållandet att vi också ha en »perceptio clara et distmc-
ta.» Bet är klarheten och tydligheten i percipierandet, som är
det förnämsta och det avgörande sanningskriteriet samt det enda,
som får egentlig betydelse för intuitionen, i det att den intuitiva
kunskapen ingenting annat är än en »perceptio clara et distincta».
Vid intuitionen bortfaller det metafysiska kriteriets betydelse
eller frågan om kunskapens överensstänunelse med originalet,
ty i det intuitiva ögonblicket är evidensen fullständig och följakt¬
ligen intet tvivel möjligt, vare sig ifråga om det transcendenta
eller något annat.

I »Regulae» lärdes att intuitionen var målet och idealet, hän
mot vilket hela vårt kunskapsliv borde sträva.^ I »Meditatio-
nes », »Frincipia philosophiae » och de senare arbetena i allmänhet
talas det inte så mycket om intuitionen som om »perceptio clara
et distincta», vilken här har övertagit deimas roll. Genom att
betona detta kunskapskriterium framför alla andra är det Bescar-
tes söker förv*ärva objektiv giltighet åt sin intuition. Känslan
av omedelbar, intuitiv visshet blir fÖr honom av samma art som
känslan av Ic^k nödvändighet och erhåller för den skull samma
kunskapsteoretiska giltighet. Man får sålunda bevittna den egen¬
domliga företeelsen, att en så genon^ående rationalist som Bes-
cartes, vilken så ivrigt strävar efter att reducera allt på det kvan¬
titativa och logiska, ändock till sist baserar hela sin kunskapslära
på en psykolc^isk och noga taget irrationell upplevelse.

Bescartes stöder sig på det faktum, att man i det ögonblick man
faktiskt är övertygad och \>iss om en sak är ur stånd att tviv¬
la.^ Tvivlets möjlighet, när det gäller intuitionen, blir blott en
ininnessak. Ju mer aktuell intuitionen är, desto mindre rum för
t\'ivlet och tvärtom. Vi kunna inte txnvla på intuitionen i det

‘ äDeoique omaibus utendum est iotellectus, imaginatiotiis. sensus et memo-

riae auxUiis, tum ad propositiones aimplices distincte inttiendas»-ut mil*

la para industriae humanae omittator.» Regulae. XII.

^ blfou possumus etxim de us dubitare, nisi de ipsis cogitemns; aed non poa-
sumna de iUdem cogitare quin aimul credamtis rera esae» boc eat. non possumus
dubitare». 2. Respons. I. 76. (Amsterdam ed. 1698).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

126

BERNHARD HEGARDT

Ögonblick, vi äro klart medvetna om den, men väl efteråt.^ Detta
leder honom dock inte till att närmare undersöka skillnaden mel¬
lan den psykologiska möjligheten att kunna tvivla och tvivlets
logiska berättigande, utan finner han förhållandet blott bero på
en relativitet och psykologisk brist hos vår mänskliga kunskai»-
förmåga.

Man kan också säga, att det är Descartes* kvantitativa och
matematiska världsbild, som mer eller mindre klart medvetet
ligger under hans försök att förläna objektiv och vetenskaplig
giltighet åt intuitionen. Som vi förut framhållit, är det matema¬
tiken, som år mönstret för hans såväl naturvetenskapliga som
filosofiska förfarande. Regnbågens fysiska problem löser han i
analogi med aritmetiken, i det han stöder sig på ett experiment
med en liten tankemodell och därav sluter sig till det helas sam¬
manhang. Så också på kunskapsteoriens område. Med tvivlets
tillhjälp uppsöker han ett fall, där vi ha en absolut viss och sä¬
ker kunskap, nämligen »cogito ergo sum». I och med detta är
även problemets lösning given, ty så omedelbart viss, klar och
nödvändig, som kunskapen är i detta enstaka fall. bör den vara i
alla.*

En särskilt aktuell roll får intuitionen först i samband med vissa
mera vitala kunskapsteoretiska och metafysiska frågor. Så länge
intuitionen huvudsakligen är begränsad till matematiken och enk¬
lare psykologiska och logiska fakta, blir dess betydelse somsärskild
kunskapsart inte så i Ögonen fallande. Mera markerad blir intui¬
tionen som sådan givetvis, när det gäller de religiösa och metaf> -
siska huvudspörsmålen. Hos Descartes är det härvidlag i synner-

' 7. Respons. I. 83. (Amsterdam ed. 1698).

* Betecknande är hurusom denna cogitos intuitiva visshet inte sökes inom var
kunskapsförmåga som sådan utan snarare utom denna. Tag t. ex. dcu skildring
han ger i ^Discours de la méthode*, Kap. 4. S, 25. Han söker först att finna
ett kriterium varpå man kan skilja sömn och vaka åt. och »aprés cela je consi-
dérai en général ce qui est requis å une proposition pour étre vraie et certaine.
car puisque je venais d*eu trouver une que je sa vais étre telle. je pensai. quo jc
devais aussi -savoir en quoi consiste cette certitude.

Gt ayant remarqué qu’il n*y a rien du tout en ceci »je pense donc je suis^
qui m^assure que je dis la verité. sinon que je vois trös dairement que, pour
penser, il faut étre, je jugeai que je pouvais prendre pour rögle générale que le»
choaes que nous concevons fort dairement et fort dietinctement sont toutes vraks >.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 127

het på två punkter frågan om det intuitiva vetandet blir brän¬
nande, nämligen beträffande hans lära om cogito ergo sum och
vår intuitiv^a visshet om Gud.

I definitionen på intuitionen i Regulae uppräknades bl. a. som
exempel på intuitivt vetande även den omedelbara vissheten om
vår egen existens som tänkande väsen,' något som ju i de senare
skrifterna blir av oerhörd betydelse. Ett utmärkande drag hos
intuitionen är dess omedelbarhet, och det omedelbaraste av alla
fakta är medvetandet om vår egen existens, därför blir den intui¬
tiva vissheten större här än annorstädes. Intuitionen blir även en
nödvändig sak på grund av den ställning, som »cogito ergo
sum» intager såsom given före allt annat vetande. Om man
också i synnerhet av det sätt varpå cogito är framställd i »Medi-
tationes », skulle kunna känna sig böjd att antaga, att det här är
fr^a om en logiskt analytisk kunskap, så protesterar Descartes
själv kraftigt mot något sådant. »I det vi märka, att vi äro tän¬
kande väsen, sluta vi oss inte till denna första kunskap genom
någon syllogism (ex nullo syllogismo concluditur). Ty i det man
säger cogito ergo sum sive existo, härleder man inte existensen
genom en syllogism ur tänkandet, utan är rem per se notam simp-
lici mentis intuitu»*. Ej heller är denna intuitiva visshet beroen¬
de av någon inlärd auktoritet, utan snarare en helig intuition från
Gud. »Ne m’avourez-vous pas que vous étes moins assurés de la
présence des objects que vous voyez, que de la vérité de cette pro¬
position: je pense donc je suis? Or cette connaissance n’est point
un ouvrage de votre raisonnement, ni une instruction, que vos
maitres vous aient donnée; votre esprit la voit, la sent et la manie;
et quoique votre im^nation, qui se méle importunément dans
vos pensées, en deminue la clarté, la voulant rev-^tirdesesfigures,
elle vous est pourtant une preuve de la capacité de nos åmes å re-
cevoir de Dieu une conaissance intuitive.»® I kunskapshänseende

' Regulae III 6.

* 2 Respons, III 74 (Amsterdam ed. 169S). På logisk väg hade man måst sluta

ur premissan »omne quod cogitat est sive existit», men som det heter i fortsätt¬
ningen av nyss anförda citat*: —-ut patet ex eo qnod, si eam per syllo-

gismum dednceret novisse prius debuisset istam majorem Ulud omne. quod
cogitat. est sive existit; atqui profecto ipsam potins discit ex eo quod apud se
cxperiatur, fieri non posse ut cogitat. nisi ezistat*.

* Correspondanse Ad. et Tan. ed. V. S. 137. 30.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

128

BERNHARD HEGARDT

erbjuder eljest »cogito* intet nytt utöver vad som lärdes i »Regu-
lae». Den äger i eminent grad. vad som där angavs såsom känne¬
tecken på intuitionen. Vi se också häi, hur det logiskt-nödvändiga
glider över i det psykologiskt-intuitiva, hur den logiska bevisför-
ningen koncentreras och intei^ifiefas till en intuitiv \’TSshetskän-
sla.

lyäran om det intuitiva självmedvetandet var intet nytt. Re¬
dan Plotinos kände ett sådant, och Augustinus lärde något snar¬
likt Descartes’ »cogito ergo sum. Liksom hos dessa båda tän¬
kare, om också inte på långt när i samma grad, får »cogito» bos
Descartes en religiös betydelse. Redan i den ton varmed han talar
om »c<^ito» ligger n^ot religiöst. Han ser däri »une preuve de la
capacité de nos åmes ä recevoir de Dieu une connaissance intuitive.»
och i »Meditationes» berättar han att. sedan han undersökt exi¬
stensens problem, det blev honom tydligt att cogitos evidens var
ofrånkomlig, »nou quod ab aliqua vi externa fuerim ad id coac-
tus, sed quia ex magna luce in intellectu mogna consequuta est pro-
pensio in voluntate. »* I samband med gudsbegreppet får »co¬
gito» en ny betydelse. Förut gällde det inte så mycket att bevisa
en existens som att finna ett sanningskriterium, men nu äi
det ingenting mindre än Guds existens, som skall bevdsas. Cogito-
erfarenheten rymmer ej endast vissheten om min egen existens
som tänkande varelse utan också medvetandet om min egen änd-
lighet. Vänder jag mig mot mig själv och betraktar mitt eget jag,
så finner jag emellertid där trots min egen begränsning dock en
idé om det absduta, en idé om Gud. Denna idé kan jag omöj¬
ligen ha fått af det. som ligger inom min mänskliga erfarenhet,

' Likheten med AuK^t^itmus framUlllcr Descartes själv p«^ ett par ställea (III
Jifspons. 219 och 2ZZ V. 517) men påpekar samtidigt, att vad som skiljer dem åt
dr. att Aitgostinus lära om självmedvetandet hufvudsakligen har teologiskt syfte¬
mål. i det han med dess tillhjälp söker bevisa Guds treenighet o. d.. medan cogito
liar till uppgift kunskapen om det egna självet som en immateriell, tänkande
substans. Jfr Augustin: »De Trinitate». X. 10. *14. XIV. 7.

Vrån Kants transcendcotala apperception skiljer sig Descartes cogito förnäm-
ligast, genom att jaget hos honom är en tänkande substans och således ett ob¬
jekt. varom vi äga kunskap, medan apperceptionen hos Kant är ett rent formellt
transcendentalt begrepp. Moniei: »Die Lehre vom inneren bei Kant».
{1912} s. 7.

■ IV. MedUationes S. 156. GutUers edition. 1901.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 12g

och eftersom allting måste ha en orsak, tvingas jag att gå utöver
mitt eget erfarenhetsområde och finner då som enda möjliga or¬
sak Gud själv eller det absoluta.'

Från »cogito» sker övergången till gudsintuitionen, och av bevi¬
sen för Guds existens är det betydelsefullast, som tillika närmast
sammanhänger med intuitionen af honom, d.v.s. där hans existens
omedelbart inses av hans idé. Intuitionen av Gud är vissare än
varje annan och övergår i detta hänseende t.o.m. JKrogito».®

Här liksom beträffande »cogito» kunna vi se, hur den logiska
bevisföringen glider över i den intuitiva vissheten. Beträffande
de logiska bevisen för Guds existens skiljer han sig på det hela
taget ej i något väsentligt från skolastikerna och de äldre filosofer¬
na. »Jag förkastade inte andras meningar*, säger han, uttryckli¬
gen syftande på gudsbevnsen, »tvärtom ha nästan alla argument
av framstående personer, som ha försvarat denna sak (Guds exi¬
stens), blivit upptagna i mina bevis*.® Tankegången är den, att
det ändliga förutsätter det oändliga liksom delen det hela, och att
ett absolut väsen inte kan tänkas utan existens. Liksom när
man med »mens pura et attentiva» betraktar triangeln, omedel¬
bart inser, att den begränsas av 3 sidor, att dess vinkelsumma är
lika med 2 räta etc., så finner man, att av idén om Gud följer hans
existens, sannfärdighet, allvishet och öx^riga egenskaper. Så långt
kan man emellertid inte tala om annat än en psykologisk skillnad
mellan det logiska och intuitiva; mellan Guds idé och begreppet
existens består en så omedelbar »conjunctio necessaria», att den
blir till en intuition. Den logiska anal>’sen och intuitionen synas
sammanfalla.

Aktuell som intuitiv kunskap i egentlig mening blir gudsintui¬
tionen först, när Descartes på denna viktiga punkt pressas av sina
motståndare. Så t. ex. när man invänder, att han begår ett cirkel-

* III Meditaliones. S. 135—5. Dito.

’ Denna punkt visar även i viss mdu den religiösa karaktären hos Descartes
intuition av Gud. Sd yttrar t. ex. en medeltida mystiker som Juliana von Nor-
wich: »Und dies sah ich in voller Gewisshcit. dass es fur uns leichter ist xur Er-
kenntnis Gottes zu kommen, als unsere eigene Seele zu erkennen» M. Buber: »Ek*
statische Konfessionen». 1909 s. 130. Ad. et. Tan ed. I p. 350. Mediiatioms, p. 32.

* Citat anfört av Hoffman: »René Descartes». (1905) s. 138. Jfr. även Bud-
de: »Die Beweisc fiir Daseiii Got tes von .\uselm von Canterbury bis zu Renatus
Descartes». 1898. s. 36—38.

Göteb, Högsk. Arsskr. XXlV:s, 9

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

130

BERNHARD HEGARDT

slut, i det han samtidigt hävdar Guds sannfärdighet såsom bor¬
gen för vår kunskaps sanningsgiltighet och möjligheten av
ett vetande om honom, så försvarar han sig med att den
intuitiva vissheten om Gud är höjd över alla logiska be\ns,
och att Guds sannfärdighet som kunskapskriterium blott
gäller det diskursiva vetandet^. Den intuitiva evidensen är
sig själv nog och oberoende av alla kriterier och bevis. Här
vädjas sålunda rent ut till den intuitiva vissheten som så¬
dan i motsats till det logiska bevisandet. Även på en an¬
nan punkt framträder det intuitiva elementet skilt från det logi¬
ska. Som vi nyss nämnde, betecknar hans ståndpunkt ifråga om
de logiska gudsbevisen intet nämnvärt nytt. och ej heller torde
härvidlag det enbart logiska varit det abfblut a\'görande för ho¬
nom. Han var varmt troende och Gud blir därför för honom eu
levande känsla och en högre makt, som han mäktigt förnam i sitt
inre. »Toute la force de Targument dont j'ai ici usé pour prou-
ver l'existence de Dieu, consiste en ce que je reconnais qu’il ne
serait pas possible que ma nature fut tellc qu'elle est, c’est-ä-
dire que j’eusse en moi Tidée d'un Dieu. si Dieu n'existait veri-
tablement, ce méme Dieu, dis-je, duquel Tidée est en moi, c'est-å-
dire qm posséde toutes ces hautes perfections, dont notre esprit
peut bien avoir quelque idée sans pourtant les comprendre toutes,
qui n’est sujet ä aucuns défauts, et qui n’a rien de toutes les cho-
ses qui raarquent quelque imperfection. »Betraktandet av den

^ »Ubi dixi aihil nos certo posse scire nisi prius Deum cxistere cognoscamus,
expressis verbis testatus sum me oon lo qui nisi de scientia earum conclusioDunj
quarum memoria potest recurrere cum non amplius attendimus ad rationes ex
quibus ipsas deduximus. Principiorum eoim notitia non solet a dialectis scientia
appellari*. II. Responsl.T^. (Amsterdam ed. 1698). Tankegången finnes utförliga*
re utvecklad på ett annat ställe. »Deinde, quod circulum non comiserim, ctun
dixi non aliter nobis constare, quae clare er distincte perdpiuntur, vera esse.
quam quia Deus est, et nobis non constare Deum esse, nisi quia id clare et
distincte perdpitur, iam satis in responsione ad II, objectiones numm. 3 et 4 ex-
plicui. distinguendo sdlicet id. quod re ipsa clare perdpimus, ab eo. quod re-
cordamur nos antea clare percepisse. Primiun enim nobis constat, Deum exi-
stere, quoniam ad rationes, quae id probant, attendimus; postea vero sufficit. ut
recordemur nos aliquam rem dare percepisse, ut ipsam ver am esse simus certi.
quod non sufficeret, nisi Deum esse et non fallere sdremus.» / Respons. (Kocbs
ed. 1697).

* Mediiaiiones III s. 135. GiiUlers ed. 1901.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I3I

verkande orsaken är det första och förnämsta för att inte säga en¬
da medlet, som vi ha för att bevisa Guds existens och detta
betraktande är ingalunda enbart n£^ot logiskt anal>'serande av
hans idé. På något sådant finna vi noga t^et rätt få exempel i
Descartes skrifter. För det mesta är det de vanliga gudsbevisen,
som varieras, men dessutom betonas det, att, för att nå den
intuitiva vissheten och kunskapen om Gud, fordras det att både
länge och intensivt ha under kontemplativt betraktande fördju¬
pat sig i Guds idé.^ Det är framförallt Gu(k oändlighet det gäl¬
ler att få upp blicken för.® Visserligen kunna vi som ändliga
varelser aldrig fatta Guds oändlighet, varför också den intuitiva
vissheten beträffande honom blir av annan art än t. ex. den »clara
et distincta» idén om triangeln. I det senare fallet liksom behär¬
skade vi var idé genom att klart genomskåda dess egenskaper och
väsen, i det förra åter förmå vi inte ens tydligt ana varken Guds vä¬
sen eller någon av hans egenskaper. Vi skåda det gudomliga,
»liksom när \’i rikta vår blick på hela havet, och ehuru vi inte kun¬
na uppmäta dess oändliga utsträckning, kunna vi likväl säga, att

' Citat anfört av Uuchenau. i hans kommentar till Descartes tredje Medita*
tiones . 215. 3:e upplagan^

^ »Men att det i oss gives idén om ett i högsta grad mäktigt och fnllkccligt

väsen-det skall bliva klart för dem som tillräckligt länge koncentrera

sill uppmärksamhet på sakeo« och hänge sig åt att tänka däröver.-Men härav

följer helt uppenbart att Gud existerar». Citat anfört av Buchenau i hans kem-
incntar till Descartes tredje Meditation s. 201. Jfr. även Meditationes III, s.
107, iiT. Tvivel på Guds existens uppstår endast »cum in entis sunune per-
feett contemplatione non sumus plane defixi». Men »hocque satis certum ost
et manifestum. iisqai Deiideam contemplari, summasque cjusperfectlonesadverte-
re sunt assueti. Quamvia enim Ulas non comprehendamus, quia scilicet est de
natura infiniti, ut å no bis. qui sumus finiti. non coxnprehendatur, nihilo-
minus tamen ipsas clarins et distinetius quam ullas res corporeasintelligcrc possu-
mus. quia cogitationem nostram magis implent. suntque sixnpliciores. nec ]tmi«
tattonibus ullis obscurantur». Prwcipia philosopkiac I S. 5—6. .\insterdam
1677.

^ Descartes oändlighets begrepp spelar eljest ingen nicr betydande roll varken
för hans system som sådant eller for hans intutionslära. Det är i religiöst
hänseende hämtat ifrån akolastikema, men han skiljer sig ifrån dem genom att
starkare betona den religiösa oändlighetens positiva sida. Gihon: »l^a doetrine
caxtesienne de la liberté et la theologie*. 1913 Xs. 126—7. samt »Index-scola-
stico-cartesien.» s. 143.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

132

BKRNHARD HE3ARDT

vi se den.»' Ja, vissheten om Gud uppstår plötsligt nästan som
en vision. »Har man alltså en gång fått idén om den sanne
Guden, så är intet mera möjligt, den kan blott bliva ännu di¬
stinktare och mer utpräglad. Gudsidén uppstår i själva verket
helt på en gång, nämligen därigenom, att vi i anden höja oss
till det oändliga väsendet, som är upphöjt över allt mera».^ Man
bör därför *s’arréter quelque temps ä la contemplation de ce Dieu
tout parfait, de peser tout å loisir ses merveilleux attributs, de
considérer, d’admirer, et d’adorer 1’incomparable beauté de cet-
te immense luniiére, au moins autant que la force de mon esprit,
qui en demeure en quelque sorte ébloui, me le pourra permettre.

Car comme la foi nous apprend que la Souveraine felicité de
Tautre vie, ne consiste que dans cette contemplation de la Maje-
sté devine: Ainsi experimentons-nous des maintenant, qu'une
semblable Meditation quoique incomparablement moins parfaite,
nous fait jouir du plus grand contentement que nous soyons ca-
pables de ressentir en cette vie.Den intensiva gudskänslans
visshet får sålunda intuitivt fylla ut, vad som fattas i den logiska
be\*isföringen. Denna tankegång blev dock aldrig på något full¬
ständigare sätt utvecklad av honom. Hade det inträffat, är det
troligt, att han blivit klarare medveten om resonnemangets vansk¬
ligheter.

Till sist förtjänar det att anmärkas, att Descartes känner >i-
terligare en art av visshet beträffande det religiösa, nämligen »lu¬
men gratiae» eller tron. »Den består i ett visst inre ljus, vari¬
genom vi, på ett övernaturligt sätt upplysta av Gud, förlita oss
på, att det, som uppställts till att böra tro på, är av honom själv

uppenbarat,-vilket är säkrare än det naturliga ljuset. »^

Liksom Gud utgör grundvalen för vårt vanliga förstånd, är han
även det direkta upphovet till lumen gratiae. Det är liksom ett
inre ljus oberoende av och skilt från förståndet, i det Gud liksom

’ Citat anfört av Buchcnaa i hans konimentar i ÖTersattningen av Medita*
tioues tredje Meditation, sid. 2ti.

^ Citat anfört av Bucheoaa sid. 220.

* Slutet av tredje Meditationen.

^ »Consistit in Inmine quodam interao. quo a Deo supernaturaliter illustrati

confidimus ea quae eredenda proponuntur, ab ipso esse revelata-quod

Omni naturae lumiue certius est: et saepe etiam. propter lumen gratiae e%']de&*
tius*». II Respons I 78. (Amsterdam ed. 1698}.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

133

ordiiax om det innersta av vårt medvetande (»intima cogitatiouis
meae») så att vi på övernaturlig väg bliv'a övertygade om san¬
ningen i den religiösa tron^. Till sitt väsen är delta »nådei s ljus»
impulsivt, i det att det liksom vid gudsintuitionen är en överväldi¬
gande gudomlig makt, som verkar inom oss.* Såsom varande gu¬
domligt är det överlägset både intuitionen i vanlig mening och de-
duktionen.® När därför tron och det »klara och distinkta» ve¬
tandet komma i konflikt, är det detta sistnämnda, som får vika.*
Detta står ju dock i direkt motsägelse mot vad han förut lärt och
i synnerhet beträffande den både psykologiska och kunskapsteo¬
retiska omöjligheten att tvivla på intuitionen. Han har också
föga uppehållit sig vid denna besvärliga punkt, »quia sub artem
non cadit».® Och ehuru han officiellt som god katolik lär denna
trons upphöjda ställning gentemot vetandet, så bekänner han in¬
te desto mindre på ett par ställen i sina brev till Huygens, att
han på denna punkt är rätt så vacklande: *J'avoue en moi une
infirmité, qui m’est, ce me semble, commune avec la plupart des
homme, ä savoir que, nonobstant que nous veuillions croire, et
mérae que nous pensions croire trés fermement tout ce qui nous
est enseigné par la Religion, nous navons pas néamoins coutu-
me d’étre si touches des choses que la seule Foi nous enseigne,
et ou notre raison ne peut atteindre, que de celles qui nous
sont avec cela persuadées par des raisons naturelles fort evidentes *.®

' Medilatioms IV p. 28, Adam et Tans. ed.

* »Per impulsum sua dc rebus ludicia compomint illi, qui ad aliquid creden-
dum su'1 iageaio feruntur, nul!a ratioae persuasi. sed tantum detcnninati, vel
a potentia aliqua superiort, vel a propria libertate, vel a phantasis dUpositionc.»
Regulae XII 40. Buchenaus ed.

’ Efter att ha redogjort för istuitionen och dcduktionen förklarar Descartes
att »duae viae sunt ad scientiam certissimae», men »quod tamcn nou impcdit
quominas illa, quae divinitus revelata sunt. omni cognitione certiora credainus.
cum illorum fides. quaecumque est de obscuris. non iogenii actio sit, .sed vo-
luntatis». Regulae III. 7.

^ »Praetes caetera autem. memorise uostrse pro sxunma regula est insigenclum,
ea quac nobis a Deo revelata sunt. ut omnium certissima. csse eredenda; Et
quamvis forte lumen rationis. quam maxime clariim et evidens. aliud quid no-
bis suggerere videretur, soli tamcn auetoritati divinae potius, quam proprio no-
stro judido, fidem esse, adhibendani.» Principia PhilosopMae I. p. 76. s.
23. Amsterdam 1677: Jfr. även I p. 18. s. 8.

* Regulae XII 40. Buchenaus ed.

* /// Epistala s. 580. Jfr. även s. 284.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

134

BERNHARD HEGARDT

Malebranche.

Den vändning. Descartes gjorde från de teologiska och reli¬
giösa spörsmålen till de vetenskapliga, var något, som hans
samtida och närmaste efterföljare ännu inte voro vuxna.
Descartes sökte sanningen för dess egen skull, medan det
apologetiska och teologiska intresset var av mer sekundär bety¬
delse för honom, men hos hans samtida och hans anhäi^are var
detta intresse ännu alltför dominerande, för att de helt skulle
kuima förstå det nya i hans ståndpunkt. Vi se sålunda, hurusom
hos Poiret, Geulincx, Malebranche och Pascal religionen är det,
som är huvudspörsmålet. Så gott som alla tillhörde de också
ifråga om uppfostran och världsåskådning kyrkan, och det var
blott helt naturligt, att de skulle försöka förena dennas och fram¬
förallt kyrkofädernas lära med den nya filosofien. Och denna
öppnade i teologiskt hänseende vägen för nya, oanade möjligheter.
Inom skolastiken hade man sökt vinna sitt mål medelst den lo¬
giska spekulationen och dialektiken, men nu tro Me man
sig på rent vetenskaplig väg, framför allt i överensstämmelse
med matematikens principer, kunna bevisa dogmernas sanning.
Descartes’ påstående, att vi kunna komma till samma ome¬
delbara visshet om Guds existens, som att triangelns vinkelsum¬
ma är lika med 2 räta, är en genomgående tanke och förhoppning.
’ry kunde man med matematiskt bindande nödvändighet bevisa
sin tro, då anade man blott alltför visst, att kätteriet och den
bland de bildade s^ alltmer utbredande irreligiositeten och agno-
sticismen snart skulle vara övervunna.

Om man undantager Pascal, så är övertygelsen om trons
och vetandets samhörighet ett gemensamt drag hos den karte-
sianska skolan, »£n France, en HoUande, en AUemagne
1 'accord de la raison et. de la foi est la thése commune de tous
les philosophes et de tous les theologiens cartésiens»,^ och det
är med en förbluffande optimism, man går till verket att reda
upp trossanningarna för att lyckliggöra världen med att kunna

^ bouUiier: »Histoire de la philosophie cartésiennc» I. s. 45.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IXTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I35

bevisa dera helt och hållet enligt Descartes’ lära om den tydliga
och klara i>erceptionen.

Detta teologiska och apolt^etiska intresse sträcker även
till Descartes' intuition. Hos Descartes var den i första rummet
en kunskapsteoretisk faktor, medan dess betydelse som kunskap
om religiöst-metafysiska realiteter kom i andra hand. Men
redan mot slutet av hans liv kan man hos honom iakttaga en
tendens till starkare intresse för den intuitiva kunskapen som
religiöst vetande, och hos hans efterföljare är det så godt som
uteslutande denna sida av intuitionen, som kommer ifråga.

Av alla Descartes' efterföljare torde väl Malebranche vara den,
som står honom närmast och trognast upptagit hans lära. Till
sin naturell skiljer han sig dock från honom rätt mycket, i det
han är långt mer lidelsefull och nästan fanatiskt religiös. I hans
skrifter finner man också en apolc^etisk iver, för vilken den nyktre
och vetenskaplige Descartes stod så gott som alldeles främmande.
Men vid sidan av den starka religiositeten (eller kanske rikt^are
kyrkligheten, ty det var kyrkan och dennas lära, som betydde
mest för honom) fanns hos Malebranche ett lefvande och upp¬
riktigt sanningsintresse, som ofta på ett nästan groteskt sätt
bryter sig mot den förutnämnda tendensen hos honom. Konflik¬
ten mellan tro och vetande förvecklas och tillspetsas mer hos ho¬
nom än hos Descartes. Ty trots att han tager det djärva steget
utöver sin mästare att våga proklamera den vetenskapliga san¬
ningens frihet och oberoende av Gud, så vädjar han dock mer
till den religiösa tron och uppenbarelsen som mer eller mindre
direkta hjälpmedel vid svaga ställen i systemet. Hos Descartes
fick Gud mest blott »sanktionera» de förnämsta prindpéma,
Malebranche däremot fördömer visserligen teoretiskt ett dylikt
tillvägagåi^ssätt, men utfrågar dock helt fromt sin gudom om
allt mellan himmel och jord. Och när han någon gång kommer
till en punkt, som eljest synes alldeles oförenlig med hans sy¬
stem, såsom t. ex. materiens existens, ja, då hugger han helt
enkelt av den gordiska knuten medelst Guds auktoritet.

Uppfostrad så att säga i kyrkans sköte och till yrket oratorie-
präst gjorde han först vid 26 års ålder bekantskap med en skrift
av Descartes. nämligen »Traité de Thomme». Själv berättar
han, att han på grund av hjärtklappning ofta måste avbryta läs-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

136

ningen, så överväldigande, så underbart, så enkelt och klart s>ti-
tes honom det hela. Den stunden avgjorde hela hans liv, och
från det ögonblicket förblev han, ehuru fortfarande en kyrkans
lydige son, en svuren anhängare av Descartes. »Monsieur Des-
cartes», den helige Augustinus och den helige Thomas ab Aquino
äro de auktoriteter, man oftast ser citerade i hans skrifter, och
vilkas läror han söker förena.

I mer än ett hänseende och ej minst ifråga om intuitionen be¬
tecknar Malebranche i förhållande till Descartes en tillbakagång.
Hos den senare fanns det dock en tydlig tendens till att söka på
mer immanent, kunskapsteoretisk väg begrunda intuitionen, men
hos den förre får den huvudsakligen både sin betydelse och giltig¬
het på grund av den roll den spelar för lösandet av vissa meta¬
fysiska problem.

Mer konsekvent och ensidigt än Descartes lär Malebranche kun¬
skapens och tillvarons kvantitativt-matematiska väsen. I den sanna
kunskapen får intet diffust, irrationellt och sinnligt ingå, allt måste
däi vara kvantitativt och logiskt. Därför slopas även från bör¬
jan Descartes' lära om »cogito ergo sum». Om jag ser en kvad¬
rat, så vet jag klart och tydligt de geometriska lagar, som gälla
för densamma. Jag vet, att diagonalen delar den mitt itu och
att en linje, som dragés från en vinkels spets till medelpunkten
och den andra sidan, avskär ett stycke lika med en fjärdedel av
hela ytan. Om alla dessa lagar och förhållanden har jag ett klart
och tydligt begrepp, men jag kan aldrig lära känna vare sig
tinget eller jaget i sig. I fråga om jaget har jag blott en diffus
och oklar känsla, men blott om det, av vilket jag har en klar
idé, kan jag ha ett sant vetande. »Nous ne scavons de notre
åme, que ce que nous sentons se passer en nous. Si nous
n’avions jamais senti de douleur, de chaleur, de lumiére, etc.,
nous ne pourrions scavoir si nötre åme en seroit capable, parce
que nous ne la connoissons point par son idée».^

Från Descartes tar han upp läran om den tydliga och klara
pijrccptionen. »On ne doit jamais donner de consentement entier,
qu’aux propositions qui paroissent si évidemment vraie, qu’on

^ La Recherche de la Verité*, Band II. 3 S. 118. Paris 1712.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IXTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I37

ne puisse le leur refuser sans sentir une peine intérieure et des
reproches secrets de la raison».^ Men detta innebär inte, att vi
skola nöja oss med den vanliga sannoUkhetskänslan, utan blott med
den visshet som vi efter noggrann inre prövning förvärvat. De nna
visshet är så gott som uteslutande av logisk art. I »Recherche
de la Vérité», har Malebrancbe redogjort för några regler härvid¬
lag, som närmast synas vara ämnade att motsvara Descartes’ »Re-
gulae». Men man märker snart, även om »andan» i huvud¬
sak är densamma, vissa rätt betydande skillnader, ej minst ifrå¬
ga om intuitionen. För Descartes var intuitionen utgångspunk¬
ten och målet för det exakta vetandet, men hos Malebranche är
det inte tal om något sådant. »La premiére et la principale de
toutes les regles» är att ha klarlagt för sig problemets läge och
rett ut de olika punkterna, så långt det går »pour les pouvoir
comparer, et pour en reconnöitre ainsi les rapports inconnus.»
Den andra regeln är, att det inte får vara någon tvetydighet ifrå¬
ga om termerna. »Car si ces idées sont si confuses et si obscures,
qu'on ne puisse faire les comparaisons nécessaires pour découvrir
les rapports que Ton cherche. Ton n’est, point encore en état de
resoudre la question». Den tredje är, att man har uppmärksam¬
heten spänd på varje moment av undersökningen, så att intet får
förbli tvetydigt eller dunkelt, ty då blir »le rapport» falsk.^ In-
tutionen är sålimda alldeles slopad, den behövs helt enkelt inte,
ty här är blott fråga om förhållanden (»le rapport») och jämfö¬
relser. Allt vetande och all sanning rör sig om distinkta förhål¬
landen. »Les verités ne sont que des rapports et la connaissance
des rapports», är en sats som varieras mycket ofta i hans skrifter.
Den exakta kunskapen består i en jämförelse, en syntes, omedel¬
bart och intuitivt kunna vi, på ett undantag när. aldrig veta
något.

De förhållanden kunskapen har avseende på äro av tre slag,
nämligen »entre les idées, entre les choses et leurs idées, et entre
les choses seulement». Idéerna tänker han sig inte så mycket
i platonsk mening utan mera som logiska lagar, förhållanden
och begrepp. En viktig sak är även, att han skiljer mellan idé

' Recherche. I. i. S. 29.

• Recherche. III. 6. S. 242. 243.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BERNHARD HEGARDT

och sa nning . Den helige Augustinus, förklarar llalebrantliL-,
har visserligen lärt, att när vi se sanningarna (= idéerna)
se vi Gud. Men detta är inte fullt riktigt, »car les idées sont
réelfes, mais Tegalité entre les idées, qui est la vérité, n'est
rien de réel».^ Idéerna äro eviga och oföränderliga samt
representera den sanna verkligheten, varför de vetenskaper, som
sysselsätta sig med deras förhållanden, såsom matematiken och
geometrien äro de förnämsta av alla. Att åter både sinnena och
såväl den yttre som den inre erfarenheten inte äro av annat än
praktiskt värde för vårt yttre handlande, därom är han ense med
Descartes. Sa nning en är rent intellektuell och höjd över erfaren-
hetsvärlden. Den är därför rent rationalistisk, och alla erfaren-
hetsfakta måste först reduceras till intellektuellt rena, kvantita¬
tiva och matematiska termer, för att en exakt och rikt^ kunskap
skall kunna bli möjlig. När vi vilja begripa ett föremål i den.ytt¬
re världen, måste vi först befria det från allt subjektivt, som vi
lägga in i det såsom färg, smak, hårdhet m. m., och då återstår
blott de rena tal- och rumsförhåliandena, m. a. o. en art geomet¬
risk figur.^ Denna åsikt förverkligar han beträffande de yttre
tingen medelst Descartes' lära om utsträckningen såsom den san¬
na materien, ehuru denna här inte blir så mycket en substans,
som snarare en nödvändig idé. Det enda klara och tydl^a be¬
grepp vi ha om materien är just dess, om jag så får säga, geo¬
metriska utsträckning. Allt annat, utom dessa geometriska och
matematiska förhållanden förnimma vi dunkelt och obestämt
hos ett ting, därför kan heller intet annat höra till ett exakt ve¬
tande. Alla de s annin gar, vi veta om den materiella världen, äro
blott sammandragningar och partikulationer av den oändliga ut¬
sträckningen. som Gud uppenbarar för oss genom att låta den
beröra vår själ.

Malebranches världsbild är sålunda helt igenom logisk och kvan¬
titativ, och han går så långt, att han t. o. m. vill ha teologien i
geometrisk form. Det är då också naturligt, att han skall upp¬
skatta det logiskt-deduktiva vetandet i motsvarande grad, ja,
han förklarar att »c’est une impieté que de dire que cette raison
soit sujette å Terreur ». Härav följer också, att intet irrationellt och

‘ Rechercke. II. S. 107.

» Cassirer, 1 . S. 556. 576.*

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KAXT I39

känslomässigt får vidlåda kunskapskriteriet. Om jag ser ett5d;tre
fenomen, vilket som helst, ocli har ett klart och exakt vetande
därom, så består detta enbart i kunskapen om lagar, matematiska
och logiska begrepp och förhållanden, som jag iakttager i före¬
målet, och för vilka detta är bäraren. Ingenting annat vet jag
klart, varken om objektet eller subjektet, ty viljorna och käns¬
lorna, som jag iakttager inom mig, äro diffusa liksom objektets
övriga egenskaper, och jag får enligt reglerna endast hålla mig
till vad jag klart och tydligt vet. Men dessa logiska lagar och
idéer finnas varken genom eller i erfarenheten, de äro höjda över
den i en intellektuell sfär och betinga och möjliggöra den. Idé¬
erna själva åter bero av Gud, som är deras absoluta enhet och
sammanfattning, allfömuftet och »la souveraine vérité». All vår
kunskap består i vetandet om idén. men denna åter är blott ett
modus i Gud, därför blir också kunskapen om den till sist blott
ett skådande i Gud (»vision de Dieu»). I Gud förlä^er han all¬
ting, ej endast idévärlden eller det sant varande, utan också det
sanna handlandet och verkandet. Gud är alltings orsak, och
det medel, varigenom han verkar på oss och tillvaron i övrigt, är
idéerna. När jag t. ex. iakttager ett yttre orsaksförhållande, så¬
som att en kropp genom en stöt rubbar en annans läge, så finner
jag däri intet annat än ett l^ligt förhållande, som går tillbaka
till idén och i sista hand till Gud såsom orsak. ^ För Malebranche
liksom för Spinoza (dock med den skillnaden, att hos den senare
kunna vi genom att uppgå i gudomen bli ett med dess aktivitet)
är Gud den rena intellektuella aktiviteten, som till den yttre står
i ett gradförhållande, såsom det fullkomliga till det ofullkomliga.
Bet är Gud, som tänker och handlar i och genom oss, inte
endast ifråga om idéerna utan också beträffande de lägre
formerna av kunskap, eftersom de bero av idéerna * Det
är därför som han kan säga om Gud, att han är »trés-efficace
et par consequent trés-intelligible *®. Förståndet däremot,
eftersom själens * väsen är diffust och oklart, är rent passivt
(rentendement est une faculté de Tame purement passive) och
kan blott inrätta och anpassa sig efter de idéer Gud behagar

* Cassirer: I. S. 5C0.

* Rechetche, II. S. 108.

* Rccherche. II. S. Ii6.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

140

BERNHAKD HEGARDT

uppenbara för det Fromt, lydigt och uppmärksamt skola vi
medelst vetenskapen söka klargöra och nå fram till dessa
idéer, som i bokstavlig mening äro uttr>’ck för Guds vilja.^
Individen blir sålunda alldeles utplånad, det är Gud, som
verkar allt och i allt, i rumsligt hänseende genom utsträck¬
ningen, i an öli g t- genom idévärlden.

I överensstämmelse härmed urskiljer han fyra arter av kunskap:

»La premiére, et de connoitre les choses par elles-inéraes.

La seconde, de les connoitre par leurs idées, c'est -ä-dire, com-
me je Tentens ici, par quelque chose qui soit différent d’elles.

I^a troisiérae, de les connoitre par conscience, ou par sentiment
intérieur.

La quatriéme, de les connoitre par conjecture».

Den förstnämnda kunskapsarten föreligger, när vi omedelbart
och intuitivt känna tingen »sans idées» och inträffar »lorsqu’ elles
peuvent agir sur Tesprit et par-lå se découvrir ä lui *. Den andra
kunskapen är vår vanliga logiskt-deduktiva förmåga. Den tredje
är den, då vi känna begreppen och förhållandena ej fullt exakt
och tydligt, och den fjärde representerar den blotta sannolikheten.

*11 n'y a que Dieu que Ton connoisse par lui-méme: car encore
qu' il y ait d’autres étres spirituels que lui, et qui semblent étres
intelligible par leur nature, il n’y a que lui seul qui puisse agir
dans Tesprit, et se découvrir ä lui ».* Vi se nu klart den stora skill¬
naden mellan intuitionens betydelse hos Descartes och Malebranche.
Hos den förstnämnde förekommer det intuitiva vetandet nästan i
varje kunskapsakt, men hos den senare är det förbehållet ensamt
åt det ena av de båda metafysiska fallen hos den förre. Male¬
branche koncentrerar, kan man säga, alla intuitionerna i en enda,
nämligen intuitionen av Gud. Han är det enda vi känna på in¬
tuitiv väg. »Il n'y a que Dieu que nous voyions d’une vué immé-
diåte et direete. Il n'y a que lui qui puisse éclairer Tesprit par
sa propre substance*.

Gud känna vi alltså intuitivt »par lui-méme, quoique la con-
naissance que Ton en cette vie soit trés-imparfaite». Den fråga,
som nu genast uppstår, är, hur denna intuitiva kunskap sker, och

* Rtcherche. II. S. I14.

* Rrchcrche. II. S. 115.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I4I

vad den faktiskt innebär, 'fy som vi se, strider intuitionen direkt
mot de kunskapsregler han lär, då vi enligt dessa aldrig kunna
lära känna en sak i sig, utan blott medelbart, emedan varje san¬
ning måste innebära ett förhållande och en jämförelse. En ome¬
delbar intuitiv känsla strider även mot hans systems utpräglat
logiskt-matematiska väsen, t. ex. när han säger: *Rien n'est plus
sure que la lumiére et quoi qu'on puisse se laisser animer par le
sentiment, il faut jamais s’y laisser conduire».^ Själv tyckes han
emellertid i viss mån vara medveten om de svårigheter, han in¬
vecklar sig i härvidlag. Gentemot Arnaulds skarpa kritik på
denna betydelsefulla punkt hävdar han ivrigt, att vi på intet vis
äga någon fullkomlig kunskap om Gud, ehuru det faktum, att
han är, är oss vissare än allt annat.^ Han betonar även, att vi
inte ha någon diffus och mystisk känsla av visshet ifråga om Gud,
utan intuitionen av honom är en »vue immédiate», vars intuitiva
visshet är l(^iskt klar och genomskinlig.^ Eljest är han mycket
sparsam beträffande närmare upplysningar om sin gudsintuition
utöver vad som ovan är nämnt. Orsaken till att endast Gud kan
förnimmas intuitivt är, att endast han kan »agir sur Tesprit». Få
direkt tillfrågan angående denna sak svarar han en gång: »Hur Gud
beständigt verkar på andarna, därom vet jag intet mera» (än vad
som nämnts).* Det är tydligt, att hän drar sig för att gå när¬
mare in på frågan angående den intuitiva kunskapen som sådan.

Hos Descartes begrundades intuitionen huvudsakligen kun¬
skapsteoretiskt och immanent men hos Malebranche betingas
både dess väsen och giltighet så gott som alldeles av den metafy¬
sik, vari den inpassas. Det är Descartes' gudsbevis som bilda ut¬
gångspunkten för hans intuitionsbegrepp. Dessa gudsbevis upp¬
tager han från nyssnämnda filosof, ehuru han omformar och ut¬
vecklar dem något i överensstämmelse med sin egen teori om det
ändliga och oändliga.®. Han tillf<^ar även ett eget bevis, som

' Traité de motal. Kap. V. 21.

* Zinimermann: »Arnaulds Kritik der Idéeolchre Malebranches». (1910). S.
27—30.

* L^existence de Dicu — — — on la reconnoit par idée pure ou sans senti¬
ment». Rechercke. IV. S. 232.

* Citat anfört av Lewin: »Die I»ehre von den Ideen bei Malebranche.» <1912'
S. 149.

* Recherche. II, S. 338—44.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

142

BERNHARD HEGARDT

är av en viss betydelse, och som han finner vara »dans la derniére
évidence *. Då vi se ett skapat ting, så se vi det aldrig i sig självt,
utan vi känna det blott »par la vue de certaines perfections qui
sont en Dieu, lesquelles la representant», d. v. s. dess idé.^ Vi
känna endast dess essens men ej dess existens. Enligt satsen »que
nous voyons toutes choses en Dieu», är det blott medelst Gud, vi
känna idéerna och genom dem tingen i världen. Följaktligen
återstår det intet medels varigenom vi kunna lära känna Gud
själv, utan det måste ske omedelbart.

»Enfin la preuve de Texistence de Dieu la plus belle, la plus
relevée, la plus solide, et la premiére, ou celle qui suppose le moins
de choses, c’est Tidée que nous avons de Tinfini. Car il est con-
stant que Tesprit appercoit Tinfini, quoi qu’il ne le comprenne
pas, et qu'il a une idée tres distincte de Dieu, qu'il ne peut avoir
que par Tunion qu’il ne j>eut avoir que par Tunion qu’il a avec
lui; puisqu’on ne peut concevoir, que Tidée d’un étre infiniment
parfait, qui est celle que nous avons de Dieu, soit quelque chose
de créé».^ Här liksom så ofta annars är det oändlighetskänslan
och oändlighetsbegreppet, som spela hufvudrollen vid intuitionen
av gudomen. Närmast ansluter han sig till Descartes och dennes
lära att det ändliga förutsätter det oändliga, det relativa det ab-
soluta liksom deleu det hela. Men hos Descartes är det mera ett
exempel på en intuitiv kunskap, här är det den enda intuitionen,
överallt möta vi det oändliga. Redan kunskapen om de mate¬
riella tingen förutsätter det oändliga rummet.® Allt ändligt, av
vad slag som helst, både kvantitativt och kvalitativt, visar hän
mot det oändliga såsom sin orsak och absoluta betingelse. Vi
kunna aldrig ha en kunskap om en sak utan att se den i samband
med andra och ett mera och på så sätt betingat av det oändliga.
Om vi t. ex. ifråga om cirkelns idé höUo på att hopa erfaren-
hetsbild på erfarenhetsbild, skulle vi dock aldrig nå fram till
mer än en förvirrad blandningsbild. Ty bilderna äro ändliga

* Rccherche. II. S. 344—45.

* Recherche. II. S. loi—2.

’ »Afin que nous coticcvions mi étrc fini. il fuut necessairement rctranclicr
quelque chose de cette no tion générale de 1 etre, laquellc par conséquent doit pré-
céder. Aitisi Tesprit n*appcr90it aucutic chose que dans Tidée qu'il a de rinfmi.»
Recherche. 11 , S. 102.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I4J

och begränsade medan cirkeln såsom idé är oändlig och därför
ligger apriori till grund för alla bilder av och begrepp om
densamma. De geometriska lagar och begrepp, som rymmas i
cirkelns idé, gälla för ett oändligt antal fall, och på grund av denna
sin allmängiltiga oändlighet höjas de över vår tillvaro och bli
oändliga. Och eftersom allt, som rymmes inom vår medve*
tenhetsfär, är ändligt, förgängligt och föränderligt, medan idén är
oändlig, absolut och evig, så kan man inte finna något stöd för
den inom erfarenheten, utan man måste gå utöver denna till det
oändliga och absoluta självt, nämligen Gud. Guds idé blir alltså
här den nödvändiga källan och orsaken till idéerna, och eftersom
dessa voro förutsättningen för vårt övriga vetande, så blir Gud
såsom apriorisk i förhållande till idéerna i sin tur ursprungs- och
giltighetsgrund för allt vetande. Idéerna inte endast äro i Gud,
utan den visshet, klarhet och allmäi^tighet, de ha, är även ifrån
honom; följaktligen se vi inte endast alla ting i Gud utan också
medelst honom. »Tout le monde le s;ait par expérience, que lorsque
nous voulons penser ä quelque chose en particulier, nous jettons
d'abord la vue sur tous les étres, et nous nous appliquons ensuite ä
la consideration de Tobjet auquel nous souhaitons de penser. Allt
vårt vetande och tänkande är förbundet med det oändliga. Vi
kunna inte tänka ett enskilt ting annat än i sammanhang med eller
mot bakgrunden av det hela. Intet ändhgt eller relativt begrepj)
kan bestå ensamt för sig utan fordrar det absoluta som grund för
att kunna tänkas. Och tänka vi på intet speciellt ting fÖr sig, så
måste vi dock överhuvud tänka något för att tänka alls, och kvar
blir då alltid helheten eller närmare bestämt det oändliga. Detta
är följaktligen det omedelbaraste av allt, det som vi röra oss och
existera i, och som är upphovet till och målet för allt Det oändliga
står såsom idé på ett outtömligt sätt till vårt förfogande Hopa¬
de man också tusen sinom tusen världar, så vore dock det oänd¬
liga kvar.® Gud är den absoluta oändligheten, i vilken både kva-

* Recherche II. S. loo.

* »11 ne peut douter que cette idée ne soit inépuisable». EtUtelievs sur ht
metapkysique ei sur la religion, p. i8.

* »Qu*il en prenne de quoi se représenter le lieu de cent tniUe mondes, et cha*
ques instant encore cent mille fois davantage, jamais cette idée ne cessera dc lui
fournir tout ce qu'il faudra. L'esprit le voit et n’en peut douter». Entretiens p. 20.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

144

HKRNHARD HEGARDT

litativ och kvantitativ oändlighet sammanfalla. Men han är ej
endast absolut oändlighet utan också absolut enhet: »11 (Gud)

est toujours un et toujours infini-le vrai Dieu c’est TEtie

-Dieu c’est Tinfini en tout sens».^ Vår tillvaro och kun-

skapsvärld äro båda splittrade och begränsade, därför kunna vi
heller aldrig ens tillnärmelsevis fatta Gud och den gudomliga här¬
ligheten. De förbliva alltid på ett oändligt avstånd ifrån oss. Alla
våra begrepp och föreställningar äro begränsade och som sådana
absolut ur stånd att få något grepp på det oändliga och enhetliga,
»car il n’y a rien de fini qui puisse representer Tinfini. Men är det
gudomligas väsen oss alldeles ofattbart, så är dock det faktum, att
det oändliga är, det vissaste och omedelbaraste av allt. En in¬
tuition av Guds väsen blir. som han lär i överensstämmelse men
Thomas ab Åquino, först möjlig jenseits, för de saliga såsom en
»visio beatifica».^

Malebranches intuition äj: till största delen berövad den känslo
betoning, som är så karaktäristisk för den intuitiva kunskapen, och
ger i kunskapshänseende ett rätt klent utbyte inskränkt som den
är till att omfatta blott den omedelbara vissheten om en abstrakt,
metafysisk princip. Intuitionens samband med hans kunskapsteori
är även synnerligen löst, ja, noga taget är den, som vi sågo, direkt
stridande mot denna. Sin visshet får den som ett nödvändigt led i
hans metafysik. Detta är ju för oss, som äro mer vana vid
att lägga huvudvikten vid de kunskapsteoretiska spörsmålen
i stället för de metafysiska, en tanke, som det inte är så
lätt att leva sig in i. I någon mån kunna vi förstå honom,
om vi jämföra hans intuition med vår känsla av världsrym¬
dens oändlighet. Enligt våra hypoteser och teorier är världs¬
rymden oändlig, följaktligen känna vi deima mäktiga, svindlande
och berusande oändlighetskänsla, när vi blicka upp mot det strå¬
lande stjärnevalvet. Rymdens oändlighet, som ju egentligen
blott är ett resultat av våra teorier och spekulationer, är en tan¬
ke, som vi ha levat oss så in i, att den till sist fått en art omedel¬
bar, intuitiv visshet. Av en liknande art är den intuitiva vissheten
hos denne filosof. Guds oändlighet och tanken på att vi skåda

^ EntretUn& p. 185.

* Rccherche, II. S. 345.

* Recherche. II. S. 95—112.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTfITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KAXT I45

alla ting i Gud, vilken han betecknar såsom »une merveilleuse
decouvérte», är hans stora Uvsidé, som han på ett oerhört in¬
tensivt sätt levat sig in i och kontemplativt försjunkit i. Där¬
för har den i den grad bemäktigat sig honom, att den synes
honom omedelbart viss ej endast sora teori utan också sora intui¬
tiv upplevelse.

Så alldeles fri från känsloelement är ej heller Malebranches
intuition. Han är en djupt reUgiös natur och en varm ide¬
alist, som är livligt och smärtsamt medveten om motsatsen
mellan vår syndiga sinnevärld och Guds rena och eviga idé¬
värld. Genom hela systemet går ett religiöst evighetssus i släkt
med Spinozas. ^ Synnerligen karaktäristiska för hans kristet-platou-
ska religiositet äro följande ord ur företalet till »Recherche de la
Verité.» »Lorsque nous verrons Dieu tel qu’il est, nous serons
semblables ä lui, ditTApostresaint Jean. Nous serons par cettecon-
templation de la Vérité éternelle, élevez ä ce degré de grandeur
auquel tendent toutes les créatures spirituelles par la necessité de
leur nature. Mais pendant que nous sommes sur la terre le poids
du corps appesantit Tesprit; il le retire sans cesse de la precense

de son Dieu, ou de cette lumiére intérieure qui Teclaire.»-

över hela hans filosofi svävar också det kontemplativa livets
anda med dess flykt undan sinnevärlden till den vises lugna skå¬
dande och uppgående i de gudomliga och eviga tingen. Vi känna

dem på ett helt annat sätt än-»dont il (Gud) nous dé-

couvre des choses naturelles.-Que Ton rentre dans soi —

méme, et que Ton s’approche de la lumiére qui y luit incessement,
afin que notre raison soit plus eclairée.» Diksom hos mystikerna
gäller det att helt kunna koncentrera sig i kontemplationen. »Que
ron évite avec soin toutes les sensations trop vives, et toutes les
emotions de Tame qui remplissent la capacité de notre foible in-
telligence. Car le plus petit bruit, le moindre éclat de lumiére,
dissipe quelquefois la vue de Tesprit».

Hos Descartes ställdes inte intuitionen i något direkt samband
med de etiska och de mer utpräglat religiösa känslorna. Hos
Malebranche däremot förenas liksom hos Spinoza, även om det
inte sker så konsekvent som hos denne, den högsta kunskapen

‘ JodI: »Gcschichte der Ethik* (1906). S. J98-

Göteb. Högsk. Arsskr. XXlV:2. 10

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

146

BERNHARD HEGARDT

ined den motsvarande dygden och kärleken. Överallt, där det är
möjligt, parallelliserar han också vetandet och kärleken till Gud,
och i första boken av Recherche de la Vérite följa omedelbart efter
de första betydelsefulla kunskapsreglerna de »pour la Morale».
Gud är sanningen lika väl som kärleken, han har skapat dem bå¬
da, och allt, vad han skapat, har honom själv till mäl.^ »On ne
doit jamais aimer absoluraent un bien, si Ton pen sans remors
ne le point aimer». Och det enda, som uppfyller detta villkor,
är kärleken till Gud.® Denna gudskärlek kombineras även di¬
rekt med oändlighetskänslan eller oändlighetsintuitionen. Oänd¬
ligheten var, som vi sågo, det »skönaste och bästa »av alla guds-
bevisen, och varhelst människoanden möter det oändliga, känner
hon sin egen litenhet och förnimmer Gud som det oändligt upp¬
höjda. Då upphör hennes oro och ängslan, och hon når den eviga
friden ®

. 3 -

Pascal.

Maeterlinck säger någonstädes, att Pascals religiositet är den
för en modärn människa naturligaste, ja, enda möjliga. I dessa
ord ligger onekligen en viss sanning, och faktiskt har Pascal under
de sista årtiondena blivit mer läst och uppskattad än någonsin.
Orsaken härtill är flerfaldig. Dels torde det bero på hans egen

^ »De surtc qiic Vou pcut dirc. quc si nous ne voyious Dieuen (jndquemauicrc»
nons ne verrions aticunc chose; de méme que si nons n^aimions Dicii, jc vcux dire
si Dieux n^imprimoit sans cesse en nous rauiour du bien en general» iious n'uitnr'
rons aticiine chose.» Recherche, II. S. 104.

* Recherche, I. S. 29. Därför är också all »Ismour naturel* cnsaxu för sig
falsk och vilseledande; först da kärleken får Gud till mål blir den sann, ja» ingen
kan ens förstå och älska en annan utan denna gudskärlek. Recherche II.
Kärleken Vl\ Gud sammanfaller med kärleken till det etiska och upphöjda. ^Ain-
si il faut que Tamour naturel nous porte vers Dieu, pnisqu^il vieot de Dieii; et
qu'il u'y a ricn qui puisse en arr^ter les mouveniens. que Dieu inåmc qui les im-
prime*. Recherche II. S. 42—3.

^ »Lorsqiie lesprit rencontre par hazard quelquc objet qui tient dcrinfiui» ou
qui renferme cn soi quelque chose de grand, son inconstance et son agitation ces*
sent». Recherche. Il/* S. 45,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTl’ITI()XSBEGRKPl*r,TS HISTORIA PYIRK KAXT I47

iipphöjda och rena i>ersonlighet, sådan den träder oss till mötes i
hans »Pensées», samt den levande, klara och djupa anda som be¬
härskar hans tankevärld, i samband med det paradoxala, djärva
och koncentrerade sätt, varpå han ställer problemen. Dels har
det nog också sin orsak i det förhållandet, att det läge, vari det
religiösa problemet befann sig för honom, i viss mån är detsamma
som för oss med den modifikationen, som ligger i den av Pascal
själv formulerade sanningen, att »stora snillen ha sin värld för
sig, sina strider och sina segrar.»’) I Pascals utveckling möter
oss en av de märkligaste och egendomligaste företeelser veten¬
skapens historia känner, hurusom ett av de gtörsta vetenskap¬
liga snillen slutar som en religiös botgörare. Och anledningen
till hans religiositet är till stor del densamma som så ofta i
våra dagar driver människorna i religionens armar, nämligen reak¬
tion mot vetenskai)ens mekanism och rationalism och förtvivlan
över eller fruktan för att få se sina livsvärden tillspillogivna

Någon direkt av sig själv eller andra erkänd lärjunge till Des-
cartes blev aldrig Pascal, men dennes grundtankar i filosofiskt
och vetenskapligt-metodiskt hänseende sådana de förekomma i
»Regulae» återfinnas hos honom noga taget under alla skeden i
hans liv. Men i hur skarp kontrast kommer han inte att sta
till de flesta filosofer av den kartesianska riktningen! Inom
deima möta vi för det mesta en lugn, klar och tiA-gg optimism
och ett obegränsat förtroende till den logiskt-matematiska kun¬
skapen. Hur betecknande är inte Malebranches ord: »C’est une
impieté que de dire que cette raison soit stijette å rerreur»! In¬
tuitionen kommer därför också för dessa filosofer mest som ett
avslutande krön på deras stolta tankebyggnader, vilkas klara lo¬
giska och matematiska anda går i%en i intuitione.-. Hos Pas¬
cal däremot finna vi en förtvivlans pessimism och en djup misstro
till, ja, fientlighet gentemot det logiska och vetenskapliga tän¬
kandet. »Vi äro ej i stånd,» säger han, »varken att veta någonting
med absolut visshet eller att stanna i absolut okunnighet. Vi
sväva på ett vidsträckt hav, alltid ovissa och osäkra, kastade än
i riktning mot den ena stranden, än mot den andra. Så snart
vi fiima en punkt, där vi kunna hoppas på ett stadigt fäste, vack-

* Pascal: »Taukar i religiösa frAgor*. Övers, av Modin. (Första nppl.) S, 99.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

148

BERNHARD HEGARDT

lai deii och viker undan oss; och om vi sträcka oss efter den¬
samma, glider den ifrån oss allt längre och längre i oändlighet.
Ingenting i världen giver oss en fast hållpunkt. Sådant är vårt
naturliga tillstånd, som likväl alldeles strider mot vår innersta
håg; ty vi längta alltid efter att få en fast punkt, en säker grund,
för att på den bygga oss ett tom, som når upp i det oändliga.
Men grundvalen instörtar, och jorden öppnar avgmnder under
oss.»Icke det ljuva här i världen, utan det bittra liar kommit
j)å den kristnes lott, »* livet är endast en ohygglig kamp och li¬
dande utan frid och lycka. Förståndet är blott ett hjälplöst flarn
på livets stormande hav, och i själames kamp på liv och död
efter frälsning blir intuitionen av gudomen ett nödtorftigt ocli
räddande ankare. Den intuitiva kunskapen är här rent irratio¬
nell och känslomässig, och hur svag och litet givande den än
är kunskapshänseende, så står den dock högre än förståndet.

Närmast Descartes kommer Pascal i en liten skrift från hans ti¬
digare skede. Vesprit geometrigue, vilken klarare och mer kon¬
centrerat än någon annan ger uttryck för hans dåvarande filoso¬
fiska ställning. I stort sett skiljer han sig från sin mästare blott
genom att kraftigare och klarare, nästan positivistiskt betona den
verkliga, om sin begränsning och sina möjligheter medvetna ve¬
tenskapens bet>'delse gentemot skolastiska och metafysiskt-onto-
' logiska spekulationer.

Den stämnii^, som möter oss här, röjer föga av den pessimism,
vilken sedan till en sådan ytterlighet gör sig gällande i »Pensées.»
— »La nature, qui seule est bonne, est toute familiére et commu-
ne,» lyder nu mottot för hans glada tilltro till vetenskapens ljus.
Descartes' lära om den klara och tydliga kunskapen gäller här i
alldeles särskild grad. Matematiken, närmare bestämt geometrien,
är utgångspunkten och mönstret. Hon ensam bland alla vetenska}>er
är ofelbar och iakttager helt den saima metoden,® varför också »ce qui

‘ i\iscai: »Tankar i religiösa frågor.» övers, av Modin. (Första nppl.) S. 230.

* Pascal: »Tankar». S. 218.

* '*Jc veux donc faire culendrc ce que c'est que démonstration par rexemple
<lc ccllcs (le géomctrie, qui est presque la seule des Sciences humaines qni en pro*
duisc d'infaiUtl)les, parce qu'el!c seule observe la réritable méthode. au licu que
toutes les autres sont par ime nécessité natuielle dans quelquc sorte de confusion
que les seul géometros saveut extråmement connoitre» tDc Vesprit geomelrique>
Oeu\7e5 complétes de Blaise Pascal 1858. Laliure ed. Baud. II. S. 336.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I49

passe la geometrie nous surpasse.» Såsom det är fallet inom denna
vetenskap böra vi endast hålla oss till det klara, genomskinliga och
väsentliga. Så t. ex. är den första regeln för varje försök till defini¬
tion »n’entreprendre de définir aucune des choses tellement connues
d'elles- mémes, qii’on n’ait point de termes plus clairs pour les expli-
quer», och den motsvarande regeln för bevisföringen heter: »N'en'
treprendre de démontrer aucune des choses qui sont tellement évi-
dentes d’elles-mémes qu’on n’ait rien de plus clair pour les prou-
ver. Men nu gives det en hel del principer och fakta, vilka inte
kunna bliva föremål för en logisk bevisföring utan i stället äro
omedelbart evidenta och vissa i sig genom intuition. Även härvidl^
är geometrien mönstret. »Det är detta (principernas intuitiva
visshet), som geometrien lär fullständigt. Hon försöker inte att
definiera sådana ting som rum, tid, rörelse, tal, likhet eller andra
dylika saker, som finnas i stort antal, emedan dessa begrepp ut¬
trycka så naturligt och t>’dligt de ting de beteckna, att för dem,
som förstå, vad orden innebära, varje försök till beskrivning ound¬
vikligen måste leda till ett fördunklande av uppfattningen. Ty
det finnes intet svagare än resonnemanget hos dera, som vilja
definiera dessa ursprungliga ord. Varför skall det t. ex. vara så
nödvändigt att närmare söka förklara, vad man förstår med or¬
det människa? Har man inte sagt fullt tillräckligt, när man sö¬
ker beteckna det med termen människa själv? Och vilken be¬
tydelsefull vinst har Platon berett oss, när han säger människan
vara ett djur med två ben och utan fjädrar? Liksom inte den
idé, jag har på naturlig väg, och som jag inte kan uttrycka i de¬
finition, vore mycket mer sann och viss än den, som han ger mig
genom sin onyttiga och löjliga definition. Ty lika litet mister en
människa sin mänsklighet, i det hon förlorar sina båda ben, som
en kapim förvärvar den, när den förlorar sina fjädrar. Det fin¬
nes t.o.m. de, som gå ända till en sådan absurditet, att de vilja
förklara ett ord med sa mm a ord. Jag vet dem, som ha de¬
finierat ljuset på följande sätt: Ljuset är en lysande rörelse
av lysande kroppar. Liksom om man kunde förstå orden

* VespfU* S. 350. Motsvarande regelu för aicionieii lyder, f »N'onieltre aucun
des prindpes nécessaires sans avoir demundé si on Taccorde, quelque clair et evi¬
dent qu*il puisse étre.i

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

150

BKRNHARU HKGARDT

oni ljuset och det lysande utan hjälp av föreställningen om
ljuset!»^

Det är, kan man säga, tvä skäl, varför inte dessa principer kunna
definieras eller bevisas. Först och främst leder ett sådant försök
blott till att fördunkla dem. Tag t. ex. begreppet tid och se till,
vad nytta och glädje man haft av de olika försöken att definiera
det! lyikaså i varje annat dylikt fall. Bäst och riktigast förstas
dessa principer intuitivt, infogade i det sa mma nhang, där de före¬
komma. Anledningen till att de inte kunna definieras och logiskt
bevisas är inte deras dunkelhet utan tvärtom deras klarhet. Där¬
av följer även, att intuitionen eller, som han även säger, »la lu-
miére naturelle»^ är mycket sannare och vissare än det logiska
vetandet.^ Det andra skälet är, att det hejt enkelt är omöjligt
att vare sig logiskt bevisa eller definiera dera. Ty man kan inte
företaga sig något sådant utan att förutsätta såsom redan bekant,
vad som skall bevisas eller definieras. »On ne peut entreprendre
de définir Tétre sans tomber dans cette absurdité: car on ne peut
définir un mot sans comniencer par celui-ci, c’cst, soit qu'on l e.v-
prime ou qu’on le sous-entende. Donc pour définir Tétre, il fau-
droit dire c'est, et ainsi employer le mot défini dans sa defini¬
tion.

I stort sett kan man säga att denna intuitionstyp föga skiljer
sig från den vanliga kartesianska. Motiveringen för intuitionen
är genomgående logisk, intuitionen får sin giltighet och sitt be¬
rättigande på grund av att det \'etenskaplig ■. systemet kräver
en intuitiv kmiskap om vissa grundprinciper. Dikaså är det av
matematiken den får sin karaktär. Dock finner man redan här

^ L^espfit S. 337—8.

• --de sorle quc tout ce que la géoniétrie proposc est parfaitement dé-

moutré. ou par la lumiére naturoUe. ou par les preuves» Vesprit S. 340.

^ »Toiites ces vérités ne sc peuvent démontrer et ce pedant ce sont les fondc*
mens et les principes de la géométric. Mais comme la cause qui les rend ioca*
pables de démonstration n*est pasleur obscurité. mais au contraire Icur extreme
évidencer ce manque de preuve ti'est pas un défaut, mais plutöt uue perfeetion.
1) ou lon voit quc la gconiélrie ne peut définir les objets ni prouver les principes;
juuis par cette seule avantageusc raison. quc les uns ct les autres sont dans unc
extreme clarté naturclle. qui convainc la raison phts puissament que le discour>.
1 .'esprit S. 341.

^ L'r$pfU, S. 33*S.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

1XTUITK1NSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KAXT I 51

ett och annat drag, som synes förebåda »Peusées». Så bildar läran
om oändligheten och människans begränsning avslutningen på
det hela. Starkare än sina föregångare betonar han förståndets
begränsning, samtidigt som han framhåller, att vad som inte
kan bevisas, har vetenskapen antingen (liär närmast med tanke
på den matematiska) inte behov av eller också ha vi en omedelbar.
intuitiv visshet därom. Intuitionen ger ej heller såsom hos Des-
cartes och i allmänhet inom kartesianismen något absolut vetande.

Något samband mellan intuitionen och deii religiösa tron
förefinnes ej hos Pascal i denna skrift; hans ställning till
det religiösa problemet framgår klart av följande passus, som
till jämförelse med hans senare hållning i denna fråga i »Pen-
sées» här kan anföras. Han skiljer först mellan två sätt, varpå
våra åsikter och meningar uppstå i vår själ, nämligen förståndets
(rentendement) och viljans (volonté). Det naturligaste är för¬
ståndets, då man ju aldrig bör gå med på annat än klart bevisade
sanningar. Men de flesta människor begagna sig av det andra
eller viljans, ty nästan alla åsikter folk ha tro de på, inte på grund
av bevis, »mais par Tagrément. Cette voie est basse, indigne, et
étrangére aussi tout le monde la désavoue. Chacun fait profes¬
sion de ne croire et meme de n’aimer que ce qu’il sait le mériter .»
Men i så fall ligger den konsekvensen alltför nära, att under den
senare »ovärdiga och lägre» arten hör den religiösa övertygelsen
och tron, eftersom de knappast kunna tänkas bli föremål för lo¬
giskt bevisande. Faran måste avvärjas. »J^ talar här», säger
han, »inte om de religiösa sanningarne {vérités divines), som jag
noga skall vakta mig för att låta komma in under övertalnings-
konsten (rart de persuader); ty de äro oändligt höjda över natu¬
ren. Gud ensamt kan bringa dem in i själen och på det sätt, som
han behagar (et par la maniére qu’il lui plait). Jag vet, att han
har velat, att de komma in från hjärtat i anden (du coeur dans
resprit), och icke från anden i hjärtat, för att förödmjuka förstån¬
dets högmodiga makt, som gör anspråk på att vara skyldig att
kunna bedöma allting, som viljan väljer, och fÖr att bota denna
skröpliga vilja, som helt fördärvats genom sina smutsiga begär.
I fråga om detta synes Gud ha upprättat denna övernaturliga ord¬
ning tvärtemot den ordning, som borde synas vara den naturliga
för människorna i naturliga ting. De hava inte desto mindre för-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

152

BERNHARD HEGARDT

därvat denna ordning, i det de göra till profant och oheligt, vad
som borde vara heligt och rent, emedan vi i själva verket inte tro
annat än det, som behagar oss. Därav kommer det sig, att vi
äro så långt ifrån att instämma (consentir) i den kristna religio¬
nens sanningar, som äro helt i motsats till våra njutningar. 'Säg
oss behagliga ting och vi skola lyssna till dig!’ sade judarne till
Moses, liksom om instämmandet (ragrément) borde bestämma
skapelsen! Och det är för att straffa denna oordning genom en
ordning, som är i överensstämmelse med honom själv, som Gud
inte sänder sitt ljus till andarna annat än efter att ha kuvat vil¬
jans uppror genom en himmelsk sötma (douceur), som tjusar och
hänrycker den.

Mellan denna lilla skrift, »De Tesprit géoraétrique», och »Pen-
sées» ligger en händelse, som blev av en oerhörd betydelse inte
endast för Pascal själv utan också för hela hans eftervärld, nämligen
hans andra och avgörande omvändelse. Den frejdade vetenskaps¬
mannen, som i sina »Lettres provinciales * och »Factums pour
les curés de Paris» så energiskt bekämpade jesuitismen, ja, som
vågade hävda de vetenskapliga sanningarna såsom Guds bud i
motsats till kyrkans dogmer, vilka blott voro människopåfund,
har nu blivit en lydig kyrkans son, som blint underkastar sig
hennes dogmer och betraktar vetenskapen snarare som något ont
än gott. Den ljusa och sunda optimism och det klara medvetande
om vårt vetandes begränsning och möjligheter, han förut ådaga¬
lagt, ha nu fått vika för en djup pessimism och skepticism

Gud och själens frälsning är det enda, som nu intresserar ho¬
nom, och utifrån vilket han bedömer och värdesätter allt. För
en natur sådan som Pascal, vilken kärleken till sanning, klarhet
och vetande gått så i blodet, var det emellertid omöjligt att nöja sig
med en mer eller mindre mystisk religiositet eller den enkla
dogmtron och vilan i Gud. Han måste söka göra klart för sig
själv och andra, varför han trodde på en Gud.

Svaret härpå skulle ju »Pensées» utgöra, men lika litet som han
blev färdig med boken, blev han färdig med frågan. Han kunde
det helt enkelt inte. det blev en kamp till döds i såväl yttre som

* S. .^47.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

IKTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I 53

inre mening, och av hans stort tänkta arbete blev blott några
lösa papperslappar, på vilka han med darrande och feberhet hand
nedskrivit några koncentrerade och levande tankar. Det säger
sig självt, att det logiska sammahhanget mellan dessa fragment
måste vara mycket ofullständigt, ja, ofta nog synas de direkt
motsäga varann. Vissa huvudlinjer kan man dock urskilja.

Descartes och Malebranche lärde, som vi sågo, att vår kunskap
om Gud var både intuitivt och logiskt vissare än allt annat. Pas¬
cal däremot säger nu att, »beträffande Gud-kunna vi inte be-

greppsmässigt inse och uppvisa, varken att han finnes till eller
vad han i sin fulla sanning är.» Ty »om en Gud finnes, så är
det för oss dock alldeles omöjligt att fatta honom, då han ju
såsom både odelad och obegränsad icke kan stå i någon förvant-
skap med oss. Vi äro följaktligen ur stånd att avgöra, vare sig
om han finnes till, eller vad han är. »^ Men inte desto mindre
heter det på ett annat ställe hos honom, att »det finnes tillräckligt
med ljus för dem, som vilja se,»* ja, »jag vågar emellertid påstå,
att det finns mera visshet i religionen än i hoppet att skåda mor¬
gondagen»,* och Guds existens är t.o.m. vissare än förnimmandet
av den egna.^ Här föreligger alltså en paradoxal motsägelse.
Gud är å ena sidan absolut ovetbar men å den andra det vissas¬
te av allt. »Incomprehensible que Dieu soit, et incomprehensible
qu’il ne soit pas.»®.

Augustinus' ord: »Deum et animam scire cupio. Nihilne plus?
Xihil oranino, »* är vordet Pascals motto. Härav följer även, att
hans syn på kunskapen helt förändrats. Som vi sågo, skilde
han i Vesprit geométrique bestämt mellan religion och vetenskap
och placerade det religiösa artigt och vördnadsfullt utanför ve-

' Pascal, »Tankar*. S. i6—17.

* •^Tankar*. S. 132.

^ »^Tankar^, S. 2x6.

* »Jag kan fatta som en omöjlighet för mig att inte alla hava funnits till, ly
mitt eget jag ligger i mitt medvetande, vilket ju aldrig sk\Ule bli\'it väckt, aldrig
skulle blivit ett jag. i fall t. ez. min mor blivit dödad, innan jag föddes, innan
jag fått liv. Följaktligen är jag inte ett absolut nödvändigt väsen. Inte heller
är jag evig och oändlig. Men jag inser dock tydligt, att det måste finnas ett vä¬
sen. som är både nödvändigt, evigt och oändligt». ^Tankar*. S. 24^.

* Pensées. II. 26 (Havéts ed.)

* Citat anfört av Cassirer. I. S. 517.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

154

BERNHARD IIEGARDT

tenskapen. Något direkt samband mellan de båda världarna var
inte att iakttaga, och allra minst syntes hans kunskapslära stå i
något förhållande till religionen och den religiösa tron. Annor
lunda är det i »Pensées». Här är hans ställning gentemot ve¬
tenskapen närmast fientlig.

»Humiliez vous, raison irapuissable; taisez vons, nature imbe-
cile: apprenez que Thomme passe infiniment Thomme, et enten-
dez de votre maitre votre coudition veritable que vous ignorez.

J a, även sanningen själv kan vara farlig. »Till och med av sau-
ningen kan man göra sig en avgud, ty sanningen i och för sig ocli
utan kärlek är icke Gud. Sanningen är endast ett sken, en bild
av Gud».* Klart är, att Pascal under sådana omständigheter
inte kan stanna vii De cartes lära om den klara och tydliga
perceptionen. Hans kunskapsteori är nu f.npassad efter religionens
krav, och den religiösa tron fordrar förståndets fullständiga un¬
derkastelse och förödmjukelse. Resultatet vad det diskursiva
förståndet beträffar blir därför den rena skepticismen, vilken
liksom hos Philon från Alexandria kommer att lämna sitt bi¬
drag till apolc^ien för en kunskap över förståndet, nämligen
intuitionen. Ständigt framhåller Pascal förståndets stora
hjälplöshet och bräcklighet.® Ingenting visst och säkert
uppnås medelst det logiska tänkandet, skulle vi blott lita till det,
då vore vi förlorade och allt skulle störta samman för oss. Des-
cartes sökte triumferande visa, att Guds exi.stens är lika nödvän¬
digt viss och klar, som att triangelns vinkelsumma är lika med två
räta, och Malebranche ville ha en teologi i geometrisk form. Men
Pascal har en annan syn på saken. »Om man ständigt sätter för¬
ståndet till högsta domare, tager man bort ur vår religion allt un-

‘ Petisées. VIII. I. »Je trouve bon qti'on n'approfundisse pas ropinion dc
Copernic». Pntsées XXIV. 17.

* • Tankar •. S. 209.

’ »Människan är av naturen kemfatlen åt villfarelsen, och utan den gudomliga
linden kan hon inte räddas ifrån densamma. Ingenting har i världen visar heuae
sanningen. Allt \nl5eleder henne . Sanningens båda överbringare, förståndet och
sinnet, bedraga varandra ömsesidigt, utom det att de båda sakna uppriktighet.
Sinnet vilseleder förståndet genom falskt sken. och sainiua bedrägeri, som detta
begår emot förståndet, begår, förståndet i sin ordning mot sinnet. liksom för att
taga skadan igen. Så ljuga de och bedraga varandra i kapp. Och därtill sälla
sig passionenia, som vilseleda dem buda. y^Tnvkar'^. S. 263.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBECREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I55

derbart och övernaturligt»' ty »det är hjärtat, som fattar Gud,
inen icke förståndet. Tron består i hjärtats anammande av Gud,
icke i förståndets.» (Cest le coeur qui sent Dieu et non la raison:
voilk ce que i est que la foi: sensible au coeur, non a la raison).^
»De kristnas Gud är icke blott och bart skaparen av geometriska
sanningar och ordnaren av elementen. Såsom sådan kännes han
av hedningen och materialisten. Han är icke en Gud, vars
försyn omfattar människornas liv och ägodelar för att skänka
sina tillbedjare en lång och lycklig levnad. Så uppfatta judarna
honom. Nej, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, är kärlekens och
barmhärtighetens Gud. Han uppfyller helt och hållet den själ
och det hjärta, som blivit hans egendom. »^ »Den heliga skrift är
icke hjärnans utan hjärtats logik.» Såsom orsak tillförståndets
oförmåga och olämplighet i religiösa ting anför han bl. a. att
»förståndet arbetar långsamt och med hänsyn till så många olika si¬
dor o. synpunkter som möjligt, vilka alla borde på en gång vara när¬
varande, så att det oupphörligt tröttnar eller förirrar sig, just därför
att det icke är i stånd att kunna få en fullständig överblick över dem
alla på en gång. Så förhåller det sig icke med känslan; den verkar i
ett Ögonblick och är alltid färdig till verksamhet. Därför bör vår
tro ha sitt stöd i vårt hjärtas känsloliv, eljest blir den aldrig annat
än osäker och vacklande. »^ Det Ic^ska bevisandet av Gud, om
nu detta överhuvud är möjligt, har en så ytterst ringa praktisk
betydelse, emedan bevisen blott äro tillgängliga och fattbara för
ett mycket litet fåtal bland människorna. »De metafysiska be¬
visen för Guds tillvaro äro så invecklade och så främmande för
människornas vanliga sätt att tänka, att de sällan övertyga, och
skulle de än inverka på några, så är det endast för det ögonblick,
då dessa bevis framläggas, nästa minut skall åhöraren börja frukta,
att han blivit vilseledd.»® Vi se också, hur en stor mängd män¬
niskor tro ritan att på något sätt kunna förståndsmässigt verifiera
eller bevisa sin tro. »De döma med hjärtat (= intuitionen), me¬
dan de andra döma med sitt förstånd. Det är Gud själv, som bö-

' »Taftkar».

S. 32.

* *'TankaY».

S. lOf».

^ »Tankar*.

S. 149.

* »Tankar».

S. 198—•).

^ »Tankars

S. 149.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

156 BERNHARD HEGARDT

jer dem till tro. Därför är också deras övertygelse så levande —
-emedan en helig böjelse i deras inre driver dera där¬
till, och emedan allt vad de höra om kristendomen, överensstäm¬
mer med denna böjelse. »Må du därför anstränga dig att bli
övertygad ora Guds tillvaro, icke genom att öka bevisen därför,
utan genom moralisk rening och levande intuitiv gudserfarenhet!»

För Pascal ligger det något brutalt och filiströst i denna strä¬
van att söka visa, att kunskapen om Gud är av samma art och
äger samma nödvändiga visshet som matematiken samt att pla¬
cera honom såsom den logiska utgångspunkten och principen för
ett filosofiskt begreppssystem.* »Om en människa vore överty¬
gad om att förhållandena mellan de aritmetiska talen äro eviga,
oföränderliga sanningar, vilande på en urspnmglig princip, som
man kallar Gud, så vore denna människa dock icke därför särdeles

långt kommen, i vad som hörer till hennes frälsning-.

Det vittnar om »svaghet att för Guds tillvaro söka bevis i na¬
turen» och »för övrigt föra dylika bevis endast till en spekulativ
kunskap ora Gud. Och att endast känna honom på det sättet är
detsamma som att inte känna honom alls.* De, som försöka sig
på något sådant förbise det faktura, att »hjärtat ofta resonerar
på ett helt annat sätt än förståndet,» och att den religiösa erfa¬
renhetens finaste, djupaste och betydelsefullaste moment alltid
måste ligga utöver det diskursiva förståndets räckvidd.^

Malebranche lärde, att, »rien n'est plus sure que la lumiere et

‘ Tankar*. S. 55, 54.

’ 1 <lctta hänseende skiljer han sig pa ett märkligt och betydelsefullt sutt icke
endast från Dcscartes och de flesta samtida filosofer och teologer utan också fr;in
sin närmaste omgi\niiug i Fort-Koyal. t. ex. Amauld.

• •Tankar'*. S. 148—9.

^ •Tankar*. S. 168. Därmed är iute sagt att det logiskt intellektuella vetaii*
det är fullständigt utan betydelse för religionen och den religiösa tron. »1;».
muimiska, som upptäcker bevis för kristendomens sanning, är lik eu ar^^tagare
som upptäcker dc handlingar, vilka bestyrka hans äganderätt.» »Det fiuns tre
vägar att komma till tro: förnuftets, vanans och ingivelsens. Den kristna reli*
gionen, som ensam har förnuftet på sin sida, erkänner icke som sina verkliga he^
kännare dem. sotii tro utan ingivelse; icke så, att hon underkänner förnuftet.s
och vanans betydelse, tvärtom. Hon vill endast, att man skall öppna sin blick
för bevisen och befästa sixi övertygelse genom vanan, men genom ödmjukhet
göra sig mottaglig för Guds andes ingivelser, ty endast dessa åstadkomma on
sann och levande tro.» Tankar. S. 1S2, 193.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGRICFPETS HISTORIA FÖRE KANT 157

quoique on puisse se laisser auimer par le sentiment, il faui, ja-
mais, s'y laisser conäuire» och hos kartesianerna finner manen
genomgående motvilja mot intuitionen som blott en omedelbar,
viss känsla. Intuitionen får enligt dem inte vara »konfus» och
dunkel, tvärtom den skall helst vara ännu mer klar och genom¬
skinlig än det logiska vetandet, något som de nu söka åstadkom¬
ma genom att visa att intuitionen på en gång ligger till grund för
och kräves av det logiska vetandet. Hos Pascal är det emellertid
just utmärkande för intuitionen, att den är identisk med den rena
känslan och tron eller, som han vanligen brukar säga, »hjärtat»
(»le coeur qui juge par sentiment»), och för det alogiska och dunk¬
la, j a paradoxala mysteriet rädes han ej. Tvärtom blir detta lik¬
som hos Kierkegaard ett stöd för tron. »Just dessa motsägelser,
vilka tyckas hava bort avlägsna mig från all religion, just dessa
är det tvärtom, som lett mig till den sanna religionen.» Och om
arvsynden säger han: »Nej, i sanning, ingenting kan till den grad
stöta oss som denna lära. Och likväl äro vi utan detta, det gåto-
likaste av alla mysterier, en fullkomlig gåta för oss själva. \’år
beskaffenhet, vårt tillstånd är liksom en knut, vars innersta trå¬
dar sammanslingra sig i detta mörka djup. Och utan detta myste¬
rium är därför människans tillstånd ännu mindre förklarligt äu
detta mysterium själv».*

En god sammanfattning av den kunskapsteori eller rättare ansats
till en sådan som möter oss i »Pensées» har Pascal givit, i följande
ord: »Vi fatta sanningen icke allenast med förståndet utan även
med hjärtat (par le coeur). Det just är med detta senare vi uppfatta
själva grundsanningarna. Och det kalla förståndet, som icke kom¬
mer åt dessa, söker fåfängt att bekämpa dem. Pyrrhonistenia, som-
icke föresätta signågot annat mal, arbeta förgäves i denna riktning.
\’i veta, att vi icke drömma, huru omöj ligt det än är för oss att med
förståndet bevisa detta. Denna oförmåga hos oss ådagalägger endast
svagheten och otillräckligheten i vårt förstånd, men därför icke .osä¬
kerheten i allt vårt vetande, såsom dessa påstå. T>’ kunskapen om
själva de enkla grundsanningarna, såsom, att det gives rum, rö¬
relse och mångfald, är lika säker som någon annan kunskap, som
vi kunna resonera oss till. Ocli det är just i dessa hjärtats och

^ *Tavkar 9 , S, 4», 4j.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

BHRNHAKI) H KG AK DT

15»

känslans förnimmelser, som förståndet måste hava sitt stöd. och
från vilka det innerst måste utgå vid sina slutledningar. Hjärtat
eller känslan förnimmer omedelbart, att det gives tre olika dimen¬
sioner beträffande rummet, likaså att talens multipler äro obe¬
gränsade. Sedermera är det förståndet, som genom slutledningar
bevisar, att det inte finnes två tals kvadrater, av vilka den ena
är dubbelt så stor som den andra. Själva tingen förnimmas så¬
ledes genom känslan, slutsatserna göras av förståndet. I båda
fallen kommer man till visshet ehuru på olika vägar. Det vore
lika löjligt, om förståndet skulle för erkännandet av känslans för¬
nimmelser fordra förståndsbevis för deras verklighet, som det
vore, om känslan skulle av förståndet för var och en av dessa sat¬
ser begära en särskild känsloförnimmelse, som villkor för lämnan¬
det av sitt bifall till deras sanning.» Under sådana omständighe¬
ter vore det naturligtvis bäst »om vi aldrig behövde anlita det torr.i
förståndet utan kunde med aningen och känslan direkt inhämta
allting klart och tydligt. Naturen har emellertid förvägrat oss
denna lycka. IVärtom förlänar hon oss en ganska ringa kvanti¬
tet av sanning direkt på denna väg. Allt det övriga måste inhäm¬
tas medelbart genom begnindande och eftertanke. Sådan är
människans ställning i avseende på sanningen,

Vi ha således två slag av sanning och kunskap, en inre, le¬
vande , omedelbar och intuitiv samt en yttre medelbar och diskur-
siv. Det förstnämnda slaget, som är den kunskap varigenom vi
känna Gud och det gudomliga och som sådan är beroende av Guds
nåd, är det betydelsefullaste. Det andra återigen, som i synner¬
het är vetenskaj>ens ktinskap, och därför står jämförelsevis själv¬
ständigt, ja, negativt mot tron, måste kuvas och förödmjukas me¬
delst skepticismen. Beträffande vetenskapen ges det blott två
möjligheter, antingen ger den oss en absolut viss kunskap om till¬
varons problem — och detta är uteslutet — eller också ger den
en relativt viss kunskap och i det sistnämnda fallet är dess värde
som stödjepunkt i livsfrågorna så gott som intet.^ Men det är ej

‘ ••Tankar*, S. 299—301.

* •J.atom o.ss se till, huni l^ngt oaturvetenskaperna förmå leda ossl Aro dessa
tiUe absolut sanna, så finns ingen absolut sanning hos människan; äro de det
åter, så bör hon i studiet av dem komma till känslan av en mycket djup föröd*
nijukelse, ty hon tvingas därvid oupphörligt att resignera, än på det ena Uållet,
an på det andra«. Tankar. S. 220. Jfr .s. 216.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTl’ITR)NSBF.GREPPETS HISTORIA I'()RU KANT I 51)

endast i religiöstmetafysiskt liänseende, som det diskursiva och
vetenskapliga tänkandet är hjälplöst, utan också rent vetenskap¬
ligt sett. Vad förmår det egentligen att ge oss kunskap om?
Kj ens dröm och vaka kan det skilja åt, det enda skiljemärke vi
ha här är en känsla av större oregelbundenhet och obeständighet
ifråga om drömmen än i fråga om det vakna tillståndet.* Och
hur skola vi t. ex. logiskt kunna bevisa, att två människor upi>-
fatta en sak på samma sätt? Blott på grund av att de begagna
samma uttryck om föremålet! Detta kan knappast sägas vara
absolut bevisande.^ Alla teorier om nödvändiga orsakssamman¬
hang vila i grunden blott på lösa ant^anden och på vanor. »När
vi se, att samma sak ständigt upprepas på samma sätt, draga vi
därav den slutsatsen, att saken är en naturnödvändighet, såsom
t. ex. det, att vi i morgon få dager igen o. d. Men naturen bedra¬
ger stundom våra förväntningar och lyder icke sina egna lagar.

Genom denna skepticism gent emot det diskursiva tänkandet
kan Pascal sägas ha sökt i viss mån begrunda den religiösa in¬
tuitionen. I Vesprit géotnelrique sågo vi, hurusom de yttersta och
grundläggande principerna endast kunna kännas intuitivt. I
»Pensées» lär Pascal, att det ej endast är dessa principer — jiå
vilka han nu menar att icke mycket, framför allt ingen meta¬
fysik. kan byggas — utan också och kanske i ännu högre grad re¬
ligionens sanningar, som kännas på denna väg. Vetenskapen och
religionen vila sålunda båda på dessa intuitivt erfarna sanningar,
följaktligen äro vi nödsakade att tillerkämia intuitionen full giltighet
både i religiöst och kunskapsteoretiskt hänseende. Man kan där¬
för säga, att Pascals strävan i viss mån går ut på dels att klar¬
lägga de ursprungligaste religiösa intuitionerna, dels att visa, hur
religionens läror, grundade på dessa intuitioner, kunna få objek¬
tiv och subjektiv giltighet analc^ med t. ex. geometriens, som stö¬
der sig på intuitionen av sina utgångsbegrepp.

Dessa religiösa och vetenskapliga intuitioner äro på intet vis
av samma absoluta^ art som hos övriga kartesianer. lij heller når

* ^Tankar». S. 272—3.

* »Tankar*, 8. 273.

* ^Tankar*, S. 274,

* »Visserligen är det inte absolut säkert att den (den religiösa intuitionen)

är sann, men vem vägar påstå motsatsen*? Tankar . S. 216.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i6o

BERNHARD HEGARDT

man fram till dem genom något logiskt resonemang utan därige¬
nom att man försänker sig i vissa religiösa stämningar och tankar.
En av de betydelsefullaste bland dessa senare är tanken på döden
samt livets föi^nglighet och menii^slöshet. När Pascal tar upp
detta tema. få hans ord en levande klarhet och ursprunglighet,
som man sällan möter; de bliva »stränga och lågande». »Om du
dör utan att åtminstone ha kommit på rätta spåret till sanningen,
är du förlorad.» Pascals grundstämning gent emot livet är djupt
pessimistisk- »Människans liv är en kedja av vacklande, ledsnad
och oro» och »själen finner inom sig ingenting, som tillfredsställer
henne. Allt vad hon där ser väcker endast smärta och bedrö¬
velse. »* Människorna leva liksom vid randen av evighetens och
dödens avgrund under ständigt lidande och ledsnad, och de söka
genom alltmer stegrade, hetsande och bullersamma nöjen glömma
sitt lidande och den isande fasa, som slår emot dem från evighe¬
tens värld. »Denna sorglöshet hos så måc^a i en sak, som rör
dera själva, deras eviga väl och hela deras tillvaro, väcker hos mig
mera harm än medlidande. Den förvånar, den förskräcker mig.
Den har för mig någonting onaturligt, någonting hemskt i sig. »*
Döden är det, som väntar överallt och alla. »Upplösningen blir
hemsk, hur lustig komedien för övrigt kan vara. Man strör aska
på sitt huvud, och därmed är hela härligheten förbi.»® »Om man
tänker sig en hop livdömda och fjättrade människor, av vilka dag¬
ligen några avrättas i de andras närvaro, så att dessa kvarlevande
få i de förras öde se, vad som förestår dem själva, och blott vänta
på att turen skall komma till dem, medan de i ångest och förtviv¬
lan stirra pä varandra — så har man en gripande bild av män¬
niskolivet. «>*

Ännu betydelsefullare för Pascal är emellertid tanken på oänd¬
ligheten. »Det finns ingenting,-som för oss är så fnik-

tansvärt som evigheten»* och »när jag tänker på människan?
ömklighet och blindhet och alla de besynnerliga motsägelserna i
liennes natur, och när jag riktar min blick mot hela detta stumma

' ^Taftf<ar*. S. 207

- S. 4.

^ •Tirukar'». S. 202.

• •Tittikor*», S. 307.

' •Tankor». S. 0.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT l6l

universum och ser denna i dunklet trevande, åt sig själv lämnade
och till denna lilla vrå liksom vilsekomna varelse, som varken
vet vem som försatt honom dit, vad han där har att skaffa eller
vad det skall bliva av honom, när han dör, genombävas jag av en
rysnii^, liksom en människa, som imder sömnen blivit förd till
en hemsk och obebodd ö och vid uppvaknandet inte vet, var hon
befinner sig, och huru hon skall komma däiifrån.»' »Männi¬
skan bör betrakta naturen i dess helhet, i dess höga och sublima
majestät. Hon bör se bort från de föremål av lägre art och rang.
som omgiva henne. Hon bör skåda upp mot detta strålande Ijiis,
som är satt till en evig lampa i världssalen. Jorden måste härvid
förefalla henne som en liten punkt i jämförelse med denna rymd,
som denna sol överstrålar; och heimes hjärta måste fyllas av häp¬
nad, när hon betänker, att denna rymd åter i sin ordning själv
inte är annat än en helt obetydlig punkt i jämförelse med den
rymd, som de på fästet sig välvande stjärnorna kringsväva.»
överallt möter oss det oändliga med sina eviga gåtor. Betrakta
vi t. ex. en liten kålmask, så finna vi där en oänd'ig mängd små¬
delar, och fortsätta vi längre i sönderdelningen möta vi ständigt
allt flera och i det oändliga mindre smådelar, tills vi slutligen stå
»inför en ny avgrund». »Den som på detta sätt betraktar sig
själv, måste förskräckas för sig själv. Och när han betänker, att
han med den kropp, som naturen givit honom, svävar mellan
tvenne avgnmder,’oändlighetens och intets, måste han darra in¬
för alla dessa under. »^

För Pascal är inte det oändliga såsom det så ofta annars är fal¬
let hos religiösa intnitionister ett hav av sköirfiet. godhet, fuUkom-
Hghet och andra absoluta egenskaper. Ej heller är Gud, såsom
hos Malebranche, lika med det oändUga och intuitionen av detta
följaktligen identisk med Gudsintuitionen. Tanken på det oänd¬
liga är blott det varigenom vi nå eller rättare tvingas fram till det
intuitiva anandet och tron på Gud.® Inför det oändliga känner

^ pTankart, S. 36.

* »ronAof». S. 222, 224, 225.

* »Det är en oändlig sfär, vars medelpunkt är över allt, vars periferi är — in¬
genstädes. Och detta, att vär inbOlningslraft svindlar ^id n^iosta försök att fatta
^ådan storhet, må väl vata den tydligaste fingervisning vad Guds storti^t idile-
bär». Tankar: S. 223.

Göieb. Högsk. Arsskr. XXIV:2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i62

BERNHARD HEGARDT

han ingen kontemplativ hänföidse och beundran utan blott isan¬
de fasa. *Men de eviga viddernas tystnad uppfylla mig med för¬
färan», står det skrivet tvärs över ett av de papper, han under
nattens tystnad fulltecknat med sitt grubbel. Han liksom krym¬
per samman och förintas inför evighetens och oändlighetens o-
hyggliga väldighet. I sin fruktansvärda isolering käimer sig män¬
niskan helt hänvisad till den gudom, hon anar bortom denna värl¬
dens iskalla rymd.^ Allt mänskligt störtar samman, förståndet blir
blott ett löst flarn utan möjlighet att få något fotfäste i denna
ohyggliga avgrund. Intuitionen blir till sist det halmstrå, efter
vilket han likt en drunknande griper.

Men i så fall kan det knappast undgås att intuitionen mest blir
en personlig och individuell erfarenhet. Descartes och flera med
honom trodde sig kunna lösa frågan om intuitionens objektiva
och kunskapsteoretiska giltighet lika enkelt som ett matematiskt
problem. Hos Pascal sågo vi en ansats till att förvärva kunskaps¬
teoretisk giltighet åt det intuitiva vetandet, men för honom blir
frågan i s' ort sett ett öppet problem, som han i motsats till så
många andra ärligt medger sin oförmåga att kunna lösa. »Allt vårt
resonerande^går till slut upp i känslan. Beträffande inbillningen är
denna på samma gång både lik och olik känslan: lik henne däri,
att den^inte resonerar; olik henne däri, att den är otillförlitligare.
Det är därför stundom ganska svårt att avgöra, om en förnim¬
melse hos oss är en inbillning eller en känsla. Den ene kan påstå,
att min uppfattning av samma sak, som han uppfattar är en in¬
billning, men hans en känsla, den andre alldeles tvärtom. Det
borde därför finnas en domare för att avgöra frågan. Förståndet
erbjuder sig visserligen härtill men har det felet att kunna luta
åt vilketdera hållet som helst. Det fittus verkligen ingen sådan
domare*^.

Spinoza.

För såväl Spincza scm Pascal är Descartes utgångspunkten,
cch de äro i filosofiskt cch vetenskapligt hänseende utpräglade
rationalister cch matematiker. Men inte desto mindre kan man
ifråga cm den religiösa världsåskådningen knappt tänka sig två

* pTankar*^. S. 356.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT lÖJ

Större motsatser än dessa båda tänkare. Just det hos Gud, som
hos den ene uppväcker den största fasa och förskräckelse, hans
evighet och oändlighet, det blir för den andre den högsta lydcari
och friden. »De eviga viddernas tystnad uppfylla mig med för¬
färan», säger Pascal, och det ges »ingenting, som är så outhärdligt
för en människa som att befinna sig i fullkomlig stillhet —
utan rörelser, utan arbete, utan förströelse, utan intressen.»^
För Spinoza åter mynnar hela filosofien ut i att skåda allt
»sub specie aeternitatis», d. v. s. i den logiska nödvändighetens
och oföränderlighetens form. Då man betänker, att hos
kanske ingen annan av de kartesianska filosofema intuitionen
får en så stor religiös betydelse som hos dessa båda, säger det
sig självt, att den religiösa grundstämningen i deras väsen
måste komma att stå i intimt samband med deras lära om det in¬
tuitiva vetandet.

I religiöst hänseende skiljer sig Spinoza ej endast från Pascal
utan även från Malebranche och Descartes ej minst däri, att han
i motsats till dem står fri och oberoende gentemot dogmerna
och kyrkan. Sin ställning till den officiella religionen och kyr¬
kan har han sökt klargöra i sin »Teologiskt-politiska traktat».^
Han riktar här en skarp kritik mot tron på underverken, pro¬
fetiornas absoluta sanning o. d. samt söker upprätta en klar bo¬
skillnad mellan tro och vetande på så sätt, att sanningen och
dess sökande helt och ensamt tillfaller filosofien, medan religio¬
nen får fromhet och lydnad på sin lott. D. v'. s. det enda värde,
rel^onen har, är den religiösa och moraliska uppbyggelse, den

^ Pascal: »Taukar». S. 290.

* I ett btev till Oldenburg har han i tre punkter sammanfattat vad ti.m var
orsaken till denna skrifts tillkomst: 2} Teologernas fördcmar. Jag vet, att
det är dessa, som mest söka förhindra studiet av filosofier; min strävan går dör-
för ut pä att påvisa detta och sålunda undanrödja detta hinder för dem, sem äro
i atånd till ett sådant studium, z) Den åsikt en hel del personer ha cm mig,
som ständigt beskylla mig för atei&m. Jag är tvungen att så vitt möjligt förtaga
denna. 3) Frihet att tänka, och säga, vad vi tänka.» Bluwstein: »Spicozas
Briefwechsel um] andere Dokumente» 1916. s. 38.

Att någon förändring i fråga on Spinozas ställning till kyrkan och den offici-
etla religionen skulle inträffat, finnes intet skäl att antaga, allrsminst sedan
Preudenthal visat, att grunddragen till Etiken voro färdiga, när Teol. pol. traktat
utkom. Freudenihal: »Spinoza, Sein hébtn ond seine Lehre. Del. 1 (1904) s.
131—2. 169—70,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

164

BERNHARD HEGARDT

skänker dem, som äro i stånd att tro på dess läror. N^ot mer
betydande samband mellan Spinozas religiositet och någon av
de då bestående religionsformerna och sekterna lär man därför
svårligen finna. Det enda starkare inflytande han rönt i religiöst
hänseende är, som det är Dunin-Borkowskis förtjänst att klart ha
ådagalagt, från den judiskt-arabiska filosofien, vilken han studerade
i sin ui^dom. Medelbart genom denna filosofi lärde han känna
grundtankarna i den nyplatonska filosofien, den platonska kär¬
leken, det exstatiska uppgåendet i gudomen m. ra., och från de
judiska filosoferna och mystikerna härstammar också hans pan-
teism och den psykologiska grunden till hans determinism. * Den
judiska mystikens anda lever kvar hos honom tmder hela hans liv
ända in i dess sista skede även sedan han i övrigt börjat slå in
på andra vägar*, och om det också är Descartes, den filosof,
vilken haft det avgörande och grundläggande inflj^tandet
på Spinoza, som närmast är förebilden för hans intuitions-
teori, så torde den mäktiga stämningskänsla, som rymmes i
hans intuition dock huvudsakligen ha sin rot i den judiska
ra3rstiken — Innan jag går närmare in på Spinozas intuitions
problem vill jag i korthet framhålla några synpunkter på den
mycket omdebatterade frågan om den till synes något olika
ställning, intiiitionsbegreppet intager i hans tidigare och senare
skrifter.

Sedan gammalt har man menat. att den äkta av Spinozas skrif¬
ter, den s. k. »Tractatus brevis», huvudsakligen skulle stå under
renässansfilosofiens inflytande, och i synnerhet skulle Oiordano
Bruno betytt mycket härvidls^. Även om nyare forskare såsom
Frextdenthal och Dunin-Borkowski i allmänhet stå tämligen ne¬
gativa gentemot teorien om Brunos inflytande, så är det utan
tvivel riktigt, att renässansfilosofien och den judiskt-arabiska
filosofien vid sidan av Descartes spelat en större roU för detta
arbete än för något av de senare verken.® Dunin-Borkowski

^ Dunin-Borkowski: *Der jonge de Spinoza. Leben \md Werdegang im Ijch-
te der Weltphtlosopbie. (1910) s. 309. 212.

‘ Dunin-Borkowski: s. 189.

’ Cissirer har (»Brkenatnisproblem » II 3. 79—87) påpekat en hel del likheter,
i S3mQerhet beträffande intuitionen, mellan Spinoaa ock Campasella, och ytlåi
göra gällande, att det är denne av renässansfilosofema. som betTtt mest för Sp i-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 165

hax dock påvisat, att en hel del mer eller mindre nyplatonska
drag hos Spinoza, vilka man förut tillskrivit renässansfilosofiens
inflytande, torde få anses ha blivit förmedlade av araberna och
judarna.^ Så skulle enligt honom bl. a. fyrdelningen av kun-
skapsgraderna liksom benämningen »sann tro» för det förstånds-
mässiga vetandet vara hämtade från Gaon Saadja.^

Spinoza skiljer i Tractatus brevis på tre eller rättare fyra gra¬
der av kunskap.^ Den första kunskapsgraden föreligger, när
vi veta något genom blott förmodan, t. ex. om man räknar ut
ett reguladetri-exempel rent mekaniskt utan att ha klart för
sig, varför det förhåller sig så, och blott stöder sin visshet på
en hörsägen eller förmodan. Uppfatta vi reguladetriförhål-
landet såsom riktigt, emedan vi finna det vara sannolikt och
troligt, ha vi en något högre grad av visshet.^ Den tredje
och fjärde kunskapsgraden kunna, »ehuru sinsemellan skillda
åt, inte misstaga sig», ty de äro fullt sanna. Den tredje är
det diskursiva förståndet, varvid n^^ssnämnda räkneoperation
utföres klart, medvetet och exakt. »Men den fjärde, vilken
äger den allra klaraste kunskapen, behöver varken hör¬
sägner eller erfarenhet eller den logiska metoden, emedan den
genast genom sin intuition inser proportionalitet i alla räk¬
neoperationer». De två första kunskapsgraderna kallar han
»mening». Den tredje »kalla vi tro, emedan de ting, som vi fatta
ensamt genom förnuftet, inte förnimmas av oss utan äro oss be¬
kanta blott genom den förståndsmässiga övertygelsen, att det
måste förhålla sig så och inte på något annat sätt. Men
klar kunskap kalla vi den, som inte sker genom förstånds-

aoza. Mot detta opponerar sig emellerid Dunin-Bofkowski, scni menar, alt denna
Itkliet blott är »einer ans den vielen* (s. 197) och överhuvud taget torde det knap*»
past låta sig göra att påvisa någon viss filosof, scm hät\ndlag varit av någon
avgörande betydelse.

1 Han menar sålunda, att t. ex. epitetet »Guds son», som Spinoza i Tractatus
brevis har för förståndet, härstammar från Philon frän Alexandna. Dunin*
Borkowshi: s. Z22.

* Dunin-Borkowski: s. ^04.

’ Spinoia: »Kurzgefasste Abhandlung von Gott. dem Mcnsclien imd dessen
Gliick». övers, av Scharschmidt. (1907) s. 46—48.

^ Båda dessa kunskapsgrader sammanfattas i Elhices under benämningen en
»imagioatio».

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i66

BERNHARD HEGARDT

mässig Övertygelse utan genom känslan och njutandet av tinget
självt. • Denna står vida över den första och andra. Förstån¬
det är endast »ett kraftigt betygande genom grunder» och kan
blott lära m^, vad en sak »bör vara». ej vad den är i sig.
Tingens väsen kunna vi därför blott lära känna genom det »ve¬
tande, som inte består i en övertygelse genom grunder utan i
en omedelbar förening med tii^et självt. »^ Härav följer ock¬
så, att eftersom »Gud ensam har väsen och alla andra ting
inte äro några väsenheter, utan blott modi», så kan blott
intuitionen ge oss kunskap om Gud.^ Förståndet är blott
en mekanisk, yttre kunskap om de 3rttre tingen, ja det är
så hjälplöst, att man »medelst denna kunskap inte kan
komma någon vart, utan att man förut har kommit till
kunskap om och kärlek till Gud.» Dess enda värde blir därför
»att vara liksom en stege (eller ett trappst^) medelst vilken vi
svirra oss upp till den önskade punkten, eller likt en god ande,
som utan falskhet och bedrägeri bringar oss budskap om det hög¬
sta goda för att därigenom uppfordra oss till att söka detsamma
och förena oss med detta, vilken förening är vår högsta lycka och
frälsning. »^

Ingenstädes gör sig den mystiska ådern så gällande hos Spi-
noza som i Tractatus brevis, och detta gäller ej minst det intuitiva
vetandet. »Vi ha förut sagt, att deima kunskap inte uppstår
såsom följd av någon atinan utan i det föremålet självt ger
sig omedelbart till känna för förståndet, och att själen, om detta
föremål är härligt och gott, nödvändigt blir förenad därmed.
Härav följer nu oemotsägligt, att det är denna kunskap, som
är orsaken till kärleken (till Gud) så att, när vi känna Gud på
det sättet, förena vi oss nödvändigt med honom (då han blott
kan visa sig för oss och bliva känd av oss som det allra härligaste
och bästa), vari, som vi redan ha sagt, vår salighet består. Jag
säger inte, att vi måste känna honom, såsom han är, utan det är
tillräckligt, att vi känna honom i någon mån och äro förenade
med honom —och dock, vilken förening, vad fÖr en kärlek!» Vi
äro »av naturen så nära förenade med honom, att vi inte kunna

‘ Traci, brev. s. 52.

• Traci. brev. s. 97.

• Traci. brev. s. 106, 107.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 167

bestå eller begripas utan honom. Få grund härav och emedan det
mellan Gud och oss består en så nära förening, blir det klart, att vi
blott kunna kännahonom omedelbart».^ Genom intuitionen ensamt
lära vi känna Gud, och denna uppväcker i oss en sann kärlek till
honom, som stegras, ju mer vi lära känna honom.^ Spinozas
skildrit^ av denna gudomliga kärlek får stundom en nästan ez-
statisk karaktär. »Men vad kunna väl de säga oss, de, som inte
känna Gud? Att intuitivt uppgå i och förenas med gudomen är
ett under av lycka och härlighet. De »ur denna förening upp¬
komna verkningarna måste vara ojämförligt större och härligare
(än allt annat). Ty dessa måste nödvändigt vara beskaffade i
överensstämmelse med det, varmed de äro förenade. Bliva vi
varse sådana verkningar, så kunna vi sedan i sanning säga, att
vi äro pånyttfödda.» Vår första födelse var blott en ifr^a om
kroppen, men denna är en andens födelse och står så mycket
över den förra som själen och det gudomliga över kroppen och
det materiella. »Och denna (den andliga födelsen) kan med
så mycken större rätt och sannii^ benämnas pånyttfödelse, eme¬
dan först ur denna kärlek och förening följer, som vi skola visa,
ett evigt och oföränderligt bestående.»*

I Tractatus de intellectus emendaiione läres likaledes fyra kun-
skapsgrader, nämligen:

I. »Est perceptio, quam ex auditu aut ex aliquo signo, quod
vocant ad placitum, haberaus.

II. Est perceptio, quam habemus ab experientia vaga. hoc
est, ab experientia, quae non determiuatur ab ineellectu, sed
tantum idea dicitur, quia casu sic occurrit, et nuUum aliud habe¬
mus experimentum, quod hoc oppt^nat, et ideo tanquam incon-
cussum apud nos manet.

III. Est perceptio, ubi essentia rei ex aliare concluditur, sed
non adaequate; quod fit, quum vel ab aliquo effectu causam coUi-
gimus, vel quum concluditur ab aliquo universali, quod se mper
aliqua prc^rietas concomitatur.

' Tfoci. brev. 97.

* TfOci. brev. s. 72, 96.

* Tracé. brev. 8 . 106.

* Traci. brev. s. 98, 99.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i68

BERNHARD HKGARDT

IV. Denique perc^tio est, ubi res perdpitur per sQlam suAm
essestiam vel per cognitionem suae proziinae cansae.

Av dessa* definitioner att döma skulle alltså det förståndsmäs-
siga vetandet ställas lägre, än det var fallet i Tract. brev., i det
att det inte läi^e räknas som »adekvat» kunskap. Denna kun-
^apsart innebär huvudsakligen ett slutande från verkan till or¬
saken, och vi känna genom den tingen blott till 3’tan, ej deras
sanna väsen. I en not modifierar han emellertid detta därhän,
att han låter denna kunskapsart vara adekvat, i fall den
begagnas med största försiktighet och endast då.*

Liksom i Tract. Brevis söker han även här att närmare belysa
förhållandet mellan kunskap^adema medelst några exempd.
Vi ha ett vetande enligt den tredje kunskap^raden, när vi t. ex.
klart fatta, »att vi förnimma denna vår kropp och ingen
annan» och sluta därur att själen är förenad med kr<^pen
samt att denna förening är orsaken till förnimmandet, men hur
denna förening och förnimmelse är beskaffad kunna vi inte
förstå absolut därur». Intuitivt däremot känna vi detta för¬
hållande därigenom, att vi. på grund av att vi ha en fullt
adekvat kunskap om själens essentia, omedelbart fatta dess för¬
hållande till kroppen. Exempel på intuition äro vidare de enk¬
laste aritmetiska och geometriska fakta, såsom att två plus tre
är lika med fem och att två linjer, som äro parallella med en tred¬
je, även måste vara sinsemellan parallella. Ävenledes anföres
det reguladetriexempel, som traditionellt återkommer i samband
med intuitionsbegreppet såväl i de båda nu nämnda »traktater¬
na» som i Etiken.

Man märker genast hur intuitionen i definitionen här fått en
långt mer intellektuell karaktär än i Tract. Brevis. I samband
därmed är cckså det starka inllytandet från Descartes på-

^ Traetatus de inUUecixiZ enundotione. Tauchsitz edition. (1844) s. 12.

’ »Talis concltisio quamvis certa sit. non tamen satis tuta est, nisi niaziiuc
caventibns. Kam tiisi optime eaveant sibi, in errores statim iocideot. Ubi eauu
res sta abstraete condpiunt, non autem per yeram essentiam, statim ab
tmaginatione confucdnnlnr. K^m id, qned in se unum est. multiplex esse imagi-
nantur homines. Nam iis. quae abstraete. seorsim ct cenfuse condpivnt. cetniss
imponunt quae ab ip.sis ad alia magis ftmiliaria significardtm v&mpantnr; qno
fit, ut baec imaginentur eedem medo ac eas res imaginari lolent, qvib\*5 pT mvm
haec nomioa imposuenmt.» Tract iwexxd. s. 13.

Digitized by Google

Original from .

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 169

fallande, och liksom hos denne ställes intuitionen i samband
med vissa kunsk^>&regleT och är det intuitiva vetandet det ideal,
vi ha att eftersträva.^

I Ethices definieras kunskap^aderna på ett liknande sätt
som i Traci. emend. Det heter här, att »nos multa percipere et
notiones universales formare. I. ez singularibus nobis per sensus
mutilate, confuse et sine ordine ad intellectum repraesentatis;
et ideo tales perceptiones cognitionem ab experientia vaga vo*
care consuevi. 2. Ex signis, ex. gr. ex eo, quod auditis aut lectis
quibusdam verbis rerum recordemur, et earum quasdam ideas
formemus similes iis, per quas res imaginamur. Utrumque
huQc res contemplandi modum cognitionem primi generis, opi-
nionem vel imaginationem in posterum vocabo. 3. Denique
ex eo, quod notiones communes rerumque proprietatum ideas
adaequatas habemus. Vide coroU. prop. 38. et 39. cum eius co-
roll. et prop. 40. huius. Atque hunc rationem et secundi generis
cognitionem vocabo. Praeter haec duo cognitionis genera datur,
ut in sequentibus ostendam, aliud tertium, quod scientiam
intuitivam vocabimus. Atque hoc cc^oscendi genus proce-
dit ab adaequata idea essentiae formalis quonmdam Dei attri-
butorum ad adaequatam cognitionem essentiae rerum. »^

Som det torde framgå av ovanstående, synes det förefinnas en
del olikheter mellan de olika definitionerna på intuitionen i Spi-
nozas skrifter. Särskilt har det påståtts (t. ex. av Sigwart, Rosca,
Cassirer m. fl.) att hans åsikt om intuitionen i Tractatus brevis
skulle rätt väsentligt skilja sig från den han hyllar i de senare
skrifterna. Dels skulle han i dem tillerkänna det intuitiva ve¬
tandet ett mycket högre värde i förhållande till den diskursiva
kunskapen, något som åter skulle sammanhänga med intuitionens
mer mystiska karaktär i Tract. brev i det den där karaktäriseras
som en »känsla och njutande av tinget i sig», medan den i de

^ »Sulus quartus modus compreliendit essentiam rei adaequatam, et absquc
ecrohs periculo; ideoque maxime erit usurpaodus. Quomodo ergo sit adhibeudus.
ot rea incognitae tali cognitioae a nobis intelligantur, simolque ut hoc quani com-
pendiose fiat, curabunus ezplicare.

Postquam novimus, quaenam cognitio nobis sit oecessaria, tradenda est via
et methodus, qua res, quae sunt cognoscendae. tali cognitioue cognoscamus».
Tract. emend. s. 14, 15.

• Ethices II. Prop. 40. Schol. 2.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

170

BERNHARD HEGARDT

båda senare skrifterna säges vara »perceptio — ubi res perci-
pitur per solam suam essentiam vel per cognitionem suae proxi-
mae causae» eller bestå i ett »procedere ab adaequata idea essen-
tiae formalis quorundam Dei attributorum ad adaequatam
cognitionem essentiae rerum». Dels är kunskapen i Tractaius
brevis genomgående passiv. »Begripandet», heter det där »är
något rent passivt, d. v. s. vår själ förändras på så sätt, att den
mottager andra modi av tänkandet, som den förut inte hade.*
»Vi äro »Guds slavar», idén är något, som tillföres oss av Gud,
och vi ha blott att bejaka och förneka. I Ethices däremot är
intuitionen något rent aktivt.* A andra sidan har en hel del
forskare, såsom Wenzel, Freudenthal, Duuin-Borkowski m. fl.
hävdat den motsatta uppfattningen, att Spinozas intuitionsbe-
grepp trots allt i huvudsak är detsamma i alla hans skrifter, och för
min del kan j^ ej se annat, än att deras ståndpunkt är riktig.

Man får först och främst betänka, att ii^endera av de båda
traktaterna någonsin förelåg i fullbordat och avslutat skick, nå¬
got som man måste taga hänsyn till ifråga om definitioner och
termer. Det är t. ex. mycket riktigt, att en hel del uttryck och
utföranden i Tractatus brevis synas stå i strid med motsvarande
dylika i Ethices, men därmed är det inte sagt, att samtliga eller
ens de flesta av dessa motsägelser äro verkliga motsägelser,
och ser man närmare efter finner man även en hel del motsägande
uppgifter ej minst i fråga om kunskapsläran inom traktaten själv.
Ofta nc^ är därför, menar jag, orsaken till dessa motsägelser att
söka i den skiftande och vacklande terminologi, som förefinnes
inom Tract. brev.; så är t. ex. förhållandet med läran om den pas¬
siva kunskapen. Skall man härvidlag fatta Spinoza bokstavl^t,
så blir hela skriften omöjlig att förstå och ser man närmare efter
så skiner den högre kunskapens aktivitet igenom på mer än en
punkt. »Själens passivitet» är en term, som härstammar från
en tid^are period, då Spinoza hyste en mer substantiell uppfatt-
nii^ om själen som idéernas bärare. Åsikten är i huvudsak
övergiven, men uttrycket har fått stanna kvar såsom ett led

‘ Tfoct. brev. s. 74.

* Deona sistnämnda skillnad har särskilt betonats av Cassirer: •Erkeontnis-
problem». II. s. 77» 85.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 171

i den obestämda och vacklande terminologien i övr^t.* Man
måste också göra klart för sig, vad begreppen passivitet och
aktivitet faktiskt innebära för Spinoza. Intuitionen är visser¬
ligen högsta möjliga grad av aktivitet och frihet, men denna
sammanfaller med den absoluta nödvänd^heten och determinis¬
men och är således en aktivitet och frihet i helt atman mening
än den vi' vanligen inlägga i dessa ord, ty här blir det lika med
följandet av och underkastandet under lagen. När nu Spinoza i
Tract. brev. säger, att den sanna idén blir oss given och att vi
blott ha att följa den, så och förstår man lätt, att Spinoza kunde
tveka mellan uttrycken absolut passivitet och absolut aktivitet.*
Vad det olika värde som skulle tillkomma intutionen i de tidi¬
gare och senare skrifterna åter angår, så synes det mig, som vore
den mer en olikhet ifråga ora formen än saken. Tonen i Tract.
brev. är en helt annan än i de båda senare verken, där hela
framställningen är långt mer intellektuellt utformat, och detta
måste givetvis återverka på formuleringen av intuitionsbegreppet.
Intuitionen är visserligen i Iracl. brev »en känsla och njutande
av tinget i sig» och »ett vetande, som inte består i en över¬
tygelse genom grunder, utan i en omedelbar förening med tinget
självt», men såväl i Tract. de intellect. emend. som Ethices be¬
tonas ävenledes starkt intuitionens karaktär av omedelbart för¬
nimmande och skådande, »intuitive, nuUam operationem facien-
tes» och »uno intuitu videmus»).^ I sista dden av Etikens femte
bok läres likaledes det intuitiva uppgåendet i och föreningen
med gudomen i ordalag, vars lidelsefullt mystiska innebörd den
logiska formen knappast är i stånd att dölja. I samtliga tre skrif-

^ Dunin-Borkowski: s. 379—62. I Etiken läres kunskapens aktivitet blott
om de högsta kunskapsgradema, medan »imaginatio» och »experientia vaga»
fortfarande äro huvudsakligen passiva.

’ Såväl i Etiken som i Tractatus brevis läres det att yi i genom det intuitiva
vetandet bli ett med gudomen, och i den förra skriften betecknar detta det högsta
stadiet av frihet och aktivitet. Få båda ställena (i Tractatus brevis, s. X07-) är
Ottd rent aktiv* När vi äro ett med honom, ha vi också del i hans aktivitet, och
det blir alltså en inkonsekvens att tala om själens passivitet.

* Tfoct. de intellect. emend. s. X4. Ethices. s. 256. Man får också taga i betrak¬
tande hur lätt hos dessa kartesianska filosofer intuitionens matematiska och mys¬
tiska karaktär förenades, något som i synnerhet är fallet med Spinoza pä grund
av hans näatan religiösa syn pä det matematiskt och logiskt nödvändiga.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

172

BERNHARD HEGARDT

tema är också intuitionen framställd som den speciella kunska¬
pen om gudomen och tii^ens sanna väsen, medan »ratio» eller
det diskuTsiva förståndet är en »cognitio universalis » om det yttre
och mekaniska. Jag kan därför inte finna något enda faktum,
som bestämt talar för att Spinoza skulle i något väsentligt
avseende hava förändrat sin uppfattning om den intuitiva kun¬
skapen, tvärtom synes mig bl. a en sådan omständighet som
att det r^uladetriexempel, varmed han i alla tre skrifterna
åskådl^ör sina definitioner, upprepas nästan oförändrat, tala
för motsatsen.

Först i Etiken kan man säga, att förhållandet mellan kunskaps-
gradema blir något så när slutgiltigt och klart utformat. Som
vi sågo av den ovan anförda definitionen bestämdes ratio här
såsom varande ett slutande ur »notiones communes» {d. v. s.
tingens sanna gemensamhetsbegrepp i motsats till »notiones uni-
versales» = de empiriska, diffusa allmän- och artbegreppen såsom
människa, häst, djur o. d). Dessa notiones communes behand¬
las i några av de omedelbart föregående propositionerna, och i eu
av dessa {prop. 37) heter det: *Id quod omnibus commune (de his
vide supra lemma 2), quodque aeque in parte ac in toto est, nuUius
rei singularis essentiam constituit». Alltså tingens väsen äro inte
åtkomliga på diskursiv väg och i »lemma 2 », som sålunda blir det
enda ställe, där vi få en direkt upplysning om dessa »gemensamhets-
begrepps» art, heter det, att »omnia corpora in quibusdam con-
veniimt.» I det efterföljande beviset förklaras detta åter
att alla kroppar stämma överens däri, att de i sig innesluta be¬
greppet av ett och samma attribut,vilket här närmast är utsträck¬
ningen. Såsom exempel på andra gemensamma begrepp nämnas
även rörelse, hastighet och vila.^ Denna kunskapsart, ratio, har
således företrädesvis det yttre, allmänna och mekaniska till sitt
föremål. Intuitionen åter är ett »procedere »från den adekvata kun-

i »In his enim om nia corpora conveniont» quod tmius eiusdemqne atUibuti
conceptum involvunt (per. defin. i. huius); deinde quod iam tardius, iam celeriu^
et abaolute iam moveri, iam quiescere possimt.» Ethices II. Prop. 13 Lemma
t. Dem. a. 335. Den definition till vilken det hänvisas lyder: »Per corpus
intelligo modum, qui Dei essentiam, quatenus ut res extansa considetatur, certo
et detenninsto modo exprimit.» S. 323. Jfr. Prop 44. Sdiol. 2. Dem.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I 7 j

skapen om attribnten till tingens väsen («ssentia). Denna »essentia»
definierar han på följande sätt: »Till ett tings väsen hör det, med
vilkets sättande tinget nödvändigt blir satt, och med vilkets upp¬
hävande tinget nödvändigt blir upphävt, eller det, utan vilket
tinget och omvänt vilket utan tinget varken kan vara eller begri¬
pas».* På ett annat ställe* heter det, att »conatus, quo unaquaeque
res in suo esse perseverare conatur, nihil est praeter ipsius rei ac-
tualem essentiam». Denna strävan är evig®, och vad anden vid¬
kommer, består dess väsen i den adekvata och inadekvata idén
samt sammanfaller med den individuella viljan och begäret.®
Intuitionen är alltså kunskapen om det individuella, personliga
och levande. Detta betonas särskilt i Etikens femte bok prop. 36,
där det läres, »att andens i knn^apen vilande kärlek till Gud är
en del av den oändl^a kärlek, varmed Gud älskaf sig själv.» I
coroll. till denna propos. har han en liten utveckling av denna tan¬
ke. Det heter där: »Av detta se vi klart, vari vår salighet och
frihet bestå, nämligen i den beständ^a och eviga kärleken till
Gud och Guds kärlek tni människorna. Denna kärlek eller salig¬
het (beatitudo) kallas i de heliga skrifterna, för ära (gloria) och
detta inte med orätt. Ty må denna kärlek hänföra sig på Gud
eller anden (mens), så kan den fullt riktigt kallas själsfrid (recte
animi aequiescentia), som i sanning inte skiljer sig från ära. Ty
så långt den hänföres på Gud är den glädje (laefitia) — om det
är tillåtet att här begagna detta ord —. åtföljd av idén om ho-

' »Ad esMiitiaiii alicuius rci id pertiuere dico. quo dato res necessario ponitur
ct quo sublato res necessario toilitur; vel id. sine quo res. et vice versa quod shic
rc nec esse nec condpi potest. * Ethices II. Def. 2. S. 225.

• Ethiets III. Prop. 7.

’ »Conatus. quo unaquaeque res in sno esse perseverare conatur, nullum tern-
pits finituin. sed indeftnitum tnvolvit.» Ethices III. Prop. 8.

^ »Mentis essentia ex ideis adaequatis ot inadaequatis constituitur.» Ethiccs
111 . Prop. 9. Dem.

* >Hic conatus quum ad mentem solatn refertur. vohmtas apellatur; sed qtnnn
ad mentem et corpus stmul ref ert ur. vocatiir appetitus. qut proinde niliil aliud
est. quam ipsa hominis essentia, ex cuins natnra ea. qnae ipsius conscrvatibne
i iis er v iuDt, necessario sequuntur; atque adeo bomo ad eadem agendum deter*
mioatus est. Deinde inter appetitum et cupiditatem nulla est differentia. nisi
qnod cupiditas ad homines plenimque referalur. quatenus suiappetitussuntconcii;
et propterea sic definiri poteSt, nempe enpidftas est appetitus cum eiusdem con*
scientia.» Prop. 9. Schol.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

174

BERNHARD HEGARDT

nom själv, och detsamma gäller, om den hänföres på den mänsk¬
liga anden. Emedan vidare vår andes väsen endast består i kun¬
skapen (in sola cognitione consistit), vilkens princip och grundval
är Gud, så blir oss därmed klart fattbart på vilket sätt och i vilket
hänseende vår ande till väsen och existens följer ur den gudom¬
liga naturen och för alltid är avhängig av Gud.»

Han fortsätter: »Jag har ansett det vara mödan värt att om¬
nämna detta ör att med detta exempel visa, hur mycket mer
kunskapen om de enskilda tingen (rerum singularium cognitio'
som jag kallat den intuitiva eller den tredje arten av kunskan
(qiiam intuitivam sive terti generis apellavi) är värd, och hur myc¬
ket mer den förmår (potiorque) än det allmänna vetandet (cogitio-
ne universali), som jag s^ vara av det andra slaget. Ty ehum
jag i första delen helt allmänt visade, att allt — och följaktligen
också den mänskliga anden — beror av Gud, så gör likväl detta
bevis, hur riktigt det är utfört och hur högt över allt tvivel det
än är, dock inte på långt när samma intiy^ck på vår ande (non ita
tamen mentem nostram afficit) som om detsamma slutes ur vä¬
sendet av något enskilt ting, (ex. ipsa essentia rei cuiuscumque
singularis), om vilket vi säga, att det beror av Gud.»

Intuitionen och det logiska vetandet skulle alltså skilja sig åt
först och främst genom att den förstnämnda kunskapsarten är
omedelbar och i högre grad en levande känsla och upplevelse,
varför den också erhåller ett betydligt högre värde. Det logiska
omdömets och slutandets form synes vara gemensam för dem bägge,
men såväl premisserna som kunskapsföremålet äro olika. De
förstnämnda äro ifråga om ratio notiones coraniunes och ifråga
om »scientia intutiva» attributen, medan kunskapsföremålet i det
första fallet är tingens egenskaper och i det senare fallet deras
essentiae. Det kan nu emellertid inte nekas att Spinoza angående
dessa saker är något både dunkel och knapphändig. Vad t. ex.
notiones comraunes beträffar har han ingenstädes klart framställt,
varken vad de äro, eller i vilket förhållande de stå till attributen.
Delvis synas de vara identiska med dessa, åtminstone tyckes
detta framgå av de citat, som anförts härovan, att utsträckningens
attribut är gemensamt för båda begreppsarterna, men å andra
sidan kunna ju rörelse och vila dock aldrig räknas till attributen.
Vad tingens väsen åter angår, så blir även deras förhållande till

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT

175

tingens egenskaper (propriatates rerum) lämnat i. dunkel.* Ej
keller ger oss det definitionen åtföljande reguladetriexemplet nå¬
gon upplysning angående de nu påpekade dunkla punkterna, och
den skillnad, som enligt detta exempel skulle finnas mellan de
båda högsta kunskapsarterna, är huvudsakligen av psykolc^isk
art i det att sanningen vid det intuitiva vetandet fömimmes av
oss mera omedelbart och därför även mera visst.

Descartes’ och Spinozas intuitionsbegrepp överensstämma
först och främst däri, att de synas ha sitt ursprung ur matema¬
tiken. Som exempel på intuition anföra båda de enklaste
och klaraste matematiska fakta och förhållanden. För Descartes
voro emellertid både de principer och axiom, som ligga till
grund för det logiska och matematiska förfarandet, samt de
enklaste matematiska och logiska förhållandena, vilka man är i
stånd att omedelbart inse eller överblicka, föremål för intuitivt
vetande. Spinoza åter betonar (t. ex. medelst reguladetriexem¬
plet) det omedelbara, syntetiska enhetsskådandet endas ; i vårt
uppfattande av logiska förhållanden såsom varande av intuitiv
natur. Han skiljer sig även från Descartes genom sin lära om in¬
tuitionen som den speciella kunskapen om essentia i motsats
till förståndet såsom cognitio universalis.

Descartes sökte förena den logiskt nödvändiga och allmängiltiga
vissheten med den psykologiskt-intuitiva genom sin lära om den
klara och tydliga perceptionen, och på liknande vägar är även
Spinoza inne. Liksom hos Descartes är intuitionen det mål och
ideal, som all kunskap strävar efter, varför också hans kunskaps¬
teori i viss mån blir en beskrivning på hur den intuitiva kunska¬
pen uppnås.® För den förkantianska filosofien är dessutom hu-

^ W^niel menar (i »Die Weltanschaimg Spinozas(1907) S. 193.) att dessa be*
grepp äro identiska. Detta är dock knappast möjligt, ty det strider ej endast
mot hela sammanhanget i Spinozas system utan också direkt med den av oss ovan
citerade prop. 37. Etbices II. Jfr. även ovan anförda cit. ur Elitc V. Prop.
36. Schol.

* »Summtta mentis conatus summaque virtus est res intelligeretertio cogniticris
genere.» Ethxus V. Prop. 23. »Solus quartus modus comprehendit essentiam
rei adaequatam, ct absque erroris periculo ideoque mazime erit usurpandus.
Quomodo ergo sit adhibendus, ut res ineognitatse taJi cognitione a sobis intelli-
g^ntur, simulque ut boc quam compendiese fiat. curabimus explicare.

Postquam novimus, quaenam cognitio nobts sit necessaria, Iradenda est via et

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

176

BERNHARH DEGARDT

vttdmomentet i dess kiuiskapsteori överhuvud hur maa skall
kunna komma till en sann kunskap om tinget i sig. Kunskapen,
vilken form den eljest än må äga, blir i mer eller mindre grad
ett skådande av kunskapsobjektet. I synnerhet kräver det mate¬
matiska förfaringssättet, som ju Spinoza kanske mer än någor
annan av dessa filosofer tillägnat sig. i ..ig vissa, intellektuella
åskådningar, på vilka man sedan har att bygga vidare. Redan
det diskursiva och logiska vetandet har fÖr Spinoza en gcifåHlig
karaktär, varför han också på ett ställe kallar de logiska bevisen
för själens ögon,^ och ännu mycket mer ett direkt skådande av
tinget i sig blir givetvis intuitionen.

»Idea vera debet cum suo ideato convenire.Detta är således
det, som bör utmärka en sann idé. att den överensstämmer med
sitt föremål, och därför består även den rätta kunskapsmetoden i
»kunskapen om vad den saima idén är, i det den särskiljer denna
från de Övr^a föreställningarna och utforskar den efter dess natur.
Detta är huvudfrågan och allt annat i jämförelse med detta bi¬
saker. Följaktligen måste också till dessa sistnämnda räknas
frågan om ett annat sanningskriterium på den adekvata idén än
dess egen inneboende visshet. Liksom vi inom matematiken, när
vi klart inse ett förhållandes riktighet (t. ex. att två gånger tre
är lika med sex), nöja oss med den omedelbara vissheten härom,
så böra vi inte heller här fråga efter ett annat kriterium än den
klara och omedelbara visshet, som ligger i den adekvata före¬
ställningen själv. Skulle vi fordra ett annat kriterium, så skulle
detta i sin tur behöva ett dylikt på sin visshet och sannii^ och så
stodo vi inför en oändl^ regress.^ »Härav framgår klart, att viss¬
heten är ingenting annat än det objektiva varat självt, d. v. s.
det sätt, varpå vi förnimma det formala varat är vissheten själv.
Av detta framgår åter att ifråga om vissheten hos en sanning be¬
hövs intet annat kännetecken än att man har den sanna idén. »^

inethoduä, qua res, quae stmt cognoscendae. talieognitiune cognoscamus.» Tract
lU intellect. emend. S. 15.

^ »Mentis enim octilt, qutbus res videt observatque, sunt ips» demoilstrationes. •
HtkieSi. V. Prop. 23. Scbol.

* ESkices I. Aidom 6.

* Traci. de inietlect. emend. S. 17.

^ Traet, de iHteliect. emend. S. 15—16.

* •»Hioc patet, quod certitudo ethi! sit praeter ipsaxD esaentiam obiectiraiD;

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I77

Sanningen uppenbarar sig själv *, och den sanna idén är normen,
medelst vilken vi skilja sant och falskt åt.^ Idén är inte något
»stumt som en bild på en tavla * utan äger i sig en levande
visshet.* Alltså »den, som har en sann idé, den vet tillika, att
han har en sann idé och kan inte tvivla på sakens san¬
ning. »®

I intuitionen sammanfalla därför sanningen och dess kriterium.
Intuitionens enkla, nästan matematiska klarhet, vilken, som Spi-
noza så starkt betonar, ifråga om visshet är sig själv nog, synes
mig också vara den närmaste anledningen till att han, som vi
nyss påpekade, tyckes finna det vara onödigt att lämna några
ytterligare upplysningar om intuitionen än de något torftiga och
dunkla sådana, som nu stå oss till buds. Det intuitiva vetandets
egenart av en gentemot förståndet självständig, i sig viss och ome¬
delbart förnummen kunskap, modifierar Spinoza dessutom rätt
väsentligt genom sin lära om att vad som förnummits på intuitiv
väg även kan logiskt klart och uttömmande återges och be¬
stämmas. »Var och en, som har en sann idé, vet att en sann
idé innesluter i sig den högsta vissheten», men »att ha en sann
idé betyder just ingenting annat än att känna den på fullkomlig¬
aste och bästa sätt».^ Och vi känna ett ting »på fullkomligaste
och bästa sätt» ej endast emedan kunskapen om det har intuitiv
form, utan också emedan vi fullt adekvat kunna uttrycka, vad
vi förnummit, ty intuitionen är på intet vis såsom hos mysti-

id est, modus. quo seatimus essentiam foimaUm, est ipfa certHudo. Usde ileivni
patct, quod ad certitudinem veritatis duUo alio siguo sit opus. quam verani habere
ideam.» Ttaci. dt intelUct. emend. S. 17.

^ — — — •veritas, uti osteadimus, se ipsam patefadt. * Ttaci. rntcfid.
S. 19.

* - •ntc sane aliquis de bac re dubitare potest, nisi putet, ideam quid mu*

txim instar picturae in tabula. Liksom Descartes åberopar han sig också på den
omedelbara visshetskänslan i det ögonblick man är övertygad om något. »Et
quaeso, quis sdre potest, se rem aliquam intelligere, nbi prius rem intelligat? hoc
est quis potest sclre, se de aliqua re certum esse, nisi prius de ea re certus sit?
Deinde quid idea vera clarius et certius dart potest. quod norm a sit veritatis?
Sane sicut lux se ipsam et tenebras manifestat, sic veritas nonna sui et falsi est.»
Eihiets. II. Prop. 43. Schol.

* »Qui veram habet ideam, simul scit se veram habere ideam, ncc de rei verit ate
poteat dubitare.» Ethices. Prop. 43.

* Eihiets. Prop. 43. schol.

Göitb. Hogsk. Arsskf. XXIV: 2. \z

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

178

BERNHARD HEGARDT

kerna något obeskrivligt eller outsägligt. Detta fullt adekvata
uttryck är den sanna och riktiga definitionen, som sålunda
blir en art exakt beskrivning på intuitionens kunskapsinnehåll.*
I Tract. de intellect. emend., där frågan om definitionen och
tingets essentia blir utförligast behandlad, skilde Spinoza på
två möjligheter ifråga om intuitionen, nämligen att denna
är ett vetande, där tinget antingen fattas omedelbart genom sitt
väsen självt eller också genom kunskapen om dess närmaste or¬
sak.® I överensstämmelse härmed blir också definitionen av två
slag, dels av det skapade tinget och dels av det icke skapade,
d. v. s. gudomen, och som exempel på det första slaget anföres
definitionen av cirkeln.® En definition är riktig när den är fullt
uttömmande och inte lämnar rum för det ringaste tvivel samt klart
skiljer sitt föremål från andra väsen. Definierar man cirkeln
såsom en figur, där linjerna från centrum till periferien äro lika
stora, så är det klart att definitionen på intet vis uttrycker cirkelns
väsen utan blott en av dess egenskaper. Riktig ar den däremot
om jag säger att cirkeln är den figur, som bildas av en godtj’ckUg
linje, vars ena ända är fast, medan den andra är rörlig. I det
sistnämnda fallet ha vi en klar och tydlig beskrivning på hur vi i
den intellektuella åskådningen av cirkelns idé föreställa oss dennas
avbildande och figurens konstruktion.*

Ehuru sålunda intuitionens skådande och visshet föregår det
logiska vetandet och tolkandet, äro dessa båda faktorer ingalunda
skilda åt. överhuvud t^et finner man hos Spinoza aldrig något

1 »Definitio ut dicatur perfecta, debebit intim^im esstniiam rei ezpUcare, el
cavere« ne eius loco propria quaedam usurpcmus.» Vid denna sin lara cm defi¬
nitionen lägj^er Spinoza stor vikt »Quare cardo totius huius sccundae nietbodi
partis in hoc solo versatur, nempe in conditionibus bonae definltionis ccgncr ccndis.
et deinde in modo eas inveniendi.» TracL ctnetid, S. 36.

' Den första inträffar när vi intuitivt skäda Gud eller attributen, medan deo
andra gäller för de skapade tingen. Följaktligen är det sistnämnda fallet mest
aktuellt, (dä det första blott gäller i några undantagsfall) varför också i Etikm,
huvudsakligen detta ar medtaget i definitionen pä intuitionen.

• »Si res si t creata. difinitio dcbebit. uti dix *n;us, ccnipreherdeie cawscm pro-
ximam. £x. gr. drculus secundum banc Icgeui sic esset definiendus: cvm cf^e
figuram, quae describitur a linea quacumque, cuius alia cxlrcmitas est fixa. alia
mobilis, quae definitio clare comprehendit causani proxinipra.» Tract^ fmfid.

37 *

* Traci. euiend, S. 36—37.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT I79

exempel på att han direkt åberopar sig på den intuitiva vissheten
och evidensen i motsats till det logiska vetandet, och intuitionen
får därför i motsats till vad som var fallet hos Descartes och ännu
mer hos Pascal en mer formell än reell betydelse.

Skillnaden mellan sann och falsk, adekvat och inadekvat kun¬
skap blir hos Spinoza av rent kvantitativ och graduell art. All
kunskap innehåller något positivt i sig, och misstag och sanning
förhålla sig till varann som delen till det hela.^ Av sådan art blir
även skillnaden mellan intelligens och intuition. Den förras kun-
skapsföremål är tingens allmänna egenskaper, hur de gestalta
sig i de olika föremålen och i vilket förhållande de sinsemellan stå
En definition på ett tings essentia måste kunna ange alla
tingets väsentliga egenskaper, men ratio kan blott se hur en
eller ett par egenskaper gestalta sig där. Därför säges i
definitionen på denna kunskapsart i Tract. emend. ratio beträf¬
fande essentia ha en inadekvat kunskap. I Etiken åter är saken
klarare utformad därhän att eftersom ratio och scientia intui¬
tiva båda skola vara adekvata, kunskapen om essentia endast
tillkommer intuitionen. Förståndet har blott en partikulär kun¬
skap om essentia, och man kan därför säga att ehuru denna
kunskapsart är adekvat inom sitt område det dock endast är
intuitionen som är absolut adekvat. Det intuitiva vetandet
kommer också att ligga till grund för det diskursiva i så måtto
att det senares utgångspunkter samt metafysiska och därmed
även kunskapsteoretiska grundvalar kännas intuitivt.*

Nu ges det emellertid några svårigheter beträffande intuition
och intelligens, som en intuitionsfilosof svårligen kan undgå, att

^ C(^ssirtf. I S. 76.

* éSiid optima couclti-sio erit dcpromenda ab essentia aliqua particulari affir-
mativa, sive a vera et legitima dcfinitione. Kam ab axicxnatis solis luiiversalibns
Qon potcst Intellcctus ad singularia dcsccndere, quaodoquidcm axiomata ad ixifi*
nita se extendunt, nec intellcctum magis ad unum, qiiam ad aliud strgnlare con-
templandiim determinant. Quaro recta invenicndi via est ex data aliqua defini-
tione cogitationes form are. ^Tract. etnntd. S. 36. Den metafysiska och kunskaps¬
teoretiska grundvalen, jag Åsyftar, äro attributen och Gud eller substansen, vilka
han (i Ethices. I. Dcfin. III och IV.) definierar pA följande sätt: »Persubstantiam in*
ielligo id quod in se est et per sc concipitur; hoc est id cuius conceptus non in¬
diget conceptu alterius rei. a quo formari debeat. — Fer attributum intelligo id
quod intellcctus de substantia percipit taiiquam ciusdem essen tiam coostituens.»

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i8o

BERNHAKD HEGARDT

inlåta sig på. Den ena är, varför vi överhuvud t^et skola be¬
höva begagna oss av ett intellektuellt och logiskt vetande, när
det gives ett intuitivt. Spinoza svarar med att hänvisa till den
»mänskliga svagheten» och vår oförmåga att kunna fatta den gu¬
domliga ordningen samt påpekar »ea tamen, quae hucusque tali
cognitione (intuitionen) potui intelligere, perpacua fuenmt».*
På intuitiv väg förmå vi blott känna några av de enskilda tingens
väsen, men intuitivt fatta det hela förmå vi inte. Den andra
svårigheten är den; Om en sak är intuitivt viss så att dess sanning
»se ipsam patefacit», varför skola vi då behöva logiskt bevisa att
det förhåller sig så? Härtill genmäler han; »Man skall måhända
undra över att vi vilja förståndsmässigt bevisa vårt påstående
att den goda metoden är den, som visar hur vår ande bör ledas i
enlighet med den givna sanna idén såsom norm (datae verae idae
normam). Detta synes ju leda till den konsekvensen, att den
(idén) inte är känd genom sig själv, ja, man kunde till och med
fråga sig, huruvida vi alls dragit riktiga slutsatser. Ty om vi
sluta riktigt, böra vi begynna med den givna idén och då det
behövs ett bevis för att (kunna) beg>'nna med den givna idén,
måste vi återigen bevisa vår slutsats och sedan åter denna andra
och så vidare i det oändliga. Men på detta svarar jag: Om
någon händelsevis hade gripit sig an med att undersöka natu¬
ren på så sätt att han hade i behörig ordning ernått de övriga
idéerna, i det han utgick ifrån den givna idén såsom norm,
då skulle han aldrig ha tvivlat på dess sanning, ty då sanningen,
som vi ha visat, uppenbarar sig själv, skulle allt tillflutit honom
av sig själv. Men emedan detta aldrig eller sällan inträffar, är
jag nödsakad att så tydligt (logiskt) klarlägga detta, på det att vi
skola medelst en förut uttänkt plan kunna ernå det som vi inte
förmå uppnå genom en tillfällighet. »*

Särskilt i religiöst hänseende är det som Spinoza i fråga om
intuitionsbegreppet skiljer sig från Descartes. Ty om man un¬
dantager den intuitiva vissheten om Guds existens så ar in¬
tuitionens samband med det religiösa livet hos den sistnämnde filo¬
sofen tämligen obetydligt. Annorlunda är det hos Spinoza; hos

* enuud, S. lo, 13.

^ Troet, ewnd, S. 19.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT l8l

honom är Gud målet mot vilket allt strävar hän och uppgår i och
intuitionen såsom den speciella gudskunskapen får därför en
stundom rätt starkt utpräglat mj^stisk karaktär. Hos Descar-
tes var existens ett begrepp, en egenskap, som bland andra
dylika nödvänd^t tillkom den absoluta idén. Gud, men hos
Spinoza är Gud snarare den absoluta existensen och det abso¬
luta -väsendet’ självt, i vilket vi försänka oss. Gud inne¬
sluter i sig allt väsen och vara och därav följer även att han
är den yttersta betingelsen för all kunskap. »Den mänskliga
anden har en fullt adekvat kunskap om Guds eviga och oänd¬
liga väsen» och »härav se vi att Guds oändliga väsen och hans
evighet är bekant för alla. Men då nu allt är i Gud och begripes
genom Gud, så följer av detta att vi ur denna kunskap kunna här¬
leda rätt mycken adekvat kunskap och sålunda kunna bilda (for-
mare) denna tredje kunskapsart om vilken vi talade i schol. 2. till
prop. 40 i denna del och om vilkens företräde och nytta vi skola
tala i den femte delen. »^

Intuitionen är ej endast det högsta målet och idealet i kunskaps-
hänseende, utan den intuitiva upplevelsen är även identisk med
högsta dygd och lycka. Den intuitiva kunskapens värde i religiöst
hänseende hos Spinoza ligger inte så mycket i dess betydelse som
: peciell kunskap om det gudomliga, utan snarare i att den är ett
skådande av tillvaron »sub specie aeternitatis ». Ty i kunskapsteore¬
tiskt hänseende är skillnaden mellan intelligens och intuition ej så
betydande, att den sistnämndas egentliga värde kan baseras på den¬
na skillnad, utan, som han själv påpekar i det ovan anförda citatet
från Etik V. Prop. 36. Schol., har detta mera sin grund i intuitio¬
nens karaktär av känslomättad upplevelse. Det logiskt-diskursiva
vetandet kan visserligen bevisa, att Guds existens är nödvändig och
att vissa egenskaper tillkomma hans väsen, men Spinoza menar lik¬
som Pascal, att detta inte gör på långt när samma intryck på oss
som den intuitiva upplevelsen av det gudomliga. Det intellek¬
tuella vetandet är »en sann tro,» som genom att visa oss, att något
är logiskt riktigt, leder oss uppåt och fram till det intuitiva skå¬
dandet. Klarare än både Descartes och Malebranche synes han
mig ha fattat intuitionens speciella karaktär av religiös upple¬
velse, och som sådan hade den också haft stor betydelse i hans

* Ethices II. Peop. 47. Schol.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

I 82

BERNHARD HEGARDT

personliga liv. Om sig själv berättar han i början av Tract. emend.
hur han, sedan han insett det fåfäi^liga och förgängliga i den
lycka denna världen kunde erbjuda oss, likt en dödssjuk som söker
efter det enda botemedlet sträva de att finna en mening i tillvaron
samt ett evigt och bestående värde, vilket sistnämnda han fann
i den intuitiva enhetsupplevelsen i och kärleken till det gudom¬
liga. i»V’^äl voro dessa ögonblick sällsynta och av kort varaktig¬
het i början, men sedan det sanna goda blev mig mera bekant,
blevo även dessa av längre och större varaktighet», för att till
sist dominera hela hans liv.

För de österländska folken med deras mer oroliga och rörliga
temperament spela begreppen evighet, oförgänglighet och frid en
långt betydelsefullare roll i religiöst hänseende än för oss. Spinoza
har djupt tillägnat sig den österländska uppfattningen av evig-
hetslivet och kombinerat denna med sitt stränga judiska In¬
begrepp och sin under inflytande av den kartesianska filosofien
utvecklade rationalism. Den världsbild, som möter oss i hans
skrifter, är också helt igenom logisk och matematisk, där härs¬
kar evig och oföränderlig nödvändighet och determinism, ja.
även »de mänskliga handlingarna och begären skall jag betrakta
just så, som rörde det sig om linjer, ytor eller kroppar».^ Allt
reduceras till logiska och matematiska förhållanden, t. o. m.
den yttre kausaliteten omvandlas till ett inre logiskt följd-
förhållande. »Den mänskliga anden är en del av Guds oändliga
förstånd», varför »andens väsen består i kunskapen»®, och den
individuella viljan själf blir blott ett »bejakande och förnekan-
de i överensstämmelse med den sanna idéen»,® Ja den åsikten
att det skulle ges en fri vilja och följaktligen något irrationellt
i tillvaron ter sig för Spinoza som något värdigt deu stora
hopen, där »de flesta synas tro, att de äro fria, för så vitt de få
frossa i sina lustar och att de uppge sin rätt därtill, för så vitt
de bliva nödgade att leva i överensstämmelse med den gudom¬
liga lagen. »^

* Ethiccs. III. Pra.*faUo.

* »Hinc scquitur mcntcm luuuanaiii partciii cssc iitfiiiiti inlellcctiis Dci. •

II. Prop. XI. Coroll. •Mcntis esseiitia iu cogDitione consisUt». V. Prop. 38.

* FJhices II. Prop. 49.

* Eihiccs V. Prop. 41. Schol.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INTUITIONSBEGREPPETS HISTORIA FÖRE KANT 183

Sanningen, friden och evigheten kan man säga äro ledstjärnorna
i Spinozas filosofi, och alla dessa begrepp, ej minst evighetens, få
sin karakter av hans värdering av det logiskt nödvändiga ^ Den
sanna friheten består för honom inte i att menii^slöst kastas hit
och dit på lidelsernas mörka och stormiga hav ntan i den klara och
lugna insikten i tillvarons logiskt och matematiskt lagbuiidna sam¬
manhang, något som vi kanske kunna förstå, om vi tänka på den
känsla av befrielse och klarhet, man erfar, då man plötsligt inser
lösningen av ett dunkelt problem. Aldrig blir Spinoza så vältalig,
som när han skildrar den frid och lycka, den sanna kunskapens nöd¬
vändighet medför, och hans sannigssökande liksom vilar sig i hans
determinism. Endast i det eviga, nödvändiga och oföränder¬
liga kan han få slutgiltig frid och känna trygghet och ro.*

»Saligheten är ingenting annat än den själsfrid, som uppkom¬
mer av den intuitiva gudskunskapen »* Endast genom den klara
insikten och kunskapen förmå vi behärska och övervinna affek¬
ten samt bliva fria och rent aktiva till vårt väsen. »Av detta inse
vi lätt, vad den klara och tydliga kunskapen, och i synnerhet den¬
na tredje art av kunskap, vilkens grundval är kunskapen om Gud,
förmår över affekten. »^ Därför består även »andens högsta
strävan och högsta dygd i att känna tingen i enlighet med den
tredje arten av kunskap,»® och »ur denna tredje kunskapsart upp-

^ 1 «tt brev tiU Meyer (»BriefwcchselS.2 21— 4) bar Spinoza nannare utvecklat,
vad ban menar med oändligbet och evighet. Det sant oändliga är inte lika med
rlct kvantitativt obegränsade (säsom t. ex. världsr>'mdens oändlighet), ty be*
träffande detta kan man alltid tänka sig ett mera. ett ännu oändligare, varför
ett sådant oändlighetsbegrepp inte kan sägas vara absolut. Den verkliga oänd¬
ligheten ba vi inte att söka i den yttre världen utau i den inre andliga och lo¬
giska. Som exempel pä en dylik oändligbet anför ban det oändliga antal olika

rum. som kan tänkas uppkctnma om en liten cirkel rör sig innanför cn större så-

♦

dan. Pä sä vis blir kan man säga det oändliga klart infogat incm Icgiskt-mate-
matiska ramar, och vad som gäller cm oändligheten överhuvud gäller naturligtvis
även om tidens oändlighet, evigheten.

* »Nam quatenus intelligimus. nihil appeterenUi id. quod neceasarivm est. nec
absolute. nisi io veris acquescere possrmus;* Ethices IV. Appendiz. 32.

^ -»beatitudo nihil aliud est. quam ipsa animi acquefcentia. quae ex Dei

intuitiva cognitione oritur. * Elhices IV. Appendix. 4.

* Ethices V. Prop. 20. Schol.

* tSummus mentis conatus summaque virtiis est res intelligere tertio eognitionis
genere. * Ethices V. Prop. 25.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

184

BERNHARD HEGARDT

kommer den högsta frid och ro, som gives kan.Genom det
logiskt-diskursiva vetandet känna vi tingen endast sub qmdant
specie aeternitatis*, genom intuitionen åter helt siib specie aeter-
nitatis »Evigheten är Guds väsen självt» (aeternitas est ipsaDei
essentia), och ju längre någon har kommit beträffande denna
(= den intuitiva) kunskapsarten, desto bättre blir han medve¬
ten om sig själv och Gud, d. v. s. desto fullkomligare och lyck-
saligare är han ^ En sådan människa blir evig och odödlig redan
här i livet och ett med Guds väsen *

»Kärlek är glädje åtföljd av idén om en yttre orsak» och »vid

allt, vad vi känna enligt den tredje kunskapsarten, förnimma vi
glädje, förbunden med idén om Gud som orsak». Därför »upp*
kommer nödvändigt ur denna tredje art av kunskap den i kun¬
skapen vilande kärleken till Gud» (amor Dei intellectualis).®
I denna kärlek, som är evig och en del av Guds oändliga kärlek
till sig själv, består vår salighet och högsta dygd.*

^ »Ex hoc terlio cognitioiiis gcoerc buminaj quae dari potost. meutis
c.*ntia oritur. • V. Prop. 27.

• Eihices IL Prop. 4.J. coroll. 2.

^ Ethices V. Prop. 30 och 31. Scliol.

^ Ethices V. Prop. 23. Schol. Prop. 34. Coroll. Schol,

• Ethices III. Affcctum definitiones 6. V. Prop. 32. Coroll.

• Ethices V. Prop. 31, 36» 42. Dem.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

TILL ÅHÖRANDE AV DB OPPENTLIQA PÖRBLXSNINQAR

MED ViEKA

PROFESSORN I SEMITISKA SPRAk

PONTUS ADALBERT LEANDER

OCB

PROFESSORN I STATSKUNSKAP MED STATISTIK

PETER OLOF GRANSTRÖM

KOMUA ATT INSTÅUAS I 81NA AUBBTHN
VID aflTEBORQS hAOSKOLA

HÖaSKOLANS REKTOR

Bifogad skrift: O. P. Sturz«n-Beck«n författarskap, en bibliografisk

översikt av OTTO 8YLWAN. I.

QÖTEBORQ

ELÄNDERS BOETRYCRBRI AKTIEBOLAG

19IS

Digitized by Googie

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Gougle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Av de vid högskolan lediga lärostolarna blevo vid slutet av
föregående termin tvenne tillsatta, nämligen professurerna i
semitiska språk och i statskunskap med statistik.

Den förra av dessa hade alltsedan dess upprättande 1898
innehafts av professor Emil Lindberg, som redan dessförinnan allt-
sen högskolans öppnande skött undervisningen i ämnet. Det var
sålunda en låi^varig läraregärning som avslöts, då prof. Lindberg
efter uppnådd pensionsålder vid låsärets början hösten 1916 av¬
trädde från sitt ämbete. Och jämväl en för högskolan betydelse¬
full gärning, icke minst därigenom att den sträckt sig ut till kret¬
sar, långt större än de, som vanligen utgöra en akademisk lärares
åhörare. Högskolan känner alltjämt livligt den förlust den här-
utinnan gjort genom prof. Lindbergs avgång och betygar den
tacksamhetsskuld, vari den alltjämt känner sig stå till honom.

Av fyra sökande, som anmält sig till den efter professor Lind¬
berg lediga lärostolen, kvarstodo vid specimenstidens utgång två.
Samtliga sakkunnige, professorerna K. V. Zetterstéen, Upsala, A.
Moberg, Lund, och K. Brockelmann, Halle, satte främst docenten
vid Lunds universitet d;r Pontus Leander, som också av lärarerå¬
det den 27 oktober 1917 uppfördes i första rummet på förslaget
och av styrelsen den 5 november utnämdes till professor i semitiska
språk vid högskolan, vilken utnämning efter universitetskanslerns
tillstyrkan den 30 november stadfästes av Kungl. Maj:t.

De sakkunniges lovordande omdömen vitsorda prof. Leanders
gedigna lärdom och vetenskapliga intresse; och den tjänstgöring
han redan vid högskolan utfört har ådagalagt hans stora nit och
skicklighet i lärarekallet. Den tillfredsställelse högskolan därför
känner över professor Leanders utnämning ökas därigenom att den,
då den nu framför sin uppriktiga lycköi^kan, även kan uttala sin
glädje över att i honom återbörda en gammal lärjunge. Prof.
Leander var nämligen den första student, som inskrev sig i dess
matrikel vid dess öppnande.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

Professor Leander har om sig meddelat följande uppgifter:

Jag, PONTUS ADALBERT LEANDER, är född i Holsljunga, Alvsborgs läa,
den x8 september 1872; föräldrar: organisten och folkskolläraren Peter Lean¬
der och Anna Marta Thorin; adlade mogenhetsexamen vid Göteborgs latinläio-
verk den 5 juni 1891; inskrevs som student höstterminen samma år vid Göteborgs
högskola och hostterminen 1893 Uppsala universitet; avlade filosofie kandi-
datexamen vid Uppsala universitet den 15 september 1894 och undergick efter*
prövning enligt fordringarna för samma examen den 29 maj 1896, den 27 tnaj
Z903, den 28 maj 1904 och den 15 september 1908; avlade filosofie licentiatexa¬
men ibidem den 31 januari 1902; disputerade för filosofisk doktorsgrad den 2
maj 1903; promoverades till filosofie doktor den 29 maj Z903; genomgick provärs-
kurs vid Uppsala h. a. läroverk läsåret X903—1904; förordnades till docent i
assTriologi vid Uppsala universitet den 8 juni 1903; tjänstgjorde som fakultetens
opponent vid en akademisk disputation; tjänstgjorde som extraordinarie lärare
vid olika läroverk den 11—27 september 1893, vårterminen 1893—vårtenninen
1896, höstterminen 1904—vårtenninen 1910; utnämndes den 28 januari 1910 till
adjunkt i modersmålet, tyska och geografi vid Lunds h. a. läroverk; förordnades
den 29 april 1910 till docent i assyriska och hebreiska språken vid Lunds univer*
sitet; var förordnad att förrätta examination i semitiska språk ibidem den l—
september 1915; förordnades att från den z september 19x6 uppehålla professuren
i semitiska språk vid Göteborgs högskola;

har för studier i semitiska språk företagit följande resor: till Leipzig de*
cember 1897— ^januari 1899; till Leipzig och Marburg a. L. februari 1902 —januari
1903: till Halle a. S. juni—augusti 1912, samma tid 19x3, Z9X4 och 1915 samt de¬
cember Z9X5 —januari 1916; till Uppsala juni—augusti Z917;

har författat följande skrifter: Bemerkungen zur Quellenscheidung der
Jpsephsgeschichte (i Zeitschrift der alttestamentlichen Wissenschaft 1897): Pro*
fetema, oppositionsmännen inom Israels folk (i Svenska folkets öreskrifter 1897}:
Det förhistoriska kulturfolket i Babylonien och den sumeriska frågan (i Språkve*
tenskapliga sällskapets förhandlingar 1897—1900); t)ber dle sumerischen Lehn*
wörter im Assyrischen, gradualavhandling (i Uppsala universitets årsskrift 19^3]
år 1904 belönad med Filosofiska fakultetens pris —; Några reflexioner of ver
metoden för undervisningen i tyska språkets uttal i våra skolor (i Pedagogisk tid¬
skrift I904); Zur sumerischen Kompo sition slehre (i Zeitschrift fiir Assyriologie und
verwandte Gebiete Z904); Die vermutete Pausaldehnung 0 > 3 im Hebräiscben
(i Le Monde Oriental X909); Ordlista över Holsljungamålet (i Kinds härad. Väster*
götland) (i Göteborgs Vetenskaps* och Vitterhetssamhälles handlingar 19x0);
Zur bebräischen Lautgeschichte (i Le Monde Oriental X9Xo); Binige hehråische
Lautgesetze chronologisch geordnet (i Sertum philologicum C. F. Johansson obla*
tum 1910]; Hebreisk grammatik, Stockholm 1911; Zur Etymologie des assyrischen
Wortes agargarU (i Le Monde Oriental 19x1); Bemerkungen zu meiner Hebreisk
grammatilr (ibidem 191 x); De arkeologiska forskningarna i Palestina (i Bibelfor*
skaren 1911); Der elephantinische Gottesname (i Orientalistische Literatur*

zeitung X911); Al**agab fl lugat al*^arab, föredrag av ALBasir bin Rustän. över*
sättning från arabiskan (i Xenia Lideniana 1912); Der Kampf zwi^chei^ Philippis

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

Gesetz xind dem Sjstemzwange in der bebrlischen Lautgeschichte (i l^e Monde
Oriental X912}; Noch einmal die Urform des in' (i Oriental isti 5 che Literaturzei*
tung 1913); Aus Badr ad-din AbQ Muhammed al Hasån bin 'Umar bin HabiVs
Diirrat al-asl 3 k fT daulat al-atrSk. I. Die Einleitimg und die acht ersten Jahre
(648—755 n. mub. Ara) (i Monde Oriental 1913); Nacbtrag zu meiner Ausgabe
der Durra des Ibn HabTb (ibidem 19x3); Aus ’Abu 'Abdaltäh az^Zubair bin ^AM
Bakr Bakk3r's Muw^faqljät (ibidem 1916); ’AstabqSe' 5 t'enta za*Sem*ön 'am-
dgwl, nach Handschriften in Uppsala und Berlin herausgegeben (ibidem 19x7);
Kurze Bemerkungen zur äthiopiscben Fonnenlebre (i Studier tillägnade Esaias
Tegnér X918): recensioner: en i Sphinx 1903; en i Deutsche Literaturzeitung
1904; i Le Monde Oriental en 1907—08, två 19x0, åtta 1912. en 19x3, en 1914, två
19x5, två 19x7; en i Nordisk tidskrift 1914, två i Svexisk humanistisk tidskrift

19x7.

Professor Kjellén, som den i8 februari 1916 utnämdes till
innehavare av den Skytteanska professuren i vältalighet och stats¬
kunskap vid Upsala universitet, hade jämväl tillhört högskolans
lärarekår alltifrån dess öppnande, från december 1901 såsom inne¬
havare av den nyupprättade professuren i statskunskap med sta¬
tistik. Professor Kjelléns framstående förmåga togs i anspråk
även för värv utom högskolan, framför allt för den praktiska poli¬
tiken; om hans omedelbara verksamhet vid högskolan därigenom
reducerades, så har den å andra sidan dragit fördel av att såsom
sin ledamot få räkna en man av prof. Kjelléns art och med den
ställning han intagit, och den behjärtar livligt detta, då den nu
upprepar sitt tack för bans insatser.

Ansökningarna till den efter prof. Kjellén ledigförklarade pro¬
fessuren fullföljdes av trenne sökande. På förslaget uppförde lä¬
rarerådet den 27 oktober med samtliga röster främst docenten
vid högskolan d:r P. O. Gränström, som av majoriteten bland de
sakkunnige — f. d. professor S*. Boéthius och professorerna R.
Kjellén, C. A. Reuterskiöld och N. R. Wohlin, Upsala — tiller¬
känts första rummet bland de sökande; av styrelsen utnämdes do¬
centen Gränström den 5 november till professor i statskunskap med
statistik vid högskolan, och denna utnämning blev efter universi¬
tetskanslerns tillstyrkan den 30 i samma månad stadfäst av Kungl.
Majit.

Professor Gränström har alltsedan dec. 1910 varit fäst vid
högskolan såsom docent och i egenskap av vikarie för sin företrädare
utövat en omfattande verksamhet. Hans vetenskapliga företrä-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

den, omfattande intressen och levande håg för undervisningen hava
blivit kända och värderade, och den hälsning, som härmed bringas
professor Gränström från högskolan, innebär också främst en
önskan om fortsatt framgångsrik verksamhet vid densamma.

Professor Gränström har om sig meddelat följande uppgifter:

Jag. PETER OLOF GRANSTRÖM, är född den 5 maj 1877 i Skatelö\’s för-
samliag, Kronobergs län; föräldrar: lantbrukoren Samuel Johan Gränström och
Eva Persson; inskrevs vid Växjö allmänna läroverk höstterminen 1891 och sv-
lade mogenhetsexamen därstädes den 8 juni 1897; inskrevs som student vid Lunds
Universitet den 17 sept. 1897; avlade fil. kandidatexamen den 14 sept. 1900 och
särskild prövning för samma examen den 31 maj 1901; avlade fil. licentiatexamen
den 28 april 1906; samt särskild prövning för samma examen den 30 maj 1914 (Wd
Göteborgs Högskola); har idkat särskilda studier i statistik och nationalekonomi;
disputerade för filosofisk doktorsgrad vid Lunds Universitet den 28 maj 1910 och
utnämndes till filosofie doktor den 31 maj 1910;

förordnades till docent i statskunskap och statistik vid Lunds Universitet
den 26 sept. 19x0 och till docent i samma ämnen vid Göteborgs Högskola den }
dec. 1910; har uppehållit professuren i statskunskap med statistik vid Göteborgs
Högskola (utan examinationsskyldigbet) vårterminena S907 och 1908 samt (med
examination) dels vårterminerna 1911—15. dels alltifrån vårterminen 19x6;
tjänstgjort som Lärarerådets opponent vid två doktorsdisputationer, varav en i
historia; tjänstgjort såsom examinator i ämnet statistik, i ett 30-tal särskilda fall,
dels vid Lunds Universitet (1912— 17), dels vid Göteborgs Högskola (19x5—16);
på särskilt förordnande hållit propedeutiska kurser, dels vid Lunds Universitet
höstterminerna 1906—10 i statskunskap och statistik, dels vid Göteborgs Högskola
host terminerna 1912—13 i författningslustoria;

förklarades av samtliga sakkunnige kompetent till Skytteanska professnrea
vid Uppsala Universitet (febr. 1916);

hat genomgått provårskurs vid Lunds allmänna läroverk 1909—xo samt olika
tider och till olika omfattning åren 1900—16 tjänstgjort som lärare: vid folkhögsko¬
lan i Onnestad. vid privata elementarskolan, allmänna läroverket och folkskole-
seminariet i Lund samt vid latinlär o verkat, samskolan och Kjellbergska seminariet
i Göteborg;

medverkade vid Göteborgs Högskolas sommarkurser 1916 och vid Göteborgs
handelshögskolekniser vårterminen 1917; har under åren 1908—17 hållit ett stort
antal populärvetenskapliga kurser i statskunskap i olika föreningar och institu¬
tioner i Göteborg samt ett 40-tal föreläsningar inom Västra Sveriges föreläsnings-
förbund;

tjänstgjorde 1903—08 som bibliotekarie vid Statsvetenskapliga seminariets
bibliotek i Lund; var kurator för Smålands nation i Lund 1903—08; utsågs i sept.
29x7 av Göteborgs stadsfullmäktige till ledamot av styrelserna för Göteborgs och
Lund by arbetareinstitut;

bar författat följande skrifter: Konstitutions- ocb lagutskottens sam¬
manjämkning af skiljaktiga beslut i den svenska riksdagen 1867—1907. jämte

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

VII

inledande histomk öfveraikt (i Statsvetenskaplig Tidskrift 1907}; Om formerna
för behandling av skiljaktiga beslut. Till belysning av samarbetet inom den sven¬
ska riksdagen. I. Om sammanjämkning. (Gradualavhandling. Lund X910); Om
vo teringspro position en vid gemensam votering (i Statsv. tidskr. 1912); Till hi¬
storien om Anders Danielsson, riksdagsmannen för tjugusju härad. En studie Ö{-
ver knmuleradt mandat vid ständstidens riksdagar (ib. 19x3); Den s. k. landtdagen
i Linköping och mtmkorgsukasen 1844. En interiör frän åldtliberalismens genom-
brottsdagar (ib. 1914); Oin tendenser till imperativt mandat under oppositionen
mot Karl XIV Johan (ib. 19x5); Om regionalism och enhetssträivande i vårt riks¬
dagsskick. Till historisk belysning af senare tiders imperativa valm ans tendenser
(ib. X915); Om riksdagssession nnder pest och örlig. Grundlagstvång. anpass¬
ning och projekt 1810—X9X4. Studier i svenskt författningslif (i Göteborgs Hög¬
skolas årsskrift X915}; Några observationer och observanda angående riksdags-
formalismen och riksdagstrycket (i Festskrift till Pontus Pahlbeck den 13 okt*
1915); Prästeståndets sista strid. Till kyrkomötets och kamrarnas femtioårs¬
jubileum (Lund 19x5); Peter Wieselgren i striden om representationsreformen (1
Mimer X9X5); Den australiska Monroedoktrinen. Några bidrag till belysning af
Englands koloniala fredsproblem (i Statsv. tidskr. 19x6): Om plenum plenonim i
form af gemensam öfverläggning mellan de fyra riksstånden. Studier i svenskt
författningslif (i Göteborgs Högskolas årsskrift X9X6); Om officiella statistiska
utredningars godtagande som spedmen för filosofisk doktorsgrad (utlåtande, i
Statsv. tidskr. 19x7); Kompromissen i 1809—10 års författning angående de hög¬
sta regementsorganens tillträde till riksdagens förhandlingar. Några ord om mo¬
tiveringen (ib. 19x7); Om adresser och adressdebatter i den svenska parlamenta¬
rismen. Bidrag till belysning av vår konstitutionella utveckling under x8oo-talet
(Lund X9X7); Studier över Brittiska rikets reorganisationsproblem (Del I, Lund
X9X7); Om ordnings- och frihetsproblemet inom statslivet. En orientering över
teori och praxis (Lund 1917): Folkinitiativet i representationsreformens historia
(i Svensk humaxiistisk tidskrift 19x7): En handbok i statskunskap (ib. 19x7): di¬
verse artiklar i diverse tidningar.

De nyutnämda professorerna komma att lördagen den 2 feb¬
ruari kl. 2 e. m. tillträda sina ämbeten med offentliga föreläs¬
ningar i Högskolans aula,

professor Deander om Profeten Jesajas utrikespolitik:

professor Gränström om Monroedoktrinen i amerikansk po¬
litik.

En vördsam inbjudan att bevista dessa föreläsningar riktas
härmed å styrelsens och lärarerådets vägnar till Kanslern JÖr
Rikets Universitet, förutvarande Statsministern, K. m. st. k. N. O.
m. m. Herr CARL SWARTZ, Biskopen över Göteborgs Stift,

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

VIII

OTTO SYLWAN

K. m. st. k. N. O., Teol. och Fil. D:r EDVARD RODHE, J. d.
Landshövdingen och Ordjöranden i Högskolans Styrelse, K. m. st.

k. N. O. och V. O. m. m.. Friherre GUSTAF LAGERBRING,
j. d. Ordföranden i Högskolans Examenskommission, J. d. Profes¬
sorn, En av de Aderton i Svenska Akademien, K. m. st. k. N. 0 .
m. m., Teol. och Fil. D:r ESAIAS TEGNÉR, förutvarande Leda¬
moten av Högskolans Styrelse, R. N, O. m. m., Med. D:r FRITZ
BELFRAGE; Högskolans förutvarande Lärare, vid detta till¬
fälle särskilt /. d. Professorn, R. N. O. m. m., EMIL LIND¬
BERG och Professorn, K. V. O. 2 kl., R. N. O. m. m., RUDOLF
KJELLÉN, dess nuvarande Lärare och Ämbetsmän samt den
studerande ungdomen.

Desslikes riktas härmed en vördsam inbjudan till de korpora¬
tioner, som äro med Högskolan förbundna genom rätten att utse
ledamöter i dess styrelse: Stadsfullmäktige i Göteborg, Kungl.
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, Göteborgs Musei Styrelse samt
Rektorer och Lärare vid Göteborgs Högre Allmänna Läroverk ocli
dessutom till en och var, som med intresse följer arbetet vid Göteborgs
Högskola,

För dem, som erhållit inträdesbiljetter, öppnas dörrarna kl.

l. 30. At allmänheten lämnas tillträde i den mån utrymmet med¬
giver.

Göteborg den 28 januari 1918.

Otio Syfwan.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

o. P. STURZEN**BECKERS

FÖRFATTARSKAP

EN BIBLIOGRAFISK ÖVERSIKT

OTTO SYLWAN

oOtbboro

SLANDBR8 BOKTEYCKBBI ARTIBBOLAO

1926

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Sturzen-Becker var till yrket journalist, och en mycket fli¬
tig joumalist. Hans literära lifsverk är omfattande, spridt i en
mängd skilda publikationer och till stor del givetvis av endast
efemärt värde. På det att då en påtänkt skildring av hans för¬
fattarskap icke må svälla ut över hövan och förlora sig i detal¬
jer, har jag funnit nödvändigt att först utgiva denna bibliogra¬
fiska översikt.

Till grund för densamma ligger en förteckning, som upprät¬
tats av skaldens son, redaktören av hans Valda skritter, lektor
Wilhelm Sturzen-Becker, och som av denne för åtskilliga år sedan
välvilligt överlämnats till mig.

Nämnda upplaga följer, så vidt jag kurmat finna — frånsett
den något moderniserade stavningen — troget de av skalden själv
senast offentliggjorda avfattningarna, men då dessa icke äro an¬
givna, har jag ansett nödigt här vid varje i dessa Valda skrifter
upptagen dikt eller uppsats meddela, varest den tidigare varit
tryckt, för så vidt jag lyckats få reda därpå, ävensom antydan
om ni^on omarbetning företagits av författaren.

Fullständighet har icke eftersträvats i alla bibliografiska
detaljer; sålunda har t. ex. blott undantagsvis avtryck av en del
dikter i samtida tidningar upptagits. Tillfällighetsverser i särtryck
hava ej heller medtagits, för så vidt de ej ingått i Valda skrifter.
(Jag har funnit dylika gratulationer till E. du Puy 1848 och H.
Roth 1849 och begravningsvers över Jeanette Ulrike Roth 1860,
tryckta i Hälsingborg, samt ett par från 1840-talet, tryckta i Kö¬
penhamn.) Recensioner hava omnämnts blott då de ansetts ha¬
va någon betydelse vare sig genom däri uttalade omdömen, för
fastställande av det berörda verkets utgivningstid eller ur någon
annan synpunkt.

I en del fall hava korta notiser om dikternas ämnen m. m.
bifogats; det har skett i avsikt att lätta den påtänkta samman¬
fattande framställningen från en del för helheten mindre viktiga
och därigenom tyngande uppgifter.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Av otryckta saker har endast »Bellman i Mariefred», som of¬
fentligen uppförts, här upptagits. Ur Sturzen-Beckers litterära
kvarlåtenskap, som fortfarande befinner sig i hans barnbarm ägo,
har hans sonson publicerat ett antal brev och en politisk dagbok
från åren 1856—57. Den utgöres för övrigt till stor del av excerpter
förnämligast från de kulturhistoriska studier, med vilka Sturzen-
Becker sysslade under sina senare år; några handteckningar och
tonsättningar {bl. a. till dikten »Plöjarens sång») finnas jämväl.

Vid återgivandet av titlarna har ingen hänsyn tagits till sto¬
ra bokstäver. Tryckort upptages blott då den icke är Stock¬
holm. Författarens namn har återgivits med O. P. S. Titlarna
på hans skrifter hava vid citat förkortats på följande sätt:

Bas. » Bazaren 184I;

Blyerta »a Med en bit blyertf 1842;

Brunt » Brunt och rosenrödt 1861;

Krita B Med en bit krita 1841;

La Ver. = La Veranda i86x;

L. L. » Liten lefver än 2843:

M. P. S. 8 Min fattiga sAngmö 1844;

Sami. ax. s Samlade ax x868;

S« Följ. SS Samlade följetonger 1830;

Sthlms L. « Ur Stockholmslifvet 1844;

Stycken Stycken i små ramar 1862;

V. Skr. SS Valda skrifter I—III 1880—82,

Bland övriga förkortningar torde följande tarva förklaring:

R. S.-B.: Oscar Patrick Sturzen-Becker (Orvar Odd) av Ragnar Sturzen-Becker
I—II 1911—12;

A. B.: Aftonbladet.

D. A.: Dagligt Allehanda;

Pdldt.: Psdrelandet;

G. H. T.: Göteborgs Handels* och Sjöfartstidning;

P. T.: Post- och Inrikes tidningar.

Vbir.: V interblommo r;
ö. P.: Öresunds Posten;

Rec.: recenserad i;

Tr.: tryckt förut (eller senare) i.

Till biblioteken i Stockholm, Upsala och Lund, till slottsarki-
tektenF. Lilljekvist och till fröknarna Thyra och Astrid Sturzen-
Becker får jag härmed framföra min tacksamhet för understöd
vid arbetet.

Göteborg jan. 1918.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

A. Böcker och broschyrer.

Trvckta

Cit. av

värser över eii avliden student.!

Bl.AKClli*:, Minncahilfkr s. i(»7; av i8io

✓

Roniarskölden. RoinaiLs af O. P. S.

47 s. 8;o

Rcc. A. B. varom iloi.MHKRO. •Frihctotis saiij^arätt» s. 137.

Pindari pythioruni ode noiia, (juain . . . i)rieside Mag. Henr. Gerli.

Jvindgren . . . pro laurea suetliice versani ]>. ]). O. P. S. holnii-

ensis in audit. gust. die XIII Junii MDCCCXXXIII.

8 v<. 4:0.

Overs. pa blatikvar> (o. i8<>. lucst kvinliga' tiicd ^^anska flytande språk. Da
andra under samma prusvs veiUitcradc tolkningar av Pindaros’ oden äro p«i prosa,
torde man bava rätt utitav^a att åtininstoue vcrsifikatioucii är *ijoT<i av responden-
ton. Tryckorten (Sthlm i st. f. annars Tpsala) styrkvr antagandet, att denne haft
itier än sedvanlig andel i avliandlingcu.

I*cniiritningar ur Stockholnisverlden af Joachim Ritsius och
Patrik Pfefferkoru. elever vid akademien för de fria konsterna.
117 s. 12:0 1833.

Förf. voro (Bycoen. Sv. anonym> och pseudonym lexikon) (». H. Mellin
ocli O. P. S. Inneh.:

j: Xvnkcfnm vid Oothgatsbacken. Sign. J. K.
z: Den höge gynnaren, (s. —37). Sipn. V. P.

Obetydlig. fr«ån tyskau översatt dialog.

3: Herrarne för dagen (s. 38--67]. Sign. P. P.

Skildrar en scen på Behreiults vid operan belägna kafé. där åtskilliga represen¬
tanter för Stockholms tidningar samlas. Farbror Mårten (-Lindcherg. vars
Mad Stockholms-Postcn nyss nödgats upphöra), Argns-Johansson och Mi
ner va äro isynnerhet föremål för satiren. — Delvis avfattad på vars.

4: Dell hastiga kärleken. Sign. J. R.

5: .Afventyret i flickpensionen. Osign.

Av O. P. S. Patrik Pfefferkorn således n:r 2 och 3. I A. B. i<S3^:
<» yttras, att satirisk udd endast träffas i scenen hos Behrendts. och att skriften hör
till 9dcii beryktade Nybergska skrivarteu» (Uggle%‘iksbalen av ^^*ahlbc^g in. ni.)
ICn annons i Dagbladet före jid hade lovat förf. stryk för utfallen i «Hcrranic för

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

orro sYi.vvAx

cUgeu». l ii:r 15 inlade J. Rit^^ius cu gensaga liäremot dch upplyste tillika, ail n r
I *)Ch 5 mestadels hämtats från Ihig. SneV Tablettes t>cli n:r 2 från Benrel-Ster*
naus Fröte US (1S08).

Namnet Pfefferkoru torde hava hämtats fran en <la populär fars »Nki 7;7-
fsc NordKNSVAN, Svensk teater I: 205 och Dahi.grkx. Stockholms teatrars.
det har sedermera användts av J. M. Rosén.

Tre septemberdagar i Stwkholni. Ivn beriittelse af O. P. S.

VII 4* *35 * 2:0 i8^.

Företalet 4 ill Herr H. M—n* dat. d. 2/1 1811* Het bästa i deii för övrij:!
ratt obetydliga berättelsen aro skildringarna från Djurgården. I^vcrtui. som
framhållit dem i siu e.ssai om Stockholmsnaturen. sätter Bcllman som förvhil<l.
men man torde snarare hava att räkna med C. F. Dahlgren.

Sexor-all. Kn berättelse af O. P. S.

i32 .s. 12:0

Berättelsen, som har allvarligare syfte än den föregående, är grniidad p«i vit
par olika, med varandra mycket löst förbundna motiv. (En kringvandrande guhhv
me<l eu flicka från LotharievMignon bos (»oethe.) Händelserna tilldraga sig till
stor del i Upsala, men utöver skildringen av VallKirgsmnssonflon förekommer ivk ^
mvcket om studentlivet.

Den svenske ins]>e^c!, eller märkeliga fK*h sjinntarfliga historier
ur Jon l.ufvers skiftesrika lefnad.

l(K> S. 12:0. 1 834.

.\v O. F. S. eul. Bvcdén a. a.

Begynner: »Den märkvärdige Jon Dufver, som i mangu styckei öfver(räffa<K*
den tyske Ulspcgel. föddes år 1703 den 12 februari på ett ställe i Smaland, som
hette Lufva. hvarefter han ocks4\ tog sitt namn». Det anspråk på originalitet
^om kan ligga häri. är icke berättigat, vilket ådagalagges av en jämförelse uud
någon upplaga av den bekanta tyska folklmken Tyll Ivulenspiegel. t. ex. Fisrharts
bearbetning {Kiirschners Deutsche XationaMiteratur Bd. 18) eller O. vox Ks‘on
K iNGS svenska översättning *Deo åtemppsländne Dlspegcl . . . • 1857*

J. !•'. Cooj>er, Skarprättaren eller viaskördsfesten.

S;(, i.S^5. 1—3.

övers, av < 1 . i av O. S.. . 1 . j av K. R J.t.nslröm, i 1 . \ av luiila irviiuii
suint enl. Byoden a. a. nriginalets titel: The Headmnn of Bern

Stornifoglarna. i'ria flyj;blad, utsläppta efter tidens lä^lijiliel af
Protevs junior, i- flocken.

12 23 23 s. S:<) 1838.

Av O. V. S. enligt egen uppgift i Biogr. lexikon lO: l^| Innchäller:

1; l)c •ärofulla • dagarna. .Vnteckningar af Didrik Mcnsclienschreck. vid läfgur
del till häst. (Däri bl. a.: Saffc/sattg (ör dr Hrahrska cn trave^ti

på K örners ssiiig för l.utw»ws jägare, i

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STIJRZHN-BKCKKRS FÖRFATTARSKAF

j: Jifii nya ^Orlando furioso...». Hjeltcdikt i fem san^cr.

V Styrelsekonsten i salon^en. l%n dramatisk eskiss.

Rci*. l). A. 1S38: (insänd).

Sir Walter KaleiKli ^ soug, a caiizouct.

4 s.

Kr en lasi^^nerad) rcc. i A. B. iS^8: 148 av en anonym cn^^elsk niiuau om
'Shakespeare ocli hans vänner', vari den niimda sanden hkhI svensk övers, inisar.
Särtrycket \xi^. av U. <•. Stepliens ciil. hiNNSTRÖM. Svenskt boklexikon,

Riksdags-panorama. Rundmålningar af CoriifHiis Sur. l‘örsta
«j>pställntngen.

in s. 8:0 i8.|o,

.\\ O. P, S. enl. l^lSNSTROM, ii. a. Folilisk satir, riktad bl. a. mot Tejimr.

l‘ran Stockholm till (»ötheborg. 1 ’ittoreska vyer fran (»ötha kanal
och dess iiärlieter. Tecknare: C. J. Billinark. I.itograf: O.
Cardon. Redaktör: ()r\*ar Odd.

lilografior, till varje ett blad text. Tvärfolii) iSjc.

Med cn bit krita. Stockholmska eskisser af Orvar Odd.

2,<7 s. 12:1»

Samma format och tryck i övriga skiss-.samlingar fran 1840-talet ocli M. I*\ S.
Inneh. 15 uppsatser, de flesta hämtade nr Baz.. ätskilUga härur upptagna i
S Följ. och ba Ver., fyra i V. Skr.

Kn uttlygt ur boet. Rese-miimen af Orvar Odd. I —II.

•259 *i i3v s. 12:0 1842.

BestAr av O. P. S:s korrespondenser till A. B. frän Faris 1S48 del vi?

ordagrant avtryckta, dclvi.^ äter omarbetade och tillökade, vilket särskilt gäller
del n

Miniatyr-Universum. Utt bilderverk af intressanta ulsigler fran
alla länder [med text af Orvar Oddj.

Första Arg. 228 s. text. 144 stdlgravyrer. Tvär H:o iS|i.

Mera c] utgivet. Annat titelblad utan orden inom [ J 1842.

Me<i en bit blvcrts. Blandade utkast af Orvar ()dd.

2S2 s. 12:0 1842.

Inneh. 19 uppsatser, av vilka en del förut tryckta i Baz.; ett flertal upp¬
tagna i senare samlingar, ibland under andra titlar: i V. Skr. sex. delvis oinarb.

Uiten lefver än. Eu flygskrift af Orvar Odd.

Se under B. s. 26.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

SVLUAN

Riksrlags-alinanach for skottaret efter Christi födelse 1S44. Efter
menige mans horizont lämi>ad och enligt tidens behof utgifve:’.
af ett sällskap jKditiska stjernkikare.

•/> opa^- s- i^>:o 1*^44-

Av O. I*. S. etiK Livnstuom a. a. Politisk satir inneli M. a. ; 'J*’

•■fur det saliceu (ifstmv<tde ^SvUtnut».

t V Stockholmslifvet. Xya krit-teckningar ;if <.>dd

240 s. i2;o i><44.

Innch. ij uppsatser, av vilka nai^a föruttryckta i L. L. och Baz.vchcn
'lel iip|>ta^na i senare sainlin^^ar. i \*. Skr. t va. Rec. D. A. i>^44: 131.

Min fattiga saiiginö. Poetiska f<)rsök af Or\'ar Odd.

230 .s. I2:<i (’l^av> i niaj.

Ituieli. tre större öikler:

* /'//tiiiolrfla.

Hernttehe i kascramle toii <»ni fa^elfän.uareii
librau. till sin ifiticlK>r<l ieke alldeles klar.

PajUeceiin oeh s.iU):er«ikan

hn^onatistr. hn h ardaf^shi^forio.

Åsyftar att framhalla do sociala uiot.satsenta.

.\fetfretUo homhicnif En episod.

So liäroiu s. 15 under »Den 17 mars 17^7-.

Därtill 37 iniinlre dikter .sammanförda uuder t va ruljriker, mestadels toriu
tryckta pä skilda håll: ntskilii>*H npptaj^na i Skr.; dc övriga nedan förtcckmvK

I' / c « la ! i h e y t i' ! 'i i d s } n t r y c k :

Tiil en po/ifisk vän. Eart'i, dtirmher
Tr. L- r^: 10 11. S. Följ.

Betraktelser över det .santti<Ia politiska läi^et i Hur<»pa

^frd( mod.
f onlarna.

'Ir. StuVsippaii f. iHji; 1.. I.: \

Etpuhhkomn Ijous HhmC.

Tr. \.. J.r iH.

jorentm^. {l nnlvdnin}; dt donska sin<it'uterihi^ 6f^eA ..
'Ir. D. 1 / 21: S. Fidj.

! h'i! Oi'(tvrridth;^i

Tr. D I, S Läsning vid husli;:a h,’'rt!cn iSoi.

/'.r

Tr. L I. V.

/ vn rysk houdhy.

nr httst\ ,

Tr. \*lilr i. me<l iu»l: -olt iratfuicnt 111* ett större faula>*‘* ’

liåv ua^nt iimarb.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STURZEN-BECKKRS FÖRFATTARSKAP

K t‘ v p : a k c , l a n d a d e p e n n r i t n i n g ar :

JU t åjcent yr.

Tr. Bax.; Stycken.

/: u fjärils kärlcksbiljetfcr.

Blommans klagan.

Tr. Baz. Blouimans jeremiad.

I'riafeafnnd.

Tr. Stycken: ty.sk övers, i Maga/Jn fiir dio Lit. des Auslandes 1862 s. ^05.
/ skymningen.

Vid Jungfernstieg.

Tr. Vblr f. 1841; Stycken.

/ maj.

Tr. Vblr i. 184^; Stycken.

^cepi pa Ä<j/Vf7.

Tr. Vblr. f. 1840; Stycken: *Vi\ hafvet».
h\järiln pa ru/an.

Tr. Vblr f. 1841, Stycken.

'.IrÄ, ack, donna Molclfuf»

Tr. Stycken: »Men min gud dA. Violetta. •
lUt pariser-kafé.

Tr. Vblr t. iHji; har oiuarb.: Stycken.

Bröfningen.

Lnna.

Tr. J.. L: \2.

Kec. A, B. 1^44: 12*1: 1 >. 1814;

iS(i linsinul av —g— med tillagg av red.^.

S \. Biet 1814: iii>.

Svenskt album. Valdt utdrag ur Sveriges nyare prosaiska littera¬
tur. Redigeradt af dr O. P. S.

477 j>. 12:0 Knbenliavn 1845 (Utgavs i tre häften).

Nämnt av O. P. S. i Biogr. Lexikon 1O: 184 sasom •ntgiivct för Skand. Säll-
-kapet*. S<jm motstycke luirtill trycktes följ. år: ^Svenskt albiun. Valdt ut-
• Irag nr äldre och nyare svensk lyrik. Utgifvet af Svante Slröhmr varom nedan
undiT Ir

Inneb. 29 prosastycken av lika uiAnga svenska författare från Fraii*
/en och Tegnér till De Gecr och Vnge; bland döda äro upptagna S. L. Odmatin.
Wddman och Nicander. — Av O. P. S. berättelsen Traigo conmigo dicha, soin
tc»nit lär ingått i B., sedan i V. Skr.

Rec. i Fdldl 1845 15 2.

1 )vn nyare svenska skön-litteratureti och tidniiigsi)ressen. Pai
öfversigt i sex föreläsningar af dr O. P. S.

“• 232 s. 8:0 Kbhvn 1845.

FöretaJet daterat d. 1 5 1845. Föreläsningarna hade hållits i Köpenhamn
•kt. nov. föreg. ar pa tippdrag av Skandinaviskt Sc*lskab därstädes.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

{irro svj.wAN

Tysk övirs.;

Uic neiterc sclj\ve(\ischf lÅtteralcir von O. P. S.

Leipzig 1S50.

Omarbetad \ipp 1 .: ( 9 rup[>fr och persomtagtf (i86ji varom nedan

lU ()verblik fner den sidste svenske Rigsdag. l’dgivet af D b

Monra(k

24 s. H:u 18^5.

Av O. P. S. enligt hans uppgift till siii son. Uientisk med denna skrift lordt
varit en uppsats iue<l titeln: /:/ Tilbagcblik pa den ^idst afkoldte svenske Htfisdag
vilken var intagen i det av Mourad utgivna ]>ansk Folkcblad (XI: 71—78) uien
M»in blev nnderlryekt av lYTisureii. neh s<mi saknas i det Kongelige Biblioteks ex.
av nänida pnblikatum.

Hinsidan siuulet.

Danska epistlar af ()r\-ar Odd. 1 —II.

2yt !• 240 s. 8:n Kbhvn 1840.

Femton brev daterade for månaderna okt. 18 if* -dcc. 1845, riktade 'jrt
nvli ett till cti svensk förf. eller tidningsman:

I till L. Hierta: Vax promenad i det moderna Köpenhatu 11.

II t. O. !l. Mellin; Ivn promenad i det äldre Köpenhamn.

III t. *rh. Sandström: Den danska hufvudstaden.s tidningar.

I\* t. Ang. Blanche: Student komedier.

\* t. ICmiltc Carlén; Kn scen pa teatern.

\I t. \V. von Brann: Pustelags^nöjen.

\*Ii t. Abr. Mankcil: Kunstntställningen.

\*lll t. Wendela HeblH*: Landtställen oeh sommarlif.

IX t. Cnusenstolpe: Helsingör . . .

NI t. Sir Murph: Koeskildc . . .

XII t. ktddcrsta<l: Nationalitctstrideii.

XIII t. Anders Lindcberg: Den dramatiska scenen och operan

XIV t. C. J. L. Alnu|vtst: Tvenne typer.

X\* t. Onkel Adam: Litteratörerne.

Breven äro till stor del gnindmie pa O. 1 *. S:s knrre.spotidcnscr till A. h

der 1845.

JCii 'rreklaiig. Sang af Orvar Odd. arrangeret efter tr^'
nordiske Melodier ved C. J. Hansen.

bekjciidt'^

Kbhvn

Börjat: *jag gamla toner sjunga vill 1.

'rrollliätta-albuni. SauiUng af de vackraste ocli niärkvärdi}?.^'^'’
utsigter vid och omkring Trollhättan. lo teckningar av f-
lijörckfeldt. Texten af Orvar Odd.

Tvjir S:<> tr. Khlivii iM^O; även up^l-»ail fransk titvl J.s j 7.

u-rkniiif' cii korl notis av O. P. S. i nppl. med teckningar av H.
teldt <UI>g i8f>i.

Digitized by Goc.gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STrRZEN-BECKKKS KOKKATTARSKAl’

Komisk kalemlcr för 1847. I förening metl flere små, men glada
författare iitgifven af den erkändt minste. Illustrerad med
otaliga xylografiska. kemit5*piska och galvanoplastiska
vignetter, culs-dc-lainps, ni. m.

s. Jito tr. Kl>livn iS4<>-

Komisk kalemlcr f(ir 1S4.S . . .

jHH s. jj:<> Ir. Khhvn iHi*.

Komisk kalemlcr för l84<} . . .

J 5 I S. \2'i> l 8 ^ 8 ,

Komisk kalender för 1851 . . .

172 2 s. Uilo 1850.

Av O. V. S. SS. trampar M. a. darav. att han (eiUi^t aniioiisvr i 0 . V.) själv
fursahlc i\vm i Hälsiu^lxirg och upptagit iip|;.satsvr ur dem i senare samlingar.

Kalotulrarne iimehälla anekdoter, visor, satiriska utfall, parodier, kåserier
ni. tn. Närmaste förebilden torde hava varit A. (»lassbrcnuers frän 1846 i Haui>
buii' utgivna »Komischer Volks Kalender *.

Hland dc litterära parodierna äsyftu flere den samtida fr«inska roman-
stilen: dit hör ock:

J^ragfircfU vr »Dunnkcns eugei^. Xattstyckr ur Sfockholmslifvef a/ JUauchenutn
.Ihitifvistssov (arg. 1K5;, serie Svenska sti//>rofrer].

Andra liknande Te>:nér ^Frithiofs saga. sanjt J, ar^:. 1840). Fredrika

Hreiiier ni. fl.

/:ii tidningsbyrå i det gröna (är^. 1848). som skildraren landthrnkare-p uhli-
vist, torde fatt sitt uppslag frän d:r Jon Kn^ström, som i^nindade tidn-n^en
HaTfunetern i Kalmar: sc härom Sveriges 1 ä k a r c h i s t o r i a N. I'.
1 :

1 arg. 1817 kulturhistoriska kä-serier:

Cariiavahn gar sia 7‘åg.

Annonserna. (Tr. La Ver. och Skr.)
till skäggets k isfar ta.

Heir Spindelbens miirkvärdiga ‘rrfärder och sällsamma äfventyr
till lands och vatten. Komiskt album, författadt i teckningar
af Jockum Trädsiiidare och ni>))Iyst i konstiga rim af Or\-ar
Odd.

i.\Z s. 8:0 (Vlbg tr. Kblivn 1847; 2 iVppl. i87<j. Originakt av C. J. Kcll, med
u .kuingar av R. Töpffer. Leip^^ig 18-17.

Xordljuset.

Se under II. io.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

Skandinaviskt porträttgalleri. Ett album af utmärkta samtida
från de trenue nordiska rikena.

Utkom i 8 häften med 25 stälstick och 68 5. tevt 4:0 1848.

Enligt Liknström och Bygden av O. P. &.« men osäkert torde vara om Uau
författat hela texten. Artikeln om Runeberg t. ex. tyder på annan hand. Värkci
som omfattar 11 svenskar, 11 danskar, 2 nomnättoch en finländare, har tydligen
utgivits under en följd av år. ty uppgifterna för de båda yngre svenskar, som bnr
upptagits. G. Wennerberg och fru Carlén, sträcka sig till 1833.

Rössjöholm. Minne af eu sommarutflygt af Or\*ar Odd.

23 s. 16:0 Helsingborg 1848. Särtryck ur 0 . F. 102—105.

Samlade följetoi^er på prosa och vers af Orvar Odd.

94 s. stor 8:0 Helsingborg 1830.

Utgjorde del av Orvar Odd, Eii folifiongshlad. 1850—31.

vSåliger för deu svenska militären.

8 5. 8:0 1850.

luneh. jämte Edekrantr.* kungssång Svenska krigarens nmrsch och
sang, den förra även i ö. P. 1848: 51 men med blott tre strofer {i stHllei
för fyra). Enligt Ljnnström a. a. av 0 . P. S.

Helsingborg och dess nejder. Saniliiigiir och ntkast af Orvar

133 s. 8:0 Helsingborg 1831.

Ny titelupplaga: Helsingborg och IlainlOsu. 1838.

Deu officiella kristendomen är icke det nya testamentets kristen¬
dom. Framställning af Dr Soren Kierkogaard’.s polemik
statskyrkan i Danmark.

42 5. 8:0 Kphmn 1835.

Ivuligt Linkstköm il. a. av O. P. S., som ock i brev häntyder på skriften.
utgöres av i sex kapitel .sammanförda dtat ur Kierkegaards i Fdldt och broschyr*
serien lOieblikkct» offentliggjorda uppsatser med en inledning, i vilken rodogöTe>
för anledningen till desamma (H. L. Marteusens minnestal över biskop ]• P*

.sler).

Tvemie vändpunkter (1812—1855). JUt bidrag till dagens
tiska diskussion af O. P. Sturzen-Becker*

129 s. 8:0 Göteborg 1H55.

Första gång förf:s namn med denna stavning. — Skruten näniui.'^
anledd av Schinkei.-Bkrcmass Minnen d. 0.

Rcc. A. B. 18 33: 2S9— 291.

J'ö 1 jd.sknfl; G. Swkdicrus, Herr O. P. S-s •Tvonne vändpunkter»
betniktacle. (1856).

I den livliga pressdiskussionen deltog uven T,. I HiKKT.^ med bros^chyte*’
\’iir 1H12 års politik cn nö<lvändighet' .

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STI RZICN-BECKKRS FORFATTARSKAl*

Te Deum! (1M56). lin nioralité i tre aftWlningar jenite dedika¬
tion och epiloK iif O. P. S.

<>S s.

(»eusvar pa Swedcrus* nvati uaiiitla skrift.

Rcc. A. B. 1^50: 102; G. II. T. s. a.

Pöljetongcn pa jernväg. Nytt och gannualt af Orvar Odd. Häf¬
tet 1—3.

VIII -f S8, Ho odi {O s. H:o Mdsin^bor^ —3S.

I; Svenska rcsentlryck friin dtn .•oria f*atnfa skjutsfidt». I. Fräu Sfockholni

söder-tU.

Kftcr A. H. 1844 mvd nagra utcshUuiitgar och 'J'r. V. Skr.

II: l^oftråUer wcd penua ur cu portfölj samtida.

Inneh.;

Mamsell Httvqvisl och mamsell Mars.^

En storhet 1 skuggan. [F. Favr^ Tr. Komisk kalender s. 184H.

Pehr Cukrtel Wiekenberg. Tr. Skåne.

Från min tiä som featerrecensenl.* [Ballctti, Jenny Lind ]

Följctongms konung. |Jnles jnnin]. Tr. A. B. 231.

Ftt^aslroucmisk trio.*

•begagnade i (»mpper ocli persuimagcr.

111 : Svenska resetnlryrk ... //. Ehhi .Stindrl norr-ut.

Kftcr A. Ji. jH^m.

Koiiglig sekterii. l'ysiologisk ski/y af ()r%-ar Odd. Med illustra¬
tioner af Angantyr [K. T. Ih Olsenh

90 s. i'>;o 1S57.

(Utarbetning av: Pvn nnva nianmn i ierkrn nr A. B. 1H41: za Krit.:
S., I'ölj. och La \'er.

Den skandinaviska fragaii. Xagra betraktelser i sak af Arnliot
Gellina. »Att se tillbaka är nyttigt, att se framåt är mxl-
vändigt. »>

(iH s. 8:0 1837. ' riga vs <mikr. d. 1 april.

Skriften fdranb'<Ules av cn pasir»lning fran Stockholm framförd till O. V. S.
av H—C— (<V. O. llyltcu-Cavallins) och trycktes »på ligans bekostnad•. - allt

enligt brev fran O. l\ S. till Steplicn.s <1. 14/1 1H57. Med »ligan* torde avses <len
skandinaviska kretsen i Stockholm (Lallcrstcdt ni. fl.); att tryckningen skedde a
KgJ. tryckeriet gav uppliov at den tr<i. att den var officiös; sc Fdldt 1857: mo
oi*h R. S.-B. l: 253.

Kngclsk < vers. av (t. Stephens: The scandinaviari fjuestion. London 1^37.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAX

1 <>

Samlade arbeten af Orvar Odd (Dr Stur^en-Becker).

Omslagstitel till närmast följande fem liöckcr iSöi 62 och Samlade ax i8öS.
Koligl anmälan av Valda skrifter (varom nedan s. 12) var dciiua upplaga
avsedd att omfatta c] mindre än fcintou delar, medan blott de sov nättida ut*
ga vos. X*ris för var del 3 rdr.

(rrH[)per och personna^er fran i gar. Iv>tetiskt hi.storiska utkast af
Orvar OcUl.

228 5. 8:0 tr. Kbhvn iSöi.

Omarbetning uv »Den nyare svenska skön-litteratnren ocb tidiiingsprts
>en . . . sex föreläsningar» och andro uppsatser. De särskilda kapitlens förhnl-
bindo till al dre n\ fattningar kan i huvuddrag angivas pA följande .sdtt:

J, h\nforif.tenut 2 förcl.

II. Geijrr: från 3 förel. med betydande tillagg.

III< (jotici^mru slutet av 3 förel.

IV. TefifiCr: början fran Xordljiiscl; större delen uylt.

W Franztn — Walliu: en del av i förel. (om gtistavianeruai.

\*I. liftfrklangspoeUrua: motsvarar förra delen av 4 förel.: dc skarpa omdö¬
mena där om Beskow och Xicander här mildrade; tillägg vid Stagneliiis,
Vitalis och Dahlgren.

\‘ll C\ J. Almkvist: fran 4 förel. med betydande tillägg, i vilka strängt
dömes frAn moralens ståndpunkt.

\*IU. .Vo<r//- och romanskotau: omarbetning av 5 förehs förra del. (Senare dv

len av denna om Runeberg, Bottiger och O. P. S. här struken.^

IX H*. c. Ihouo: nytt. (Ingick i 5 förel.)

X. Prt<$€o: motsvarar 6 förel., med utvidgningar särskilt i fråga om A. Idu-
deberg. varför använts en upp.sats i 111. Konversationsblad 1859: 3 o.

XI. Fu gitstrouoousk trio: efter Följetongen på järnväg II; om Askelöf förut
<). P. i<S49: 25 28.

Xn Jciiny Lind -/fwii/fc fiogqvist: omarbetning av uppsatser i Theater-alma-
nach f. 18 (2. I,. I,. {Wira lejon), (i. P. 1849 och Följetongen pA jernvag 11 .

'J‘vsk övers.:

Schwedische Celebritiiten der iicxiestcn /eit. . .

Aven med titeln: Dr. S ~ s Oes,anfntetff Schriflcn Bd //.

24S s. 80 lA-ipzig 18O3.

(«rdvinTKin Gruffiakiii. Djurgardslauclskap med figurer af ()r-
var Odd.

258 s. 8:n Kbhvn 1801.
kec. Fly ve posten \Stn: 20f».

J,a Veraiiila. Valda feuillctoiier i alla arter af ()n*ar C)dtl.

22N s. 8;«i Kbhvn i8(u.

20 npp.salMT. nv vilka det stora flertalet fornt tryckta i tidigare samlingar,
-ttindr m under audrn tillnr. samtliga, utom Peptia, i V. Skr. Il IIT.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

SrrRZKN-BECKHRS FC^KFATTAKSKAP

Tysk övers.;

Ju (ler \'eran(\a. Ciewaliltc l*'euiIletons von Dr S. (Or\*ar Odd).
Avcii ni€<l Utehi: Oi'Uiivwt i t Schrflfi^tr B<1 l.
s. S:o Ueip/i^ iSf^.

liriuit och rosenrodt. l-hi vaiulraiick- iiarj»spelares mehxlrajner al‘
Orvar (Xkl.

J 45 s. S:<) tr. Kölivii iN»n,

Inticli.:

ICn taudntudv harpspelaii-.
y(Utenförs<Vfatt‘n i l\iiiro:

AVfliii Siorirht^vhi^r;

John Faa:

Förborgadi. oeh
Fn blonistrrin/ti^.

Rec. O. H. T. 3oS.

stycke» i sma ramar. Blaixhule poesier af C)rvar (hid.

i}\ s. S:o tr. K1>hvii

Umeh. fci» i^rupper dikter» av vilka iiu^efär tredjedelen luiintats frun M. V.
S. l^e övfign äro, för sa vitt de iikc upptaj»its i V. Skr.:

fi c H rf och i <* r a f r t t t .
f > hvardagsHj et.

/ *retiHtu attcct m in>.

Ftt fåfjstållt.

fifttsodet (saintU^a i Skr.!.

F. r Q t i $ k a m i n i a (y t e r :

Fti förtråffligt par/t.

,S ko n heU n s /u agf .

Tr. Sthlins Fi.^arn
Suckar i det tysta.

Sjung dn rw gaug.

Vdrdshusvisa.

Tr. III. Tidniiiy

/' I fl s i V i y y c h :

Andra toner.

Medaljonger (saiiilli^a i V, SkrJ.

Rec. C». H. T. ^ov

Reiiterholni. Efter hans e^na memoirer. Ku folojjrafi af O. 1*. .S.

; 2 s. S:o K1)hvn iXhz. (Fa oiiisla^c^t

Sannna utstvrscl som Samlade arbeten, meu icke iiiriiknat i de5.'<u- * 1 an

ujuiä i Skandinavisk <'.azeUe iSitz: zn i.i/io heter del. *ill Bnmt och rosenrödl
hlifvcr i detta ö}.t<mhlick di.slribuera<ll . Stycken i sma ramar ♦är laj^dt under
pressen». Kenterholm •'skall utkomma samlidiul •.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYI.VVAN

Over Sundet. Smaa Bidrag til na^rmere Bekjendtskab med Sve¬
riges Historie. Naturforhold og Cultur. Af Dr. vS.

3 häften. 222 s. Khhvn 18O3 64.

Inneh. 16 uppsatser över i titoin angivna ;niuicn simt skalden

I'*ör kung Carl den femtonde. Dikt af Orvar Odd, komponerad . .
af A. P. Berggreen.

4 s. Kphnin 1H63.

Polsk stormmarsch. Marts 1863. Dikt af Orvar <)<ld, koinponeiad
... af A. P. Berggreen.

4 s. Kphmn 1S63.

Samlade ax. Nya dikter af Orvar Odd.

237 s. S:o Helsingborg 1 808 . Upplaga 500 cx.

Iiineh. tvä större dikter, (CUmeifC€ Isaure ocli lnuv Marif, ocli
mindre, fördelade i tre avdelningar: Scenerier och ivfrych: Statuetter och meäot»
jonger; TUlfäHigheisdikier, Samtliga upptagna i Skr. incd undantag av: /\V-
f>ifral Flinia.

Rec. (sign. Q,: av Strandberg?) P. T. 1869: 91—92 (tr. R. S. B. Il: 2^2 ii
och av —r—m Svensk litcratur-tidskrift 1869 s. 242 ff.

Valda skrifter af O. P. S. (Orvar Odd). Första—Tredje baiulet.

XIX :• 07U, 383 och 443 s. 8;o 1880—S2.

Bd 2 - \ äveu utgivna med titel: Valdtt f>rosaskrifter.

Ill: 443; Slutord af utgifvaren, lektor STrRZRN-BJiCKKK, O. V.

son, om de grunder, eCter vilka urvalet företag^l^. - Som uppgifter om original
tryck icke meddelas, angives uedan för varje i upplagan intagen dikt eller uppsai>
var den förut varit tryckt, aa vidt detta är bekant. — Stavningen är i V. Skr.
deruiscrad; i övrigt syne.s utgivaren uoggrannt hava följt den sista av U. P >
offentliggjorda avfattningen. — Ku enligt förlagets anmälan pdtänkt forl.sati
ning, iuneliällande brev samt historiska och politiska skrifter, kom icke till

Hand I: S' k r i f t r r t b ii n ä e n f o r m.

Lefnadslvckntitg laf <U'ST.\P Kjunggkkn.)

IJ e r n 11 a n (I r dikter:

iiirteiunaN (iruftiakitr. J)jurf:ththlaudsk(ff> tu< d tf^itrer,

Tr. Samlade arbeten
rifligarc offentliggjorda <lärav:

«iivilken Jiäiulclse!■* is. 11 ff.l <Ulvis i /JV deuui >. lu ff.i, <Jib

•K» gammal historia, ständigt ny.» strof 2 5 »>. 11 0 l.ifvcl vii drmii t

S. l''ölj. (1S50 s, 4S).

I 'tdtefifor:iä/iayen i /\nno.

Tr. Hrunt

Hussan, en ung vatteiidragare. liar förälskat .sig i vii rik änka. fru
och latcr smuggla in sig. instoppad i en valteiisärk. i hennes trädgård.

l\UUI'

I*‘aluu

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ST(’RZKN-BECKERS FÖRFATTARSKAP

1.5

.^i>.sar. huru Uet förhåller sig och läter Hassau imdergu eii del prövningar, men tar
honom till sist till udder. - - Berättelsen är hallen i en vidlyftigt kåserande stil.
Kiinmail femtaktig jainh.

Klau$ Störtehefker.

'!>. Brunt.

Iljiilten är dcii kände sjörövaren frao medeltiden, soin till .sist blev avlivad
i Hamburg 1401, och soin O. P. S. enligt sin självbiografi (Biogr. Ix^xikon) gärna
räknat som sin släkts stamfader. Berättelsen .skildrar borgmästare Seliockes
mot Störtebecker. som slutligen blir fast. emedan han glömt sig kvar hos
>in flicku.

Värseii växlamlc. dels knittel. dels lemtaktig och sevtuktig jamb, dels fem-
\ .iktiy troké.

}'aa.

'Ir. Brunt.

Synes bero pu ett skotskt balladmotiv. Sir John. af Ca.s.siUs. som mest syss¬
lar iiicd teologi, liar gift sig med dcu unga Junc llamilton. som emellertid förälskar
Hfg i vi»varhövdingeu Jolui Pau. T)cime bortför Jane. men upphinncs av sir John
<»ch nedhugges jämte sina tolv följeslagare.

Berättelsen refereras efter kustcUanen pa Mayboles slott» som därmed för¬
klarar de tretton stenhuvud, vilka <lär erinra om händelsen.

Knittclvärs.

Tr. Bruul.

Till ett .steuiildersfolk kommer en viking med hjälm och svärd av k^^ppar.
Han gör starkt intryck pd eu ung flicka, men denna äggar dock mot honom en
iräl: i kampen falla dc b«åda rivalerna. Motivet förut i »Båge mot båge».

Hen inledande skildringen av »högnorsk* natur torde i nagon mån bero pa
inlrvek fraii O. V. S:s Kristiania resa 1861.

Bland dc växlande varsarterna märkes mbelmigenstrofen i avd. i och (>•

JS)i bhmsUrintrifi.

Tr. Bnmt.

Berättelsen, vars scen är förlagd till Valencia, skildrar dels en engelsman,
mr Hicks. och cn kokett spansk dam. dels dennas kaminarjuagfrn och den förres
biirbcrare. vilka utspela en liten intrig och til! sist lyckligen fa varann.

Rimmad feintaktig jamb.

* -t iHiHie Isaure, Kn totnaus.

Tr. Sami. ax. Avd. fo »Jenx floraiix^ fömt V. T. 1867: 296

Eli pr o vcnsal.sk kärlekshistoria från medeltiden, som slutar med att Clemcnce.
^edau hennes älskade Raoul fallit, gar i klo.ster, men skänker .sitt gods åt »den
^l.nla vetenskapen».

Rimmad fcnitaklig jamb.

Iniii' Marie. Jin idvU.

Tr. P. T. i8e»0: 148-131: Sund. ax.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

UTTo SYf.wAN

Jämväl vti kärlvkshistdria, mvii mvil lyvkli^l >hit. \)ou rike vurdsmaiitieti
\ aleiitin har i sin ungdom (att ett djupt intryck av den femtonåriga Anne Maries
melodiska röst, blivit »kär i eu tov f. Hftcr många ar vinner ha ti Anne-Maries dotter.
Denna subtila romantik är framställd i en hredt skildrande berättelse, som efter¬
strävar, men icke uppnår »Orvar Odds kavaljers niam r Händelsen nr förlagd
till Sverige, med början mnlvr (rUstaC III:s tid.

Värseii oktaver.

\ta:ur/niii. l'orsta ur i ti ofui/h-träaUt sktffä stvcfn' •h oc^tturrtt

Tr. Svensk ManadSvskrift 1: oo 74. i.S0|.

lifter en inledning om Chopiti skildras en seen Iran Stani^lans lA*c/i]iskis
hov i Kristianstad under Karl XI b
Tioradiga strofer av fenitaktig jaiiib.

/•VvWrw frän Sibtrrrn, I:f>iS0ii ur . . . Kac:iinira . . .

Tr. Sv. Månadsskrift I: 2y<) 2«io. jSO|.

bemtaktig jamb. <lels i sexradig ^trof dels raps<HUsk.

Lyriska tf i k 11 r :

Ti/lcgnatt. TUt gam/rt iftunn'. myru tuiimni nh ntfn n
Tr. Stycken.

ii V H r r s t y c k r n a v h rro/t s k <1 ui i u / ti ( y r r r:

Eu Hsliug pu ru irappa.

Tr. Vblr. f. 1^43; M. V. S.: Svenskt album; Stycken.

En uppiåckt.

Tr. Sthlms Figaro S. Följ.; Stycken.

/•.*« vån t /vs/Ar/.

Tr. I,. b. ^4. M. F. S... Sv. album. S, Följ.; Sv. parnassen;
buni; Stycken.

/ vindskupath

Tr. Ba/.. s. jj. S. IVdj.. Stycken.

(iäfvor och

Tr. Stycken.

Litckan vid sirauUcu.

Tr. M. F. S.: Vikingens flicka. S. lodj.; Styeken.

Fevtiskt al

y i 'ärs öfve r gä rdrtt .

Tr. Bar., s. 41; M. J*. S.. S. J*ölj., Stycken.
/:Vf brustet hfvrtu.

Tr. St veken.

!)en hemhomtnaudf.

Tr. Arlekin; Vblr. 1. jn^o:

Den . . . iilskareii

M. I*. S nuiarb.; StvekiU

omarb.

Tr. Ha/, s. ui, M.K.S.; St veken.
Hofiirustt r.

Tr. F. S ; St veken.

Stor sak,

Tr. Slveken.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

srrkZKN-BKCKKRS FORI* ATTAkSKAT

Sfuiidoui utnu h>\t^

Tr. M. I*. S.; SUokcii.
iUOjaft'Us

Tr. I«.; vid hu.sli^a härden i 80 l s.

(Hikteu är toiisatt av O. V. S.)

Siv eken Urc slr. strukna .

Cti^ua beiii.

Tr. IJl. Ti<lniu« i Soi: Slycken.

VtMt.

'Jr. f. M.F\S. omarh.; Slyrken oinarl».

\'ui hbro.

Tr. St veken. ilMkteU är toiisatt av O. I*. S.L
*

<»*ongehi‘r<ini s/iftfurr.

'IV. Stycken.
tuf s/unt.ift étianKhitiiif \

'IV. Stycken.

/1U de. skofta,

'IV. E[yaeintlieu i.

i. p i s 0 ä v t i d s i ft t r y c k och c e n c r t «• i ;

Ihtge otot hof*c. Skdtttk tradiftott.

'iV. Stytkeii. Iti^ar ntan titel i hiljctoii^ 0 . 1 ’. 1S48: 105 <>c]i Ska ne 5.
Kart den tolftm budskap.

Tr. Skand. (U/ette: 13; Stycken. Beliandlar anekdoten otn att Karl XII
till radet liems«ände sin stövel.

Kung Karl i OIMfcrg. Tradition frdn ]*fstcrgO/fand.

Tr. A. B. r8<n: 212.

hrofetissan.

Tr, Stycken,

Oustaf II 1 hos mamseU Arfvidsson. som spär honom eu lysande framtid oeh
att »Nordens storJict skall med dia ätt förmäld olöshj^t bli». Följande
da^ »sent om qvällen han till gemåFa sig smög ine<l lättn fjät . . l>oek
spadde hon den gängen fel. inarosellea.»

."^kaldehjcrta.

'iV. Ill. Tidning 1801; 35. Stycken.

Beliandlar anekdoten om hnni Bellman sjöng ihop uixlerstöd till fjdiiei>
änka.

Ikn 16 fimr.f i 79-’.

Tr. M. F. S.: »Mcaieiito houiineiu. Ivn episo<l. iHai jo mars 1702";
Stycken omarh, och 14 str. stnikna.

Ivii ung harpspedare improviserar för thistaf III och huiis hov, ö\ergaende
frau idyllislci toner till marscljäsen.
l. hovtfue dc la <Us(iuée.

Tr. Ill, konversationsblad 1859: 10: »Ivtt historiskt trädsnidt: • Stycken.
Ar iHja.

'IV. k. I4.: Som diber studiosus*; M. F. S. omarb.; S. Följ.: För tio «ir .sedan.
Storkholm 18 p).; St veken.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

If)

OTTO SVT.WAX

P‘>/sk sceu

Tr. vS. Följ.; Stycken.

Polsk stormnuirsch. (Mars

Tr. s. å. med musik, se ovan .s. 12.

*Eljen Kossuthf*. (Juli 1849).

Tr. ö. P. 1849: 61: Svea f. 1850; S. Följ.; Stycken.

Vid Ungerns jaU, (Augusti 1849).

Tr. ö. F. s. 69; S. Följ.; Stycken.

Lychn litl Dannrbrog! {Vid fidningcn om rid 1 'Jcusbiirg, i apyfl iS\fS.

Tr. ö. P. s. ä. 33; Stycken.

•'^iormen pä Fredrikssiad. {Den 4 oktober iS^o.\

Tr. Ö. P. s. å. 83; S. Följ.; Stycken.

Verkligheten till fantasien. Tvä sangmor vid skiljevägen.

Tr. (obekant var) före d. ••/« 1846, enär i (?. H, T. för denna ilag ingaf c»
svarsdikt: ^Fantasiens sångmö till verklighetens. (Motstycke till poemet.. •
af O. O.)*, sign. lAn.; Fdldt 1846: 49; Styckeu.

1 'nrt statsskepp,

Tr. i). P. s. a. z\: S. I'‘ölj., Stycken.

/'til de unga.

Tr. Vhlr. f. 1H40; M. F. S.; Svenskt alhuni; Poetiskt al aini; Stycken
/V tren ne skalderna.

Tr. \' 1 >Ir f. 1840; M. F. S. omarb.; Stycken.

/; n 3 ‘a u dra 11 de h a rps pel a re .

Tr. III. konvcr.sationsldacl 1838:1; Sangens vandringsuian: FriuU (sav»»'
tnlediiingssång).

•Den striden jag ä/skar. •

Tr. L. L. 37; Svenskt albinn; M. F. S.; Stycken.

. / //t lä ngre f ra mat!

Tr. Stycken.

I 'id Pelhnanshy^ten.

Tr. Stycken.

Växande skog. {hnprontptn, en s-nnmaitivä/l vid (irekro /6'50.i

Tr. St veken.

llandli ng.

Tr. Stycken.

/ir>Hlerhälsning. {Vid skandinaviska folkmötet i Helsinglmrg /65.S,,

Tr. Ö. P. 1858:75; Stycken.

Peformkungen. {Den ^:te januari 1863.>

S:rvge — än en gäng. (11863).

Tr. O. H. T. 1.SO3: iSi; där meddelas att anledniitgen till dikten var ett
utfall mot Sverige i’ tidningen Ry.ska Biet, vilket återgivits i Dautnark<
officiella blad.

I itra fanor. (Mars 1804!.

Tr. A. B. 1864: 58.

Digitized by Goc.gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STURZEN-BECKERS FÖRFATTARSKAP

S/tiHzef för dagtn. (November 18(15).

Tr. A. B. 1865: 372—278 me<l anledning av det förestående beslutet om
representationsförändring.

Vid TfollhiUtan,

Tr. m. konversatiousblad 1859: 12: Vattenfallet; Stycken.

Suliielma. (1861).

Tr. ö. P. 1855: 33. {Upplästes i Köpenhamn d. 10/3 s. å.); Stycken.
i*d Mostbacke {1863).

Tr. A. B. 1863:257; Sauil. ax.

/:« segeltur på Målaren.

Tr. Vintergrönt f. 1866; Sami. ax.

11 n sommardag vid Stehag. af den 4 augusti 1867.)

Tt. P.T. 1867: X95; Sami. ax.

Med anledning af ett svenskt-danskt möte.
soldattorpet.

Tr. Vintergrönt f. 1866.

*\orges fjtlde .»

Tr. Helsingborgs-Posten 1864 Vu * n* Sami. ax.

Skäl för Norge vid unionsfesten i Helsingborg d. Vu 1864.
liland sydsvenska bokar.

Tr. P.T. 1867: 232: Ett öga )>akom cll träd; Sainl. ax.

S t ut y e 11 e r och medaljonger:

.Stenbock.

Tr. P.T. 1867:117: Sami. ax.

/.tnné.

Tr. P.T. 1807:141: Sami. ax.

ICrik Gustaf Ge i jer.

Tr. P.T. 1867:93; . Sami. ax.

Motivet antagligen frän cn fest för Oetjer i Köpenhamn d. 10/8 1646. om
vilken A.B. 1846: 188 efter Kdldt; jfr. Hamii.ton-Grrtk. I solnedgången
III: 410.

lisaias Tegnér. (November 1846).

Tr. Nordisk Lit eratur-Tidende: S. Följ. (där daterad no v. 1854); Stycken.
Duse. Lagerbjetke. Cederstråm. {Juli 1849).

Tr. ö. P. 1849: 67; Svea f. 1850; S. Följ.: Stycken.

Christopher v. Plåten (1849).

Tr. ö. P. s. å.; Stycken.

.-tnders Lindtberg. (December 1849).

Tr. Ö.P. 1849: 102; S. Följ; Stycken.

J. F, Munthe. (Helsingborg 1850).

Tr. Ö.P. s. ä.; Stycken.

Thore Petri. (1853).

Tr. Ö.P. 1853: 147; Stycken.

S. A/. Sunntfdahl. (1854).

Tr. Ö.P. s. ä.; Stycken.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTIX) SVJ.WAN

hér avger. ‘1H57J.

Tr. Ö.V. A.-B. s. a. 177: Slyckeii.

Cari Hergmav.

Tr. separat; ö. P. s. å.; Stycken.

Carl Adolph Agardh. ffÖ59).

Tr. Ill. koiiversationshlaci s. a. 11. 0; A.B s.a . si Sivi kcn.

Trnmdagare Pietn. (Helsingborg <^ 59 )-
Tr. Stycken.

Kenung Oscar. (1859).

Tr. iUyieUoT^s Posten s.a. n. 59; A.B. s.a. n. 17S, Stycken.

]VHhelm V. Ilraun. (September j86o).

Tr. Stycken.

Carl August Hagberg. (Januari 1864).

Tr. Sami. ax.

Disa Böltiger, född Tegner [iS/j — 1S66). Till C B*.

Tr. Svea f. 1867; Sami. ax.

Johanna (Helsingborg i 806 ^.

Tr. separat s. a.

Carl Jonas J.udvig .llnufvist.

Tr. Svea f. iSb;; Sainl. a.v.

Herman Wilhelm Hissen. (Den 10 mar.’^ 1^6'^.

Tr. P. T. 18O8; 04; Sami. a.K.
lirrnharä v. IJeshow. (Den 27 oklolfer /a6>.i
T r. P. T. iSbS: 219: Sami. ax.

l i 11J (i U i g h e f s d i k l e r :

Till 7 'alis Qfalis, Pör hans dedikaltoa al Hyr^jn^ Ht ppo.

Tr. 0 . r. 1835: 9.

/ J)yrehaven den 20 juni tSbj. {Afsked tiU rn Kr<tf^ ai k änner.)

Tr. Fdldt s. u.; A. B. .s. a. i p>.

Säng för unionen. (Vid festen i Helsiugbori; . .1

Tr. A. B. 1864; 257; Sainl. ax.

TiU C. C. IJrnnius. Den tS maj . . .

Till mitt son. Dd han lagerkrdnies vid fil.-d^yhfje^-t l.uff^^
Tr. Vintergnmt: Sainl. ax. omarb.

Prolog . . . /cV6.5.

Till han.s niajesldf konungen . . . iSO^.

Tr. Saiitl. ax.

Till Talis Qvalis pa Juins Jent/iondc arsdag d. th uit.Uin? i>6A.

Tr. separat 1808; Sami. ax.

Vid Lunds akademis jubelfest den 22 maj
Tr. 1 \ T. 1868: 124; Sainl. ax.

Den JO november /86S, 7W///*-Artr/A-i/orfc«5 tgningsdaf'.

Tr. A. B. 1864: 89; Vet att kunna (8 strofer^; Sainl. ax

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STirRZER-BECKERS FÖRFATTARSKAP

Dramatisha d > k (t r :

Det nya stycket eli'r en vacker fticka for fyra tustn sidenband. Sahugskomedi

i I akt^

Tr. ni. konversatiousblad ' - Säkcrlij^en åsyftad i O, P. S.-s brev

fran Paris d. 21/2 1858 (R. St.-B. 11:71): »Jag har i dessa dagar helt hastigt och
lustigt slutat en liten — e 11 aktsko inedi pd vers. som jag nästan liade
lust till att sända till — i>tjcmström.»— Det är icke kändt att den blivit uppförd.

Komedien, som spelar pä Gustaf III:s tid. har icke mycken tidsfärg. En
ofrälse sekter ålskar en ung fröken, men kan icke av baronen, hennes f6nn}mdare,
utverka bifall till sitt frieri. En pjäs. som sektern skrivit, och som med mycket
bifall uppförts pä hovet, blir emellertid ansedd vara av baronen, som känner sig
smickrad att anses som poet. Genom hol att yppa sammanhanget ly€ka.H
sektern avtvinga baronen tUlständ till giftermålet. Sluteffekten, dd baronen
genom titeln på ett brev får kunskap om att hans författarskap belönats med nord¬
stjärnan. är kanske lånad frän Schtllers Wallenstein.

Stycket, som har en ledig dialog, är o 1 )etydligt. nicii <U>ck O.P.S:s bästa
IfVrsök för teatern.

Teodor von Neukof. Skådespel i fem akter.

Ej förut tryckt och icke uppfört. Om tidvu för styckets tillkomst ..sukuas

uppgifter; sannolikt frän i8<>o>talet.

Styckets innehåll är nästan lika äventyrligt som dess huvudperson, deu be¬
kante tyske baronen, vilken en tid bragte sig upp till kung på Corsica. 1 förstu
ocli andra akterna har scenen förlagts till Imnd 2716, där Keuhof vistas som stu¬
dent. Två unga fUckc»r. Ellen Skovgård och Cecilia I^erke. ha förälskat sig i ho-
nom, och den förra lyckas,väcka haus genkärlek, medan Cecilias känslor bli ho¬
nom obekanta. Häftigt förälskad i Ellen är Cedlias bror Klaus. Vid den deposi¬
tion denne skall genomgå, ledes akten av Xetihof såsom depositor. vilken 1 >egagiiar
tillfället att gäckas med Klaus. 1 ’ppretad av detta och av sin svartsjuka förlöper
sig denne och utmanar till sist Xcuhof. som överlägset avvistir honom. Neuhof
förlovar sig me<l Ellen, men ger sig åstad på ett iippdrag av Gortr..

Tredje och fjärde akterna s]>;da tjugo är senare på Corsica. Xeuhof, soui
för länge sedan under sina brokiga öden glömt Ellen, uppsökes har av Cecilia och
Klaus, båda lika oföränderliga 1 sina motsatta känslor för Xeuhof. den förra lika
hängiven som den senare hatfull. Ett anslag av Klaus omintetgöres genom en
varning från Cecilia.

I femte akten finna vi Xeuhof pä gamla dagar i J,ondon 1734; i sitt nödrtällda
läge har han erhållit understöd från en okänd p;^rsou •• naturligtvis den trofasta
Cecilia. Vid ett möte dem emellan utredas ett par förväxlingar från första akten,
genom vilka Cecilia skjutits at sidan av Ellen. Ett brev från den sistnämda,
.som redan för länge sen tröstat sig för förlusteu av Xcuhof me <1 on hederlig prost,
är sluteffekten.

Även oni man bortser fraii en del mer yttre brister - - den långa tiden, över
vilken dramats handling titstrackes, de tala sceiiväxlingarna inom akterna in.iu.

- kan omdömet över stycket icke bliva vidare gynsamt. Vad slags karl är Xeu¬
hof? Det ar tydligen tneniugeu att han åtminstone i någon m«ån skall hava rätt

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAX

till vär sympati, men med alla sina utgjutelser blir ban skäligen oklar. AUt for
klara aro däremot Cecilia och Klaus.

Bristerna i personteckningen motsvaras av dylika i stil-behandliogeu.
allvarliga konflikterna utföras väsentligen i monologer på vars, lyri.-skt men iclt
dramatiskt; för övrigt härskar prosan med en lätt komedi-ton.

De positions-scenen och några andra detaljer röja O. P. S:s kiiltnrhistorbU
intresse, men av tidens anda finnes ingenting.

Band II: Skrifter i obunden form.

Grupper ock personttager f r an i gar:

Efter Sami. arbeteo 1861. Se under dessa!

Småberättelser ock novetler:

En sannfärdig historia om en tidningsartikel jySr.

Tr. Bar,.; S. Följ.; I^ Ver.

Traigo conmigo dicka.

Tr. Svenskt albnin S. I'ölj.

En själavandring,

1 'r. S. Föl].; Ea Ver.

/: /1 miss förstå n d.

Tr. Komisk kalender f. 1851; La Ver.

Lifvei ett åfventyr.

Hvad en urmakare år nyttig till.

En romantisk drant fned en gammal länstol f midtefr
följetonger och kåserier:

Ole Butl.

Tr. Ver.

Kunglig seklerft.

Sc ovan under A s. 9.

Stockholmsjungfrurna.

Tr. La Ver.; hopfogning av två uppsatser. «Värdslm.stlickorua* l***
1841:154. Krita och S. Följ. samt •Jungfrurna» tr. Sthlms L- oeli S.
Herrar vaktmästare.

Tr. A.B. 1841: 187; Krita; S. Följ.; La Ver.

En sällskapsman.

Tr. Sthlms L.; S. Följ.; La Ver. oniarb.

En Slockholm sgrå nd.

Tr. L. L. 27—29; Sthlms L.: La Ver.; övers.
Fdldt. 1844 24/7.

Ett landtnöje.

Tr. A.B. 1841:35; Krita; I,a Ver.

Toffshilli ng steatrar.

Tr. Sthlms I,.; La Ver.

•En Stockholin

ICn opera sena i fogelpcrsprktn\
Tr. Blyerts; La Ver.

Skutor och ånghatar.

Tr. Bar..; I.a Ver.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STVRZEN-BECKERS FÖRFATTARSKAP

In msell .Vy/ö« dtts kokhok .

Tr. Tidning Sthlms län: Blyerts; -^Ocksa oii reeeiision •; Orvar Odd; La Wr.
Solfjäder och käpp i handepi.

Tr. T«a Ver; hopfogning av tvu uppsatser: ^Solfjädern • sunit »Käpp i handen
häda tr. Baz. och Orvar Odd.

.V il Win.

Tr. Blyerts: •Tilliianm ocli föniaiim*; La Ver.

Kaffet.

Tr. Tidning fur Sthlnis län: •Kaffekuppini Orvar Odd; ]«a Ver.
Trehundra och tre trappsteg.

'fr. ö. P. 1857: 140: La Ver.

••Siunsumao^.

Tr. I.a Ver.

fJegi vid en benmjölsfabrtk.

Tr. La Ver.

Urflexionet 1 ett badkar.

Tr. La Ver.

Krinolinen for efigt.

Tr. La W-r.

Kinesiskt minialyrblainisleri.

Tr. A. B. 1857:280; La Ver.

Dockor äro folk ocksd.

Tr. La Ver.

Intet nytt under solen.

Tr. La Ver.

/J/i«cms^r«a.

Tr. Komisk kalender för 1818; La \’er.

En ufkandling mot fhe ^orfiltstrr*.

Tr. 111 . Tidning i862:<i.
lin virgiliausk genrebild.

Tr. 111 . Tidning 1862: 5.

7:11 karnevalsscen vid det gamla (irekland.
lin undungon/d lillvar^t.

Om sltfrkrlen aj dd iiUa.

Tr. 111 . Tidning 1802: 4\.

Dennstreck kors och Ii ars.

Tr. I*. T. i8()S:h. 27. 411. 4.1.

IIvad i'i roa 'ms ined,

Tr. 1 .. J.. f.: •Ikr stora liarnen •: La Ver.

y un d r i v g ar 0 c h r a s / e r i n o m ( o s t r r l a w d c t :

Svenska resrinlryck frun dru goda gamla skjatsUdra. l'rdn S(*Kkholm >Odi r at.
/'Vrt« Sandet norr ut.

Tr. Följetongen pa järnväg I {efter A.B. 18441 oeh ril(efter A. B. iSujL

lUandade kånshr och intryck under en sommarve.sa 1 laderneslandet,

Tr A-B. 1863: 20r 21*1.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYI-WAN

Vrau hlålsiUf^hoYi* till yinltux* . . .

Tr. P. T. 1RO7: 251.

SfijxCTO . . .

}iit he$ok p(i S>\fn'ro.

Tr. r, T. 0*5.

/Cainiösa hälsohrtiutt.

Munksjö papptrshriik.

Tr. Svea f. 1866.

BuihI 111- sS k r i f / r r t o h it n ii v u / *» /• ut.
l\ n 11 H r h i s t o r i s k 0 u i k a s (:

Jivaä som i p'rnnkrikr fonhttdY.s fot en uuius •/ui/itutliuit uppfnstnrv» krhtfi,'

medlet nf del 26:de arhuudradtt.

'J‘r. P. T. 18^17: 2/2- 27 i.

l»off:lurreti ^astaUud. . .

De ti tid. dit tttfien jvrnvug Jituus.

Den ttd. dd teke gasnt fanus.

Tr. P. T. iHhiy. iSo.

hut/ ock gnf/el’

Tr. A.B. 1S63: |i.
hliiovr och /ioi.

Tr. P.T. J80;: 33. 02.

SCtsdnketi.

Tr. )*.T. JN18: II5.

Dondski ti.

Tr. P. T. 1S68: 133,

So!! I r i dra y. pu l a sol/e r • h' h pa ra />/1 er.

Tr. P. 'J\ ISOS: 1S3.
hrinolineii^ anor.

Tr, A.B. iSoi: S «i.

S‘nhyet. . .

'Jr. .\.B. isoi:oi.

ha ffr t.

Tr. B. iSoi: 71.70.

Tift.

Tr. 111 . Tiilsnn^ iKf»^, 7.

/ >hahen.

Tr. 111 . konverSintioii.shhiit

Dotatiscn.

>k(ttpiikvftt •iftsea pa i talet.

Tr. P.T. jSiiO; 2fi5-
/ i»atuU aklt hiskfria.

Tr. A.Ji. 1863: o\.
ir ätJsfa iadusfrintstd/lifiai^u It.

Tr. P.T. iSOS.ifio.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

STtTRZEN-lilvCKKKS FURFArrARSKAP

iJjnrprocessfr.

Kröningar.

Tr. l/A Wr.

Litcrärkisiori sk'a < t n li t t' r •• r h h k a it ni ä i »i ( åi ii i :

Helfrich Peter Sturz . . .

Tr. P.T. iHo;: zoyzi \.
fiolberg som foljetonisf.

Tr. IM\ iH(>S:22y

fijoriens Piugt. l:l Digi af Chrij,tnnt W infhei.

Tr. A.B. 1830:.16-47.

Folksången och folkpoesien 1 Italien.

Tr. P.T. 1866: 22y, 231.

Pariserpressens hisloria . . .

Tr. A.B. 1838^ oi*6.(.

Medaljonger af nu tf e r a r 1 n 1 S 4 3 <• h / X 6 <1 h 11 t j» a u c-

na personligheter:

Tr. Svea f. iH6<» och 1807.

R € s e m i n n e n :

Reseminnen frdn Paris t byt iPtdrag nr *l'in ntttvgf nr boet<^i . .

/\«fj> frun latidsvngen.

Tr. A. B. 1857: .sc lunlan s.

Kurir frän Paris.

Tr. A.B. 1858; sc iicdau 34.

Frdn Köpenhamns onigijningar.

(Icke upptagen i registret.) Tr. SkanH.

Sjelfbiografi:

O. t*. Slnrzen-Bccher, skildrad af (hear (Utd.

Tr. III. Tideiide 1862; 127.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

B. Av Sturzen-Becker utgivna tidningar och

tidskrifter.

Arlekin.

Veckoblad, som torsdagar < 1 . 17/7—9/10 1854 ined 13 ii:r oin 4 5.

lvaspattig folio; efter tt:r 13 ett nnttfikationsbrev att herr .Arlekin den 9 okt. »af*
lidit i podager*. — Rec. A. B. 1834:189.

I »Några ord till förspråk* formuleras syftet» att försöka åstadkomma htii
liUigare rörelse ocli vexling t vAr litteratur». Bladets iunehåll utgöres av dikter
av O. P. S., G. H. Mellin. 0 [lof] P[ryxeU] m. fl.» noveller saxnt literära artiklar
och notiser» av vilka ett flertal torde vara översatta från tyskan. (Blätter flir
littcrarischc Uoterhaltimg citeras eu gång.) O. P. S. torde skrivit en recension av
|tru V. J. Lincks] novell »Familjen von Königsmark». vilkra ger anledning till en
dröm' om bl dst rum per ie t. och en artikel »Herr C. W. Bottigers författarskap»
sign. .\jas Mastigophoros» däri skarpa ord fällas om B:s sentimentalitet» morali¬
serande koketteri» olidliga egenkäilek m. m. Slutorden: »Vi höra till den Uolländ*
ska skolan» vi målo efter naturen.» torde snarare hava en moralisk än en literär
iiuie1>örd» avse plikten att utan försköning säga sanningen» och icke vara ett
rvabstiskt program.

Uppsatsen »Några betraktelser öfver den svenska allmänhetens smak och
estetiska ståndpunkt» klagar ö\'er inflytandet »från den nyaste fransyska skolans
kartaktiga alster samt från Tysklands litterära afskräden» och fördömer i synnerhet
Ihihlgrens råhet (i »Vserdumpels resa»); bl. a. namnes Almqvists »Tömrosens bok»
hvarest ett stort snille förnedrar sig att blifva smakens skarprättare för att vis*^
huru hans ironiska bila biter.» Artikeln — en utlovad fortsättning kom icke -
är säkerligen icke av 0 . P. S.; snarare kan man gissa på hans Upsala-kamrat C. A.
Hagberg, i vilket fall den utgör ett förspel till dennes bekanta »Bref till ett äldre
fnintimnter • i Correspondenten 1835.

Några osignerade dikter — ett par med »fornnordiska* ämnen, ett kåseri
Min Stockholm på hexameter m. m. — torde vara ov 0 . P. S.

Tidning för Stockholms län.

Veckoblad» som utkom i Norrtelje förra halvåret 1840 med 2h 11:r um fyra
Hespaltig foUo. Euda kända ex. i Upsala uni v.-bibliotek.

Utgivmingsbevds wttogs av O. P. S. d. 13/12 1839» men Ridderstad (Regnba-
gvn 18S2 s. 13) suger sig hav-a givHt uppslaget till företaget» som de så gemen-
>anil satt i värket. O P. S:s med värkan blev icke långvarig: enligt brev* till Cron*
h<»lui d. 18/1 1840 hade han da återkommit till Stockholm efter en månads
iniiivaro- Ridderstad yttrar: »Ivfler nagra få veckor insjuknade cn av Orvar Odds

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

riut

ÅHÖRANDE AV DB OPPENTUOA PÖRBLÅSNINOAR

MUU Vir.KA ,

IXXHIIAVAREN AV IVAR W.-KRXS PROFHSSrR
1'ROFESSORX I SVENSKA SPRÄKET

NATANAEL BECKMAN

f>CU

PROFESSORN I ÖSTASIATISK SPRÅKVETENSKAP OCH KUI/fUR

BERNHARD KARLGREN

KOMMA ATT TH.f.TRÄUA SINA ÄMBRTKN

SAMT TJtl*

FILOSOFIE DOKTORS*PROMOTION

VID OftTEBOROS H{kQ$KOLA

REKTOR OCH PROMOTOR

BIFOGAD SKRIFT;

NAMNET DANMARK

ELIS WADSTBIN

GÖTEBORG

IvLANORRA BOKTRYCKKRl AKTIEBOLAG

I9IS

Digitized by Goc tgle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

J^ed det iiu ingående läsåret liar högskolan tillfredsställelsen att
^ se två nynjjprättade lärostolar träda i verksamhet.

Ivar W<em var under aderton år medlem av högskolans sty¬
relse, under fjorton år dess kassaförvaltare. Den långa tid han
sålunda ägnade åt uppdraget bör redan i och för sig vittna om
det levande intresse han hyste för högskolan och den varma till¬
givenhet med vilken han var fäst vid densamma; det sätt varpå
han fyllde sitt kall och den verksamma hjälp han lämnade
vid j^ipade behov av det ena eller andra slaget gåvo ytterligare
bevis därj^å.

Med djup glädje emottog högskolan ock underrättelsen om
den donation, som för framtiden skall bevara minnet av Ivar
Waern genom en professur, vid vilken hans namn är fäst. Den
tacksamliet, i vilken högskolan stamiar till de hans anhöriga, som
skänkt denna storartade gåva, ökas genom den vidsymthet, som
förestavat donatorernas föreskrift att den nya professuren skall
bliva »rörlig*, d. v. s. kunna tjäna växlande behov och anpassas
efter växlande tiders krav. Denna frihet i användningen nödvän-
diggjorde ganska långvariga förhandlii^ar om tillsättningen,
vilka fingo sin avslutning genom styrelsens beslut den 31 maj att
till innehavare av den nya lärostolen kalla lektorn, docenten fil.
d:r Natanael Beckman så.som professor i svenska språket, en kal¬
lelse, som den 23 augusti erhöll Kungl. Maj:ts stadfästelse.

Professor Beckman har vid de konkurrenser, som under senare
tid ägt rum för lärostolar i nordiska språk, erhållit höga lovord
av sakkunnige, och den rikedom på nya och fruktbara uppslag,
so n utmärkt icke minst hans senare skrifter, gör högskolan för¬
vissad om att hava förvärvat en framstående vetenskapsman, av
vilken den kan påräkna kraftiga insatser. Med glädje hälsar där¬
för högskolan professor Beckmaji välkommen till sin nya verk¬
samhet.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

Professor Beckman har om meddelat följande uppgifter:

Jag, KARL FREDRIK NATANAEL BECKMAN, är född i Haasle, Skara¬
borgs län, den 26 januari 1868. Avlade mogenhetsexamen i Skara i maj 1886,
fiL kandidatexamen i Uppsala december 1889» efterprövning till d:o maj iSgz,
fil. lic.^examen maj 1895 och disputationsprov för fil. doktorsgrad samma mAnad;
n^tt disputationsprov för lektorstjänst febrxiari 1889. Har tjänstgjort som do¬
cent i Uppsala läsåren 1895—96, ipo^^^oi. 1901^^2 och vårterminen 1918; i
Jvund vårterminen 1897 samt läsåren 1897—98 och 1898—99.

Har tjänstgjort vid läroverk: i Skara sem \ 4 k. adjunkt v. t. 1893, i Nykö¬
ping som extra lärare läsåret 1899—1900, i Stockholm som ordinarie lektor i mo¬
dersmålet och filosofisk propedeutik läsåren 1902—c6 och 1911—1917 och höst¬
terminen 1917 samt såsem vik. lektor i ledighet vårterminen 1918; såsom t. f.
rektor vid Skövde realskola och kommunala g>mnasium läsåren 1906—11; såsom
föreståndare (rektor) vid Uppsala enskilda läroverk och privatg>innasium läsåreu
1900—02. Utnämndes till lektor vid h. allm. läroverket i Uppsala dec. 191;
och erhöll sökt avsked från samma befattning d. 30 aug. 1918.

Tryckta skrifier:

1) Allmänt (lingN^sUska hjälpvetenskaper m. m.): Språkpsykologi och
modexm ålsundervisning, akad. avhandling. Lund 1899. andra upplagan 1900.
Zur Frage von den Vokalklängen (Phonet. Studien IX. 3). Till frågan om gram-
matiska kategorier och grammatisk terminologi (Språk och Stil 1909). Någrs
ord om undervisning och läroböcker i logik (Skolan II. 1903). Praktisk skolre-
gel och vetenskaplig teori (Svenska studier tillägnade till G. Cederschiöld).
Underdåniga besvär rörande förslag till tillsättande av professur i nord. språk i
Lund 1914. D:o 1917. Lärobok i logik, Stockholm 1902. Språkets liv, Stock¬
holm 1918.

2) Språkhistoria och grammatik: Om uppkomsten ochutvecklingeo
av sekundära nasalvokaler i några skandinaviska dialekter (Sv. Landsm. X1II:3.
1893). Bidrag till kännedom om 1700-talets svenska, huvudsakligen efter Svea
Hofs arbeten (gradualdisp.. Lund 1895, även i Arkiv för nord. filologi). Sveosk
språklära förden högre elementarundervisningen, Stockholm 1904, sjätte upplagan
1916, dessutom mindre upplagor föi folkskolan, utdraget: »Hjälpreda vid upp*
satsskrivning», samt tillsammansmed R. Saxén cn upplaga för Finland; upplagar
blindskrift under utgivning. Några ord om rytmisk betoning (Nordiska studier
tillegnade A. Noreen 1904). Familjebeteckningama på -s (Språk och Stil 1907).
Smärre språkhistoriska uppsatser (Arkiv för nord. filologi VIII och XI). Princip¬
frågor i svensk språkhistoria (Stud. i nord. fil. VI. 1)* Studier i outgi%*nd hand¬
skrifter. Stockholm 1916. Xritiska strövtåg (Språk och Stil 1914). Hur uttr>'ckesbos
verbet framtid i fom- och nysvenskan? (provföreläsning) (Språk och Stil 2917).

3) Lexikografi och ordforskning: har deltagit i redigering¬
en av Sv. Akademiens ordbok januari 1897—juni 1899 och där%'id i huvudsak re¬
digerat artiklar till omfång svarande ungefär mot ett tioarkshafte. Dansk-norsk-
svensk ordbok, Stockholm 1907. andra upplagan 1915. Recension av Sv. Aka¬
demiens ordbok i Göttingische gelehrte Anzeigen 1902 och sedermera i Verdandi
1923* Uppsatser i Namn och Bygd 1914 och 1916.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

Metrik: Grunddragen av den svenska versläran, Lund 1898. tredje
upplagan Stockholm 1918. Kritische Beiträge aur altnordischen Metrik (Arkiv
för nord. filologi XV). Recensioner av metriska arbeten (Därs. XVIII och XXII).
Smärre hithörande uppsatser i Språk och Stil 1902, 1903 och 1918.

5) Kealfilologi och editionsarbeten: Studier till Väst-
götalagamas historia (Arkiv för nord. filologi XXVIII o. ff.). Ur vår äldsta
bok, valda historiska texter med anmärkningar, Stockholm 1912. Några ord
om det fsv. legendariet (Samlaren 1901). Annalstudier (Studier i nord. filo¬
logi II 1.4). Quellen und Quellenwerth der isl. Auncden (Xenia Lideniana
1912). Kimbegla, ett bidrag till Islands lärdomshistoria (Stud. i nord. filologs
IV. 7). Sankt Annas prebenda, historik och handlingar (Västergötlands fommin-
neaf 5 ren:s tidskrift 1915)* Alfrie^i islenzk II, Xöpenhamn 1916—17, tills, med
Kr. K ålund. Vetenskapligt liv på Island under iioo> och 1200-tal en (Maal og min¬
ne 1915). Studier över Peder Låles ordspråk (Danske Studier 19x6). Våra mc-
deltida domareregler (proWöreläsning) (Arkiv för nord. filologi XXXIV).

6) Aldre nordisk historia: \^cm bar döpt Olov Skötkonung?
(Kyrkoh. årsskrift 1910). Några ord om Skara biskopskrönika (därs. 1911). Är¬
kestiftets äldsta kalendarium (därs. 1912). Tre konungaätter och deras jordegen¬
domar i Sverge (Personhistorisk tidskrift 19x2). Knutsdagen och julfriden (Fa¬
taburen 1912). J ar oslavs ratt och de svenska landskapslagarna (Studier i nord.
filologi III, 3). Snorre Sturlasoiis besök i Sverge (Verdandi 1913). Vägar och sta¬
der i medeltidens Västergötland (Göteborgs k. vetenskaps- oclt vitterhetssamhälles
handlingar 4 P. XVII, 3. 1916). Sverges äldsta kristna konuugalängd (Person-
historisk tidskrift 1914). Fraudskau er klostret i Skara (Västergötlands fommin-
nesfören:s tidskrift 1913). Ett bidrag til! den svenska rikslagstiftningens historia*
(Hist. tidskrift 1918). En meteorologisk katastrofperiod på 1000-talet (Ymer
1917). Torgny Lagman (Edda 1918). Artikeln Algotssöoema och ett par där¬
med sammanhängande i Biografiskt lexikon.

7) Pedagogik och skolfrågor. Centralisationen och lärarnas
rattsliga ställning, Upps. 1912. Gammaldags skolliv. Stockholm 1916. Åtskil¬
liga uppsatser i Verdandi, vars redaktion jag under flere år tillhört, och Peda¬
gogisk tidskrift m. fl.

Har företagit resor i vetenskapligt syfte. t. ex. till Norge 1896 med nnder-
.stöd av ijärde-novemberstipeudict, till Danmark och Tyskland 1903, till Dan¬
mark och Norge 1914—15, de två senare med understöd av statsmedel.

Har varit tillkallad sem sakkunnig dels av Laro ver ksö ver styrelsen vid upp¬
görande av Realskolans studieplan x modersmålet (1906). dels av Chefen för
Kungl. Ecklesiastikdepartementet för att bitrrda vid uppgörande av normalplan
för folkskolan (1914).

Uppfördes 1917 enhälligt på andra förslagsrummet till professuren i nord.
språk i Lund. April 1918 erhöll jag kallelse att mottaga ett professors ämbete i
svenska språket och litteraturen vid akademien i Abo.

Den andra uya professuren, som omfattar östasiatisk språk¬
vetenskap och kultur, har kunnat ui)prättas på gnmd av en dona-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

iNBjrnxiNo

tion, till vilken bidrag länmats av ett flertal personer, de där nr
olika synpunkter varit intresserade för saken. Lärostolen skall
givetvis i första rummet tjäna sin vetenskapliga uppgift, men inan
lioppas att den därmed även skall kunna förena en verksamhet,
som kommer praktiska syften till godo.

Till innehavare av denna iirofessnr föreslogs den ende sven¬
ske man. som var specialist pn omrädet, docenten i sinologi vid
Uppsala universitet fil. d:r Bernhard Karlgren. Av de sakkunnige
tillerkändes den föreslagne en synnerligen väl vitsordad kompe¬
tens, varför han av lärarerådet anmäldes till kallelse och av sty¬
relsen den 27 mars utnämndes till professor i östasiatisk språkve¬
tenskap och kultur, vilken utnämning den 24 maj erhöll Kungl
Maj:ts stadfästelse.

Vid unga år har professor Karlgren redan lagt i dagen en for-
skarbegåvning och en energi, som enligt de sakkunniges omdöme
gjort lians arbete banbrytande inom sinologien, och hans fortsatta
verksamhet kan således väntas bliva av betydelse för denna ve¬
tenskap. Med livlig tillfredsställelse är det då, som Göteborgs
högskola ujiptar professor Karlgren som sin medlem och bringar
honom sin välkomsthälsning.

Professor Karlgren har om sig meddelat följande u])i)gifter;

Ji»X, KLAS UEliSliAliD jOHAXMiS KARLdlUlS. föiUl ileu 5 okt*.l'cr
18S9 i Jönköpinj' av lärovcrksailjunktcn Johannes Karlsen och haii.s maka f«lJ
Hasselber^, avlade mo^^enliet.scxaiuon vid Juiikcipiu^s h. a. läroverk 21 maj r
Mev student vid Uppsala luiiv. 16 september s. a., fil. kand. 15 seplciubcr
fil. lic. 20 maj 1915; disp. for fil. doktorsgrad 21 uiaj .s. a.; p^olJ^overa(lcs 31
maj s. utnämndes till docent i sinologi vid l*ppsala nnivensitet i9ji:nis* d-
förordnades aren 1916, lOJj och 1918 att uppehålla undervisningen i
vid sagda universitet mot särskilt arvode; har i 7 särskilda fall förtrdtials lill
examinater i sinologi för fil. kand exajncn; meddelade fcl.>r.'-okt. 1911 midcnis
ning i moderna språk vid kejNcrl. kin. univcrsiletcl i Tai Yuan Fu. tjänstgjorde

som lärare i kiucFiska vid svenska missionsförbundets missionsskola, Lidingöti.

januari 1916—xuaj 1918.- Har med .statsunderstöd företagit följande resor for
studier i sinrlogi; (.ktober- december 1909 till S:t Petersburg, februari loic^
januari 1912 till Kina. januari—maj 1912 till l.ondon, septcnilkr
1912, mars—juni december 1913—april 191.^ till Paris. Tilldelades av

.\cadvmic des Inscriptions et Bclles-Uettrcs i Paris Staiiislas Julienprisel for . r
1913 för avli. Études sur la phonologic chinoisc.

Tryckta $hfiftcr:

Folksägner från Tvela oek Mo härader (I; Sv. J,andsm al 190^). ^
gransen mellati syd- 4 ck mellansvenska mål inom Mo ock Tveta härader (h Sv.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INHJUPNING

VII

Ivaadsinål 1909;; Éuidcs siir la plKnioln^ie chitioise pp. i—1915 ( 1 : Arcbives
(VEtudes Orietitales); Étudcs siir ia plionologie chinoise pi). 317—.169, 1916 (Ib.),
mandarin plionctic reader, with an inlroduclory essay on tlie pronunciation,
1917 (Ib.); Den sinologiska lingvistikens uppgifter och metoder (I; Svensk Huma¬
nistisk tidskrift 1917); Recensioner i T’o\ing pao, Ymer och Dagens Nyheter;
artiklar i Dagens Nyheter; artiklar i N< rdisk familjebok fny nppl.).

Professorerna Beckman och Karlgren komma att lördagen den
21 september inställas i sina ämbeten, varvid

])rof. Beckman föreläser om i d^ra lokala arbetsuf>pgifler,
och prof. Karlgren förelä.ser om en västerländsk propaganda i
forntidens Kina.

I samband med dessa professorsinstallatiouer kommer högsko¬
lan att till filosofie doktorer offentligen ntnämna de filosofie licen¬
tiater, som efter vederbörliga disputationsprov vid högskolan an¬
mält sig till promotion. Härtill har kanslern för rikets universitet
genom skrivelse av den ii juli givit sin tillåtelse. Promotionen
kommer att aga rum den 21 september omedelbart efter prof.
Karlgrens installation.

Att förrätta dessa utnämningar har Lärarerådet utsett under¬
tecknad Wadstein.

De licentiater, som vid detta tillfälle skola emottaga den filoso¬
fiska lagern, äro: Ivrnst Felix Fischer, Bernhard Hegardt, Ture

Bernhard Kalén, Andreas Inge Peters och Gustaf Einar Törnvall.

Om sina levnadsförhållanden hava |)roniovendi lämnat nedan¬
stående uppgifter.

Fischer, Ernst Felix,

f. A Kkgärden, Hovby sn (Skaraborgs lun) '* 1 1890; .son lill major Krnst Kkscher
och Charlotte Fett. AvUdc tnogeuhetsexaDien vid Skara högre allmänna läro¬
verk 1908. tnskrevs samma är vid Uppsala nniversitet, filosofie kandidatexamen
1912. filosofie licentiatexamen vid Stockholms högskola 1914. Amanuens vid
Konstsamlingarna pä de knngl. shdten 1012. vid Köhsska konstslöjdnuiseel i
Ooteborg 1914.

Tryckta skrifter.

I serien Sveriges kyrkor, Konsthistoriskt inventarinm, utg. av S. Cumian
och J. Roosval: Västergötland, Bd I, 1. Källaod.s hd. Norra delen. Bd I.
2. Källand.s hd. Sydöstra delen. St him 1913—14.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

VIII

INBJUDNING

Kungl. slottssniekartn och sebattUimakaren Gottlicb Iwersson. Cröteli. 1916.

Västergötlands romanska st enkonst, (iöteb. 1918. {Grad.-av h.)

Den västgötske stenmästaren Andreas ocb hans verk (Tidskrift för konst¬
vetenskap 1918. s.

Västergötlands sandstenskyrkor. K11 typologi och datering (Västergötlands
fornminnesförenings tidskrift 1918 s. 30—68).

Studier till Skara domkyrkas äldsta bygguadshistoria (Västergötlands fom
ininnesförenings tidskrift 1918 s. 69—74).

Engelsk influens pA den västgötska skulpturen omkring Ar 1100 (\'ästergöt-
lands fornminnesförenings tidskrift 1918 s. 75—84).

Stenmästaren Othelric och hans verk (Västergötlands forrmtinnesförenings
tidskrift 1918 s. 85—94).

Trcnne västgötska funtar av norskt ursprung (Knnst og haandverk. Nor¬
diske studier. Kristiania 1918).

En göteborgsguldsmed frän lOoodalets mitt (Nordisk guldsmeds tidning
1917. 3). Studiet fr&n silverutställningen i Skara 1913. i. Några arbeten av
guldsmeden Sven Wallman i Göteborg (Nordisk guldsmedstidning 1917. 4). En
teckning av guldsmeden Albrecbt Wedingbusen (Nord. guldsmedstidning 1918.
i). Studier frän silverutställningen i Skara 1913. 2. Silverarbeten fr&n Jön-
köping (Nordisk guldsmedstidning 1918. 4).

Dessutom smärre uppsatser och recensioner i dagspressen.

Hegardt, Bernhard,

f. i Göteborg 1891; föräldrar: vice häradshövdingen Fredrik Bernhard He¬
gardt och Olivia Helena Brisman. — Studentexamen i Göteborg u/^ 1911; stud.
vid GH s. A.; fil. kand. 1914; fil. lic. $1/^ 1917, disp. för doktorsgr. 191H.
Tryckta skrifter.

1 Pestskrift tillägnad Vitalis Norström 1916: Intuitionsbegreppet hos Spiiioxa
nch Bergson.

I Ver Sacruni. 1917: Några studier i amerikansk religionspsykologi.

I GHÅ Bd 24 (1918): Bidrag till intnitionsbegreppets historia före Kant.
Göteborg 1918. (Grad.-avb.)

Dessutom några smärre uppsatser och recen.sioner. behandlande filosofiska
ämnen, i tidningar och tidskrifter.

Kalén, T ur t Btmhard,

f. i VArdsberg (Östergötlands län) 1890; föräldrar: d. v. arreudatoro Kla^
Kalén ocb Selma Charlotta Öbrström. — Mogenhetsex. i Norrköping 1909;
stud. vid CH s. d.; fil. kand.»».'^ 1913; fil. mag. 1915; fil. lic. 1918; disp.
för doktorsgr. u/^ 1918. — I^edde kompletteringskurs i latin för realsludenter
vid GH läsåret 1917—18.

Tryckta skrifter.

I GHA Bd 24 (1918): Quac^tiones graumiuticue graecae. (Grad. avh \
Recension i Svensk Inimanistisk tidskrift, arg. i, n;o 11.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

Peters, Andreas Inge,

f. i Stockholm (Maria Magdalena församling) 1882; son till framlidne kyrko¬
herden i Rommele Anders Johan Peterason och hans hustru Anna Carlberg.
imdergick mogenhetsprövning vid Göteborgs högre latinläroverk 1902, in*
skrevs som student vid Göteborgs högskola ht. 1902» avlade fil. kandidatexa¬
men 1907, undergick särskild prövning i antropologi och logik 1908, vis¬
tades för språkstudier i Tyskland (Jena) 1909— 1910 och inskrevs där¬

under som student vid universitetet i Jena vintersemestern 1909—10, avlade
fil. licentiatexamen 1912 och disputerade för filosofisk doktorsgrad 1917
(båda delania vid Göteborgs högskola); genomgick pro vår vid Göteborgs högre
latinläroverk läsåret 1913—14; tjänstgjorde som vik. lärare vid Göteborgs gym¬
nasium för flickor 1906, som vik. adjunkt vid Falköpings sam skol a läs¬

aret 1908—09, som vik. lektor vid Falu allmänna läroverk läsåret 1912—13, som
partiellt vik. lektor vid Göteborgs högre latinläroverk den —1«/^ 1914» som

extra lärare vid sistnämnda läroverk läsåret 1914—13, utnämndes 1914 till
adjunkt i modersmålet, tyska och matematik med undervisningsskyldighet före¬
trädesvis i modersmålet vid Visby allmänna läroverk från 1/^^ 1914» *Vit
till lektor i modersmålet och tyska vid Härnösands allmänna läroverk från
1918, tjänstgjorde som vik. adjunkt rid Visby allmänna läroverk den
och s ^1918.

Tryckt skrijL

Des Engels und Jesu Uuterweisuugcii. Zwei mittelniederdeutsche Dchr-
lK'ccIichte. Akademische Abhandlung I. Text (»Göteborgs Högskolas Årsskrift
XIX, I), Göteborg 1914; II. Untersuchung der Sprache. \nmerkungen (»Gö¬
teborgs Högskolas Årsskrift XXIIl. i). Göteborg 1917.

Törnvall, Gustaf Einar,

i. 1886 i Umeå; son till rektorn vid Sträugaäs h, allm. läroverk G. F. T.
Töm vall och hans maka. född Adlers; iutogs i Umeå h. allm. läroverk h. t. 1896;
avlade studentexamen vid Härnösands b. allm. läroverk 1905; inskrevs vid
Uppsala universitet v. t. 190 3 ; antogs till officers volontär vij Kungl. Älvsborgs
regemente maj 1907; inskrevs ånyo vid Uppsala universitet Vii utnämn-

il.‘S till underlöjtnant i Ruugl. Älvsborgs regementes reserv dec. 1909; avlade fil.
kandidatexamen i Uppsala maj 19x1; avlaäe fil. ämbetsexameu i Uppsala jan.
1913: inskrevs vid Göteborgs högskola jan. 1913; avlade fil. liceutiatexainen i
Göteborg dec. 1913; utnämndes till löjtnant i Euugl. Alvsborgs regementes re¬
serv dec. 1915; disputerade för fd. doktorsgrad rid Göteborgs högskola *9*7»

har företagit följande utländska resor: sommaren 19x0 till Rostock, för språkstu¬
dier; sommaren 1912 till Oxford,för språkstudier; sommaren 1913 till Hamburg
och Leipzig, för språkstudier; sommaren 1914 till Munchsu, för språkstudier;
sommaren 1916 (m^j^^ug.) till Köln, för att vid Realgymnasium i Köln-Deutz
.studera undervisningen i levande språk.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

Tryckta skrifter.

Die beidtn älte&lco Dr veke ven Grimmel&hauscns »Simplicisannus». spracU*
lich vergljch<n, Upps. 1917 (Grad.-avh.), famt div. tidningsuppsatser i pedago¬
giska och andra äiunen.

Göteborgs högskola riktar vid detta tillfälle en särskild in¬
bjudan till de personer, genom vilkas offervillighet de båda pro¬
fessurerna blivit upprättade, nämligen:

godsägare Waldemar Weern och fru Lceiitia Weern, professor
P. A. Geijer och fru Anna Geijer, f. Wesm, godsägare Jonas \V(rrn
och fru Maria Weern samt direktör Erik Frisell och fru Sti) a Fri-
sell, f. WcBrn;

hrr Adolf Bratt, Dan Broström, Axel Carlander, Gösta Dal¬
man, Johan Ekman, Gösta Franckel, Carl Aug. Kjellberg, C. 0 .
Kjellberg, Ivar Lignell, H. Mannheimer, H. Metcalfe, Conrad Pi-
néus, Hjalmar Wijk och Th. Willerding, Göteborg, ,X. Fåhraus.
Stockholm samt Svenska ostasiatiska kompaniet.

En vördsam inbjudan att bevista denna akademiska högtid¬
lighet rikt; s å styrelsens och lärarerådets vägnar till Kanslern för Ri¬
kets Universitet, förutvarande Statsministern, K. m. st. k. N. 0 . m. m.
Herr CARL SWARTZ, Biskopen över Göteborgs Stift, K. ni. st. k.
N. O., Teol. ock Fil. D:r EDVARD RODHE, f. d. Landshövdingen
och Ordföranden i Högskolans Styrelse, K. m. st. k. N. 0 . och V. 0 .
m. m.. Friherre GUSIAF LAGERBRFNG. f. d. Ordföranden i
Högskolans Examenskommission, f. d. Professorn, En av de Aderlon
i Svenska Akademien, K. m. st. k. N. 0 . m. m., Teol. och Id.
D:r ESAIAS TEGNÉR, förutvarande Ledamoten av Högskolans
Styrelse, R. N. O. m. m.. Med. D:r FRITZ BELFRAGE; //('f.'-
skolans Gynnare, dess förutvarande Lärare, dess nuvarande Lärare
och Ämbetsmän samt den studerande ungdomen.

Desslikes riktas härmed en vördsam inbjudan till de korpora¬
tioner, som äro med högskolan förbimdna genom rätten att utse
ledamöter i dess styrelse: Stadsfullmäktige i Göteborg, Kungl.
Vetenskaps- och Vitterhetssamhället, Göteborgs Musei Styrelse samt
Rektorer'^och Lärare vid Göteborgs Högre Allmänna Läroverk, tUl
äldre filosofie doktorer och dessutom till en ock var, som med
intresse följer arbetet vid Göteborgs Högskola.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

INBJUDNING

För deiu, som erhållit inträdesbiljetter, öppnas dörrarna kl.
1.30 e. m. Processionen avgår kl. 2. Därefter lämnas allmän¬
heten tillträde i den mån utrymmet medgiver.

Göteborg i september 1918.

OTTO SYLW AN. ELIS \VÅl)STEI^.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Goc )gle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

ELIS WADSTEIN

gOtbbokc

RI.ANDKRS BOKTRYCKBKI AXTIRBOI.AC

29 tS

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

I äldre tid sökte man förklara Danmark ur ett personnamn
Dan, som man antog hava burits av landets förste konung. Så¬
lunda heter det bl. a. i Series runica prima. Scriptores rerum da-
nicarum I : 27 (enligt en handskrift från 1200-talet): »Dan heet
then förste kunung i Danmurk ... Af hannom kallis Danmurk.»
Man gjorde även upp en hel historia om. huru denne Dan blivit
landets konung, vilken utförligast berättas i Annales Lundenses
(= Annales Esromenses. Script. rer. dan. 1:224). Dan, som
urspnmgligen endast härskat över östra delen av det nuvarande
danska riket, skulle av jutarna ha blivit kallad till hjälp mot ett
fientligt anfall; sedan han besegrat inkräktarna, hade han så bli¬
vit tagen till konung vid »D a naerugh» (den sten i närheten av
Viborg. vid vilken de danska kungarna förr hyllades). Så hade Dan
sammankallat hövdingarne för att rådslå om vad det nya riket
skulle kallas, och en av dem hade då svarat: »Du är Dan, ditt
rike skall heta Danmark, och detta namn skall vara så länge värl¬
den står.» Detta sätt att tänka sig uppkomsten av namnet på
ett land var som bekant i äldre tid mycket vanligt, men numera
är denna »förklaring» av Danmark fullständigt uppgiven åt¬
minstone av vetenskapen.

Man uppställde också redan tidigt andra förklaringar av ordet.
Den latiniserade benämningen på landet, Dania, identifierades
med namnet på den gamla romerska provinsen Dacia (: Datia)', man
fann det vara nog, att de båda första ljuden voro lika. Denna
sammanblandning förekommer bl. a. i ett arbete av Dudo av
Quentin från början av looo-talet (se Steenstrup, Normannerne
I: 155): den har möjligen skett mycket tidigt, jfr s. 20, not 2
nedan. Så inlät man sig även på en etymologi av namnet, i det
Dania Da/fa sammanställdes va&å\Q.t. da-re {dan-dum dat-um). I
P. Olai Chronica (som går till år 1513) läses sålunda (se Script. rer.
dan. 1.71):

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WADSTEIN

»Dacia docta dare de dando dicitur, unde

Hx re nomen habet, sua munera fundit habunde.»

I nämnda Chronica återföres denna förklaring på ingen niin-
dre än Julius Caesar: »Dicitur etiam quod Julius Caesar primo ap-
pellavit illam regionem Daciam propter gentis dapsilitatem et
hospitalitatem.»

Mycket tidigt visar sig också den uppfattningen, att ordet
Danmark i stället för ett personnamn som första led innehöUe ett
folknamn.

Nära till hands låg ju att sammanställa den gamla benäm*
ningen på Danmarks folk: daner med de från Homeros kända da-
naerna. Den s. k. bajerska geografen, som skrev på 8oo-talet.
kallade sålunda danskarna för danai (se nedan avdelningen II.
stycket lo) en benämning, som även går igen i nordiska medeltids-
skrifter t. ex. i en notis i Chronicon Erici Regis (som sannolikt
stammar från slutet av 1200-talet): »quidam dicunt, Danos a
Danaitis i, e. Graecis venisse.» (se Script. rer. dan. i. 149).

Om också detta försök att förklara folknamnet daner ej längre
har några målsmän, hava dock flere av nutidens språkvetenskaps¬
män varit inne på samma väg: att först söka förklara folknamnet,
i det de ansett landsnamnet vara bildat av det förra.

I Det norske Folks Historie I, 1:46 framställde sålunda P. A.
Munch följande förklaring av daner: »Danemas Navn udledes val
naermest af et Ord beslaegtet med det gammel-indiske dhå (at sat¬
te, ordne), og betegner folgelig 'Oprettere af Riger, Byggere af
Huse eller Ordnere af Statssamfund'». Såsom Sophus Bugge i
Arkiv för nordisk filologi V:i25 framhåller, är emellertid detta
förklaringsförsök »lidet tillfredstillende... baade fra Forn ens og
fra Betydningens Side.»

Bugge framhåller i stället (s. 128) den möjligheten, att dancr
sammanhänger med iriska duine, dune 'människa’, som enligt ho¬
nom kunde vara samma ord som grek. ;f0oi7o^ »som tillhör jor¬
den»: daner skulle då egentligen betyda »de som höre Jordbun-
den, Eandet til og er födte i Landet, Xandets Böm’». Om denna
Bugges hypotes — och, såsom Noreen i Spridda studier. Andra
samlingen, s. 143 framhållit, särskilt om hans jämförelse med grek.
xdoviog — gäller, att den är 5rtterst djärv. I själva verket kan
den numera trots dess upphovsmans stora lärdom och genialitet

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANHAKK

redan ur formell synpunkt ej anses tillfredsställande, och vad den
av Bugge uppställda grundbetydelsen »Landets Börn» angår, så
är denna bra litet betecknande för att kunna anses sannolik.^ Bug¬
ge har också själv (s. 125) om sin förklaring sagt, att den »ikke
u^ves for andet end en Gjaetning.»

I sin artikel om daner uttalar sig Bugge även om andra möjlig¬
heter att förklara ordet. Han säger: »Nogle har ment, at Ordet
Daner skulde betyde 'Dalboere’ og nsermest höre til ags. denu f. el¬
ler dene f. ’Dal’. Men dette angelsaksiske Ord har oprindeligt e, ikke
som ags. Dene 'Daner' et ved i- Omlyd af a opstaaet e. dene 'Dal’
kunde altsaa kun gjennem et Aflydsforhold bringes i Förbindelse
med Daner. Men naar dette er Tilfaeldet. har Förklaringen af
Daner som 'Dalboere' kun sv^ formel Stötte, ligesom den ogsaa fra
Betydningens Side synes lidet overbevisende. Snarere kunde man
ville saette Navnet i Förbindelse med ags. denn, nyeng. den 'en Hule
eller et Leie for vilde Dyr’, Stamme danja- ... Da raaatteFolke-
navnet Daner snarest vaere daimet efter Landets Navnoldn. Dan¬
mark (jfr. oldn. pilir Indbyggeme af pelam^rk) ... Men Danir af-
viger i sin Formation baade fra L<<‘sir ... Indbyggeme af Lesjar,
og fra *Grmir ... Indbyggeme af Grenland... Det synes mig derfor
ikke rimeligt, at Daner staar i naer Förbindelse med ags. den. De
samme og andre Gnmde hindre mig i at forbinde Daner med tydsk
Tenne 'Tjerskegulv'»-.

Trots de av Bugge framställda betänkligheterna mot sistnänui-

^ DeD av Bugge åberopade parallellen med betydelse ut vecklingen lios or¬
det »tysk* år icke vidare träffande, dä det icke påvisats, att det inom det danska
området funnits en sådan ofta framträdande motsats mellan »de lodfödte» och
»Polk af fremmed Herkomst» som inom det tyska förelåg mellan »lingua theotus-
ca» och »lingua latina.»

* Genom att sammanställa gr. med »litau.... itmas ]av ... hvor-

til lirmaiHåi en Samogitier, eg. en Lavliender, berer» antyder Bugge, a. a. sid.
ia9 not 3, en annan tänkbar grundbetydelse hes »daner», men han tillägger
härom: »det vilde vistnok baade fra Formens cg Betydningers Slde
osandsynligt, om man herefter vilde opfatte Daner som 'Lavlsendere'». Denna
grundbetydelse upptages emellertid alternativt av A. Olrik vid anförandet av
Bugges förklaring av Daner i Salmonseos Eonv.-Leks. under detta oid. En
liknande tolkning framställes även av Mnch i Deutsche Stamme kunde s. 137,
där han efter att ha fötklaratp att danastammena urhem uppenbarligen vore
att söka »im ebenen Soden der skadinavischen Halbinsel, (med tvekan) tolkar
»daneri som »Bewohner der Kkdening».

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WADSTEIN

da förklaringar ha de ännu sina förespråkare. Sålunda framhål¬
ler Schönfeld i sin Wörterbuch der altgermanischen Personen-und
Völkemamen under Dani: »Nach verbreiteter Annalime gehört der
Name — mit Ablaut — zu dinu (F.) und dine (M.) ’Tal’; danach
wären die Dani 'dieTalbewohner’*. Att ordet kan sammanhänga
med ags. denn, nyeng. den »håla, etc.» är ingalunda uteslutet. Här
vill jag, rörande de skäl Bu^e anför mot denna sammanställ¬
ning, endast framhålla, dels att även LfHir och *Griinir med avse¬
ende på formation ej förhålla sig på samma sätt tiU resp. Les-
jar och Grenland. dels att dessa senare namn i fråga om bildning
avvika både från varandra och från ordet Danmark, så att nämnda
folknamn liär ej kunna åberopas såsom paralleller; se vidare i det
följande sid. 23). Samhörigheten med ty. »Ic^golv,etc.»

har Noreen i Spridda studier. Andra saml. s. 142 ff., sökt motivera,
ehuru han förutsätter och utgår från en annan grundbetydelse
hos detta ord.

Noreen frainliåller i det anförda arbetet (med v. Grienberger,
jfr nedan a. a.), att — i stället för att Danmark skulle vara uppkal¬
lat efter folknamnet, tvärtom — folket daner är uppkallat efter
landet Danmark (se vidare i det följande s, 18). Z)<?n- i DonmarÄ åter¬
finnes enligt honom i det fornhögtyska (latiniserade) *dafiea ...
fornsachsiska denni, det nyhögtyska tenne 'fast mark, loggolv,
farstu, öppen plats’ och det nederländska denne 'däck', förr även
golv’». Enligt Noreen skulle nu Dan- i Danmark betyda »fast och
jämn mark», och då mark betyder »skog», skulle man kunna »över¬
sätta ordet med 'skog på fast och jämn mark’». Denna skog pä
fast och jämn mark vill Noreen finna i Skåne nordöst om Söderåsen
och Ivinderåsen, som således enligt honom skulle ha varit det ur¬
sprungliga Danmark. Såsom stöd härför åberopas dels demia
trakts naturbeskaffenhet, dels att danerna enligt Prokopios och
Jordanes »haft sin ursprungliga hemvist i Skandinavien, således
\'äl snarast på fastlandet, som också BeowUfdikten tycks ange
som det egentliga stamlandet.»

Nu kan man emellertid varken av Prokopios eller Jordanes
sluta till, att ett folk med namnet daner haft sitt urhem på eller
ens vid deras tid (500-talet) bott på det skandinaviska fastlandet.
Knligt den förre synes danafolkens dåvarande område av havet
\’arit skilt från »Thule» (med vilket namn han tydligen åsyftar det

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNKT DANMARK

skandinaviska fastlandet): han berättar ju, huru de av honom om¬
talade herulema, efter att ha passerat danafolken, kommit till
«d)y.ear 6 y», och så farit över denna till Thule (se utdraget ur Pro-
1 -opios nedan under II, stycket i). Jordanes säger om danemas
härkomst endast, att de voro »ex ipsorum (skandinavenias) s t i r p e
progressi». Och även om de haft sitt urhem pa fastlandet, sa
är det därför ej givet, att redan detta urhem burit namnet
1 )anmark. \'ad så beträffar den av Noreen även åberopade Beowulf-
dikten. så är det stöd den skulle lämna för att danemas stamland
legat på fastlandet myckeL problematiskt. Det heter visserligen i
dikten om sonen till Scyld, som den nämner som stamfader för de
danska konungarna, att han var »bréme... Scedelandum in» (se
utdraget ur v. i f., avd. II, 7 nedan), men »vScedeland» betecknar
här ej det skandiska fastlandet, utan närmast — obs pluralen —
de »skandiska länderna», till vdlka ju ock de danska öarna
räknades. Likaså avser »Scedenig* (se utdraget ur v. 1677 ff) ej
speciellt fastlandet utan står nog som kollektivnamn för de
skandiska länderna. Beowulfdikten anger icke ens uttryckligen,
att någon del av fastlandet skulle hört till det danska riket
u}ider de tider den skildrar (jfr vidare nedans. 21). Vad dikten
Imr att säga om danemas land återsj>eglar för övrigt sannolikt
endast de föreställningar man i skaldens hemland gjorde sig
clurom på diktens avfattningstid, vilken tidigast ausättes till o.
700. V’tterligare märkes i fråga om Noreens etymologi, att ty.
tcHnc, nederl. denne föga passar om mer eller mindre kuperade
skogbevuxna marker, då det karaktäristiska för de ytor detta ord
betecknar synes vara. att de äro icke blott jämna utan ock (i och
för sig) fria.^ — Om således denna förklaring av Danmark är föga
liållbar, har Noreen dock genom sitt bevis för att det danska folk¬
namnet bildats av landsnamnet (se vidare härom nedan std. 18)
•^ivit forskningen den fasta punkt, från vilken en undersökning av
namnet har att utgå.

Till slut är att nämna en alldeles ny sammanställning till för¬
klaring av namnet Danmark. Denna har gjorts av v. Grienberger

^ Ordets egentliga betydelse torde, såsom redan Grimm i Deutsche Gram.
Ill: 247 anser, ba varit »boden von t a n n e n dielen »; ur denna kunna de olika
betydelserna »trösk-, farstu-golv. däck. jomn och hård yta. etc.»lätteligen håriedas;
jfr senast Trautmann. Zeitschr. f. dcutsclie Wortforschung VII : 2f>o.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

F.LIS WADSTEIN

i Zeitsclirift fiir deutsches Altert. XLVI:i40. v. Grienberger anser
Danmark »mit ahd. ianna 'abies, quercus’, mhd. tan m. 'der tann-
wald' deterrainiert zu sein, iind zwar so, dass schon umord. eine
synkopierte form des ersten teils *daninarko vorlag». Såsom Xo-
reen i Språkliga studier, Andra saml. s. 146 framhållit, kan man
emellertid »icke anse det vara detta ord, som ingår i Danmark, ty
i så fall borde landets forntida namn vara Dannmark eller Danurn
niark och folkets dannar eller något dylikt» {i fht. tanna, mht. (au
föreligger nämligen genomgående nn).

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Innan jag framställer den förklaring av här ifrågavarande
uamu, som jag anser vara den sannolika, skall jag sammanföra de
källor, i vilka namnen »daner» och »Danmark» tidigast framträ¬
da. Beträffande »daner» (och »Dania») anför jag därvid för tiden
efter o. 700 endast de ställen, som för det här behandlade ämnet
svnas vara av särskilt intresse.

r. De första nu kända ställen, där daner med säkerhet' om¬
nämnas, finner man i tvänne källor frän mitten av' 500-talet.
Den ena utgöres av den östromerska historieskrivaren Proko-
berättelse om en avdelning herulers vandringståg till

' Mau har velat fimia spar av beuäintiingen danfr rc<lan i en källa frän 2;dra
århundradet, nämligen i det hos Ptolemaios förekommande (en stani

som Ptolemaios förlägger till södra Jxavo/a). i det man antagit, att denna form
skulle vara någon felskrivning. Jag hänvisar härom till den i Schönfeld, Wörter*
buch der altgerm. Personen- u. Völkemamen s. 71 anförda litteraturen. Såsom
Schönfeld framhåller, är dock vad som ä anf. ställen säges om ^avendast
•>ganz un&ichere Hypothesen*. En av dessa hypoteser, enligt vilken 4 auKlo\fUj
skulle vara fel för iavx/ohff ^danici«, har G. ScUutte upptagit (se [No.] Hist.
Tidskr. för 1917 s» 32 och samme förf:s Ptolemy^s Maps of Nokrthem CuropeO.
Schutte, som även alternativt föreslår en emendation ^Danciones, framhåller i
<lot sist anf. arb. sid. 137 såsom argument för att måste avse danema.

att i^ainoDg somc hundred Gothouic tribe^names, there is ouly a single one with
the initial sounds Da-, viz. the Daucs« (jfr samma arb. s. 18 ff.). Da det emel¬
lertid icke. sasom man hittills ausett, finnes någon otvetydig, pålitlig källa för
den uppgiften, att danernas urliem legat i Sydsverge (se nedan sid. 19 ff.},
har man i själva verket ingen gruod till att tro, att på något sätt

skulle innehålla daner-uamnet. Föreligger här verkligen ett skrivfel, vore det ock
cn möjlighet, att den ursprungliga formen vore *Jair^/ovef, en beteckning för
innebyggarna i det i hjärtat av Skåne liggande gamla Dapra fUsrei (detta namn
finnes anfört i Script. rer. dan. *^ 11 : 529). Den förklaring av Jauxlover, som i
formellt avseende synes säkrast, är Muchs, som i Paul u. Braimes Beiträge
XVII: x8o o. 202 forbinder Jaotclwvic med got. ga^äauka »Hausgenosse». Men
även detta ord är till sin etymologi oklart.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

EI,IS WADSTEIN

Skandinavien ( Thule). Det heter Jiär (se Dindorf, Procopius II.
205 ff.):

'Hity.a ''Eoov/.oi AayyofiiVjöihi' t)oot/0éiTf; tj ii i/Oofy r('«i
Ttmoiojv ioTi/Oar. 01 utv n^oii-, ,"Ot iii.TQooOey wxii-

ontTO i; Ta er ’I/./.votoi^ -/ooin, ot öé dij å/./.oi ”Imoov noxatiov diu-
fhui-fir o^ödain'! iyrtonar, å/A i; avm; nov rå; e’c^arju; tT,; oiy.oi-
i^ovnnixo- ovroy/orr nouCiV ix tov [iaat/.tiov aVHCfTo.; hV^''‘
iiivinv öff.(oiv ijiieKiav iiei- ra Zxhifhifcjy eOir/ iffeitj; armna.

yoiftav '^fa,->‘«irTe* e’j'i 9 erd£ i; tov; Ovdofoi'; xoJ.oruéyof;

tyvtoi/nay. iif.h' ov; A/} ;<ai J artär* rä £Ör>/ naoiéqauov ov /5iu,'o-
//£iv-jr ii; TÖn' Tjde {iaqfJdqioy. éyOéyi>e re e; tuxearor dq ixöutroi
iyarzu/.oiTO. 0ovh re :Tqf);yötTe; tj ytjoo) avrox' e/teuar. eort öt i]
Oovhj fifyioTt/ i; åyay. liyrnavia; ydo avT/)r n/Joy >1 dfxasT/.ao/tti
iriiflu/yet flyai. xsizni di uvri}; rto/M'» unoOey ttoo; jioqoäy dre//or. ii’
zavTji Zi, ytjnoj y/j fiév eoi/fw; ix zov i.-ji Tz/.eiozoy zvyydfei OjOu. iv
ydjqa di t»’ olxoiutéin zoiaxnidexa eOit/ no/farOoc/j-ioTara löijnaf

,lani/.Fi; zé fini xazd eOiv; éxaoroy. - Töjv de Idqviiéii-jy ix'

0ov/.h fiaqfidqon' £!• ifdyoy eOro;. ol ExjiOiqiyoi é:zix(V.ovxTai, drioidjdii

zivd (iiozijV iyovntv. - ol néxzoi a/./.oi Oor/.izai di; ft.*retr orra»-

re^ oudéy zi oéya diu/./.dooorot Tcär ä/M'>r ayOndinof -— ir eOio;

£»’ Tto/.vdyUqonov oi FavToi etm.rtmj ov; dt) *Eqov/4->y rdze oi
/»^/.1-oairo (enligt den Iios Dindorf lämnade latinska översättningen;
Cum ICruli. acic victi a Dangobardis, migrassent e patria, ])ars, uti
supra narravi, in Illyrico consederunt: caeteri Istrura fluvium i:ol ;e-
runt traiicere, sed in extreniis Orbis j>artibns fixere sedes. Hos
ducentt]>us inultis, rpii regio sangnine creti erant, cuncti Sclaveno-
rum popuH ])er fines snos transniisere. Inde vastam solitudinetn
permcnsi, ad V'arnos veniunt: ])ostea transcurnint Da nos; nus-
quaiu in ipsos vim snspicientibns illis liarbaris. Kxin ad Ocea-
luiiu progressi, navigant; in Thuleii insulam appellimt, ibique ina-
iient. Kst autom Thule amplissima: quippe Britannia maior de-
cuplo; a (pia plurimum distat. ad Aquilonera sita. Vacat pars
huius insulae maxima: qtiae vero colitur, gentes habet XIII- mnl-

titudine abundantes, sub totidein regibus.-Inter Barbaros,

qui Thulen habent, una ad iiodum natio (Scritliifinos appellant'

* I ca handskrift (från i^oo-talot) förckomnjer en variant JaKutv. Deona
år tydligen beroende på den under medeltiden vanliga förväxlingen av Dania oc\x
Dacia (jfr ovan s. 3.).

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

feriimm vitae genus sectatux.-Thulitae reliqui fere oinnes

ab aliis nationibus parum discrepant-— quorum e nuraero

sunt Gauti, gens foecunda; quae sedes Enilis tunc advenis praebuit.

2. Den andra från 500 talet stammande källan, som om¬
talar daner, är Jordanes' Getica; här omnämnas d: i följande
sammanhang (se Monum. Gerni. Hist. Auct. Ant. V:i s. 58 ff.):
»in Scandza vero insula.. in cuius parte arctoa gens Adogit consistit
, . . aliae vero ibi sunt gentes Screrefennae . . . alia vero gens ibi
moratur Suehans . . . sequitur deinde diversarum turba nationum,
Theustes, Vagoth, Bergio, Hallin, Liothida, quorum omnium sedes
sub imo plani ac fertilis. . . post hos Ahelinil, Finnaithae, Fer\ur,
Gautigoth . . . dehinc, Mixi Evagre, Otingis. hi omnes excisis rupi-
bus quasi castellis inhabitant ritu beluino. sunt et his exte’'iores
Gstrogothae, Raumarici, Aeragnaricii, Finni mitissimi. Scandzae
cultoribus omnibus niitiores; nec non et pares eoruiii Vinoviloth;
Suetidi, cogniti in liac gente reliquis corpore eminentiores; quamvis
et Dani, ex ipsonim stirpe progressi, Henilos propriis sedibus ex-
pulerunt, qui inter omnes Scandiae nationes noinen sibi ob niniia
proceritate affectant praecipuum . .

3. Historieskrivaren G>coon‘//s f.v Towrs, som levde 539—594,
omnämner daner i sin Historia Francorum Lib. III, Cap. 3 (se Mon.
Germ. Hist. Script. Merov. I:iio), där han berättar om ett av
danskar — omkring år 515 — företaget krigståg:

»His ita gestis. Dani cum rege suo nomine Chlochilaichuni evectu
navale per raare GaUias appetunt. Egressique ad terras, pagum
nnum de regno Theudorici devastant atque captivant, oneratisqu •
navibus tara de captivis quani de reliquis spoliis, reverti ad patri-

^ Rörande här förekommande naniu hänvisar jag till J. V. Svensson, I)c
sydsvenska folknamnen hos Jordanes, Karlstad 1914 (omtryckt lued någon änd>
ring i Namn och Bygd X917, sid. 109 ff.) ocli där anförd litteratur. — Jordanes'
hittills oförklarade Vinoviloth förmodar jag stå för Virmiloth, i det att r fellästs
som n (i äldre tid förekom som bekant en r-typ, som mycket liknade n) och m
som ou (en felläsning, som är ganska förklarlig, ifall m;ets vänstra krok var något

neddragen). Det skulle således vara värmländingar, som åsyftas bär; jfr att
likaom Jordanes omtalar Fifinf och Vinoviloth såsom »pares» (han räknar tydligen
Finni såsom börande till samma »gens» som andra av honom i samband med dem
omtalade »nationes»), omnämner Adam av Bremen Finn-edi och Vertnilani
Vifmilani, vilket är den äldre formen, se Koreen, Spridda studier II: 61 ff*) så¬
som grannar, se Mon. Genn. Hist. Script. VII: 378.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

am cupiimt; sed rex eorum in litus resedebat, donec alto maie
conpraehenderent, ipse deinceps secoiturus. Quod cum Theudorico
nuntiatum fnisset, quod scilicet regio eius fuerit ab extraneis de
vastata. Theudobertum. filium suum, in illis partibus cum valido
exercitu ac magno armonim apparatu direxit. Qui. interfectu rege
hostibiis navali proelio superatis oppraemit omnemque rapinam
terrae restituit. ••

fl)en under Fredegars namn bekanta Historia Francorum. som
går till 768. har samma berättelse ora *Dani cura rege suo nomine
Cliochilaico'*, se Mon. Germ. Hist. vScript. Merov. 11:274).

4. Skalden Venantius Fortunatus. åoå. o 609 som biskop i Poi-
tiers, omtalar daner i tvänne av sina dikter. I den ena av dessa
prisar han hertig f^upus (»riv») av Champagne för att denne varit
med om att driva tillbaka saxer och daner, som (omkring år 5651
infallit i Vestfrisland (se Mon. Germ. Hist. Auct. ant. IV, I:i59f'

»Antiqui proceres et nomina celsa prionim
cedant cuncta, Lupi munere victa ducis.

quae tibi sit virtus cum i)rosperitate supema
Saxonis et D<i»i gens cito victa probat.
iiordaa quo fluvius sinuoso gurgite currit,
hic adversa acies te duce caesa ruit.

(limidium vestris iussis tunc paruit aguieu;

quam merito vincit qui tua iussa facit!
ferratae tunicae sudasti pondere victor
et sub jjulverea nube coruscus eras,
tam'iue diu pugnax acie fugiente secutus,

I^augona dum vitreis terminus esset aquis.

<jui fugiebat iners, amnis dedit ille sepulchrum:

I)ro duce felici fluniina bella gerunt.»

I den andra dikten framliåller skalden den frankiska konungen
Chilj)eric (död 584) som den (se anf. arb. I\*, 1 : 203),

»quem Geta, Vascotremunt, Danus, Euthio, Saxo, Britaunus».

5. Den en viss M'hicus Is!ir tillskrivna Cosmographia. soni
troligen stammar från o. 630, omtalar (se Mémoires.. de 1’Institut,.
de France I. Sér., II: 470):

»Chu(g)nos, Frlsios, Danos... degentes ultra omnia regna terra-
rum, sine deo, sme lege vel ceremoniis «

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

6. Den s. k. liavennageografen, som kompilerade sitt arbete
ungefär mellan 650 och 700 (seGiinther, Geschichtederljrdkunde,
sid. 32; jfr dock Teuffel, Röraische Literatur III: 544). omnämner
daner och Dania på flere ställen. Bland dessa märkas följande:

»Northoraanoruni. . . patria, quae et Dania ab cntiquis di-
citur» (se Pinder et Parthey, Ravennatis Anonymi Cosmographia
s. 27 f.).

»insula ... qtiam et lordanus. . . Scanzan appellat. ex qua in¬
sula pariterque gentes occidentales eggressae sunt: nara Gotthos
et Danos, imo simul Gepidas, ex ea antiquitiis exisse legimus»
(aiif. ed. s. 29).

»Confinalis praenominatae Daniae est patria quae nominatur
Saxonia, quae antiquitus et ipsa ex Dania pertinere dicebatur.
tjuae patria ut ait Marcusminis Gothorum philosophus doctissimos
quidem profert homines et audaces, sed non sic veloces ut si sunt
Dani, qui iuxta Dina* (variant: Lina) »fluvium stant» (anf. ed. s.
212).

7. I Beowulf-å\k.ttn (tidigast avfattad omkring år 700) om¬
talas som bekant daner på många ställen. Av särskilt intresse för
den här behandlade frågan aro följande (anf. enl. Holthausens
edition):

»Hwaet, wé GAr-Dtf«fl in geardagum peodcyninga ))rym ge-
fru[g]non . . . Scyld Scéfing . . . J>aet wses göd cyningl Däm eafera
wses jefter cenned geong in geardum. . . : Beowulf waes bröme.
bläd wide sprang Scyldes eafera[n] Scedelandum in» (v. 1 ff.).

»Hröögär mat)elode, helm Scyldinga: ’ . . . Hine hilig god , . .
US onsende, to West-Denum ...» (v. 371 ff.).

»aldor East-D«?na* (HröögAr) (v. 392).

»Hröögär raat)elode:'. . l>anon hf- gesöhte Snö-/>c;m folc... öå
ic furl)um weold folce Deniuga’ s. . »( v. 456 ff.)

»East-Dtfna éj)elweard* (Hröögär) (v. 616).

*l>tet waes geocor sTö, J)8et s? hearmscaha to Heorute äteah. . .
'Soxh-Denum stöd. . . atefic egesa* (v. 765 ff.)

»Hiefde Eäst-Denwm Geat-mecga leod gilpgelästed* (v. 828 f.),

»Haeleö Heaif-Dewh Hnaef Scyldinga * ■ (r; 1069).

*ac hö hral>e wolde Grendle forgyldan gftöraesa féla, Öära ))e
hé geworhte tö » (v: 1576 ff.).

»Öyldenhilt'. . . on ^äht gehwearf. . . fré[g}an . . . .

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WAIJSTEIN

woroldcyuinga öäm sélestan be saem tweonuni, 5 ära Jje onSceden-
igge sceattas daelde» (v. 1677 ff.)

*ic öé lange bsed, |>8et öfl ^one wjelgaest wihte ne gritte, Ifte
S>i\h-Dene sylfe geweoröan giiöe wiö GrendeU (v. 1994 ff.)-

8. Den lärde Alkuin, som av Karl den store 782 inkallats
från England, omtalar daner i sin berättelse om missionären Willi-
brords verksamhet bland dem och friserna i slutet av 600-talet
{Vita S. Willibrordi i Migne, Patrologia latina Cl: 699 f.):

»Tentavit quoque idem vir Dei ultra Francorum regni fines
coelestis doctrinae flumina derivare. Nam tunc temporibus reguni
Frisonum Radbodum cum gente sua paganum non timuit adire,
et quocunque perrexerat, verbum Dei cum omni fiducia loquebatiir.
Sed prsefatus Frisonum rex, licet virum Dei humilitatis gratia be-
nigne susciperet, nuUis tamen vitae fomentis saxeum ejus cor eraol-
liri potuit. Cum ergo apud eum vir Dei fructificare se non posse
sentiret, ad ferocissiraos Danorum populos iter evangelizandi con-
vertit. Ibi tum, ut fertur regnabat Ungendus [:Ongendus] honio
omni fera crudelior et omni lapide durior: qui tamen jubente Deo,
veritatis praeconem honorifice tractabat. Quem dum obduratum
moribus, et idololatrias deditum, et nullam melioris vit« spem ha-
bentem offendit;]J. acceptis tunc triginta ejusdem patriae pueris.
ad electos a Deo populos regni Francorum reverti festinavit. Sed
in eo ipso itinere cathechisatos eosdem pueros vitae fonte abluit.
ne aliquod propter pericula longissimi navigii vel ex insidiis fero-
cissimorum terras illius habitatorum. damnum pateretur in illis.
volens^ antiqui hostis prsevenire astutias, et Domini sacramentis
animas munire acquisitas. — Et dum pius verbi Dei prsedicator
iter agebat, pervenit in confinio Frisonum Danorum ad quamdani
insulam, quae a quodam deo suo Fosite, ab accolis terrae Fosites-
land dicebatur; quia in ea ejusdem Dei fana fuere constructa».

9. I tyska för 800-talet omnämnas daner ofta. Här må

endast anföras (ur Mon. Germ. Hist. Script. I. 191, 195,386):

(År) 804: »Eodem tempore Godofridus, rex Danorum, venit
cum classe sua necnon et omni equitatu regni sui ad locum qui
dicitur Sliesthorp, in confinio regni sui et Saxoniae.»

(År) 808: »nunciabatur Godofridum regem Danorum . ■ ■
traiecisse" .. Godofridus ad portum, qui Sliesthorp dicitur, cum
iiniverso exercitu venit. Ibi per aliquot dies moratus, limitem

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

XAMNET DANMARK

regui sui, qui Saxoniam respicit. vallo munire constituit eo modo,
ut ab orientali marie sinu, quem illi Ostarsalt dicnnt, usque ad
occidentaleni oceanum totara Aegidorae fluminis aquilonalem
ripam munimentum valli praetexeret. *

(Är) 873: »Venerunt quoque illuc Sigifridi Danorum regis
legati pacis faciendae gratia in terminis inter illos et Saxones po-
sitis et ut negotiatores utriusque regni invicem transeuntes et
inercimonia deferentes emerent et venderent pacifice; quae omnia
rcx sua ex parte rata fore promisit. . . Deinde. .. Halbdeiii.
fräter Sigifride regis, etiara suos ad eum nuntios misit eadem postil¬
lans, quae fräter suus postulaverat; videlicet ut rex legatos suos
ad fluvium nomine Egidoram. qui illos et Saxones dirimit, mitteret.

10. Den s. k. bajerska geografen, som skrev mellan 866 och 890.
omtalar danema under benämningen »danaer» såsom grannar till
uordobotritema (se Schafarik, Slawische Altertumer II : 673):

»Isti sunt, qui propinquiores resident finibus Danaorum, quos
uocant Nortabtrezi. t»

11. Kung Alfreds Orosins (frän tiden kort före 900) omtalar
iiven danerna samt är enligt vad som vanligen uppgives (jfr emel¬
lertid den under 12 nedan omnämnda källan, som synes stamma
från ungefär samma tid) den äldsta källa, vari man finner benäm¬
ningen Danmark. Det heter här (se Sweet, King Alfred’s Orosius,
sid. 16 ff.);

»be westan Ealdseaxum is /Elfe mu^a Jiaere ie, (and) Frisland.
(and) l)onan westnorö is l)aet lond Jje mon Ongle haet, (and) Sillende
(and) sumne dael Dene ... Be westan SuJjrfewMm is l>«s garsecges
earm ^e li|> ymbutan Brettania; (and) be nordan him is l)aes

ssés earm l>e mon haet Ostsé; (and) be eastan him (and) be norl}an
sindon lAoibäcne, aegl)er ge on Jjasra maran landum ge on l)£em
iglandum; (and) be eastan him sindon Afdrede; (and) be sul)an
him is iElfe rnu^a ie (and) Ealdseaxna sum dsel. Norörfem:
habbaö be nordan him l)one ilcan saes earm, |)e mon haet Ostsae.
(and) be eastan him sindon Osti pa leode; (and) Af(d)rede be
su^an. . .

Ohtere saede his hlaforde, .^Elfrede cyninge . . . Wiö suöan
)>one Sciringes heal fylö swyöe mycel saé up in on öaet lond; seo is
bradre honne aenig man ofer seon maege. (And) is Gotland on odre
healfe ongean, (and) siööa(n) Sillende. Seo saé lid maenig hund

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

i 6

ELIS WADSTEIN

miia up in on ])aet land. (And) of Sciringes heale he cwaeö lj(8et) he
seglode on fif d^an to t»aem porte t>e raon haet aet Hae}jura: se stent
betuh Winedura (and) Seaxum, (and) Angle, (and) hyrö in on Dene.
Da he J)iderweard séglode fram Sciringes heale, waes him on |5set

baecbord Denamearc. (and) on pg^t steorbord widsa pry dagas;

(and) l)a, twegen dagas ser he to Hsehmn come, him waes on |)aet
steorbord Gotland, (and) Sillende, (and) iglanda fela. . . . (And)
hym waes öa twegen dagas on öaet baecbord J)a igland j)e in Dene-
mearce hyraö.

Wulfstan saede piaet) he gefore of Haeöura, t)aet he wasre on
Truso on syfan dagum (and) nihtum, l>aet t)®t scip waes ealne
>Tnende imder segle. Weonoöland him waes on steorbord, (and)
on baecbord him waes Langaland, (and) Laéland, (and) Falster,
(and) Sconeg; (and) })as land eall hyraö to Denemearcan. (And)
])onne Burgenda land waes us on baecbord, (and) J)a habbaö him s>-lf
cyning. aefter Burgenda lande waeron us pgs land, pa. synd

hatene aerest Blecingaég, (and) Meore, (and) Eowland, (and) Got¬
land on baecbord; (and) ))as land hyraö to Sweon.»

12. I Reginonis (f o. 915) Chronicon finnes (se Steenstrup,
Danmarks Sydgraense sid. 56) för år 884 följande notis (enligt llon.
Germ. Hist. Script. I. 594):

»Eodem anno Nordmanni qui in Chinheim ex Dcntmarca*
(variant: denimarca) »venerant, adsentiente Godefrido, Rhenum
navigio ascendimt, et Diusburch oppido occupato, mimitionem in
eodem loco more solito construunt, et in eo tota hieme resident.»

13. På den mindre Jellingestcncn (från tiden mellan 935 —
940) läses (Wimmer, De danske Runemindesmaerker 1 : 13):

»kurmR kunukR kar^i kubl ])usi aft hurui kunu sina ian-
markaR but.»

14. Den större Jellingestenens inskrift (från o. 980), som
omnämner både daner och Danmark, lyder (Wimmer, anf.arb. 1 : 28):

»haraltr kunukR b^ kaunia kubl h^usi aft kurm f^ur sin

auk aft h^urui mu(>ur sina sa haraltr ias saR uan tanmaurk ala
auk nuTviak auk tani kart>i kristna.»

Till slut märkes även förekomsten av Dan- i personnamn. Till
folknamnet hör först och främst personnamnet Halfdan, som
visar sig i såväl engelska, tyska som nordiska gamla källor;

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK I 7

Ags. tidigast i Becwulf; se för övrigt Björkniaji.

Nordische Personetmamen in England, under Halfdan.

Fty. Halbdcni, (latinis.) Halptanus, belägg i annaler för 782 i
Mon. Germ. Hist. Script. i : 162, för 873 anfört ovan sid. 15.

Nord. (run.) Haljtan, i en inskrift från inemot år 1000, se No-
reen, Altschwed. Gram. s. 487 f.; jfr ock run i samma

arb. s. 632.

Rörande »Halfdan •> är f. ö. att hänvisa till Eind i Hist Tidskr.
för 1896 s. 240 ff.

Till folknamnet »daner* hör sannolikt ock (se Schönfeld,
\\'örterb. der altgerm. Pers. u- Völkernamen);

Danus hos Cassiodor (5:6 årh.), namn j^å eu ostgot.

Möjligen höra ock hit åtminstone vissa av de hos Schönfeld s.
71 anförda namnen, vilka innehålla Dan-, Dene-, Deni-\ jfr en
del av de i Körstemann, Altdeutsches Namenbuch I® under Daua
uppförda namnen.

Digitized by Gocigle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

III.

Av de i föregående avdelning samlade utdragen ur de äldsta
källor, vari benämningarna »Danmark» och »daner» påträffats,
s\'nes att namnet på folket visar sig tidigast: vid mitten av
500-talet, och detta i fonnerna Aavot och Dani. Som namn på
landet möter Dania i senare hälften av 600-talet. Benäm-
nuigen »Danmark» påträffas däremot betydligt senare; omkring
år Qoo, dels i (den fornengelska) formen Dena-, Denc-nuan.
dels i (den latiniserade forntyska) formen Dene-, Deni-marca; des¬
sa fönitsätta en grundform Dani-mark-, som också finnes belagd,
se registret i Script. rer. dan. IX.

Demia tidsföljd i namnens framträdande skulle ju, då källonia
äro så fåtaliga, kimna bero på en tillfällighet. Men närmast kun¬
de den synas stödja det antagandet, att namnet på folket vore
det pri nära, och att »Danmark» som namn på landet bildats av
folknamnet.

Såsom Noreen i Spridda studier II.143 framhållit, förbjudes
nämnda antagande »dels därav att landets namn i så fall borde en¬
ligt alla analogier i de äldsta» — nordiska’ — »källorna lyda

^ Mail kunde ]u som stöd för att Danmark bildats av {olknainuct vilja haii*
visa till 210. Finmark, isl. lHinm<jrk sAsom bildade av dithörande folknamn. Mcu
vad först Fmmarh angar, su är det ingalunda givet, att det är ett folknamn, som
ing Ar däri. Detta ord bör bl. a. saiiuuauluillas med det smålänska Finnxeäfn
(äldre Fiunheden, jfr Jordanes* FinnaUh<g), vilket (jfr Noreen i Spridda studier
11:154) kan innehAlla folknamnet, då i rinnveden näppeligen någonsin bott
nagra finnar. S.isoni Noreen. a. a. s. 252 (i anslutning till Hultnian) framballer,
.sammanhänger Finn- 2 namn säkerligen 2ncd finna och ditbörandc ord; grundbe*
lydelsen a\ finna kan ansättas som «gåoch söka» och finn(e) betecknar cgenlli*
gen cu som går i kring och söker, »cn som lever av vad han pä sina vandringar
finner, alltsa en nomad, en kringströvande jägare eller fiskare» (a. a. s. 155)* f
(idigliot härmed anser Noreen Finnhcden egentligen betyda »de fritt kringströ¬
vande hlytlamas* {no2nadcrnas, jägarnas) hed*. Emellertid borde ju heden nicd
ilenua ursprungliga betydelse ha hetat »Fiima-liedeiiMed en liten inodifika-

Digitized by Gocigle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

mark {ej Danmark), dels av det faktum, att vi mångenstädes i
norden finna detta Dan-, där varje tanke på 'danskf inflytande
synes utesluten. Så t. ex. råka vi själva namnet Danmark i Norge
såsom namn på dels en socken, dels en ängslott i Smålenene, en
gård i Hedemarken, en ödegård i Akershus samt dessutom, och
detta ofta, såsom namn på holmar». »Vi träffa Danmark även»,
fortsätter Noreen, »i Sverge som namn på — frånsett ett par
orter i Blekinge och Skåne, vilka ju kunna vara uppkallade efter
Danmarks rike — dels ett säteri i Västergötland, dels en gård i
Södermanland, dels en socken nära Uppsala, ofta omnämnd un¬
der medeltiden (åtminstone alltsedan 1298) såsom Danmarkir. »^

Att iotvasiiDena-mearc, med gen. plur. av folknamnet som för¬
sta led, förekommer redan hos kung Alfred {se II , stycket ii ovan)
bevisar ej, att denna bildning är äldre och urspningligare. Ty Al¬
fred använder även formen Dene-mearc, som regelrätt motsvarar
det latiniserade fomty. Deni-marca och det nord. Dan-mark. Den
förra bildningen (som även visar sig i jämförelsevis yngre nordi¬
ska källor, se Script. rer. dan. IX imder Dania) förklaras lätteli-
gen som analogi efter landsnamn, bildade med genit. av folknam¬
net som första led, varemot formerna Dani-marca, Danmark ble¬
ve oförklarliga, om man antager »Dana-raark» vara namnets ur¬
sprungliga form.

Vad så angår omfattningen av namnen »daner»
och »Danmark», så synes av de i II anförda gamla källorna
framgå följande.

Då Prokopios låter herulema ha passerat danemas stammar,
när de anlände till den »c&vfaör» (Öresund), efter vars över¬
farande de komrao till Thule (det skandiska fastlandet), så är det

tioD av Xoreens förklaring anser jag därför Finn- — icke blott i Finnhedtn, utan
ock i Finmark — slä som beteckning för cii ••aclio», icke för »ageiUcs* (jfr fty.
bint »Binduug» till »binda*), su att den egentliga betydelsen av Finnheden, Fin¬
mark vore mark, där man gär och söker {livsmedel, villebråd, fisk etc.)»» d.

V. s. »jakt- 1. fäagst-heden, -marken*. Vad sä beträffar Hiinm^rk, så är detta en
jämförelsevii ung bildning, som troligen helt enkelt gjorts efter mönster av Dan¬
mark, Finnmark, fattade som Dana-, Finnam^rh.

^ Ucii av Noreen a. st. omnämnda •obegripliga» växelfonncn Datynarkir (i gg
Daih-mark''. i Sv. Diplom. II: 687) ä: onekligen högst egendomlig. Skulle den
kunna b^ro pä cu lärd »förbittring# av Danmarkir till Datmarkir efter mönstret
av Dat’ia för Dan i a? {den synes endast förekomma i p'i latin skrivna urkunder)

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

FXIS WADSTEIN

tydligt, att Prokopios ej vet av några daner på detta fastland.
Däremot torde j v den omständigheten, att Prokopios ej talar
om att herulema farit över någon atxeavov för att komma till
danerna, kunna slutas, att daner på hans tid funnits på den jut-
ska halvön.* Att de redan på 500-talet bott så långt i söder, att
de haft saxarna till grannar, S3Ttes framgå av Venantius Fortu-
natus' skildrii^ (se ovan II, 4) från det infall de och saxarna
gjort i Vestfrisland. Om dessa ej redan då varit grannfolk, hade
de väl ej där uppträtt gemensamt.* Av vad Prokopios’ samtida
Jordanes (se ovan 11,2) har att meddela framgår icke blott icke, att
danernas urhem legat på fastlandet,® utan icke ens, att daner
funnits därpå hans tid. I själva verket är det först i Alfreds Oro-
sius — således i en källa från o. 900, se ovan II,ii — som man

^ Att jutama atuiustouc i senare hältUn av ooo-talet räknats litl danenui.
synes därav att Ravennageografen säger »Dani* bo »iuxta Lina fluviiuu* (vid
Limfjord en), se ovan under 11 , 6 .

* Av Prokopios' uppgift, att heruicioa kommit till danernas stanuuar frän
varnerna. kan ej någon slutsats dragas i fråga om danernas boplats, dä det
är sä osäkert, var Prokopios tänkt sig, att dessa vamer själva bodde: jag hän¬
visar rörande varnerna till den hos Schönfeld. Wörterb. der altgerm. Pers. ii.
Völkeoamen under Varini anförda litteraturen; jfr ytterligare Sacfa, DasHerzog
tum Schleswig II: 73 ff. samt Schutte i (Dansk) Geograf. Tidskrift XXIIL 18.
Enligt L. Schmidts av Schönfeld åberopade förklaring (i Allgemeine Geschicbtc
der german. Völker s. 148) skulle vamema ha varit »Nord nachbam der
Ängeln» pä Jutland. Schmidt förklarar ock å anf. st., att vamema förmod¬
ligen härstammade frän Skandinavien. Dessa båda uppgifter sjmes Schmidt
stödja på tvänne namn: det gamla Vorn^s »die Nordostecke von Sundewitt*
(mellan Aabenraa- och Flensburg-fjordama; jfr MuUenhoff. Nordalbingische Stu¬
dien I. 229) och ett ^Varnes in Nor\vcgen». Detta synes dock vara att byg^a
väl mycket på till sin uppkomst osäkra nainn; dessa benämningar kunna ju lika
väl ha sin grund i andra förliållonden: enligt Rygb. Norske Gaardname XV:
kan det »vsre Sandsynligbed for at i:ste led* — av det norska Vames — »indc*
holder ett Hivenam.» Varuernas boplats är säkerligen att söka längre söderut.

^ Mun kuiulc även i Ravennageografens uppgift (se ovan 11 , 6 ), att dancrriA
utgått frun '»Sramlza* (varmed han nog menar fastlandet) vilja se ett viktigt steO
för att det ursprungliga Danmark legat på fastlandet. Men då denna författare
oiuedelbart förut anför »Jordanus», är det möjligt, att hans uppgift endast be¬
ror pä att han, såsrm vanligen skett, inlagt denna innebörd i Jordanes^ ut¬
tryck, »exipsorum (Scandz® ailtorvm) stirpe progressi». Såscni lumulsman fer att
»Dani» härstammade «dc Got bis» auföres cmcllerlid i Gliey^mcri Ctinprdiint
Historis Daniccc (Script. rer. elan. 11:289): »»Ysidoriis in Libro Et h: niologi an nj
dicit, qiiod Daci sunt (iolhoruni soboles'». Hos Isidorus läfcs också (sc editio

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

finner säkert' vittnesbörd om att till Danmark även hört delar
av fastlandet. Hur länge dessa delar innehafts av daner, därom
lämna de gamla källorna oss i ovisshet.

I källorna kan jag således icke firma något bevis för att det ur¬
sprungliga Danmark legat på fastlandet. Tvärtom talar vad Pro-
kopios meddelar direkt emot att sa varit förhållandet.^

Det är alltså inom den västra delen av det gamla dana-
väldet man bör söka det ursprungliga Danmark. X^^id detta sö¬
kande kan man nu ha ledning av den betydelse ordet -mark förr
hade. Egentligen betecknade det som bekant (jfr särskilt lat.
margo »rand») »gräns, gränsmark». Detta visar hän på den
gamla gränsmärken t södra delen av j utsk a
halvön. Här tror jag också, att det ursj)rungliga »Danmark» är
till finnandes.

Såsom vi skola se. i)as.sar även första delen av Dan-mark
på detta område.

I fråga om betydelsen av denna del av nanmet utgår jag från
det förhållandet, att Dan- ofta förekommer i namn på vatten-
besköljda eller vattensjuka, sank a platser. Noreen har (jfr
ovan) redan onmämnt, att det ofta står som namn på h o I ni a r
(se därom Rygh, Norske Gaardnavne 1:65, V:4) samt även om
en ängslott (Rygh a. a. I:2o8). I liknande användning står det
tydligen även i fsv. Danniarkir, nsv. Danmark, namn på en soc¬
ken sydost om Uppsala, vars från den vanliga stråkvägen mest

Ilen i Mignc, Patrologia lat. 1«XXX11:337): . . quos veteres uiagib iiitaa

quaui Gothos vocaverunt. . . Daci auteni Gctaruni ^iibolcs fucruat, et dictos pu-
tant Dacos, qua&i Dagos, qiiia de Cotliorum stirpe crcati 5UDt». Denna Isidorns*
»€t>nuologi • befinnes emellertid ( se Mignc anf. st.) vara byggd pA lustiniis, lib.
XXXII, cap. III: >Daci quoqnc snboles Getamm sunt». Är månne uniutula
ställe hos lustinus den yttersta anledningen till uppgifterna om daticrnas här¬
komst frän det skandinaviska fastlandet (i det man fattat Getas r- Gothi -- go¬
tar*)?

^ Ett vittnesbörd om att >^DaDniark* o. är 700 omfattat delar af fastlandet
- samt även Sydjutland — kan möjligen sparas däri. att Beowulfdikten talar
icke blott om Sord- och utan ock om East- och vilket ju tyder

pä, att danaväldet redan pä diktens aWattningstid haft .stor utsträckning bäde
At öster och söder (jfr Miillenhoff. Beovulf sid. 13.)

* Härav uteslutes ej den möjligbeten, att danastammens urhem knu ha
legat pA fastlandet, yicn i så fall har den vid utvandringen ännu ej burit nam¬
net Klaner ♦.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WADSTEIN

framträdande de! utgöres av de sidlända markerna öster om Fy¬
risån (jfr Uppland, Skildring av land och folk, utg. av Hum.
Vet. samf. i Uppsala 1:310), vilka i äldre tid säkerligen gingo ännu
iäi^re upp än nu (jfr a. a. I: 50, 423.)’ Beteckningen »sank, sid*
länd» passar även om det danska Dannemare (äldre former Da-
nemar[e], Datimar^) på Laaland, en socken, som utmärkes av
»meget lavtliggende og jjevne Jorder», vars »sydlige Dele ere ud-
satte for Oversvieramelse ved Hojvande» (Trap, Danmark III:

173)-

Enstaniift?»-»sank, våt» visar sig också vara mycket spridd
1 inedellågtyskan fiimes ett dane, daJme, om vilket det i Schiller
u. Lubben, Mittelhochd. Wörterb., Nachtrag, heter; »wird. . .
gebraucht um eine Niedenu^ in der Gegend der Fliisse zu be-
zeichnen, welclie bei Hochwasser iiberscliwemmt wird». Detta
ord finnes också i nutida lågtyska dialekter i formerna dane, dienc
och användes även sora ortsnamn (se Jellinghaus, Die Westfäl.
Ortsnamen, under jfr ock de under Dam i Förstemann.

Altdeutsches Namenbuch uppförda ortsnamnen, av vilka somliga
kunna höra hit). Utbildad med A-suffix möter samma stam i sv.
dial. dank, dankc^ sankt ställe, fuktig mark, däld. fördjupning i
marken», dakk »liten dal, sankt ställe» (se Rietz, Dial. Lex.), no.
dokk »Huulning, Fordybning: lavt Pimkt som omgives av Bakker
eller Skraaninger (även Dekk, Dckt, se Aasen. Ordbog, jfr Ross.
Ordbog: dekk »skaalformig Fordybning i handskabet»), fno.. fisl.
dukk »Fordybning i Uandskabet» (Fritzner Ordb.), »a pit, pool»
(\'igfusson. Diet.), »vandfyldt fordybning, so, kaer» (Egilsson och
Jönsson, Ordb.). Samma bildning återfinnes också i eng.: dank
wetness, humidity, a wet.place, pool, marsh, mere» (Oxf. Engl.
Diet.). Den möter även som adjektiv i eng. dank »wet, wateiy.
wetting, said of dew, rain . . . marshes, fens. soaking ground, hu-
inid. . . forests» (se a. a.). Av denna stam förekomma även ver¬
balbildningar: eng. dank »to wet. to becoine damp» (a. a.), sv.

^ Ja.L* har ej varit i tillfälle att ta^u reda pä iiaturbcAkaffciilieten vid andra h. 19
ovan omtalade platser med namnet Damnark. Del är ju för övrigt cj givet, ati
‘>.unma staui ingar i alla namn pu dan-. Du del kunua ju böra till gcriu. dann-
skog», jfr Noneti, Spridda Studier 11:145.

• I fruga om •mar i ortsnaniu kan hl. a. jämföras Jcllinghans, l>ic Wc.stläl
•tiisnanien undcT mat, mer.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNET DANMARK

(Ual. »stänka, befukta* (Rietz, Lex.‘). Även till utan
Ä-iitbildning synes ett verb med liknande bemärkelse vara bildat:
ags. dennian, som i Bosworth-Toller, Diet., ai^es betyda »to be-
come slippery», men det betyder kanske egentligen »bliva våt» i
det där anförda exemplet: feld dennode seega swäte.^

Pä grund av vissa av de anförda betydelserna hos till demia
stam hörande ord är det tydligt, att den är identisk med den, som
föreligger i eng. den {<*dan-ia~) »a place, hoUowed out of the
ground, a cavem (oceas.) a pit, a deep hollow between hills, a
dingie (often applied to a wooded hollow and then nearly synonym-
ous with Dean, a vale^)», se Oxf. Engl. Diet.; jfr ock Wright,
'l'he Kngl. Dial. Diet. den »a dell, glen, a deep hollow between
liills». Detta ord återfinnes som bekant i det fomengelska denn
»A den, cubile» samt föreligger även i det medellågtyska denne,
danne »(schalenförtnige) Vertiefung, Höhlung bes. von der Lager-
stätte* (Lubben-Walther, Wtb.): medelnederländskan har ett lik*
Ijetydande dan: »schuilhoek, leger van wdde dieren», »wouddal,
weinig bezochte door bosch omringde plaats» (Verdam, Hdwdb).

Det germanska dan- »sank, våt. etc.» har ock motsvarigheter
pa andra håll. Enligt min mening torde stammen vara identisk
med den, som förel^er i sanskr. dhånvati »rinner», dhanutar-
»rinnande» samt i (det med dessa sanskritord redan förut — se
Fick, Vergleich. Wtb. 1:463 — sammanställda) \sX. jons »källa»;
• jfr ock (det dock något osäkra) sanskr. dhdnus »vatten, flöde».

Av det nu anförda torde vara t>’dligt, att ordet Danmark kan
betyda vattenbesköljd, sank gränsmark.

Denna betydelse passar också till punkt och pricka
in ])ä området mellan Eiderflodens mynning och SUenviken, den

^ Hit Iiör möjligen ock jutska dattk »forc cn tynd Icroplesnin^ med en kalk-
!»oi'.sle pd eu klinet ^ anfört av Feilbcrj». Ordb. nnder dyuUr lej

ined vand *.

* Mujl]>:eu liör även hit sv. dial. (Kiclz) da^ia fter 'smutsa, fläcka lUT*.

3 Ivn^. dtait »a vale •> motsvarar fe, denn »Klal •. Då eng. den ofta är »nearly
synt)uymou.s with Dcan^ (j r ock. att d:an i eng dial. - -scWright, The Eugl.
J)ial. Diet. - särskilt beteckr.ar 'avalley, tlirocgh which a slreaiu flows^). ur
dol ju mycket sannolikt, att dc äro nära besläktade. Bnligt den vanliga asik-
tcii innehåller fe. dnm gammalt r; i så fall torde här avljudsväxling föreligga.
Det är emellertid ej uteslutet, att bada orden kunna återgå på dan-\ jfr Oxf. Engl.
Diet. under de au.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WADSTEIN

trakt, där en tid den danska gränsen mot söder gick. och genom vars
östra del den fräjdade gränsvallen Dannevirke sträckte sig (jfr
under II,9 ovan). I Sach, Das Herzogtum Sclileswig 1:48 heter
det om »das. . Bild dieser Gegenden . . . wie es etwa vor eineni
Jahrtausend sich darstellte*: »Denkt man sich die Marschen des
Westens zu einer Zeit, wo weder Soramer- noch Wiftterdeiche die
Flut abhielten, noch als ausgedehnte Sumpfe, Eidersted und Sta-
pelholm aus Geestinseln bestehend, die von VVasserläufen durcJi-
schnitten waren, den Magger- und Börmerkoog als grosse Landseeen.
wie sie noch in der Mitte des 17. Jahrhunderts ersclieinen, die Rliei-
derau und die Treeiie ein AUuvialthal durchfliessend, das nocli J aJir-
hundette später ein Sumpf war, so lässt sich vöUig begreifen, wie
dieses weite Gebiet von fern her als ein grosser Meerbusen der Nord-
see, in welchen die Eider mundete, angesehen werden konnte
Und ebenso erstreckte sich die Schlei mit dem Haddebyer Noor
gegen eine halbe Meile weiter in das Land hinein. Wiesenstrecken,
die noch vor 200 Jahren fast ganz mit Wasser bedeckt waren, eine
Reihe von Seeen, nicht weniger als elf an der Zahl, gaben der nur
durch schmale Landengen verbundenen Landschaft ein besonderes
Gepräge.» I Struck, »Die Beziehungen des Dannewerkes zur To-
pographie und Geologie seiner Umgebung» (i Mitteilungen der
geogr. Ges. u. des naturhist. Mus. in Lubeck, 2. Reihe. Heft 21
50) beskrives Dannevirketrakten som bildad av dalsänkor, dels
av Reideådalen, vars »breite Sohle von unzugänglichen Mooren
eingenoramen wird», och dels av »den drei Endtälern der Schlei-
talfurche, von denen auch die beiden. jetzt nur mehr in geringem
Umfange von Wasser bedeckten Täler, ehemals auf grosse Strecken
liin von Wasser erfiillt waren.»'

I denna sanka gräns mark vill jag således återfinna
det ursprungliga Dani-tnark-. Liksom t. ex. »Götland» från att
endast ha betecknat trakten vid Götälven, utvidgade sig till be¬
teckning för hela Väster- och Östergötland och senare (i formen
»Götaland») för hela Sydsverge, så kan »Danmark», från att en¬
dast ha varit namn på trakten vid Eider samt dess biflöden Trene

*) Den såsom beteclmi&g för Dannevirke i äldre tid även förekommande tor
men Daniwirki (se registret i Script rer. dan. IX) kunde tyda på, att även detta
haft namn av den sankmark, vid vilken vallen byggdes. Men denna fomi kan
ju bero på inverkan från Dammark.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

NAMNliT DANMARK

och Reideå bort till Slien, ha utvidgat sig till att beteckua hela
det rike, till vilket det hörde.

Namnet på nämnda gränstrakt hade också en särskild förut'
sättning för att bliva bekant och använt. Det var här den vik¬
tiga handelsvägen mellan Nordsjön och Östersjön i äldre tid gick
fram: från mynningen av Eidem uppför dess biflöden till Hedeby,
och senare tUl Slesv^ (jfr härom, för tiden 800—1200, Kiessel-
bach, Schleswig als Vermittlerin des Handels etc., i Zeitschr. der
Gesellschaft fur schlesw.-holstein. Geschichte XXXVII:i4i ff.;
jfr ock utdraget ur ann aler för 873 här ovan under 11,9).

I sydost anslöt sig till deima trakt den gamla »Jarnwith», ty.
»Isarnho», vars norra del ned till Eidem, »opfyldt af Moser og
store Skove, . . . langt ind i Middelalderen laa . . hen som en Slags
Graensemark paa Danmarks Sydgraense» (H. W[eitemeyer] i Sal-
monsens Konv.-Leks. VI:626). Denna gränsskog inbegreps sä¬
kerligen ofta redan från början i benämningen »Danmark», vilket
låg så mycket närmare till hands, som mark i äldre tid även kunde
beteckna *(gTäns)skog» (se t. ex. F^k o. Torp, Etym. Ordb.).
Detta skogsområde kallade man DänischwoU, en benämning som
tidigast är anträffad i latinsk översättning: »danica silva», i en
urkund från år 1307 (avtryckt i Hasse, Regesten u. Urkunden
III : 88), men som tydligen är av äldre ursprung, då den i urkun¬
den förutsättes som bekant. När skogen sedermera uppodlades,
inskränktes det med namnet betecknade området betydligt, men
ännu i dag bär trakten mellan Eckernfördebukten och Kieicr-
fjorden namnet Dänischwold, ehum av den gamla skogen här en¬
dast återstår en liten rest, benämnd Schndlmark (på 1600-talet
Snellenmark; se Sach, Das Herzogtum Schleswig 1 : 66, III : 30) V

Namnet Dänisch-wold kan rentav utgöra en ombildning (över¬
sättning) av ett äldre Dani-mark. De tyska grannarna kunna ha
givit området detta förändrade namn för att undvika förväxling,
sedan Dan{i)mark, Dånemark utvidgats till beteckning för hela
danaväldet.

Om således i enlighet med den förgående framställningen
»Danmark» egentligen endast betecknat den danska gränsmarken
mot söder, så är det ej annat än vad som kan väntas, när »Dan-

^ I detta namn föreligger således ännu i vära dagar ett vittnesbörd om att
i bär ifrågavarande trakt mark i äldre tid kunnat beteckna »skog*.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ELIS WADSTEIN

mark» som iiamn på det danska riket visar sig tämligen sent
(jfr ovan s. i8 samt även Steenstnip i Danmarks Sydgraense s. 56)
samt betydligt senare än folknamnet »daner». Först har man. d
V. s. närmast grannarna i söder, fattat första leden i Deui-

niark som namn på innehavarna av denna mark och så kallat
dessa för »daner», (i fomsaxisk form) Dem. Först när ordet wmrÅ-
med tiden förlorat betydelsen »g r ä n s-mark», har man börjat
använda »Danmark» även om landet bortom gränsmarken, ocli
det dröjde nog därefter ännu åtskillig tid, innan det blev beteck
ning för hela det område, varav det danska rikets bildades.

I en följandeimdersökning hoppas jag kunna visa, att den hår
framställda förklaringen av namnet Danmark även är ägnad att
sprida ljus över en gåtfull punkt i Danmarks och dess södra gräns¬
marks äldsta historia.

Digitized by

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

GÖTEBORGS HÖGSKOLAS ÅRSSKRIFT 1918

Göteborgs Högskola

ÅRSREDOGÖRELSE

1917—1918

OTTO SYLWAN

HOCSKOLANS REKTOR

cOtkborg

ELÄNDERS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG

1918

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

r\ET tui aN^sUitade läsåret har för högskolan varit i flera av-
seenden märkligt. Stora och bet3’delsefulla donationer, som
mäktigt främja dess utveckling, hava kommit den till del; å andra
sidan har den ekonomiska omvälvningen haft synnerligt kännbar
värkan och väckt allvarliga bekymmer. För dessa förhållanden
och därmed i samband stående åtgärder redogöres nedan.

Den 15 september hade högskolan glädjen emottaga besök
av D. D. M. M. Konungen och Drottningen, \'ilka under sin vis¬
telse i staden förklarade sig önska bese dess byggnad, som av
Hans Majestät såsom kronprins invigts tio år tidigare.

Vid samma tillfälle avlade d. v. statsministern, univeisi-
tetskanslern C. J. G. Swariz, ett btsök å högskolan.

Genom fru Caroline Wijks den 28 februari inträffade bort¬
gång förlorade högskolan en varm gynnare. Såsom Olof Wijks
maka hade hon tillhört den krets i Göteborg, som förberedt hög¬
skolans grundläggande och alltifrån dess upprättande stod den¬
samma nära. Hon hade tagit del uti de betydliga donationer,
med vilka hennes make vid upprepade tillfällen ihågkom högsko¬
lan, och även efter hans bortgång och sin fl>-ttning till huvudsta¬
den har hon bibehållit och ådagalagt sitt intresse för densamma.
Det vördade och vackra minnet av fru Caroline Wijks fina per¬
sonlighet skall högskolan städse bevara i tacksam hågkomst.

F. d. professor Johannes Pauhon, som 1913 erhöll a^'sked
från sin tjänst vid högskolan, avled i Göteborg den 9 mars efter
en långvarig sjuklighet. Vid högskolan hade han varit fästad

Digitized by Gocigle

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

alltifrån dess upprättande, och där hade han utfört sin mannaål-
<lers betydelsefulla gärning.

Joh:s Paulson var humanist, och var det i ordets bästa och
djupaste mening. Av sin vetenskap, den klassiska filologien, hade
han fått dess skolning, hade utbildat sitt medfödda sinne för den
fasta och avrundade formen, den antika stilens »klarhet och mått».
Han älskade de gamles stora poesi och tolkade den gärna, bredWd
Sofokles, som måhända bort stå hans hjärta närmast, även
Euripides och Lueretius.

Joh:s Paulson var humanisten ej blott i vetenskapen utan
ock i livet. Hos honom hade etiska och estetiska egenskaper ingått
en sällsynt harmonisk och nobel förening. Och huru djupt denna
harmoni var befäst i hans väsen och hans världsåskådning, i hans
fromma förtröstan, det uppenbarades klarast införden påfrestning,
som kom med sjukdomen, med åren blott i allt mef ökad grad.
Med idealistens världsåskådning förbands hos Joh;s Paulson
i sällsynt grad realistens blick för verkligheten, för människor och
förhållanden. Samverkan av alla hans gedigna egenskaper,
praktisk klokhet och levnadsvishet, vänsällhet och upphöjdhet,
skapade det förtroende, som från alla håll kom honom till del.
För dem, som i Eund samlats kring honom under hanS studeiit-
och docenttid, syntes det en självklar sak, att han också här i
Göteborg vid högskolan skulle bli en ledare.

Vad han som rektor verkat frångår delvis av dokumenten,
men blott dehns, ty den målmedvetna kraft somfaims hos honom,
verkade hälst i stillhet; under de mest hänsynsfulla former, som
hans väsen bjöd, gjorde han sin vilja gällande.

Det tack som härmed bringas skall för \nsso icke bliva det
sista. Joh:s Paulson är oförgätlig for alla dem, som haft lyckan
lära känna honom närmare. Och inom Göteborgs högskola skall
han alltid ihågkommas som den från vilken dess bästa traditioner
härstamma.

Prof. Paulsons porträtt i olja har av hans broder ledamoten
av 1 kammaren P. Paulson överlämnats som gåva till högskolan.

I-)en i8 maj avled docenten vid Upsala universitet Karl Hed¬
vall, som under tre terminer varit förordnad att uppehålla profes¬
suren i filosofi vid högskolan. Den klara och skarpa tanke, som

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ÅRSREDOGÖRELSE

karakteriserade hatis filosofiska skrifter, präglade också hans un-
dervisning och gjorde honom hcgt uppskattad av lärjungarne. Att
yttre motgångar stäckte Hedvalls arbetskraft och hindrade infri¬
andet av de löften hans författarskaj) givit, beklagas livligt av
den svenska filosofiska forskningens vänner, och i detta beklagan¬
de deltar Göteborgs högskola, som har all anledning att med stor
tacksamhet erinra sig den värdefulla insats, som den bortgångne
gjort i dess arbete. Bland sina kolkger efterlämnar han minnet
av en solid och fin personlighet.

Friherre Gu$taJ Lagerbring, som den 3 juli erhöll a\"sked så¬
som landshövding över Göteborgs och Bohus län, blev därefter
på begäran jämväl entledigad från uppdraget att vara ordförande
i högskolans styrelse. I den adress, som styrelsen och lärarerådet
med anledning härav gemensamt överlämnade till friherre Lager-
bring, hette det;

»Då Ni nu frånträtt det uppdrag att vara ordf. i Göteborgs
Högskolas styrelse, som genom Kgl. M;ts förordnande överläm¬
nades åt Eder den 19 nov. 1897, känner Högskolan ett starkt be¬
hov att till Eder uttala ett vördsamt och varmt tack för all om¬
vårdnad som av Eder ägnats densamma under den långa tid, den
haft förmånen stå under Eder ledning.

I den kraftiga utveckling, åt vilken Högskolan under dessa
två decennier kunnat glädja sig, har Ni tagit en intresserad och
v’erksam del. Dess styrelse och lärareråd hava städse kunnat räkna
på Eder välvilja och Edra upplysta råd för de olikartade angelä¬
genheter, som i enlighet med dess syften blivit föremål för Eder
handläggning.

Högskolan, som högt värderat jämväl den i)ersonljga älsk¬
värdhet, vilken utmärkt Edert förhållande till dess styrelse, lä¬
rare och studenter, skall städse i tacksamt minne bevara Eder
v'erksamhet och anhåller att till sitt tack få uttala sina bästa väl¬
gångsönskningar, då Ni nu drager Eder tillbaka från de offentliga
värven. *

Till ordförande efter friherre Lagerbring förordnades av Kgl.
Maj;t den 21 augusti för tiden intill utgången av 1920 landshöv¬
dingen m. m. Oscar von Sydow.

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

Doktor F. A. 0 . Beljrage, som sedan 1904 varit medlem av
styrelsen såsom vald av Kgl. Vetenskai^- och vitterhetssamhället,
avsade sig vid höstterminens början detta uppdrag. Till dr Bel-
frage anhåller högskolan att härmed få framföra sin varma tack¬
samhet för hans välvilliga och intresserade deltagande i dess ange¬
lägenheter.

Till dr Belfrages efterträdare intill utgången av år 1920 utsåg
Kgl. Samhället den 12 oktober ledamoten av I kammaren m.m.
f. d. konsul Johan E. Ekman.

För 1918 har styrelsen återvalt till vice ordförande f. d. borg¬
mästaren fil. dr Erik Trana och till kassaförvaltare fil. dr Gustaf
Ekman, vilket senare val godkänts av stadsfullmäktige. — Sty¬
relsen har under året haft sju sammanträden.’

Kgl. Maj:t har genom resolution av den 30 november be\-il-
jat högskolan förnyad rätt att tillsvidare intill den i februari 1923
under samma vilkor som förut anställa akademiska e.xamina och
(lisputationsprov.

En storartad donation har högskolan fått mottaga av anhö¬
riga till dess förre mångårige kassaför\'altare herr Ivar
genom följande till styrelsen riktade skrivelse:

»Till hugfästande av* minnet av avlidne grosshandlaren m.m.
Iv^^ar Waern, som i liv’stiden med v’armt intresse omfattade Hög¬
skolan, överlämnas härmed av undertecknade arvingar efter ho¬
nom ett belopp av tvåhundratusen (joo.ooo) kronor med före¬
skrift att det skall utgöra en fond, som förvaltas på sätt styrel¬
sen äger bestämma, och v'arav den årliga av’kastningen — sedan
minst en tiondedel därav* tillagts fondens kapitalbelopp—skall,
till den del, som befinnes för ändamålet erforderlig, användas för
inrättande och upi>ehållande av en rörlig professur vid Högsko¬
lan, med rätt för styrelsen att såväl första gången, då den upp¬
rättas, som även sedermera v’id inträffande ledighet, fastställa
ämnet eller ämnena för professuren ifråga.

Det öv*erskott, avkastningen kan komma att lämna, sedan
därav^ av’sättning till kapitalet, såsom här ov'an bestämts, skett
och kostnaden för ifrågav*arande professur bestritts, må använ-

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

ÅRSKEDOGÖRELSE 7

das till befrämjande av Högskolans verksamhet, på sätt styrelsen
äger 'besluta.

Wahlaholm den 27 Augusti 1917.

Waldemar Warn. Latilia Warn.

Uppsala den 20 Augusti 1917.

P. A. Geijer. Anna Geijerf. Wetrn.

Knobesholm den 26 Augusti 1917.

Jonas Warn. Maria l]'arn.

Stockholm den 3 September 1917.

Erik Frisell. Stina Frisell J. Warn. n

Denna storslagna gåva har högskolan emottagit med djup
tacksamhet. Den är så mycket mer betydelsefull, som härmed
ett gammalt önskemål blivnt uppfyllt, i det sålunda tillfälle be-
redts att bredvid de ordinarie lärostolarne med högskolans lära¬
rekrets införliva framstående yngre forskare. Den nya professu¬
rens »rörlighet* ger möjlighet att i mån av tillgång .på förtjänta
vetenskapsmän och efter växlande behov stärka högskolan såväl
kvalitativ’t som kvantitativt.

Då det med hänsyn till stigande krav på lönebelopp ansågs
önskvärdt, att fonden finge växa genom tillägg av räntor under
den närmaste tiden, hava samma givare ytterligare utfäst sig att
överlämna en summa av 8300 kr., motsvarande nu utgående års-
avlöning för professor i lägre lönegraden. På grund härav beslöt
styrelsen (prot. d. 25/2) att tillsättningen av denna /rar Warns
projessur kunde företagas så, att den skulle kunna tillträdas den
I september 1918.

I detta sammanhang bör nämnas att styrelsen låtit för hög¬
skolan anskaffa ett porträtt i olja av herr Ivar Waern.

Under höstterminen fick högskolan emottaga ännu en stor
donation genom följande skrivelse:

»Undertecknade överlämna härmed till Göteborgs Högskola
en summa av 185.000 kronor, avsedd att bilda fond för en profes¬
sur i östasiatiska språk och östasiatisk kultur.

. Lärostolen tillsättes i samma ordning som är fastställd för
HögskolaiK övriga professurer med iakttagande av', att därest \’id
inträffad ledighet svårighet möter att återbesätta densamma med

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

OTTO SYLWAN

fullt kompetent svensk eller annan nordisk vetenskapsman, sty¬
relsen efter lärarerådets hörande skall äga besluta om avkast¬
ningens användning tillsvidare till upprätthållande av lärareplats
i något annat ämne, som prövas nyttigt för högskolan.

Skulle innehavaren av lärostolen för studieresa önska tjänst¬
ledighet under längre tid, må undervisningen kunna ligga nere,
varvid styrelsen äger besluta om och i vad mån innehavaren skall
under ledigheten åtnjuta avlöning.

Av ovannämda summa må styrelsen avsätta 5.000:— kronor
för inköp av litteratur inom professurens område; jämväl kan
styrelsen ur fondens avkastning, i den mån förhållandena det
medgiva, anslå medel till vidare inköp av böcker eller annan un¬
dervisningsmateriel .

Under iakttagande av dessa \'ilkor tillkommer det högskolans
styrelse att fastställa de bestämmelser, som i övrigt anses erfor¬
derliga för fonden.

Göteborg i november 1917.

AdolJ Bratt. Dan. Broström. Axel Carlander.

Gösta Dalman. Johan Ekman. Gösta Fmnck^l.

A.-B. Svenska östasiatiska kompaniet, genom Dan Broström.
Carl Ai^. Kjellberg. C. 0 . Kjellberg. Ivar Lignell.

H. Mannheimer. H. Mäcalfe. Hjalmar Wijk.

Conrad Pinéus. K. Fåhraus. Th. WUlerding.t

Fyra av dessa givare, hrr D. Broström, J. Ekman, H. Mann,
heimer och Hj, Wijk tillsköto sedermera ytterligare 20.000 kr.
på det att den a\’sedda lärarestolen skulle kunna upprättas från
(len I september 1918.

För denna betydande gåva, genom vilken högskolans verk¬
samhet utvidgas åt ett nytt håll, och som åsyftar främjandet ar
på samma gång vetenskapliga, kulturhistoriska och kommersiella
mål, frambäres härmed högskolans djupa tacksamhet.

Ytterligare en utxndgning av undervisningen, om ock av tills¬
vidare mera tillfällig art, har kunnat ske genom en gåva av skepps¬
redaren Werner Lundquist, som den 5 dec. överlämnade en summa
av 10.000 kronor »såsom grundplåt för en blivande professor i sla¬
viska språk (särskilt i ryska språket), utav \'ilket belopp under

Digitized by Google

Original from

UNIVERSITY OF MINNESOTA

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Texts

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Göteborgs högskolas årsskrift"

See other formats